Denna lag tillämpas på anläggande av markstationer och radaranläggningar och på markstations- och radarverksamhet inom Finlands territorium samt i fordon och på farkoster som är registrerade i Finland.

Med avvikelse från 2 mom. tillämpas lagen dock på mottagning av sådan satellitkommunikation för radiopejling som sker på annat sätt än med sedvanlig terminalutrustning och vars huvudsakliga syfte är något annat än synkronisering av kommunikationsnäten, radionavigering eller annat sedvanligt utnyttjande av tidsuppgifter eller geografiska data.

Bestämmelserna i 4, 7, 8, 10, 17 och 18 § tillämpas inte på sådan markstations- eller radarverksamhet som bedrivs av myndigheter som avses i 4 § 1 mom. 1–7 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) eller på markstations- eller radarverksamhet som Europeiska unionens institutioner eller organ bedriver på finskt territorium, om det inte är fråga om kommersiell markstations- eller radarverksamhet som de bedriver. Bestämmelserna i 5 § i denna lag tillämpas inte på markstations- eller radarverksamhet som bedrivs av de ovan avsedda myndigheterna. Lagens 13 § tillämpas inte på Försvarsmakten.

En myndighet som bedriver markstations- eller radarverksamhet ska informera Transport- och kommunikationsverket om sin markstations- eller radarverksamhet samt om eventuella förändringar i den. En myndighet som bedriver markstations- eller radarverksamhet ska också informera Transport- och kommunikationsverket, om verksamheten överförs till en annan myndighet. Anmälningsskyldigheten gäller inte Försvarsmaktens markstations- och radarverksamhet.

Närmare föreskrifter om lämnande av den anmälan som avses i 2 mom. och om de uppgifter och handlingar som ska ingå i anmälan får meddelas genom Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter.

En markstation eller radaranläggning får anläggas och markstations- och radarverksamhet bedrivas endast om Transport- och kommunikationsverket på förhand har beviljat tillstånd till den. Om beviljandet av tillstånd uppenbart påverkar den nationella säkerheten, beviljas tillståndet dock av statsrådet. Tillstånd beviljas för viss tid, högst tio år i sänder. Ett tillstånd får förenas med sådana villkor som behövs med tanke på verksamhetens säkerhet och tillsynen över den. Tillståndet kan dessutom förenas med villkor som gäller kunderna hos den som bedriver markstations- eller radarverksamhet samt de säkerhetskrav som anges i 6 §.

I ansökan ska verksamhetsutövaren lämna en för tillståndsprövningen behövlig och tillförlitlig utredning om att de förutsättningar som anges i 2 mom. uppfylls. Verksamhetsutövaren ska dessutom lämna en utredning om markstations- eller radarverksamhetens kunder och kundgrupper samt om sina ägarförhållanden.

Närmare bestämmelser om ansökan om tillstånd och om de uppgifter och handlingar som ska ingå i tillståndsansökan får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om verksamhetsutövaren är en juridisk person, gäller kravet på tillförlitlighet i 4 § 2 mom. 1 punkten också verkställande direktören och dennes ställföreträdare, ledamöter och ersättare i styrelsen, ledamöter och ersättare i förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen. Kravet på tillförlitlighet gäller också ägare till juridiska personer som bedriver markstations- eller radarverksamhet och som har en ägarandel eller rösträtt på minst 10 procent i företaget.

När den behöriga myndigheten överväger slutresultatet av bedömningen av en fysisk persons tillförlitlighet ska myndigheten särskilt beakta betydelsen av personens verksamhet och bakgrund med tanke på verksamhetsutövaren som helhet i förhållande till bedrivandet av markstations- eller radarverksamhet. Bedömningen av tillförlitlighet baserar sig på en helhetsbedömning där personens ställning och bestämmande inflytande i en sammanslutning som bedriver markstations- eller radarverksamhet ska beaktas.

Som utredning enligt 2 mom. 1 punkten ska godkännas uppgifter som fås med stöd av straffregisterlagen (770/1993) och i fråga om en utländsk person ett straffregisterutdrag utfärdat av en behörig myndighet i personens ursprungsland eller etableringsland. Ett straffregisterutdrag får inte vara äldre än sex månader. Om ovannämnda utdrag eller intyg inte utfärdas i den utländska personens etableringsland, ska i stället för dessa som bevis godtas en sådan försäkran under ed eller högtidlig försäkran enligt lagstiftningen i etableringslandet som avlagts av personen.

