Militärunderrättelsemyndigheterna ska utan ogrundat dröjsmål anmäla till centralkriminalpolisen, om det av information som fåtts genom användning av en metod för underrättelseinhämtning framkommer att ett sådant brott kan antas ha begåtts för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år. Militärunderrättelsemyndigheterna får lämna ut information om i detta moment avsedda brott till centralkriminalpolisen eller en annan behörig förundersökningsmyndighet. I 2 kap. 1 § i förundersökningslagen (805/2011) föreskrivs om myndigheterna vid förundersökning.

Militärunderrättelsemyndigheterna ska för att förhindra ett brott utan dröjsmål anmäla till en behörig myndighet, om det av information som fåtts genom användning av en metod för underrättelseinhämtning framkommer att ett sådant brott är på färde för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år och brottet ännu kan förhindras. Militärunderrättelsemyndigheterna får lämna ut information om i detta moment avsedda brott till en behörig myndighet, som är polisen, Gränsbevakningen, Tullen eller Försvarsmakten.

Militärunderrättelsemyndigheterna får anmäla ett begånget brott och lämna ut information om brottet till centralkriminalpolisen eller en annan behörig förundersökningsmyndighet, om utlämnandet av informationen kan antas vara av synnerlig vikt för utredningen av ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst tre år. I 2 kap. 1 § i förundersökningslagen föreskrivs om myndigheterna vid förundersökning.

Militärunderrättelsemyndigheterna får anmäla ett brott som är på färde och lämna ut information om brottet till en behörig myndighet för förhindrande av ett sådant brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år. Behöriga myndigheter är polisen, Gränsbevakningen, Tullen och Försvarsmakten.

samt lämna ut information om brottet till de behöriga myndigheter som avses i 3 och 4 mom., om utlämnandet av informationen kan antas vara av synnerlig vikt för förhindrande eller utredning av brottet.

Sådana anmälningar samt utlämnanden av information som avses i denna paragraf får göras trots sekretessbestämmelserna.

Militärunderrättelsemyndigheterna får trots sekretessbestämmelserna anmäla i 79 § 3–5 mom. avsedda brott och lämna ut information om sådana brott till de behöriga myndigheter som avses i de momenten också för skyddande av försvaret av landet eller den nationella säkerheten mot verksamhet som allvarligt hotar försvaret av landet eller den nationella säkerheten. Då får informationen inte användas för ändamål enligt 3 kap. 3 § i förundersökningslagen och inte heller som grund för ett yrkande eller beslut som gäller en metod för hemligt inhämtande av information, hemliga tvångsmedel eller andra tvångsmedel och inte heller som bevisning i brottmål.

Information som fåtts genom användning av en metod för underrättelseinhämtning får trots sekretessbestämmelserna alltid lämnas ut som utredning som stöder det att någon är oskyldig samt för att förhindra betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada.

Huvudstabens underrättelsechef beslutar om den anmälan och om det utlämnande av information som avses i detta kapitel.

Genom beslut av huvudstabens underrättelsechef får en i 79 § 1 mom. avsedd anmälan skjutas upp med högst ett år åt gången, om det är nödvändigt med avseende på försvaret av landet eller för att säkerställa den nationella säkerheten, eller för att skydda liv eller hälsa.

När det övervägs om en anmälan ska skjutas upp enligt 79 § 1 mom. eller en anmälan göras eller information lämnas ut enligt 79 § 3–5 mom., ska utöver försvaret av landet och skyddet av den nationella säkerheten även betydelsen av utredningen eller förhindrandet av brottet med avseende på allmänna och enskilda intressen beaktas vid bedömningen. Ovannämnda omständigheter ska också beaktas när utlämnande av information om de brott som avses i 79 § 1 och 2 mom. övervägs.

Om en förundersökningsmyndighet inleder en förundersökning eller börjar vidta en förundersökningsåtgärd eller en behörig myndighet inleder en åtgärd som syftar till att förhindra ett brott utifrån ett sådant utlämnande av information som avses i 79 § eller 80 § 2 mom., ska den innan förundersökningen inleds, förundersökningsåtgärden vidtas eller den brottsförhindrande åtgärden vidtas anmäla detta till en militärunderrättelsemyndighet.

Beslut om användning av sådan information som bevisning som lämnas ut med stöd av 79 § eller 80 § 2 mom. fattas av domstolen i samband med behandlingen av huvudsaken. Bestämmelser om anteckning i förundersökningsprotokollet om användningen av information finns i 9 kap. 6 § 2 mom. i förundersökningslagen och bestämmelser om uppgivande i stämningsansökan av användningen av information finns i 5 kap. 3 § 1 mom. 9 punkten i lagen om rättegång i brottmål (689/1997).

Sotilastiedusteluviranomaisen on ilman aiheetonta viivytystä ilmoitettava keskusrikospoliisille, jos tiedustelumenetelmän käytön avulla saadusta tiedosta ilmenee, että voidaan olettaa tehdyksi sellainen rikos, josta säädetty ankarin rangaistus on vähintään kuusi vuotta vankeutta. Sotilastiedusteluviranomainen saa luovuttaa tässä momentissa tarkoitettua rikosta koskevaa tietoa keskusrikospoliisille tai muulle toimivaltaiselle esitutkintaviranomaiselle. Viranomaisista esitutkinnassa säädetään esitutkintalain (805/2011) 2 luvun 1 §:ssä.

