Kommissionens beslut 2006/414/EG (32006D0414); EGT nr L 164, 16.6.2006, s. 27

Kommissionens beslut 2006/590/EG (32006D0590); EGT nr L 240, 2.9.2006, s. 11

Helsingfors den 11 januari 2007

Jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaoja Veterinärråd Hentriikka Kontio

Bilaga 1

GRÄNSKONTROLLSTATIONER OCH GRÄNSÖVERGÅNGSSTÄLLEN SAMT DERAS ÖPPETTIDER FÖR VETERINÄR GRÄNSKONTROLL AV DJUR

K = klöv- och hovdjur

H = registrerade hästdjur

A = andra djur

Bilaga 2

VETERINÄR GRÄNSKONTROLL AV LEVANDE DJUR

Bestämmelser om veterinärkontroll ingår i artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 282/2004, enligt vilken nämnda kontroller och laboratorieprov skall utföras i enlighet med kraven i kommissionens beslut 97/794/EG. Dess krav har tagits med i denna bilaga.

1. Kontroll av handlingar

1. Gränsveterinären kontrollerar att de intyg som följer med ett importparti levande djur från tredje land uppfyller följande krav:

a) det är frågan om ett originalintyg som har utarbetats på ursprungslandets språk och på minst ett av de språk som är officiella språk på gränskontrollstationen och i den medlemsstat som är det slutliga bestämmelselandet.

b) där hänvisas till ett sådant tredje land eller en sådan del av ett tredje land som har tillstånd att föra in djur i gemenskapen,

c) dess form och innehåll motsvarar den modell som utarbetats för ifrågavarande levande djur och tredje land,

d) det har utarbetats på ett pappersark,

e) det har ifyllts i sin helhet,

f) det har utfärdats samma dag som de ifrågavarande levande djuren har lastats för transportering till gemenskapen,

g) det har utarbetats för endast en mottagare,

h) det har undertecknats av en tjänsteveterinär eller vid behov av en representant för myndigheten vars namn och tjänsteställning tydligt har skrivits på intyget med versaler, och det tredje landets officiella stämpel och underskrift har gjorts med annan färg än intygets text,

i) intyget har inte ändrats på annat sätt än med överstrykningar som måste vara bestyrkta med den veterinärs underskrift och stämpel som utfärdat intyget.

2. Gränsveterinären kontrollerar den skriftliga förbindelsen och vid behov körplanen från den yttre gränsen till den slutliga bestämmelseorten. Dessa handlingar måste föraren leverera till gränsveterinären i enlighet med rådets direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport och om ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG, sådant det lyder ändrat genom rådets direktiv 95/29/EG.

3. På gränskontrollstationen för gränsveterinären i TRACES-systemet in följande uppgifter om varje importparti:

― det nummer som importpartiet har getts vid gränskontrollstationen,

― importpartiets ankomstdag till gränskontrollstationen,

― importpartiets storlek,

― djurslag och ändamål samt vid behov ålder,

― intygets referensnummer,

― det tredje land som är ursprungsland,

― den medlemsstat som är bestämmelseland,

― beslutet om importpartiet,

― om provtagningen har utförts, en hänvisning till detta.

4. Gränsveterinären behöver inte förvara hästdjurens identifieringshandlingar eller hälsointyget i original vid tillfällig införsel av hästdjur, när djuren har registrerats med hjälp av hästuppfödningsmyndigheten eller en annan sådan behörig myndighet i ursprungslandet som sköter djurrasens stambok eller register, eller med hjälp av en identifieringshandling som utfärdats av en internationell förening eller organisation som administrerar tävlings- eller idrottshästar.

5. För de hästdjurs del som är avsedda att slaktas och som skall gå via en marknadsplats eller uppsamlingscentral, måste gränskontrollintyget och en vidimerad kopia av hälsointyget i original medfölja hästdjuren till slakteriet.

6. I alla veterinärintyg eller andra veterinärmedicinska handlingar som rör importpartier som avvisats vid gränskontrollstationen skall gränsveterinären stämpla ordet "AVVISAT" på varje sida med röd färg.

2. Identitetskontroll

1. Gränsveterinären gör identitetskontrollen på alla djur i importpartiet.

2. Avvikande från det som föreskrivs i punkt 1 skall gränsveterinären utföra identitetskontrollen på minst 10 procent av importpartiets djur och minst tio djur per importparti som representerar hela importpartiet, om det finns många djur i importpartiet.

Antalet djur som skall kontrolleras måste ökas och kontrollen kan omfatta alla djur, om resultaten av de första kontrollerna inte är tillfredsställande.

3. Avvikande från det som föreskrivs i punkt 1 skall gränsveterinären kontrollera märkningen av minst ett representativt antal förpackningar och/eller containrar vid identitetskontrollerna, när det är fråga om djur för vilka det inte föreskrivs om djurspecifik märkning i gemenskapens regler.

Antalet förpackningar och/eller containrar som skall kontrolleras måste ökas och kontrollen kan omfatta alla förpackningar och/eller containrar, om resultaten av de första kontrollerna inte är tillfredsställande.

Vid identitetskontrollen kontrolleras djur i ett representativt antal förpackningar och/eller containrar genom okulärbesiktning för att fastställa deras art.

3. Fysisk kontroll

1. Gränsveterinären gör en fysisk kontroll av levande klöv- och hästdjur och försäkrar sig i synnerhet om att alla ifrågavarande djur lastas av på gränskontrollstationen i gränsveterinärens närvaro.

