Syftet med denna lag är att trygga högklassig växtproduktion och kvaliteten på livsmedlen samt miljöns tillstånd och vattenstatusen genom att främja tillgången på sådana säkra gödselprodukter av hög kvalitet som är lämpliga för växtproduktion, främja ändamålsenlig användning av gödselprodukter och naturgödsel och se till att behövliga uppgifter lämnas till dem som köper och använder gödselprodukter.

Denna lag tillämpas på tillverkning, utsläppande på marknaden, användning, lagring, transport, export och import av gödselprodukter och komponentmaterial till gödselprodukter. Denna lag tillämpas dessutom på användning av naturgödsel.

Denna lag innehåller också bestämmelser om användning av sådana EU-gödselprodukter och godkännande som och utseende till anmälda organ av sådana organ för bedömning av överensstämmelse som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003, nedan förordningen om gödselprodukter, och om påföljder vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen.

Bestämmelser om marknadskontrollen av gödselprodukter finns i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016), nedan marknadskontrollagen.

Bestämmelser om utsläppande av produkter på marknaden finns dessutom i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008, nedan förordningen om ömsesidigt erkännande.

Bestämmelser om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, nedan Reach-förordningen. Bestämmelser om klassificering, märkning och förpackning av kemikalier finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006. I kemikalielagen (599/2013) finns bestämmelser om genomförandet av Europeiska unionens kemikalielagstiftning och om vissa nationella förpliktelser i fråga om kemikalier.

Bestämmelser om tillverkning, hantering, användning och förvaring av farliga kemikalier och explosiva varor finns i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). Bestämmelser om transport av farliga ämnen finns i lagen om transport av farliga ämnen (719/1994). Bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, nedan förordningen om sprängämnesprekursorer, finns i lagen om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (73/2021). Bestämmelser om de krav som gäller ammoniumnitratgödselmedel finns i bilaga XVII till Reach-förordningen om begränsningar av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen, blandningar och varor. I Reach-förordningen finns det bestämmelser om att sådana gödselmedel, enkla eller sammansatta, som innehåller mer än 28 viktprocent ammoniumnitrat och som släpps ut på marknaden ska uppfylla de tekniska bestämmelser som fastställs i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel, nedan förordningen om gödselmedel.

Bestämmelser om krav på bearbetning, användning och bortskaffande av sådant avfall och sådana biprodukter från industrin som används som komponentmaterial till gödselprodukter finns dessutom i hälsoskyddslagen (763/1994), miljöskyddslagen (527/2014), avfallslagen (646/2011) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall. Bestämmelser om tagande av marksubstanser för bortforsling, lagring eller förädling finns dessutom i marktäktslagen (555/1981).

Bestämmelser om åtgärder för att minska växtskyddsrisker och förhindra spridning av växtskadegörare finns i växtskyddslagen (1110/2019). Bestämmelser om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter samt om åtgärder finns i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015).

Bestämmelser om användning och bearbetning av animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), nedan förordningen om animaliska biprodukter, och i lagen om animaliska biprodukter (517/2015). Bestämmelser om förebyggande av spridning av djursjukdomar finns dessutom i lagen om djursjukdomar (76/2021). Bestämmelser om de införselvillkor som ska ställas på animaliska biprodukter och därav framställda produkter och om tillsynen över införseln finns dessutom i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1277/2019).

Bestämmelser om innesluten användning och avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt modifierade organismer samt om ibruktagande av och verksamhet vid anläggningar och lokaler för hantering av genetiskt modifierade organismer finns i gentekniklagen (377/1995).

Vad som i denna lag föreskrivs om Europeiska unionen eller Europeiska unionens medlemsstater gäller också Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och dess medlemsstater i den omfattning som förutsätts i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Gödselprodukter ska uppfylla kraven enligt denna lag eller Europeiska unionens lagstiftning om gödselprodukter. Gödselprodukter får dessutom tillhandahållas på marknaden med stöd av förordningen om ömsesidigt erkännande när de lagligen saluförs i en annan medlemsstat i Europeiska unionen. För gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden i Finland genom ömsesidigt erkännande ska tillstånd sökas på förhand hos Livsmedelsverket i enlighet med 15 §.

Gödselprodukter ska vara säkra och lämpliga för sitt ändamål. Gödselprodukter får inte innehålla sådana mängder skadliga ämnen, föreningar eller organismer att användning i enlighet med bruksanvisningen kan orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller säkerhet, växters sundhet eller miljön.

Användningen av fosfor i gödselprodukter och naturgödsel ska i jordbruk och trädgårdsodling basera sig på växtens behov, med beaktande av markens fosforklass.

En aktör som i anslutning till sin näringsverksamhet använder gödselprodukter eller naturgödsel inom jordbruk och trädgårdsodling eller vid anläggning av grönområden och miljöbyggande ska föra register över gödslingen och på begäran lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten. Registret ska innehålla uppgifter om de platser på vilka gödselprodukterna eller naturgödseln har spridits, mängden fosfor i gödselprodukterna och naturgödseln samt tidpunkten för spridningen av gödselprodukterna eller naturgödseln. Registret ska bevaras i fem år från utgången av det år då gödselprodukten eller naturgödseln har spridits.

Närmare bestämmelser om användningen av fosfor i gödselprodukter och naturgödsel samt om innehållet i och uppläggningen av registren utfärdas genom förordning av statsrådet.

Gödselprodukter ska enbart bestå av sådana komponentmaterial som uppfyller de krav som gäller för de allmänna kvalitets- och bearbetningskriterierna för komponentmaterial enligt komponentmaterialkategorierna i nationell lagstiftning eller bilaga II till förordningen om gödselprodukter.

En gödselprodukt ska dessutom uppfylla de krav som ställs på gödselproduktkategorin i fråga eller, om det är fråga om en blandning av gödselprodukter, gödselproduktkategorierna i fråga. Nationella gödselproduktkategorier är oorganiska gödselmedel, organiska gödselmedel, organiska mineralgödselmedel, kalkningsämnen, organiska jordförbättringsmedel, oorganiska jordförbättringsmedel, växtunderlag, växtbiostimulanter och blandningar av gödselprodukter.

Närmare bestämmelser om kvalitetskraven för nationella gödselproduktkategorierna, om komponentmaterialkategorierna och kvalitets- och bearbetningskraven för dem samt om användningen av gödselprodukter och naturgödsel utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelsverket beslutar om de komponentmaterial som ska tas in i förteckningen över komponentmaterial. Med komponentmaterial avses alla sådana ämnen som används för tillverkning av en gödselprodukt, som tillsätts i en gödselprodukt eller som bildas i samband med tillverkningen av en gödselprodukt. Föroreningar betraktas inte som komponentmaterial. Förteckningen innehåller uppgifter om ett komponentmaterial och dess ursprung, egenskaper och produktionsprocess eller bearbetningsmetod.

Livsmedelsverket beslutar om ett komponentmaterial ska strykas från förteckningen över komponentmaterial, om komponentmaterialet inte uppfyller kraven enligt Europeiska unionens lagstiftning, nationell lagstiftning eller 3 mom. i denna paragraf eller om det framgår att de uppgifter som lämnats i ansökan har varit felaktiga eller bristfälliga. Om de uppgifter som lämnats i ansökan har varit felaktiga eller bristfälliga, kan Livsmedelsverket i stället för att stryka komponentmaterialet ändra förteckningen över komponentmaterial, om bristen eller felet kan avhjälpas.

Närmare bestämmelser om ansökningsförfarandet och innehållet i förteckningen över komponentmaterial får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

I fråga om en gödselprodukt ska skriftliga uppgifter lämnas om dess kategori eller kategorier, mängd, egenskaper, bruksanvisning, lagringsanvisning, komponentmaterial, identifiering av parti samt tillverkare eller importör. I fråga om förpackade gödselprodukter ska uppgifterna finnas i en varudeklaration som fästs på förpackningen eller, om gödselprodukten levereras utan förpackning, ska de krävda uppgifterna lämnas i det dokument som åtföljer gödselprodukten. Uppgifterna ska lämnas separat från övriga uppgifter om gödselprodukten. Egenskaper som understiger minimikraven i denna lag får inte uppges.

Märkningar av gödselprodukter ska göras åtminstone på finska och svenska. I fråga om gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden i enspråkiga kommuner får dock enspråkiga märkningar på kommunens språk användas. Märkningar av gödselprodukter som en ekonomisk aktör levererar i lösvikt direkt till en yrkesmässig användare får göras på användarens språk, antingen finska eller svenska.

Fosfor-, kalium-, kalcium-, natrium-, magnesium- och svavelhalterna i gödselprodukter som släpps ut på marknaden ska i varudeklarationen redovisas i grundämnesform, men de kan dessutom redovisas i oxidform i enlighet med bilaga III till förordningen om gödselprodukter.

Närmare bestämmelser om kategorispecifika märkningskrav, sättet att göra anmälan och tillåtna avvikelser från egenskaperna hos gödselprodukter utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Gödselprodukter får släppas ut på marknaden i lösvikt eller förpackade. Förpackningen för gödselprodukten ska vara tätt försluten på ett sådant sätt eller med en sådan anordning att förslutningen, förseglingen eller själva förpackningen förstörs så att den inte kan återförslutas när förpackningen öppnats. Som förpackning får också ventilsäckar användas.

I fråga om förpackningar för gödselprodukter ska dessutom förordningen om gödselprodukter och förordningen om animaliska biprodukter iakttas.

Om den ekonomiska aktören är en juridisk person gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och suppleanter i styrelsen, medlemmar och suppleanter i förvaltningsrådet och jämförbara organ samt ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen. Kravet på tillförlitlighet gäller även personer som direkt eller indirekt innehar minst 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt, om det är fråga om en annan sammanslutning än ett aktiebolag.

För bedömning av tillförlitligheten kan de omständigheter som avses i 1 mom. utredas för sådana registrerade företag och organisationer som avses i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) och som har en direkt eller indirekt koppling till en ekonomisk aktör eller till personer som avses i 2 mom. i denna paragraf.

En ekonomisk aktör ska ordna sin verksamhet så att de föreskrivna kraven på verksamheten och gödselprodukterna uppfylls och verksamheten inte medför fara för människors eller djurs hälsa eller säkerhet, växters sundhet eller miljön. En ekonomisk aktör som importerar gödselprodukter ska åtminstone ha ett auktoriserat ombud som är etablerat i Finland.

Den ekonomiska aktören ska ha lämpliga lokaler, anordningar och redskap för tillverkning, förvaring och transport av gödselprodukter och deras komponentmaterial. Den ekonomiska aktören ska iaktta tillräcklig omsorgsfullhet och varsamhet vid bearbetning, användning, transport och lagring av gödselprodukter och deras komponentmaterial i syfte att förebygga negativa effekter i fråga om hälsan, säkerheten och miljön.

En ekonomisk aktör som tillverkar eller importerar gödselprodukter eller på marknaden släpper ut gödselprodukter som den för in från en annan medlemsstat i Europeiska unionen ska göra en anmälan till Livsmedelsverket om sin verksamhet, betydande förändringar i verksamheten och nedläggning av den. Anmälan ska göras skriftligen innan verksamheten inleds eller läggs ner.

Anmälningsskyldigheten gäller emellertid inte ekonomiska aktörer till den del de bedriver parti- eller detaljhandelsverksamhet.

En ekonomisk aktör som tillverkar gödselprodukter enligt denna lag ska ge tillsynsmyndigheten möjlighet att utföra en inspektion innan verksamheten inleds.

En ekonomisk aktör som avses i 1 mom. ska en gång om året i enlighet med Livsmedelsverkets anvisningar meddela verket uppgifter om mängderna gödselprodukter som tillverkats och om de komponentmaterial som använts för tillverkningen av gödselprodukter samt om gödselprodukter som släppts ut på marknaden, importerats och exporterats, mängderna, näringsinnehållet i dem, halterna av skadliga ämnen och användningsändamålen.

Närmare bestämmelser om de i 1 och 2 mom. avsedda uppgifter om verksamhetens art som ska meddelas och om anmälningsförfarandet utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

För gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden genom ömsesidigt erkännande ska tillstånd sökas på förhand hos Livsmedelsverket. Gödselprodukter får inte tillhandahållas på marknaden i Finland innan Livsmedelsverket har fattat sitt beslut.

Tillstånd ska beviljas om det på basis av ansökan konstateras att gödselprodukten tillhandahålls lagligen på marknaden och det inte är fråga om en gödselprodukt som innehåller avfall och gödselprodukten inte heller innehåller sådana mängder skadliga ämnen, föreningar eller organismer att användning i enlighet med bruksanvisningen kan orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller säkerhet, växters sundhet eller miljön.

En ekonomisk aktör som tillverkar, på marknaden släpper ut eller importerar gödselprodukter ska för varje parti föra ett uppdaterat register över sin verksamhet ur vilket de uppgifter som behövs för tillsynen vid behov kan fås fram. Uppgifterna ska bevaras i fem år från utgången av det år då gödselprodukten släpptes ut på marknaden. I registret ska det föras in inköp av gödselprodukter och komponentmaterial till sådana, deras ursprung, mängden gödselprodukter och komponentmaterial som har bearbetats och tillverkats, försäljningar och andra överlåtelser av gödselprodukter samt lagringsplatser. I registret ska dessutom mängderna importerade och exporterade gödselprodukter antecknas.

Skyldigheten enligt 1 mom. att föra register gäller inte ekonomiska aktörer som enbart bedriver parti- eller detaljhandelsverksamhet. Närmare bestämmelser om registrets innehåll och organiseringen av registret får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Tillverkaren ska genomföra ett kvalitetssystem som säkerställer att gödselprodukterna överensstämmer med kraven i lagstiftningen. En skriftlig beskrivning av kvalitetssystemet ska utarbetas. Tillverkaren ska se till att de arbetstagare som deltar i tillverkningen och bearbetningen är medvetna om kvalitetssystemet.

Kvalitetssystemet ska omfatta teknik, processer och åtgärder för tillverkning, kvalitetskontroll och kvalitetssäkring. Systemet ska dessutom omfatta de inspektioner och tester som utförs före, under och efter tillverkningen samt deras intervall. Det ska på begäran lämnas till Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket är skyldigt att ge råd om upprättandet och genomförandet av ett kvalitetssystem. Närmare bestämmelser om kvalitetssystemets innehåll utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelsverket kan bevilja tillstånd för sådana försök i forsknings- och utvecklingssyfte som utförs någon annanstans än vid forskningsinstitut och som förutsätter utsättning i miljön av en gödselprodukt som inte överensstämmer med förordningen om gödselprodukter eller med denna lag eller som inte har tillhandahållits på marknaden genom ömsesidigt erkännande.