Den tidsfrist som avses i 2 mom. 1 punkten ska räknas från det att domen har vunnit laga kraft till den tidpunkt då ansökan togs emot.

De åtgärder som avses i 1 mom. 1–4 och 6 punkten ska ställas i relation till verksamhetens risker, till kostnaderna för åtgärderna och till de tillgängliga tekniska möjligheterna att avvärja hot.

Verksamhetsutövaren ska utan dröjsmål informera Transport- och kommunikationsverket om den har skäl att misstänka att den har lämnat ut markstationsdata för ändamål som verksamhetsutövaren misstänker äventyrar den nationella säkerheten eller fullgörandet av Finlands internationella förpliktelser eller strider mot Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Detsamma gäller situationer där en verksamhetsutövare upptäcker att en obehörig person har fått tillgång till markstationsdata som har sänts eller tagits emot av en markstation eller radaranläggning.

Närmare bestämmelser om säkert bedrivande av markstations- och radarverksamhet och om minimikraven på system och anordningar som påverkar säkerheten får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett tillstånd som gäller markstations- eller radarverksamhet får inte överföras till någon annan än ett företag som på det sätt som anges i 1 kap. 6 § i bokföringslagen (1336/1997) hör till samma koncern som verksamhetsutövaren. Den myndighet som beviljat tillståndet ska omedelbart informeras om en överföring inom en koncern.

Om det bestämmande inflytandet enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen eller motsvarande faktiska bestämmande inflytande i förhållande till verksamhetsutövaren förändras, ska den myndighet som beviljat tillståndet omedelbart underrättas om förändringen.

Den myndighet som beviljat tillståndet kan låta bli att återkalla tillståndet trots en i 7 § avsedd förändring i det bestämmande inflytande, om det är uppenbart att förutsättningarna för beviljande av tillstånd uppfylls och verksamheten fortgår i enlighet med tillståndsvillkoren. Tillståndet kan då ändras till den del som förändringen i det bestämmande inflytandet förutsätter, och tillståndet får förenas med sådana i 4 § 1 mom. avsedda villkor som behövs för säkert bedrivande av markstations- eller radarverksamhet och för tillsynen över den och som motsvarar den förändrade situationen.

Tillståndsmyndigheten ska innan ett tillstånd ändras eller återkallas sätta ut en skälig tidsfrist för verksamhetsutövaren att avhjälpa bristen, felet, överträdelsen eller försummelsen. Ett tillstånd kan återkallas endast av särskilt vägande skäl i situationer där det inte är möjligt att ändra tillståndet. Om tillståndet återkallas på någon annan grund än de som avses i 1 mom. 4 punkten, är en förutsättning för återkallelse dessutom att tillståndshavaren trots uppmaning inte inom en skälig tid har avhjälpt bristen, felet, överträdelsen eller försummelsen.

I beslutet om att ändra eller återkalla tillståndet får den myndighet som beviljat tillståndet ställa sådana villkor som behövs med tanke på säkerheten när markstations- eller radarverksamheten fortsätter eller avslutas. När den myndighet som beviljat tillståndet återkallar tillståndet kan den också bestämma att verksamhetsutövaren ska överföra markstations- eller radarverksamheten till en annan verksamhetsutövare eller myndighet som fortsätter verksamheten.

Transport- och kommunikationsverket övervakar att denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och meddelade beslut iakttas.

Verksamhetsutövaren ska årligen lämna Transport- och kommunikationsverket en utredning om sin markstationsverksamhet och uppgifter om sina kunder.

Verksamhetsutövaren ska utan dröjsmål lämna Transport- och kommunikationsverket uppgifter om ändringar som kan inverka på de förutsättningar för beviljande av tillstånd som anges i 4 § eller på tillståndsvillkoren. Verksamhetsutövaren ska också utan dröjsmål meddela om det har inträffat förändringar i markstations- eller radarverksamhetens kund- och ägarförhållanden.

Närmare föreskrifter om innehållet i den utredning som avses i 1 mom. och om de uppgifter som ska lämnas får meddelas genom Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter.