2. Gränsveterinären kontrollerar de ifrågavarande djurens transportkondition och undersöker dem kliniskt

a) för att bedöma om djurets kondition är tillräckligt bra för vidaretransport. I bedömningen måste tas i beaktande den redan avverkade färdens längd, inklusive utfodrings-, vattnings- och viloarrangemangen. Gränsveterinären skall även ta i beaktande den återstående färdens längd, inklusive utfodrings-, vattnings- och viloarrangemangen under den ifrågavarande färdsträckan,

b) för att kontrollera att djurens transportmedel är i enlighet med direktiv 91/628/EG, sådant det lyder ändrat genom rådets direktiv 95/29/EG.

3. Gränsveterinären utför en klinisk undersökning av ifrågavarande djur. Till en klinisk undersökning hör åtminstone

a) en okulär undersökning av alla djur inbegripet helhetsbedömning av hälsotillstånd, förmåga att röra sig fritt, hud, slemhinnor och avvikande utsöndringar,

b) kontroll av andnings- och matsmältningsorganen,

c) stickprovsmässig kontroll av kroppstemperaturen (denna kontroll behöver inte utföras på djur som inte har uppvisat några avvikelser enligt punkterna a eller b),

d) palpation behövs enbart när man har upptäckt avvikelser enligt punkterna a, b och c.

4. När det är frågan om djur som är avsedda för förädling eller produktion, utför gränsveterinären även en klinisk undersökning av ett sampel som representerar hela importpartiet och som utgör minst 10 procent av djuren, dock minst 10 djur. Om det finns mindre än 10 djur i ett importparti, gör veterinären ifrågavarande kontroller på varje djur i importpartiet.

5. När det är frågan om djur som är avsedda att slaktas, utför gränsveterinären en klinisk undersökning av ett sampel som representerar hela importpartiet och som utgör minst 5 procent av djuren, dock minst 5 djur. Om det finns mindre än fem djur i ett importparti, gör veterinären kontrollerna på varje djur i importpartiet.

Antalet djur som skall kontrolleras måste ökas och kontrollen kan omfatta alla djur, om resultaten av de första kontrollerna inte är tillfredsställande.

6. Gränsveterinären behöver inte utföra en djurspecifik klinisk undersökning av följande djur:

― fjäderfä,

― fåglar,

― djur från vattenbruk, alla levande fiskar medräknade,

― gnagare,

― hardjur,

― bin och andra insekter,

― kräldjur och groddjur,

― andra ryggradslösa djur,

― vissa djurparks- och cirkusdjur som anses farliga, inklusive klöv- och hästdjur,

― pälsdjur.

Den kliniska undersökningen av de ovan uppräknade djuren måste basera sig på en bedömning av hälsotillståndet och beteendet hos hela djurgruppen eller ett urval som representerar den. De undersökta djurens antal måste ökas, om de undersökningar som ursprungligen gjorts inte är tillfredsställande. Om det i kontrollerna förekommer avvikelser, måste en specifikare undersökning utföras och vid behov måste även prov tas.

7. Gränsveterinären gör en klinisk kontroll på levande fiskar, kräftdjur och blötdjur samt djur som är avsedda för vetenskapliga forskningscentraler och som enligt intyg har en specifik hälsostatus och transporteras i kontrollerade miljöförhållanden i förseglade behållare, när det föreligger en särskild risk på grund av art eller ursprung eller när det föreligger annan regelstridighet.

8. Medlemsstaterna måste hålla djuren endast på gränskontrollstationen under den tid de väntar på resultaten av laboratoriekontroller i misstänkliga fall.

4. Provtagning

Gränsveterinären kan ta prover av djuren utöver den provtagningsplan som Livsmedelssäkerhetsverket har fastställt, för att kontrollera om hälsokraven enligt det medföljande veterinärintyget är uppfyllda.

1. En gång i månaden tar gränsveterinären ett serologiskt prov av minst 3 procent av importpartierna. Gränsveterinären tar ett prov från minst 10 procent av importpartiets djur och från minst fyra djur. Om problem upptäcks, måste procentandelen utökas.

2. Gränsveterinären kan även ta andra prov från importpartiets djur bl.a. för att undersöka rester.

3 Gränsveterinären tar prover av levande fiskar, kräftdjur och blötdjur samt djur som är avsedda för vetenskapliga forskningscentraler och som enligt intyg har en specifik hälsostatus och transporteras i kontrollerade miljöförhållanden i förseglade behållare, när det föreligger en särskild risk på grund av art eller ursprung eller när det föreligger annan regelstridighet.

4. Gränsveterinären skickar proverna till ett laboratorium som har godkänts av Livsmedelssäkerhetsverket.

5. Gränsveterinären för in följande uppgifter om varje djur från vilket ett prov tas:

― importhandlingens referensnummer och det nummer som gränskontrollstationen gett partiet

― djurets identifikationsnummer,

― det begärda laboratorieprovet,

― provets resultat och alla utförda uppföljningsåtgärder,

― den fullständiga adressen för importpartiets slutliga destination.

6. Gränsveterinären skickar uppgifterna till Livsmedelssäkerhetsverket regelbundet med sex månaders mellanrum. Livsmedelssäkerhetsverket levererar informationen nämnd i punkt 5 till kommissionen. Om provets resultat är positiva, sänder gränsveterinären utan dröjsmål kopior av veterinärintyget eller veterinärintygen till den medlemsstat som är bestämmelseland samt till kommissionen.