Avdrag enligt 6 kap. 13 § strafflagen (39/1889) för frihetsberövande beaktas vid verkställighet av straff sådant det har fastställts i domstolens avgörande. Avdrag som hänför sig till en och samma kalendertid beaktas endast en gång. Om den dömde under den kalendertid som nämns i avgörandet har avtjänat fängelsestraff eller förvandlingsstraff för böter, skall ingen avräkning göras för denna tid.

Om en fånge försöker fly eller gör motstånd mot en vakt eller någon annan som har till uppgift att hindra rymning eller hålla fången till ordningen, har dessa rätt att använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att förhindra rymningen eller upprätthålla ordningen och som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarliga. Detsamma gäller om någon annan än fången gör motstånd i de aktuella fallen.

Den som på begäran eller med samtycke av en person som nämns i 1 mom. bistår denne i ett tjänsteuppdrag som avses i momentet har rätt att använda sådana maktmedel som är nödvändiga för att förhindra rymningen eller upprätthålla ordningen och som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarliga.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § strafflagen.

Den som har dömts till ett fängelsestraff på viss tid kan friges villkorligt när han av straffet, det avdrag som domstolen gjort med stöd av 6 kap. 13 § strafflagen medräknat, har avtjänat två tredjedelar eller, om det finns synnerliga skäl att frige honom, hälften, i vartdera fallet dock minst 14 dagar. Som synnerligt skäl betraktas att fången under tre år före den dag då brottet begicks inte har avtjänat fängelsestraff i en straffanstalt eller varit internerad i tvångsinrättning.

En fånge kan friges villkorligt från ungdomsfängelse när han av straffet, det avdrag som domstolen gjort med stöd av 6 kap. 13 § strafflagen medräknat, har avtjänat en tredjedel.