I syfte att främja förebyggandet av eldsvådor samt räddningsverksamheten skall för brandförsäkrad fast och lös egendom i Finland årligen betalas en brandskyddsavgift.

Var och en som bedriver försäkringsrörelse i Finland är skyldig att betala brandskyddsavgift.

Om försäkringspremien betalas till någon annan än en i 1 mom. avsedd försäkringsgivare, är försäkringstagaren och den försäkringsmäklare som har förmedlat försäkringen ansvariga för betalning av brandskyddsavgiften. Försäkringsmäklaren är skyldig att redovisa brandskyddsavgiften så som bestäms i 5 §.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag som här i landet fritt tillhandahåller försäkringstjänster enligt vad som särskilt bestäms om saken skall i Finland ha ett ombud för betalning av brandskyddsavgiften.

Brandskyddsavgiften är 3 procent av den andel av försäkringen som motsvarar brandrisken i fråga om det sammanlagda belopp försäkringspremier som året innan uppburits för försäkringar, ökat med 3 procent av den beräknade räntan på premieansvaret för brandförsäkringar för all framtid.

Beviljade återförsäkringar får inte beaktas som avdrag, och någon brandskyddsavgift betalas inte för återförsäkringar. Brandskyddsavgift uppbärs inte för brandfara i fråga om försäkringar som beviljats såsom bil-, transport- eller djurförsäkringar.

Debiteringen verkställs och betalningsdagen fastställs kalenderårsvis av länsstyrelsen i det län där den finländska försäkringsgivaren har sin hemort eller där den utländska försäkringsgivarens representation är belägen. I fråga om utländska EES-försäkringsbolag som fritt tillhandahåller försäkringstjänster i Finland verkställs debiteringen och fastställs betalningsdagen av länsstyrelsen i Södra Finlands län.

Försäkringsinspektionen skall för fastställande av brandskyddsavgiften årligen senast den 15 juli tillställa länsstyrelserna uppgifter om de betalningsskyldiga i länet samt andra behövliga uppgifter och utredningar. Försäkringsinspektionen skall till länsstyrelsen i Södra Finlands län lämna uppgifter om sådana utländska EES-försäkringsbolag som avses i 1 mom. Länsstyrelsen skall före utgången av juli till de betalningsskyldiga sända en uppmaning att lämna de uppgifter som behövs för debiteringen. Försäkringsgivarna och ombudet för ett utländskt EES-försäkringsbolag som fritt tillhandahåller försäkringstjänster i Finland skall skriftligen senast den 15 september varje år lämna länsstyrelsen de uppgifter som behövs för debiteringen.

Om uppgifterna inte lämnas inom utsatt tid, har länsstyrelsen rätt att vid vite förplikta den som saken gäller att lämna uppgifterna inom en ny utsatt tid eller rätt att verkställa debiteringen med stöd av någon annan utredning som kan erhållas. I ett ärende som gäller vite tillämpas vad som bestäms i viteslagen (1113/1990).

De betalningsskyldiga skall betala brandskyddsavgiften på förfallodagen till det betalningsställe som länsstyrelsen angivit i sitt beslut. På det belopp av brandskyddsavgiften som förfallit till betalning skall betalas dröjsmålsränta enligt vad som bestäms i 4 § 1 mom. räntelagen (633/1982).

Länsstyrelsen skall betala in brandskyddsavgifterna till brandskyddsfonden före utgången av det kalenderår då debiteringen verkställdes. En försäkringsmäklare som avses i 2 § 2 mom. skall på eget initiativ före utgången av kalenderåret betala brandskyddsavgiften till det betalningsställe som inrikesministeriet bestämmer.

Skyldigheten att betala brandskyddsavgift preskriberas fem år från utgången av det kalenderår då länsstyrelsen borde ha verkställt debiteringen.

