Denna förordning innehåller bestämmelser om sådan ersättning för djurens välbefinnande som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013, nedan förordningen om strategiska planer, samt om genomförandet av denna ersättning. Ersättning för djurens välbefinnande utgör en del av Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken för 2023–2027 som Europeiska kommissionen har godkänt. Ersättning för djurens välbefinnande kan beviljas och betalas under den tid som den strategiska planen är i kraft inom ramen för de medel som anvisats i statsbudgeten.

En förbindelse som gäller ersättning för djurens välbefinnande börjar den 1 januari och slutar den 31 december förbindelseåret i fråga.

Jordbrukaren kan årligen i samband med ansökan om ersättning för djurens välbefinnande välja djurartsspecifika åtgärder. Jordbrukaren kan förbinda sig att genomföra åtgärder för en eller flera djurarter. För varje djurart ska jordbrukaren välja minst en sådan åtgärd som gäller välbefinnandeplanen för djurarten i fråga. Jordbrukaren kan välja en djurartsspecifik åtgärd, om åtgärden lämpar sig för gårdens produktionsstruktur och dess tekniska arrangemang. Jordbrukaren ska genomföra åtgärden i fråga om de produktionsdjur av en djurart eller en djurgrupp som åtgärden gäller och som jordbrukaren har i sin besittning.

Om jordbrukaren väljer de åtgärder som avses i 4 § 1 mom. 7 punkten och 5 eller 6 punkten, ska jordbrukaren iaktta villkoren för båda åtgärder.

Jordbrukaren får inte välja de åtgärder som avses i 4 § 1 mom. 5–7 punkten eller 3 mom. 3 punkten för en sådan djurart i fråga om vilken jordbrukaren har ingått en förbindelse om ekologisk husdjursproduktion. Om jordbrukaren har valt någon av de ovannämnda åtgärderna i fråga om en sådan djurart i fråga om vilken jordbrukaren ingår en förbindelse om ekologisk husdjursproduktion, ska jordbrukaren frångå den valda åtgärden.

Jordbrukaren får inte välja de åtgärder som avses i 4 § 1 mom. 5–7 punkten, om det på gården endast finns bisonar eller nötkreatur av rasen Galloway, Texas Longhorn eller Highland cattle, vilka föds upp utomhus hela året.

Om jordbrukaren har valt en åtgärd som avses i 4 § 1 mom. 2 och 3 punkten, får mjölkkor och dikor som har kalvat endast tillfälligt hållas i en fristående box eller något annat motsvarande utrymme på minst nio kvadratmeter.

Jordbrukaren får välja endast den ena av de åtgärder som avses i 4 § 2 mom. 2 och 3 punkten.

Jordbrukaren får inte välja den åtgärd som avses i 4 § 4 mom. 2 punkten, om gården producerar hönsägg i inredda burar.

Vid beräkning av det antal djurenheter som är en förutsättning för att ersättning för djurens välbefinnande ska betalas ska det genomsnittliga djurantalet på gården under kalenderåret beaktas på det sätt som anges i 4 § i statsrådets förordning om djurenheter i vissa ersättningar för landsbygdsutveckling och nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen.

Jordbrukaren ska i stödansökan anmäla det genomsnittliga djurantal för svin och fjäderfä för vilket jordbrukaren ansöker om stöd. Om det är fråga om de åtgärder som avses i 4 § 2 mom. 6 punkten och 4 mom. 2 punkten, ska jordbrukaren vid ansökan om stöd anmäla det totala antalet djur som ska slaktas under förbindelseåret. Om ersättning har sökts för svin eller fjäderfä, ska jordbrukaren anmäla det faktiska antalet djur senast vid den tidpunkt som Livsmedelsverket bestämmer. Om det är fråga om de åtgärder som avses i 4 § 2 mom. 6 punkten och 4 mom. 2 punkten, ska jordbrukaren också lämna in halvårsvisa slaktrapporter.

Om den åtgärd som avses i 4 § 2 mom. 2 och 3 punkten genomförs endast i fråga om en del av gårdens suggor och gyltor, beaktas vid beräkningen av antalet djur endast sådana grisningsboxar som används för genomförande av åtgärden i vilka suggorna och gyltorna kan grisa fritt. Antalet djur beräknas så att en grisningsbox som avses ovan motsvarar två djurenheter.

