Bestämmelser om när prestationer som myndigheter utfört med stöd av denna lag ska vara avgiftsbelagda och om storleken på de avgifter som tas ut för prestationerna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och utfärdas med stöd av den.

För kontroller som ingår i den kommunala tillsynsplanen enligt 7 b § i denna lag ska kommunen ta ut en avgift enligt en av kommunen godkänd taxa. Dessutom ska kommunen hos verksamhetsidkaren ta ut en avgift för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av en kontroll som ingår i den kommunala tillsynsplanen enligt 7 b § i denna lag, när föreskrifterna har meddelats med anledning av att bestämmelserna i denna lag inte har följts. Kommunen ska bestämma avgifterna för sina prestationer så att beloppet motsvarar högst kostnaderna för att producera prestationen.

En avgift behöver inte tas ut eller också får den tas ut till ett lägre belopp, om detta är skäligt med hänsyn till kemikaliens ringa användning eller av någon annan orsak.

Avgifter och kostnader enligt denna lag får drivas in utan dom eller beslut i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Om den avgift som fastställts för en åtgärd inte har betalts på förfallodagen, får på det belopp som inte betalats i tid tas ut årlig dröjsmålsränta högst enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Förfallodagen kan infalla tidigast två veckor efter att den tjänst för vilken avgiften bestämts har tillhandahållits. I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift på fem euro om beloppet av dröjsmålsräntan blir mindre än detta.

Staten ersätter de kostnader kommunen orsakas av utförandet av sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar inom kemikalietillsynen som inte hör till den kommunala kemikalietillsynsmyndighetens uppgifter, utan till uppgifterna för de myndigheter som avses i 5 § och som dessa myndigheter särskilt har styrt till kommunen.