Denna lag tillämpas på den ersättning (hemkommunsersättning) som en elevs hemkommun betalar till en annan kommun, till en samkommun eller till en registrerad sammanslutning eller stiftelse som fått tillstånd enligt lagen om grundläggande utbildning att ordna utbildning, till universitet eller till staten (utbildningsanordnare), om någon annan än elevens hemkommun ordnar förskoleundervisning och grundläggande utbildning för eleven.

Denna lag tillämpas inte i landskapet Åland.

Denna lag tillämpas inte om förskoleundervisning och grundläggande utbildning ordnas utomlands.

Lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009) innehåller bestämmelser om finansiering som utöver åldersklassbaserad statsandel beviljas för driftskostnaderna för undervisning som grundar sig på förlängd läroplikt enligt 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning samt för grundläggande utbildning som ordnas i internat och i skolhem.

Finansiering som utifrån de uppgifter som avses i 1 mom. 3–5 och 7 punkten och 3 mom. beviljas enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet beaktas i den statsandelsprocent som avses i 55 §.

Denna lag tillämpas på statsandelar och finansiering enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet och lagen om fritt bildningsarbete (632/1998) på det sätt som särskilt bestäms i denna lag.

Med kommuninvånare avses i denna lag den vars hemkommun en kommun enligt lagen om hemkommun (201/1994) är.

Kommuninvånare och kommunens invånarantal samt åldersklasserna bestäms, om inte något annat föreskrivs i denna lag, utgående från 18 § i befolkningsdatalagen enligt situationen vid utgången av året före det år som föregått finansåret.

Kommunen beviljas i statsandel för kostnaderna för ordnande av de statsandelsåligganden som avses i 1 § ett belopp som fås när de kalkylerade kostnader som bestäms enligt 6–13 § adderas och kommunens självfinansieringsandel enligt 55 § dras av från summan. Till det belopp som fås på detta sätt läggs de i 26–28 § avsedda tilläggsdelarna för fjärrorter, på basis av självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser och för kommuner inom samernas hembygdsområde.

Bestämmelser om utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna och om ökningar och minskningar av statsandelen finns i 7 kap.

De kalkylerade kostnaderna för statsandelen för kommunal basservice fås genom addition av de produkter som fås när grundpriserna, angivna enligt åldersklass, multipliceras med antalet invånare i kommunen i respektive åldersklass. Till den på så sätt erhållna summan läggs kommunens kalkylerade kostnader som fastställts på grundval av sjukfrekvens, arbetslöshet, inslaget av personer med främmande språk som modersmål, tvåspråkighet, karaktär av skärgård, befolkningstäthet och utbildningsbakgrund.

Bestämmelser om viktningen av sjukfrekvenskoefficientens delfaktorer och om kostnadsfaktorernas viktkoefficienter utfärdas med fem års mellanrum.

De kalkylerade kostnader som fastställs på grundval av sjukfrekvensen fås genom att det per invånare bestämda grundpriset för sjukfrekvenskoefficienten multipliceras med kommunens invånarantal och sjukfrekvenskoefficient.

När sjukfrekvenskoefficienten bestäms används Institutet för hälsa och välfärds, Folkpensionsanstaltens och Statistikcentralens uppgifter om sjukfrekvensen samt Pensionsskyddscentralens uppgifter om antalet sjukpensionärer under året före det år som föregått finansåret.

Kommunens arbetslöshetskoefficient beräknas så att andelen arbetslösa av arbetskraften i kommunen divideras med motsvarande andel för hela landet. När koefficienten beräknas används den i arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik ingående uppgiften om andelen arbetslösa av arbetskraften under året före det år som föregått finansåret.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av arbetslösheten beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för arbetslösheten multipliceras med kommunens invånarantal och arbetslöshetskoefficient.

Kommunens främmandespråkskoefficient fås genom att räkna andelen invånare med främmande språk som modersmål av kommunens invånarantal och genom att därifrån dra av motsvarande andel för den kommun där andelen invånare med främmande språk som modersmål är som lägst i hela landet. När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter om antalet personer med främmande språk som modersmål under året före det år som föregått finansåret.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av inslaget av personer med främmande språk som modersmål beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för inslaget av personer med främmande språk som modersmål multipliceras med kommunens invånarantal och främmandespråkskoefficient.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av tvåspråkigheten i tvåspråkiga kommuner beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för tvåspråkigheten multipliceras med kommunens invånarantal och produkten multipliceras med 0,07. Till denna kostnad adderas ett belopp som fås genom att grundpriset för tvåspråkighet multipliceras med antalet svenskspråkiga i kommunen och produkten multipliceras med 0,93. Bestämmelser om kommuners tvåspråkighet finns i 5 § i språklagen.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av karaktären av skärgård i skärgårdskommuner beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för karaktären av skärgård multipliceras med kommunens invånarantal.

För skärgårdskommuner där minst hälften av invånarna bor utan fast vägförbindelse till fastlandet beräknas kommunens kalkylerade kostnader på grundval av karaktären av skärgård genom att det per invånare bestämda grundpriset för karaktären av skärgård multipliceras med kommunens invånarantal och den produkt som fås multipliceras med 3.

Kommunens befolkningstäthetskoefficient beräknas genom att den genomsnittliga befolkningstätheten i hela landet divideras med kommunens befolkningstäthet. När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter om invånarantal från det årsskifte som föregår finansåret och Statistikcentralens uppgifter om landarealen för varje kommun.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av befolkningstätheten beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för befolkningstätheten multipliceras med kommunens invånarantal och befolkningstäthetskoefficient. Koefficienten kan vara högst 20.