När tillstånd söks ska Livsmedelsverket lämnas uppgifter om den produkt som försöket avser, dess användningssyfte och den mängd som används, försökets omfattning och varaktighet samt uppskattade miljökonsekvenser. Den som ansöker om tillstånd ska utse en ansvarig person för försöket.

Tillstånd beviljas om det bedöms att försöket sannolikt inte har skadliga verkningar för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön, om sökanden för genomförandet av försöket förfogar över lämpliga testplatser och om försöket utförs under övervakade förhållanden genom att begränsade mängder av produkten används inom ett begränsat område.

Ett försök ska avbrytas, om det under försökets gång framgår att produkten har sådana betydande skadliga verkningar för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön som inte kunde bedömas när tillståndet beviljades eller den anmälan som avses i 2 mom. gjordes. Livsmedelsverket ska utan dröjsmål underrättas om att försöket avbrutits.

Livsmedelsverket kan återkalla ett beviljat tillstånd till ett försök, om det framgår att produkten har betydande skadliga verkningar för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön eller om innehavaren av tillståndet på ett väsentligt sätt bryter mot tillståndsvillkoren.

Livsmedelsverket är den i artikel 21 i förordningen om gödselprodukter avsedda myndighet som svarar för att anmäla, godkänna och utse organ för bedömning av överensstämmelse.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse som är etablerat i Finland ska ansöka om godkännande som och utseende till anmält organ hos Livsmedelsverket. Bestämmelser om krav som gäller organ för bedömning av överensstämmelse finns i artikel 24 i förordningen om gödselprodukter.

Ansökan ska åtföljas av uppgifter och intyg om att kraven när det gäller de förfaranden för bedömning som förutsätts av organet för bedömning av överensstämmelse har uppfyllts i fråga om de typer av EU-gödselprodukter eller de produktkategorier för vilka organet anser sig vara kompetent. Till ansökan ska dessutom fogas ett av ackrediteringstjänsten FINAS vid Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet utfärdat ackrediteringsintyg över att organet för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i förordningen om gödselprodukter.

På personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett dotterbolag eller en underleverantör som organet använder tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när personalen sköter uppgifter som avses i förordningen om gödselprodukter. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Livsmedelsverket godkänner och utser ett organ för bedömning av överensstämmelse till anmält organ, om organet uppfyller de krav som anges i förordningen om gödselprodukter och inga sådana invändningar som avses i artikel 28.4 i den förordningen har gjorts.

I beslutet om godkännande anges behörighetsområdet för det anmälda organet för bedömning av överensstämmelse, fastställs arrangemangen för tillsynen över organet och uppställs vid behov sådana krav, begränsningar och villkor för organets verksamhet med hjälp av vilka det säkerställs att uppgifterna utförs korrekt.

Bestämmelser om begränsning eller återkallelse av godkännanden finns i artikel 30 i förordningen om gödselprodukter.

Livsmedelsverket svarar för verkställigheten av förordningen om gödselprodukter och av denna lag, för tillsynen över att den förordningen och denna lag efterföljs och för organiseringen av tillsynen.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna utövar jämsides med Livsmedelsverket tillsyn över gödselprodukter inom sina verksamhetsområden.

Tullen utövar jämsides med Livsmedelsverket tillsyn över importen av gödselprodukter.

Livsmedelsverket kan vid kontrollen och tillsynen anlita de inspektörer som verket skriftligen bemyndigat för uppdraget och som verket självt övervakar. De administrativa beslut som inspektionerna eventuellt ger anledning till ska fattas av Livsmedelsverket. En inspektör ska ha för uppgiften tillräcklig yrkeskompetens i fråga om gödselprodukter eller annan yrkeskompetens som behövs för tillsynen över efterlevnaden av lagen. En auktoriserad inspektör ska på begäran visa upp ett skriftligt intyg över sitt bemyndigande för en aktör.

Livsmedelsverket kan återkalla ett bemyndigande som det beviljat, om den auktoriserade inspektören eller provtagaren försummar att iaktta de villkor som Livsmedelsverket ställt eller i övrigt på ett väsentligt sätt bryter mot de förpliktelser som följer av uppdraget.

På auktoriserade inspektörer tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Livsmedelsverket har rätt att anlita utomstående experter vid undersökning, testning och bedömning av gödselprodukters överensstämmelse med kraven. En utomstående expert ska ha sådan sakkännedom och kompetens som uppgifterna kräver.

På en utomstående expert tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när experten utför uppgifter som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte anlitande av utomstående experter vid marknadskontroll, om vilket det föreskrivs i 14 § i marknadskontrollagen.

Gödselprodukter ska övervakas objektivt och regelbundet. Övervakningen ska effektiviseras, om det kan misstänkas att en gödselprodukt eller ett komponentmaterial till en gödselprodukt eller en ekonomisk aktörs verksamhet inte uppfyller kraven i denna lag. Tillsynsåtgärderna ska vara ändamålsenliga och omfatta alla faser av produktions-, tillverknings- och distributionskedjan för gödselprodukter samt användningen.

Närmare bestämmelser om organiseringen av tillsynen får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Innan en ekonomisk aktör tar emot ett parti gödselprodukter som importeras ska den ekonomiska aktören med tanke på eventuell provtagning göra en anmälan till Livsmedelsverket.

Ett parti gödselprodukter som importeras till Finland kan, om Livsmedelsverket så bestämmer, förvaras under Tullens uppsikt på ett av Livsmedelsverket godkänt ställe tills verket har fått tillräcklig utredning om att de krav som anges i denna lag är uppfyllda.

Skyldigheten att göra förhandsanmälan gäller inte EU-gödselprodukter.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas om ett parti gödselprodukter samt när och hur förhandsanmälan ska göras får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelsverket utarbetar årligen en plan för tillsynen och en rapport om genomförandet av den.

I tillsynsplanen ska det anges de inspektioner som ska utföras, typerna av tillsynsobjekt och antalet inspektioner. Den årliga rapporten ska inbegripa de resultat som är väsentliga för tillsynen över gödselprodukter.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte den kontrollplan som ska göras upp för marknadskontrollen, om vilken det föreskrivs i 7 § i marknadskontrollagen.

Tillsynsmyndigheten och auktoriserade inspektörer har rätt att få tillträde till platser där gödselprodukter eller komponentmaterial till sådana samt handlingar som gäller dem hanteras, används eller förvaras, inspektera transportmedel, den ekonomiska aktörens bokföring och det register som avses i 6 och 16 § samt avgiftsfritt ta behövliga prov av marken, gödselprodukter och komponentmaterial till sådana.

Inspektioner och provtagning i utrymmen som används för boende av permanent natur får endast utföras av myndigheter. I sådana utrymmen får inspektioner och provtagning utföras endast om inspektionen är nödvändig för att utreda omständigheter som är föremål för inspektionen och det finns grundad anledning att misstänka att någon har gjort sig skyldig till ett förfarande som är straffbart enligt denna lag och inspektionen är nödvändig för utredning av brott.

Utöver vad som anges i 1 och 2 mom. ska 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas vid inspektioner.

Provtagningen och testningen ska utföras genom användning av harmoniserade standarder eller, om sådana inte finns, genom en internationellt godkänd standardmetod eller, om sådana inte finns, genom en lika giltig validerad metod för analys och provtagning av gödselprodukter.

Närmare bestämmelser om kontroll- och tillsynsförfarandet och om provtagning och undersökning av prover får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte inspektioner inom marknadskontrollen, om vilka det föreskrivs i 9 § i marknadskontrollagen. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 9 § i marknadskontrollagen har marknadskontrollmyndigheten rätt att avgiftsfritt ta behövliga prover också vid kontroll enligt marknadskontrollagen.

Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av statliga och kommunala myndigheter, ekonomiska aktörer och andra som skyldigheterna enligt denna lag eller Europeiska unionens lagstiftning gäller få de uppgifter som är nödvändiga för utförandet av tillsynen. Även de auktoriserade inspektörerna har samma rätt att få uppgifter när det gäller sådana uppgifter som är nödvändiga för utförandet av tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter om hur den ekonomiska aktören skött registrerings-, anmälnings- och betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och av Tullen uttagna avgifter samt om den ekonomiska aktörens verksamhet, ekonomi och kopplingar som är nödvändiga för att klargöra den tillförlitlighet som avses i 12 § eller för i 40 § avsett avbrytande eller återkallande av registreringen.

Livsmedelsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att för tillsynen få i artikel 34 i förordningen om gödselprodukter avsedda nödvändiga uppgifter av ett sådant anmält organ för bedömning av överensstämmelse som omfattas av skyldigheterna i den förordningen.

Beslut som fattats med stöd av denna lag och förordningen om gödselprodukter och de handlingar som hänför sig till ärendet får undertecknas maskinellt.

För tillsynen förs ett riksomfattande register över sådana anmälningsskyldiga ekonomiska aktörer som avses i 14 § 1 mom. På registret tillämpas lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021), om inte något annat anges i denna paragraf. Livsmedelsverket är personuppgiftsansvarig för tillsynsregistret.

Uppgifterna avförs ur registret inom tre år från det att den ekonomiska aktören har meddelat Livsmedelsverket att verksamheten upphör eller från det att den ekonomiska aktörens verksamhet har upphört. Uppgifter avförs dock inte, om det är nödvändigt att bevara dem för att fullgöra ett åliggande som grundar sig på lag, för att ett ärende är anhängigt eller för att utföra kontroll enligt Europeiska unionens lagstiftning eller någon annan lagstiftning eller om det i Europeiska unionens lagstiftning krävs att uppgifterna bevaras. Uppgifter ska avföras ur registret så snart det inte finns någon lagstadgad grund för behandlingen av dem.

Utöver vad som i 8 § i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs föreskrivs om utlämnande av uppgifter får tillsynsmyndigheten dessutom på eget initiativ trots sekretessbestämmelserna lämna ut sådana uppgifter som tillsynsmyndigheten fått vid tillsynen till en i miljöskyddslagen avsedd myndighet, om uppgifterna är nödvändiga för lagstadgade tillsynsuppgifter som gäller miljöskydd.

Livsmedelsverket offentliggör årligen på sin webbplats den rapport om genomförandet av tillsynen som avses i 29 §. Sekretessbelagda uppgifter får dock inte offentliggöras.

Närmare bestämmelser om offentliggörande av tillsynsresultaten får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om en ekonomisk aktör inte iakttar denna lag eller om en gödselprodukt inte uppfyller kraven i denna lag, kan tillsynsmyndigheten bestämma att den ekonomiska aktören, inom en med hänsyn till sakens natur tillräcklig tid, ska fullgöra sin skyldighet eller åtgärda den bristande överensstämmelsen. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte åtgärdsföreläggande i samband med marknadskontrollen, om vilket det föreskrivs i 17 § i marknadskontrollagen.

Påföljdsavgiften ska betalas till staten. Vid bedömningen av avgiftens storlek ska hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats. Påföljdsavgiften påförs inte eller påföljdsavgiften påförs till ett mindre belopp än minimibeloppet, om gärningen kan anses vara ringa och det med tanke på försummelsens art, hur ofta den upprepats, försummelsens planmässighet och andra omständigheter är skäligt att ingen avgift påförs eller att avgift påförs till ett mindre belopp än minimibeloppet.

Påföljdsavgift får inte påföras en fysisk person som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett sådant brottmål som är anhängigt vid en domstol, eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Om en påföljdsavgift har påförts en fysisk person, får en domstol inte döma ut ett straff för samma gärning.

Påföljdsavgift får inte påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks. En påföljdsavgift preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om avgiften meddelades. Påföljdsavgiften avskrivs när den betalningsskyldige avlider. Bestämmelser om verkställighet av påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002).

Ett förbud ska meddelas för viss tid, om det är möjligt att avhjälpa det missförhållande som ligger till grund för förbudet. Förbudet ska återkallas utan dröjsmål om det missförhållande som förbudet grundar sig på avhjälps eller om missförhållandet inte längre är av betydelse för förbudet.

Ett förbud ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten förbjuder verkställighet av tillsynsmyndighetens beslut eller bestämmer att verkställigheten ska avbrytas.

Om saken inte tillåter dröjsmål, kan förutom Livsmedelsverket även närings-, trafik- och miljöcentralen meddela ett tillfälligt förbud som gäller ett parti gödselprodukter. Ett tillfälligt förbud ska utan dröjsmål föras till Livsmedelsverket för avgörande. Förbudet förfaller, om Livsmedelsverket inte har fattat ett beslut enligt 1 mom. inom två veckor från det att förbudet meddelades.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte förbud som meddelas vid marknadskontroll, om vilket det föreskrivs i 18 § i marknadskontrollagen.

Livsmedelsverket har rätt att meddela ett temporärt föreläggande genom vilket tillverkning, utsläppande på marknaden, användning, import eller export av en gödselprodukt förbjuds, eller att begränsa dessa verksamheter samt att bestämma att förbjudna gödselprodukter ska dras bort från marknaden eller avlägsnas från innehavarnas lager, om det finns grundad anledning att anta att gödselprodukten kan orsaka betydande fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön. Livsmedelsverket ska se till att behövliga utredningar utförs utan dröjsmål.

Livsmedelsverket får i enskilda fall ge tillstånd att avvika från de förbud och begränsningar som avses i 1 mom., om det kan säkerställas att den gödselprodukt som tillståndet gäller inte medför fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön.

Livsmedelsverket kan avbryta eller återkalla en i registret antecknad verksamhet, om verksamheten i väsentlig grad strider mot gödselmedelsbestämmelserna och den ekonomiska aktören inte har iakttagit ett föreläggande som Livsmedelsverket har meddelat med stöd av 36 § eller ett förbud som verket har meddelat med stöd av 38 §.

Livsmedelsverket kan avbryta eller återkalla registreringen av en ekonomisk aktör, om aktören inte längre är tillförlitlig på det sätt som avses i 12 § och grunden för att den ekonomiska aktören inte anses vara tillförlitlig är av väsentlig och allvarlig art och den ekonomiska aktören inte har avhjälpt försummelsen trots föreläggande från Livsmedelsverket.

Ett beslut om avbrytande av verksamheten eller om avbrytande av registreringen gäller tills Livsmedelsverket konstaterar att de missförhållanden som beslutet grundade sig på har avhjälpts.

