Skadeklasserna enligt trädslag för skador som orsakas av hjortdjur på plantbestånd och äldre trädbestånd anges i bilaga 1.

De formler som ska användas vid bestämmandet av omfattningen av skador som orsakats plantbestånd finns i bilaga 2. Som ett plantbestånds kalkylerade gängse värde används i formlerna de värden på plantbestånd som anges i bilaga 4.

Omfattningen av skador på trädbestånd som är äldre än plantbestånd bestäms som förlust av förväntningsvärdetillägget för de skadade träden. De formler som ska användas vid bestämmandet av skadornas omfattning finns i bilaga 3.

Ersättningen räknas ut enligt de träd som skadats av hjortdjur och som är planerade att lämnas kvar i samband med följande gallring. Om de träd som är planerade att gallras ut vid följande gallring inte kan identifieras med tillräcklig säkerhet, ska ersättningen räknas ut enligt samtliga träd som skadats av hjortdjur.

De värden på plantskog som man använder för att räkna ut ersättningen för skador som orsakats av hjortdjur samt förväntningsvärdekoefficienterna anges i bilaga 4, rotpriserna i bilaga 5 och kostnaderna för vård av plantskog i bilaga 6.

Den beräknade kalvningsprocenten för renskötselområdet är 90 procent av antalet renkor.

Dödlighetsprocenten för kalvar enligt renbeteslag samt beräknings- och klassificeringsgrunderna framgår av bilaga 7.

Ett renbeteslag kan betalas särskild ersättning för exceptionellt stora skador på ren om antalet skador på ren i renbeteslaget under de tre föregående åren i relation till det sammanlagda antalet livrenar och slaktrenar överskrider tre procent.

För kostnaderna för en sakkunnig som anlitas för terrängundersökning av skador på ren svarar kommunens landsbygdsnäringsmyndighet.

Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet får ta ut en avgift för en terrängundersökning endast om skadeanmälan har varit uppenbart ogrundad. Av den som gjort skadeanmälan får i detta fall för terrängundersökningen av skador på ren och för bedömningen av skadorna tas ut en avgift som motsvarar självkostnadsvärdet, dock högst 400 euro.

De kostnader som orsakas kommunens landsbygdsnäringsmyndighet för terrängundersökningar av skador på ren ersätts av de medel som i statsbudgeten reserverats för ersättning för skador som orsakats av rovdjur.

De kostnader som orsakats kommunens landsbygdsnäringsmyndighet för en terrängundersökning av skador på ren och för bedömningen av skadorna får ersättas till ett belopp som motsvarar självkostnadsvärdet av undersökningen och bedömningen, dock högst till ett belopp av 400 euro.

De kostnader som kommunens landsbygdsnäringsmyndighet orsakats ska ersättas efter kalenderårets slut. Ansökan om ersättning för kostnaderna ställs till Landsbygdsverket.

Om ersättningarna för skador på ren och kostnaderna för terrängundersökningar av skador på ren överskrider maximibeloppet av de medel som anvisats i statsbudgeten, skärs såväl ersättningarna som undersökningskostnaderna ned med samma procentandel.

För flera terrängundersökningar av skador på ren som utförts inom loppet av en dag kan kommunens landsbygdsnäringsmyndighet få sammanlagt högst 1 000 euro i ersättning.

Under ett kalenderår kan kommunens landsbygdsnäringsmyndighet få sammanlagt högst 20 000 euro i ersättning för terrängundersökningar av skador på ren.

Denna förordning träder i kraft den 29 april 2013. Bestämmelserna i 5 och 6 § tillämpas dock redan på ersättningar för 2012 års skador.

Genom denna förordning upphävs statsrådets förordning om viltskador (367/2010).