2010

76/2010 Statsrådets förordning om miljöskydd för sjöfarten

I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från kommunikationsministeriet, föreskrivs med stöd av 2 kap. 10 §, 4 kap. 10 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 6 §, 7 kap. 15 §, 9 kap. 8 §, 10 kap. 1 § 3 mom., 10 kap. 5 § och 11 kap. 3 § i miljöskyddslagen för sjöfarten av den 29 december 2009 (1672/2009):

 1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Syfte

Genom denna förordning utfärdas närmare bestämmelser enligt miljöskyddslagen för sjöfarten om verkställigheten av MARPOL 73/78-konventionen, Helsingforskonventionen och andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland samt Europeiska unionens rättsakter på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon samt i fråga om finska fartyg också utanför Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon.
2 § Tillämpning av förordningen på Finlands insjöområde och i inrikes fart

Bestämmelserna i denna förordning tillämpas också på Finlands insjöområde och i inrikes fart. Nedan bestäms om undantag från tillämpningen av förordningen på insjöområdet och i inrikes fart.
2 kap. Förhindrande av oljeutsläpp från fartyg
1 § Begränsningar av oljeutsläpp från fartyg

I enlighet med 2 kap. 1 § 1 mom. i miljöskyddslagen för sjöfarten kan oljehaltig blandning från fartyg släppas ut i vattnet i Finlands territorialvatten och i Finlands ekonomiska zon utanför den zon som sträcker sig fyra sjömil från närmaste land, om samtliga följande villkor som anges i bilaga I till MARPOL 73/78-konventionen uppfylls:

 1)

koncentrationen av olja i utflödet inte överstiger 15 delar per miljon delar vatten,

 2)

fartyget är under gång,

 3)

den oljehaltiga blandningen behandlas i system för filtrering av olja enligt bilaga I till MARPOL 73/78-konventionen som är försedda med en automatisk larmanordning och arrangemang som säkerställer att utsläpp av oljehaltiga blandningar automatiskt stoppas, och

 4)

den oljehaltiga blandningen inte härrör från oljetankfartygs lastpumprum.

Ombord på oljetankfartyg förutsätts dessutom utöver det som föreskrivs i 1 mom. att den oljehaltiga blandningen inte har blandats med rester av oljelast.

På finska fartyg tillämpas 1 och 2 mom. också utanför finskt vattenområde och Finlands ekonomiska zon dock så att när ett fartyg framförs utanför de specialområden som anges i bilaga I till MARPOL 73/78 -konventionen är minimikravet i stället för det som stadgas i 1 mom. 3 punkten att den oljehaltiga blandningen behandlas i system för filtrering av olja enligt regel 14 i bilaga I.
2 § Begränsningar av oljeutsläpp från borrplattformar och andra plattformar

Det som föreskrivs i 2 kap. 1 § tillämpas också på fasta och flytande borrplattformar och andra plattformar.
3 kap. Förhindrande av utsläpp av skadliga flytande ämnen från fartyg
1 § Klassificering av skadliga flytande ämnen

Skadliga flytande ämnen indelas på grund av sin miljöfarlighet i fyra klasser på det sätt som bestäms i regel 6 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.

Till klass X hänförs skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i vattnet vid tankrengöring eller barlastlänsning, utgör en allvarlig risk för marina naturtillgångar eller människors hälsa.

Till klass Y hänförs skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i vattnet vid tankrengöring eller barlastlänsning, utgör en risk för marina tillgångar eller människors hälsa eller skadar trivseln eller försvårar annat behörigt utnyttjande av havet.

Till klass Z hänförs skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i vattnet vid tankrengöring eller barlastlänsning, utgör en mindre risk för marina naturtillgångar eller människors hälsa.

Till klass OS hänförs ämnen som vid bedömning enligt regel 6 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen befunnits falla utanför klasserna X, Y och Z.

2 § Krav på lossning av skadliga flytande ämnen som tillhör klass X samt rengöring av tanken

En tank från vilken ett ämne i klass X har lossats, ska spolas i enlighet med regel 13.6 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen innan fartyget lämnar lossningshamnen. Resterna ska överföras till en mottagningsanläggning tills koncentrationen av ämnet i utflödet är högst 0,1 viktprocent, varefter tanken töms och den inspektör som övervakar rengöringen antecknar uppgifterna i lastdagboken i enlighet med regel 16 i bilaga II.