Om det med stöd av 38 § är förbjudet att tillverka, bearbeta, på marknaden släppa ut, använda eller importera en gödselprodukt eller komponentmaterial till den, kan Livsmedelsverket bestämma att gödselprodukten eller komponentmaterialet på det sätt som verket godkänner ska bearbetas på nytt, förstöras eller återsändas till avgångslandet på den ekonomiska aktörens bekostnad. Till beslutet kan fogas bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid verkställigheten av beslutet.

Livsmedelsverket kan förena ett föreläggande enligt 36 §, ett förbud enligt 38 § och ett föreläggande om ny bearbetning, förstörande eller återsändande till avgångslandet enligt 41 § med vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande. Vad som föreskrivs ovan i detta moment gäller inte vite och hot om tvångsutförande som föreläggs vid marknadskontroll, om vilka det föreskrivs i 28 § i marknadskontrollagen.

Bestämmelser om vite och hot om tvångsutförande och avbrytande finns i viteslagen (1113/1990).

ska, om inte försummelsen eller den fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön som gärningen medfört ska anses ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot lagen om gödselmedel dömas till böter.

Livsmedelsverket anmäler för de tillsynsmyndigheters räkning som avses i 5 kap. förseelser enligt 1 mom. till åtalsprövning. Anmälan behöver inte göras, om förseelsen som helhet betraktad kan anses vara uppenbart ringa.

Bestämmelser om avgifter för den tillsyn som statliga myndigheter utövar med stöd av denna lag finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Den som tillverkat gödselprodukter, fört in gödselprodukter från Europeiska unionens medlemsstater eller importerat gödselprodukter från länder utanför Europeiska unionen ska ersätta skada som i yrkesmässig användning orsakas användaren av att en gödselprodukt inte uppfyller de krav som ställs i förordningen om gödselprodukter eller i denna lag. Ersättning ska betalas även om skadan inte orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Någon skadeståndsskyldighet enligt 1 mom. föreligger dock inte, om den mot vilken skadeståndsanspråket framställs visar sannolika skäl för att gödselprodukten inte varit behäftat med det fel som orsakat skadan vid den tidpunkt då denne släppte ut gödselprodukten på marknaden.

Bestämmelser om skyldigheten att ersätta skada som gödselprodukten har orsakat på person eller på sådan egendom som är avsedd för enskild användning eller konsumtion och som den skadelidande huvudsakligen har använt på ett sådant sätt finns i produktansvarslagen (694/1990).

I fråga om beslut av Livsmedelsverket, med undantag av de beslut som avses i 36–41 §, får omprövning begäras. Omprövning får begäras i fråga om beslut av ett sådant organ för bedömning av överensstämmelse som i enlighet med 21 § godkänts som anmält organ. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som påförts av en statlig myndighet finns i lagen om grunderna för avgifter till staten.

På sökande av ändring i Tullens beslut tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Bestämmelser om sökande av ändring i beslut enligt 42 § om föreläggande och utdömande av vite finns i viteslagen.

Ändring i beslut om tillfälligt förbud enligt 38 § 4 mom. får inte sökas särskilt genom besvär.

I ett beslut som fattas med stöd av denna lag, med undantag för beslut om den påföljdsavgift inom gödselmedeltillsynen som avses i 37 §, kan det bestämmas att beslutet ska iakttas innan det har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

Denna lag träder i kraft den 16 juli 2022. Bestämmelserna i 12 § tillämpas från och med den 1 januari 2023.

Genom denna lag upphävs lagen om gödselfabrikat (539/2006), nedan den upphävda lagen. De förordningar och föreskrifter som jord- och skogsbruksministeriet har utfärdat med stöd av den upphävda lagen förblir likväl i kraft till den del de inte står i strid med denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Aktörer som före ikraftträdandet av denna lag har anmälts med stöd av den upphävda lagen får fortsätta sin verksamhet utan separat anmälan.

Gödselprodukter får efter ikraftträdandet av denna lag tillverkas med typbeteckningar enligt den upphävda lagen till och med den 31 december 2023, och de får släppas ut på marknaden till och med den 31 december 2024. Gödselmedelstyper enligt bilaga I till förordningen om gödselmedel får tillverkas till och med den 31 december 2023.

Livsmedelsverket får vid ikraftträdandet av denna lag till förteckningen över komponentmaterial på basis av typbeteckningskategorierna i förordningen om gödselprodukter och i den upphävda lagen lägga till sådana komponentmaterial som uppfyller förutsättningarna enligt 8 § 3 mom. i denna lag. Nya ansökningar enligt 8 § 2 mom. i denna lag som kommit in senast den 15 juli 2023 är avgiftsfria.

Ett godkännande som med stöd av 14 § i den upphävda lagen har beviljats en anläggning före ikraftträdandet av denna lag gäller till och med den 31 december 2023.

De ärenden som har inletts före ikraftträdandet av denna lag behandlas med iakttagande av de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Tämän lain tavoitteena on korkealaatuisen kasvintuotannon, elintarvikkeiden laadun sekä ympäristön ja vesien tilan turvaamiseksi edistää hyvälaatuisten, turvallisten ja kasvintuotantoon sopivien lannoitevalmisteiden tarjontaa, lannoitevalmisteiden ja lannan asianmukaista käyttöä sekä tarvittavien tietojen antamista lannoitevalmisteiden ostajille ja käyttäjille.

Tätä lakia sovelletaan lannoitevalmisteiden ja niiden ainesosien valmistukseen, markkinoille saattamiseen, käyttöön, varastointiin, kuljettamiseen, vientiin ja tuontiin. Tätä lakia sovelletaan lisäksi lannan käyttöön.

Tässä laissa säädetään lisäksi EU-lannoitevalmisteiden asettamista saataville markkinoilla koskevien sääntöjen vahvistamisesta ja asetusten (EY) N:o 1069/2009 ja (EY) N:o 1107/2009 muuttamisesta sekä asetuksen (EY) N:o 2003/2003 kumoamisesta annetun Euroopan parlamentin ja neuvoston asetuksen (EU) 2019/1009, jäljempänä lannoitevalmisteasetus, soveltamisalaan kuuluvien EU-lannoitevalmisteiden käytöstä, vaatimustenmukaisuuden arviointilaitosten hyväksymisestä ja nimeämisestä sekä asetuksen rikkomiseen sovellettavista seuraamuksista.

Lannoitevalmisteiden markkinavalvonnasta säädetään eräiden tuotteiden markkinavalvonnasta annetussa laissa (1137/2016), jäljempänä markkinavalvontalaki.

Tuotteiden markkinoille saattamisesta säädetään lisäksi toisessa jäsenvaltiossa laillisesti kaupan pidettyjen tavaroiden vastavuoroisesta tunnustamisesta ja asetuksen (EY) N:o 764/2008 kumoamisesta annetussa Euroopan parlamentin ja neuvoston asetuksessa (EU) 2019/515, jäljempänä vastavuoroisesta tunnustamisesta annettu asetus.

Kemikaalien rekisteröinnistä, arvioinnista, lupamenettelyistä ja rajoituksista säädetään kemikaalien rekisteröinnistä, arvioinnista, lupamenettelyistä ja rajoituksista (REACH), Euroopan kemikaaliviraston perustamisesta, direktiivin 1999/45/EY muuttamisesta sekä neuvoston asetuksen (ETY) N:o 793/93, komission asetuksen (EY) N:o 1488/94, neuvoston direktiivin 76/769/ETY ja komission direktiivien 91/155/ETY, 93/67/ETY, 93/105/EY ja 2000/21/EY kumoamisesta annetussa Euroopan parlamentin ja neuvoston asetuksessa (EY) N:o 1907/2006, jäljempänä REACH-asetus. Kemikaalien luokituksesta, merkinnöistä ja pakkaamisesta säädetään aineiden ja seosten luokituksesta, merkinnöistä ja pakkaamisesta sekä direktiivien 67/548/ETY ja 1999/45/EY muuttamisesta ja kumoamisesta ja asetuksen (EY) N:o 1907/2006 muuttamisesta annetussa Euroopan parlamentin ja neuvoston asetuksessa (EY) N:o 1272/2008. Kemikaalilaissa (599/2013) säädetään Euroopan unionin kemikaalilainsäädännön täytäntöönpanosta sekä eräistä kemikaaleja koskevista kansallisista velvoitteista.

Vaarallisten kemikaalien ja räjähteiden valmistuksesta, käsittelystä, käytöstä ja säilytyksestä säädetään vaarallisten kemikaalien ja räjähteiden käsittelyn turvallisuudesta annetussa laissa (390/2005). Vaarallisten aineiden kuljetuksesta säädetään vaarallisten aineiden kuljetuksesta annetussa laissa (719/1994). Räjähteiden lähtöaineiden markkinoille saattamisesta ja käytöstä, asetuksen (EY) N:o 1907/2006 muuttamisesta ja asetuksen (EU) N:o 98/2013 kumoamisesta annettua Euroopan parlamentin ja neuvoston asetusta (EU) 2019/1148, jäljempänä lähtöaineasetus, täydentävistä säännöksistä säädetään räjähteiden lähtöaineiden markkinoille saattamisesta ja käytöstä annetussa laissa (73/2021). Ammoniumnitraattilannoitteiden vaatimuksista säädetään REACH-asetuksen liitteessä XVII tiettyjen vaarallisten aineiden, seosten ja esineiden valmistuksen, markkinoille saattamisen ja käytön rajoituksista. REACH-asetuksessa säädetään, että markkinoille saatettavien yksi- tai moniravinteisten ammoniumnitraattia yli 28 painoprosenttia sisältävien lannoitteiden on täytettävä lannoitteista annetun Euroopan parlamentin ja neuvoston asetuksen (EY) N:o 2003/2003, jäljempänä lannoiteasetus, liitteen III tekniset määräykset.

Lannoitevalmisteiden ainesosina käytettävien jätteiden ja teollisuuden sivutuotteiden käsittelyä, käyttöä ja hävittämistä koskevista vaatimuksista säädetään lisäksi terveydensuojelulaissa (763/1994), ympäristönsuojelulaissa (527/2014), jätelaissa (646/2011) ja jätteiden siirrosta annetussa Euroopan parlamentin ja neuvoston asetuksessa (EY) N:o 1013/2006. Maa-ainesten ottamisesta kuljetettavaksi, varastoitavaksi tai jalostettavaksi säädetään lisäksi maa-aineslaissa (555/1981).

Toimenpiteistä kasvinterveysriskien vähentämiseksi sekä kasvintuhoojien leviämisen estämisestä säädetään kasvinterveyslaissa (1110/2019). Haitallisten vieraslajien tuonnin ja leviämisen ennalta ehkäisemisestä ja hallinnasta sekä toimenpiteistä säädetään vieraslajeista aiheutuvien riskien hallinnasta annetussa laissa (1709/2015).

Muiden kuin ihmisravinnoksi tarkoitettujen eläimistä saatavien sivutuotteiden käytöstä ja käsittelystä säädetään muiden kuin ihmisravinnoksi tarkoitettujen eläimistä saatavien sivutuotteiden ja niistä johdettujen tuotteiden terveyssäännöistä sekä asetuksen (EY) N:o 1774/2002 kumoamisesta annetussa Euroopan parlamentin ja neuvoston asetuksessa (EY) N:o 1069/2009, jäljempänä sivutuoteasetus, ja eläimistä saatavista sivutuotteista annetussa laissa (517/2015). Eläintautien leviämisen ehkäisystä säädetään lisäksi eläintautilaissa (76/2021). Eläimistä saataville sivutuotteille ja niistä johdetuille tuotteille asetettavista tuontiehdoista ja tuonnin valvonnasta säädetään lisäksi eläinten sekä eräiden tavaroiden tuontivalvonnasta annetussa laissa (1277/2019).

Muuntogeenisten organismien käytöstä suljetussa tilassa ja tarkoituksellisesta levittämisestä ympäristöön, sekä muuntogeenisten organismien käsittelyyn tarkoitetun laitoksen tai toimitilan käyttöönotosta ja toiminnasta säädetään geenitekniikkalaissa (377/1995).

Mitä tässä laissa säädetään Euroopan unionista tai Euroopan unionin jäsenvaltioista, koskee myös Euroopan talousalueesta tehdyn sopimuksen edellyttämässä laajuudessa Euroopan talousaluetta ja sen jäsenvaltioita.

Lannoitevalmisteiden tulee olla tämän lain tai lannoitevalmisteita koskevan Euroopan unionin lainsäädännön vaatimusten mukaisia. Lannoitevalmisteita voidaan lisäksi asettaa saataville markkinoilla vastavuoroisesta tunnustamisesta annetun asetuksen perusteella, kun ne ovat laillisesti kaupan toisessa Euroopan unionin jäsenvaltiossa. Lannoitevalmisteelle, joka asetetaan saataville markkinoilla Suomessa vastavuoroisen tunnustamisen perusteella, on haettava ennakkoon lupa Ruokavirastolta 15 §:n mukaisesti.

Lannoitevalmisteiden on oltava turvallisia ja käyttötarkoitukseensa sopivia. Lannoitevalmiste ei saa sisältää sellaisia määriä haitallisia aineita, yhdisteitä tai eliöitä, että sen käyttöohjeiden mukaisesta käytöstä voi aiheutua vaaraa ihmisten tai eläinten terveydelle tai turvallisuudelle, kasvien terveydelle taikka ympäristölle.

Lannoitevalmisteiden ja lannan sisältämän fosforin käytön on perustuttava maa- ja puutarhataloudessa kasvin tarpeeseen maan fosforiluokka huomioiden.

Toimijan, joka elinkeinotoimintaansa liittyen käyttää maa- ja puutarhataloudessa tai viher- ja ympäristörakentamisessa lannoitevalmisteita tai lantaa on pidettävä lannoituksesta tiedostoa ja pyydettäessä toimitettava tiedot valvontaviranomaiselle. Tiedoston tulee sisältää paikat, joihin lannoitevalmisteita tai lantaa on levitetty, lannoitevalmisteiden ja lannan sisältämän fosforin määrät sekä ajankohta, jolloin lannoitevalmisteita tai lantaa on levitetty. Tiedosto on säilytettävä viiden vuoden ajan sen vuoden lopusta, jolloin lannoitevalmistetta tai lantaa on levitetty.

