Syftet med denna lag är att främja befolkningens säkerhet, organisera produktionen av nödcentralstjänster och förbättra tillgången till och kvaliteten på tjänsterna.

Denna lag tillämpas på räddningsväsendets, polisens och social- och hälsovårdens nödcentralstjänster samt på Nödcentralsverket.

Nödcentralstjänsterna produceras av Nödcentralsverket, som lyder under inrikesministeriet. Nödcentralsverket styrs och övervakas av inrikesministeriet.

Inrikesministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet svarar gemensamt för den funktionella styrningen av Nödcentralsverket.

Genom förordning av statsrådet kan det föreskrivas om den funktionella styrningen.

Med nödcentralstjänster avses i denna lag mottagande och bedömning av nödmeddelanden och andra motsvarande meddelanden som förutsätter omedelbara åtgärder av räddningsväsendets, polisens eller social- och hälsovårdens myndigheter (nödmeddelanden) samt förmedling av meddelanden och uppdrag i enlighet med myndighetsanvisningar till berörda myndighet eller till den som enligt avtal sköter myndighetens uppgifter.

Nödcentralsverket kan i syfte att upprätthålla och främja säkerheten sköta andra uppgifter som lämpar sig för dess verksamhetsområde samt på annat sätt bistå myndigheter. Nödcentralsverket får dock utföra övervakningsuppdrag och larmuppdrag som omfattas av lagen om privata säkerhetstjänster (282/2002) endast om ett viktigt allmänt intresse förutsätter det.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs det närmare om stödtjänster och Nödcentralsverkets övriga uppgifter samt om bistående av myndigheter.

Nödcentralsverket tar emot och förmedlar varningsmeddelanden samt bistår vid översättningen av varningsmeddelanden till det andra nationalspråket i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om varningsmeddelanden (466/2012).

Nödcentralsverkets ämbetsområde är hela landet utom landskapet Åland. För att nödcentralstjänsterna och myndighetssamarbetet ska kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt kan statsrådet besluta att ämbetsområdet ska delas in i samarbetsområden. Nödcentralsverkets behörighet bestäms inte utifrån indelningen i samarbetsområden.

Nödcentralsverket omfattar nödcentraler, en enhet som sköter stabsfunktionerna och vid behov andra enheter. Inrikesministeriet beslutar om inrättande och indragning av nödcentraler samt om placeringsorterna för nödcentralerna och enheten som sköter stabsfunktionerna. I Nödcentralsverkets arbetsordning föreskrivs om inrättande och indragning av verkets andra enheter och om deras placeringsorter.

Nödcentralsverket leds av dess direktör.

Nödcentralsverkets direktör svarar för verksamhetens resultat och för att verkets målsättningar uppnås. Direktören företräder staten och bevakar statens rätt och fördel hos andra myndigheter och inför domstol, om inte något annat föreskrivs i Nödcentralsverkets arbetsordning.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs det närmare om direktörens uppgifter.

Ärenden som ankommer på Nödcentralsverket avgörs av verkets direktör eller av någon annan tjänsteman vid verket som enligt arbetsordningen har sådan behörighet. Nödcentralsverkets direktör kan i enskilda fall förbehålla sig avgörandet av ärenden som en tjänsteman vid verket annans avgör.

Nödcentralsverkets direktör utnämns av statsrådet. Nödcentralsverkets övriga personal utnämns av direktören, om inte något annat föreskrivs i arbetsordningen.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs om behörighetsvillkoren för jourpersonalen.

Med jourpersonal avses de tjänstemän vid Nödcentralsverket som utför uppgifter enligt 12 §.

I Nödcentralsverkets arbetsordning föreskrivs det närmare om organisering av Nödcentralsverkets förvaltning och funktioner samt om verkets organisation och personalens uppgifter. I arbetsordningen föreskrivs det också om vikariat, om handläggning och avgörande av ärenden och om utnämning av personalen.

Nödcentralsverkets direktör beslutar om verkets arbetsordning.

En tjänsteman vid Nödcentralsverket som bryter mot eller åsidosätter sin tjänsteplikt kan som disciplinstraff skiljas från tjänsteutövning för minst en och högst sex månader, om en varning inte kan anses vara tillräcklig. Löneutbetalningen avbryts för tiden för skiljandet från tjänsteutövningen.

Den utnämnande myndigheten beslutar om skiljande från tjänsteutövning. Om statsrådet är utnämnande myndighet, ska inrikesministeriet besluta om skiljande från tjänsteutövning. Den myndighet som beslutar om skiljande från tjänsteutövning ska inleda ärendet inom tre månader från att ha fått kännedom om en omständighet som kan leda till skiljande från tjänsteutövning.