Kommunens utbildningsbakgrundskoefficient fås genom att räkna andelen 30–54-åriga invånare utan examen efter grundskolestadiet av motsvarande åldersgrupp i kommunen och genom att därifrån dra av motsvarande andel för den kommun där andelen 30–54-åriga invånare utan examen efter grundskolestadiet av motsvarande åldersgrupp är som lägst i hela landet. När koefficienten beräknas används uppgifterna i Statistikcentralens utbildningsstatistik över antalet personer utan examen under året före det år som föregått finansåret.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av utbildningsbakgrundskoefficienten beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för utbildningsbakgrundskoefficienten multipliceras med kommunens invånarantal och utbildningsbakgrundskoefficient.

14 § har upphävts genom L 22.8.2014/676.

15 § har upphävts genom L 22.8.2014/676.

16 § har upphävts genom L 22.8.2014/676.

17 § har upphävts genom L 22.8.2014/676.

18 § har upphävts genom L 22.8.2014/676.

19 § har upphävts genom L 22.8.2014/676.

20 § har upphävts genom L 22.8.2014/676

Om det vid beräkningen av de koefficienter och bestämningsfaktorer som anges i 6–13 § inte finns uppgifter tillgängliga för den tidpunkt som avses i de nämnda paragraferna, används vid beräkningen av koefficienterna de uppgifter som senast erhållits före den tidpunkt som avses i paragrafen i fråga.

Kommunen beviljas i tilläggsdel för fjärrort ett belopp som beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för fjärrort multipliceras med kommunens invånarantal och fjärrortstal. Om kommunens fjärrortstal är minst 1,5 utan avrundning, blir kommunens tilläggsdel tre gånger så stor.

Om kommunens fjärrortstal är mindre än 1,5 utan avrundning men minst 1,0 utan avrundning, blir kommunens tilläggsdel 1,5 gånger så stor.

Närmare bestämmelser om grunderna för fastställandet av fjärrortstalet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kommunens tilläggsdel på basis av självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser multipliceras med kommunens invånarantal och koefficient för självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser.

Koefficienten för självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser fås genom att man från det tal som anger kommunens självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser drar av motsvarande tal för den kommun där självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser är som lägst.

Som det kommunspecifika tal för självförsörjningsgraden i fråga om arbetsplatser används uppgifterna i Statistikcentralens sysselsättningsstatistik för det år som föregick finansåret med tre år.

Kommuner inom samernas hembygdsområde beviljas i tilläggsdel för samiskspråkighet ett belopp som beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för kommuner inom samernas hembygdsområde multipliceras med kommunens invånarantal och andelen samiskspråkiga i kommunen.

Kommunen beviljas en på skatteinkomsterna baserad ökning av statsandelen (utjämningstillägg), om kommunens kalkylerade skatteinkomst per invånare är mindre än det belopp som fås genom att alla kommuners sammanräknade kalkylerade skatteinkomster divideras med kommunernas sammanräknade invånarantal (utjämningsgräns). Kommunen får i utjämningstillägg 80 procent av skillnaden mellan utjämningsgränsen och kommunens kalkylerade skatteinkomst per invånare.

Om kommunens kalkylerade skatteinkomst per invånare överskrider utjämningsgränsen, görs ett utjämningsavdrag från kommunens statsandel. Utjämningsavdraget är 30 procent av det belopp per invånare som överskrider utjämningsgränsen adderat med den överskjutande delens naturliga logaritm. Den naturliga logaritmen omvandlas till procentenheter.

Om de sammanlagda utjämningstilläggen till kommunerna är större än utjämningsavdragen från kommunernas statsandelar, minskas kommunernas statsandel med ett belopp som motsvarar skillnaden. Om de sammanlagda utjämningsavdragen från kommunernas statsandel är större än utjämningstilläggen till kommunerna, ökas kommunernas statsandel på motsvarande sätt med ett belopp som motsvarar skillnaden. Minskningen eller ökningen av statsandelen är lika stor per invånare i alla kommuner.

När det belopp enligt 3 mom. som ska läggas till eller dras av från statsandelarna till kommunerna beaktas inte kommunsammanslagningar som genomförs vid finansårets ingång.

Vid beräkningen av kommunens kalkylerade skatteinkomst beaktas kommunalskatten och kommunens andel av samfundsskatten (samfundsskatt). Vid beräkningen av den kalkylerade skatteinkomsten beaktas dessutom 50 procent av den kalkylerade fastighetsskatt för kärnkraftverk som avses i 14 § 1 mom. i fastighetsskattelagen (654/1992). Närmare bestämmelser om de skatteinkomster som ska beaktas vid utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna utfärdas genom förordning av statsrådet.

En kommuns statsandel kan på ansökan höjas efter prövning inom ramen för statsbudgeten, om kommunen i första hand på grund av exceptionella eller tillfälliga kommunalekonomiska svårigheter är i behov av ökat ekonomiskt stöd. Som faktorer som påverkar behovet av ekonomiskt stöd beaktas också lokala särförhållanden.

Ett villkor för att höjning av statsandelen ska kunna beviljas är att kommunen har antagit en plan över åtgärder som ska vidtas för att balansera kommunens ekonomi. Planen ska bifogas ansökan om höjning av statsandelen. För beviljandet och användningen av höjningen av statsandelen kan även ställas andra villkor som hänför sig till kommunens ekonomi. Om planen eller de villkor som ställts inte har iakttagits, kan höjning av statsandelen under de följande åren utebli eller beviljas till nedsatt belopp.

