2026

330/2026 Valtioneuvoston asetus yleistuesta

Valtioneuvoston päätöksen mukaisesti säädetään yleistukilain (48/2026) nojalla:

1 § Yleistuen maksaminen

Yleistuki maksetaan maksukausittain jälkikäteen siten, että ensimmäinen maksukausi on kaksi viikkoa ja kukin seuraava maksukausi neljä viikkoa. Yleistuki maksetaan niin, että se on hakijan nostettavissa viikon kuluessa maksukauden päättymisestä.

Yleistuki voidaan maksaa neljää viikkoa tai kuukautta lyhyemmältä ajalta, jos työnhakija aloittaa työn maksukauden aikana.

Yleistukilain 15 §:n 2 momentin nojalla soviteltu yleistuki sekä kulukorvaus voidaan maksaa kuukausittain jälkikäteen.
2 § Jaksotuslaskelma

Myyntivoitto jaksotetaan yrittäjän työtulon perusteella laskien kuinka monen kuukauden työtuloa myyntivoitto vastaa. Jaksotus tehdään kuitenkin yleistuen määrän perusteella, jos se on suurempi kuin 2 momentissa tarkoitettu työtulo. Jos jaksotuksen jälkeen jää jakojäännöstä, kuukauteen katsotaan sisältyvän 21,5 työpäivää.

Työtulona pidetään henkilön yritystoimintaa koskevan eläkevakuutuksen perusteena olevaa työtuloa. Jos henkilöllä ei ole ollut yritystoimintaa koskevaa eläkevakuutusta tai jos eläkevakuutuksen suuruus on ollut ilmeisessä epäsuhteessa yritystoiminnan suuruuteen, käytetään jaksotuksessa sitä työtuloa, jonka perusteella henkilön olisi pitänyt ottaa eläkevakuutus yritystoimintaa varten.
3 § Yleistuen tarveharkinta ja osittainen yleistuki

Yleistukilain 16 §:n mukaiset yleistuen tarveharkinnassa ja osittaisessa yleistuessa huomioon otettavat tulot arvioidaan sen mukaan, kuinka paljon niitä työttömyysaikana tulee jatkuvasti olemaan, tai sen mukaan, minkä tulojen on katsottava vaikuttavan henkilön tulotasoon työttömyysaikana, vaikka tulojen saamisaika poikkeaisi työttömyysajasta. Vuosittain tai muutoin toistuva tuloerä jaetaan tuloksi koko vuodelle tai muulle tulokaudelle. Ennen tarveharkintaa tai osittaisen yleistuen määräämistä yleistukeen vaikuttavasta tulosta vähennetään tulon hankkimisesta ja säilyttämisestä aiheutuneet menot 4 §:ssä säädetyllä tavalla.
4 § Tuloista tehtävät vähennykset

Yleistuen maksamisajankohdan tilannetta vastaavista tuloista vähennettäviä tulon hankkimisesta ja säilyttämisestä aiheutuvia menoja ovat:

 1) 

tuloverolain (1535/1992) 54 §:n tarkoittamat tulonhankkimismenot; ja

2) 

tuloverolain 93–95 sekä 95 a §:n mukaiset tulonhankkimismenot.

Elinkustannukset ja veronhuojennusten luontoiset vähennykset eivät ole yleistuen tarveharkinnassa eivätkä yleistukilain 18 §:n mukaisessa osittaisessa yleistuessa tarkoitettuja tulon hankkimisesta tai säilyttämisestä aiheutuvia menoja.
5 § Huomioon otettavat tulot

Yleistukilain 16 §:n mukaisina yleistuen tarveharkinnassa tai yleistukilain 18 §:n mukaisessa osittaisessa yleistuessa huomioitavina maksamisajankohdan tilannetta vastaavina tuloina pidetään kaikkia työttömän tai hänen vanhempiensa tuloja tulon lähteestä ja veronalaisuudesta riippumatta, kuitenkin lukuun ottamatta:

 1) 

satunnaisia tuloja, kuten perintöä, lahjaa, satunnaista myyntivoittoa ja niihin verrattavia tuloja;

 2) 

erityisistä kustannuksista saatuja korvauksia, kuten matkapäivärahoja, matkakustannusten korvauksia ja sairaanhoitokustannusten korvauksia;

 3) 

vanhempien sellaisia työtuloja, joiden ansainta-aika on lyhyt ja joiden ei voida katsoa vaikuttavan henkilön tulotasoon työttömyyden kestäessä;

4) 

takautuvana kertasuorituksena maksettavaa eläkettä;

 5) 

kiinteistön luovutuksen yhteydessä määräajaksi tai elinkaudeksi pidätettyä etuutta (syytinki);

 6) 

lapsen toiselta vanhemmalta saamaa elatusapua taikka tämän sijaan saatua elatustukea;

 7) 

tarveharkintaista vanhemman yleistukea;

8) 

muuta kohtiin 1–7 rinnastettavaa tuloa.
6 § Kansaneläkelaitokselle maksettava ennakko ja sen tarkistaminen

Kansaneläkelaitoksen on kuukausittain viimeistään kymmenen pankkipäivää ennen ennakon maksupäivää ilmoitettava valtiolle se ennakko, joka Kansaneläkelaitoksen arvion mukaan tarvitaan seuraavan kuukauden aikana maksettavien yleistukien, yleistuen rahoituksen vähimmäismäärän ja kulukorvausten maksamiseen.

