Syftet med denna lag är att förhindra att narkotika importeras till eller exporteras från Finland olagligt, att förhindra att narkotika tillverkas, sprids och används olagligt samt att minska hälsoriskerna av andra ämnen som används i drogsyfte.

Denna lag tillämpas på kontrollen av narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen. Lagen tillämpas även på kontrollen av narkotikaprekursorer utöver vad som föreskrivs om kontrollen av prekursorer i den i 3 § 1 mom. 2 punkten nämnda förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen, i den i 3 § 1 mom. 3 punkten nämnda förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer och i de i 3 § 1 mom. 4 punkten nämnda förordningarna om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.

Närmare bestämmelser om vilka ämnen, preparat och växter som anses som narkotika enligt 1 mom. 5 punkten utfärdas genom förordning av statsrådet.

I denna lag avses med för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen sådana ämnen som används i drogsyfte och som kan vara farliga för hälsan och har anmälts för att innefattas i kontrollen på det sätt som avses i 1 mom. 5 punkten underpunkt e eller är positionsisomerer av sådana ämnen och som inte är läkemedel eller narkotika. Närmare bestämmelser om vilka ämnen som ska betraktas som för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen utfärdas genom förordning av statsrådet.

I fråga om ämnen som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e och 3 § 3 mom. bedöms ämnets psykoaktiva egenskaper och farlighet av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd samt polisen och Tullen.

Om Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet anser att ämnets psykoaktiva egenskaper och farlighet kräver förbud enligt 5 §, ska centret lämna sin bedömning till social- och hälsovårdsministeriet och bifoga sitt förslag till åtgärder som bland annat grundar sig på om ämnet förekommer i Finland eller om det sannolikt kan förekomma i Finland innan det i enlighet med det beslut av rådet som anges i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c kan beslutas om att ämnet ska innefattas i kontrollen.

Om ett sådant ämne som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e eller 3 § 3 mom. enligt det kemikalieproduktregister som förs av Säkerhets- och kemikalieverket eller annars kan antas ha industriell användning eller om det rör sig om en läkemedelssubstans, ska de kända tillverkarna av ämnet eller substansen eller de aktörer som representerar dessa ges tillfälle att uttala sig om bedömningen och förslaget till åtgärder. Genom förordning av statsrådet får det föreskrivas om obetydliga undantag från förbudet mot industriell behandling av narkotika, om användning av ämnet i industriell näringsverksamhet kan motiveras.

Bestämmelser om narkotika och narkotikaprekursorer som utgör läkemedel finns dessutom i läkemedelslagen (395/1987) och annanstans i lag.

Bestämmelser om förebyggande av narkotikamissbruk och vård av narkotikamissbrukare finns i lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet (523/2015) och i lagen om missbrukarvård (41/1986).

Produktion, tillverkning, import till och export från Finlands territorium, transport, transitering, distribution, hantering, innehav och användning av samt handel med narkotika är förbjudet. Undantag från förbudet kan göras av medicinska skäl, forskningsskäl eller kontrollskäl eller med anledning av industriell användning enligt vad som särskilt föreskrivs i denna lag eller någon annanstans i lag.

Tillverkning, import till Finlands territorium, lagring, hållande till salu och överlåtelse av för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen är förbjudet. Undantag från förbudet kan göras av forskningsskäl eller med anledning av industriell användning enligt vad som särskilt föreskrivs i denna lag eller någon annanstans i lag.

Det är tillåtet att utan mellanlagring transportera narkotika genom Finlands territorium till ett annat land, om aktören har ett beslut om exporttillstånd från ursprungslandets behöriga myndighet och ett importtillstånd som beviljats av mottagarlandets behöriga myndighet.

En aktör som transporterar narkotika med stöd av 1 mom. ska anmäla transiteringen av narkotika till tullmyndigheterna och lägga fram export- och importtillstånd för narkotikapartiet innan partiet anländer till landet.

Odling av kat (Catha edulis), Psilocybesvampar och kokabuske är förbjuden.

Odling av opiumvallmo, hampa och kaktusväxter som innehåller meskalin för att användas som narkotika eller vid tillverkning eller produktion av narkotika är förbjuden.

Den som har kommit i besittning av narkotika utan att vara berättigad att inneha den är skyldig att utan dröjsmål överlämna den till polis-, tull- eller gränsbevakningsmyndigheterna.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan bevilja tillstånd för tillverkning av narkotika, import av narkotika till Finland, export av narkotika från Finland och hantering av narkotika.

Bestämmelser om tillverkningstillstånd finns i 12 §.

En innehavare av tillstånd enligt denna lag, personalen vid ett verksamhetsställe enligt tillståndet i de fall då de utför sina arbetsuppgifter samt den som fullgör uppdrag åt en myndighet som är berättigad till tillstånd har rätt att inneha en sådan mängd narkotika som preciseras i tillståndet och att genomföra nödvändiga transporter av narkotikan.

Ett tillstånd enligt denna lag befriar inte tillståndshavaren från att iaktta de krav och därtill hörande föreskrifter som ställs på verksamheten någon annanstans i lag.

När det gäller narkotika som nämns i förteckningarna I och II i 1961 års allmänna narkotikakonvention får tillstånd dock inte beviljas för en större mängd narkotika än vad som enligt nämnda konvention har anmälts till internationella nämnden för kontroll av narkotika att kommer att användas för nämnda ändamål under året i fråga.

Närmare bestämmelser om uppställande av kvoter som avses i 3 mom. och om uppfyllande av konventionens förpliktelser kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan anse att den tillståndssökande uppfyller villkoren i 1 mom. utan att särskilt utreda detta, om den som söker tillstånd regelbundet av centret ansöker om tillstånd enligt 12–15 § och centret under det senaste året har konstaterat att den tillståndssökandes verksamhet uppfyller villkoren enligt 1 mom.

Tillverkningstillstånd för narkotika kan beviljas för högst ett kalenderår i sänder. Tillverkningstillstånd krävs inte för tillverkning av läkemedelspreparat som avses i läkemedelslagen. Tillverkningstillstånd för narkotika som inte används för medicinskt bruk får inte beviljas.

Tillverkningstillstånd får inte beviljas för längre tid än hanteringstillståndet är i kraft.

Ett tillverkningstillstånd kan förenas med villkor som gäller mängder, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring av ämnena samt vid behov andra motsvarande omständigheter.

Närmare bestämmelser om detaljer i tillståndsvillkoren får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Importtillstånd för narkotika beviljas för högst sex månader. Importtillstånd beviljas särskilt för varje leveransparti, med undantag av tillstånd som gäller sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e och som är avsedd för industriell användning eller ämnen, preparat och testsystem som innehåller narkotika och som används för konstaterande av narkotika.

Till importtillstånd kan fogas villkor som gäller importsättet, narkotikamängder, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring.

Vid sidan av varje beslut om importtillstånd ges den sökande ett importintyg för att kunna söka exporttillstånd hos den behöriga myndigheten i det land från vilket narkotikan importeras. Tillståndshavaren ska underrätta tullmyndigheten om att narkotikan anlänt till landet och visa upp importintyget för myndigheten. Tullmyndigheten ska göra nödvändiga anteckningar på intyget och vid behov bifoga andra utredningar i anslutning till förtullningen.

Tillståndshavaren ska återsända intyget till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet omedelbart efter att den import till Finland som avses i tillståndet har skett, dock senast när giltighetstiden för tillståndet upphör.

Närmare bestämmelser om detaljerna i de tillståndsvillkor som avses i 2 mom. och om importintygens detaljerade innehåll och anteckningarna i dem kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Exporttillstånd för narkotika beviljas för högst sex månader. Tidsfristen får inte vara längre än giltighetstiden för importtillståndet från det land till vilket exporten från Finland sker. Exporttillstånd beviljas särskilt för varje leveransparti, med undantag av tillstånd som gäller sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e och som är avsedd för industriell användning eller ämnen, preparat och testsystem som används för konstaterande av narkotika.

Vid ansökan om exporttillstånd ska den sökande visa upp ett importtillstånd av den behöriga myndigheten i det land till vilket exporten från Finland sker eller något annat motsvarande intyg över att det parti som den sökande avser exportera får importeras till landet i fråga.

Till exporttillstånd kan fogas villkor som gäller exportsättet, narkotikamängder, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring.

Vid sidan av varje beslut om exporttillstånd ges den sökande ett exportintyg. Tillståndshavaren ska underrätta tullmyndigheten om att narkotikan förts ut ur landet och visa upp exportintyget för myndigheten. Tullmyndigheten ska göra nödvändiga anteckningar på intyget och vid behov bifoga andra utredningar i anslutning till förtullningen.

Tillståndshavaren ska återsända intyget till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet omedelbart efter att den export från Finland som avses i tillståndet har skett, dock senast när giltighetstiden för tillståndet upphör.

Närmare bestämmelser om detaljerna i de tillståndsvillkor som avses i 3 mom. och om exportintygens detaljerade innehåll och anteckningarna i dem kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Hanteringstillstånd för narkotika beviljas för högst tre år i sänder.

Hanteringstillstånd för narkotika krävs inte för hantering och innehav av läkemedel som klassificerats som narkotika, när detta sker i medicinskt syfte enligt bestämmelserna i läkemedelslagen, lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) eller lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000) eller i en förordning som utfärdats med stöd av dem eller när en behörig myndighets officiella laboratorium utför lagstadgade uppgifter.