Det belopp som motsvarar de sammanlagda höjningarna av statsandelen enligt prövning dras av från statsandelarna till kommunerna. Minskningen är lika stor per invånare i alla kommuner.

31 § har upphävts genom L 22.8.2014/676.

Finansiering som enligt 17 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet beviljas för inledande av verksamhet för en privat anordnare av grundläggande utbildning minskar statsandelarna till alla kommuner med ett belopp som motsvarar den totala finansieringen. Minskningen är lika stor per invånare i alla kommuner.

De ökningar och minskningar av statsandelen till kommunerna som det statsandelssystem som trädde i kraft vid ingången av 2010 föranleder jämnas ut mellan kommunerna på det sätt som bestäms i 2 och 3 mom.

Vid utjämningen ökas eller minskas kommunens statsandel årligen med ett belopp som fås genom att de statsandelar som betalas till kommunen 2010 och de hemkommunsersättningar som kommunen betalar respektive får samt den finansiering som avses i 11 §, 13 § 1 och 2 mom., 14 och 15 § samt 44 § 3 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009) jämförs med de statsandelar för motsvarande uppgifter som kommunen skulle ha fått det nämnda året, om statsandelarna hade beräknats i enlighet med lagen om statsandelar till kommunerna (1147/1996), lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/1992) samt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (635/1998), vilka gällde till utgången av 2009.

I den jämförelsekalkyl som avses i 2 mom. beaktas också den i 12 c § i lagen om statsandelar till kommunerna avsedda inverkan på statsandelarna till kommunen som 2009 års skattelättnader haft. I jämförelsekalkylen beaktas inte de tilläggsdelar på basis av särskilt gles bosättning, för skärgårdskommuner och kommuner inom samernas hembygdsområde som avses i 26–28 §, liksom inte heller den höjning av statsandelen enligt prövning som avses i 30 §. I jämförelsekalkylen beaktas inte heller finansiering för ordnande av flexibel grundläggande utbildning.

Statsbidragsmyndigheten fastställer en övergångsutjämning för de kommuner där förändringen i statsandelarna enligt 2 mom. för vart och ett av åren överstiger det belopp per invånare som anges i 3 mom.

Förändringen i statsandelarna beräknas genom att kommunens statsandel för 2014 dras av från de statsandelar som kommunen hade beviljats om bestämningsgrunderna enligt denna lag hade varit i kraft 2014. I jämförelsekalkylen beaktas dock inte den höjning av statsandelen enligt prövning som avses i 30 § och inte heller den hemkommunsersättning som avses i 37–39 §.

Den enligt 2 mom. beräknade förändringen i statsandelen till kommunerna per invånare begränsas genom en övergångsutjämning som läggs till eller dras av från statsandelen till högst 50 euro 2015, 100 euro 2016, 180 euro 2017, 260 euro 2018 och 380 euro 2019.

Övergångsutjämningen mellan kommunerna och staten genomförs kostnadsneutralt. Statsandelen för kommunal basservice minskas i varje kommun med ett jämnstort belopp per invånare, så att minskningen motsvarar övergångsutjämningen.

Kommunens statsandel ökas eller minskas med ett belopp som beräknats så som bestäms i 2–3 mom. på grundval av de utgifter för arbetsmarknadsstödet och utkomststödet som kommunerna ansvarar för. De beräkningar som avses i denna paragraf görs utifrån uppgifterna för 2003 enligt kostnadsnivån för 2005.

När ökningen eller minskningen av statsandelen beräknas, ökas de arbetsmarknadsstöd som betalats till i kommunen bosatta personer som fått arbetsmarknadsstöd på grund av arbetslöshet för minst 500 dagar med kommunens utgifter för det grundläggande utkomststödet, och beloppet divideras med två. Det erhållna beloppet minskas med den andel av den kalkylerade kostnaden för det grundläggande utkomststödet som inte kalkylmässigt täckts av den statsandel som beviljats för ändamålet samt med de ökningar av kommunens statsandel som 2006 föranletts av att statsandelsprocenten för social- och hälsovård höjts med 0,56 procentenheter och av att utjämningsgränsen höjts med en procentenhet från 90 procent.

Som kommunens utgifter för det grundläggande utkomststödet betraktas utgifter som motsvarar 90 procent av kommunens totala utgifter för utkomststödet 2003.

Statsandelen för kommunal basservice ökas eller minskas kommunvis med differensen mellan kostnadsandelen för arbetsmarknadsstödet och samfundsskatteintäkten. Till grund för kalkylerna ligger 2013 års uppgifter om beloppet på arbetsmarknadsstödet och 2014 års uppgifter om kommunernas utdelning av samfundsskatteinkomsterna.

Utjämningen av statsandelen för kommunal basservice beräknas så att dess effekter per invånare är lika stora för alla kommuner. När utjämningen beräknas beaktas ökningen av kostnaderna för arbetsmarknadsstöd och av samfundsskatten kommunvis.

Kommunens i 5 b § i lagen om utkomststöd avsedda finansieringsandel av utgifterna för det grundläggande utkomststödet beaktas genom en minskning av kommunens statsandel med ett belopp som motsvarar kommunens andel av det grundläggande utkomststöd som betalats ut på årsnivå i kommunen enligt de uppgifter som avses i 2 mom. i denna paragraf.