Innan beslutet om att skilja en tjänsteman från tjänsteutövning fattas ska tjänstemannen ges tillfälle att bli hörd i ärendet. Myndigheten ska ge också huvudförtroendemannen eller förtroendemannen tillfälle att bli hörd, om tjänstemannen begär det och om skiljandet från tjänsteutövningen inte på grund av sakens natur ska verkställas omedelbart. Myndigheten ska innan den fattar beslutet underrätta tjänstemannen om möjligheten att begära att huvudförtroendemannen eller förtroendemannen ska höras.

I statstjänstemannalagen (750/1994) föreskrivs om överklagande av beslut som gäller skiljande av en tjänsteman från tjänsteutövning för viss tid.

Ansvaret för ett förmedlat meddelande eller uppdrag övergår på den mottagande myndigheten, på den enhet som sköter dess uppgifter eller på någon annan jourpunkt när denna har tagit emot meddelandet eller uppdraget.

I sådana fall som avses i 1 mom. 5 punkten och när en kontakt avbryts eller avslutas enligt 6 punkten ska något separat beslut inte fattas. Anmälaren ska underrättas om avbrytandet eller avslutandet och om beslutet att inte förmedla ett meddelande eller uppdrag.

I samband med uppdrag och åtgärder enligt 1 mom. ska de i 14 § 2 mom. avsedda anvisningar beaktas som vederbörande myndigheter har gett Nödcentralsverket.

På uppdrag och åtgärder som avses i 1 mom. i denna paragraf ska 8 § i förvaltningslagen (434/2003) inte tillämpas.

Om Nödcentralsverket har tagit emot nödmeddelanden som gjorts i syfte att störa dess verksamhet eller missbruka dess nödcentralstjänster, har det för tryggande av verksamheten och tjänsterna rätt att under en skälig tid med tekniska metoder begränsa behandlingen av mottagna meddelanden. Nödcentralsverket ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att få klarhet i saken.

Närmare bestämmelser om de tekniska specifikationer som gäller identifiering eller lokalisering av abonnemang och utrustning som avses i 1 mom. 1 punkten får utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Med nödtextmeddelande avses i denna lag ett sådant textmeddelande som avses i 278 § 1 mom. i informationssamhällsbalken (917/2014).

Ett nödmeddelande kan skickas som ett nödtextmeddelande endast av den som har registrerat sig för tjänsten. En person som är under 18 år kan registreras av vårdnadshavaren eller av någon annan intressebevakare. En minderårigs egen registreringsansökan ska åtföljas av vårdnadshavarens samtycke.

Registreringen är i kraft högst två år i sänder från den tidpunkt då sökanden fick ett meddelande om att registreringen har godkänts.

Om en person som inte har registrerats skickar ett nödmeddelande som ett nödtextmeddelande, ska Nödcentralsverket skicka personen ett svarsmeddelande. Svarsmeddelandet ska innehålla en uppmaning att ringa ett nödsamtal samt anvisningar för registrering.

Närmare bestämmelser om förfarandet för registrering och förfarandet för mottagning av registrering får utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Inrikesministeriet tillsätter en landsomfattande samarbetsgrupp för Nödcentralsverket i syfte att effektivisera samarbetet mellan myndigheterna och serviceproducenterna.

De myndigheter som deltar i nödcentralsverksamheten ska ge Nödcentralsverket till sina verksamhetsområden knutna anvisningar och planer för behandling och förmedling av uppdrag samt för andra meddelanden och uppdrag. Landsomfattande planer och anvisningar ska innan de tas i bruk behandlas och samordnas i Nödcentralsverkets landsomfattande samarbetsgrupp.

Genom förordning av statsrådet kan det föreskrivas närmare om den landsomfattande samarbetsgruppens uppgifter.

I kommunikationsmarknadslagen (393/2003) föreskrivs det om allmänt nödnummer, andra särskilda nödnummer och kontakt med nödnummer och om teleföretagens skyldighet att bistå myndigheterna. I lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004) föreskrivs det om teleföretags skyldighet att lämna ut uppgifter, förmedla riktade myndighetsmeddelanden och behandla lokaliseringsuppgifter.

Nödcentralsdatasystemet är ett permanent landsomfattande adb-baserat datasystem som är avsett för räddningsmyndigheterna, polismyndigheterna, social- och hälsovårdsmyndigheterna och Nödcentralsverket.

Nödcentralsverket är huvudansvarig registerförare för nödcentralsdatasystemet. För polisens del är Polisstyrelsen registeransvarig för nödcentralsdatasystemet.