Till hanteringstillstånd kan fogas villkor som gäller narkotikaslag, narkotikamängder, hanteringssyfte, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring.

Närmare bestämmelser om tillståndsvillkorens detaljer kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett verksamhetsställe som utövar tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag ska ha en ansvarig person och ett tillräckligt antal ställföreträdare för denna. Dessa personer utses av tillståndshavaren. Den ansvariga personen och ställföreträdarna ska ha uppnått myndighetsåldern och vara lämpliga för uppgiften. De ska också ha de befogenheter som uppgiften kräver och genom utbildning eller erfarenhet förvärvad tillräcklig yrkesskicklighet. Tillståndshavaren ska ge de ansvariga personerna och deras ställföreträdare ett skriftligt förordnande om deras uppgifter.

Olämplig för uppgiften som ansvarig person och ställföreträdare är den som på grund av missbruk av narkotika eller andra rusmedel, på grund av att han eller hon under de tio senaste åren begått ett narkotikabrott eller på grund av förseelser mot eller försummelser i strid med denna lag under de tre senaste åren uppenbart inte kan sköta uppgiften. Som olämplig för uppgiften anses även en person som är försatt i konkurs eller vars handlingsbehörighet annars har begränsats.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet godkänner de ansvariga personer och ställföreträdare som vid sidan av tillståndshavaren ska se till att denna lag och bestämmelserna i tillståndsvillkoren iakttas på verksamhetsstället.

Den som söker tillstånd ska i samband med tillståndsansökan hos Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ansöka om godkännande av den ansvariga person och de ställföreträdare som den tillståndssökande utsett. Den tillståndspliktiga verksamheten får inte inledas förrän en ansvarig person och dennes ställföreträdare har godkänts för verksamheten i fråga.

När en ansvarig person eller en ställföreträdare avgår eller annars upphör att sköta sin uppgift ska en ny ansvarig person eller ställföreträdare utses och en ansökan om godkännande av denne göras inom sju dagar.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska återkalla godkännandet av en ansvarig person eller dennes ställföreträdare, om tillståndshavaren begär det.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan i de fall som avses i 2 mom. i stället för att återkalla godkännandet tilldela den ansvariga personen eller ställföreträdaren en varning, om ett återkallande av godkännandet hade varit oskäligt med beaktande av omständigheterna.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska underrätta den tillståndshavare som den ansvariga personen eller ställföreträdaren tjänstgör hos, om godkännandet återkallats eller en varning tilldelats.

Tillståndshavaren ska underrätta Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet om sådana ändringar i de uppgifter som i enlighet med 1 mom. lämnats i samband med tillståndsansökan och som påverkar förutsättningarna för beviljande av tillstånd.

Närmare bestämmelser om innehållet i den utredning som ska fogas till tillståndsansökan kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En tillståndshavare får överlämna narkotika endast till en annan tillståndshavare eller någon som annars har rätt att anskaffa, inneha eller hantera de ämnen som överlåts.

Mottagaren ska ge överlåtaren en redogörelse för användningsändamålet för den narkotika som överlåts. Användningsändamålet ska vara det som avses i 9 § 2 mom.

Om det inte är fråga om ett brådskande fall ska Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet i situationer som avses i 2 mom. innan ett tillstånd återkallas ge en skriftlig varning och sätta ut en tid inom vilken tillståndshavaren ska avhjälpa eller undanröja bristerna i verksamheten.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan också ge tillståndshavare en anmärkning eller en skriftlig varning, om de brister, förseelser eller försummelser som har framkommit kan rättas till eller är ringa.

Ett återkallat tillstånd ska återlämnas till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för import och export av sådana läkemedelspreparat innehållande narkotika som är avsedda för användning vid första hjälpen och som ingår i läkemedelsförråd ombord på fartyg och luftfartyg i internationell trafik och i ambulanser och fordon som används i humanitär biståndsverksamhet.

Läkemedelspreparat som avses i 1 mom. ska förvaras i en förseglad förstahjälpslåda i ett låst medicinskåp. På fartyg är befälhavaren ansvarig för dessa preparat och i luftfartyg, ambulanser och fordon som används i humanitär biståndsverksamhet den person som ansvarar för läkemedelsförrådet.

Import- och exporttillstånd enligt denna lag behövs inte för sådana läkemedelspreparat som internationella och finländska militäravdelningar och biståndsgrupper inom internationell räddningsverksamhet med anknytning till internationellt samarbete för med sig in i och ut ur landet och som är avsedda att användas för den egna första hjälpen inom militäravdelningen eller biståndsgruppen inom räddningsverksamheten. Läkemedelspreparaten ska förvaras i en låst förstahjälpslåda och oanvända läkemedelspreparat ska återföras till Finland. Militäravdelningen eller biståndsgruppen inom räddningsverksamheten ska utse en person som ansvarar för läkemedelspreparaten. En anmälan om exporten av preparaten ska göras på förhand och en anmälan om importen av preparaten utan dröjsmål efter återresan. Anmälan görs till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet.

En organisation som bedriver humanitär biståndsverksamhet och som har tillstånd enligt 32 § 3 mom. i läkemedelslagen behöver inte i humanitär biståndsverksamhet något import- och exporttillstånd enligt denna lag, om det är fråga om en exceptionellt allvarlig situation i denna verksamhet eller om det finns andra särskilda skäl. Då ska en anmälan om export av läkemedelspreparat på förhand och om import utan dröjsmål göras till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Vad som i 16 § föreskrivs om krav på ansvarig person och i 17 § om godkännande av ansvarig person gäller import och export av läkemedelspreparat i de fall som avses i detta moment.

Närmare bestämmelser om innehållet i de anmälningar som avses i 3 och 4 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Import- eller exporttillstånd enligt denna lag behövs inte för kombinationspreparat som innehåller andra psykotropa ämnen än de som nämns i förteckning I i 1971 års konvention om psykotropa ämnen eller för preparat som innehåller läkemedelssubstanser som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e i denna lag. Dessutom krävs det att kombinationspreparatet eller preparatet innehåller narkotika endast i ringa mängder eller narkotikan är i svårligen avskiljbar form, och att risken för missbruk med tanke på ämnets omfattande medicinska användning endast kan anses som liten i fråga om kombinationspreparatet eller preparatet.

Import- och exporttillstånd enligt denna lag behövs inte för ett läkemedelspreparat som innehåller narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e, om risken för missbruk av läkemedelspreparatet med tanke på ämnets omfattande medicinska användning kan anses som liten. På sådana preparat tillämpas i övrigt samma krav och begränsningar som gäller för preparat som innehåller ämnen som nämns i förteckning IV i 1971 års konvention om psykotropa ämnen.

Närmare bestämmelser om ämnen, preparat och testsystem som är befriade från tillståndsplikt får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e, om den av motiverad anledning ingår i ett annat ämne eller preparat och risken för missbruk kan anses som liten på grund av den obetydliga mängden av ämnet eller av att narkotikan är i en form som är svår att utnyttja eller avskilja.

Universitet och vetenskapliga forskningsinstitut får importera och lagra för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen för sin forskningsverksamhet, om det i fråga om ämnet och verksamheten före importen har gjorts en anmälan till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet.

Näringsidkare får av grundad anledning importera och lagra för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen för sin industriella verksamhet, om det i fråga om ämnet och verksamheten före importen har gjorts en anmälan till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet.

Import, lagring, hållande till salu och överlåtelse av ett för konsumentmarknaden förbjudet psykoaktivt ämne är tillåtet, om det av grundad anledning ingår i ett annat ämne eller preparat och risken för missbruk kan anses vara liten på grund av den obetydliga mängden av ämnet eller på grund av att ämnet är i en form som är svår att utnyttja eller avskilja.

Närmare bestämmelser om anmälan enligt denna paragraf får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Denna lags bestämmelser om import till och export från Finland av narkotika tillämpas inte på sådana läkemedelspreparat som innehåller ämnen som avses i förteckningarna I–III i 1961 års allmänna narkotikakonvention eller i förteckningarna II–IV i 1971 års konvention om psykotropa ämnen eller läkemedelssubstanser enligt 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e, om de används av passagerare för personlig medicinering. Då ska 19 § i läkemedelslagen och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas.

Den som tillverkar, importerar till Finland, exporterar från Finland eller deltar i transport och förvaring av narkotika ska se till att import- och exporthandlingarna och de förpackningar i vilka ämnen eller preparat överlåts har nödvändiga identifieringsuppgifter.

Närmare bestämmelser om de identifieringsuppgifter som avses i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Narkotika ska lagras eller annars förvaras på en särskild, låst plats som utomstående inte har tillträde till.

Närmare bestämmelser om lagring och förvaring av narkotika som avses i 1 mom. och om vilka läkemedelspreparat som inte behöver förvaras på det sätt som nämns i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid transport av narkotika och vid därtill hörande andra åtgärder ska det iakttas tillräcklig omsorgsfullhet och försiktighet med hänsyn till det ämne som transporteras, dess mängd samt transportform.

De som deltar i transport och förvaring av narkotika ska se till att tillgrepp och annan olaglig användning av narkotikan förhindras.

Närmare bestämmelser om transport och därtill hörande hantering av narkotika som avses i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

De som har rätt att hantera narkotika är skyldiga att låta förstöra alla läkemedel som betraktas som narkotika samt annan narkotika för vilken det inte längre finns sådan användning som är tillåten enligt denna lag.

