Med screening avses i denna förordning undersökningar av eller provtagningar på befolkningen eller en viss del av befolkningen i syfte att konstatera en viss sjukdom eller dess förstadium eller för att upptäcka sjukdomsalstrare.

Screening utgör ett led i den förebyggande hälso- och sjukvården. Screening omfattar fastställande av målgruppen, rådgivning och handledning av individer, provtagning och undersökning, återrapportering, hänvisning till fortsatta undersökningar samt ordnande av behövliga hälsovårdstjänster.

 Om en kommun ordnar annan screening än den som anges i det nationella screeningprogrammet ska kommunen innan screeningen inleds göra en bedömning av hurdana krav screeningen ställer på hälso- och sjukvårdens servicesystem och hur screeningen inverkar på systemet. Bedömningen omfattar en granskning av den sjukdom som screeningen gäller och dess utbredning samt behandlingen av den, screeningmetoderna, screeningens effekt, organisering och totala kostnader samt de etiska frågorna i anslutning till screeningen.

Screeningen ska ordnas enligt ett program som kommunen beslutar om på förhand. Programmet ska innefatta ändamålsenliga förfaranden för kvalitetsledning och kvalitetssäkring.

För att kunna erbjuda ändamålsenliga screeningtjänster ska kommunen regelbundet följa och utvärdera hela screeningprocessens kvalitet och screeningtesternas tillförlitlighet.

Alla kommuninvånare som ingår i den grupp som ska genomgå screening har rätt att delta i screeningen på lika grunder. Deltagandet i screeningen är frivilligt.

Kommunen ska se till att kommuninvånarna har tillgång till tillräcklig information om screeningens mål och effekt, om eventuella risker i anslutning till screeningen samt om ordnandet av screeningen.

När hälsovårdstjänster ordnas får kommuninvånarna inte särbehandlas på grundval av om de har deltagit eller deltar i screening enligt det nationella screeningprogrammet eller i annan screening som kommunen har ordnat.

En verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som tar del i insamling och undersökning av screeningprover, återrapportering och fortsatta undersökningar ska ha tillgång till tillräcklig sakkunskap och sådan personal och utrustning som förutsätts för verksamheten.

Kommunen ska utse en ansvarig person för varje screening.

Institutet för hälsa och välfärd ska i samråd med andra aktörer inom branschen följa och utvärdera pågående screeningprogram och de metoder som används inom programmen.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011.