Om den som hos någon annan har en fordran på pengar, värdepapper eller handlingar vägrar att ta emot prestationen eller om han till följd av bortavaro eller sjukdom eller av något annat sådant skäl är förhindrad därtill, har gäldenären rätt att hos regionförvaltningsverket deponera det han har att erlägga och därigenom fullgöra sin förpliktelse.

Lag samma vare, om gäldenären inte vet eller bör veta till vem fullgörelsen ska verkställas eller vem av två eller flera som gör anspråk på fullgörelsen som är berättigad till det.

Om en betalningsskyldighet som avses i 1 eller 2 mom. gäller en värdeandel, görs deponeringen genom att det i värdeandelsregistret öppnas ett värdeandelskonto på vilket värdeandelarna i fråga noteras. Som kontoinnehavare ska antecknas borgenären, om han är känd, eller "okänd borgenär", och på kontot ska också antecknas den betalningsort som nämns i 2 § 1 mom. samt ett omnämnande av att det är fråga om en betalning som gjorts till befrielse från betalningsskyldighet. Den som för värdeandelsregistret ska genast efter att kontot har öppnats tillställa regionförvaltningsverket på betalningsorten eller, om betalningsorten inte är känd, det regionförvaltningsverk till vars verksamhetsområde Helsingfors stad hör ett meddelande om depositionen. Vad som nedan föreskrivs om regionförvaltningsverket tillämpas på det regionförvaltningsverk till vilket meddelandet har sänts. I fråga om avförande av en värdeandel från kontot, meddelande till borgenären och befrielse från fullgörelseskyldighet tillämpas vad som föreskrivs nedan.

Den som så som nämns i 1 § önskar deponera en betalning ska skriftligen anmäla detta till regionförvaltningsverket på betalningsorten. I anmälan ska nämnas orsaken till yrkandet att fullgöra betalningsskyldigheten genom en deponering samt alla de omständigheter som bör vara kända när deponeringen överlåts till den som är berättigad till den.

Gäldenären ska, om det är möjligt, utan dröjsmål lämna meddelande om deponeringen till den som är berättigad till det deponerade eller, om flera gör anspråk på det deponerade, till var och en av dem.

Gäldenären kan när han gör deponeringen förbehålla sig rätten att få tillbaka deponeringen. Om någon hos regionförvaltningsverket har gjort anspråk på deponeringen, kan den dock inte utan hans samtycke överlämnas till gäldenären, om inte anspråket har avslagits med laga kraft.

Om orsaken till deponeringen har varit att två eller flera har gjort anspråk på det deponerade, får regionförvaltningsverket inte

överlämna det åt någon av dem förrän de har kommit överens om saken eller saken har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom.

Medel som med stöd av denna lag har deponerats hos regionförvaltningsverket ska utan dröjsmål deponeras i ett kreditinstitut. Räntan på de i kreditinstitutet deponerade medlen tillfaller den som får lyfta depositionen. Om det vid regionförvaltningsverket inte finns något säkert förvaringsställe, ska även värdepapper och handlingar förvaras i ett kreditinstitut.

Den avgift som eventuellt tas ut för förvaringen ska betalas av deponenten. Om deponenten försummar betalningen, får det deponerade eller en nödvändig del av det säljas för att avgiften ska kunna betalas.

Om det deponerade inte har givits ut inom tio år från det att deponeringen gjordes, ska deponenten få det tillbaka, även om han inte har förbehållit sig den rätt som nämns i 3 §. Deponenten ska dock inom ett år efter utgången av denna tidsperiod av regionförvaltningsverket kräva att få det deponerade, annars tillfaller deponeringen staten.

Om frågan om rätten till deponeringen är föremål för prövning i domstol eller hos skiljemän när tio år har förflutit från deponeringen, räknas tiden på ett år från det att saken har avgjorts med laga kraft.