Ersättning för djurens välbefinnande kan beviljas för ett djur som har identifierats och registrerats från och med ingången av förbindelseperioden i enlighet med artiklarna 102 och 117 och del IV avdelning I kapitel 2 avsnitt 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”), artiklarna 22 och 23, del III avdelning I kapitlen 1 och 2, avdelning II kapitlen 1 och 2 samt avdelning III kapitlen 1 och 2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2035 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser om anläggningar som håller landlevande djur och kläckerier samt om spårbarhet för vissa hållna landlevande djur och kläckägg, artiklarna 3 och 13–15 i kommissionens genomförandeordning (EU) 2021/520 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller spårbarhet för vissa hållna landlevande djur samt lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021) och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. En förutsättning för beviljande av full ersättning är att gårdens samtliga under kalenderåret stödberättigande och eventuellt stödberättigande nötkreatur, får och getter har identifierats och registrerats i enlighet med ovannämnda rättsakter och att djuren finns på den angivna djurhållningsplatsen. Aktören på djurhållningsplatsen ska iaktta de skyldigheter att föra och bevara journaler som avses i artiklarna 102 och 117 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”).

För varje djurart ska aktören genomföra den åtgärd enligt välbefinnandeplanen som gäller djurarten i fråga för att ersättning för djurens välbefinnande ska kunna beviljas för andra åtgärder som gäller djurarten i fråga.

Minimikravet för djurartsspecifika åtgärder som gäller ersättning för djurens välbefinnande är att 8 § 1 mom., 20 § 1–3 mom., 21 § 1 och 2 mom., 23 §, 34 § 1 mom. samt 36 och 37 § i lagen om djurvälfärd (693/2023) iakttas.

En gård med nötkreatur ska förutom vad som föreskrivs i 1 mom. även iaktta 6 § 3 och 4 mom., 10 § och 13 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur (592/2010).

En gård med svin ska förutom vad som föreskrivs i 1 mom. även iaktta 12 § och 15 § 3 och 4 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin (629/2012).

En gård med får och getter ska förutom vad som föreskrivs i 1 mom. även iaktta 8 § och 12 § 4 mom. i statsrådets förordning om skydd av får (587/2010) samt 8 § och 11 § 4 mom. i statsrådets förordning om skydd av getter (589/2010).

En gård med fjäderfä ska förutom vad som föreskrivs i 1 mom. även iaktta 6 § och 9 § 2 och 3 mom. i statsrådets förordning om skydd av höns (673/2010), 7 § och 10 § 2 och 5 mom. i statsrådets förordning om skydd av broilrar (375/2011) samt 7 § och 10 § 1 och 3 mom. i statsrådets förordning om skydd av kalkoner (677/2010).

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om djurvälfärd samt 5 § 1 mom. och 13 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller kalvnings-, behandlings- och sjukboxar för nötkreatur ska genomföras i fråga om alla nötkreatur på gården. För varje påbörjat 50-tal nötkreatur som inte har kalvat ska det finnas minst en fast eller monterbar fristående box eller ett motsvarande utrymme för ett nötkreatur som är sjukt, som ska vårdas eller som ska kalva. I grupp- eller ensamboxar ska det för nötkreatur som är under tolv månader gamla finnas minst sex kvadratmeter per djur och för nötkreatur som är över tolv månader gamla minst nio kvadratmeter per djur.

Mjölkkor och dikor som har kalvat ska för varje påbörjat 20-tal djur ha minst en fast eller monterbar fristående box eller ett motsvarande utrymme för ett djur som är sjukt, som ska vårdas eller som ska kalva. I grupp- eller ensamboxar ska det finnas minst nio kvadratmeter per djur. Maskinell mjölkning av mjölkkor ska vara möjlig.

I gruppboxar bör man förutse separata bås för djuren. Liggplatsen ska ha helt golv samt vara välströad och mjuk. För över sex månader gamla nötkreatur kan man också använda boxar med spaltgolv, om där finns liggplats med gummimatta, gummibeklädda stavar eller andra motsvarande konstruktioner som gör golvet mjukare.

Miniminivån för åtgärden är att 7 § 1 mom. och 38 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 4 § 1 mom. och 11 § i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av förhållandena för kalvar ska genomföras i fråga om alla under sex månader gamla nötkreatur på gården. Kalvar ska ha en välströad och mjuk liggplats med fast golv. Avvanda kalvar som är minst en månad gamla ska hållas i gruppboxar, om inte avskiljande från gruppen är befogat av veterinärmedicinska skäl eller på grund av aggressivt beteende hos djuren. I gruppboxar ska det finnas ett utrymme på 2,25 kvadratmeter per kalv. Om en kalv är med sin moder ska det finnas ett utrymme på tio kvadratmeter. Denna yta får inbegripa liggutrymmen, kalvgömmor för kalvar och gödselgångar.

