Tämän lain tarkoituksena on suojella julkiseen keskusteluun osallistuvia henkilöitä selvästi perusteettomilta vaatimuksilta ja väärinkäyttöön perustuvilta oikeudenkäynneiltä riita-asioissa, joilla on rajat ylittäviä vaikutuksia.

Tällä lailla pannaan täytäntöön julkiseen keskusteluun osallistuvien henkilöiden suojelemisesta ilmeisen perusteettomilta vaatimuksilta tai väärinkäyttöön perustuvilta oikeudenkäynneiltä annettu Euroopan parlamentin ja neuvoston direktiivi (EU) 2024/1069.

Tätä lakia sovelletaan siviili- ja kauppaoikeudellisissa riita-asioissa, joilla on rajat ylittäviä vaikutuksia ja jotka perustuvat osallistumiseen julkiseen keskusteluun.

Tätä lakia ei sovelleta rikosasioissa eikä syyteasian yhteydessä käsiteltävän rikoksesta johtuvan yksityisoikeudellisen vaatimuksen käsittelyssä.

Jollei tässä laissa toisin säädetä, noudatetaan 1 momentissa tarkoitettujen asioiden käsittelyssä ja muutoksenhaussa lisäksi mitä oikeudenkäymiskaaressa säädetään.

Tuomioistuimen on ratkaistava 5, 7 ja 8 §:ssä tarkoitetut vaatimukset ilman aiheetonta viivytystä.

Vastaajalla on oikeus vaatia, että tuomioistuin hylkää häntä kohtaan esitetyn kanteen tai sen osan valmistelun aikana oikeudenkäymiskaaren 5 luvun 6 §:n 2 momentissa tarkoitetulla tavalla selvästi perusteettomana.

Tuomioistuimen on kuultava kantajaa käsitellessään 1 momentissa tarkoitettua vaatimusta, ellei se ole ilmeisen tarpeetonta sen arvioimiseksi, onko kanne tai sen osa selvästi perusteeton.

Jollei Suomea sitovasta kansainvälisestä velvoitteesta muuta johdu, tuomioistuin voi vastaajan vaatimuksesta velvoittaa kantajan asettamaan määräajassa ulosottomiehelle vakuuden oikeudenkäyntikuluista, jotka kantaja voi joutua korvaamaan vastaajalle. Jos kantaja ei aseta vakuutta, kanne jätetään tutkimatta.

Harkitessaan vakuuden asettamista ja sen määrää tuomioistuimen on otettava huomioon oikeudenkäynnin väärinkäyttöluonteeseen viittaavat seikat, kantajan oikeus saada asiansa ratkaistuksi tuomioistuimessa, asianosaisten asema ja vaara oikeudenkäyntikulujen jäämisestä vastaajan kannettavaksi.

Vaatimus 6 §:ssä tarkoitetun vakuuden asettamisesta on tehtävä valmistelun aikana. Vaatimus on perusteltava.

Vaatimuksessa on esitettävä erittely jo suoritetuista toimenpiteistä aiheutuneista oikeudenkäyntikuluista ja arvio jatkossa aiheutuvista oikeudenkäyntikuluista.

Jos 6 §:n mukaisesti asetettu vakuus osoittautuu riittämättömäksi, se tuomioistuin, jossa pääasia on vireillä, voi vastaajan vaatimuksesta korottaa kantajan asetettavaksi määrättyä vakuutta.

Vaatimuksessa on esitettävä erittely jo suoritetuista toimenpiteistä aiheutuneista oikeudenkäyntikuluista ja arvio jatkossa aiheutuvista oikeudenkäyntikuluista.

Vaatimuksen ratkaisemiseen ja korotettuun vakuuteen sovelletaan, mitä 6, 9 ja 10 §:ssä säädetään.

Tuomioistuimen annettua 6 §:n 1 momentissa tarkoitetun määräyksen asia tulee vireille ulosotossa kantajan hakemuksesta.

Vakuuden asettamisessa noudatetaan soveltuvin osin, mitä ulosottokaaren (705/2007) 3 luvun 43 ja 44 §:ssä säädetään.

Ulosottomiehen on ilmoitettava tuomioistuimelle, kun kantaja on asettanut vakuuden.

Suorituksen ottamista vakuudesta koskeva asia tulee vireille ulosotossa vastaajan hakemuksesta. Ellei vastaaja ole hakenut tuomion täytäntöönpanoa vuoden kuluessa siitä, kun tuomioistuimen tuomio on tullut lainvoimaiseksi, vakuus on palautettava kantajalle.

Suorituksen ottamisessa vakuudesta sekä vakuuden säilyttämisessä ja palauttamisessa noudatetaan muutoin soveltuvin osin, mitä ulosottokaaren 3 luvun 45 ja 46 §:ssä säädetään.

Tuomioistuin voi vastaajan pyynnöstä varata sellaiselle yhdistykselle, muulle yhteisölle tai säätiölle, jonka tarkoituksena on suojella tai edistää julkiseen keskusteluun osallistuvien henkilöiden oikeuksia, tilaisuuden tulla kuulluksi asiassa.