En verksamhetsutövare ska utan dröjsmål, dock inom 24 timmar från det att den fått vetskap om händelsen, göra en anmälan till Transport- och kommunikationsverket om en betydande informationssäkerhetsrelaterad störning som riktar sig mot eller hotar markstations- eller radarverksamheten. Verksamhetsutövaren ska också utan obefogat dröjsmål göra en anmälan om hur länge störningen eller hotet beräknas pågå, om vilka verkningar störningen eller hotet har, om avhjälpande åtgärder samt om åtgärder för att förhindra att störningen upprepas.

Transport- och kommunikationsverket har rätt att av verksamhetsutövaren eller den som handlar för dennes räkning trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller utlämnande av information få den information som behövs för att utföra sina uppgifter enligt denna lag. Bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets rätt att få information om meddelanden, förmedlingsuppgifter och lokaliseringsuppgifter finns i 14 §.

Transport- och kommunikationsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av myndigheter och av dem som utför offentliga uppdrag få för skötseln av sina uppgifter enligt denna lag nödvändiga uppgifter om verksamhetsutövare samt ledamöter och ersättare i deras styrelse eller förvaltningsråd, verkställande direktören och dennes ställföreträdare, ansvariga bolagsmän samt andra som hör till den högsta ledningen. Rätten att få information gäller också uppgifter ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002).

Transport- och kommunikationsverket har rätt att förrätta sådana inspektioner av verksamhetsutövare och markstations- och radarverksamhet som behövs för tillsynen enligt 9 §. Transport- och kommunikationsverket kan låta en annan myndighet eller, med undantag för sådan markstations- eller radarverksamhet som genomförs för Försvarsmaktens räkning, en oberoende sakkunnig förrätta en inspektion. På sakkunniga tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar vid skötseln av uppdrag enligt denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Transport- och kommunikationsverket, andra myndigheter som förrättar inspektion och oberoende sakkunniga har rätt att i den omfattning som inspektionen kräver få tillträde till de lokaler och andra områden som är i verksamhetsutövarens besittning eller användning och används eller har använts för markstations- eller radarverksamhet och som är av betydelse för tillsynen över markstations- eller radarverksamheten. Transport- och kommunikationsverket, andra myndigheter som förrättar inspektion och oberoende sakkunniga har trots sekretessbestämmelserna eller andra begränsningar som gäller utlämnande av information rätt att få studera handlingar och information som är nödvändiga för tillsynsuppgiften, inbegripet information om det informationssystem eller de datakommunikationsarrangemang som inspektionen gäller.

Transport- och kommunikationsverket, andra myndigheter som förrättar inspektion och oberoende sakkunniga har vid inspektioner också rätt att få tillgång till markstationsdata samt informationssystem som används i markstations- och radarverksamhet i den omfattning som är nödvändig för tillsynen över att 4 och 6 § eller de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem samt tillståndsvillkoren iakttas. Transport- och kommunikationsverket, andra myndigheter som förrättar inspektion och oberoende sakkunniga har dessutom för detta ändamål rätt att utföra behövliga säkerhetsskanningar. På behandlingen av elektroniska meddelanden, förmedlingsuppgifter och lokaliseringsuppgifter tillämpas bestämmelserna i 14 §.

I utrymmen som används för boende av permanent natur får inspektion förrättas endast av en myndighet och endast om det finns grundad och specificerad anledning att misstänka att brott mot denna lag begåtts eller kommer att begås på ett sätt som kan leda till ett straff enligt strafflagen (39/1889), och om det för utredning av förseelsen är nödvändigt att få tillträde till sådana utrymmen.

Vid inspektioner ska 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas.

Transport- och kommunikationsverket har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller utlämnande av information rätt att av verksamhetsutövaren få förmedlingsuppgifter, lokaliseringsuppgifter och meddelanden, om de behövs för tillsynen över att 6 § eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller tillståndsvillkoren iakttas eller för utredning av betydande kränkningar av eller hot mot informationssäkerheten.

Transport- och kommunikationsverket har rätt att inspektera och använda också förmedlingsuppgifter om och innehållet i andra radiosändningar än sådana som är avsedda för allmän mottagning, om det behövs för tillsynen över att 6 § eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller tillståndsvillkoren iakttas.

