För den del av försäkringsrörelsen som en försäkringsförening inte har tryggat genom överskadeåterförsäkring, ska föreningen beräkna det kapitalkrav som följer av ett enskilt skadefall. För beräkning av detta krav ska föreningen, med beaktande av de största realistiskt tänkbara skadorna, ange storleken av det största enskilda ersättningsbelopp för egen räkning som föreningen har att ansvara för.

Vid beräkning av kapitalkravet i ett enskilt skadefall ska försäkringsgrenarnas inbördes beroende beaktas.

Minimibeloppet av det korrigerade solvenskapitalet beräknas  beroende på föreningens återförsäkringssätt enligt formel (1), (2) eller (3)i bilaga 1. De försäkringstekniska riskerna tas i beaktande på det sätt som anges i formlerna.

Utjämningsbeloppets övre gräns beräknas enligt formel (4) i bilaga 1.

Utjämningsbeloppets målgräns beräknas enligt formel (5) i bilaga 1.

Utjämningsbeloppets normalbelopp beräknas enligt formel (6) i bilaga 1.

Det belopp som från utjämningsbeloppet upplöses till resultatet beräknas enligt formel (7) i bilaga 1.

Utjämningsbeloppet utgörs av skillnaden mellan utjämningsbeloppets normalbelopp enligt 5 § och det belopp som från utjämningsbeloppet upplöses till resultatet enligt 6 §.

Det kapitalkrav som följer av de försäkringstekniska riskerna och det kapitalkrav som följer av ett enskilt skadefall kan tas upp till de värden de uppgick till vid föregående års slut, om en ny beräkning med sannolikhet leder till ett slutresultat i samma storleksklass. Om förändringar som väsentligt inverkar på kapitalkravens storlek dock har inträffat i en försäkringsrörelse efter utgången av föregående år, ska kapitalkraven bedömas på nytt. Samma förfarande ska tillämpas, om det finns grundad anledning att anta att det korrigerade solvenskapitalet underskrider minimibeloppet.

Utjämningsansvarets övre gräns ska bedömas på nytt, om det är sannolikt att den väsentligt avviker från värdet i föregående bokslut och att den inverkar på utjämningsbeloppets storlek.

Då beräkningar görs i de fall som avses i 1 och 2 mom. ska som premieintäkt och driftskostnader användas en uppskattning av premieintäkterna och driftskostnaderna under hela året.

I andra situationer än de som avses i 1 mom. behövs ingen beräkningsgrund.

Värdet av parameter γ ₁ som avses i 1 mom. 2 punkten får avvika från utgångsvärdet i bilaga 1 endast, om försäkringsföreningen har lämnat till Finansinspektionen en motiverad ansökan i ärendet och Finansinspektionen har godkänt ansökan. I motiveringen till ansökan ska det finnas en uppskattning av den beräknade utvecklingen av föreningens solvensställning och försäkringsrörelse under de kommande åren samt en redogörelse för den inverkan ändringen i utjämningsbeloppet har på premierna.

Försäkringsföreningen ska till sina bokslutshandlingar foga en redogörelse för uträkningen av utjämningsbeloppet och det korrigerade solvenskapitalet samt av gränserna för dessa. Av redogörelsen ska i detalj framgå att det korrigerade solvenskapitalet uppfyller de krav som ställs på det och att utjämningsbeloppet befinner sig mellan den undre gräns som beräknats enligt 10 kap. 3 § 3 mom. i lagen om försäkringsföreningar och den övre gräns som beräknats enligt 3 § i denna förordning.

I den redogörelse som avses i 1 mom. ska tillräckligt klart och exakt läggas fram hur de föreningsspecifika faktorerna och parametrarna enligt denna förordning har beräknats.

Denna förordning träder i kraft den 21 november 2011.

Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets förordning om beräkning av gränserna för försäkringsföreningarnas korrigerade solvenskapital och av utjämningsbeloppet och gränserna för detta samt om beräkningsgrunderna (1849/2009).