Allt vatten som efter genomförd spolning tas i tanken kan släppas ut i vattnet i enlighet med regel 13.2 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.

3 § Krav på lossning av skadliga flytande ämnen som tillhör klass Y samt rengöring av tanken

En tank från vilken ett ämne i klass Y som i regel 1.17 i bilaga II till MARPOL 73/78 -konventionen har definierats som högvisköst eller i regel 1.15 som stelnande har lossats, ska spolas i enlighet med regel 13.6 i bilaga II innan fartyget lämnar lossningshamnen. Resterna ska överföras till en mottagningsanläggning tills koncentrationen av ämnet i utflödet är högst 0,1 viktprocent, varefter tanken töms och den inspektör som övervakar rengöringen antecknar uppgifterna i lastdagboken.

Allt vatten som efter genomförd spolning tas i tanken kan släppas ut i vattnet i enlighet med regel 13.2 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.
4 § Krav på lossning av skadliga flytande ämnen som tillhör klasserna Y och Z samt rengöring av tanken

Ämnen i klass Y i andra fall än de som avses i 3 § samt ämnen i klass Z ska tömmas i enlighet med manualen. I annat fall ska tanken spolas eller så ska alternativa metoder enligt regel 16.1 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen som inspektören kräver vidtas.

Allt vatten som efter genomförd spolning tas i tanken kan släppas ut i vattnet i enlighet med regel 13.2 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.
5 § Konstruktionskrav på kemikalietankfartyg

Kemikalietankfartyg enligt 1 kap. 2 § i miljöskyddslagen för sjöfarten, som transporterar ämnen i klass X, Y eller Z, och oljetankfartyg eller andra tankfartyg, som kan transportera skadliga flytande ämnen i enlighet med bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen, ska uppfylla de krav som ställs på kemikalietankfartyg i reglerna 11 och 12 i bilaga II till MARPOL 73/78 -konventionen:

 1)

kemikalietankfartyg som är byggda den 1 juli 1986 eller senare ska uppfylla kraven i Internationella sjöfartsorganisationens, nedan IMO, regler för sjötransport av farliga flytande kemikalier (IBC-koden) och kemikalietankfartyg som är byggda före den 1 juli 1986 ska uppfylla kraven i IMO:s regler för transport av kemikalier i bulk (BCH-koden), vilka tillämpas på internationella sjötransporter,

 2)

fartygens pump- och rörledningsanordningar, lossningsarrangemang och sloptankar ska uppfylla kraven i regel 12 i bilaga II i MARPOL 73/78-konventionen.
6 § Ventilation av lastrester

För att avlägsna sådana lastrester från en tank som består av ämnen med ett ångtryck större än 5 kilopascal vid 20 grader Celsius, kan användas ventilationsmetoder enligt regel 13.3 i bilaga II och bihang 7 i bilaga II till MARPOL 73/78-konvention. Vid detta förfarande ska på det vatten som därefter tas i tanken inte tillämpas kraven på utsläpp av skadliga flytande ämnen i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.
4 kap. Förhindrande av utsläpp av toalettavfall från fartyg
1 § Krav på förbud mot utsläpp av toalettavfall och utsläppsbegränsningar på fartyg

Det är förbjudet att släppa ut toalettavfall i vattnet på finskt vattenområde som avses i 1 kap. 2 § i miljöskyddslagen för sjöfarten och Finlands ekonomiska zon samt från finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon med följande undantag:

 1)

behandlat toalettavfall får släppas ut genom en behandlingsanläggning för toalettavfall vilken när det gäller finska fartyg har godkänts enligt förordningen om marin utrustning (925/1998) och när det gäller fartyg som för flagg tillhörande någon annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt rådets direktiv 96/98/EG om marin utrustning eller vilken, när det gäller fartyg som för flagg tillhörande någon annan främmande stat, har godkänts av administrationen i fartygets flaggstat,

 2)

behandlat toalettavfall får släppas ut på minst tre sjömils avstånd från närmaste land genom en sådan anläggning som finfördelar och desinficerar toalettavfallet, samt

 3)

obehandlat toalettavfall får släppas ut på minst 12 sjömils avstånd från närmaste land så att det toalettavfall som samlats i tankarna inte släpps ut på en gång utan med måttlig hastighet när fartyget gör minst fyra knop. Den måttliga utsläppshastigheten beräknas specifikt för varje fartyg i enlighet med IMO:s resolution MEPC.157(55). Trafiksäkerhetsverket eller ett klassificeringssällskap som det befullmäktigat godkänner beräkningarna.
2 § Krav på behandlingsanläggningar för toalettavfall