Kantaja, joka panee vireille väärinkäyttöön perustuvan oikeudenkäynnin, voidaan tuomita maksamaan vähintään 1 000 ja enintään 50 000 euron suuruinen häirintäkannemaksu.

Häirintäkannemaksu voidaan tuomita riippumatta siitä, onko kanne hylätty 5 §:n nojalla tai onko kantaja määrätty asettamaan 6 §:ssä tarkoitettu vakuus.

Häirintäkannemaksu voidaan tuomita, jos oikeudenkäynti kokonaisuutena arvioiden perustuu väärinkäyttöön. Harkitessaan häirintäkannemaksun tuomitsemista ja sen suuruutta tuomioistuimen on otettava huomioon oikeudenkäyntiin johtaneet seikat, asian-osaisten asema sekä kantajan menettely kokonaisuudessaan.

Tuomioistuin voi jättää häirintäkannemaksun tuomitsematta, jos sen tuomitseminen olisi kohtuutonta.

Tuomioistuin voi jättää häirintäkannemaksun tuomitsematta myös, jos maksun perusteena oleva menettely saattaa täyttää jonkin rikoksen tunnusmerkistön.

Tuomioistuin määrää häirintäkannemaksun pääasian ratkaisun yhteydessä. Päätös on perusteltava.

Tuomioistuimen on kuultava kantajaa ennen häirintäkannemaksun määräämistä.

Tuomioistuin voi velvoittaa kolmannen valtion tuomioistuimessa väärinkäyttöön perustuvan oikeudenkäynnin vireille panneen kantajan, jonka kotipaikka on Euroopan unionin ulkopuolella, korvaamaan vastaajalle tuossa asiassa aiheutuneet oikeudenkäyntikulut.

Vaatimusta 1 momentissa tarkoitetusta korvausvelvollisuudesta ei voida tutkia niin kauan kuin asia on vireillä kolmannen valtion tuomioistuimessa.

Edellä 1 momentissa tarkoitettu asia voidaan tutkia käräjäoikeudessa, jonka tuomiopiirissä 1 momentissa tarkoitetun suomalaisessa tuomioistuimessa tutkittavan asian kantajalla on kotipaikka.

Hovioikeuden ja korkeimman oikeuden on julkaistava helppokäyttöisessä muodossa ja sähköisesti tuomiot, joilla asia lopullisesti ratkaistaan ja jotka koskevat tämän lain soveltamisalaan kuuluvia oikeudenkäyntejä.

Päätökseen, jolla 5 §:ssä tarkoitettu vaatimus on hylätty, haetaan muutosta samassa yhteydessä kuin käräjäoikeuden tuomioon tai lopulliseen päätökseen, jollei tuomioistuin määrää, että muutosta haetaan erikseen.

Edellä 7 ja 8 §:ssä tarkoitettuun vaatimukseen annettuun päätökseen ei saa hakea erikseen muutosta.

Muutoksenhaussa täytäntöönpanotoimeen sekä ulosottomiehen päätökseen 9 ja 10 §:ssä tarkoitetussa asiassa sovelletaan, mitä ulosottokaaren 11 luvussa säädetään.

Häirintäkannemaksua koskevaan ratkaisuun saa hakea muutosta valittamalla.

Tämä laki tulee voimaan 9 päivänä toukokuuta 2026.

Syftet med denna lag är att skydda personer som deltar i den offentliga debatten mot uppenbart ogrundade yrkanden eller rättegångsmissbruk i tvistemål som har gränsöverskridande verkningar.

Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1069 om skydd för personer som deltar i den offentliga debatten mot uppenbart ogrundade anspråk eller rättegångsmissbruk.

Denna lag tillämpas på civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål som har gränsöverskridande verkningar och som grundar sig på deltagande i den offentliga debatten.

Denna lag tillämpas inte i brottmål och inte heller vid handläggningen av ett privaträttsligt yrkande i samband med handläggningen av ett brottmål.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, ska vid handläggningen av mål som avses i 1 mom. och sökande av ändring i sådana mål dessutom tillämpas vad som föreskrivs i rättegångsbalken.

Domstolen ska avgöra de yrkanden som avses i 5, 7 och 8 § utan ogrundat dröjsmål.

Svaranden har rätt att yrka att domstolen under förberedelsen förkastar käromålet eller en del av det såsom uppenbart ogrundat på det sätt som avses i 5 kap. 6 § 2 mom. i rättegångsbalken.

Domstolen ska höra käranden när den handlägger ett yrkande som avses i 1 mom., om det inte är uppenbart onödigt för bedömandet av om käromålet eller en del av det är uppenbart ogrundat.

Om inte något annat följer av internationella förpliktelser som är bindande för Finland kan domstolen på yrkande av svaranden ålägga käranden att inom utsatt tid ställa säkerhet hos utmätningsmannen för de rättegångskostnader som käranden kan bli tvungen att ersätta svaranden. Om käranden inte ställer säkerhet, ska käromålet avvisas.