Vid den inspektion och användning som avses i 2 mom. och vid sådan inspektion av markstationsdata eller informationssystem som avses i 13 § 3 mom. får skyddet av konfidentiella meddelanden eller integritetsskyddet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt.

Vad som i 319 § och 316 § 4 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation föreskrivs om sekretess för och utlämnande och utplåning av information som Transport- och kommunikationsverket har fått och skaffat om meddelanden, förmedlingsuppgifter, lokaliseringsuppgifter samt om innehållet i och existensen av konfidentiella radiosändningar tillämpas också på den information som Transport- och kommunikationsverket har fått och skaffat med stöd av denna paragraf.

Transport- och kommunikationsverket samt försvarsministeriet, utrikesministeriet, kommunikationsministeriet, Skyddspolisen och Försvarsmakten har trots sekretessbestämmelserna eller andra begränsningar som gäller utlämnande av information rätt att till varandra lämna ut handlingar som de fått eller utarbetat i samband med skötseln av sina uppgifter enligt lag samt att för varandra röja sekretessbelagd information, om det är nödvändigt för skötseln av deras i denna lag föreskrivna uppgifter.

Transport- och kommunikationsverket har rätt att på begäran få handräckning av polisen och Försvarsmakten för att utföra sina uppgifter vid inspektioner som avses i 13 § och för att i praktiken omsätta de interimistiska åtgärder som avses i 17 §.

Den rätt att lämna ut information som avses i 1 mom. gäller också den information som avses i 14 § 1 och 2 mom., om utlämnandet av informationen är nödvändigt för att bedöma huruvida den nationella säkerheten, Finlands internationella förpliktelser eller Finlands utrikes- och säkerhetspolitik äventyras. Utlämnandet av information får inte begränsa skyddet av konfidentiella meddelanden eller integritetsskyddet mer än vad som är nödvändigt.

Vad som i 14 § 4 mom. föreskrivs om sekretess för information hindrar inte att information lämnas ut till en annan myndighet, om det behövs för utredning av eller åtal för brott som gäller markstations- eller radarverksamhet.

Transport- och kommunikationsverket kan meddela den som bryter mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter, beslut eller tillståndsvillkor som meddelats med stöd av denna lag en anmärkning samt ålägga denne att inom skälig tid avhjälpa fel eller försummelser. Beslutet kan förenas med vite eller med hot om att verksamheten helt eller delvis avbryts eller att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad. Bestämmelser om vite, hot om avbrytande och hot om tvångsutförande finns i viteslagen (1113/1990).

Om ett fel eller en försummelse som avser denna lag eller bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter, beslut eller tillståndsvillkor som meddelats med stöd av denna lag utgör ett direkt hot mot den nationella säkerheten eller försvaret, får Transport- och kommunikationsverket som en interimistisk åtgärd avbryta eller begränsa den markstations- eller radarverksamhet som utgör ett hot eller bestämma om andra behövliga interimistiska åtgärder. Beslutet kan förenas med vite eller med hot om att verksamheten helt eller delvis avbryts eller att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad.

Transport- och kommunikationsverket ska innan det beslutar om interimistiska åtgärder ge den som är föremål för beslutet tillfälle att bli hörd, utom när hörande inte kan ordnas så snabbt som ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver.

Den som ansöker om tillstånd enligt denna lag är skyldig att till Transport- och kommunikationsverket i samband med ansökan betala en avgift på 2 000 euro. Ansökningsavgiften återbetalas inte även om tillståndsansökan skulle återtas eller avslås.

Innehavaren av tillstånd till markstations- eller radarverksamhet är skyldig att betala en årlig tillsynsavgift. Tillsynsavgiften återbetalas inte fastän den som bedriver markstations- eller radarverksamhet skulle upphöra med sin verksamhet under kalenderåret.

Avgiften påförs genom beslut av Transport- och kommunikationsverket.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Vid sökande av ändring i beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite samt föreläggande och verkställighet av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande tillämpas dock viteslagen.

I Transport- och kommunikationsverkets beslut får det bestämmas att beslutet ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2023.

Markstations- eller radarverksamhet som har inletts före ikraftträdandet av denna lag får fortsätta utan tillstånd enligt 4 § i 12 månader från dagen för ikraftträdandet av denna lag. Verksamheten anses ha inletts den dag då markstationen eller radaranläggningen togs i bruk.