De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i den i Haag den 13 januari 2000 ingångna konventionen om internationellt skydd av vuxna gäller som lag sådana Finland har förbundit sig till dem.

Justitieministeriet är i konventionen avsedd centralmyndighet i Finland.

Om centralmyndigheten med stöd av artiklarna 8 eller 33 i konventionen får en framställning eller ansökan som riktats till finska myndigheter, ska centralmyndigheten överföra ärendet till den domstol eller myndighet som är behörig i ärendet.

Justitieministeriet sköter översättningarna av meddelanden som myndigheterna med stöd av konventionen skickar via ministeriet, om en översättning behövs enligt lagstiftningen eller konventionen.

Statliga och kommunala socialvårdsmyndigheter samt polismyndigheterna och gränsbevakningsväsendet ska på begäran av centralmyndigheten lämna handräckning för att utreda en vuxen persons vistelseort och förhållanden. För att klarlägga omständigheter som rör bevakning av en vuxen persons intressen eller egendom ska handräckning lämnas av förmyndarmyndigheterna.

När en sådan myndighet i en annan fördragsslutande stat som avses i artikel 8.1 i konventionen gör en framställning om att Finland ska vidta åtgärder för skydd av en vuxen eller dennes egendom, fattas beslut om att bifalla framställningen av den domstol eller myndighet som är behörig i ärendet.

Om det inte i övrigt finns någon myndighet som kan pröva ärendet, prövas det av den myndighet som är behörig om Helsingfors stad är den vuxnas hemkommun.

Om en framställning av misstag har skickats till en domstol eller myndighet som inte är behörig i ärendet, ska denna utan dröjsmål överföra ärendet till den domstol eller myndighet som den anser vara behörig. Den som gjort framställningen ska underrättas om överföringen.

I ett ärende som gäller samtycke till eller avgivande av en framställning eller lämnande av en ansökan ska den ges tillfälle att bli hörd som skulle ha denna rätt om ärendet avgjordes i Finland. Ett ärende får dock avgöras utan att personen i fråga ges tillfälle att bli hörd, om hans eller hennes åsikt framgår på ett tillförlitligt sätt av handlingarna i ärendet och det inte behövs något hörande för att klarlägga saken.

Ett avgörande om att en framställning eller en ansökan enligt 5 § inte ska göras får inte överklagas genom besvär.

Beslut om erkännande och verkställbarhet av en åtgärd av en myndighet i en främmande fördragsslutande stat fattas av Helsingfors hovrätt på ansökan.

På de villkor som anges i artikel 32 i konventionen får socialvårdsmyndigheterna till den finska centralmyndigheten eller till utländska myndigheter som med stöd av konventionen begär uppgifter lämna ut sekretessbelagda uppgifter som socialvårdsmyndigheterna har rätt att lämna ut till finska domstolar och andra finska myndigheter enligt 18 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000).

På de villkor som anges i 1 mom. får finska förmyndarmyndigheter till de myndigheter som avses i 1 mom. lämna ut sekretessbelagda uppgifter, om förmyndarmyndigheterna enligt 92 § 3 mom. 1 eller 3 punkten i lagen om förmyndarverksamhet har rätt att lämna ut uppgifterna till finska domstolar eller andra finska myndigheter, eller om ärendet gäller en sådan åtgärd för skydd av vuxen som inte är intressebevakning, uppgifter som behövs för att bedöma behovet av skydd eller för att välja korrekt skyddsåtgärd.

Med avvikelse från bestämmelserna i 1 och 2 mom. får uppgifter dock inte lämnas ut och den finska centralmyndigheten får inte heller förmedla dem vidare, om detta sannolikt skulle medföra fara för personen i fråga eller hans eller hennes egendom eller utgöra ett hot mot friheten eller livet för en medlem av hans eller hennes familj.

När intressebevakare har förordnats för en vuxen person i Finland eller när en vuxen persons intressebevakningsfullmakt har fastställts ska magistraten på begäran av intressebevakaren eller fullmäktigen ge ett intyg över dennes ställning och fullmakter, om den som begär intyget visar att det behövs i en främmande stat.

Genom förordning av finansministeriet får det föreskrivas att endast en eller flera i förordningen angivna magistrater ska vara behöriga att utfärda intygen. En begäran om intyg samt medföljande upplysningar kan dock lämnas in hos vilken magistrat som helst. Om magistraten inte är behörig, ska den överföra ärendet till en magistrat som är behörig.

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av republikens president.