Valtio suorittaa Kansaneläkelaitokselle sosiaaliturvan yleisrahastoon 1 momentin mukaisen ennakon edeltävän kuukauden toiseksi viimeisenä pankkipäivänä. Poikkeuksellisissa tilanteissa ennakon maksupäivää voidaan siirtää aikaisemmaksi tai myöhemmäksi.

Tiettynä kuukautena maksetun 1 momentissa tarkoitettujen yleistukien määrän, yleistuen rahoituksen vähimmäismäärän ja kulukorvausten määrän kattamiseksi tarkoitetun ennakon ja toteutuneen etuusmenon erotus otetaan huomioon kyseessä olevaa kuukautta seuraavan kolmannen kuukauden ennakkoa määrättäessä.

Kalenterivuonna maksettujen yleistukien, yleistuen rahoituksen vähimmäismäärän ja kulukorvausten valtionosuuden ennakoiden ja toteutuneiden maksuosuuksien erotus otetaan huomioon viimeistään Kansaneläkelaitoksen tilinpäätöksen valmistumisen jälkeisen elokuun loppuun mennessä.

7 § Työllisyysrahaston lopullisen rahoitusosuuden vahvistaminen

Valtio vahvistaa yleistukilain 50 §:n 2 momentin mukaisen Työllisyysrahaston lopullisen maksuosuuden viimeistään maksuvuotta seuraavan elokuun loppuun mennessä.

8 § Kunnan rahoitusosuuden periminen ja maksaminen

Kansaneläkelaitoksen on kuukauden 15 päivään mennessä lähetettävä kunnalle lasku yleistukilain 51 §:n mukaisesta kunnan rahoitusosuudesta edellisen kuukauden aikana maksettuun yleistukeen. Laskuun tulee liittää yleistukilain 48 §:n 2 momentissa tarkoitetut tiedot. Laskun eräpäivä on laskun lähettämiskuukauden 28 päivä.
9 § Kunnan lopullisen rahoituksen vahvistaminen

Kansaneläkelaitoksen on tilinpäätöksensä yhteydessä vuosittain vahvistettava määrä, joka kuntien on tullut rahoitusosuutenaan yleistukeen suorittaa.
10 § Voimaantulo

Tämä asetus tulee voimaan 1 päivänä toukokuuta 2026.

Helsingissä 30.4.2026

Sosiaaliturvaministeri Sanni Grahn-Laasonen Erityisasiantuntija Kristiina Pitkäranta

2026

330/2026 Valtioneuvoston asetus yleistuesta

2026

330/2026 Statsrådets förordning om allmänt stöd

I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs med stöd av lagen om allmänt stöd (48/2026) :

1 § Betalning av allmänt stöd

Allmänt stöd betalas i efterskott i betalningsperioder så, att den första betalningsperioden är två veckor lång och varje därpå följande betalningsperiod fyra veckor lång. Allmänt stöd ska utbetalas så att det kan lyftas av sökanden inom en vecka från betalningsperiodens utgång.

Allmänt stöd kan betalas för en kortare tid än fyra veckor eller en månad om den arbetssökande påbörjar ett arbete under betalningsperioden.

Allmänt stöd som jämkats med stöd av 15 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd (48/2026) samt kostnadsersättning kan betalas månatligen i efterskott.

2 § Periodiseringskalkyl

Försäljningsvinst periodiseras på basis av företagarens arbetsinkomst genom en beräkning av hur många månaders arbetsinkomst försäljningsvinsten motsvarar. Periodiseringen görs dock på basis av beloppet av det allmänna stödet, om det är större än den arbetsinkomst som avses i 2 mom. Om det efter periodiseringen kvarstår en rest, anses en månad bestå av 21,5 arbetsdagar.

Som arbetsinkomst räknas den arbetsinkomst som ligger till grund för en persons pensionsförsäkring i anknytning till företagsverksamhet. Om personen inte har haft någon pensionsförsäkring för företagsverksamheten eller om beloppet av pensionsförsäkringen har stått i klar disproportion till företagsverksamhetens omfattning, används vid periodiseringen den arbetsinkomst enligt vilken personen borde ha tecknat pensionsförsäkring för företagsverksamheten.
3 § Behovsprövning av allmänt stöd samt partiellt allmänt stöd

