En försäkrad som får pension som nämns i 1 mom. 5―8 punkten, sjukpension som beviljats med stöd av 12 § 1 mom. i folkpensionslagen eller full invalidpension enligt arbetspensionslagarna och som är yngre än 68 år har dock rätt till sjukdagpenning, om den försäkrade efter sin pensionering är i arbete och blir oförmögen att utföra det arbete som han eller hon som pensionerad har utfört omedelbart innan arbetsoförmågan började. Sjukdagpenningens belopp räknas då ut på grundval av intjänade arbetsinkomster under pensioneringstiden så som föreskrivs i 11 kap., med beaktande av 12 kap. 2 §.

Oberoende av 1 mom. har en försäkrad rätt till sjukdagpenning på grund av samma sjukdom efter det att maximitiden gått ut, om han eller hon återvänder till förvärvsarbete och sjukdomen återkommer efter att tiden i arbete har varat minst 30 dagar utan avbrott. Då betalas sjukdagpenning med tillämpning av de självrisktider som avses i 7 § i detta kapitel i en eller flera perioder för sammanlagt högst 50 vardagar.

En förutsättning för föräldrapenning eller partiell föräldrapenning för adoptivföräldrar är att adoptivföräldern företer ett sådant intyg över att barnet tagits i vård som getts av den som tillhandahåller adoptionsrådgivning eller internationell adoptionstjänst och som avses i adoptionslagen (153/1985). Vid internationell adoption förutsätter erhållande av föräldrapenning eller partiell föräldrapenning att adoptivföräldern eller adoptanten har beviljats ett sådant tillstånd av nämnden för adoptionsärenden som avses i 25 § 1 mom. i adoptionslagen.