Valtioneuvoston asetuksella annetaan tarkempia säännöksiä lannoitevalmisteiden ja lannan sisältämän fosforin käytöstä sekä tiedostojen sisällöstä ja järjestämisestä.

Lannoitevalmisteen on koostuttava yksinomaan sellaisista ainesosista, jotka täyttävät kansallisen lainsäädännön tai lannoitevalmisteasetuksen liitteen II mukaisen ainesosaluokan aineosien yleisiä laatu- ja käsittelykriteereitä koskevat vaatimukset.

Lannoitevalmisteen on lisäksi täytettävä kyseisen lannoitevalmisteen tuoteluokan tai, jos kyseessä on lannoitevalmisteiden seos, tuoteluokkien vaatimukset. Lannoitevalmisteiden kansallisia tuoteluokkia ovat epäorgaaniset lannoitteet, orgaaniset lannoitteet, orgaaniset kivennäislannoitteet, kalkitusaineet, orgaaniset maanparannusaineet, epäorgaaniset maanparannusaineet, kasvualustat, biostimulantit ja lannoitevalmisteiden seokset.

Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella annetaan tarkempia säännöksiä kansallisten lannoitevalmisteiden tuoteluokkien laatuvaatimuksista, ainesosaluokista sekä niiden laatu- ja käsittelyvaatimuksista ja lannoitevalmisteiden ja lannan käytöstä.

Ruokavirasto päättää ainesosien sisällyttämisestä ainesosaluetteloon. Ainesosalla tarkoitetaan kaikkia aineita, joita käytetään lannoitevalmisteen valmistukseen, lisätään lannoitevalmisteeseen tai muodostuu lannoitevalmisteen valmistuksen yhteydessä. Epäpuhtauksia ei pidetä ainesosana. Luettelo sisältää tiedot ainesosasta sekä sen alkuperästä, ominaisuuksista ja tuotantoprosessista tai käsittelymenetelmästä.

Ruokavirasto päättää ainesosan poistamisesta ainesosaluettelosta, jos ainesosa ei täytä Euroopan unionin lainsäädännön, kansallisen lainsäädännön tai tämän pykälän 3 momentin mukaisia vaatimuksia taikka ilmenee, että hakemuksessa annetut tiedot ovat olleet virheellisiä tai puutteellisia. Jos hakemuksessa annetut tiedot ovat olleet virheellisiä tai puutteellisia, ainesosan poistamisen sijasta Ruokavirasto voi muuttaa ainesosaluetteloa, jos puute tai virhe on mahdollista korjata.

Hakemusmenettelystä ja ainesosaluettelon sisällöstä voidaan antaa tarkempia säännöksiä maa- ja metsätalousministeriön asetuksella.

Lannoitevalmisteesta on annettava kirjallisesti tiedot sen tuoteluokasta tai -luokista, määrästä, ominaisuuksista, käyttöohjeesta, varastointiohjeesta, ainesosista, erätunnisteesta sekä valmistajasta tai tuojasta. Pakatuissa lannoitevalmisteissa tietojen on oltava pakkaukseen kiinnitetyssä tuoteselosteessa tai jos lannoitevalmiste toimitetaan ilman pakkausta, vaaditut tiedot on annettava lannoitevalmisteen mukana seuraavassa asiakirjassa. Tiedot on annettava erillään muista lannoitevalmisteesta annettavista tiedoista. Ominaisuuksia, jotka alittavat tämän lain minimivaatimukset, ei saa ilmoittaa.

Lannoitevalmisteiden merkintöjen on oltava ainakin suomen ja ruotsin kielellä. Yksikielisissä kunnissa markkinoilla saataville asetettavien lannoitevalmisteiden osalta voidaan kuitenkin käyttää tämän kunnan kielellä olevia yksikielisiä merkintöjä. Irtotavarana toimitettavan lannoitevalmisteen, jonka talouden toimija toimittaa suoraan ammattikäyttäjälle, merkinnät voidaan tehdä kyseisen käyttäjän omalla kielellä, joko suomeksi tai ruotsiksi.

Markkinoille saatettavien lannoitevalmisteiden fosfori-, kalium-, kalsium-, natrium-, magnesium- ja rikkipitoisuus on ilmoitettava tuoteselosteessa alkuaineina, mutta ne voidaan lisäksi ilmoittaa oksideina lannoitevalmisteasetuksen liitteen III mukaisesti.

Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella annetaan tarkemmat säännökset tuoteluokkakohtaisista merkintävaatimuksista, ilmoitustavasta ja lannoitevalmisteen ominaisuuksien sallituista poikkeamista.

Lannoitevalmiste voidaan saattaa markkinoille irtotavarana tai pakattuna. Lannoitevalmisteen pakkaus on suljettava tiiviisti ja sellaisella tavalla tai välineellä, että pakkausta avattaessa kiinnitys, kiinnityssulkija tai itse pakkaus vaurioituu korjauskelvottomaksi. Pakkauksessa saa käyttää myös venttiilisäkkiä.

Lannoitevalmisteiden pakkauksessa on lisäksi noudatettava lannoitevalmisteasetusta ja sivutuoteasetusta.

Jos talouden toimija on oikeushenkilö, vaatimus luotettavuudesta koskee toimitusjohtajaa ja hänen sijaistaan, hallituksen jäsentä ja varajäsentä, hallintoneuvoston ja siihen rinnastettavan toimielimen jäsentä ja varajäsentä, vastuunalaista yhtiömiestä sekä muuta ylimpään johtoon kuuluvaa. Vaatimus luotettavuudesta koskee myös henkilöä, jolla on suoraan tai välillisesti vähintään 25 prosenttia osakeyhtiön osakkeista tai osakkeiden tuottamasta äänivallasta taikka vastaava omistus- tai määräämisvalta, jos kyseessä on muu yhteisö kuin osakeyhtiö.

Luotettavuuden arvioimiseksi voidaan 1 momentissa tarkoitetut seikat selvittää sellaisista yritys- ja yhteisötietolain (244/2001) 3 §:ssä tarkoitetuista rekisteröidyistä yrityksistä ja yhteisöistä, jotka välittömästi tai välillisesti kytkeytyvät talouden toimijaan tai tämän pykälän 2 momentissa tarkoitettuihin henkilöihin.

Talouden toimijan on järjestettävä toimintansa siten, että toiminnalle ja lannoitevalmisteille säädetyt vaatimukset täyttyvät eikä toiminnasta aiheudu vaaraa ihmisten tai eläinten terveydelle tai turvallisuudelle, kasvien terveydelle taikka ympäristölle. Tuotaessa lannoitevalmisteita talouden toimijalla tulee olla vähintään Suomeen sijoittunut valtuutettu edustaja.

Talouden toimijalla on oltava asianmukaiset tilat, laitteet ja kalusto lannoitevalmisteiden ja niiden ainesosien valmistukseen, säilytykseen ja kuljetukseen. Talouden toimijan on noudatettava riittävää huolellisuutta ja varovaisuutta lannoitevalmisteiden ja niiden ainesosien käsittelyssä, käytössä, kuljetuksessa ja varastoinnissa terveys-, turvallisuus- ja ympäristöhaittojen ehkäisemiseksi.

Talouden toimijan, joka valmistaa, tuo tai saattaa markkinoille toisesta Euroopan unionin jäsenvaltiosta tuomiaan lannoitevalmisteita, on tehtävä Ruokavirastolle ilmoitus toiminnastaan, toiminnassa tapahtuvista olennaisista muutoksista ja toimintansa lopettamisesta. Ilmoitus on tehtävä kirjallisesti ennen ilmoitettavan toiminnan aloittamista tai lopettamista.

Ilmoitusvelvollisuus ei kuitenkaan koske talouden toimijoita niiltä osin, kun ne harjoittavat tukku- tai vähittäiskauppatoimintaa.

Talouden toimijan, joka valmistaa tämän lain mukaisia lannoitevalmisteita, on varattava valvontaviranomaiselle tilaisuus tarkastuksen suorittamiseen ennen toiminnan aloittamista.

Edellä 1 momentissa tarkoitetun talouden toimijan on ilmoitettava kerran vuodessa Ruokavirastolle sen antamien ohjeiden mukaisesti tiedot lannoitevalmisteiden valmistusmääristä, lannoitevalmisteiden valmistukseen käytetyistä ainesosista sekä markkinoille saatetuista, tuotavista ja vietävistä lannoitevalmisteista ja niiden määristä, ravinnesisällöstä, haitallisten aineiden pitoisuuksista sekä niiden käyttökohteista.

Tarkemmat säännökset 1 ja 2 momentissa tarkoitetuista toiminnan luonnetta koskevista ilmoitettavista tiedoista ja ilmoitusmenettelystä annetaan maa- ja metsätalousministeriön asetuksella.

Lannoitevalmisteille, jotka asetetaan saataville markkinoille vastavuoroisen tunnustamisen perusteella, on haettava ennakkoon lupa Ruokavirastolta. Lannoitevalmistetta ei saa asettaa saataville markkinoilla Suomessa ennen Ruokaviraston päätöstä.

Lupa on myönnettävä, jos hakemuksen perusteella todetaan, että lannoitevalmiste on laillisesti markkinoilla eikä kyseessä ole jätettä sisältävä lannoitevalmiste eikä se sisällä sellaisia määriä haitallisia aineita, yhdisteitä tai eliöitä, että sen käyttöohjeiden mukaisesta käytöstä voi aiheutua vaaraa ihmisten tai eläinten terveydelle tai turvallisuudelle, kasvien terveydelle taikka ympäristölle.

Talouden toimijan, joka valmistaa, saattaa markkinoille tai tuo lannoitevalmisteita on pidettävä toiminnastaan ajan tasalla olevaa eräkohtaista tiedostoa, josta voidaan tarvittaessa selvittää valvontaa varten tarpeelliset tiedot. Tiedot on säilytettävä viiden vuoden ajan sen vuoden lopusta, kun lannoitevalmiste on saatettu markkinoille. Tiedostoon on merkittävä lannoitevalmisteiden ja niiden ainesosien ostot ja alkuperä, kuinka paljon lannoitevalmisteita ja niiden ainesosia on käsitelty ja valmistettu, lannoitevalmisteiden myynnit ja muut luovutukset sekä varastointipaikat. Tiedostoon on lisäksi merkittävä tuotujen ja vietyjen lannoitevalmisteiden määrät.

Edellä 1 momentissa tarkoitettu tiedostonpitovelvollisuus ei koske talouden toimijaa, joka harjoittaa yksinomaan tukku- tai vähittäiskauppatoimintaa. Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä tiedoston sisällöstä ja järjestämisestä.

Valmistajan on otettava käyttöön laatujärjestelmä, jonka avulla varmistetaan, että lannoitevalmisteet ovat lainsäädännön vaatimusten mukaisia. Laatujärjestelmästä on laadittava kirjallinen kuvaus. Valmistajan on huolehdittava siitä, että valmistukseen ja käsittelyyn osallistuvat työntekijät ovat tietoisia laatujärjestelmästä.

Laatujärjestelmän on katettava valmistusta, laadunvalvontaa ja laadunvarmistusta koskevat tekniikat, prosessit ja toimenpiteet. Laatujärjestelmän on lisäksi katettava ennen valmistusta, valmistuksen aikana ja valmistuksen jälkeen tehtävät tarkastukset ja testit sekä niiden suoritustiheys. Laatujärjestelmä on pyydettäessä toimitettava Ruokavirastolle.

Ruokavirasto on velvollinen antamaan neuvoja laatujärjestelmän laatimisessa ja toteuttamisessa. Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella annetaan tarkemmat säännökset laatujärjestelmän sisällöstä.

Ruokavirasto voi myöntää luvan muualla kuin tutkimuslaitoksissa suoritettaviin tutkimus- ja kehitystarkoituksiin suoritettaviin kokeisiin, jotka edellyttävät sellaisen lannoitevalmisteen, joka ei ole lannoitevalmisteasetuksen tai tämän lain mukainen tai asetettu saataville markkinoilla vastavuoroisen tunnustamisen perusteella, levittämistä ympäristöön.

Lupaa haettaessa on ilmoitettava Ruokavirastolle tiedot kokeessa käytettävästä valmisteesta, sen käyttötarkoituksesta ja käyttömäärästä, kokeen laajuudesta ja kestosta sekä arvioiduista ympäristövaikutuksista. Luvan hakijan on nimettävä kokeelle vastuuhenkilö.

Lupa myönnetään, jos arvioidaan, ettei kokeesta ole todennäköisiä haitallisia vaikutuksia ihmisten, eläinten tai kasvien terveydelle tai ympäristölle, hakijalla on käytettävissään kokeen suorittamiseksi asianmukaiset testauspaikat ja koe suoritetaan valvotuissa oloissa käyttäen rajoitettuja määriä valmistetta rajoitetulla alueella.

Koe on keskeytettävä, jos kokeen aikana ilmenee, että valmisteella on sellaisia merkittäviä haitallisia vaikutuksia ihmisten, eläinten tai kasvien terveydelle tai ympäristölle, joita ei ole voitu arvioida lupaa myönnettäessä tai 2 momentissa tarkoitettua ilmoitusta tehtäessä. Kokeen keskeyttämisestä on ilmoitettava viipymättä Ruokavirastolle.

Ruokavirasto voi peruuttaa myönnetyn koeluvan, jos ilmenee, että valmisteella on merkittäviä haitallisia vaikutuksia ihmisten, eläinten tai kasvien terveydelle tai ympäristölle taikka koeluvan haltija rikkoo olennaisella tavalla lupaehtoja.

Lannoitevalmisteasetuksen 21 artiklassa tarkoitettu vaatimustenmukaisuuden arviointilaitoksen ilmoittamisesta sekä hyväksymisestä ja nimeämisestä vastaava viranomainen on Ruokavirasto.

Suomeen sijoittautuneen vaatimustenmukaisuuden arviointilaitoksen on haettava ilmoitetuksi laitokseksi hyväksymistä ja nimeämistä Ruokavirastolta. Vaatimustenmukaisuuden arviointilaitoksia koskevista vaatimuksista säädetään lannoitevalmisteasetuksen 24 artiklassa.

Hakemukseen on liitettävä tiedot ja todistukset vaatimustenmukaisuuden arviointilaitokselta edellytettävien arviointimenettelyjä koskevien vaatimusten täyttymisestä niiden EU-lannoitevalmistetyyppien tai tuoteluokkien osalta, joiden osalta laitos katsoo olevansa pätevä. Lisäksi hakemukseen on liitettävä Turvallisuus- ja kemikaaliviraston akkreditointiyksikön FINAS-akkreditointipalvelun antama akkreditointitodistus, siitä että vaatimustenmukaisuuden arviointilaitos täyttää lannoitevalmisteasetuksen vaatimukset.