De inkomster som ska beaktas vid behovsprövning av allmänt stöd enligt 16 § i lagen om allmänt stöd eller vid partiellt allmänt stöd beräknas enligt det belopp till vilket de fortlöpande kommer att uppgå under arbetslöshetstiden, eller enligt de inkomster som ska anses påverka personens inkomstnivå under den tiden, även om den tid då de erhålls inte sammanfaller med arbetslöshetstiden. En inkomstpost som återkommer årligen eller annars regelbundet fördelas såsom inkomst för hela året eller någon annan inkomstperiod. Innan behovsprövningen görs eller partiellt allmänt stöd fastställs ska från den inkomst som påverkar det allmänna stödet dras av kostnaderna för inkomstens förvärvande och bibehållande på det sätt som anges i 4 §.
4 § Avdrag från inkomsterna

Sådana kostnader för inkomstens förvärvande och bibehållande som får dras av från de inkomster som motsvarar situationen vid den tidpunkt då det allmänna stödet betalas ut är

 1) 

sådana utgifter för inkomstens förvärvande som avses i 54 § i inkomstskattelagen (1535/1992), och

2) 

utgifter för inkomstens förvärvande enligt 93–95 och 95 a § i inkomstskattelagen.

Levnadskostnader och avdrag av skattelättnadskaraktär är inte sådana kostnader för inkomstens förvärvande och bibehållande som avses vid behovsprövning av allmänt stöd eller vid partiellt allmänt stöd enligt 18 § i lagen om allmänt stöd.
5 § Inkomster som ska beaktas

Som sådana inkomster enligt 16 § i lagen om allmänt stöd som motsvarar situationen vid den tidpunkt då allmänt stöd betalas ut och som ska beaktas vid behovsprövningen av det allmänna stödet eller i det i 18 § i den lagen avsedda partiella allmänna stödet, betraktas den arbetslösas eller hans eller hennes föräldrars samtliga inkomster oberoende av inkomstkälla och skatteplikt, dock med undantag av

 1) 

tillfälliga inkomster såsom arv, gåva, tillfälliga försäljningsvinster och därmed jämförbara inkomster,

 2) 

ersättning för särskilda kostnader såsom resedagtraktamenten, ersättningar för resekostnader och ersättningar för sjukvårdskostnader,

 3) 

sådana arbetsinkomster för föräldrarna som tjänats in under en kortvarig period och som inte kan anses påverka personens inkomstnivå under arbetslösheten,

4) 

pension som betalas retroaktivt som en engångsbetalning,

 5) 

förmån som i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller på livstid (sytning),

 6) 

underhållsbidrag som ett barn får av den ena föräldern eller underhållsstöd som erhållits i stället för detta,

 7) 

behovsprövat allmänt stöd till en förälder,

8) 

inkomster jämställbara med inkomsterna enligt 1–7 punkten.
6 § Förskott till Folkpensionsanstalten och justering av förskottet

Folkpensionsanstalten ska månatligen, senast tio bankdagar före betalningsdagen för förskottet, till staten anmäla beloppet av det förskott som enligt Folkpensionsanstaltens bedömning behövs för att betala de allmänna stöd, det minimibelopp för finansieringen av det allmänna stödet och de kostnadsersättningar som ska betalas följande månad.

Staten betalar förskottet enligt 1 mom. till Folkpensionsanstaltens allmänna fond för social trygghet den näst sista bankdagen i föregående månad. I exceptionella situationer kan betalningsdagen för förskottet flyttas till ett tidigare eller senare datum.

Skillnaden mellan det förskott som är avsett att täcka beloppet av de i 1 mom. avsedda allmänna stöden, det i det momentet avsedda minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet och de i det momentet avsedda kostnadsersättningarna och som betalats under en viss månad och de faktiska förmånsutgifterna beaktas när förskottet fastställs för den tredje månaden efter månaden i fråga.

Skillnaden mellan de förskott som under kalenderåret betalats för de allmänna stöden, minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet och statsandelen för kostnadsersättningarna och de faktiska betalningsandelarna beaktas senast före utgången av augusti månad efter det att Folkpensionsanstaltens bokslut blivit klart.
7 § Fastställande av Sysselsättningsfondens slutliga finansieringsandel

Staten fastställer Sysselsättningsfondens slutliga betalningsandel enligt 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd senast före utgången av augusti månad året efter betalningsåret.

8 § Uttagande och betalning av kommunernas finansieringsandel

Folkpensionsanstalten ska före den 15 varje månad till kommunerna sända en faktura över kommunens finansieringsandel enligt 51 § i lagen om allmänt stöd med avseende på det allmänna stöd som betalats under föregående månad. Till fakturan ska fogas de uppgifter som avses i 48 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd. Förfallodag för fakturan är den 28 i den månad då fakturan sänts.
9 § Fastställande av kommunernas slutliga finansiering

Folkpensionsanstalten ska i samband med sitt bokslut årligen fastställa det belopp som kommunerna bör ha betalat i finansieringsandel för det allmänna stödet.
10 § Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2026.

Helsingfors den 30 april 2026

Minister för social trygghet Sanni Grahn-Laasonen Specialsakkunnig Kristiina Pitkäranta