Nödcentralsverket övervakar att bestämmelserna om behandling av personuppgifter iakttas och sköter skyddet av informationen i nödcentralsdatasystemet. De registeransvariga ansvarar för att den information som de lagrar i registret är korrekt samt för att informationen behandlas enligt lag i samband med de egna arbetsuppgifterna. Övriga användare av nödcentralsdatasystemet svarar dessutom för sin del för att informationen behandlas enligt lag i samband med de egna arbetsuppgifterna.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag ska personuppgiftslagen (523/1999) tillämpas på behandlingen av personuppgifter.

Personer som är anställda hos registerförande myndigheter och myndigheter som använder registret har rätt att med hjälp av teknisk anslutning, elektronisk dataöverföring eller på något annat lämpligt sätt få tillgång till och behandla information och uppdrag inom sitt eget verksamhetsområde endast inom ramen för sina befogenheter och enligt överenskommelse med Nödcentralsverket. Information som avses i 1 mom. 6 punkten får dock användas gemensamt av alla för förfrågningar.

Information ska avföras ur personregistret när den inte längre är nödvändig med tanke på ändamålet med registret, dock senast fem år efter det att meddelandet togs emot. Information som enligt 1 mom. 6 punkten hänför sig till den personliga säkerheten eller arbetarskyddet ska dock inte avföras om det inom fem år från det att informationen lagrades eller från det en fortsatt lagring av informationen senast konstaterades vara behövlig har konstaterats att fortsatt lagring av informationen är nödvändig med tanke på dess användningsändamål. En anteckning ska göras om att informationen har konstaterats vara behövlig.

I fråga om registrerades rätt att ta del av information som polisen lagrat i nödcentralsdatasystemet gäller 43–45 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003).

Vederbörande myndigheter inom räddningsväsendet, polisen och social- och hälsovården ska genom teknisk anslutning, elektronisk dataöverföring eller på något annat lämpligt och tillförlitligt sätt i nödcentralsdatasystemet lagra i 14 § 2 mom. avsedda planer och anvisningar inklusive förslag till respons innehållande information om enheter och aktörer som utför uppdrag för räddningsväsendet, polisväsendet samt social- och hälsovårdsväsendet, exempelvis om beredskap, anrop, ledningsförhållanden, utrustning, uppgiftsområden, storlek och sammansättning samt annan motsvarande information.

Den som lagrar information svarar för dess tillförlitlighet och uppdatering.

Genom förordning av statsrådet kan det föreskrivas närmare om den information som ska lagras.

Rätten att få information ur de register som avses i 1 mom. 1–7 och 12 punkten är i fråga om datainnehållet och användningsändamålet begränsad enligt vad som föreskrivs om polismäns rätt att få och använda uppgifter. På motsvarande sätt gäller rätten att få information ur en räddningsmyndighets datasystem endast uppgifter som är nödvändiga för alarmering och bistående av räddningsenheter. Informationen kan lämnas ut med hjälp av teknisk anslutning, elektronisk dataöverföring eller på något annat lämpligt sätt.

Ur nödcentralsdatasystemet får till inrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt regionförvaltningsverket, oberoende av vad som i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs om sekretess, lämnas ut information som är nödvändig för deras övervakningsuppgifter.

Information som avses i 17 och 19 § får trots skyldigheten att iaktta sekretess enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet lämnas ut till polis- eller räddningsenheter eller till andra enheter eller aktörer som Nödcentralsverket har larmat eller för vilka informationen på begäran har inhämtats. Information som Nödcentralsverket har fått med stöd av 19 § 1 mom. 1–7 och 12 punkten får lämnas ut endast till polisens verksamhetsenheter eller tjänstemän vid gränsbevakningsväsendet. Information som Nödcentralsverket har fått med stöd av 19 § 1 mom. 8 punkten får lämnas ut endast till räddningsväsendets enheter. I samband med larm från Nödcentralsverket ska samtliga larmade enheter emellertid informeras om tid, plats och objekt för uppdraget eller åtgärderna, om uppdragets skyndsamhetsklass och om de omständigheter som avses i 17 § 1 mom. 6 punkten samt om de enheter som deltar i uppdraget.

Trots 2 mom. kan den information om ett larmuppdrag som Nödcentralsverket fått från en verksamhetsenhet inom polisväsendet lämnas ut till den polismyndighet som ansvarar för personregistret i fråga. Likaså kan information som tagits emot från en verksamhetsenhet inom räddningsväsendet lämnas ut till en räddningsmyndighets ansvariga registerförare medan information i anslutning till social- och hälsovårdsväsendet som tagits emot från en verksamhetsenhet inom räddningsväsendet och social- och hälsovårdsväsendet får lämnas ut till en social- och hälsovårdsmyndighets ansvariga registerförare. Informationen kan lämnas ut med hjälp av teknisk anslutning eller elektronisk dataöverföring eller på något annat lämpligt sätt.

