2009 713/2009 544/2023 1.9.2023 ändrar 2 § 1404/2019 ändrar 1 § delvis 19/2023 1.6.2023 ändrar 1 och 3 § delvis 796/2025 1.1.2026 ändrar 9 och 15 § 601/2011 1.1.2012 ändrar 1 § och även 4 § 558/2014 1.9.2014 ändrar 1 och 12 § och även 3 och 4 § 852/2025 1.9.2025 ändrar 2 §

383/2009 Lag om avhjälpande av vissa miljöskador

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på avhjälpande av följande miljöskador:

 1)

naturskador enligt 3 § 7 punkten i naturvårdslagen (9/2023),

2)

betydande förorening av grundvatten enligt 137 § 2 mom. i miljöskyddslagen (527/2014) och betydande förorening av vattendrag enligt 176 § i den lagen, och

3)

betydande negativa förändringar i vattendrag eller grundvatten enligt 14 kap. 6 § i vattenlagen (587/2011).

Denna lag tillämpas inte, om skadan har föranletts av

 1)

ett exceptionellt naturfenomen,

 2)

en åtgärd vars enda syfte är att skydda mot naturkatastrofer,

 3)

en åtgärd vars huvudsakliga syfte är försvar eller internationell säkerhet,

 4)

en händelse som omfattas av 10, 10 a och 11 kap. i sjölagen (674/1994),

4 punkten har ändrats genom L 1404/2019, som träder i kraft genom förordning. Den tidigare formen lyder:

4)

en händelse som omfattas av 10 och 10 a kap. i sjölagen (674/1994),

5)

verksamhet som regleras i atomansvarighetslagen (484/1972).

2 § Hänvisningar till annan lagstiftning

Bestämmelser om avhjälpande av miljöskador finns i naturvårdslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen och gentekniklagen (377/1995).

Bestämmelser om skyldighet att förebygga uppkomsten av skador som avses i 1 § 1 mom. och om skyldighet att begränsa de skador som uppkommit finns i de lagar som nämns i 1 mom. i denna paragraf och i lagen om transport av farliga ämnen (541/2023).

3 § Definitioner

I denna lag avses med

 1)

skada en mätbar negativ förändring av en naturresurs eller försämring av naturresursfunktioner vilken kan uppkomma direkt eller indirekt,

2)

naturresurser

a)

i 3 § 7 punkten i naturvårdslagen avsedda naturtyper och livsmiljöer för arter samt arter och deras förekomst-, föröknings- och rastplatser,

 b)

vattendrag enligt 1 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten i vattenlagen och grundvatten enligt 1 kap. 3 § 1 mom. 7 punkten i vattenlagen,

 c)

territorialvatten enligt lagen om gränserna för Finlands territorialvatten (463/1956),

d)

den ekonomiska zonen enligt lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004),

3)

naturresursfunktioner en naturresurs värdefulla effekter på andra naturresurser eller människor,

4)

ursprungligt tillstånd det tillstånd som naturresurserna och naturresursfunktionerna befann sig i före skadan.

2 kap. Avhjälpande av skador
4 § Myndighet som beslutar om hjälpåtgärder

Bestämmelser om den myndighet som beslutar om hjälpåtgärder enligt detta kapitel, nedan myndigheten, finns i de lagar som nämns i 2 § 1 mom.

5 § Hjälpåtgärder

Naturresurserna och naturresursfunktionerna ska återställas till sitt ursprungliga tillstånd så att de negativa förändringarna till följd av skadan undanröjs (primära hjälpåtgärder).

Om det ursprungliga tillståndet inte kan återställas till fullo, ska den försämring som skadan orsakat naturresursen och naturresursfunktionen avhjälpas genom åtgärder på det skadade området eller på annan plats (kompletterande hjälpåtgärder).

Med åtgärder på det skadade området eller på annan plats ska tillfälliga förluster för naturresursen och naturresursfunktionen kompenseras till dess att de primära hjälpåtgärderna och de kompletterande hjälpåtgärderna har fått full verkan (kompenserande hjälpåtgärder).