Sotilastiedusteluviranomaisen on viipymättä ilmoitettava rikoksen estämiseksi toimivaltaiselle viranomaiselle, jos tiedustelumenetelmän avulla saadusta tiedosta ilmenee, että hankkeilla on sellainen rikos, josta säädetty ankarin rangaistus on vähintään kuusi vuotta vankeutta, ja rikos on vielä estettävissä. Sotilastiedusteluviranomainen saa luovuttaa tässä momentissa tarkoitettua rikosta koskevaa tietoa toimivaltaiselle viranomaiselle, joita ovat poliisi, Rajavartiolaitos, Tulli tai Puolustusvoimat.

Sotilastiedusteluviranomainen saa ilmoittaa tehdystä rikoksesta ja luovuttaa rikosta koskevaa tietoa keskusrikospoliisille tai muulle toimivaltaiselle esitutkintaviranomaiselle, jos tiedon luovutuksella voidaan olettaa olevan erittäin tärkeä merkitys sellaisen rikoksen selvittämiselle, josta säädetty ankarin rangaistus on vähintään kolme vuotta vankeutta. Viranomaisista esitutkinnassa säädetään esitutkintalain 2 luvun 1 §:ssä.

Sotilastiedusteluviranomainen saa ilmoittaa hankkeilla olevasta rikoksesta ja luovuttaa rikosta koskevaa tietoa toimivaltaiselle viranomaiselle sellaisen rikoksen estämiseksi, josta säädetty ankarin rangaistus on vähintään kaksi vuotta vankeutta. Toimivaltaisia viranomaisia ovat poliisi, Rajavartiolaitos, Tulli ja Puolustusvoimat.

sekä luovuttaa tietoa sellaisesta rikoksesta 3 ja 4 momentissa tarkoitetuille toimivaltaisille viranomaisille, jos tiedon luovuttamisella voidaan olettaa olevan erittäin tärkeä merkitys rikoksen estämiselle tai selvittämiselle.

Tässä pykälässä tarkoitettu ilmoitus ja tiedon luovutus saadaan tehdä salassapitosäännösten estämättä.

Sotilastiedusteluviranomainen saa salassapitosäännösten estämättä ilmoittaa 79 §:n 3–5 momentissa tarkoitetusta rikoksesta ja luovuttaa sellaista rikosta koskevaa tietoa mainituissa momenteissa tarkoitetuille toimivaltaisille viranomaisille myös maanpuolustuksen tai kansallisen turvallisuuden suojaamiseksi sitä vakavasti uhkaavalta toiminnalta. Tällöin tietoa ei saa käyttää esitutkintalain 3 luvun 3 §:ssä säädetyssä tarkoituksessa eikä salaista tiedonhankintakeinoa, salaista pakkokeinoa tai muuta pakkokeinoa koskevan vaatimuksen tai päätöksen perusteena eikä näyttönä rikosasiassa.

Tiedustelumenetelmän käytön avulla saatua tietoa saa aina luovuttaa salassapitosäännösten estämättä syyttömyyttä tukevaksi selvitykseksi sekä hengelle, terveydelle tai vapaudelle aiheutuvan merkittävän vaaran taikka huomattavan ympäristö-, omaisuus- tai varallisuusvahingon estämiseksi.

Pääesikunnan tiedustelupäällikkö päättää tässä luvussa tarkoitetun ilmoituksen tekemisestä ja tiedon luovuttamisesta.

Edellä 79 §:n 1 momentissa tarkoitettua ilmoitusta saadaan pääesikunnan tiedustelupäällikön päätöksellä siirtää enintään vuodeksi kerrallaan, jos se on välttämätöntä maanpuolustuksen kannalta tai kansallisen turvallisuuden varmistamiseksi taikka hengen tai terveyden suojaamiseksi.

Kun  harkitaan 79 §:n 1 momentissa tarkoitetun ilmoituksen siirtämistä taikka 79 §:n 3–5 momentissa tarkoitettua ilmoituksen tekemistä tai tiedon luovuttamista, arvioinnissa on otettava huomioon maanpuolustuksen ja kansallisen turvallisuuden suojaamisen lisäksi rikoksen selvittämisen tai sen estämisen merkitys yleisen ja yksityisen edun kannalta. Edellä mainitut seikat on otettava huomioon myös silloin, kun harkitaan tiedon luovuttamista 79 §:n 1 ja 2 momentissa tarkoitetuista rikoksista.

Jos esitutkintaviranomainen käynnistää esitutkinnan tai ryhtyy esitutkintatoimenpiteen käyttämiseen taikka toimivaltainen viranomainen käynnistää rikoksen estämiseen tähtäävän toimenpiteen 79 §:ssä tai 80 §:n 2 momentissa tarkoitetun tiedon luovutuksen perusteella, on sen ennen esitutkinnan käynnistämistä tai esitutkintatoimenpiteen käyttämistä taikka rikoksen estämiseen tähtäävän toimenpiteen käynnistämistä ilmoitettava siitä sotilastiedusteluviranomaiselle.

Edellä 79 §:n tai 80 §:n 2 momentin perusteella luovutettavan tiedon käyttämisestä näyttönä päättää tuomioistuin pääasian käsittelyn yhteydessä. Tiedon käyttämisen kirjaamisesta esitutkintapöytäkirjaan säädetään esitutkintalain 9 luvun 6 §:n 2 momentissa ja ilmoittamisesta haastehakemuksessa oikeudenkäynnistä rikosasioissa annetun lain (689/1997) 5 luvun 3 §:n 1 momentin 9 kohdassa.