Ämnen och preparat som avses i 1 mom. får förstöras endast i en anläggning för behandling av farligt avfall. Då ska avfallslagens (646/2011) och miljöskyddslagens (527/2014) bestämmelser om förstöring av farligt avfall iakttas.

Med avvikelse från 1 mom. ska bestämmelserna i avfallslagen och miljöskyddslagen tillämpas på förstöring av sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 e-punkten och som av statsrådet godkänts för industriell användning.

Närmare bestämmelser om förstöring av ämnen och preparat som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Innehavare av tillstånd enligt denna lag och aktörer som avses i 15 § 2 mom. och 22 § 3 mom. ska föra bok över narkotika som de tillverkar, exporterar, importerar och hanterar. Redovisningsskyldigheten gäller dock inte för personlig medicinering förskrivna läkemedel som betraktas som narkotika, förutom på apotek, sjukhus och hälsovårdscentraler och i situationer som avses i 22 § 3 mom. Redovisningsmaterialet ska bevaras minst sex år från utgången av det år då det upprättades. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet har trots sekretessbestämmelserna rätt att ta del av det redovisningsmaterial om narkotika som avses i detta moment. Livsmedelsverket och regionförvaltningsverken har rätt att få veterinärers narkotikaredovisning till påseende.

Förstöring av narkotika ska antecknas i redovisningen av narkotika. I fråga om förstöringen av och skyldigheten att föra bok över läkemedel som kunder lämnar in till apotek iakttas vad som särskilt föreskrivs om detta.

Närmare bestämmelser om den redovisning av narkotika och om det redovisningsmaterial om narkotika som avses i denna paragraf samt om dess förvaring kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Dessutom ska tillståndshavarna kvartalsvis anmäla till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet om sådana till Finland importerade och från Finland exporterade ämnen som ingår i förteckningarna i 1961 års allmänna narkotikakonvention och förteckningarna I–III i 1971 års konvention om psykotropa ämnen.

Genom förordning av statsrådet kan det utfärdas närmare bestämmelser om den anmälningsskyldighet som avses i denna paragraf.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan vid behov meddela föreskrifter om detaljer i samband med anmälningarna.

Apoteken ska övervaka och föra bok över expedieringen från apoteken av de ämnen och preparat som ingår i förteckningarna I, II och IV i 1961 års allmänna narkotikakonvention och i förteckningarna I–IV i 1971 års konvention om psykotropa ämnen samt av preparat som innehåller narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e.

Bestämmelser om rätten för Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet att få sådana uppgifter om recept och expediering av recept som är nödvändiga för övervakning enligt denna lag finns i 15 § 1 mom. 2 punkten i lagen om elektroniska recept (61/2007).

Till den del det är fråga om läkemedel som betraktas som narkotika och för vilka uppgifter om övervakning inte registreras hos receptcentret, ska apoteket trots sekretessbestämmelserna på begäran lämna Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet nödvändiga uppgifter om övervakningen.

De övervaknings- och redovisningsuppgifter som avses i denna paragraf är sekretessbelagda.

Vid utsläppande på marknaden enligt förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och vid import, export och verksamhet av mellanhänder enligt förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer gäller i fråga om aktörernas skyldigheter vad som bestäms i dessa förordningar och i förordningarna om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.

Den som importerar eller lagrar för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen ska föra bok över de ämnen som importerats och använts i forsknings- eller produktionsverksamheten och se till att handlingarna innehåller tillräckliga uppgifter för identifiering av mängden ämne samt försäljarens och köparens namn och adress. Handlingarna ska bevaras minst tre år från utgången av det kalenderår då importen eller lagringen skett.

Den som importerar eller lagrar för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen ska till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet lämna ett sammandrag av mängderna importerade och lagrade ämnen samt de viktigaste uppgifterna om de ämnen som använts och om sin forsknings- eller produktionsverksamhet. Uppgifterna ska lämnas för varje kalenderår senast den 15 februari följande år.

Närmare bestämmelser om redovisningsskyldigheten och skyldigheten att lämna uppgifter enligt denna paragraf får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Social- och hälsovårdsministeriet svarar för den högsta ledningen och styrningen i fråga om efterlevnaden av denna lag samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

Tillstånds-, anmälnings- och övervakningsmyndighet enligt denna lag samt den behöriga myndighet som avses i förordningarna om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och med tredjeländer samt i förordningarna om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer är Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet, om inte något annat föreskrivs.

Veterinärerna övervakas även av Livsmedelsverket och regionförvaltningsverken.

Närmare bestämmelser om Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdets uppgifter enligt 3 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närmare bestämmelser om de informationsinsamlingsuppgifter enligt denna lag som Institutet för hälsa och välfärd har kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet utsedd inspektör som är anställd vid centret har rätt att inspektera lokaler och utrymmen där narkotika, narkotikaprekursorer eller för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen produceras, tillverkas, lagras, förvaras eller på annat sätt hanteras. Inspektionsrätten innefattar även förhandsinspektioner som ingår i Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdets tillstånds- och kontrollåtgärder och som utförs för konstaterande av att villkoren för beviljande av tillstånd uppfylls.

En inspektör som avses i 1 mom. ska ges tillträde till verksamhetsställets alla lokaler och utrymmen. En inspektion som avses i denna paragraf får inte verkställas i utrymmen som används för boende av permanent natur.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet har rätt att få handräckning av polisen samt tull- och gränsbevakningsmyndigheterna för att utföra en uppgift som med stöd av denna lag ankommer på det.

Utöver vad som i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om inspektion, ska vid en inspektion alla handlingar och övrigt material som en inspektör som avses i 36 § 1 mom. begär och som behövs för inspektionen läggas fram. Inspektören ska utan kostnad och utan hinder av sekretessbestämmelserna på begäran få kopior av de handlingar som behövs för inspektionen.

Inspektören har i samband med inspektionen rätt att för närmare separata undersökningar utan kostnad ta prover av ämnen och preparat som finns på verksamhetsstället. Inspektören har dessutom rätt att göra för genomförandet av inspektionen nödvändiga bildupptagningar under inspektionen.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet rätt att utan kostnad få för utförandet av tillstånds- och kontrolluppgifter enligt denna lag nödvändig information av näringsidkare och andra aktörer som avses i denna lag och i läkemedelslagen samt av statliga och kommunala myndigheter.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet rätt att av de aktörer som avses i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och i förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer få de uppgifter om verksamhet avseende narkotikaprekursorer som är nödvändiga för tillsynen över att bestämmelserna i nämnda förordningar följs.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet rätt att av tullmyndigheterna få för fullgörandet av uppgifter enligt denna lag nödvändiga uppgifter om import till och export från Finland av narkotika och narkotikaprekursorer som finns i registren över utrikeshandeln. Dessa uppgifter får inte utan Tullstyrelsens tillstånd användas för andra ändamål än de uppgifterna har lämnats för.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet har rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få de uppgifter som är nödvändiga för verkställande av den övervakning som avses i denna lag och för beviljande av tillstånd som avses i denna lag och i gemenskapslagstiftningen om narkotikaprekursorer.

Bestämmelser om rätten att få uppgifter ur straffregistret finns i straffregisterlagen (770/1993).

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter om kontroll enligt denna lag till polisen, tull- och gränsbevakningsmyndigheterna och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, när uppgifterna är nödvändiga för att myndigheterna ska kunna fullgöra sina lagstadgade uppgifter.

Polisen, tullmyndigheterna, gränsbevakningsmyndigheterna, övriga myndigheter som hanterar narkotika och myndigheter som vidtar åtgärder för förhindrande av olaglig användning av narkotika samt utrikesministeriet och justitieministeriet ska ge Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet samt Institutet för hälsa och välfärd de uppgifter som behövs för utlämnande av uppgifter till internationella kontrollmyndigheter och informationsinsamlingsinstanser, om inte annat följer av skyldigheten att hålla uppgifter hemliga.

Behöriga myndigheter är förutom Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet polisen när det gäller brottsbekämpning i fråga om narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen samt tull- och gränsbevakningsmyndigheterna när det gäller brottsbekämpning i fråga om narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen och import, export och transitering av narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen samt alla nämnda myndigheter i ärenden om vilka det föreskrivs i artikel 8.1 i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och i artiklarna 8, 9.1, 14 och 26 i förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer.

En anhållningsberättigad tjänsteman ska beslagta narkotika som i enlighet med 8 § har överlåtits till polisen, tullmyndigheterna eller gränsbevakningsmyndigheterna eller som annars inte får innehas enligt denna lag, men vars innehav inte är straffbart. När beslag företas ska bestämmelserna om protokoll i 7 kap. 12 § i tvångsmedelslagen (806/2011) och om hävning av beslag i 7 kap. 14 § i den lagen iakttas.

En anhållningsberättigad tjänsteman ska bevisligen förstöra eller låta förstöra narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen som har beslagtagits eller dömts förverkade till staten. Vid förstöringen och redovisningen av narkotika ska 28 och 30 § iakttas. Det ämne som ska förstöras eller en del av det ska dock förvaras så länge det kan behövas som bevis vid rättegång.

En anhållningsberättigad tjänsteman får bevisligen förstöra eller låta förstöra råvaror, andra ämnen, anordningar eller tillbehör som är avsedda för olaglig produktion, odling, tillverkning eller användning eller för olagligt innehav av narkotika och som kan beslagtas, om det är sannolikt att de kommer att dömas förverkade till staten.