För beräkning av minskningen av statsandelen för det grundläggande utkomststödet ska Folkpensionsanstalten årligen före utgången av april lämna finansministeriet uppgift om grundläggande utkomststöd som föregående år betalats ut i respektive kommun, minskat med grundläggande utkomststöd som avses i 19, 46 och 51 § i lagen om främjande av integration (1386/2010) och som gäller tidsperioden i fråga.

Statsandelen till kommunerna ökas med 24,16 euro per invånare i enlighet med den minskning av skatteinkomsterna som följer av ändringarna av beskattningsgrunderna vid beskattningen för 2015.

Om kommunens skatteinkomster minskar med mer än 24,16 euro per invånare efter den ökning av statsandelen som avses i 1 mom., ökas statsandelen för kommunal basservice med det belopp som fås när 24,16 euro per invånare dras av från minskningen av skatteinkomsterna per invånare. Om kommunens skatteinkomster minskar med mindre än 24,16 euro per invånare, minskas kommunens statsandel med det belopp som fås när minskningen av kommunens skatteinkomster per invånare dras av från 24,16 euro. De sammanlagda årliga ökningarna och minskningarna av statsandelen ska vara lika stora på riksnivå. När ändringen av statsandelen för kommunal basservice beräknas tillämpas beskattningsuppgifterna för 2013 och skattesatsen för 2014 samt invånarantalet vid årsskiftet 2013/2014.

35 a § har upphävts genom L 30.12.2014/1406.

Under 2015–2018 dras från statsandelen för kommunal basservice årligen av 0,88 euro per invånare för finansiering av statens och kommunernas projekt för utveckling av informationsteknik.

2 mom. har upphävts genom L 29.12.2011/1510.

3 mom. har upphävts genom L 22.8.2014/676.

4 mom. har upphävts genom L 22.8.2014/676.

5 mom. har upphävts genom L 30.12.2014/1406.

År 2015 dras från statsandelen för kommunal basservice av 0,37 euro per invånare för finansiering av systemet för antagning av studerande.

År 2014 dras från statsandelen för kommunal basservice av 4,10 euro per invånare och under 2015 och 2016 3,02 euro per invånare för finansiering av sjukvårds- och läkarhelikopterverksamhet.

Om förskoleundervisning och grundläggande utbildning vid utgången av året före det år som föregått finansåret ordnas av någon annan än hemkommunen för en elev som är 6–15 år eller någon annan elev som fullgör sin läroplikt, är elevens hemkommun skyldig att betala till kommunen i fråga eller till den utbildningsanordnare av annat slag som avses i 1 § 2 mom. hemkommunsersättning enligt 38–41 §. Kommunen är inte skyldig att betala hemkommunsersättning för elever som är under 6 år och fullgör förlängd läroplikt enligt 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning.

Till den del en utbildningsanordnare inte ordnar utbildning under finansåret är elevens hemkommun inte skyldig att betala hemkommunsersättning. Skyldigheten att betala hemkommunsersättning upphör vid ingången av den månad som följer på månaden då utbildningen upphörde.

Om utbildningsanordnarens verksamhet under finansåret övergår till en annan utbildningsanordnare, övergår rätten till hemkommunsersättning till denna andra utbildningsanordnare.

Som hemkommun för en elev betraktas den kommun som i befolkningsdatasystemet antecknats som elevens hemkommun enligt lagen om hemkommun vid utgången av året före det år som föregått finansåret.

Hemkommunsersättningen bestäms separat för 6-, 7–12- och 13–15-åringar enligt kommunernas och andra utbildningsanordnares faktiska kostnader för förskoleundervisning och grundläggande utbildning.

De faktiska kostnaderna bestäms enligt 59 § dock minskade med kostnaderna för stöd till sådan sjukhusundervisning som avses i 4 a § i lagen om grundläggande utbildning och kostnaderna för undervisningen för elever som omfattas av förlängd läroplikt till den del kostnaderna överskrider den faktiska nivån på hemkommunsersättningen.

Hemkommunsersättningens grunddel beräknas genom att kommunernas och andra utbildningsanordnares i 1 mom. avsedda sammanräknade faktiska kostnader för förskoleundervisning och grundläggande utbildning divideras med det viktade antalet 6–15-åringar i kommunerna. Det viktade antalet 6–15-åringar i kommunerna fås genom att antalet 6-åringar i kommunerna multipliceras med 0,61, antalet 7–12-åringar i kommunerna multipliceras med 1 och antalet 13–15-åringar i kommunerna multipliceras med 1,60, varefter dessa produkter adderas. Den på elevens ålder baserade hemkommunsersättningen fås genom att hemkommunsersättningens grunddel multipliceras med följande koefficienter:

I fråga om andra läropliktiga elever bestäms hemkommunsersättningen enligt hemkommunsersättningsgrunden för 13–15-åringar.

Andra utbildningsanordnare än kommuner får 94 procent av de hemkommunsersättningar som anges i 1–4 mom.

Finansministeriet beslutar före utgången av året före finansåret om beloppet av hemkommunsersättningens grunddel.

Trots det som i denna paragraf föreskrivs om bestämmande av hemkommunsersättning kan kommunerna komma överens om hemkommunsersättningen med varandra eller med någon annan utbildningsanordnare.