På gården ska det för kalvarna finnas fryst råmjölk, råmjölkspulver eller kompletteringsfoder som innehåller råmjölk eller immunglobulin från nötkreatur. Råmjölkens kvalitet ska mätas före frysningen. Det ska föras journal över den frysta råmjölkens kvalitet. Kalven ska få mjölken eller mjölkersättningen genom att suga på juvret eller på en napp under hela drickperioden.

Miniminivån för åtgärden är att 121 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 7 § och 12 § 3 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av förhållandena för nötkreatur av hankön ska genomföras i fråga om alla minst sex månader och högst 18 månader gamla nötkreatur av hankön på gården. Varje ovan avsett nötkreatur ska ha ett utrymme på minst 3,5 kvadratmeter i varma stallar och minst 5,5 kvadratmeter i kalla stallar. Liggplatsen ska motsvara minst hälften av den djurspecifika minimiytan. Liggplatsen ska vara välströad och mjuk och den ska ha helt golv. I boxar med spaltgolv ska på liggplatsen användas en gummimatta, gummibeklädda stavar eller andra motsvarande konstruktioner som gör golvet mjukare.

Nötkreatur av hankön får inte hållas uppbundna om inte någon tillfällig, grundad och godtagbar anledning förutsätter detta. Över åtta månader gamla nötkreatur av olika kön får inte hållas i samma box, med undantag av stamtjurar. I fråga om Highland cattle är ovannämnda åldersgräns tio månader.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 1 mom. och 121 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 4 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller betesgång för ungdjur ska genomföras i fråga om alla minst sex månader och högst två år gamla nötkreatur av honkön på gården. Ovannämnda nötkreatur ska släppas på bete under minst 90 dagar. Det ska föras journal över betesgången.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 35 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 17 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller betesgång för dikor och mjölkkor ska genomföras i fråga om alla över två år gamla nötkreatur av honkön på gården. Ovannämnda nötkreatur ska släppas på bete under minst 90 dagar. Det ska föras journal över betesgången.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 35 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 17 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller utomhusvistelse för nötkreatur ska genomföras i fråga om alla minst sex månader gamla nötkreatur på gården. Ovannämnda nötkreatur ska få vistas ute under minst 120 dagar. Det ska föras journal över utomhusvistelsen.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 17 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om djurvälfärd samt 6 § 1 mom. och 15 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller fri grisning ska genomföras i fråga om alla de minst åtta månader gamla suggor och gyltor på gården som grisar fritt. Gyltan och suggan ska få röra sig fritt före grisningen, under hela grisningstiden och därefter under hela digivningsperioden. Gyltan eller suggan får hindras från att röra sig fritt endast i undantagsfall och tillfälligt, om det är behövligt på grund av veterinärmedicinska eller andra behandlingar, grisarnas säkerhet eller arbetarskyddet. Ovannämnda orsaker till att rörligheten begränsas och de därmed sammanhängande åtgärderna ska journalföras.

Boxen ska ha ett golv med fast underlag. Dessutom ska det i boxen finnas tillräckligt med lämpligt material att bygga bo av samt tillräckligt med material för att böka och tillräckligt med strö. Det ska hela tiden ända fram till grisningen finnas tillgång till bearbetbart och löst bomaterial. Det ska även hela tiden finnas stimulansmaterial och strö. I boxen ska det finnas ett täckt bo för grisar, vars tak vid behov kan öppnas.

Boxen ska vara sådan att suggan obehindrat kan vända sig om i den. Vänddiametern i boxen ska vara minst 170 centimeter. Grisningsboxens yta ska vara minst sju kvadratmeter. Av denna yta ska grisarna ha minst en kvadratmeter sådant utrymme där boxkonstruktionerna skyddar grisarna från att hamna under suggan.

Om åtgärden genomförs endast i fråga om en del av gårdens suggor och gyltor, ska jordbrukaren i samband med att denne ingår en förbindelse uppge antalet grisningsboxar som uppfyller förutsättningarna enligt 2 och 3 mom. och som används kontinuerligt från den 1 januari till den 31 december. Minst en av de ovannämnda grisningsboxarna ska vara i användning under ovannämnda tidsperiod.