Genom skriftligt beslut av chefen för centralkriminalpolisen eller Tullens chef för brottsbekämpning kan myndigheter som arbetar med förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott i enskilda fall beviljas tillstånd för tillverkning av narkotika, import av narkotika till Finland, export av narkotika från Finland eller transitering av narkotika. Tillstånd kan också beviljas för användning av beslagtagna prover för odling av växter och svampar som avses i 7 §. Tillstånd som avses i detta moment får beviljas endast för ändamål som är nödvändiga för förebyggande, avslöjande eller utredning av narkotikabrott. Tillstånd för tillverkning av narkotika och odling av växter och svampar som avses i 7 § kan beviljas endast Centralkriminalpolisens kriminaltekniska laboratorium och Tullaboratoriet.

Genom skriftligt beslut av en i 1 mom. avsedd chef kan narkotika som har beslagtagits eller förklarats förverkad till staten och i 44 § 2 mom. avsedda ämnen, anordningar och tillbehör som har beslagtagits eller förklarats förverkade till staten överlämnas till en myndighet för användning för förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott och myndigheten beviljas tillstånd att inneha narkotika för detta ändamål.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska årligen före utgången av januari månad underrättas om beslut som avses i denna paragraf i fråga om föregående år.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan förbjuda den som bryter mot bestämmelserna i denna lag, förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen eller förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer att fortsätta med eller upprepa det lagstridiga förfarandet. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan också bestämma att den som bryter mot bestämmelserna ska fullgöra sin skyldighet på något annat sätt.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan förena ett förbud eller föreläggande som har meddelats med stöd av denna lag med vite eller med hot om att en åtgärd som lämnats ogjord utförs på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts. Bestämmelser om återkallande av tillstånd finns i 21 §.

Vite i anslutning till ett förbud döms ut av regionförvaltningsverket på yrkande av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande ingår i övrigt i viteslagen (1113/1990).

Skyldigheten enligt denna lag att lämna uppgifter får i fråga om en fysisk person dock inte förenas med vite när det finns anledning att misstänka personen för brott och uppgifterna hänför sig till det ärende som är föremål för brottsmisstanke.

Den som bryter mot ett förbud som har utfärdats med stöd av denna lag och förenats med vite behöver inte dömas till straff för samma gärning.

Bestämmelser om narkotikabrott finns i 50 kap. i strafflagen (39/1889). Bestämmelser om brott mot förbudet mot för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen finns i 44 kap. 5 a § i strafflagen.

I fråga om beslut som meddelats med stöd av 12–15 § och 17 § samt beslut som meddelats med stöd av förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer får omprövning begäras. Bestämmelser om begäran av omprövning finns i förvaltningslagen.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Ett beslut av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat.

Denna lag, nedan den nya lagen, träder i kraft den 1 september 2008.

Genom denna lag upphävs narkotikalagen av den 17 december 1993 (1289/1993), nedan den gamla lagen, jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Om det någon annanstans i lag hänvisas till den gamla lagen eller dess bestämmelser, ska hänvisningen anses avse den nya lagen eller dess motsvarande bestämmelser.

Ett tillstånd som har beviljats med stöd av den gamla lagen anses vara beviljat med stöd av den nya lagen och upphör att gälla det datum som angetts i tillståndsbeslutet.

Ärenden som är anhängiga vid Läkemedelsverket vid den nya lagens ikraftträdande och som anhängiggjorts enligt den gamla lagen handläggs och avgörs enligt den gamla lagen.

En tillståndshavare ska för varje verksamhetsställe som är föremål för detta tillstånd utse en sådan ansvarig person som avses i 16 § och anmäla personen i fråga till Läkemedelsverket för godkännande inom sex månader från denna lags ikraftträdande.

De ämnen om vars innefattande i kontrollen det har beslutats med stöd av rådets beslut 2005/387/RIF om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen och de ämnen som innefattats i kontrollen med stöd av den genom ovannämnda beslut upphävda gemensamma åtgärden 97/396/RIF om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger betraktas även som sådana ämnen som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c. I fråga om dessa ämnen kan närmare bestämmelser utfärdas genom förordning av statsrådet, på motsvarande sätt som i fråga om de ämnen som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c.

Syftet med denna lag är att förhindra att narkotika importeras till eller exporteras från Finland olagligt, att förhindra att narkotika tillverkas, sprids och används olagligt samt att minska hälsoriskerna av andra ämnen som används i drogsyfte.

Denna lag tillämpas på kontrollen av narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen. Lagen tillämpas även på kontrollen av narkotikaprekursorer utöver vad som föreskrivs om kontrollen av prekursorer i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen, förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer och förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.

Närmare bestämmelser om vilka ämnen, preparat och växter som anses som narkotika enligt 1 mom. 5 punkten utfärdas genom förordning av statsrådet.

I denna lag avses med för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen sådana ämnen som används i drogsyfte och som kan vara farliga för hälsan och har anmälts för att innefattas i kontrollen i enlighet med det beslut av rådet som anges i 1 mom. 5 punkten underpunkt c eller är positionsisomerer av sådana ämnen och som inte är läkemedel eller narkotika. Närmare bestämmelser om vilka ämnen som ska betraktas som för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen utfärdas genom förordning av statsrådet.

I fråga om ämnen som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e och 3 § 3 mom. bedöms ämnets psykoaktiva egenskaper och farlighet av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd samt polisen och Tullen.

Om Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet anser att ämnets psykoaktiva egenskaper och farlighet kräver förbud enligt 5 §, ska centret lämna sin bedömning till social- och hälsovårdsministeriet och bifoga sitt förslag till åtgärder som bland annat grundar sig på om ämnet förekommer i Finland eller om det sannolikt kan förekomma i Finland innan det i enlighet med det beslut av rådet som anges i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c kan beslutas om att ämnet ska innefattas i kontrollen.

Om ett sådant ämne som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e eller 3 § 3 mom. enligt det kemikalieproduktregister som förs av Säkerhets- och kemikalieverket eller annars kan antas ha industriell användning eller om det rör sig om en läkemedelssubstans, ska de kända tillverkarna av ämnet eller substansen eller de aktörer som representerar dessa ges tillfälle att uttala sig om bedömningen och förslaget till åtgärder. Genom förordning av statsrådet får det föreskrivas om obetydliga undantag från förbudet mot industriell behandling av narkotika, om användning av ämnet i industriell näringsverksamhet kan motiveras.

Bestämmelser om narkotika och narkotikaprekursorer som utgör läkemedel finns dessutom i läkemedelslagen (395/1987) och annanstans i lag.

Bestämmelser om förebyggande av narkotikamissbruk och vård av narkotikamissbrukare finns i lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet (523/2015) och i lagen om missbrukarvård (41/1986).

För narkotika och för narkotikaprekursorer som utgör läkemedel gäller dessutom vad som särskilt föreskrivs om dem i läkemedelslagen (395/1987) och på annat ställe i lag.

Bestämmelser om förebyggande av narkotikamissbruk och vård av narkotikamissbrukare finns i lagen om nykterhetsarbete (828/1982) och i lagen om missbrukarvård (41/1986).

Produktion, tillverkning, import till och export från Finlands territorium, transport, transitering, distribution, hantering, innehav och användning av samt handel med narkotika är förbjudet. Undantag från förbudet kan göras av medicinska skäl, forskningsskäl eller kontrollskäl eller med anledning av industriell användning enligt vad som särskilt föreskrivs i denna lag eller någon annanstans i lag.

Tillverkning, import till Finlands territorium, lagring, hållande till salu och överlåtelse av för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen är förbjudet. Undantag från förbudet kan göras av forskningsskäl eller med anledning av industriell användning enligt vad som särskilt föreskrivs i denna lag eller någon annanstans i lag.

Det är tillåtet att utan mellanlagring transportera narkotika genom Finlands territorium till ett annat land, om aktören har ett beslut om exporttillstånd från ursprungslandets behöriga myndighet och ett importtillstånd som beviljats av mottagarlandets behöriga myndighet.

En aktör som transporterar narkotika med stöd av 1 mom. ska anmäla transiteringen av narkotika till tullmyndigheterna och lägga fram export- och importtillstånd för narkotikapartiet innan partiet anländer till landet.

Odling av kat (Catha edulis), Psilocybesvampar och kokabuske är förbjuden.

Odling av opiumvallmo, hampa och kaktusväxter som innehåller meskalin för att användas som narkotika eller vid tillverkning eller produktion av narkotika är förbjuden.

Den som har kommit i besittning av narkotika utan att vara berättigad att inneha den är skyldig att utan dröjsmål överlämna den till polis-, tull- eller gränsbevakningsmyndigheterna.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan bevilja tillstånd för tillverkning av narkotika, import av narkotika till Finland, export av narkotika från Finland och för hantering.

En innehavare av tillstånd enligt denna lag, personalen vid ett verksamhetsställe enligt tillståndet i de fall då de utför sina arbetsuppgifter samt den som fullgör uppdrag åt en myndighet som är berättigad till tillstånd har rätt att inneha en sådan mängd narkotika som preciseras i tillståndet och att genomföra nödvändiga transporter av narkotikan.

Ett tillstånd enligt denna lag befriar inte tillståndshavaren från att iaktta de krav och därtill hörande föreskrifter som ställs på verksamheten någon annanstans i lag.

När det gäller narkotika som nämns i förteckningarna I och II i 1961 års allmänna narkotikakonvention får tillstånd dock inte beviljas för en större mängd narkotika än vad som enligt nämnda konvention har anmälts till internationella nämnden för kontroll av narkotika att kommer att användas för nämnda ändamål under året i fråga.