Om en 6–15-årig eller någon annan läropliktig, till hemkommunsersättning berättigande elev som får förskoleundervisning och grundläggande utbildning inte har hemkommun i Finland enligt lagen om hemkommun, är staten skyldig att betala hemkommunsersättning till utbildningsanordnaren. Grunden för hemkommunsersättningen bestäms enligt den kommun där utbildningsanordnaren huvudsakligen ordnar undervisningen. På hemkommunsersättning till privata utbildningsanordnare tillämpas dessutom bestämmelserna i 38 § 4 mom.

I fråga om elever som inte har hemkommun i Finland betalar staten till privata utbildningsanordnare, vilka såsom särskild utbildningsuppgift ålagts att ordna grundläggande utbildning på något annat språk än finska eller svenska, i hemkommunsersättning 57 procent av hemkommunsersättningen enligt 1 mom..

Om en 6–15-årig eller någon annan läropliktig, till hemkommunsersättning berättigande elev som får förskoleundervisning och grundläggande utbildning har sin hemkommun i en kommun i landskapet Åland, är staten skyldig att betala hemkommunsersättning till kommunen eller utbildningsanordnaren. Grunden för hemkommunsersättning bestäms enligt den kommun där utbildningsanordnaren huvudsakligen ordnar undervisningen.

Om en privat utbildningsanordnare ordnar utbildning för en elev som avses i 1 mom., tillämpas på statens skyldighet att betala hemkommunsersättning dessutom bestämmelserna i 38 § 4 mom. om hemkommunsersättning till privata utbildningsanordnare.

Den kommun som under vårdtiden är hemkommun enligt lagen om hemkommun för en elev som får i 4 a § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning avsedd förskoleundervisning eller grundläggande utbildning är skyldig att för eleven till den kommun där sjukhuset eller någon annan verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården finns betala ersättning, som beräknas genom att antalet dagar som den kommun där sjukhuset eller någon annan verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården finns ordnar undervisning för eleven multipliceras med de genomsnittliga faktiska årskostnaderna för undervisningen per undervisningsdag. Hemkommunen för en elev som får sådant stöd som avses i 4 a § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning är skyldig att betala en ersättning som motsvarar kostnaderna för stödåtgärderna till den kommun där det sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården som tillhandahåller stödet finns.

Den kommun som under den tid undervisningen pågår är hemkommun för en elev som får grundläggande utbildning i ett i 57 § i barnskyddslagen avsett skolhem är skyldig att för eleven till den som ordnar skolhemsundervisningen som en del av kostnaderna för barnskyddsåtgärder betala ersättning som beräknas genom att antalet arbetsdagar vid skolan under vilka eleven getts undervisning multipliceras med de genomsnittliga faktiska årskostnaderna för undervisningen per arbetsdag.

Den kommun som under den tid undervisningen pågår är hemkommun för en elev som är placerad på det sätt som avses i 16 b § 1 mom. i barnskyddslagen och som får förskoleundervisning eller grundläggande utbildning är skyldig att till den kommun eller en annan utbildningsanordnare som ordnar undervisningen betala ersättning som motsvarar kostnaderna för förskoleundervisningen eller den grundläggande utbildningen.

Om utbildningsanordnaren enligt lagen om grundläggande utbildning för en elev som avses i 1 mom. är någon annan än elevens hemkommun enligt lagen om hemkommun ska den utbildningsanordnaren betala en ersättning som motsvarar den ersättning som avses i 1 mom. till elevens hemkommun enligt lagen om hemkommun. Beloppet som ersätts är högst den andel av i 4 mom. avsedd finansiering som betalas per finansår till den utbildningsanordnare som avses i detta moment.

Trots det som ovan föreskrivs om bestämmande av ersättning kan kommunerna sinsemellan eller med någon annan utbildningsanordnare komma överens om ersättningen.

Är hemkommunen för en elev enligt lagen om grundläggande utbildning eller för en studerande enligt gymnasielagen (629/1998) eller lagen om yrkesutbildning (630/1998) någon annan kommun än den kommun där skolan eller läroanstalten är belägen, får den kommun som på basis av 7 § i lagen om elev- och studerandevård svarar för ordnande av elevhälsans psykolog- och kuratorstjänster debitera elevens eller studerandens hemkommun för de faktiska personalkostnaderna per elev eller studerande som orsakats av användningen av elevhälsans psykolog- och kuratorstjänster.

Är kommunerna oeniga om huruvida den ena av kommunerna har rätt till eller är skyldig att betala kostnaderna enligt 1 mom., ska tvisten behandlas som förvaltningstvistemål vid en förvaltningsdomstol enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Staten betalar till privata utbildningsanordnare och till universitet i samband med hemkommunsersättningarna ett per elev uträknat belopp som motsvarar den andel som den mervärdesskatt som de privata anordnarna av grundläggande utbildning betalar utgör av hemkommunsersättningarna utan mervärdesskatt till de privata utbildningsanordnarna.

Kommuner och andra utbildningsanordnare ska med avseende på centraliserad utbetalning av hemkommunsersättningar lämna in uppgifter till finansministeriet om elevantalen i förskoleundervisning och grundläggande utbildning efter åldersklass och hemkommun i fråga om elever för vilka de vid utgången av året före det år som föregått finansåret har ordnat till hemkommunsersättning berättigande förskoleundervisning och grundläggande utbildning som avses i 37 § och 38 § 1–5 mom. samt i 39 och 40 §.

Närmare bestämmelser om lämnandet av uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Finansministeriet och en elevs hemkommun har rätt att på begäran, för att kunna kontrollera hemkommunsersättningens tillförlitlighet, av kommuner och andra utbildningsanordnare få namn och personbeteckningar för de elever för vilka elevens hemkommun är skyldig att betala hemkommunsersättning.