6 § Val av hjälpåtgärder

När myndigheten överväger åtgärder ska den beakta

 1)

skadans beskaffenhet, omfattning och hur allvarlig den är,

 2)

möjligheten till naturlig återhämtning,

 3)

riskerna för människors hälsa,

 4)

kostnaderna för avhjälpande av skadan,

 5)

eventuella övriga skador på området.

Vid valet av åtgärder ska hänsyn tas till förslag från den verksamhetsutövare som orsakat skadan samt anmärkningar från dem som enligt lagarna i 2 § 1 mom. har rätt att anhängiggöra ärenden.
7 § Hjälpåtgärder utanför det skadade området

Myndigheten kan bevilja den verksamhetsutövare som orsakat skadan rätt att utföra åtgärder som avses i 5 § 2 och 3 mom. utanför det skadade området. Hjälpåtgärderna får inte medföra sådana olägenheter som kan undvikas. Före beslutet om åtgärder ska myndigheten ge fastighetsägaren eller innehavaren av en särskild rättighet tillfälle att bli hörd.

Om hjälpåtgärderna orsakar fastighetsägaren eller innehavaren av en särskild rättighet betydande olägenheter, har denne rätt att få full ersättning för olägenheterna. När myndigheten beviljar den rätt som avses i 1 mom. ska den samtidigt besluta att de olägenheter som orsakas av åtgärderna ska ersättas. Om man inte har kunnat komma överens om ersättningen, ska lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977) iakttas i tillämpliga delar när ersättningens storlek fastställs.

Om den som har rätt till ersättning inte får ersättning av den verksamhetsutövare som orsakat skadan, svarar staten för betalningen av ersättningen.
8 § Upphörande med hjälpåtgärder

Myndigheten kan vid ett förfarande som avser åläggande av hjälpåtgärder och enligt en lag som nämns i 2 § 1 mom. besluta att hjälpåtgärderna ska upphöra, om

 1)

de hjälpåtgärder som genomförts säkerställer att det inte längre finns någon risk för människors hälsa eller naturresurserna, och

 2)

kostnaderna för fortsatta hjälpåtgärder inte står i proportion till de miljöfördelar som skulle uppnås.
9 § Myndighetens rätt att vidta åtgärder

Den regionala miljöcentralen får på statens bekostnad vidta eller låta någon annan vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga skador och begränsa dem eller vidta eller låta någon annan vidta hjälpåtgärder på det skadade området, om

 1)

det brådskar med ärendet och det inte går att vänta på ett förfarande enligt en lag som nämns i 2 § 1 mom. utan att skadan utvidgas betydligt, eller

 2)

den verksamhetsutövare som orsakat skadan inte kan påträffas utan svårighet.

Efter de åtgärder som avses i 1 mom. eller när den verksamhetsutövare som avses i 1 mom. 2 punkten har påträffats ska den regionala miljöcentralen utan dröjsmål inleda ett förfarande för åläggande av hjälpåtgärder så som bestäms i en lag som nämns i 2 § 1 mom.
3 kap. Kostnadsansvar
10 § Kostnadsansvar

Den verksamhetsutövare som orsakat skadan svarar för de kostnader som föranleds

 1)

av hjälpåtgärder som avses i 5 §, och

 2)

myndigheten av bedömning av skadan eller det överhängande hotet om en skada, beslut om hjälpåtgärder och tillsyn.