Ilmoitetun vaatimustenmukaisuuden arviointilaitoksen tai sen käyttämän tytäryhtiön tai alihankkijan henkilöstöön sovelletaan rikosoikeudellista virkavastuuta koskevia säännöksiä lannoitevalmisteasetuksessa tarkoitettuja tehtäviä hoidettaessa. Vahingonkorvausvastuusta säädetään vahingonkorvauslaissa (412/1974).

Ruokavirasto hyväksyy ja nimeää vaatimustenmukaisuuden arviointilaitoksen ilmoitetuksi laitokseksi, jos vaatimustenmukaisuuden arviointilaitos täyttää lannoitevalmisteasetuksessa säädetyt vaatimukset eikä mainitun asetuksen 28 artiklan 4 kohdassa tarkoitettuja vastalauseita ole esitetty.

Hyväksymispäätöksessä määritellään ilmoitetun vaatimustenmukaisuuden arviointilaitoksen pätevyysalue, vahvistetaan laitoksen valvontaan liittyvät järjestelyt sekä asetetaan tarvittaessa sellaisia laitoksen toimintaa koskevia vaatimuksia, rajoituksia ja ehtoja, joilla varmistetaan tehtävien asianmukainen suorittaminen.

Hyväksymisen rajaamisesta ja peruuttamisesta säädetään lannoitevalmisteasetuksen 30 artiklassa.

Lannoitevalmisteasetuksen ja tämän lain täytäntöönpanosta sekä lannoitevalmisteasetuksen ja tämän lain noudattamisen valvonnasta ja valvonnan järjestämisestä vastaa Ruokavirasto.

Elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskukset valvovat Ruokaviraston ohella lannoitevalmisteita toimialueellaan.

Lannoitevalmisteiden tuontia valvoo Ruokaviraston ohella Tulli.

Ruokavirasto voi käyttää tarkastus- ja valvontatehtävissä apunaan tehtävään kirjallisesti valtuuttamiaan tarkastajia, jotka toimivat viraston valvonnassa. Tarkastusten perusteella mahdollisesti tehtävät hallinnolliset päätökset tekee Ruokavirasto. Tarkastajalla tulee olla tehtävän hoitamiseksi riittävä lannoitevalmisteita koskeva tai muu lain noudattamisen valvonnan kannalta tarvittava ammattitaito. Valtuutetun tarkastajan tulee vaadittaessa esittää kirjallinen selvitys valtuutuksestaan toimijalle.

Ruokavirasto voi peruuttaa myöntämänsä valtuuden, jos valtuutettu tarkastaja tai näytteenottaja laiminlyö viraston määräämien ehtojen noudattamisen tai muutoin olennaisella tavalla rikkoo tehtäviin liittyviä velvoitteitaan.

Valtuutettuun tarkastajaan sovelletaan rikosoikeudellista virkavastuuta koskevia säännöksiä hänen suorittaessaan tämän lain mukaisia tehtäviä. Vahingonkorvausvastuusta säädetään vahingonkorvauslaissa.

Ruokavirastolla on oikeus käyttää ulkopuolisia asiantuntijoita lannoitevalmisteiden vaatimustenmukaisuuden tutkinnassa, testaamisessa ja arvioimisessa. Ulkopuolisella asiantuntijalla tulee olla tehtävien edellyttämä asiantuntemus ja pätevyys.

Ulkopuoliseen asiantuntijaan sovelletaan rikosoikeudellista virkavastuuta koskevia säännöksiä silloin, kun hän hoitaa tässä pykälässä tarkoitettuja tehtäviä. Vahingonkorvausvastuusta säädetään vahingonkorvauslaissa.

Mitä 1 momentissa säädetään, ei koske ulkopuolisen asiantuntijan käyttöä markkinavalvonnassa, josta säädetään markkinavalvontalain 14 §:ssä.

Lannoitevalmisteita on valvottava tasapuolisesti ja säännöllisesti. Valvontaa on tehostettava, jos on epäiltävissä, että lannoitevalmiste tai sen ainesosa taikka talouden toimijan toiminta ei täytä tässä laissa säädettyjä vaatimuksia. Valvontatoimenpiteiden on oltava tarkoituksenmukaisia ja ne on kohdistettava kaikkiin lannoitevalmisteen tuotanto-, valmistus- ja jakeluvaiheisiin sekä käyttöön.

Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä valvonnan järjestämisestä.

Talouden toimijan on ilmoitettava lannoitevalmisteen tuonnista ennen erän vastaanottamista Ruokavirastolle mahdollista näytteenottoa varten.

Suomeen tuotava lannoitevalmistetta sisältävä erä voidaan Ruokaviraston määräyksestä säilyttää Tullin valvonnassa Ruokaviraston hyväksymässä paikassa siihen saakka, kunnes Ruokavirasto on saanut riittävän selvityksen siitä, että tässä laissa säädetyt vaatimukset täyttyvät.

Ennakkoilmoitusvaatimus ei koske EU-lannoitevalmisteita.

Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä siitä, mitä tietoja lannoitevalmisteita sisältävästä erästä on ilmoitettava sekä siitä, milloin ja miten ennakkoilmoitus on tehtävä.

Ruokavirasto laatii vuosittain suunnitelman valvonnan järjestämiseksi sekä raportin valvonnan toteutumisesta.

Valvontasuunnitelmassa on määritettävä suoritettavat tarkastukset, valvontakohdetyypit ja tarkastusten määrät. Vuosiraportoinnin tulee sisältää lannoitevalmisteiden valvonnan kannalta olennaiset tulokset.

Mitä 1 momentissa säädetään, ei koske markkinavalvonnasta laadittavaa valvontasuunnitelmaa, josta säädetään markkinavalvontalain 7 §:ssä.

Valvontaviranomaisella ja valtuutetuilla tarkastajilla on oikeus päästä paikkoihin, joissa lannoitevalmisteita tai niiden ainesosia sekä niitä koskevia asiakirjoja käsitellään, käytetään tai säilytetään, tarkastaa kuljetusvälineitä, talouden toimijan kirjanpitoa ja 6 ja 16 §:ssä tarkoitettua tiedostoa sekä ottaa maksutta tarpeellisia näytteitä maaperästä, lannoitevalmisteista ja niiden ainesosista.

Pysyväisluonteiseen asumiseen käytetyissä tiloissa tarkastuksen ja näytteenoton saa tehdä vain viranomainen. Tällaisessa tilassa tarkastus ja näytteenotto saadaan tehdä vain, jos tarkastuksen tekeminen on välttämätöntä tarkastuksen kohteena olevien seikkojen selvittämiseksi ja on perusteltua syytä epäillä jonkun syyllistyneen tässä laissa rangaistavaksi säädettyyn menettelyyn ja tarkastus on välttämätön rikoksen selvittämiseksi.

Sen lisäksi, mitä 1 ja 2 momentissa säädetään, tarkastuksessa on noudatettava hallintolain (434/2003) 39 §:ää.

Näytteenotto ja testaaminen on tehtävä käyttäen yhdenmukaistettuja standardeja tai jos niitä ei ole, kansainvälisesti hyväksytyllä standardimenetelmällä taikka jos niitä ei ole, yhtä pätevällä lannoitevalmisteiden analysointiin ja näytteenottoon validoidulla menetelmällä.

Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä tarkastus- ja valvontamenettelyistä sekä näytteiden ottamisesta ja tutkimisesta.

Mitä 1 momentissa säädetään ei koske markkinavalvonnassa tapahtuvia tarkastuksia, joista säädetään markkinavalvontalain 9 §:ssä. Poiketen siitä, mitä markkinavalvontalain 9 §:ssä säädetään, markkinavalvontaviranomaisella on oikeus ottaa maksutta tarpeellisia näytteitä myös markkinavalvontalain mukaisessa valvonnassa.

Valvontaviranomaisella on oikeus saada salassapitosäännösten estämättä valvonnan suorittamiseksi välttämättömät tiedot valtion ja kunnan viranomaisilta, talouden toimijoilta ja muilta, joita tässä laissa tai Euroopan unionin lainsäädännössä säädetyt velvoitteet koskevat. Myös valtuutetuilla tarkastajilla on sama tiedonsaantioikeus valvonnan suorittamiseksi välttämättömien tietojen osalta.

Valvontaviranomaisella  on  oikeus  salassapitosäännösten  estämättä  saada  muulta viranomaiselta ja julkista tehtävää hoitavalta tietoja talouden toimijan veroihin, lakisääteisiin eläke-, tapaturma- tai työttömyysvakuutusmaksuihin tai Tullin perimiin maksuihin liittyvien rekisteröitymis-, ilmoitus- ja maksuvelvollisuuksien hoitamisesta, toiminnasta, taloudesta sekä kytkennöistä, jotka ovat välttämättömiä 12 §:ssä tarkoitetun luotettavuuden selvittämiseksi tai 40 §:ssä tarkoitettua rekisteröinnin keskeyttämistä tai peruuttamista varten.

Ruokavirastolla on oikeus saada salassapitosäännösten estämättä valvonnan suorittamiseksi lannoitevalmisteasetuksen 34 artiklassa tarkoitetut välttämättömät tiedot sellaiselta ilmoitetulta vaatimuksenmukaisuuden arviointilaitokselta, jota mainitussa asetuksessa säädetyt velvoitteet koskevat.

Tämän lain ja lannoitevalmisteasetuksen nojalla tehty päätös sekä asiaan liittyvät asiakirjat voidaan allekirjoittaa koneellisesti.

Valvontaa varten pidetään valtakunnallista rekisteriä 14 §:n 1 momentissa tarkoitetuista ilmoitusvelvollisista talouden toimijoista. Rekisteriin sovelletaan ruokahallinnon tietovarannosta annettua lakia (560/2021) ellei tässä pykälässä muuta mainita. Ruokavirasto on valvontarekisterin rekisterinpitäjä.

Tiedot poistetaan rekisteristä kolmen vuoden kuluessa siitä, kun talouden toimija on ilmoittanut Ruokavirastolle toimintansa lopettamisesta tai talouden toimijan toiminta on loppunut. Tietoa ei kuitenkaan poisteta, jos tiedon säilyttäminen on välttämätöntä lakiin perustuvan tehtävän hoitamiseksi, vireillä olevan asian takia tai Euroopan unionin tai muun lainsäädännön mukaisen tarkastuksen suorittamiseksi taikka jos Euroopan unionin lainsäädännössä edellytetään tiedon säilyttämistä. Tieto on poistettava rekisteristä välittömästi sen jälkeen, kun käsittelylle ei ole laissa säädettyä perustetta.

Sen lisäksi, mitä ruokahallinnon tietovarannosta annetun lain 8 §:ssä säädetään tietojen luovuttamisesta, valvontaviranomainen saa lisäksi omasta aloitteestaan luovuttaa salassapitosäännösten estämättä valvontaa suorittaessa saatuja tietoja ympäristönsuojelulaissa tarkoitetulle viranomaiselle, jos tiedot ovat välttämättömiä ympäristönsuojelua koskevia lakisääteisiä valvontatehtäviä varten.

Ruokavirasto julkaisee internetsivuillaan vuosittain 29 §:ssä tarkoitetun raportin valvonnan toteutumisesta. Salassa pidettäviä tietoja ei kuitenkaan saa julkaista.

Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä valvonnan tulosten julkaisemisesta.

Jos talouden toimija ei noudata tätä lakia tai lannoitevalmiste ei täytä tässä laissa säädettyjä vaatimuksia, valvontaviranomainen voi määrätä talouden toimijan asian laatuun nähden riittävässä määräajassa täyttämään velvollisuutensa tai korjaamaan kyseinen vaatimustenvastaisuus. Mitä tässä pykälässä säädetään, ei koske markkinavalvontaan liittyvää toimenpidemääräystä, josta säädetään markkinavalvontalain 17 §:ssä.

Seuraamusmaksu määrätään maksettavaksi valtiolle. Maksun suuruutta arvioitaessa on otettava huomioon menettelyn laatu, vahingollisuus ja toistuvuus. Seuraamusmaksu jätetään määräämättä tai määrätään maksettavaksi vähimmäismäärää pienempänä, jos tekoa voidaan pitää vähäisenä ja maksun määräämättä jättäminen tai määrääminen vähimmäismäärää pienempänä on kohtuullista laiminlyönnin laatu, toistuvuus, suunnitelmallisuus ja muut olosuhteet huomioon ottaen.

Seuraamusmaksua ei saa määrätä luonnolliselle henkilölle, jota epäillään samasta teosta esitutkinnassa, syyteharkinnassa tai tuomioistuimessa vireillä olevassa rikosasiassa tai jolle on samasta teosta annettu lainvoimainen tuomio. Jos seuraamusmaksu on määrätty luonnolliselle henkilölle, samasta teosta ei saa tuomita tuomioistuimessa rangaistusta.

Seuraamusmaksua ei saa määrätä, jos teosta on kulunut yli vuosi. Seuraamusmaksu vanhenee viiden vuoden kuluttua maksua koskevan lainvoimaisen ratkaisun antamispäivästä. Seuraamusmaksu raukeaa maksuvelvollisen kuollessa. Seuraamusmaksun täytäntöönpanosta säädetään sakon täytäntöönpanosta annetussa laissa (672/2002).

Kielto on määrättävä määräaikaisena, jos sen perusteena oleva epäkohta on mahdollista poistaa. Kielto on viipymättä peruutettava, jos sen perusteena oleva epäkohta on poistettu tai jos epäkohdalla ei enää kiellon määräämisen kannalta ole merkitystä.

Kieltoa on muutoksenhausta huolimatta noudatettava, jollei muutoksenhakuviranomainen kiellä valvontaviranomaisen päätöksen täytäntöönpanoa tai määrää sitä keskeytettäväksi.

Jos asia ei siedä viivytystä, Ruokaviraston lisäksi myös elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskus voi määrätä lannoitevalmiste-erää koskevan kiellon väliaikaisesti. Väliaikainen kielto on saatettava viivytyksettä Ruokaviraston ratkaistavaksi. Kielto raukeaa, jos Ruokavirasto ei ole tehnyt 1 momentissa tarkoitettua päätöstä kahden viikon kuluessa kiellon antamisesta.

