Denna förordning tillämpas på statsborgen som Statskontoret beviljar med stöd av riksdagens samtycke av den 7 december 2009 (1079/2009).

Borgensavgift tas ut som årsavgift.

Den årsavgift som tas ut för borgen för masskuldebrevslån vars lånetid är längre än ett år men högst fem år är det marknadspris som föreskrivs i detta moment ökat med ett tillägg på 0,5 procentenheter. Marknadspriset är 0,375 procent av borgenskreditens belopp, om den som erhåller borgen har beviljats minst den näst högsta kreditvärdighetsklassen av ett internationellt kreditvärderingsföretag, och 0,43 procent av borgenskreditens belopp i annat fall.

Om borgen har beviljats för ett sådant masskuldebrevslån med säkerhet i fastighet som avses i lagen om hypoteksbanker (1240/1999), är det tillägg som avses i den första meningen i 1 mom. dock 0,25 procentenheter.

De avgifter som föreskrivs ovan i 3 § höjs med 0,05 procentenheter, om den bank som beviljats borgen vid ingången av den avgiftsperiod som bestäms enligt 5 § har en kapitalbas som beräknad enligt 55 § 1 mom. i kreditinstitutslagen (121/2007) eller, om det gruppbaserade kapitalkrav som avses i 76 § i den nämnda lagen tillämpas på emittenten, den konsoliderade kapitalbasen vid utgången av det kvartal som föregick avgiftsperioden understeg sju procent av summan av bankens riskvägda eller gruppbaserade tillgångar och åtaganden utanför balansräkningen.

Borgensavgiften betalas årsvis i förskott. Den första betalningsperioden börjar den dag när borgenskrediten emitteras.

För borgensavgift som inte betalats inom utsatt tid tas dröjsmålsränta ut i enlighet med 4 § i räntelagen (633/1982).

I fråga om krediter i annan valuta än euro beräknas kapitalets motvärde enligt den kurs som Europeiska centralbanken offentliggjort för valutan i fråga och som gällde den dag då den enligt 5 § fastställda betalningsperioden började.

Statskontoret har hand om uppbörden av borgensavgift.

Den som erhållit borgenskredit ska lämna Statskontoret och Finansinspektionen uppgifter om emitteringen av krediten samt övriga utredningar som Statskontoret och Finansinspektionen behöver.

Denna förordning träder i kraft den 15 januari 2010.