Om skadan har orsakats av flera verksamheter än en, ska ansvaret för kostnaderna enligt 1 mom. fördelas mellan verksamhetsutövarna i enlighet med deras andel av hela skadan. Om andelen inte kan uppskattas, ska ansvaret fördelas enligt huvudtalet.
11 § Begränsning av kostnadsansvaret

Verksamhetsutövaren svarar inte för kostnaderna enligt 10 §, om verksamhetsutövaren kan visa att skadan

 1)

har orsakats av en tredje part och har uppkommit trots att verksamhetsutövaren vidtagit nödvändiga säkerhetsåtgärder,

 2)

beror på att ålägganden eller anvisningar som meddelats av en myndighet har iakttagits, om det inte är fråga om ålägganden eller anvisningar som meddelats på grund av ett utsläpp eller någon annan händelse som verksamhetsutövarens verksamhet orsakat.
12 § Jämkning av kostnaderna

Den verksamhetsutövare som visar att han har handlat omsorgsfullt svarar inte för kostnaderna enligt 10 § till fullt belopp.

Villkor för jämkning av kostnaderna är att

 1)

skadan beror på ett utsläpp eller en händelse som överensstämmer med villkoren i verksamhetstillståndet eller något annat myndighetsbeslut, och

 2)

de skyldigheter som lagstiftningen kräver i den verksamhet som orsakat skadan har blivit fullgjorda.
13 § Beslut om kostnadsansvaret

Beslut i ett ärende som gäller fördelning av kostnadsansvaret, begränsning av kostnadsansvaret och jämkning av kostnaderna fattas vid ett förfarande för åläggande av hjälpåtgärder enligt en lag som nämns i 2 § 1 mom.
14 § Återkrav av kostnaderna för staten

Den ersättning som staten har betalt med stöd av 7 § 3 mom. ska återkrävas hos verksamhetsutövaren i enlighet med lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

De kostnader som åtgärderna enligt 9 § orsakat staten ska återkrävas hos den verksamhetsutövare som orsakat skadan inom fem år från det att åtgärderna slutfördes eller inom fem år från det att den verksamhetsutövare som orsakat skadan påträffades. Om kostnaderna för återkravet överstiger det återkrävda beloppet, kan det beslutas att kostnaderna inte ska återkrävas. Ett beslut om återkrav får inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft.
15 § Statens medverkan i hjälpåtgärder

Om verksamhetsutövaren av orsaker som anges i 11 § inte svarar för kostnaderna eller om kostnadsansvaret för den verksamhetsutövare som orsakat skadan har jämkats med stöd av 12 §, kan den regionala miljöcentralen vidta eller låta någon annan vidta hjälpåtgärder i form av miljöarbete.
4 kap. Särskilda bestämmelser
16 § Närmare bestämmelser

Genom förordning av statsrådet kan det utfärdas närmare bestämmelser om

 1)

hjälpåtgärder som avses i 5 §,

 2)

vilka faktorer som ska beaktas vid valet av hjälpåtgärder enligt 6 §,

 3)

vilka faktorer som ska beaktas vid fastställandet av myndighetens kostnader enligt 10 § 1 mom. 2 punkten.
17 § Ändringssökande

Bestämmelser om sökande av ändring i myndighetens beslut om åläggande att vidta hjälpåtgärder finns i de lagar som nämns i 2 § 1 mom.
18 § Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

Denna lag tillämpas inte på avhjälpande av skador som orsakats av verksamhet som upphört före lagens ikraftträdande, även om skadan skulle ha framträtt först efter det att lagen har trätt i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 228/2008

MiUB 3/2009

RSv 48/2009

Europaparlamentets och rådets direktiv 35/2004/EG (32004L0035); EGT nr L143, 30.4.2004, s. 56

 Ikraftträdelsestadganden 27.5.2011/601:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

RP 277/2009, MiUB 22/2010, RSv 355/2010

27.6.2014/558:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.

RP 214/2013, MiUB 3/2014, RSv 67/2014, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG (32004L0035); EUT L 143, 30.4.2004, s. 56

19.12.2019/1404:

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet.

RP 50/2019, KoUB 8/2019, RSv 32/2019

5.1.2023/19:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2023.

RP 76/2022, MiUB 17/2022, RSv 227/2022

23.3.2023/544:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2023.

RP 220/2021, RP 231/2022, KoUB 26/2022, RSv 287/2022