Behandlat toalettavfall får utan begränsningar släppas ut genom en sådan godkänd behandlingsanläggning för toalettavfall som uppfyller kraven i IMO:s resolution MEPC.2(VI), om anläggningen har installerats på fartyget före den 1 januari 2010. Behandlat toalettavfall får utan begränsningar släppas ut genom en sådan godkänd behandlingsanläggning för toalettavfall som uppfyller kraven i IMO:s resolution MEPC.159(55).
3 § Krav på toalettanordningar i fritidsbåtar

Utsläppsrörledningarna från uppsamlingstanken för toalettavfall på fritidsbåtar ska vara försedd med en standardrörfläns eller koppling, om fritidsbåten släpper ut toalettavfall från sin toalettanordning till en mottagningsanordning.

Fritidsbåtar kan alternativt ha kemiska toaletter, torrtoaletter eller andra motsvarande toaletter.
5 kap. Förhindrande av utsläpp av fast avfall från fartyg
1 § Förbud mot utsläpp av fast avfall i vattnet och utsläppsbegränsningar på Östersjön och andra specialområden

Det är förbjudet att släppa ut allt annat fast avfall än matavfall från fartyg i vattnet på specialområdena som avses i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen. Utsläpp av matavfall i vattnet ska ske så långt från land som möjligt, men i vart fall längre bort än 12 sjömil från närmaste land.

Utsläpp av matavfall i vattnet i Karibiska havet ska dock ske med iakttagande av de specialregler som framgår av regel 5.2C i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen.
2 § Förbud mot utsläpp av fast avfall i vattnet och utsläppsbegränsningar på andra ställen än specialområdena

Det är förbjudet att slänga allt plast och alla ämnen och föremål som innehåller plats i vattnet från fartyg.

Utanför specialområdena, som avses i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen, får i vattnet utsläppas ströbrädor samt garnering och förpackningsmaterial som flyter så långt från närmaste land som möjligt, dock inte på kortare avstånd än 25 sjömil från närmaste land.

Matavfall och fast avfall såsom pappersprodukter, trasor, glas, metall, flaskor och porslin och liknande avfall får släppas ut i vattnet utanför specialområdena så långt från närmaste land som möjligt, dock inte på kortare avstånd än 12 sjömil från närmaste land.

Om ett finskt fartyg använder en av Trafiksäkerhetsverket godkänd sönderdelare eller avfallskvarn kan avfall enligt 3 mom. släppas ut i havet utanför specialområdena under förutsättning att avfallet passerar nämnda anordning och utsläppet sker så långt från närmaste land som möjligt, men i vart fall längre bort än tre sjömil från närmaste land. Sådant sönderdelat eller malt avfall ska kunna passera genom ett såll med öppningar som inte är större än 25 millimeter.
3 § Utsläpp av fast avfall i vattnet från fasta och flytande plattformar

Från fasta och flytande plattformar som används för utforskning och utvinning av havsbottnens mineraltillgångar och för därmed förknippad bearbetning utanför kusten och från alla andra fartyg som finns invid dessa plattformar eller på högst 500 meters avstånd från en fast eller flytande plattform är det förbjudet att släppa ut allt annat fast avfall än matavfall i vattnet.

Från fasta och flytande plattformar får dock matavfall släppas ut i vattnet om matavfallet har passerat en sönderdelare eller avfallskvarn där öppningarna i sållet är högst 25 millimeter stora och den fasta eller flytande plattformen befinner sig på ett avstånd av minst 12 sjömil från närmaste land.
6 kap. Förhindrande av luftförorening från fartyg
1 § Begränsning av utsläpp från fartyg i nödsituationer

De krav enligt miljöskyddslagen för sjöfarten som gäller för fartygs dieselmotor samt avgasreningssystem och avgasreningsmetoder tillämpas inte på fartygs dieseldrivna nödmotorer, dieselmotorer installerade i livbåtar eller andra anordningar eller annan utrustning som används endast i nödsituationer.
2 § Begränsning av svaveloxidutsläpp

Svavelhalten i brännolja som används på fartyg får inte överstiga 4,5 viktprocent.

Brännolja som används på fartyg ska dessutom uppfylla kraven enligt bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen.