Bestämmelser om gränsbevakningsväsendets rätt att få information ur nödcentralsdatasystemet finns i 14 § i sjöräddningslagen (1145/2001) och i 22 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet.

Trots sekretess får det i enskilda fall lämnas ut information som behövs för skyddande av liv eller hälsa eller för undvikande av omfattande miljö- eller egendomsskador. Trots sekretess har en anställd hos Nödcentralsverket även rätt att till polisen anmäla uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av ett hot mot liv eller hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning, om han eller hon vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna lag har fått kännedom om omständigheter som ger skäl att misstänka att någon löper risk att bli utsatt för våld. I 23 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet föreskrivs det om informationsmottagarens tystnadsplikt.

Information som lämnats ut ur nödcentralsdatasystemet får användas endast för avsett ändamål.

Uppgifter som avses i 1 mom. 4 punkten får lagras i registret endast om påföljden för missbruk anges i beslutet eller avgörandet om åtkomsträtt och användaren är medveten om påföljden.

Nödcentralsverket ska förvara information som lagrats i användarregistret i minst två år efter det att åtkomsträtten har upphört. Informationen ska avföras senast tio år efter det att åtkomsträtten upphört. Genom förordning av statsrådet kan det utfärdas närmare föreskrifter om användarregistrets informationsinnehåll.

Sådana uppgifter om begränsad åtkomsträtt eller användningsförbud som avses i 22 § 1 mom. 4 punkten får användas endast för att administrera, följa, övervaka och skydda informationsbehandlingen.

Nödcentralsverket ska förvara den information som lagrats i loggregistret i minst två år från ingången av kalenderåret efter lagringstidpunkten. Informationen ska avföras senast fem år efter att den lagrats. Genom förordning av statsrådet kan det utfärdas närmare bestämmelser om loggregistrets informationsinnehåll.

Nödcentralsverket ska föra ett register över användarna av nödtextmeddelande för att dessa användare ska kunna identifieras.

Nödcentralsverket ska bevara de uppgifter som förts in i registret åtminstone under den tid som registreringen är i kraft. En uppgift ska raderas ur personregistret när den inte längre behövs med tanke på registrets användningsändamål, dock senast fem år efter godkännandet av registreringen.

Genom förordning av inrikesministeriet kan det föreskrivas om tekniska system och metoder som kan användas för förmedling av meddelanden eller uppdrag eller alarmering.

Nödcentralsverkets personal är skyldig att i tjänsten bära tjänstedräkt, om Nödcentralsverket inte beslutar något annat med beaktande av tjänsteuppgifternas art eller karaktär.

Genom förordning av inrikesministeriet kan det föreskrivas om tjänstedräkten och gradbeteckningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Genom denna lag upphävs lagen om nödcentraler (157/2000).

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

Om det i andra lagar hänvisas till lagen om nödcentraler, ska i stället denna lag tillämpas. Vad som någon annanstans föreskrivs om nödcentraler ska efter det att denna lag trätt i kraft gälla Nödcentralsverket.

De nödcentralskretsar och placeringsorter för nödcentralerna som fastställts med stöd av de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande blir samarbetsområden och placeringsorter för nödcentralerna enligt 5 § till dess något annat bestäms med stöd av 5 §.

Bestämmelserna i 15 § och 20 § 2 mom. i lagen om nödcentraler tillämpas fortfarande efter denna lags ikraftträdande på polismän som vid ikraftträdandet är anställda hos Nödcentralsverket.

Personal som är anställd i tjänsteförhållande vid Nödcentralsverkets nödcentralsenhet och vid nödcentralerna behåller sina anställningsrelaterade rättigheter och skyldigheter samt sin lön i euro när denna lag träder i kraft.

Polismän som är anställda vid Nödcentralsverket i tjänsteförhållande är även fortsättningsvis behöriga för polismantjänst eller tjänsteförhållande för viss tid som polisman vid Nödcentralsverket till utgången av den tid för vilken de utnämnts. Den som är utnämnd till en tjänst som nödcentralsjourhavande vid denna lags ikraftträdande behåller sin behörighet.

Information som överlämnats till Nödcentralsverket börjar i enlighet med 18 § lagras i nödcentralsdatasystemet sex månader efter det att Nödcentralsverket har meddelat att det nödcentralsdatasystem som möjliggör lagring av information har tagits i bruk.