Mitä 1 momentissa säädetään, ei koske markkinavalvontaan liittyvää kieltoa, josta säädetään markkinavalvontalain 18 §:ssä.

Ruokavirastolla on oikeus antaa tilapäinen määräys, jolla kielletään lannoitevalmisteen valmistus, markkinoille saattaminen, käyttö, tuonti tai vienti taikka rajoittaa niitä, sekä määrätä kielletyt lannoitevalmisteet poistettaviksi markkinoilta tai lannoitevalmisteiden hallussapitäjien varastoista, jos on perusteltua syytä olettaa, että lannoitevalmiste voi aiheuttaa merkittävää vaaraa ihmisten tai eläinten terveydelle, kasvien terveydelle taikka ympäristölle. Ruokaviraston tulee huolehtia siitä, että asiassa tarvittavat selvitykset tehdään viivytyksettä.

Ruokavirasto voi yksittäistapauksessa myöntää luvan poiketa 1 momentissa tarkoitetusta kiellosta ja rajoituksesta, jos voidaan varmistua siitä, että luvan kohteena oleva lannoitevalmiste ei aiheuta vaaraa ihmisten tai eläinten terveydelle, kasvien terveydelle taikka ympäristölle.

Ruokavirasto voi keskeyttää tai peruuttaa rekisteriin merkityn toiminnan, jos toiminta on olennaisesti lannoitesäännösten vastaista eikä talouden toimija ole noudattanut Ruokaviraston 36 §:n nojalla antamaa määräystä tai 38 §:n nojalla antamaa kieltoa.

Ruokavirasto voi keskeyttää tai peruuttaa talouden toimijan rekisteröinnin, jos toimija ei enää ole 12 §:ssä tarkoitetulla tavalla luotettava ja peruste, jonka takia talouden toimijaa ei pidetä luotettavana, on luonteeltaan olennainen ja vakava, eikä talouden toimija ole Ruokaviraston määräyksestä huolimatta korjannut laiminlyöntiä.

Toiminnan keskeyttämistä tai rekisteröinnin keskeyttämistä koskeva päätös on voimassa, kunnes Ruokavirasto toteaa, että keskeyttämisen perusteena olleet epäkohdat on korjattu.

Jos lannoitevalmisteen tai sen ainesosan valmistus, käsittely, markkinoille saattaminen, käyttö tai tuonti on 38 §:n nojalla kielletty, Ruokavirasto voi määrätä sen hyväksymällään tavalla käsiteltäväksi uudelleen, hävitettäväksi tai palautettavaksi lähettäjämaahan talouden toimijan kustannuksella. Päätökseen voidaan liittää määräyksiä sen täytäntöönpanossa noudatettavasta menettelystä.

Ruokavirasto voi tehostaa 36 §:ssä tarkoitettua määräystä, 38 §:ssä tarkoitettua kieltoa ja 41 §:ssä tarkoitettua uudelleenkäsittelyä, hävittämistä ja palauttamista lähtömaahan koskevaa määräystä uhkasakolla tai teettämis- tai keskeytysuhalla. Mitä edellä tässä momentissa säädetään, ei koske markkinavalvonnassa määrättävää uhkasakkoa tai teettämisuhkaa, joista säädetään markkinavalvontalain 28 §:ssä.

Uhkasakosta, teettämis- ja keskeyttämisuhasta säädetään uhkasakkolaissa (1113/1990).

Ruokavirasto tekee 5 luvussa tarkoitettujen viranomaisten puolesta ilmoituksen 1 momentissa tarkoitetun rikkomuksen saattamiseksi syyteharkintaan. Ilmoitus voidaan jättää tekemättä rikkomuksesta, jota on kokonaisuutena pidettävä ilmeisen vähäisenä.

Valtion viranomaisen tämän lain nojalla suorittamasta valvonnasta perittävistä maksuista säädetään valtion maksuperustelaissa (150/1992).

Lannoitevalmisteiden valmistajan sekä lannoitevalmisteita Euroopan unionin jäsenvaltioista tai sen ulkopuolisista maista tuovan on korvattava vahinko, joka lannoitevalmisteiden ammattikäytössä aiheutuu käyttäjälle siitä, että lannoitevalmiste ei täytä lannoitevalmisteasetuksessa taikka tässä laissa säädettyjä vaatimuksia. Korvaus on suoritettava, vaikka vahinkoa ei ole aiheutettu tahallisesti tai huolimattomuudesta.

Edellä 1 momentissa tarkoitettua korvausvelvollisuutta ei kuitenkaan ole, jos se, jolta vaaditaan korvausta, saattaa todennäköiseksi, ettei lannoitevalmisteessa ollut vahingon aiheuttanutta virhettä silloin, kun hän saattoi lannoitevalmisteen markkinoille.

Velvollisuudesta korvata lannoitevalmisteesta henkilölle taikka yksityiseen käyttöön tai kulutukseen tarkoitetulle ja vahinkoa kärsineen pääasiassa sellaiseen tarkoitukseen käyttämälle omaisuudelle aiheutunut vahinko säädetään tuotevastuulaissa (694/1990).

Ruokaviraston päätökseen, lukuun ottamatta 36–41 §:ssä tarkoitettuja päätöksiä, saa vaatia oikaisua.  Ilmoitetuksi  laitokseksi  21 §:n  mukaisesti  hyväksytyn  vaatimuksenmukaisuuden arviointilaitoksen antamaan päätökseen saa vaatia oikaisua. Oikaisuvaatimuksesta säädetään hallintolaissa.

Muutoksenhausta hallintotuomioistuimeen säädetään oikeudenkäynnistä hallintoasioissa annetussa laissa (808/2019).

Muutoksenhausta valtion viranomaisen määräämään maksuun säädetään valtion maksuperustelaissa.

Muutoksenhaussa Tullin päätökseen sovelletaan oikeudenkäynnistä hallintoasioissa annettua lakia.

Muutoksenhausta 42 §:ssä tarkoitettuun uhkasakon asettamista ja maksettavaksi tuomitsemista koskevaan päätökseen säädetään uhkasakkolaissa.

Edellä 38 §:n 4 momentissa tarkoitettua väliaikaista kieltoa koskevaan päätökseen ei saa erikseen hakea muutosta valittamalla.

Tämän lain nojalla tehtävässä muussa kuin 37 §:ssä tarkoitetussa lannoitevalvonnan seuraamusmaksua koskevassa päätöksessä voidaan määrätä, että päätöstä on noudatettava ennen kuin se on saanut lainvoiman, jollei valitusviranomainen toisin määrää.

Tämä laki tulee voimaan 16 päivänä heinäkuuta 2022. Sen 12 §:ää sovelletaan 1 päivästä tammikuuta 2023.

Tällä lailla kumotaan lannoitevalmistelaki (539/2006), jäljempänä kumottu laki. Kumotun lain nojalla annetut maa- ja metsätalousministeriön asetukset sekä määräykset jäävät kuitenkin, siltä osin kuin ne eivät ole ristiriidassa tämän lain kanssa, edelleen voimaan.

Ennen tämän lain voimaantuloa voidaan ryhtyä sen täytäntöönpanon edellyttämiin toimenpiteisiin.

Ennen tämän lain voimaantuloa kumotun lain nojalla ilmoitetut toimijat saavat ilman erillistä ilmoitusta jatkaa toimintaansa.

Lannoitevalmisteita saa tämän lain voimaantulon jälkeen valmistaa kumotun lain mukaisilla tyyppinimillä 31 päivään joulukuuta 2023 ja niitä saa saattaa markkinoille 31 päivään joulukuuta 2024. Lannoiteasetuksen liitteen I mukaisia lannoitetyyppejä saa valmistaa 31 päivään joulukuuta 2023.

Ruokavirasto voi tämän lain tullessa voimaan lisätä ainesosaluetteloon lannoitevalmisteasetuksen ja kumotun lain tyyppinimiluokkien perusteella sellaisia ainesosia, jotka täyttävät tämän lain 8 §:n 3 momentin mukaiset edellytykset. Uudet tämän lain 8 §:n 2 momentin mukaiset 15 päivään heinäkuuta 2023 mennessä tulleet hakemukset ovat maksuttomia.

Laitokselle ennen tämän lain voimaantuloa kumotun lain 14 §:n nojalla myönnetty hyväksyntä on voimassa 31 päivään joulukuuta 2023.

Ennen tämän lain voimaantuloa vireille tulleet asiat käsitellään noudattaen lain voimaan tullessa voimassa olleita säännöksiä.

Syftet med denna lag är att trygga högklassig växtproduktion och kvaliteten på livsmedlen samt miljöns tillstånd och vattenstatusen genom att främja tillgången på sådana säkra gödselprodukter av hög kvalitet som är lämpliga för växtproduktion, främja ändamålsenlig användning av gödselprodukter och naturgödsel och se till att behövliga uppgifter lämnas till dem som köper och använder gödselprodukter.

Denna lag tillämpas på tillverkning, utsläppande på marknaden, användning, lagring, transport, export och import av gödselprodukter och komponentmaterial till gödselprodukter. Denna lag tillämpas dessutom på användning av naturgödsel.

Denna lag innehåller också bestämmelser om användning av sådana EU-gödselprodukter och godkännande som och utseende till anmälda organ av sådana organ för bedömning av överensstämmelse som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003, nedan förordningen om gödselprodukter, och om påföljder vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen.

Bestämmelser om marknadskontrollen av gödselprodukter finns i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016), nedan marknadskontrollagen.

Bestämmelser om utsläppande av produkter på marknaden finns dessutom i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008, nedan förordningen om ömsesidigt erkännande.

Bestämmelser om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, nedan Reach-förordningen. Bestämmelser om klassificering, märkning och förpackning av kemikalier finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006. I kemikalielagen (599/2013) finns bestämmelser om genomförandet av Europeiska unionens kemikalielagstiftning och om vissa nationella förpliktelser i fråga om kemikalier.

Bestämmelser om tillverkning, hantering, användning och förvaring av farliga kemikalier och explosiva varor finns i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). Bestämmelser om transport av farliga ämnen finns i lagen om transport av farliga ämnen (719/1994). Bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, nedan förordningen om sprängämnesprekursorer, finns i lagen om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (73/2021). Bestämmelser om de krav som gäller ammoniumnitratgödselmedel finns i bilaga XVII till Reach-förordningen om begränsningar av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen, blandningar och varor. I Reach-förordningen finns det bestämmelser om att sådana gödselmedel, enkla eller sammansatta, som innehåller mer än 28 viktprocent ammoniumnitrat och som släpps ut på marknaden ska uppfylla de tekniska bestämmelser som fastställs i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel, nedan förordningen om gödselmedel.

Bestämmelser om krav på bearbetning, användning och bortskaffande av sådant avfall och sådana biprodukter från industrin som används som komponentmaterial till gödselprodukter finns dessutom i hälsoskyddslagen (763/1994), miljöskyddslagen (527/2014), avfallslagen (646/2011) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall. Bestämmelser om tagande av marksubstanser för bortforsling, lagring eller förädling finns dessutom i marktäktslagen (555/1981).

Bestämmelser om åtgärder för att minska växtskyddsrisker och förhindra spridning av växtskadegörare finns i växtskyddslagen (1110/2019). Bestämmelser om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter samt om åtgärder finns i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015).

Bestämmelser om användning och bearbetning av animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), nedan förordningen om animaliska biprodukter, och i lagen om animaliska biprodukter (517/2015). Bestämmelser om förebyggande av spridning av djursjukdomar finns dessutom i lagen om djursjukdomar (76/2021). Bestämmelser om de införselvillkor som ska ställas på animaliska biprodukter och därav framställda produkter och om tillsynen över införseln finns dessutom i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1277/2019).

Bestämmelser om innesluten användning och avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt modifierade organismer samt om ibruktagande av och verksamhet vid anläggningar och lokaler för hantering av genetiskt modifierade organismer finns i gentekniklagen (377/1995).

Vad som i denna lag föreskrivs om Europeiska unionen eller Europeiska unionens medlemsstater gäller också Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och dess medlemsstater i den omfattning som förutsätts i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Gödselprodukter ska uppfylla kraven enligt denna lag eller Europeiska unionens lagstiftning om gödselprodukter. Gödselprodukter får dessutom tillhandahållas på marknaden med stöd av förordningen om ömsesidigt erkännande när de lagligen saluförs i en annan medlemsstat i Europeiska unionen. För gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden i Finland genom ömsesidigt erkännande ska tillstånd sökas på förhand hos Livsmedelsverket i enlighet med 15 §.

Gödselprodukter ska vara säkra och lämpliga för sitt ändamål. Gödselprodukter får inte innehålla sådana mängder skadliga ämnen, föreningar eller organismer att användning i enlighet med bruksanvisningen kan orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller säkerhet, växters sundhet eller miljön.

Användningen av fosfor i gödselprodukter och naturgödsel ska i jordbruk och trädgårdsodling basera sig på växtens behov, med beaktande av markens fosforklass.

En aktör som i anslutning till sin näringsverksamhet använder gödselprodukter eller naturgödsel inom jordbruk och trädgårdsodling eller vid anläggning av grönområden och miljöbyggande ska föra register över gödslingen och på begäran lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten. Registret ska innehålla uppgifter om de platser på vilka gödselprodukterna eller naturgödseln har spridits, mängden fosfor i gödselprodukterna och naturgödseln samt tidpunkten för spridningen av gödselprodukterna eller naturgödseln. Registret ska bevaras i fem år från utgången av det år då gödselprodukten eller naturgödseln har spridits.

Närmare bestämmelser om användningen av fosfor i gödselprodukter och naturgödsel samt om innehållet i och uppläggningen av registren utfärdas genom förordning av statsrådet.

Gödselprodukter ska enbart bestå av sådana komponentmaterial som uppfyller de krav som gäller för de allmänna kvalitets- och bearbetningskriterierna för komponentmaterial enligt komponentmaterialkategorierna i nationell lagstiftning eller bilaga II till förordningen om gödselprodukter.

En gödselprodukt ska dessutom uppfylla de krav som ställs på gödselproduktkategorin i fråga eller, om det är fråga om en blandning av gödselprodukter, gödselproduktkategorierna i fråga. Nationella gödselproduktkategorier är oorganiska gödselmedel, organiska gödselmedel, organiska mineralgödselmedel, kalkningsämnen, organiska jordförbättringsmedel, oorganiska jordförbättringsmedel, växtunderlag, växtbiostimulanter och blandningar av gödselprodukter.

