2013

903/2013 Lag om ändring av fastighetsregisterlagen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i fastighetsregisterlagen ( 392/1985 ) 18 och 19 § samt ändras 3 § 2 mom., 5 § 1 och 4 mom., 11 § 2 mom. samt 12 § 2 mom., av dem 3 § 2 mom. och 11 § 2 mom. sådana de lyder i lag 454/2002 samt 5 § 1 och 4 mom. sådana de lyder i lag 323/1999, som följer:
3 §

Lantmäteriverket beslutar på ansökan av kommunen eller på eget initiativ om ändring av byindelningen och av namnet på en registerby. Den som för fastighetsregistret beslutar på ansökan av ägaren till en registerenhet om ändring av registerenhetens namn.
5 §

Fastighetsregistret förs av Lantmäteriverket enligt vad Lantmäteriverkets centralförvaltning bestämmer. På detaljplaneområden, med undantag för sådana stranddetaljplaneområden som avses i 10 kap. i markanvändnings- och bygglagen (132/1999), förs fastighetsregistret likväl av kommunens fastighetsingenjör, om kommunen beslutar åta sig att föra fastighetsregister. Finns det i en kommun flera fastighetsingenjörer, ska kommunen bestämma vilken av dem som ska föra fastighetsregistret.

Ansvaret för förandet av fastighetsregister övergår vid ingången av det femte kalenderåret efter det kalenderår under vilket kommunen har fattat ett beslut som avses i 1 eller 3 mom., om inte kommunen avtalar om något annat med Lantmäteriverket.
11 §

Staten eller kommunen är dock enligt 1 mom. skadeståndsskyldig endast om den oriktiga registeruppgiften gäller

 1)

arealen av en registerenhet vars område har mätts på nytt vid en förrättning eller i något annat sammanhang,

 2)

vid en förrättning stiftade, flyttade eller upphävda servitut eller andra motsvarande nyttjanderätter, med undantag av uppgifter om placeringen av ett servitut eller en nyttjanderätt och uppgifter om kontaktpersonen för väglaget för en enskild väg,

 3)

en fastighets andel i ett samfällt område eller i en gemensam särskild förmån, eller en enskild särskild förmån som hör till fastigheten, om det vid en förrättning har träffats ett avgörande som har rättskraft angående andelen eller förmånen, eller

 4)

registerenheters inbördes läge, till den del läget har bestämts vid en förrättning.
12 §

Statens eller kommunens rätt till ersättning med stöd av 1 mom. börjar den dag då staten eller kommunen till den skadelidande betalt skadestånd eller genom ett lagakraftvunnet domstolsutslag ålagts att betala skadestånd. Beslut om att ersättning ska krävas ut fattas på statens vägnar av Lantmäteriverket och på kommunens vägnar av kommunstyrelsen. Staten eller kommunen kan helt eller delvis avstå från ersättning, om det med beaktande av skadans storlek och omständigheterna i övrigt är oskäligt att kräva sådan.

Denna lag träder i kraft den1 januari 2014.

RP 68/2013

JsUB 7/2013

RSv 102/2013

  Helsingfors den 13 december 2013

Republikens President SAULI NIINISTÖ Jord- och skogsbruksminister Jari Koskinen