Om två kommuner eller en hemkommun och en annan utbildningsanordnare är oeniga om huruvida den ena av kommunerna eller utbildningsanordnaren har rätt till eller är skyldig att betala hemkommunsersättning eller sådan ersättning som avses i 41 §, behandlas tvisten i förvaltningsdomstol som förvaltningstvistemål enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Finansministeriet bereder i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet samt undervisnings- och kulturministeriet de inverkningar på statsandelsgrunderna som förändringar i de statsandelsåligganden som avses i denna lag har och beräkningen av statsandelsgrunderna med avseende på beredningen av statsbudgeten.

Finansministeriet ska tillsammans med social- och hälsovårdsministeriet samt undervisnings- och kulturministeriet förhandla med Finlands Kommunförbund rf om justeringar av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna så som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Som ett led i det basserviceprogramförfarande som avses i 8 a § i kommunallagen (365/1995) ska finansministeriet förhandla med social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet och Finlands Kommunförbund rf om hur kostnaderna för förändringar i statsandelsåliggandena utvecklas och hur förändringar i statsandelsåliggandena inverkar på bestämningsgrunderna och kostnaderna för statsandelar och statsunderstöd samt på de statsandelar och statsunderstöd som kan beviljas.

Finansministeriet beviljar kommunen statsandel och beslutar om utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna. Finansministeriet ska senast före utgången av året före finansåret utan ansökan bevilja kommunen statsandel och besluta om utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna.

Statsrådet beslutar på ansökan om höjning av statsandelen enligt prövning. Höjning av statsandelen enligt prövning ska sökas före den tidpunkt som finansministeriet bestämmer.

Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning ska betala ut som en helhet, på det sätt som föreskrivs i denna paragraf, statsandelar och hemkommunsersättningar som avses i denna lag samt statsandelar och annan finansiering som avses i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet och lagen om fritt bildningsarbete.

Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning betalar ut de belopp som avses i denna paragraf till kommuner och andra erhållare av statsandel eller finansiering i jämnstora poster månatligen från finansårets ingång, senast den 11 dagen i varje månad.

Om kommunen enligt de beslut som avses i 2 mom. är skyldig att betala mera än vad som betalas till den, tar Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning ut skillnaden hos kommunen enligt det som i 3 mom. föreskrivs om utbetalning.

Till den del statsandelarna, finansieringen eller statsunderstöden justeras med stöd av 50 § 2 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet beaktas justeringarna vid utbetalningen av statsandelar, hemkommunsersättningar och annan finansiering som avses i 1 mom. före utgången av februari året efter finansåret.

Finansministeriet beslutar om tidpunkten för utbetalning av höjning av statsandelen enligt prövning.

Finansministeriet kan självt eller på ansökan rätta räknefel i beslut och uppgifter som avses i denna lag.

Om det efter den i 64 § angivna tiden för fastställande av rättelseyrkande framkommer uppgifter som inte tidigare har varit kända, och om kommunen på grund av detta inte har fått sådan statsandel som den enligt lag hade haft rätt till, ska det uteblivna beloppet betalas till kommunen. På beloppet ska betalas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) från ingången av den månad då statsandelen borde ha betalats.

Om den uteblivna förmånen har liten betydelse och utgifterna för betalningen av den inte skulle stå i proportion till sakens ekonomiska betydelse, betalas förmånen dock inte.

Finansministeriet får besluta att en utebliven förmån betalas senare i samband med utbetalningen av följande statsandel.

Om en kommun utan grund har fått statsandel enligt denna lag, ska finansministeriet bestämma att det överbetalda beloppet ska återbetalas. På det belopp som återbetalas tas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen ut räknat från ingången av den månad under vilken statsandelen eller hemkommunsersättningen har betalats.

Om den förmån som ska återbetalas är liten eller om det ska anses vara oskäligt att kräva återbetalning eller ta ut ränta, behöver det inte bestämmas att förmånen ska återbetalas.

Finansministeriet får besluta att en förmån som ska återbetalas avdras senare i samband med utbetalningen av följande statsandel.

Skyldigheten att betala en utebliven förmån eller att återbetala en grundlös förmån upphör inom fem år från utgången av det finansår då förmånen borde ha betalats eller betalades.

Grundpriserna enligt 6–13 samt 26–28 § fastställs årligen för det följande finansåret genom förordning av statsrådet.

Kommunens kalkylerade kostnader enligt 6–13 § fördelas på så sätt att kommunernas statsandel är 25,44 procent (statsandelsprocent) och kommunernas självfinansieringsandel 74,56 procent.

Statsandelen för nya och mer omfattande statsandelsåligganden är 100 procent av de kalkylerade kostnaderna för nya och mer omfattande åligganden, om inte åliggandena minskas i motsvarande utsträckning.

Statsandelen för de nya och mera omfattande uppgifterna enligt lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre är 54,3 procent av deras kalkylerade kostnader, vilket beaktas i den statsandelsprocent som avses i 1 mom.

Kommunens självfinansieringsandel är lika stor per invånare i alla kommuner. Kommunens självfinansieringsandel per invånare fås genom att alla kommuners kalkylerade kostnader enligt 6–13 § adderas och man från summan drar av en andel som beräknats i enlighet med den statsandelsprocent som anges i 55 § och dividerar det erhållna beloppet med antalet invånare i landet.

