Syftet med exportfinansiering i form av krediter samt ränteutjämningsverksamhet är att främja Finlands ekonomiska utveckling genom att det erbjuds internationellt sett konkurrenskraftig finansiering för export samt för inhemska fartygsleveranser.

I denna lag föreskrivs om de villkor och principer som ska tillämpas på offentligt understödda export- och fartygskrediter samt ränteutjämning.

Bolaget kan bevilja export- och fartygskrediter med fast eller rörlig ränta som baserar sig på Finnvera Abp:s medelanskaffning till ett kapitalvärde av högst 3 000 miljoner euro.

För beviljande av export- och fartygskrediter av avsevärd betydelse eller på exceptionella villkor krävs ett beslut av arbets- och näringsministeriet om att krediten godkänns.

Kreditriskerna i samband med export- och fartygskrediter täcks genom exportgarantier eller fartygsgarantier som Finnvera Abp beviljar. I enskilda fall kan statsrådet också godkänna statlig borgen för täckning av kreditrisken.

För export- och fartygskrediter med fast ränta fattar bolaget ett ränteutjämningsbeslut, genom vilket räntan på krediten binds till de kommersiella referensräntor (CIRR) som OECD fastslagit och enligt vilket statskontoret betalar räntestöd och får räntegottgörelse.

Statsrådet ger på de villkor det beslutar bolaget en förbindelse om betalning av underskottsersättning, när bolaget enligt ett års- eller mellanbokslut gör en sådan förlust till följd av beviljande av export- och fartygskrediter som överstiger bolagets fria egna kapital.

Bolaget får med kreditinstitut och finansiella institut ingå ränteutjämningsavtal om ränteutjämningskrediter, eller fatta i 6 § avsedda ränteutjämningsbeslut som motsvarar sådana avtal, till ett kapitalvärde av högst 5 000 miljoner euro.

För ingående av ränteutjämningsavtal av avsevärd betydelse eller på exceptionella villkor krävs ett beslut av arbets- och näringsministeriet om att ränteutjämningsavtalet godkänns.

Staten svarar för det räntestöd som betalas till kreditinstitut och finansiella institut med stöd av ränteutjämningsavtal som bolaget ingått med kreditinstitut och finansiella institut samt för det räntestöd som betalas till bolaget med stöd av ränteutjämningsbeslut som bolaget fattat.

Statskontoret betalar räntestödet till kreditinstitutet, det finansiella institutet eller bolaget samt tar emot räntegottgörelsen av kreditinstitutet, det finansiella institutet eller bolaget på basis av bolagets uträkningar.

Räntestödet betalas och räntegottgörelsen redovisas per ränteutjämningsavtal på räntans förfallodag i valutan för ränteutjämningsavtalet i fråga.

Staten betalar bolaget ett förvaltningsarvode som bestäms enligt skillnaden mellan utgifterna för förvaltningen av ränteutjämningsverksamheten i anslutning till ränteutjämningskrediter eller export- och fartygskrediter med fast ränta och inkomsterna av verksamheten. Förvaltningsarvodet betalas när bolagets på årsbokslutet baserade förvaltningsresultat av ränteutjämningsverksamheten visar ett underskott.

När kapitalvärdet av de export- och fartygskrediter som beviljats med stöd av 4 § och de ränteutjämningsavtal som ingåtts med stöd av 8 § räknas ut, beaktas i fråga om de krediter och avtal som har trätt i kraft det oförfallna kapitalet i dess helhet och i fråga om anbud 30 procent av kapitalet.

När kapitalvärdet av de krediter och avtal som avses i 1 mom. räknas ut, beräknas motvärdet i euro av varje avtal och anbud i utländsk valuta enligt den medelkurs för valutan i fråga som Europeiska centralbanken har meddelat för den dag anbudet gavs.

I bolagets verksamhet enligt denna lag beaktas sådana internationella överenskommelser om export- och fartygskrediter och om ränteutjämning som är bindande för Finland, internationella konkurrensfaktorer samt miljökonsekvenserna och övriga konsekvenser av projektet.

Arbets- och näringsministeriet kan på villkor som det fastställer ge statskontoret i uppdrag att vidta och sköta administrationen av de åtgärder som behövs för skydd mot sådana ränte- och valutarisker som är förenade med ränteutjämningsanbud och ränteutjämningsavtal.