Då finska fartyg framförs i Östersjöområdet och andra sådana svavelkontrollområden som avses i bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen samt då utländska fartyg framförs på finskt vattenområde eller i Finlands ekonomiska zon iakttas följande krav:

 1)

svavelhalten i den brännolja som används på fartyg får uppgå till högst 1,5 viktprocent, eller

 2)

på fartyg ska användas ett sådant avgasreningssystem med hjälp av vilket fartygets svaveloxidutsläpp, medräknat svaveloxidutsläpp från både hjälp- och huvudmaskiner, är sammanlagt högst 6,0 g SOx/kWh räknat i svaveldioxid (SO 2 ), eller

3)

på fartyg ska användas något annat godkänt tekniskt system som kan påvisas minska svaveloxidutsläppen till 6,0 g SOx/kWh eller en mindre mängd.

Då ett avgasreningssystem eller en annan teknisk metod används på ett fartyg som för finsk flagg, ska utsläppen från fartyget övervakas genom kontinuerliga mätningar.

De krav på svavelhalten i bränsle som föreskrivs i miljöskyddslagen för sjöfarten och med stöd av den tillämpas ändå inte på

 1)

bränslen avsedda för forskning och testning,

 2)

bränslen som används i försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets fartyg, om anskaffningen av bränsle medför olägenhet för fartygets operativa verksamhet,

 3)

sådan användning av bränsle på fartyg som är nödvändig för att trygga fartygets säkerhet eller rädda människoliv till sjöss, samt

 4)

sådant bränsle som det är nödvändigt att använda till följd av en skada på fartyget eller dess utrustning förutsatt att alla rimliga försiktighetsåtgärder har vidtagits efter skadan i syfte att hindra eller så långt som möjligt begränsa utsläppet och redaren eller fartygets befälhavare inte uppsåtligen har förorsakat skadan eller handlat vårdslöst och medveten om att skada sannolikt skulle följa.
3 § Svavelhalten i bränslen som används på passagerarfartyg i reguljär trafik till eller från hamnar i Europeiska unionens medlemsländer

Svavelhalten i bränslen som används på passagerarfartyg som under finsk flagg går i reguljär trafik till eller från hamnar i Europeiska unionens medlemsländer får uppgå till högst 1,5 viktprocent.
4 § Svavelhalten i marin dieselolja

Svavelhalten i marin dieselolja som släpps ut på marknaden i Finland får uppgå till högst 1,5 viktprocent.
5 § Svavelhalten i marin dieselbrännolja

Svavelhalten i marin dieselbrännolja som släpps ut på marknaden i Finland får uppgå till högst 0,1 viktprocent.
6 § Svavelhalten i bränslen som används av fartyg på inre vattenvägar och i hamnar inom Europeiska unionen

I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/33/EG om ändring av direktiv 1999/32/EG vad gäller svavelhalten i marina bränslen får svavelhalten i bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar uppgå till högst 0,1 viktprocent.

Svavelhalten i bränsle som används av fartyg i hamn får uppgå till högst 0,1 viktprocent. Svavelrikare bränsle får användas endast om besättningen inte ges tillräcklig tid att genomföra all nödvändig omkoppling mellan bränsletyper så snart som möjligt efter ankomsten till kaj och så sent som möjligt före avresan. Tidpunkten för omkoppling mellan bränsletyper ska föras in i den loggbok som förs på fartyget.

De krav i 1 och 2 mom. som gäller svavelhalter tillämpas inte på

 1)

fartyg som enligt en offentliggjord tidtabell ska ligga vid kaj i mindre än två timmar,

 2)

fartyg avsedda för transport på inre vattenvägar som innehar certifikat som intygar att fartygen uppfyller kraven i 1974 års internationella SOLAS-konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981) jämte ändringar, när dessa fartyg är till sjöss,

 3)

fartyg som stänger av alla motorer och utnyttjar elnätet i land när de ligger vid kaj i hamn.
7 § Ämnen vars förbränning är förbjuden i Finlands ekonomiska zon och på finska fartyg

Förbränning av följande ämnen är förbjuden i Finlands ekonomiska zon och på finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon:

 1)

rester och tillhörande förorenat förpackningsmaterial av last som är oljehaltiga eller som innehåller skadliga flytande ämnen eller farliga fasta ämnen och som nämns i bilagorna I, II och III till MARPOL 73/78-konventionen,

 2)

polyklorerade bifenyler (PCB),

 3)

i bilaga V till MARPOL 73/78 -konventionen definierat avfall som innehåller mera tungmetaller än enbart spår av dem, och

 4)

oljeprodukter som innehåller halogenföreningar.
8 § Försök med nya reningsmetoder

Tillstånd till försök med nya metoder som kan minska utsläppen ska sökas hos Trafiksäkerhetsverket minst sex månader innan försöken inleds.