Närmare bestämmelser om uppställande av kvoter som avses i 3 mom. och om uppfyllande av konventionens förpliktelser kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan anse att den tillståndssökande uppfyller villkoren i 1 mom. utan att särskilt utreda detta, om den som söker tillstånd regelbundet av centret ansöker om tillstånd enligt 12–15 § och centret under det senaste året har konstaterat att den tillståndssökandes verksamhet uppfyller villkoren enligt 1 mom.

Tillverkningstillstånd för narkotika kan beviljas för högst ett år i sänder. Tillverkningstillstånd krävs inte för tillverkning av läkemedelspreparat som avses i läkemedelslagen. Tillverkningstillstånd för narkotika som inte används för medicinskt bruk får inte beviljas.

Universitet och andra forskningsinstitut kan trots 1 mom. beviljas tillstånd att tillverka narkotika för vetenskaplig forskning, om institutet har ett giltigt hanteringstillstånd enligt 15 §. Tillstånd för tillverkning av sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e kan beviljas trots 1 mom., om tillståndssökanden har ett hanteringstillstånd enligt 15 § för industriell användning av ämnet i fråga. Tillverkningstillstånd kan inte beviljas för längre tid än hanteringstillståndet är i kraft.

Till tillverkningstillstånd kan fogas villkor som gäller lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring av ämnena samt vid behov andra motsvarande omständigheter.

Närmare bestämmelser om tillståndvillkorens detaljer kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Importtillstånd för narkotika beviljas för högst sex månader. Importtillstånd beviljas särskilt för varje leveransparti, med undantag av tillstånd som gäller sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e och som är avsedd för industriell användning eller ämnen, preparat och testsystem som innehåller narkotika och som används för konstaterande av narkotika.

Till importtillstånd kan fogas villkor som gäller importsättet, narkotikamängder, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring.

Vid sidan av varje beslut om importtillstånd ges den sökande ett importintyg för att kunna söka exporttillstånd hos den behöriga myndigheten i det land från vilket narkotikan importeras. Tillståndshavaren ska underrätta tullmyndigheten om att narkotikan anlänt till landet och visa upp importintyget för myndigheten. Tullmyndigheten ska göra nödvändiga anteckningar på intyget och vid behov bifoga andra utredningar i anslutning till förtullningen.

Tillståndshavaren ska återsända intyget till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet omedelbart efter att den import till Finland som avses i tillståndet har skett, dock senast när giltighetstiden för tillståndet upphör.

Närmare bestämmelser om detaljerna i de tillståndsvillkor som avses i 2 mom. och om importintygens detaljerade innehåll och anteckningarna i dem kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Exporttillstånd för narkotika beviljas för högst sex månader. Tidsfristen får inte vara längre än giltighetstiden för importtillståndet från det land till vilket exporten från Finland sker. Exporttillstånd beviljas särskilt för varje leveransparti, med undantag av tillstånd som gäller sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e och som är avsedd för industriell användning eller ämnen, preparat och testsystem som används för konstaterande av narkotika.

Vid ansökan om exporttillstånd ska den sökande visa upp ett importtillstånd av den behöriga myndigheten i det land till vilket exporten från Finland sker eller något annat motsvarande intyg över att det parti som den sökande avser exportera får importeras till landet i fråga.

Till exporttillstånd kan fogas villkor som gäller exportsättet, narkotikamängder, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring.

Vid sidan av varje beslut om exporttillstånd ges den sökande ett exportintyg. Tillståndshavaren ska underrätta tullmyndigheten om att narkotikan förts ut ur landet och visa upp exportintyget för myndigheten. Tullmyndigheten ska göra nödvändiga anteckningar på intyget och vid behov bifoga andra utredningar i anslutning till förtullningen.

Tillståndshavaren ska återsända intyget till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet omedelbart efter att den export från Finland som avses i tillståndet har skett, dock senast när giltighetstiden för tillståndet upphör.

Närmare bestämmelser om detaljerna i de tillståndsvillkor som avses i 3 mom. och om exportintygens detaljerade innehåll och anteckningarna i dem kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Hanteringstillstånd för narkotika beviljas för högst tre år i sänder för vetenskaplig forskning eller för forskning i medicinskt syfte, för forskning som gäller kvalitetskontroll och för produktutveckling. Hanteringstillstånd kan beviljas för industriell användning av sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e endast om industriell användning av ämnet är tillåten med stöd av 3 b §.

Hanteringstillstånd för narkotika krävs inte för hantering och innehav av läkemedel som klassificerats som narkotika, när detta sker i medicinskt syfte enligt bestämmelserna i läkemedelslagen, lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) eller lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000) eller i en förordning som utfärdats med stöd av dem eller när en behörig myndighets officiella laboratorium utför lagstadgade uppgifter.

Till hanteringstillstånd kan fogas villkor som gäller narkotikaslag, narkotikamängder, hanteringssyfte, lagring, förvaring, transport, övervakning och förstöring.

Närmare bestämmelser om tillståndsvillkorens detaljer kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Varje verksamhetsställe som utövar tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag ska ha en ansvarig person och ett tillräckligt antal ställföreträdare för denna. Dessa personer utses av tillståndshavaren. Den ansvariga personen och ställföreträdarna ska ha uppnått myndighetsålder och vara lämpliga för uppgiften. De ska också ha de befogenheter som uppgiften kräver och genom utbildning eller erfarenhet förvärvad tillräcklig yrkesskicklighet.

Olämplig för uppgiften som ansvarig person och ställföreträdare är den som på grund av missbruk av narkotika eller andra rusmedel, på grund av att han eller hon under de tio senaste åren begått ett narkotikabrott eller på grund av förseelser mot eller försummelser i strid med denna lag under de tre senaste åren uppenbart inte kan sköta uppgiften. Som olämplig för uppgiften anses även en person som är försatt i konkurs eller vars handlingsbehörighet annars har begränsats.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet godkänner de ansvariga personer och ställföreträdare som vid sidan av tillståndshavaren ska se till att denna lag och bestämmelserna i tillståndsvillkoren iakttas på verksamhetsstället.

Den som söker tillstånd ska i samband med tillståndsansökan hos Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ansöka om godkännande av den ansvariga person och de ställföreträdare som den tillståndssökande utsett. Den tillståndspliktiga verksamheten får inte inledas förrän en ansvarig person och dennes ställföreträdare har godkänts för verksamheten i fråga.

När en ansvarig person eller en ställföreträdare avgår eller annars upphör att sköta sin uppgift ska en ny ansvarig person eller ställföreträdare utses och en ansökan om godkännande av denne göras inom sju dagar.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska återkalla godkännandet av en ansvarig person eller dennes ställföreträdare, om tillståndshavaren begär det.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan i de fall som avses i 2 mom. i stället för att återkalla godkännandet tilldela den ansvariga personen eller ställföreträdaren en varning, om ett återkallande av godkännandet hade varit oskäligt med beaktande av omständigheterna.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska underrätta den tillståndshavare som den ansvariga personen eller ställföreträdaren tjänstgör hos, om godkännandet återkallats eller en varning tilldelats.

Tillståndshavaren ska underrätta Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet om sådana ändringar i de uppgifter som i enlighet med 1 mom. lämnats i samband med tillståndsansökan och som påverkar förutsättningarna för beviljande av tillstånd.

Närmare bestämmelser om innehållet i den utredning som ska fogas till tillståndsansökan kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En tillståndshavare får överlämna narkotika endast till en annan tillståndshavare eller någon som annars har rätt att anskaffa, inneha eller hantera de ämnen som överlåts.

Mottagaren ska ge överlåtaren en redogörelse för användningsändamålet för den narkotika som överlåts. Användningsändamålet ska vara det som avses i 9 § 2 mom.

Om det inte är fråga om ett brådskande fall ska Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet i situationer som avses i 2 mom. innan ett tillstånd återkallas ge en skriftlig varning och sätta ut en tid inom vilken tillståndshavaren ska avhjälpa eller undanröja bristerna i verksamheten.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan också ge tillståndshavare en anmärkning eller en skriftlig varning, om de brister, förseelser eller försummelser som har framkommit kan rättas till eller är ringa.

Ett återkallat tillstånd ska återlämnas till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för import och export av sådana läkemedelspreparat innehållande narkotika som är avsedda för användning vid första hjälpen och som ingår i läkemedelsförråd ombord på fartyg och luftfartyg i internationell trafik och i ambulanser och fordon som används i humanitär biståndsverksamhet.

Läkemedelspreparat som avses i 1 mom. ska förvaras i en förseglad förstahjälpslåda i ett låst medicinskåp. På fartyg är befälhavaren ansvarig för dessa preparat och i luftfartyg, ambulanser och fordon som används i humanitär biståndsverksamhet den person som ansvarar för läkemedelsförrådet.

Tillstånd för import eller export enligt denna lag behövs inte för sådana i förteckning III i 1961 års allmänna narkotikakonvention nämnda läkemedelspreparat innehållande narkotika eller för ämnen, preparat och testsystem innehållande narkotika som används vid konstaterande av narkotika, om de innehåller narkotika endast i ringa mängder eller narkotikan är i svårligen avskiljbar form, och risken för missbruk med tanke på ämnets omfattande medicinska användning kan anses som liten.