Närmare bestämmelser om kvalitetskraven för nationella gödselproduktkategorierna, om komponentmaterialkategorierna och kvalitets- och bearbetningskraven för dem samt om användningen av gödselprodukter och naturgödsel utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelsverket beslutar om de komponentmaterial som ska tas in i förteckningen över komponentmaterial. Med komponentmaterial avses alla sådana ämnen som används för tillverkning av en gödselprodukt, som tillsätts i en gödselprodukt eller som bildas i samband med tillverkningen av en gödselprodukt. Föroreningar betraktas inte som komponentmaterial. Förteckningen innehåller uppgifter om ett komponentmaterial och dess ursprung, egenskaper och produktionsprocess eller bearbetningsmetod.

Livsmedelsverket beslutar om ett komponentmaterial ska strykas från förteckningen över komponentmaterial, om komponentmaterialet inte uppfyller kraven enligt Europeiska unionens lagstiftning, nationell lagstiftning eller 3 mom. i denna paragraf eller om det framgår att de uppgifter som lämnats i ansökan har varit felaktiga eller bristfälliga. Om de uppgifter som lämnats i ansökan har varit felaktiga eller bristfälliga, kan Livsmedelsverket i stället för att stryka komponentmaterialet ändra förteckningen över komponentmaterial, om bristen eller felet kan avhjälpas.

Närmare bestämmelser om ansökningsförfarandet och innehållet i förteckningen över komponentmaterial får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

I fråga om en gödselprodukt ska skriftliga uppgifter lämnas om dess kategori eller kategorier, mängd, egenskaper, bruksanvisning, lagringsanvisning, komponentmaterial, identifiering av parti samt tillverkare eller importör. I fråga om förpackade gödselprodukter ska uppgifterna finnas i en varudeklaration som fästs på förpackningen eller, om gödselprodukten levereras utan förpackning, ska de krävda uppgifterna lämnas i det dokument som åtföljer gödselprodukten. Uppgifterna ska lämnas separat från övriga uppgifter om gödselprodukten. Egenskaper som understiger minimikraven i denna lag får inte uppges.

Märkningar av gödselprodukter ska göras åtminstone på finska och svenska. I fråga om gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden i enspråkiga kommuner får dock enspråkiga märkningar på kommunens språk användas. Märkningar av gödselprodukter som en ekonomisk aktör levererar i lösvikt direkt till en yrkesmässig användare får göras på användarens språk, antingen finska eller svenska.

Fosfor-, kalium-, kalcium-, natrium-, magnesium- och svavelhalterna i gödselprodukter som släpps ut på marknaden ska i varudeklarationen redovisas i grundämnesform, men de kan dessutom redovisas i oxidform i enlighet med bilaga III till förordningen om gödselprodukter.

Närmare bestämmelser om kategorispecifika märkningskrav, sättet att göra anmälan och tillåtna avvikelser från egenskaperna hos gödselprodukter utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Gödselprodukter får släppas ut på marknaden i lösvikt eller förpackade. Förpackningen för gödselprodukten ska vara tätt försluten på ett sådant sätt eller med en sådan anordning att förslutningen, förseglingen eller själva förpackningen förstörs så att den inte kan återförslutas när förpackningen öppnats. Som förpackning får också ventilsäckar användas.

I fråga om förpackningar för gödselprodukter ska dessutom förordningen om gödselprodukter och förordningen om animaliska biprodukter iakttas.

Om den ekonomiska aktören är en juridisk person gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och suppleanter i styrelsen, medlemmar och suppleanter i förvaltningsrådet och jämförbara organ samt ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen. Kravet på tillförlitlighet gäller även personer som direkt eller indirekt innehar minst 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt, om det är fråga om en annan sammanslutning än ett aktiebolag.

För bedömning av tillförlitligheten kan de omständigheter som avses i 1 mom. utredas för sådana registrerade företag och organisationer som avses i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) och som har en direkt eller indirekt koppling till en ekonomisk aktör eller till personer som avses i 2 mom. i denna paragraf.

En ekonomisk aktör ska ordna sin verksamhet så att de föreskrivna kraven på verksamheten och gödselprodukterna uppfylls och verksamheten inte medför fara för människors eller djurs hälsa eller säkerhet, växters sundhet eller miljön. En ekonomisk aktör som importerar gödselprodukter ska åtminstone ha ett auktoriserat ombud som är etablerat i Finland.

Den ekonomiska aktören ska ha lämpliga lokaler, anordningar och redskap för tillverkning, förvaring och transport av gödselprodukter och deras komponentmaterial. Den ekonomiska aktören ska iaktta tillräcklig omsorgsfullhet och varsamhet vid bearbetning, användning, transport och lagring av gödselprodukter och deras komponentmaterial i syfte att förebygga negativa effekter i fråga om hälsan, säkerheten och miljön.

En ekonomisk aktör som tillverkar eller importerar gödselprodukter eller på marknaden släpper ut gödselprodukter som den för in från en annan medlemsstat i Europeiska unionen ska göra en anmälan till Livsmedelsverket om sin verksamhet, betydande förändringar i verksamheten och nedläggning av den. Anmälan ska göras skriftligen innan verksamheten inleds eller läggs ner.

Anmälningsskyldigheten gäller emellertid inte ekonomiska aktörer till den del de bedriver parti- eller detaljhandelsverksamhet.

En ekonomisk aktör som tillverkar gödselprodukter enligt denna lag ska ge tillsynsmyndigheten möjlighet att utföra en inspektion innan verksamheten inleds.

En ekonomisk aktör som avses i 1 mom. ska en gång om året i enlighet med Livsmedelsverkets anvisningar meddela verket uppgifter om mängderna gödselprodukter som tillverkats och om de komponentmaterial som använts för tillverkningen av gödselprodukter samt om gödselprodukter som släppts ut på marknaden, importerats och exporterats, mängderna, näringsinnehållet i dem, halterna av skadliga ämnen och användningsändamålen.

Närmare bestämmelser om de i 1 och 2 mom. avsedda uppgifter om verksamhetens art som ska meddelas och om anmälningsförfarandet utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

För gödselprodukter som tillhandahålls på marknaden genom ömsesidigt erkännande ska tillstånd sökas på förhand hos Livsmedelsverket. Gödselprodukter får inte tillhandahållas på marknaden i Finland innan Livsmedelsverket har fattat sitt beslut.

Tillstånd ska beviljas om det på basis av ansökan konstateras att gödselprodukten tillhandahålls lagligen på marknaden och det inte är fråga om en gödselprodukt som innehåller avfall och gödselprodukten inte heller innehåller sådana mängder skadliga ämnen, föreningar eller organismer att användning i enlighet med bruksanvisningen kan orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller säkerhet, växters sundhet eller miljön.

En ekonomisk aktör som tillverkar, på marknaden släpper ut eller importerar gödselprodukter ska för varje parti föra ett uppdaterat register över sin verksamhet ur vilket de uppgifter som behövs för tillsynen vid behov kan fås fram. Uppgifterna ska bevaras i fem år från utgången av det år då gödselprodukten släpptes ut på marknaden. I registret ska det föras in inköp av gödselprodukter och komponentmaterial till sådana, deras ursprung, mängden gödselprodukter och komponentmaterial som har bearbetats och tillverkats, försäljningar och andra överlåtelser av gödselprodukter samt lagringsplatser. I registret ska dessutom mängderna importerade och exporterade gödselprodukter antecknas.

Skyldigheten enligt 1 mom. att föra register gäller inte ekonomiska aktörer som enbart bedriver parti- eller detaljhandelsverksamhet. Närmare bestämmelser om registrets innehåll och organiseringen av registret får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Tillverkaren ska genomföra ett kvalitetssystem som säkerställer att gödselprodukterna överensstämmer med kraven i lagstiftningen. En skriftlig beskrivning av kvalitetssystemet ska utarbetas. Tillverkaren ska se till att de arbetstagare som deltar i tillverkningen och bearbetningen är medvetna om kvalitetssystemet.

Kvalitetssystemet ska omfatta teknik, processer och åtgärder för tillverkning, kvalitetskontroll och kvalitetssäkring. Systemet ska dessutom omfatta de inspektioner och tester som utförs före, under och efter tillverkningen samt deras intervall. Det ska på begäran lämnas till Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket är skyldigt att ge råd om upprättandet och genomförandet av ett kvalitetssystem. Närmare bestämmelser om kvalitetssystemets innehåll utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelsverket kan bevilja tillstånd för sådana försök i forsknings- och utvecklingssyfte som utförs någon annanstans än vid forskningsinstitut och som förutsätter utsättning i miljön av en gödselprodukt som inte överensstämmer med förordningen om gödselprodukter eller med denna lag eller som inte har tillhandahållits på marknaden genom ömsesidigt erkännande.

När tillstånd söks ska Livsmedelsverket lämnas uppgifter om den produkt som försöket avser, dess användningssyfte och den mängd som används, försökets omfattning och varaktighet samt uppskattade miljökonsekvenser. Den som ansöker om tillstånd ska utse en ansvarig person för försöket.

Tillstånd beviljas om det bedöms att försöket sannolikt inte har skadliga verkningar för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön, om sökanden för genomförandet av försöket förfogar över lämpliga testplatser och om försöket utförs under övervakade förhållanden genom att begränsade mängder av produkten används inom ett begränsat område.

Ett försök ska avbrytas, om det under försökets gång framgår att produkten har sådana betydande skadliga verkningar för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön som inte kunde bedömas när tillståndet beviljades eller den anmälan som avses i 2 mom. gjordes. Livsmedelsverket ska utan dröjsmål underrättas om att försöket avbrutits.

Livsmedelsverket kan återkalla ett beviljat tillstånd till ett försök, om det framgår att produkten har betydande skadliga verkningar för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön eller om innehavaren av tillståndet på ett väsentligt sätt bryter mot tillståndsvillkoren.

Livsmedelsverket är den i artikel 21 i förordningen om gödselprodukter avsedda myndighet som svarar för att anmäla, godkänna och utse organ för bedömning av överensstämmelse.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse som är etablerat i Finland ska ansöka om godkännande som och utseende till anmält organ hos Livsmedelsverket. Bestämmelser om krav som gäller organ för bedömning av överensstämmelse finns i artikel 24 i förordningen om gödselprodukter.

Ansökan ska åtföljas av uppgifter och intyg om att kraven när det gäller de förfaranden för bedömning som förutsätts av organet för bedömning av överensstämmelse har uppfyllts i fråga om de typer av EU-gödselprodukter eller de produktkategorier för vilka organet anser sig vara kompetent. Till ansökan ska dessutom fogas ett av ackrediteringstjänsten FINAS vid Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet utfärdat ackrediteringsintyg över att organet för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i förordningen om gödselprodukter.

På personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett dotterbolag eller en underleverantör som organet använder tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när personalen sköter uppgifter som avses i förordningen om gödselprodukter. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Livsmedelsverket godkänner och utser ett organ för bedömning av överensstämmelse till anmält organ, om organet uppfyller de krav som anges i förordningen om gödselprodukter och inga sådana invändningar som avses i artikel 28.4 i den förordningen har gjorts.

I beslutet om godkännande anges behörighetsområdet för det anmälda organet för bedömning av överensstämmelse, fastställs arrangemangen för tillsynen över organet och uppställs vid behov sådana krav, begränsningar och villkor för organets verksamhet med hjälp av vilka det säkerställs att uppgifterna utförs korrekt.

Bestämmelser om begränsning eller återkallelse av godkännanden finns i artikel 30 i förordningen om gödselprodukter.

Livsmedelsverket svarar för verkställigheten av förordningen om gödselprodukter och av denna lag, för tillsynen över att den förordningen och denna lag efterföljs och för organiseringen av tillsynen.

Livskraftscentralerna utövar jämsides med Livsmedelsverket tillsyn över gödselprodukter inom sina verksamhetsområden.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna utövar jämsides med Livsmedelsverket tillsyn över gödselprodukter inom sina verksamhetsområden.

Tullen utövar jämsides med Livsmedelsverket tillsyn över importen av gödselprodukter.

Livsmedelsverket kan vid kontrollen och tillsynen anlita de inspektörer som verket skriftligen bemyndigat för uppdraget och som verket självt övervakar. De administrativa beslut som inspektionerna eventuellt ger anledning till ska fattas av Livsmedelsverket. En inspektör ska ha för uppgiften tillräcklig yrkeskompetens i fråga om gödselprodukter eller annan yrkeskompetens som behövs för tillsynen över efterlevnaden av lagen. En auktoriserad inspektör ska på begäran visa upp ett skriftligt intyg över sitt bemyndigande för en aktör.

Livsmedelsverket kan återkalla ett bemyndigande som det beviljat, om den auktoriserade inspektören eller provtagaren försummar att iaktta de villkor som Livsmedelsverket ställt eller i övrigt på ett väsentligt sätt bryter mot de förpliktelser som följer av uppdraget.

På auktoriserade inspektörer tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Livsmedelsverket har rätt att anlita utomstående experter vid undersökning, testning och bedömning av gödselprodukters överensstämmelse med kraven. En utomstående expert ska ha sådan sakkännedom och kompetens som uppgifterna kräver.

På en utomstående expert tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när experten utför uppgifter som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte anlitande av utomstående experter vid marknadskontroll, om vilket det föreskrivs i 14 § i marknadskontrollagen.

Gödselprodukter ska övervakas objektivt och regelbundet. Övervakningen ska effektiviseras, om det kan misstänkas att en gödselprodukt eller ett komponentmaterial till en gödselprodukt eller en ekonomisk aktörs verksamhet inte uppfyller kraven i denna lag. Tillsynsåtgärderna ska vara ändamålsenliga och omfatta alla faser av produktions-, tillverknings- och distributionskedjan för gödselprodukter samt användningen.

Närmare bestämmelser om organiseringen av tillsynen får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Innan en ekonomisk aktör tar emot ett parti gödselprodukter som importeras ska den ekonomiska aktören med tanke på eventuell provtagning göra en anmälan till Livsmedelsverket.

Ett parti gödselprodukter som importeras till Finland kan, om Livsmedelsverket så bestämmer, förvaras under Tullens uppsikt på ett av Livsmedelsverket godkänt ställe tills verket har fått tillräcklig utredning om att de krav som anges i denna lag är uppfyllda.

Skyldigheten att göra förhandsanmälan gäller inte EU-gödselprodukter.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas om ett parti gödselprodukter samt när och hur förhandsanmälan ska göras får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelsverket utarbetar årligen en plan för tillsynen och en rapport om genomförandet av den.