Arbets- och näringsministeriet och bolaget ska övervaka hur ränteutjämningskrediterna samt export- och fartygskrediterna används, kostnaderna för krediterna och krediternas effekter samt hur de övriga villkoren i besluten om krediter uppfylls.

Arbets- och näringsministeriet har rätt att, trots sekretessbestämmelserna, av kreditinstitut och finansiella institut och av kredittagarna för granskning få alla handlingar samt annat material som ministeriet anser att behövs med tanke på övervakningen. Den som övervakas ska utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla arbets- och näringsministeriet eller en av ministeriet utnämnd granskare de upplysningar och utredningar som dessa har bett om och som behövs med tanke på övervakningen. Den som utför granskningen har dessutom rätt att för granskningen få tillträde till kreditinstitutets, det finansiella institutets och kredittagarens lokaler. Granskning får dock inte utföras på en plats som omfattas av hemfriden.

Den som vid ett granskningsuppdrag eller något annat uppdrag som sammanhänger med övervakningen av ränteutjämning eller export- eller fartygskredit har fått kännedom om ett företags ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemligheter får inte utan samtycke av den berörde för utomstående röja eller för egen vinning utnyttja dessa uppgifter. Bestämmelser om sekretessbelagda myndighetshandlingar finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

Arbets- och näringsministeriet fattar ett i 1 mom. avsett beslut om att utbetalningen av räntestöd upphör. I beslutet ska det fastställas när utbetalningen av räntestöd upphör och bestämmas om återbetalning och återkrav av räntestödet samt om betalning av ränta.

Ränteutjämningskredittagaren eller export- eller fartygskredittagaren ska i de fall som nämns i 1 mom. 2 punkten och kreditinstitutet eller det finansiella institutet ska i de fall som nämns i 1 mom. 1 och 3 punkten betala tillbaka det räntestöd staten betalat ut med stöd av ränteutjämningsavtalet till den del stödet överskrider den räntegottgörelse som betalats till staten samt dessutom, räknat från utbetalningsdagen, betala en årlig ränta på det belopp staten betalat ut i räntestöd med stöd av ränteutjämningsavtalet, enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).

Kreditinstitutet eller det finansiella institutet ska i de kredithandlingar som gäller en ränteutjämnings-, export- eller fartygskredit ta in omnämnanden enligt 1 mom. 2 punkten som gäller upphörande av utbetalningen av räntestöd samt ett omnämnande av skyldigheten för ränteutjämningskredittagaren eller export- eller fartygskredittagaren att återbetala det räntestöd och betala den ränta som avses i 3 mom.

Ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut ska i de fall som nämns i 17 § 1 mom. 2 punkten kräva räntestödet och räntan av ränteutjämnings, export- eller fartygskredittagaren och utan dröjsmål redovisa dem till staten.

När utbetalningen av räntestöd upphört av skäl som nämns i 17 § 1 mom. har bolaget rätt att häva ränteutjämningsavtalet eller ränteutjämningsbeslutet med omedelbar verkan. När ränteutjämningsbeslutet gäller en export- eller fartygskredit, har bolaget rätt att ändra en export- eller fartygskredit med fast ränta till en kredit med rörlig ränta, om det finns motiverade skäl för det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

Genom denna lag upphävs lagen om utjämning av räntan för offentligt understödda export- och fartygskrediter (1137/1996).

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

På ränteutjämningsavtal som har ingåtts och ränteutjämningsanbud som har lämnats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Denna lag tillämpas dock på ränteutjämningsanbud som har lämnats före ikraftträdandet, om anbuden förnyas efter ikraftträdandet.

På sådana ansökningar om finansiering för export- och fartygskrediter som blivit anhängiga före ikraftträdandet av denna lag tillämpas bestämmelserna i denna lag.

Projekt som godkänts för finansiering inom ramen för det refinansieringssystem som gällde under 2009—2011 kan finansieras med medel som anskaffats enligt 4 § i denna lag, om de fullmakter som reserverats för bolagets refinansieringsverksamhet i statsbudgetarna för 2009—2011 är otillräckliga för att finansiera projekten i fråga.