I samband med att jordbrukaren ingår en förbindelse ska denne uppge antalet boxar på sex kvadratmeter som är i bruk och som är under byggnad.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 122 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 3 § 2 mom., 9 § och 16 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrade grisningsförhållanden ska genomföras i fråga om alla de minst åtta månader gamla suggor och gyltor på gården som grisar fritt. En gylta eller sugga kan flyttas till en grisningshäck två dygn före beräknad grisning. Suggan kan stanna i grisningshäcken i högst tre dygn efter grisningen. Efter grisningen får suggan hållas i grisningshäcken tillfälligt i högst sju dygn om djuret är aggressivt eller oroligt eller om det finns något annat godtagbart skäl till det. Grisningshäcken ska monteras ned eller öppnas genast efter användningen så att den inte begränsar suggans rörelsefrihet i boxen. Användningstiden för grisningshäcken och orsaken till att den används ska journalföras.

Grisningsboxens yta ska vara minst sex kvadratmeter. Av denna yta ska grisarna ha minst en kvadratmeter sådant utrymme där boxkonstruktionerna skyddar grisarna från att hamna under suggan. Gyltan eller suggan ska ohindrat kunna vända sig i boxen. Grisarna ska ha en välströad liggplats i det område som är skyddat av boxkonstruktionerna. Material för bobygge ska finnas i boxen hela tiden fram till grisningen.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 122 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 3 § 2 mom., 9 § och 16 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av förhållandena för suggor och gyltor ska genomföras i fråga om alla suggor och gyltor på gården. Suggorna och gyltorna ska hållas i lösdriftsstall eller gruppboxar. Gyltan eller suggan får hållas i en insemineringshäck i högst åtta dagar i samband med inseminering. Det ska föras journal över användningen av häcken.

Det ska finnas minst 2,25 kvadratmeter öppen totalgolvyta per djur utanför utfodringshäckarna. Av detta utrymme ska minst 1,3 kvadratmeter per djur ha fast golv. Liggplatsen ska vara försedd med strö eller så ska djuren ha ohindrad tillgång till hö eller halm. Högst 600 millimeter långa bogseparatorer betraktas inte som sådana häckar som avses i denna paragraf.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 122 § 1 och 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 3 § 2 mom. och 4 § 4 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Material och utfodring som avses i 1 mom. 2 punkten ska beskrivas skriftligen.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 14 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av förhållandena för slaktsvin ska genomföras i fråga om alla från tre till åtta månader gamla slaktsvin på gården. Jordbrukaren ska hela tiden se till att förhållandena för slaktsvinen är goda så att djuren mår bra. Förhållandena i svingården och vården av svinen mäts med hjälp av välbefinnandemätaren, alltså hela knorrar.

Det halvårliga antalet hela svansar som konstateras vid slakteriets köttkontroll ska överskrida 95 procent.

Jordbrukaren ska registrera de genomförda åtgärderna för att förbättra förhållandena för slaktsvin i välbefinnandeplanen eller i någon annan motsvarande plan.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 14 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller smärtlindring vid kastrering ska genomföras i fråga om alla smågrisar av hankön på gården. För fortsatt behandling av smärta till följd av kastrering ska smärtstillande medel ges dagen efter kastreringen. Gården ska för kastreringen av smågrisar av hankön ha en vård- och medicineringsplan, som en veterinär gör upp i samband med överlåtelse av läkemedel. Jordbrukaren ska anteckna syftet med och användningen av läkemedlen samt förfarandet vid kastrering av smågrisar av hankön.

Miniminivån för åtgärden är att 16 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om djurvälfärd, 7 § och 12 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av får samt 7 § och 11 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av getter iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av förhållandena för får och getter ska genomföras i fråga om alla får och getter på gården. Får och getter ska hållas i boxar med en välströad och mjuk liggplats och helt golv där alla djur får plats att ligga ner samtidigt. Om får eller getter av godtagbar anledning hålls ensamma, ska boxens yta vara minst två kvadratmeter och till sin form sådan att fåret eller geten obehindrat kan vända sig om. Fåret eller geten ska kunna se andra får eller getter.

Baggar och bockar ska hållas i gruppboxar, om veterinärmedicinska skäl eller djurets aggressiva beteende inte kräver isolering. Om gården har endast en bagge eller bock, ska kraven för ensambox enligt 1 mom. iakttas. I gruppboxar ska det finnas minst två kvadratmeter per bagge eller bock.

Tackor och deras nyfödda lamm ska ha en lamningsbox, som har en golvyta för djuren på minst 2,2 kvadratmeter och som kan värmas upp eller är värmeisolerad. Lamm ska ha lammkammare från det att de är två veckor gamla fram till avvänjningen. Kraven på lamningsboxar och lammkammare gäller inte tackor och lamm på bete.

