I denna lag föreskrivs om bankskatt som ska betalas till staten under skatteåren 2013–2015.

Skyldiga att betala bankskatt är finländska inlåningsbanker som avses i 9 § i kreditinstitutslagen (121/2007) och som bedriver inlåningsbanksverksamhet vid ingången av skatteåret.

Skatteåret är ett kalenderår.

Bankskattens belopp är 0,125 procent av den summa av riskvägda poster som inlåningsbanken tillämpar i sin kapitaltäckningsanalys enligt kreditinstitutslagen, nedan summan av riskvägda poster.

Beloppet av bankskatten för ett skatteår bestäms enligt summan av riskvägda poster den sista dagen i det kalenderår som föregår skatteåret.

Skatteförvaltningen ska övervaka skattebetalningen, debitera och återbära skatt samt sköta skatteuppbörden.

Den skattskyldige ska betala skatten och meddela skattebeloppet och skattegrunden till Skatteförvaltningen senast den 30 april under skatteåret.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om betalningssättet och de uppgifter som ska lämnas.

Har skatten inte betalats inom den tid som föreskrivs i 6 §, ska Skatteförvaltningen debitera den skattskyldige för skatten jämte skattetillägg.

Har skatt återburits till ett för stort belopp på grund av att den skattskyldige lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter, ska Skatteförvaltningen debitera det överbetalda beloppet jämte skattetillägg.

Debiteringsbeslutet ska fattas senast inom fem år från utgången av det skatteår för vilket skatt inte har betalats eller som det felaktiga återbäringsbeslutet gäller. Innan debiteringen verkställs ska den skattskyldige ges tillfälle att avge förklaring.

Har den skattskyldige helt och hållet försummat att meddela skatten eller uppenbart meddelat ett för litet belopp och inte trots uppmaning lämnat de uppgifter som behövs för påförande av skatten, ska Skatteförvaltningen uppskatta skattebeloppet och debitera den skattskyldige för skatten jämte skattetillägg. Debiteringen ska verkställas inom fem år från utgången av det skatteår för vilket skatten inte har betalats.

Innan debitering enligt uppskattning verkställs ska den skattskyldige ges tillfälle att avge förklaring.

Betalas skatten efter den tid som föreskrivs i 6 §, ska den skattskyldige på eget initiativ betala skattetillägg när skatten betalas. Har skatten inte betalats utan debitering eller har den skattskyldige inte på eget initiativ betalat skattetillägg, ska Skatteförvaltningen påföra skattetillägg på skatten.

Bestämmelser om beräkningen av skattetillägg finns i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). I de fall som avses i 7 § 2 mom. i denna lag beräknas skattetillägget dock från betalningsdagen för återbäringen till den utsatta förfallodagen, sistnämnda dag medräknad.

Har den skattskyldige utan giltigt skäl lämnat meddelandet eller andra uppgifter eller handlingar väsentligt för sent eller lämnat ett felaktigt eller väsentligen bristfälligt meddelande eller felaktiga eller väsentligen bristfälliga uppgifter eller handlingar, eller har den skattskyldige annars helt eller delvis försummat sin anmälningsskyldighet och försummelsen inte kan anses ringa, får skattebeloppet i samband med debiteringen höjas med högst 30 procent.

Har den skattskyldige uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat ett bristfälligt, vilseledande eller oriktigt meddelande eller andra bristfälliga, vilseledande eller oriktiga uppgifter eller handlingar eller annars låtit bli att fullgöra sin anmälningsskyldighet och förfarandet varit ägnat att medföra att skatt inte har påförts, får skattebeloppet höjas med minst 20 procent och högst 50 procent.

Ska den skattskyldiges förfarande enligt 2 mom., med beaktande av den nytta som kan uppnås och andra relevanta omständigheter, anses vara grovt, får skattebeloppet höjas med minst 50 procent och högst 100 procent.

Förhöjningen fastställs utifrån det skattebelopp som försummelsen enligt 1–3 mom. avsett.

Debiteras den skattskyldige för skatt, skatteförhöjning eller skattetillägg, ska den skattskyldige ges ett beslut till vilket besvärsanvisning fogats. Bestämmelser om den tidpunkt då skatten ska betalas utfärdas genom förordning av finansministeriet.

På uppbörd, indrivning och återbäring av bankskatt tillämpas lagen om skatteuppbörd (609/2005) samt författningar och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

Är den skattskyldige under skatteåret delaktig i en fusion eller delning, svarar också det samfund som är övertagande samfund vid fusionen eller delningen för den bankskatt som ska betalas under skatteåret i fråga.

Överlåter den skattskyldige under skatteåret sin affärsverksamhet helt eller delvis, svarar också det samfund som övertar affärsverksamheten för den del av den bankskatt som ska betalas under skatteåret som motsvarar den relativa andel som de riskvägda poster som överförts till det övertagande samfundet utgör av den totala summan av riskvägda poster före överlåtelsen hos den inlåningsbank som överlåtit verksamheten.

Bestämmelser om ansvar för skatter finns i 40 och 41 § i lagen om skatteuppbörd.