I tillsynsplanen ska det anges de inspektioner som ska utföras, typerna av tillsynsobjekt och antalet inspektioner. Den årliga rapporten ska inbegripa de resultat som är väsentliga för tillsynen över gödselprodukter.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte den kontrollplan som ska göras upp för marknadskontrollen, om vilken det föreskrivs i 7 § i marknadskontrollagen.

Tillsynsmyndigheten och auktoriserade inspektörer har rätt att få tillträde till platser där gödselprodukter eller komponentmaterial till sådana samt handlingar som gäller dem hanteras, används eller förvaras, inspektera transportmedel, den ekonomiska aktörens bokföring och det register som avses i 6 och 16 § samt avgiftsfritt ta behövliga prov av marken, gödselprodukter och komponentmaterial till sådana.

Inspektioner och provtagning i utrymmen som används för boende av permanent natur får endast utföras av myndigheter. I sådana utrymmen får inspektioner och provtagning utföras endast om inspektionen är nödvändig för att utreda omständigheter som är föremål för inspektionen och det finns grundad anledning att misstänka att någon har gjort sig skyldig till ett förfarande som är straffbart enligt denna lag och inspektionen är nödvändig för utredning av brott.

Utöver vad som anges i 1 och 2 mom. ska 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas vid inspektioner.

Provtagningen och testningen ska utföras genom användning av harmoniserade standarder eller, om sådana inte finns, genom en internationellt godkänd standardmetod eller, om sådana inte finns, genom en lika giltig validerad metod för analys och provtagning av gödselprodukter.

Närmare bestämmelser om kontroll- och tillsynsförfarandet och om provtagning och undersökning av prover får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte inspektioner inom marknadskontrollen, om vilka det föreskrivs i 9 § i marknadskontrollagen. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 9 § i marknadskontrollagen har marknadskontrollmyndigheten rätt att avgiftsfritt ta behövliga prover också vid kontroll enligt marknadskontrollagen.

Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av statliga och kommunala myndigheter, ekonomiska aktörer och andra som skyldigheterna enligt denna lag eller Europeiska unionens lagstiftning gäller få de uppgifter som är nödvändiga för utförandet av tillsynen. Även de auktoriserade inspektörerna har samma rätt att få uppgifter när det gäller sådana uppgifter som är nödvändiga för utförandet av tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter om hur den ekonomiska aktören skött registrerings-, anmälnings- och betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och av Tullen uttagna avgifter samt om den ekonomiska aktörens verksamhet, ekonomi och kopplingar som är nödvändiga för att klargöra den tillförlitlighet som avses i 12 § eller för i 40 § avsett avbrytande eller återkallande av registreringen.

Livsmedelsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att för tillsynen få i artikel 34 i förordningen om gödselprodukter avsedda nödvändiga uppgifter av ett sådant anmält organ för bedömning av överensstämmelse som omfattas av skyldigheterna i den förordningen.

Beslut som fattats med stöd av denna lag och förordningen om gödselprodukter och de handlingar som hänför sig till ärendet får undertecknas maskinellt.

För tillsynen förs ett riksomfattande register över sådana anmälningsskyldiga ekonomiska aktörer som avses i 14 § 1 mom. På registret tillämpas lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021), om inte något annat anges i denna paragraf. Livsmedelsverket är personuppgiftsansvarig för tillsynsregistret.

Uppgifterna avförs ur registret inom tre år från det att den ekonomiska aktören har meddelat Livsmedelsverket att verksamheten upphör eller från det att den ekonomiska aktörens verksamhet har upphört. Uppgifter avförs dock inte, om det är nödvändigt att bevara dem för att fullgöra ett åliggande som grundar sig på lag, för att ett ärende är anhängigt eller för att utföra kontroll enligt Europeiska unionens lagstiftning eller någon annan lagstiftning eller om det i Europeiska unionens lagstiftning krävs att uppgifterna bevaras. Uppgifter ska avföras ur registret så snart det inte finns någon lagstadgad grund för behandlingen av dem.

Utöver vad som i 8 § i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs föreskrivs om utlämnande av uppgifter får tillsynsmyndigheten dessutom på eget initiativ trots sekretessbestämmelserna lämna ut sådana uppgifter som tillsynsmyndigheten fått vid tillsynen till en i miljöskyddslagen avsedd myndighet, om uppgifterna är nödvändiga för lagstadgade tillsynsuppgifter som gäller miljöskydd.

Livsmedelsverket offentliggör årligen på sin webbplats den rapport om genomförandet av tillsynen som avses i 29 §. Sekretessbelagda uppgifter får dock inte offentliggöras.

Närmare bestämmelser om offentliggörande av tillsynsresultaten får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om en ekonomisk aktör inte iakttar denna lag eller om en gödselprodukt inte uppfyller kraven i denna lag, kan tillsynsmyndigheten bestämma att den ekonomiska aktören, inom en med hänsyn till sakens natur tillräcklig tid, ska fullgöra sin skyldighet eller åtgärda den bristande överensstämmelsen. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte åtgärdsföreläggande i samband med marknadskontrollen, om vilket det föreskrivs i 17 § i marknadskontrollagen.

Vid bedömningen av påföljdsavgiftens storlek ska hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats. Påföljdsavgiften påförs inte eller påföljdsavgiften påförs till ett mindre belopp än minimibeloppet, om gärningen kan anses vara ringa och det med tanke på försummelsens art, hur ofta den upprepats, försummelsens planmässighet och andra omständigheter är skäligt att ingen avgift påförs eller att den är lägre än minimibeloppet.

Påföljdsavgiften ska betalas till staten. Vid bedömningen av avgiftens storlek ska hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats. Påföljdsavgiften påförs inte eller påföljdsavgiften påförs till ett mindre belopp än minimibeloppet, om gärningen kan anses vara ringa och det med tanke på försummelsens art, hur ofta den upprepats, försummelsens planmässighet och andra omständigheter är skäligt att ingen avgift påförs eller att avgift påförs till ett mindre belopp än minimibeloppet.

Påföljdsavgift får inte påföras en fysisk person som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett sådant brottmål som är anhängigt vid en domstol, eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Om en påföljdsavgift har påförts en fysisk person, får en domstol inte döma ut ett straff för samma gärning.

Påföljdsavgift får inte påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks. Bestämmelser om verkställigheten av påföljdsavgift som påförts med stöd av denna lag finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002).

Påföljdsavgift får inte påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks. En påföljdsavgift preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om avgiften meddelades. Påföljdsavgiften avskrivs när den betalningsskyldige avlider. Bestämmelser om verkställighet av påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002).

Ett förbud ska meddelas för viss tid, om det är möjligt att avhjälpa det missförhållande som ligger till grund för förbudet. Förbudet ska återkallas utan dröjsmål om det missförhållande som förbudet grundar sig på avhjälps eller om missförhållandet inte längre är av betydelse för förbudet.

Ett förbud ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten förbjuder verkställighet av tillsynsmyndighetens beslut eller bestämmer att verkställigheten ska avbrytas.

Om saken inte tillåter dröjsmål, kan förutom Livsmedelsverket även livskraftscentralen meddela ett tillfälligt förbud som gäller ett parti gödselprodukter. Ett tillfälligt förbud ska utan dröjsmål föras till Livsmedelsverket för avgörande. Förbudet förfaller, om Livsmedelsverket inte har fattat ett beslut enligt 1 mom. inom två veckor från det att förbudet meddelades.

Om saken inte tillåter dröjsmål, kan förutom Livsmedelsverket även närings-, trafik- och miljöcentralen meddela ett tillfälligt förbud som gäller ett parti gödselprodukter. Ett tillfälligt förbud ska utan dröjsmål föras till Livsmedelsverket för avgörande. Förbudet förfaller, om Livsmedelsverket inte har fattat ett beslut enligt 1 mom. inom två veckor från det att förbudet meddelades.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte förbud som meddelas vid marknadskontroll, om vilket det föreskrivs i 18 § i marknadskontrollagen.

Livsmedelsverket har rätt att meddela ett temporärt föreläggande genom vilket tillverkning, utsläppande på marknaden, användning, import eller export av en gödselprodukt förbjuds, eller att begränsa dessa verksamheter samt att bestämma att förbjudna gödselprodukter ska dras bort från marknaden eller avlägsnas från innehavarnas lager, om det finns grundad anledning att anta att gödselprodukten kan orsaka betydande fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön. Livsmedelsverket ska se till att behövliga utredningar utförs utan dröjsmål.

Livsmedelsverket får i enskilda fall ge tillstånd att avvika från de förbud och begränsningar som avses i 1 mom., om det kan säkerställas att den gödselprodukt som tillståndet gäller inte medför fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön.

Livsmedelsverket kan avbryta eller återkalla en i registret antecknad verksamhet, om verksamheten i väsentlig grad strider mot gödselmedelsbestämmelserna och den ekonomiska aktören inte har iakttagit ett föreläggande som Livsmedelsverket har meddelat med stöd av 36 § eller ett förbud som verket har meddelat med stöd av 38 §.

Livsmedelsverket kan avbryta eller återkalla registreringen av en ekonomisk aktör, om aktören inte längre är tillförlitlig på det sätt som avses i 12 § och grunden för att den ekonomiska aktören inte anses vara tillförlitlig är av väsentlig och allvarlig art och den ekonomiska aktören inte har avhjälpt försummelsen trots föreläggande från Livsmedelsverket.

Ett beslut om avbrytande av verksamheten eller om avbrytande av registreringen gäller tills Livsmedelsverket konstaterar att de missförhållanden som beslutet grundade sig på har avhjälpts.

Om det med stöd av 38 § är förbjudet att tillverka, bearbeta, på marknaden släppa ut, använda eller importera en gödselprodukt eller komponentmaterial till den, kan Livsmedelsverket bestämma att gödselprodukten eller komponentmaterialet på det sätt som verket godkänner ska bearbetas på nytt, förstöras eller återsändas till avgångslandet på den ekonomiska aktörens bekostnad. Till beslutet kan fogas bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid verkställigheten av beslutet.

Livsmedelsverket kan förena ett föreläggande enligt 36 §, ett förbud enligt 38 § och ett föreläggande om ny bearbetning, förstörande eller återsändande till avgångslandet enligt 41 § med vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande. Vad som föreskrivs ovan i detta moment gäller inte vite och hot om tvångsutförande som föreläggs vid marknadskontroll, om vilka det föreskrivs i 28 § i marknadskontrollagen.

Bestämmelser om vite och hot om tvångsutförande och avbrytande finns i viteslagen (1113/1990).

ska, om inte försummelsen eller den fara för människors eller djurs hälsa, växters sundhet eller miljön som gärningen medfört ska anses ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot lagen om gödselmedel dömas till böter.

Livsmedelsverket anmäler för de tillsynsmyndigheters räkning som avses i 5 kap. förseelser enligt 1 mom. till åtalsprövning. Anmälan behöver inte göras, om förseelsen som helhet betraktad kan anses vara uppenbart ringa.

Bestämmelser om avgifter för den tillsyn som statliga myndigheter utövar med stöd av denna lag finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Den som tillverkat gödselprodukter, fört in gödselprodukter från Europeiska unionens medlemsstater eller importerat gödselprodukter från länder utanför Europeiska unionen ska ersätta skada som i yrkesmässig användning orsakas användaren av att en gödselprodukt inte uppfyller de krav som ställs i förordningen om gödselprodukter eller i denna lag. Ersättning ska betalas även om skadan inte orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Någon skadeståndsskyldighet enligt 1 mom. föreligger dock inte, om den mot vilken skadeståndsanspråket framställs visar sannolika skäl för att gödselprodukten inte varit behäftat med det fel som orsakat skadan vid den tidpunkt då denne släppte ut gödselprodukten på marknaden.

Bestämmelser om skyldigheten att ersätta skada som gödselprodukten har orsakat på person eller på sådan egendom som är avsedd för enskild användning eller konsumtion och som den skadelidande huvudsakligen har använt på ett sådant sätt finns i produktansvarslagen (694/1990).

I fråga om beslut av Livsmedelsverket, med undantag av de beslut som avses i 36–41 §, får omprövning begäras. Omprövning får begäras i fråga om beslut av ett sådant organ för bedömning av överensstämmelse som i enlighet med 21 § godkänts som anmält organ. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som påförts av en statlig myndighet finns i lagen om grunderna för avgifter till staten.

På sökande av ändring i Tullens beslut tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Bestämmelser om sökande av ändring i beslut enligt 42 § om föreläggande och utdömande av vite finns i viteslagen.

Ändring i beslut om tillfälligt förbud enligt 38 § 4 mom. får inte sökas särskilt genom besvär.

I ett beslut som fattas med stöd av denna lag, med undantag för beslut om den påföljdsavgift inom gödselmedeltillsynen som avses i 37 §, kan det bestämmas att beslutet ska iakttas innan det har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

Denna lag träder i kraft den 16 juli 2022. Bestämmelserna i 12 § tillämpas från och med den 1 januari 2023.

Genom denna lag upphävs lagen om gödselfabrikat (539/2006), nedan den upphävda lagen. De förordningar och föreskrifter som jord- och skogsbruksministeriet har utfärdat med stöd av den upphävda lagen förblir likväl i kraft till den del de inte står i strid med denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Aktörer som före ikraftträdandet av denna lag har anmälts med stöd av den upphävda lagen får fortsätta sin verksamhet utan separat anmälan.

Gödselprodukter får efter ikraftträdandet av denna lag tillverkas med typbeteckningar enligt den upphävda lagen till och med den 31 december 2023, och de får släppas ut på marknaden till och med den 31 december 2024. Gödselmedelstyper enligt bilaga I till förordningen om gödselmedel får tillverkas till och med den 31 december 2023.

Livsmedelsverket får vid ikraftträdandet av denna lag till förteckningen över komponentmaterial på basis av typbeteckningskategorierna i förordningen om gödselprodukter och i den upphävda lagen lägga till sådana komponentmaterial som uppfyller förutsättningarna enligt 8 § 3 mom. i denna lag. Nya ansökningar enligt 8 § 2 mom. i denna lag som kommit in senast den 15 juli 2023 är avgiftsfria.

Ett godkännande som med stöd av 14 § i den upphävda lagen har beviljats en anläggning före ikraftträdandet av denna lag gäller till och med den 31 december 2023.

De ärenden som har inletts före ikraftträdandet av denna lag behandlas med iakttagande av de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.