Tillstånd för import eller export enligt denna lag behövs inte för sådana kombinationspreparat som innehåller andra psykotropa ämnen än de som nämns i förteckning I i 1971 års konvention om psykotropa ämnen eller preparat som innehåller läkemedelssubstanser enligt 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e, om de innehåller narkotika endast i ringa mängder eller narkotikan är i svårligen avskiljbar form, och risken för missbruk med tanke på ämnets omfattande medicinska användning kan anses som liten.

Närmare bestämmelser om ämnen, preparat och testsystem som är befriade från tillståndsplikt kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e, om den av motiverad anledning ingår i ett annat ämne eller preparat och risken för missbruk kan anses som liten på grund av den obetydliga mängden av ämnet eller av att narkotikan är i en form som är svår att utnyttja eller avskilja.

Universitet och vetenskapliga forskningsinstitut får importera och lagra för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen för sin forskningsverksamhet, om det i fråga om ämnet och verksamheten före importen har gjorts en anmälan till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet.

Näringsidkare får av grundad anledning importera och lagra för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen för sin industriella verksamhet, om det i fråga om ämnet och verksamheten före importen har gjorts en anmälan till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet.

Import, lagring, hållande till salu och överlåtelse av ett för konsumentmarknaden förbjudet psykoaktivt ämne är tillåtet, om det av grundad anledning ingår i ett annat ämne eller preparat och risken för missbruk kan anses vara liten på grund av den obetydliga mängden av ämnet eller på grund av att ämnet är i en form som är svår att utnyttja eller avskilja.

Närmare bestämmelser om anmälan enligt denna paragraf får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Denna lags bestämmelser om import till och export från Finland av narkotika tillämpas inte på sådana läkemedelspreparat som innehåller ämnen som avses i förteckningarna I–III i 1961 års allmänna narkotikakonvention eller i förteckningarna II–IV i 1971 års konvention om psykotropa ämnen eller läkemedelssubstanser enligt 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e, om de används av passagerare för personlig medicinering. Då ska 19 § i läkemedelslagen och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas.

Den som tillverkar, importerar till Finland, exporterar från Finland eller deltar i transport och förvaring av narkotika ska se till att import- och exporthandlingarna och de förpackningar i vilka ämnen eller preparat överlåts har nödvändiga identifieringsuppgifter.

Närmare bestämmelser om de identifieringsuppgifter som avses i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Narkotika ska lagras eller annars förvaras på en särskild, låst plats som utomstående inte har tillträde till.

Närmare bestämmelser om lagring och förvaring av narkotika som avses i 1 mom. och om vilka läkemedelspreparat som inte behöver förvaras på det sätt som nämns i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid transport av narkotika och vid därtill hörande andra åtgärder ska det iakttas tillräcklig omsorgsfullhet och försiktighet med hänsyn till det ämne som transporteras, dess mängd samt transportform.

De som deltar i transport och förvaring av narkotika ska se till att tillgrepp och annan olaglig användning av narkotikan förhindras.

Närmare bestämmelser om transport och därtill hörande hantering av narkotika som avses i 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

De som har rätt att hantera narkotika är skyldiga att låta förstöra alla läkemedel som betraktas som narkotika samt annan narkotika för vilken det inte längre finns sådan användning som är tillåten enligt denna lag.

Ämnen och preparat som avses i 1 mom. får förstöras endast i en anläggning för behandling av farligt avfall. Då ska avfallslagens (646/2011) och miljöskyddslagens (527/2014) bestämmelser om förstöring av farligt avfall iakttas.

Med avvikelse från 1 mom. ska bestämmelserna i avfallslagen och miljöskyddslagen tillämpas på förstöring av sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 e-punkten och som av statsrådet godkänts för industriell användning.

Närmare bestämmelser om förstöring av ämnen och preparat som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

En innehavare av tillstånd enligt denna lag och en aktör som avses i 15 § 2 mom. är skyldig att föra bok över narkotika som de tillverkar, exporterar, importerar och hanterar. Redovisningsskyldigheten gäller dock inte för personlig medicinering förskrivna läkemedel som betraktas som narkotika. Redovisningsmaterialet ska förvaras minst sex år från utgången av det år då det upprättades. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet har rätt att ta del av det redovisningsmaterial om narkotika som avses i detta moment. Livsmedelssäkerhetsverket och regionförvaltningsverken har rätt att få veterinärers narkotikaredovisning till påseende.

Förstöring av narkotika ska antecknas i redovisningen av narkotika. I fråga om förstöringen av och skyldigheten att föra bok över läkemedel som kunder lämnar in till apotek iakttas vad som särskilt föreskrivs om detta.

Närmare bestämmelser om den redovisning av narkotika och om det redovisningsmaterial om narkotika som avses i denna paragraf samt om dess förvaring kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Dessutom ska tillståndshavarna kvartalsvis anmäla till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet om sådana till Finland importerade och från Finland exporterade ämnen som ingår i förteckningarna i 1961 års allmänna narkotikakonvention och förteckningarna I–III i 1971 års konvention om psykotropa ämnen.

Genom förordning av statsrådet kan det utfärdas närmare bestämmelser om den anmälningsskyldighet som avses i denna paragraf.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan vid behov meddela föreskrifter om detaljer i samband med anmälningarna.

Apoteken ska kontrollera och föra bok över expedieringen från apoteken av de ämnen och preparat som ingår i förteckningarna I, II och IV i 1961 års allmänna narkotikakonvention och i förteckningarna I och II i 1971 års konvention om psykotropa ämnen samt över expedieringen av pentazocin och buprenorfin från apoteken.

Apoteken ska månatligen lämna Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet uppgifter om övervakning av läkemedel som betraktas som narkotika.

De övervaknings- och redovisningsuppgifter som avses i 1 mom. är sekretessbelagda.

Närmare bestämmelser om övervakning av läkemedel som betraktas som narkotika, förstörande av övervakningsuppgifter och apotekens skyldighet att lämna övervakningsuppgifter till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid utsläppande på marknaden enligt förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och vid import, export och verksamhet av mellanhänder enligt förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer gäller i fråga om aktörernas skyldigheter vad som bestäms i dessa förordningar och i förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.

Den som importerar eller lagrar för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen ska föra bok över de ämnen som importerats och använts i forsknings- eller produktionsverksamheten och se till att handlingarna innehåller tillräckliga uppgifter för identifiering av mängden ämne samt försäljarens och köparens namn och adress. Handlingarna ska bevaras minst tre år från utgången av det kalenderår då importen eller lagringen skett.

Den som importerar eller lagrar för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen ska till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet lämna ett sammandrag av mängderna importerade och lagrade ämnen samt de viktigaste uppgifterna om de ämnen som använts och om sin forsknings- eller produktionsverksamhet. Uppgifterna ska lämnas för varje kalenderår senast den 15 februari följande år.

Närmare bestämmelser om redovisningsskyldigheten och skyldigheten att lämna uppgifter enligt denna paragraf får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Social- och hälsovårdsministeriet svarar för den högsta ledningen och styrningen i fråga om efterlevnaden av denna lag samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

Tillstånds-, anmälnings- och övervakningsmyndighet enligt denna lag samt den behöriga myndighet som avses i förordningarna om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och med tredjeländer samt i förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer är Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet, om inte något annat föreskrivs.

Veterinärerna övervakas även av Livsmedelssäkerhetsverket och regionförvaltningsverken.

Närmare bestämmelser om Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdets uppgifter enligt 3 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närmare bestämmelser om de informationsinsamlingsuppgifter enligt denna lag som Institutet för hälsa och välfärd har kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet utsedd inspektör som är anställd vid centret har rätt att inspektera lokaler och utrymmen där narkotika, narkotikaprekursorer eller för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen produceras, tillverkas, lagras, förvaras eller på annat sätt hanteras. Inspektionsrätten innefattar även förhandsinspektioner som ingår i Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdets tillstånds- och kontrollåtgärder och som utförs för konstaterande av att villkoren för beviljande av tillstånd uppfylls.

En inspektör som avses i 1 mom. ska ges tillträde till verksamhetsställets alla lokaler och utrymmen. En inspektion som avses i denna paragraf får inte verkställas i utrymmen som används för boende av permanent natur.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet har rätt att få handräckning av polisen samt tull- och gränsbevakningsmyndigheterna för att utföra en uppgift som med stöd av denna lag ankommer på det.

Utöver vad som i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om inspektion, ska vid en inspektion alla handlingar och övrigt material som en inspektör som avses i 36 § 1 mom. begär och som behövs för inspektionen läggas fram. Inspektören ska utan kostnad och utan hinder av sekretessbestämmelserna på begäran få kopior av de handlingar som behövs för inspektionen.

Inspektören har i samband med inspektionen rätt att för närmare separata undersökningar utan kostnad ta prover av ämnen och preparat som finns på verksamhetsstället. Inspektören har dessutom rätt att göra för genomförandet av inspektionen nödvändiga bildupptagningar under inspektionen.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet rätt att utan kostnad få för utförandet av tillstånds- och kontrolluppgifter enligt denna lag nödvändig information av näringsidkare och andra aktörer som avses i denna lag och i läkemedelslagen samt av statliga och kommunala myndigheter.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet rätt att av de aktörer som avses i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och i förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer få de uppgifter om verksamhet avseende narkotikaprekursorer som är nödvändiga för tillsynen över att bestämmelserna i nämnda förordningar följs.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet rätt att av tullmyndigheterna få för fullgörandet av uppgifter enligt denna lag nödvändiga uppgifter om import till och export från Finland av narkotika och narkotikaprekursorer som finns i registren över utrikeshandeln. Dessa uppgifter får inte utan Tullstyrelsens tillstånd användas för andra ändamål än de uppgifterna har lämnats för.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet har rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få de uppgifter som är nödvändiga för verkställande av den övervakning som avses i denna lag och för beviljande av tillstånd som avses i denna lag och i gemenskapslagstiftningen om narkotikaprekursorer.