Har skatt betalats utan grund eller till ett för stort belopp, ska Skatteförvaltningen på ansökan återbära den överbetalda skatten.

Ansökan ska göras inom fem år från utgången av det skatteår för vilket skatten har betalats.

Om Skatteförvaltningen med anledning av den skattskyldiges besvär eller annars konstaterar att dess beslut är felaktigt till nackdel för den skattskyldige, ska Skatteförvaltningen rätta felet i beslutet. Den skattskyldige har rätt att som återbäring få den överbetalda skatt som påförts på grund av felet eller skatt som enligt beslutet inte återbärs, om inte ärendet har avgjorts genom beslut med anledning av besvär.

Rättelsen kan göras inom fem år från utgången av det skatteår som det beslut som ska rättas avser eller inom 60 dagar från det att det beslut som ska rättas fattades eller, på yrkande som den skattskyldige har framställt inom nämnda tidsfrister, även senare.

Ändring i Skatteförvaltningens beslut får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Ändring söks hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den skattskyldige hade sin hemort vid utgången av året före skatteåret. Besvär får på skattetagarnas vägnar anföras av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Besvärsskriften ska inom besvärstiden lämnas till Skatteförvaltningen eller förvaltningsdomstolen.

Den skattskyldiges besvärstid är fem år från skatteårets utgång, dock alltid 60 dagar från delfåendet av beslutet. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är besvärstiden 30 dagar från det beslutet fattades.

Rättar Skatteförvaltningen sitt beslut på det sätt som avses i 15 § och enligt den skattskyldiges yrkande, förfaller besvären. Till den del Skatteförvaltningen anser att den skattskyldiges besvär inte ger anledning till rättelse av beslutet, ska Skatteförvaltningen ge ett utlåtande med anledning av besvären och till denna del överföra besvären till förvaltningsdomstolen för behandling.

Förvaltningsdomstolen ska med anledning av besvären och utlåtandet ge den skattskyldige tillfälle att avge bemötande av besvär anförda av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt tillfälle att avge bemötande av besvär anförda av en skattskyldig samt vid behov den ändringssökande tillfälle att avge genmäle.

Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Rätt att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen har de som får söka ändring i Skatteförvaltningens beslut. Vid sökande av ändring iakttas då 70 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995).

Trots att ändring har sökts ska skatten betalas inom föreskriven tid.

Vad som i 15 och 16 § föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som med stöd av 13 § är ansvarig för skatten.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska höras och beslutet delges så att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna.

Om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt anser att en skattskyldig ska påföras skatt, skattetillägg eller skatteförhöjning, ska Skatteförvaltningen på begäran av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt fatta beslut i ärendet och foga en besvärsanvisning till beslutet.

Om skatt till följd av ett beslut med anledning av ändringssökande ska avlyftas eller sänkas, ändrar Skatteförvaltningen beskattningen och återbär den överbetalda skatten jämte räntepåföljder.

Om skatt till följd av ett beslut med anledning av ändringssökande ska påföras eller om skatten ska höjas, meddelar Skatteförvaltningen ett nytt beslut och tar ut den obetalda skatten jämte räntepåföljder.

På det belopp som ska återbetalas vid skatteåterbäring betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan räknas från skattens betalningsdag till återbetalningsdagen.

Den skattskyldige ska på begäran ge Skatteförvaltningen de uppgifter, handlingar och andra behövliga utredningar om skyldigheten att betala bankskatt och skattegrunderna som Skatteförvaltningen behöver för kontroll av skattebetalning och debitering av skatt.

Vid skattegranskning gäller vad som föreskrivs i 14 § i lagen om beskattningsförfarande.

På Skatteförvaltningens rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten till information, för behandling av ett ärende som gäller beskattning eller ändringssökande få uppgifter av utomstående och myndigheter samt rätt att granska alla sådana handlingar som kan innehålla uppgifter som omfattas av utomståendes skyldighet att lämna uppgifter tillämpas 19–22, 22 a, 23, 23 a, 23 b, 24 och 25 § i lagen om beskattningsförfarande.

Finansinspektionen ska senast den 31 januari varje skatteår för skattekontrollen ge Skatteförvaltningen en förteckning över de inlåningsbanker som är skyldiga att betala bankskatt under skatteåret.

Finansinspektionen ska underrätta Skatteförvaltningen, om den upptäcker att den summa av riskvägda poster per kalenderårets sista dag som den skattskyldige meddelat Finansinspektionen för stabilitetstillsynen är felaktig.

Finansinspektionen ska på begäran av Skatteförvaltningen lämna utlåtanden om enskilda skattskyldigas skyldighet att betala bankskatt och om skattegrunderna.

Om ett förhållande eller en åtgärd getts sådant innehåll eller sådan form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte eller om en annan åtgärd vidtagits uppenbarligen för att uppnå befrielse från skatt, ska vid beskattningen förfaras i enlighet med sakens egentliga natur eller syfte.

Bestämmelser om straff för lagstridigt undandragande av skatt och försök därtill finns i 29 kap. 1–3 § i strafflagen (39/1889).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och är i kraft till och med den 31 december 2015.

Lagen ska tillämpas skatteåren 2013–2015.