I sjuk- och behandlingsboxar kan det finnas flera sjuka djur samtidigt, men det ska finnas beredskap att isolera ett djur. Sjuk- och behandlingsboxen ska ha helt golv och dess liggplats ska vara välströad, mjuk och det ska vara möjligt att värma djuret. I en sjuk- och behandlingsbox där det finns flera djur samtidigt eller i en ensambox ska det finnas minst två kvadratmeter för varje minst tre månader gammalt får eller minst tre månader gammal get.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 3 mom. i lagen om djurvälfärd, 3 § 3 mom., 4 § 1 och 3 mom., 5 § 1 mom., 13 § 2 mom. och 15 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av får samt 3 § 3 mom., 4 § 1 mom., 5 § 1 och 3 mom. och 12 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av getter iakttas.

Den åtgärd som gäller betesgång för får och getter ska genomföras i fråga om alla över tre månader gamla får och över tolv månader gamla getter på gården. Ovannämnda får och getter ska släppas på bete under minst 90 dagar. Betesgången för baggar och bockar kan ersättas med utomhusvistelse. På betesmarken ska getterna ha möjlighet att få utlopp för sitt naturliga behov av att klättra.

Betesgången ska journalföras.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 35 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd, 8 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av får samt 8 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av getter iakttas.

Det sjukdomsskydd som avses i 1 mom. 3 punkten omfattar två byten av skor på olika områden, skyddsutrustning samt handtvätt och torkning av händer med engångshanddukar. Om byggnaden har flera avdelningar, ska i varje avdelning användas skor avsedda för avdelningen i fråga.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om djurvälfärd, 9 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av höns samt 10 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av broilrar iakttas.

I uppfödningsanläggningen ska det finnas stimulerande föremål, nivåer, ramper eller sittpinnar för alla fåglar.

Jordbrukaren ska journalföra vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra förhållandena och vilka stimulanser gården använder.

I halvårsrapporterna över broilerslaktpartier får procentandelen slaktkroppar som kasserats på grund av ödem inte överstiga en procent, och resultatet av bedömningen av hudinflammation på trampdynorna ska ligga under 30 poäng. Om resultatet av bedömningen av hudinflammation på trampdynorna ligger under 25 poäng, beaktas inte andelen slaktkroppar som kasserats på grund av ödem.

Vid köttkontroll av kalkoner ska procentandelen hela slaktkroppar som kasserats på grund av luftsäcksinflammation ligga under två procent per halvår.

Den veckospecifika ammoniakhalten i hönseriets luft ska vara under 18 ppm i ett golvhönseri. Ammoniakhalten i hönseriets luft ska registreras.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1 mom. och 86 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd, 3 § 3 mom., 4 § 1, 2 och 6 mom. och 16 § i statsrådets förordning om skydd av broilrar, 4 § 1–3 mom. i statsrådets förordning om skydd av kalkoner samt 4 § 1 mom., 12 § 4–6 mom., 13 § 1 och 2 mom. och 14 § i statsrådets förordning om skydd av höns iakttas.

Ersättningen för djurens välbefinnande i fråga om nötkreatur, får och getter betalas i två poster. Förskotten eller den första posten av ersättningen för djurens välbefinnande betalas utifrån de djurenheter som enligt uppgifterna i nötkreatursregistret och får- och getregistret har uppkommit under förbindelseperioden från och med den 1 januari till och med den 30 juni. Den andra posten betalas utifrån antalet befintliga djur från och med den 1 juli till och med den 31 december det år för vilket stödet bestäms. Från det ersättningsbelopp som ska betalas i den andra posten dras det ersättningsbelopp av som betalats i den första posten.

Ersättningen för djurens välbefinnande i fråga om fjäderfä och svin betalas i en post. För den åtgärd som gäller smärtlindring vid kastrering betalas ersättning för djurens välbefinnande utifrån det genomsnittliga antalet suggor.

Ersättning för djurens välbefinnande kan betalas årligen per djurenhet för djur som berättigar till ersättning enligt följande:

Den ersättning som avses i denna förordning beviljas om inte något annat följer av Europeiska kommissionens beslut om den.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

Vad som i förordningens 18 § 3 mom. förskrivs om krav på yta och vänddiameter tillämpas inte på de jordbrukare som har investerat i grisningsboxar på sex kvadratmeter och påbörjat byggnadsarbetet för dem före den 31 december 2021.