Konsumenttvistenämnden är ett oavhängigt och opartiskt rättsskyddsorgan som behandlar konsumenttvister.

Nämnden kan behandla ett ärende som hör till dess behörighet som gruppklagomål, om flera konsumenter eller flera enskilda borgensmän eller enskilda pantsättare har eller kan antas ha sådana anspråk på en och samma näringsidkare som kan avgöras genom ett enda beslut av nämnden.

Ett gruppklagomål inleds av konsumentombudsmannen. Konsumentombudsmannen har också rätt att föra talan som part i ärendet.

Nämnden kan ge utlåtanden till domstolarna när dessa behandlar ärenden som hör till nämndens behörighet.

Nämndens personal skall ge parterna i en konsumenttvist information och råd om hur ett ärende förs till nämnden och om nämndens förfaringssätt. De kommunala konsumentrådgivarna skall ges juridiska råd och annan handledning i frågor som hör till nämndens behörighet.

Nämnden har en ordförande och en vice ordförande med tjänsterna som huvudsyssla samt minst tio lagfarna medlemmar i bisyssla och sakkunnigmedlemmar i bisyssla.

Ordföranden leder nämnden och svarar för dess resultat.

Av konsumenttvistenämndens ordförande och vice ordförande krävs allmän behörighet för domartjänst och god förtrogenhet med de rättsområden som är viktiga i nämndens verksamhet. Ordföranden skall dessutom ha ledarförmåga.

Av de lagfarna medlemmarna krävs högre juridisk högskoleexamen. Sakkunnigmedlemmarna skall vara förtrogna med konsumentskydd eller näringslivet eller med egenskaperna hos konsumtionsnyttigheter.

Av den som förordnats till föredragande vid nämnden krävs högre juridisk högskoleexamen eller någon annan högre högskoleexamen som är lämplig för uppdraget.

Nämndens ordförande och vice ordförande utnämns av statsrådet.

Nämndens medlemmar och en ersättare för var och en av dem förordnas av justitieministeriet för fem år i sänder. Medlemmarnas mandat fortsätter tills nya medlemmar har förordnats. Om en extra medlem behövs i nämnden, förordnas denne för återstoden av mandattiden.

Nämndens medlemmar och de som förordnats till föredragande vid nämnden med uppgiften som bisyssla handlar under tjänsteansvar.

I fråga om jäv för medlemmarna och föredragandena tillämpas bestämmelserna om domarjäv med undantag av 13 kap. 7 § 2 mom. i rättegångsbalken.

Nämnden är uppdelad i sektioner i enlighet med vad som närmare föreskrivs av justitieministeriet. En sektion har fem medlemmar, av vilka en förordnas till ordförande för sektionen. Medlemmarna förordnas av justitieministeriet i enlighet med den rättsliga och övriga arten av de ärenden som behandlas vid sektionen så att det i varje sektion finns medlemmar som är förtrogna med rättsliga frågor, konsumentskydd, näringslivet och de konsumtionsnyttigheter som behandlas vid sektionen i fråga.

Nämnden kan sammanträda i plenum där ordförande är nämndens ordförande eller vice ordförande i enlighet med vad som bestäms i nämndens arbetsordning. I plenum deltar dessutom åtta medlemmar som förordnas av justitieministeriet så att de representerar förtrogenhet med rättsliga frågor, konsumentskydd och näringslivet. Till sammansättningen i plenum kan justitieministeriet förordna olika medlemmar beroende på den grupp av ärenden som behandlas där.

Ett ärende inleds vid nämnden genom en skriftlig eller elektronisk ansökan. I fråga om en ansökan som gäller gruppklagomål skall konsumentombudsmannen definiera den konsumentgrupp på vars vägnar gruppklagomål anförs.

Ett bemötande av ansökan skall begäras av sökandens motpart. Detta är dock inte nödvändigt, om ansökan vid beredningen av ärendet konstateras vara uppenbart grundlös.

Nämnden får avgöra ett ärende också när ett i 2 mom. avsett bemötande inte har lämnats in.

Under beredningen av ett ärende skall förlikning eftersträvas, och vid behov skall ett förslag som främjar förlikning läggas fram. Under beredningen får nämnden också föreslå att den som gjort ansökan avstår från sitt krav på handläggning av ärendet, om det med beaktande av tillämplig lagstiftning, rättspraxis eller nämndens beslutspraxis är uppenbart att avgörandet i ärendet skulle gå emot sökanden.

Nämnden får i syfte att utreda ett ärende höra sakkunniga, inhämta utlåtanden och andra utredningar samt att utföra granskningar och förrätta syn.

En person som står i sådant förhållande till en part eller till saken att personens trovärdighet av den orsaken kan äventyras får inte anlitas som sakkunnig.

Syn är inte offentlig. I en lokal där hemfrid gäller får syn förrättas endast om det är nödvändigt för utredning av den sak som synen gäller. På syn tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 38 § i förvaltningslagen (434/2003).

