I denna förordning föreskrivs om närmare egenskaper och utrustning av andra tillgängliga fordon som avses i 2 § 6 punkten i lagen om taxitrafik (217/2007) än dem som klassificeras som invalidtaxi.

En tillgänglig taxibil är en annan bil i kategori M1 än en sådan som klassificerats som invalidtaxi, speciellt konstruerad och utrustad för transport av handikappade kunder som använder rullstol, och som används i allmän tillståndspliktig taxitrafik.

En tillgänglig taxibil ska ha lyftare för rullstolar eller i stället en ramp som är sammanhängande på bredden och är trygg och vars lutning är högst 14 procent eller högst 21 procent om taxibilen har elektroniskt uppspolbara och låsbara spänningsbälten för rullstolen för att den kan röras på rampen. En tillgänglig taxibil ska ha en rullstolsplats med minimimåtten 0,7 meter x 1,1 meter och en höjd på minst 1,35 meter. På rullstolsplatsen får golvets lutning innanför vara högst 1 procent med undantag av horisontalplanen där lutningen får vara framåtstigande högst 5 procent. På rullstolsplatsen får för alternativt bruk finnas säten som lätt kan vändas åt sidan och som inte får minska rullstolsutrymmet. Rullstolen och den som färdas i den ska på ett tillförlitligt sätt kunna spännas fast i fordonet på det sätt som det bestäms i standarden SFS 5912 om transport av en rullstolsburen passagerare i en person-, paket- och lastbil (fordon i kategorier M1, N1 och N2) eller i den internationella standarden ISO 10542-1 eller i en standard som motsvarar dessa standarder.

Bredden av öppningen som leder till rullstolsplatsen ska på golvnivån vara minst 0,8 meter och höjden minst 1,30 meter. Det ska vara lätt att tillträda bilen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2009.

En personbil som innan denna förordning träder i kraft används med stöd av ett taxitillstånd som beviljats för en tillgänglig eller alternativt utrustad personbil anses fylla kraven i denna förordning.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.