I länsstyrelsens beslut om debitering av brandskyddsavgift får ändring sökas genom besvär så som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

En brandskyddsavgift som debiterats skall oavsett besvär betalas inom utsatt tid. Om avgiften inte betalas på förfallodagen, får den indrivas i utsökningsväg utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961). Om avgiften avlyfts eller sänks, skall länsstyrelsen eller brandskyddsfonden på grundval av ett lagakraftvunnet beslut som fattats till följd av ändringssökande återbetala det överbetalda beloppet. På det belopp som skall återbetalas skall betalas ränta enligt 3 § 2 mom. räntelagen.

Bestämmelser om straff för lagstridigt undvikande av brandskyddsavgift eller försök till sådant finns i 29 kap. 1―3 § strafflagen (39/1889).

Brandskyddsavgifterna intäktsförs till en brandskyddsfond utanför statsbudgeten. Brandskyddsfonden har dessutom rätt att ta emot medel som gåva eller genom testamente.

Brandskyddsfondens medel utgörs av de inkomster som inflyter av brandskyddsavgifterna, överskottet från tidigare räkenskapsperioder, medel som fås som gåva och genom testamenten samt som återbetalning av understöd och annan finansiering som betalts ur fonden jämte därtill hörande ränteposter och andra poster.

Brandskyddsfonden förvaltas av inrikesministeriet och står under dess tillsyn. Inrikesministeriet har i uppgift att särskilt övervaka fondens ekonomi och verksamhet samt sköta fondens bokföring. Inrikesministeriet har rätt att få alla behövliga uppgifter och utredningar av fonden.

Brandskyddsfonden kan inom ramen för fondens medel ha personal i statens tjänst.

Brandskyddsfondens styrelse består av en ordförande samt sju medlemmar, som var och en har en personlig suppleant. Inrikesministeriet utser ordföranden samt medlemmarna och suppleanterna för en mandatperiod på tre år. Inrikesministeriet befriar styrelsen eller dess ordförande, en medlem eller en suppleant från sitt uppdrag.

Lönerna till styrelsen och fondens personal samt de övriga förvaltningsutgifter som föranleds av verksamheten betalas ur brandskyddsfondens medel.

Ordföranden samt en medlem och suppleant i brandskyddsfondens styrelse betraktas som en sådan person som avses i 40 kap. 11 § 2 punkten strafflagen när de sköter sina uppgifter enligt denna lag.

På brandskyddsfondens och dess styrelses verksamhet tillämpas vad som bestäms i lagen om förvaltningsförfarande (598/1982), lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/1966), lagen om översändande av handlingar (74/1954), språklagen (148/1922) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

I fråga om brandskyddsfondens bokföring, betalningsrörelse, övriga redovisning och bokslut iakttas lagen om statsbudgeten (423/1988) och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Inrikesministeriet beslutar före utgången av april om fastställande av fondens bokslut, användning av fondens överskott och täckande av underskott med medel ur fonden samt om övriga åtgärder som fondens bokslut ger anledning till. Utöver ett utlåtande av fondens revisorer inhämtar inrikesministeriet de uppgifter och utredningar om fondens ekonomi och verksamhet som ministeriet behöver som grund för sitt beslut.

Statens revisionsverk verkställer årligen revision av brandskyddsfonden.

Om en revisor under räkenskapsperioden finner att det finns skäl till betydande anmärkning i fråga om förvaltningen och ekonomin i den sammanslutning som granskas, skall fondens styrelse och inrikesministeriet omedelbart underrättas om saken.

Fondens styrelse och personal är skyldiga att vid behov bistå revisorn vid verkställandet av revisionen.

Bestämmelser om statens revisionsverks granskningsrätt finns i lagen om statens revisionsverk (676/2000).

För att lagens syfte skall nås kan ur brandskyddsfonden inom ramen för fondens medel och den årliga dispositionsplanen beviljas allmänt understöd eller specialunderstöd. På understöd som beviljas ur brandskyddsfonden tillämpas vad som bestäms i statsunderstödslagen (688/2001), och i fråga om dessa understöd är fonden statsbidragsmyndighet enligt statsunderstödslagen.