Kommunens självfinansieringsandel beräknas genom att den per invånare bestämda självfinansieringsandelen multipliceras med kommunens invånarantal.

En förändring i omfattningen eller arten av statsandelsåliggandena beaktas, om den följer av en lag eller förordning som gäller statsandelsåliggandet i fråga, av sådana föreskrifter från en statlig myndighet som grundar sig på lag eller förordning eller av statsbudgeten.

Förändringen i kostnadsnivån bestäms enligt prisindexet för basservice. Prisindexet grundar sig på förändringen i kostnadsnivån viktad med driftskostnaderna för social- och hälsovården samt undervisnings- och kulturverksamheten. Närmare bestämmelser om beräkning av prisindexet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna justeras de kalkylerade kostnader, de grundpriser och den finansiering som avses i 2 mom. i enlighet med de faktiska kostnaderna och den i 55 § angivna statsandelsprocenten med iakttagande av det som bestäms nedan i denna paragraf samt i 59 och 60 §.

Staten deltar i de kalkylerade kostnader som avses i 2 mom. med den procentandel som anges i 55 §. I statsandelsprocenten beaktas den i 2 mom. avsedda finansieringen enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.

De grundpriser och den finansiering som avses i 1 mom. fastställs och bestämmelser om den i 3 mom. avsedda statsandelsprocenten utfärdas för varje finansår. Justeringen av kostnadsfördelningen görs årligen.

Driftskostnader för vilka finansiering beviljas ur Europeiska gemenskapernas budget får hänföras till driftskostnader till den del dessa inte täcks av den finansiering som beviljas ur Europeiska gemenskapernas budget och den motsvarande särskilda nationella finansieringen enligt statsbudgeten.

När kostnadsfördelningen justeras används som underlag för de driftskostnader som avses i 59 § 1 mom. kostnader i kommunernas och samkommunernas ekonomi- och verksamhetsstatistik som Statistikcentralen utarbetat och sådan information om kostnader för förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen som undervisnings- och kulturministeriet har samlat in.

När kostnadsfördelningen justeras används uppgifterna om de faktiska kostnaderna för det tredje året före finansåret.

När kommuner sammanslås beräknas den nya kommunens statsandelar och på skatteinkomsterna baserade utjämning av statsandelen på basis av de uppgifter för kommunen som ligger till grund för bestämmandet av statsandelen för det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

Som kommunens invånarantal betraktas de sammanräknade invånarantalen i de kommuner som ändringen i kommunindelningen berör vid utgången av året före det år som föregår det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

De kalkylerade kostnader som avses i 6 §, de koefficienter som avses i 7–13 § och de tilläggsdelar som avses i 26–28 § fås genom sammanslagning av grunderna för de kalkylerade kostnaderna, koefficienterna och tilläggsdelarna för respektive kommun.

Om en del av en kommun överförs till en annan kommun beräknas statsandelarna och den på skatteinkomsterna baserade utjämningen av statsandelen för den utvidgade kommunen, i fråga om det område med vilket kommunen utvidgas, på basis av de uppgifter som ligger till grund för bestämmandet av statsandelen för den kommun som minskar det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

Statsandelarna och utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna för den kommun av vilken en del överförs till en annan kommun fördelas det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft mellan den kommun som minskar och den kommun eller de kommuner som utvidgas i samma proportion som antalet invånare i den kommun som blir mindre fördelar sig mellan dem.

Inom undervisnings- och kulturverksamheten beviljas den på det kalkylerade antalet studerande, undervisningstimmar, handledningstimmar, studerandeveckor, studerandeårsverken och årsverken baserade statsandelen de kommuner som vid ändring i kommunindelningen åläggs att ordna tjänsterna i fråga.

Det som bestäms i denna paragraf tillämpas det år ändringen i kommunindelningen träder i kraft på alla statsandelar samt det år ändringen i kommunindelningen träder i kraft och året därpå på den på skatteinkomsterna baserade utjämningen av statsandelen.

När en kommun slås samman med två eller flera kommuner ska i fråga om området för den kommun som upplöses statsandelarna och den på skatteinkomsterna baserade utjämningen av statsandelarna för de nya eller utvidgade kommunerna beräknas på basis av de uppgifter för den kommun som upplöses vilka skulle ligga till grund för bestämmandet av statsandelen det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

Det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft delas de statsandelar som avses i 1 mom. mellan de nya eller utvidgade kommunerna i samma proportion som antalet invånare i den kommun som upplöses fördelar sig mellan de övriga kommuner som ändringen i kommunindelningen gäller.

Inom undervisnings- och kulturverksamheten beviljas den på det kalkylerade antalet studerande, undervisningstimmar, handledningstimmar, studerandeveckor, studerandeårsverken och årsverken baserade statsandelen de kommuner som vid ändring i kommunindelningen åläggs att ordna tjänsterna i fråga.

Som grund för invånarantalet i områdena i kommunen betraktas invånarantalet vid utgången av året före det år som föregår det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

Det som bestäms i denna paragraf tillämpas det år ändringen i kommunindelningen träder i kraft på alla statsandelar samt det år ändringen i kommunindelningen träder i kraft och året därpå på den på skatteinkomsterna baserade utjämningen av statsandelen.

63 a § har upphävts genom L 10.4.2015/414, som träder i kraft 1.1.2017. Den tidigare formen lyder:

Om de nyckeltal för kommunens ekonomi som beskriver finansieringens tillräcklighet eller soliditeten två år efter varandra har underskridit de gränsvärden som anges genom förordning av statsrådet, ska kommunen och staten tillsammans reda ut kommunens möjligheter att garantera sina invånare den service som lagstiftningen förutsätter samt vidta åtgärder för att trygga förutsättningarna för servicen.