Bestämmelser om rätten att få uppgifter ur straffregistret finns i straffregisterlagen (770/1993).

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter om kontroll enligt denna lag till polisen, tull- och gränsbevakningsmyndigheterna och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, när uppgifterna är nödvändiga för att myndigheterna ska kunna fullgöra sina lagstadgade uppgifter.

Polisen, tullmyndigheterna, gränsbevakningsmyndigheterna, övriga myndigheter som hanterar narkotika och myndigheter som vidtar åtgärder för förhindrande av olaglig användning av narkotika samt utrikesministeriet och justitieministeriet ska ge Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet samt Institutet för hälsa och välfärd de uppgifter som behövs för utlämnande av uppgifter till internationella kontrollmyndigheter och informationsinsamlingsinstanser, om inte annat följer av skyldigheten att hålla uppgifter hemliga.

Behöriga myndigheter är förutom Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet polisen när det gäller brottsbekämpning i fråga om narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen samt tull- och gränsbevakningsmyndigheterna när det gäller brottsbekämpning i fråga om narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen och import, export och transitering av narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen samt alla nämnda myndigheter i ärenden om vilka det föreskrivs i artikel 8.1 i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen, i artiklarna 8, 9.1, 14 och 26 i förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer samt i artiklarna 12.2, 13, 16 och 23.2 i förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.

En anhållningsberättigad tjänsteman ska beslagta narkotika som i enlighet med 8 § har överlåtits till polisen, tullmyndigheterna eller gränsbevakningsmyndigheterna eller som annars inte får innehas enligt denna lag, men vars innehav inte är straffbart. När beslag företas ska bestämmelserna om protokoll i 7 kap. 12 § i tvångsmedelslagen (806/2011) och om hävning av beslag i 7 kap. 14 § i den lagen iakttas.

En anhållningsberättigad tjänsteman ska bevisligen förstöra eller låta förstöra narkotika och för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen som har beslagtagits eller dömts förverkade till staten. Vid förstöringen och redovisningen av narkotika ska 28 och 30 § iakttas. Det ämne som ska förstöras eller en del av det ska dock förvaras så länge det kan behövas som bevis vid rättegång.

En anhållningsberättigad tjänsteman får bevisligen förstöra eller låta förstöra råvaror, andra ämnen, anordningar eller tillbehör som är avsedda för olaglig produktion, odling, tillverkning eller användning eller för olagligt innehav av narkotika och som kan beslagtas, om det är sannolikt att de kommer att dömas förverkade till staten.

Genom skriftligt beslut av chefen för centralkriminalpolisen eller tullens chef för brottsbekämpning kan myndigheter som arbetar med förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott i enskilda fall beviljas tillstånd för import av narkotika till Finland, export av narkotika från Finland eller transitering av narkotika.

Genom skriftligt beslut av en i 1 mom. nämnd chef kan narkotika och ämnen, anordningar eller tillbehör som avses i 44 § 2 mom. och som har beslagtagits eller dömts förverkade till staten överlämnas till en myndighet för användning för förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott och myndigheten beviljas tillstånd att inneha narkotika för detta ändamål.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska omedelbart underrättas om beslut som avses i denna paragraf.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan förbjuda den som bryter mot bestämmelserna i denna lag, förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen eller förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer att fortsätta med eller upprepa det lagstridiga förfarandet. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan också bestämma att den som bryter mot bestämmelserna ska fullgöra sin skyldighet på något annat sätt.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet kan förena ett förbud eller föreläggande som har meddelats med stöd av denna lag med vite eller med hot om att en åtgärd som lämnats ogjord utförs på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts. Bestämmelser om återkallande av tillstånd finns i 21 §.

Vite i anslutning till ett förbud döms ut av regionförvaltningsverket på yrkande av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande ingår i övrigt i viteslagen (1113/1990).

Skyldigheten enligt denna lag att lämna uppgifter får i fråga om en fysisk person dock inte förenas med vite när det finns anledning att misstänka personen för brott och uppgifterna hänför sig till det ärende som är föremål för brottsmisstanke.

Den som bryter mot ett förbud som har utfärdats med stöd av denna lag och förenats med vite behöver inte dömas till straff för samma gärning.

Bestämmelser om narkotikabrott finns i 50 kap. i strafflagen (39/1889). Bestämmelser om brott mot förbudet mot för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen finns i 44 kap. 5 a § i strafflagen.

Beslut som Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet fattat på basis av denna lag, förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen eller förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer får överklagas på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Ett beslut av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska iakttas trots att det har överklagats, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Denna lag, nedan den nya lagen, träder i kraft den 1 september 2008.

Genom denna lag upphävs narkotikalagen av den 17 december 1993 (1289/1993), nedan den gamla lagen, jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Om det någon annanstans i lag hänvisas till den gamla lagen eller dess bestämmelser, ska hänvisningen anses avse den nya lagen eller dess motsvarande bestämmelser.

Ett tillstånd som har beviljats med stöd av den gamla lagen anses vara beviljat med stöd av den nya lagen och upphör att gälla det datum som angetts i tillståndsbeslutet.

Ärenden som är anhängiga vid Läkemedelsverket vid den nya lagens ikraftträdande och som anhängiggjorts enligt den gamla lagen handläggs och avgörs enligt den gamla lagen.

En tillståndshavare ska för varje verksamhetsställe som är föremål för detta tillstånd utse en sådan ansvarig person som avses i 16 § och anmäla personen i fråga till Läkemedelsverket för godkännande inom sex månader från denna lags ikraftträdande.

Med ämnen som ska innefattas i kontrollen i enlighet med rådets beslut 2005/387/RIF om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen jämställs de ämnen som i enlighet med rådets beslut vilka fattats med stöd av den genom ovannämnda beslut upphävda gemensamma åtgärden om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger (97/396/RIF) ska innefattas i kontrollen. I fråga om dessa ämnen kan närmare bestämmelser vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet, på motsvarande sätt som i fråga om de ämnen som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c.

Tämän lain tavoitteena on huumausaineiden laittoman Suomeen tuonnin, Suomesta viennin, valmistuksen, levittämisen ja käytön ehkäiseminen sekä muiden huumaantumistarkoituksessa käytettävien aineiden aiheuttamien terveysriskien vähentäminen.

Tätä lakia sovelletaan huumausaineiden ja kuluttajamarkkinoilta kiellettyjen psykoaktiivisten aineiden valvontaan. Lakia sovelletaan myös huumausaineiden lähtöaineiden valvontaan sen lisäksi, mitä lähtöaineiden valvonnasta säädetään 3 §:n 1 momentin 2 kohdassa mainitussa sisäkaupan lähtöaineasetuksessa, 3 kohdassa mainitussa ulkokaupan lähtöaineasetuksessa ja 4 kohdassa mainituissa lähtöaineasetusten täytäntöönpanoasetuksissa.

Tässä laissa tarkoitetaan kuluttajamarkkinoilta kielletyllä psykoaktiivisella aineella sellaisia huumaantumistarkoituksessa käytettäviä aineita, jotka voivat olla terveydelle vaarallisia ja joista on tehty ilmoitus valvontaan ottamista varten 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tarkoitetulla tavalla tai jotka ovat tällaisen aineen paikkaisomeereja ja jotka eivät ole lääkeaineita eivätkä huumausaineita. Valtioneuvoston asetuksella annetaan tarkempia säännöksiä siitä, mitä aineita on pidettävä kuluttajamarkkinoilta kiellettyinä psykoaktiivisina aineina.

Edellä 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa ja 3 momentissa tarkoitetun aineen psykoaktiiviset ominaisuudet ja vaarallisuuden arvioi Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus yhteistyössä Terveyden ja hyvinvoinnin laitoksen sekä poliisin ja Tullin kanssa.

Jos Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus katsoo, että aineen psykoaktiiviset ominaisuudet ja vaarallisuus edellyttävät 5 §:n mukaisten kieltojen toteuttamista, keskus toimittaa arvionsa sosiaali- ja terveysministeriölle ja liittää siihen toimenpide-ehdotuksensa, joka perustuu muun ohessa siihen, esiintyykö ainetta Suomessa tai voiko sitä todennäköisesti esiintyä Suomessa, ennen kuin aineen valvontaan ottamisesta voidaan päättää 3 §:n 1 momentin 5 kohdan c alakohdassa tarkoitetun neuvoston päätöksen mukaisesti.

Jos 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tai 3 momentissa tarkoitetulla aineella Turvallisuus- ja kemikaaliviraston kemikaalituoterekisterin mukaan tai muutoin voidaan olettaa olevan teollista käyttöä tai jos kyseessä on lääkeaine, aineen tai lääkeaineen tiedossa oleville valmistajille tai niitä edustaville tahoille on varattava tilaisuus lausua arvioinnista ja toimenpide-ehdotuksesta. Valtioneuvoston asetuksella voidaan säätää vähäisistä poikkeuksista huumausaineen käsittelykiellosta teollisessa käytössä, jos aineella on perusteltua käyttöä teollisessa elinkeinotoiminnassa.