Ur brandskyddsfonden kan beviljas allmänt understöd eller specialunderstöd till kommuner och räddningsområden, avtalsbrandkårer samt till organisationer inom räddningsbranschen och andra motsvarande sammanslutningar.

Finansiering för projekt som avses i detta moment kan även beviljas statliga ämbetsverk och inrättningar. Ur brandskyddsfonden kan även beviljas stipendier för en sökandes personliga bruk eller för projekt, varvid stipendiet kan uppgå till ett belopp som motsvarar de totala kostnaderna.

Vid beviljandet av allmänna understöd beaktas prestationerna och de förvaltningsutgifter som direkt hänför sig till dem.

Vid ansökan om allmänt understöd skall verksamhetsplanen och budgeten samt andra behövliga planer läggas fram. Om understöd söks för en del av en verksamhet, skall i planen särskilt anges för vilken verksamhet understödet skall användas.

Vid ansökan om specialunderstöd eller finansiering enligt 14 § 3 mom. skall läggas fram en tillräcklig utredning om projektets verksamhetsplan eller tekniska plan och om dess totalfinansieringsplan. Vid ansökan om specialunderstöd skall en utredning över sökandens förutsättningar att finansiera projektets självfinansieringsandel framläggas och, om ansökan om specialunderstöd gäller anskaffning eller uppförande eller ombyggnad av fast egendom, en byggnad eller en lägenhet i en byggnad, skall även byggnads- eller anskaffningsplanerna till behövliga delar läggas fram. Dessutom skall annat stöd och annan finansiering som sökanden fått för projektet utredas.

Beloppet av allmänt understöd kan uppgå till högst 75 procent av de godtagbara kostnaderna, om inte brandskyddsfondens styrelse av särskilt vägande skäl beslutar något annat för att målen för beviljandet av understödet skall kunna uppnås.

Som godtagbara kostnader som berättigar till allmänt understöd betraktas inte utgifter för affärsverksamhet, låneamorteringar eller andra förvaltningsutgifter än sådana som direkt föranleds av den verksamhet som skall stödas. Som godtagbara kostnader betraktas inte heller avskrivningar, värdeminskningar, reserveringar eller andra kalkylmässiga poster som inte baserar sig på kostnader som redan har uppstått. Från de godtagbara kostnaderna avdras andra offentliga understöd som beviljats för samma ändamål.

Beloppet av specialunderstöd kan uppgå till högst 50 procent av de godtagbara kostnaderna, om inte brandskyddsfondens styrelse av särskilt vägande skäl beslutar något annat för att målen för beviljandet av understödet skall kunna uppnås.

Specialunderstöd får användas till särskilda kostnader för det projekt som understöds, med avdrag av inkomsterna av projektet.

Som godtagbara kostnader som berättigar till specialunderstöd betraktas inte utgifter för affärsverksamhet, låneamorteringar eller andra förvaltningsutgifter än sådana som direkt föranleds av den verksamhet som skall stödas. Som godtagbara kostnader betraktas inte heller avskrivningar, värdeminskningar, reserveringar eller andra kalkylmässiga poster som inte baserar sig på kostnader som redan har uppstått. Från de godtagbara kostnaderna avdras andra offentliga understöd som beviljats för samma ändamål.

Genom förordning av inrikesministeriet utfärdas vid behov närmare bestämmelser om brandskyddsfondens arbetsordning.

Brandskyddsfondens styrelse kan utfärda anvisningar om definieringen av de prestationer som ligger till grund för allmänt understöd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Genom denna lag upphävs lagen den 20 juli 1946 om brandskyddsavgift (586/1946) jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

I fråga om understöd och andra medel som beviljats innan denna lag träder i kraft iakttas de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för beviljandet och de villkor som anges i beslutet. På ansökningar som anhängiggjorts innan denna lag träder i kraft och som inte ännu har avgjorts vid tidpunkten för ikraftträdandet skall denna lag tillämpas.