Utredningen görs i en utvärderingsgrupp där en av medlemmarna utses av finansministeriet och en av kommunen. Efter att ha hört kommunen utser finansministeriet till ordförande för gruppen en person som är oavhängig av kommunen och ministeriet. Gruppen lägger fram ett förslag till åtgärder som behövs för att trygga servicen till invånarna. Kommunfullmäktige ska behandla gruppens åtgärdsförslag och delge finansministeriet beslutet om dem för eventuella fortsatta åtgärder.

Finansministeriet avgör utgående från gruppens åtgärdsförslag och kommunfullmäktiges beslut om det i syfte att ändra kommunindelningen behövs en sådan särskild utredning som avses i kommunindelningslagen (1698/2009).

Om en kommun, en samkommun eller en utbildningsanordnare vid ordnandet av statsandelsåligganden har underlåtit att uppfylla en förpliktelse om vilken det föreskrivs eller bestäms i lag eller med stöd av lag, kan regionförvaltningsverket, efter att ha hört det behöriga ministeriet, ålägga kommunen eller hemkommunsersättningstagaren att vid vite uppfylla förpliktelsen.

En kommun som inte nöjer sig med ett beslut av finansministeriet som gäller beviljande av statsandel, utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna eller beloppet av hemkommunsersättningens grunddel har rätt att inom tre månader från delfåendet av beslutet framställa ett skriftligt rättelseyrkande hos finansministeriet. En anvisning om rättelseyrkande ska fogas till beslutet.

Beslut som meddelats med anledning av rättelseyrkande får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Andra beslut som meddelats med stöd av denna lag än de som anges i 1 mom. får inte överklagas genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Genom denna lag upphävs lagen av den 20 december 1996 om statsandelar till kommunerna (1147/1996) jämte ändringar.

Åtgärder som är nödvändiga för beviljande av statsandel och för utbetalning av statsandel och hemkommunsersättningar för finansåret 2010 får vidtas före ikraftträdandet.

67 § har upphävts genom L 22.8.2014/676.

De i 6, 13 och 14 § samt 22–25 § avsedda grundpriserna för 2010 fastställs genom förordning av statsrådet så som anges i 2–5 mom.

Som grundpriser för den allmänna delen, arbetslöshetskoefficienten, antalet arbetslösa, barnskyddet, antalet funktionshindrade och sjukfrekvensen samt som åldersklassbaserade grundpriser inom socialvården samt hälsovården fastställs de kalkylerade kostnader per invånare som fastställts eller bestämts för de nämnda statsandelsåliggandena för 2009 och använts som grund för statsandel, justerade till den uppskattade kostnadsnivån för 2010.

Som grundpris för bibliotek fastställs det per invånare bestämda pris per enhet som använts som grund för statsandel 2009 i kommuner där priset per enhet inte graderats på det sätt som avses i 24 § 2 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (635/1998). Det på detta sätt uträknade grundpriset justeras till den uppskattade kostnadsnivån för 2010.

Som grundpris för förskoleundervisning och grundläggande utbildning fastställs grundpriset per 6–15-åring för 2009 justerat till den uppskattade kostnadsnivån för 2010. Grundpriset för 2009 är det grundpris som skulle ha fåtts, om de kalkylerade kostnaderna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning för 2009 hade beräknats på det sätt som anges i 22 §, och om summan av de kalkylerade kostnaderna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning i hela landet enligt kalkylen hade varit lika stor som de på riksplanet sammanräknade kalkylerade statsandelsgrunder för 2009 som använts som grund för finansiering av de nämnda statsandelsåliggandena, adderat med belopp som räknas för statens läroanstalter för förskoleundervisning och grundläggande utbildning för 2009 och som avses i 9 § 2 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (635/1998). Nämnda belopp minskas med ett belopp som motsvarar den kalkylerade statsandelsgrunden för sådan verksamhet om vilken det föreskrivs i 11 §, 13 § 1–3 mom. samt 14 och 15 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009), de i 42 § avsedda momsandelarna till privata utbildningsanordnare samt med beloppet av statsunderstöd enligt 44 § 2 mom. och sådan i statsbudgeten avsedd tilläggsfinansiering för statens skolor som avser att ersätta statsandelar som gått förlorade till följd av ändringar i statsandelssystemet.

Grundpriserna per invånare för grundläggande konstundervisning och allmän kulturverksamhet för 2010 fastställs inom ramen för statsbudgeten.

När de i 2–4 mom. angivna grundpriserna bestäms beaktas förändringar i statsandelsåliggandenas omfattning och art så som anges i 54 §.

Trots det som i 58 § föreskrivs om justering av kostnadsfördelningen företas den första justeringen av kostnadsfördelningen enligt denna lag för finansåret 2012 utifrån uppgifterna om 2009 års kostnader.

Trots det som i 37 § föreskrivs om bestämmande av hemkommunsersättning bestäms hemkommunsersättningen 2010 utgående från var förskoleundervisning och grundläggande utbildning ordnas för eleven den 20 september 2009 och vilken elevens hemkommun är den 31 augusti 2009. Elevens ålder bestäms enligt i vilken ålder eleven varit vid utgången av 2009.

År 2010 minskas inte statsandelarna för kommunal basservice enligt 32 §.