Om det är känt att ett ärende har inletts eller avgjorts vid domstol, får nämnden inte avgöra det.

Ett beslut om att inte behandla ett ärende kan i enlighet med vad som bestäms i nämndens arbetsordning fattas av ordföranden, vice ordföranden eller den tjänsteman vid nämnden som förordnats till föredragande.

Ärendena avgörs vid nämnden i plenum eller vid en sektions sammanträde på föredragning och utifrån skriftligt material. Som föredragande verkar en till uppgiften förordnad tjänsteman vid nämnden eller en person som förordnats till föredragande vid nämnden med uppgiften som bisyssla.

I plenum avgörs principiellt betydelsefulla ärenden samt ärenden som det är viktigt att behandla i plenum för att skapa enhetlighet i nämndens beslutspraxis. Beslut om att ett ärende skall behandlas i plenum fattas av ordföranden eller vice ordföranden i enlighet med vad som bestäms i nämndens arbetsordning.

Plenum är beslutfört när ordförande och minst fyra andra medlemmar är närvarande. En sektions sammanträde är beslutfört när ordförande och minst två andra medlemmar är närvarande.

På omröstning i plenum och vid sektionernas sammanträden tillämpas 23 kap. 1, 3―6 och 8 § i rättegångsbalken.

Om nämndens rekommendation till avgörande till viktigaste del är ofördelaktig för näringsidkaren, skall nämnden i rekommendationen ange hur stora kostnader staten har orsakats genom att utlåtanden och utredningar har inhämtats i ärendet och syn förrättats.

Om en näringsidkare för vilken en rekommendation varit ofördelaktig inte följt rekommendationen och förlorar en rättegång i samma ärende, skall domstolen, om den fått kännedom om rekommendationen, förplikta näringsidkaren att ersätta staten för de kostnader som avses i 1 mom. Ersättning behöver inte dömas ut eller får dömas till ett lägre belopp, om ersättningsskyldigheten med hänsyn till de omständigheter som har kommit fram i ärendet vore oskälig eller om det har funnits grundad anledning till rättegången.

Ingen avgift tas ut för utredning och handläggning av ett ärende vid nämnden. Parterna svarar själva för sina kostnader. Om en part på egen bekostnad har inhämtat sakkunnigutlåtanden eller andra för ärendets avgörande behövliga utredningar, kan nämnden dock rekommendera att parten ersätts för de kostnader som detta medfört.

Den ersättning som nämnden rekommenderat enligt 1 mom. skall vid prövning av ärendet i domstol jämställas med rättegångskostnader enligt 21 kap. i rättegångsbalken.

Ett beslut som meddelas i en konsumenttvist är inte verkställbart och har inte samma rättsverkningar som en dom. Ändring i beslutet får inte sökas genom besvär. Handläggning vid nämnden utgör inget hinder för att föra ärendet till allmän domstol för prövning.

Om nämndens beslut grundar sig på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag, eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan nämnden undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt. Beslutet om rättelse skall fattas i en sammansättning i plenum eller en sektion som motsvarar den i vilken det oriktiga beslutet fattades. Har ärendet avgjorts enligt 16 §, beslutar ordföranden eller vice ordföranden om rättelse av beslutet i enlighet med vad som bestäms i nämndens arbetsordning.

Rättelse av ett i 1 mom. avsett sakfel förutsätter inte parternas samtycke. Parterna skall dock underrättas om det fel som finns i beslutet och om att nämnden ämnar avgöra ärendet på nytt.

Nämnden skall rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra med dem jämförbara klara fel i sina beslut. Ett fel behöver dock inte rättas, om det gått mer än två år sedan beslutet meddelades.

På delgivning av nämndens beslut tillämpas förvaltningslagen, dock inte bestämmelserna om offentlig delgivning.

Inledandet av ett ärende vid konsumenttvistenämnden avbryter de tidsfrister som föreskrivs i 2 kap. 2 § 2 mom., 4 § 2 mom. och 34 § 3 mom. i jordabalken (540/1995). Talan får väckas vid domstol inom tre månader efter det att nämnden har meddelat sitt beslut i ärendet, även om tidsfristen i fråga skulle löpa ut före detta.

Nämnden skall underrätta inskrivningsmyndigheten på den ort där fastigheten är belägen om sådana till nämnden förda ärenden som gäller hävning av fastighetsköp eller återbördande av fastighet, samt om sina rekommendationer.

Till den del något annat inte föreskrivs i denna lag skall förvaltningslagen tillämpas på förfarandet vid nämnden.

Närmare bestämmelser om nämndens organisation, personal och administration samt om avgörande av förvaltningsärenden utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Närmare bestämmelser om hur arbetet i nämnden organiseras ges i nämndens arbetsordning vilken fastställs av ordföranden efter att ha hört plenum.