Under försöken behöver fartyget inte använda de bränslen som anges i 2, 3 och 6 §, om följande villkor uppfylls:

 1)

avgasutsläppen från fartyget övervakas genom kontinuerlig mätning med manipulationssäker utrustning,

 2)

det avfall som orsakas av reningsmetoderna behandlas med adekvata metoder för hantering av avfall,

 3)

försökens inverkan på den marina miljön, särskilt på ekosystemen i skyddade hamnar och flodmynningar, utvärderas, och

 4)

de berörda fartygen uppnår utsläppsminskningar som åtminstone motsvarar de föreskrivna gränsvärdena för svavel i bränsle.

Resultaten av försöken ska lämnas till Trafiksäkerhetsverket inom tre månader efter det att försöken avslutats. Trafiksäkerhetsverket ska underrätta Europeiska unionens kommission om resultaten.
9 § Bestämningsmetoder

Som referensmetod vid fastställandet av svavelhalterna i marina bränslen ska ISO-metod 8754 (2003) och PrEN ISO 14596 (1998) tillämpas. Om resultaten av dessa metoder skiljer sig från varandra ska PrEN ISO 14596 (1998) tillämpas.

Som referensmetod vid fastställandet av svavelhalterna i bränsle som används i fartyg på inre vattenvägar och i hamnar inom Europeiska unionen och i marin dieselbrännolja ska för tung brännolja och marin dieselbrännolja tillämpas standarderna ISO-metod 8754 (2003) och PrEN ISO 14596 (1998), och för lätt brännolja standarderna PrEN ISO-metod 24260 (1987), ISO-metod 8754 (2003) och PrEN ISO 14596 (1998). Om resultaten av dessa metoder skiljer sig från varandra ska PrEN ISO 14596 (1998) tillämpas.

Den statistiska tolkningen av fastställandet av svavelhalten för lätt brännolja ska utföras enligt ISO-standard 4259 (2006).
10 § Överlåtelsebevis för bränsle och prov på bränsle

Av det överlåtelsebevis för bränsle som finns på fartyget ska framgå de uppgifter som ingår i bihang V till bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen. Överlåtelsebeviset ska åtföljas av ett prov på bränsle enligt bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen.

Överlåtelsebeviset för bränsle ska finnas ombord på fartyget på en plats som är lätt åtkomlig för inspektion. Det ska förvaras i tre år efter det att brännoljan har levererats ombord. Det prov på levererat bränsle som fogats till överlåtelsebeviset ska förvaras på fartyget tills brännoljan är huvudsakligen förbrukad, dock minst i 12 månader.
11 § Rapportering till Trafiksäkerhetsverket och Finlands miljöcentral

Den information som avses i 7 kap. 13 § i miljöskyddslagen för sjöfarten ska ges till Trafiksäkerhetsverket och Finlands miljöcentral senast den 1 mars året efter det år redogörelsen gäller.
7 kap. Mottagning av fartygsavfall i hamnar
1 § Mottagande av fartygsavfall i hamnar och reparationshamnar

I hamnar och reparationshamnar kan mottagningen av avfall ordnas antingen så att det finns en permanent mottagningsanordning i hamnen eller så att hamnen vid behov beställer mottagningstjänst för fartygsavfall.
2 § Mottagande av fartygsavfall i småbåtshamnar

Som tillräckliga mottagningsanordningar för fartygsavfall i småbåtshamnar med minst 50 båtplatser samt hamnar i samband med vilka det finns plats för vinterförvaring av minst 50 fritidsbåtar, anses en sugtömningsanordning för toalettavfall, och mottagning av oljehaltigt avfall och oljehaltiga blandningar och fast avfall, inklusive problemavfall enligt avfallslagen (1072/1993).

Hamninnehavaren kan komma överens med en annan hamninnehavare om rätt att använda en annan mottagningsanordning på rimligt avstånd, om hamninnehavaren inte själv helt eller delvis ordnar mottagning av fartygsavfall. Vid dimensioneringen av hamnens avfallsmottagning ska också användare från andra hamnar beaktas.