När domstolen överväger att ställa säkerhet och beloppet på säkerheten ska den beakta omständigheter som tyder på rättegångsmissbruk, kärandens rätt att få sitt mål avgjort i domstol, parternas ställning och risken för att svaranden ska stå för rättegångskostnaderna.

Ett yrkande om ställande av en sådan säkerhet som avses i 6 § ska framställas under förberedelsen. Yrkandet ska motiveras.

Yrkandet ska innehålla en specifikation av rättegångskostnaderna för åtgärder som redan vidtagits och en uppskattning av de rättegångskostnader som kommer att uppstå i fortsättningen.

Om en säkerhet som ställts i enlighet med 6 § visar sig vara otillräcklig, kan den domstol där huvudsaken är anhängig på yrkande av svaranden höja beloppet på den säkerhet som käranden har ålagts att ställa.

Yrkandet ska innehålla en specifikation av rättegångskostnaderna för åtgärder som redan vidtagits och en uppskattning av de rättegångskostnader som kommer att uppstå i fortsättningen.

På avgörandet av yrkandet och på det höjda beloppet på säkerheten tillämpas bestämmelserna i 6, 9 och 10 §.

När domstolen har meddelat ett sådant åläggande som avses i 6 § 1 mom. blir ett ärende anhängigt vid utsökningen på ansökan av käranden.

Vid ställande av säkerhet ska bestämmelserna i 3 kap. 43 och 44 § i utsökningsbalken (705/2007) iakttas i tillämpliga delar.

Utmätningsmannen ska meddela domstolen när käranden har ställt säkerheten.

Ett ärende som gäller uttagande av betalning ur säkerhet blir anhängigt vid utsökningen på ansökan av svaranden. Om svaranden inte har ansökt om verkställighet av domen inom ett år från det att domstolens dom vunnit laga kraft, ska säkerheten återställas till käranden.

Vid uttagande av betalning ur säkerhet samt förvaring och återställande av säkerhet iakttas i övrigt i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 45 och 46 § i utsökningsbalken.

Domstolen kan på begäran av svaranden ge en sådan förening, någon annan sammanslutning eller stiftelse, vars syfte är att försvara eller främja rättigheterna för personer som deltar i den offentliga debatten, tillfälle att bli hörd i målet.

En kärande som väcker talan i en rättegång som utgör rättegångsmissbruk kan dömas att betala en avgift för rättegångsmissbruk på minst 1 000 och högst 50 000 euro.

En avgift för rättegångsmissbruk kan dömas ut oberoende av om käromålet har förkastats med stöd av 5 § eller om käranden har ålagts att ställa en sådan säkerhet som avses i 6 §.

En avgift för rättegångsmissbruk kan dömas ut, om rättegången bedömd som en helhet grundar sig på rättegångsmissbruk. När domstolen överväger att döma ut en avgift för rättegångsmissbruk samt dess storlek ska den beakta de omständigheter som lett till rättegången, parternas ställning samt kärandens förfarande som helhet.

Domstolen kan avstå från att döma ut en avgift för rättegångsmissbruk, om det skulle vara oskäligt att döma ut avgiften.

Domstolen kan också avstå från att döma ut en avgift för rättegångsmissbruk, om det förfarande som ligger till grund för avgiften kan motsvara någon brottsbeskrivning.

Domstolen påför en avgift för rättegångsmissbruk i samband med avgörandet av huvudsaken. Beslutet ska motiveras.

Domstolen ska höra käranden innan avgiften för rättegångsmissbruk påförs.

Domstolen kan förplikta en kärande som har sin hemvist utanför Europeiska unionen och som har väckt talan i en rättegång som utgör rättegångsmissbruk vid en domstol i ett tredjeland att ersätta svarandens rättegångskostnader i det målet.

Ett yrkande avseende ersättningsskyldighet enligt 1 mom. kan inte prövas så länge målet är anhängigt vid domstolen i tredjelandet.

Ett mål som avses i 1 mom. kan prövas av den tingsrätt inom vars domkrets käranden i ett mål som avses i 1 mom. och som prövas vid finsk domstol har sin hemvist.

Hovrätten och högsta domstolen ska i ett lättillgängligt format och i elektronisk form offentliggöra domar genom vilka mål slutligt avgörs och som gäller rättegångar som hör till tillämpningsområdet för denna lag.

Ett avgörande genom vilket ett i 5 § avsett yrkande har förkastats överklagas i samband med att ändring söks i tingsrättens dom eller slutliga beslut, om inte domstolen bestämmer att ändring ska sökas särskilt.

I ett beslut som meddelas med anledning av ett yrkande som avses i 7 och 8 § får ändring inte sökas särskilt.

På sökande av ändring i verkställighetsåtgärder och i utmätningsmannens beslut i ärenden som avses i 9 och 10 § tillämpas 11 kap. i utsökningsbalken.

Ändring i ett avgörande som gäller avgift för rättegångsmissbruk får sökas genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 9 maj 2026.