I hamnens avfallshanteringsplan kan man avvika från kravet i 1 mom. att placera avfallsmottagning i en småbåtshamn, om tillräcklig avfallsmottagning har ordnats i närområdet på rimligt avstånd från hamnen. I småbåtshamnar kan avfallsmottagningen begränsas till hamnens huvudsakliga verksamhetstid på det sätt som anges i hamnens avfallshanteringsplan.
3 § Hamnens avfallshanteringsplans uppbyggnad och innehåll

Hamnens avfallshanteringsplan ska omfatta alla typer av fartygsgenererat avfall från fartyg som normalt anlöper hamnen. Planen ska utarbetas med hänsyn till hamnens storlek och med hänsyn till den typ av fartyg som anlöper hamnen.

Hamnens avfallshanteringsplan ska omfatta följande:

 1)

en bedömning av behovet av mottagningsanordningar och hamnens verksamhetstid mot bakgrund av behoven hos de fartyg som normalt anlöper hamnen,

 2)

en beskrivning av mottagningsanordningarnas typ och kapacitet,

 3)

en ingående beskrivning av förfarandena för mottagande och uppsamling av fartygsgenererat avfall,

 4)

en beskrivning av avgiftssystemet,

 5)

förfaranden för att rapportera påstådda brister hos mottagningsanordningar,

 6)

förfaranden för fortlöpande samråd med användare av hamnen, avfallshanterare, terminaloperatörer och andra berörda parter,

 7)

typ och mängd av fartygsgenererat avfall som tas emot och hanteras, och

 8)

redogörelse över samarbetet med en annan hamn eller annan aktör.

Planen bör dessutom omfatta följande information:

 1)

en sammanfattning av gällande lagstiftning och formaliteter i samband med avlämning av avfall,

 2)

angivande av den eller de personer som ansvarar för planens genomförande,

 3)

en beskrivning av utrustning och processer för förbehandling i hamnen, om sådana finns,

 4)

en beskrivning av metoder som används för att registrera den faktiska användningen av anordningarna,

 5)

en beskrivning av metoder som används för att registrera de mängder av fartygsgenererat avfall som tas emot, och

 6)

en beskrivning av hur det fartygsgenererade avfallet behandlas eller återvinns.

Den som upprätthåller hamnen ska på lämpligt sätt informera dem som använder hamnen om följande:

 1)

hur viktigt det är att fartygsgenererat avfall avlämnas på vederbörligt sätt,

 2)

var de anordningar som hör till varje kaj- eller ankarplats är belägna med tillhjälp av en skiss eller karta,

 3)

en förteckning över den typ av fartygsgenererat avfall som normalt hanteras,

 4)

en förteckning över kontaktställen, operatörer och tjänster som erbjuds,

 5)

en beskrivning av avlämningsförfarandet,

 6)

en beskrivning av avgiftssystemet, och

 7)

på vilket sätt påstådda brister hos mottagningsanordningarna kan rapporteras.
8 kap. Avlämning av fartygsavfall i hamnar
1 § Befrielse från skyldigheten att anmäla fartygsavfall, obligatorisk avlämning och avgiftsskyldighet i hamn på grund av liten mängd fartygsavfall

I fråga om oljehaltigt avfall från fartygets maskinrum är en liten mängd avfall, som inte behöver avlämnas i mottagningsanordningar för avfall, den större av följande: 25 procent av volymen på fartygets spilloljetankar eller 5 kubikmeter. Om den totala volymen av fartygets spilloljetankar är mindre än 5 kubikmeter, kan tankarna tömmas först när de är helt fulla. Fartygets ska dock alltid ha tillräckligt med upplagringsutrymme för det avfall som uppstår under följande resa.

Befrielse från skyldigheten att anmäla fartygsavfall, obligatorisk avlämning och avgiftsskyldigheten i hamn på grund av liten mängd fartygsavfall gäller inte skadliga flytande ämnen.
9 kap. Särskilda bestämmelser
1 § Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 5 februari 2010.

Genom denna förordning upphävs 5 och 6 § i statsrådets förordning av den 3 augusti 2006 om svavelhalten i tung brännolja, lätt brännolja och marin dieselbrännolja (689/2006).

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.

Helsingfors den 28 januari 2010

Trafikminister Anu Vehviläinen Regeringsråd Lolan Eriksson