Huumausaineista ja huumausaineiden lähtöaineista, jotka ovat lääkkeitä, säädetään lisäksi lääkelaissa (395/1987) ja muualla laissa.

Huumausaineiden käytön ehkäisystä ja huumausaineiden ongelmakäyttäjien huollosta säädetään ehkäisevän päihdetyön järjestämisestä annetussa laissa (523/2015) ja päihdehuoltolaissa (41/1986).

Huumausaineen tuotanto, valmistus, tuonti Suomen alueelle, vienti Suomen alueelta, kuljetus, kauttakuljetus, jakelu, kauppa, käsittely, hallussapito ja käyttö on kielletty. Kiellosta voidaan poiketa lääkinnällisissä, tutkimuksellisissa ja valvonnallisissa sekä teollisen käytön tarkoituksissa siten kuin niistä erikseen tässä laissa tai muualla laissa säädetään.

Kuluttajamarkkinoilta kielletyn psykoaktiivisen aineen valmistus, tuonti Suomen alueelle, varastointi, myynnissä pitäminen ja luovuttaminen on kielletty. Kiellosta voidaan poiketa tutkimuksellisissa ja teollisen käytön tarkoituksissa siten kuin niistä erikseen tässä laissa tai muualla laissa säädetään.

Huumausaineen kuljetus sitä varastoimatta Suomen alueen kautta toiseen maahan on sallittu, jos toimijalla on lähtömaan toimivaltaiselta viranomaiselta saatu vientilupapäätös ja vastaanottajamaan toimivaltaisen viranomaisen myöntämä maahantuontilupa.

Huumausainetta 1 momentin perusteella kuljettavan on tehtävä ilmoitus huumausaineen kauttakuljetuksesta tulliviranomaisille ja esitettävä ennen huumausaine-erän maahan saapumista erää koskeva vientilupa ja tuontilupa.

Kat-kasvin (Catha edulis), Psilosybe-sienien ja kokapensaan viljely on kielletty.

Oopiumiunikon, hampun ja meskaliinia sisältävien kaktuskasvien viljely käytettäväksi huumausaineena taikka huumausaineen valmistuksessa tai tuotannossa on kielletty.

Joka on saanut haltuunsa huumausainetta olematta sen hallussapitoon oikeutettu, on velvollinen luovuttamaan sen viipymättä poliisille taikka tulli- tai rajavartioviranomaiselle.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus voi myöntää luvan huumausaineen valmistukseen, Suomeen tuontiin, Suomesta vientiin ja käsittelyyn.

Valmistusluvasta säädetään 12 §:ssä.

Tämän lain mukaisen luvan haltijalla, luvanmukaisen toimipaikan henkilökunnalla työtehtäviä suorittaessaan sekä lupaan oikeutetun viranomaisen tehtäväksi antamien toimeksiantojen toteuttajalla on oikeus luvassa sallitun huumausainemäärän hallussapitoon ja tarpeelliseen kuljettamiseen.

Tämän lain mukainen lupa ei vapauta luvanhaltijaa noudattamasta muualla laissa toiminnalle asetettuja vaatimuksia ja niitä koskevia määräyksiä.

Lupaa ei saa myöntää suuremmalle määrälle vuoden 1961 huumausaineyleissopimuksen listoissa I ja II mainittuja huumausaineita kuin, mitä mainitun yleissopimuksen mukaisesti kansainväliselle huumausaineiden valvontalautakunnalle on ilmoitettu kyseisenä vuonna käytettävän mainittuihin tarkoituksiin.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 3 momentissa tarkoitettujen kiintiöiden asettamisesta ja sopimuksen velvoitteiden täyttämisestä.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus voi katsoa luvanhakijan täyttävän 1 momentissa säädetyt edellytykset ilman niiden erillistä selvittämistä, jos lupaa hakeva säännöllisesti hakee Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselta 12–15 §:n mukaisia lupia ja Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus on viimeksi kuluneen vuoden aikana todennut luvanhakijan toiminnan täyttävän 1 momentissa säädetyt edellytykset.

Huumausaineen valmistuslupa voidaan myöntää enintään kalenterivuodeksi kerrallaan. Valmistuslupaa ei vaadita lääkelaissa tarkoitettujen lääkevalmisteiden valmistukseen. Huumausaineelle, jolla ei ole lääkinnällistä käyttöä, ei saa myöntää valmistuslupaa.

Valmistuslupaa ei saa myöntää pidemmäksi ajaksi kuin käsittelylupa on voimassa.

Valmistuslupaan voidaan liittää aineiden määrää, varastointia, säilytystä, kuljetusta, seurantaa ja hävittämistä sekä tarvittaessa muita vastaavia seikkoja koskevia ehtoja.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä lupaehtojen yksityiskohdista.

Huumausaineen tuontilupa myönnetään enintään kuudeksi kuukaudeksi. Tuontilupa myönnetään toimituseräkohtaisesti lukuun ottamatta lupaa, joka koskee 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tarkoitettua teolliseen käyttöön tarkoitettua huumausainetta tai huumausaineen toteamiseksi käytettävää ainetta, valmistetta tai testijärjestelmää, joka sisältää huumausainetta.

Tuontilupaan voidaan liittää huumausaineen tuontitapaa, määrää, varastointia, säilyttämistä, kuljettamista, seurantaa ja hävittämistä koskevia ehtoja.

Jokaisen tuontilupapäätöksen ohella hakijalle annetaan tuontitodistus vientiluvan hakemiseksi sen maan toimivaltaiselta viranomaiselta, josta huumausaine tuodaan. Luvanhaltijan on ilmoitettava huumausaineen saapumisesta maahan ja esitettävä tuontitodistus tulliviranomaiselle. Tulliviranomainen tekee tarpeelliset merkinnät todistukseen sekä tarvittaessa liittää siihen muun tullaukseen liittyvän selvityksen.

Luvanhaltijan on palautettava todistus Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle heti luvassa tarkoitetun Suomeen tuonnin tapahduttua, kuitenkin viimeistään, kun luvan voimassaoloaika päättyy.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 2 momentissa tarkoitettujen lupaehtojen yksityiskohdista sekä tuontitodistuksen sisällön yksityiskohdista ja niihin tehtävistä merkinnöistä.

Huumausaineen vientilupa myönnetään enintään kuudeksi kuukaudeksi. Määräaika ei saa olla pidempi kuin Suomesta viennin kohdemaan antaman tuontiluvan voimassaoloaika. Vientilupa myönnetään toimituseräkohtaisesti lukuun ottamatta lupaa, joka koskee 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tarkoitettua teolliseen käyttöön tarkoitettua huumausainetta tai huumausaineen toteamiseksi käytettävää ainetta, valmistetta ja testijärjestelmää.

Huumausaineen vientilupaa haettaessa on esitettävä Suomesta viennin kohdemaan toimivaltaisen viranomaisen antama tuontilupa tai muu vastaava todistus siitä, että vietäväksi tarkoitetun erän tuonti kyseiseen maahan on sallittu.

Vientilupaan voidaan liittää huumausaineen vientitapaa, määrää, varastointia, säilytystä, kuljetusta, seurantaa ja hävittämistä koskevia ehtoja.

Jokaisen vientilupapäätöksen ohella hakijalle annetaan vientitodistus. Luvanhaltijan on ilmoitettava huumausaineen lähtemisestä maasta ja esitettävä vientitodistus tulliviranomaiselle. Tulliviranomainen tekee tarpeelliset merkinnät todistukseen sekä tarvittaessa liittää siihen muun tullaukseen liittyvän selvityksen.

Luvanhaltijan on palautettava todistus Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle heti luvassa mainitun Suomesta viennin tapahduttua, kuitenkin viimeistään, kun luvan voimassaoloaika päättyy.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 3 momentissa tarkoitettujen lupaehtojen yksityiskohdista sekä vientitodistuksen sisällön yksityiskohdista ja niihin tehtävistä merkinnöistä.

Huumausaineen käsittelylupa myönnetään enintään kolmeksi vuodeksi kerrallaan.

Huumausaineen käsittelylupaa ei vaadita huumausaineiksi luokiteltujen lääkkeiden käsittelyyn ja hallussapitoon, kun se tapahtuu lääkelaissa, terveydenhuollon ammattihenkilöistä annetussa laissa (559/1994) tai eläinlääkärinammatin harjoittamisesta annetussa laissa (29/2000) taikka niiden nojalla annetussa asetuksessa tarkoitetussa lääkinnällisessä tarkoituksessa tai toimivaltaisen viranomaisen virallisen laboratorion hoitaessa lakisääteistä tehtäväänsä.

Käsittelylupaan voidaan liittää huumausaineen lajia, määrää, käsittelytarkoitusta, varastointia, säilytystä, kuljetusta, seurantaa ja hävittämistä koskevia ehtoja.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä lupaehtojen yksityiskohdista.

Toimipaikassa, jossa harjoitetaan tämän lain mukaista lupaa edellyttävää toimintaa, on oltava vastuuhenkilö ja hänellä tarpeellinen määrä sijaisia, jotka luvanhaltija määrää. Vastuuhenkilön ja hänen sijaistensa on oltava täysi-ikäisiä ja sopivia tehtävään. Lisäksi heillä on oltava tehtävän edellyttämät toimivaltuudet ja koulutuksen tai kokemuksen kautta hankittu riittävä ammattitaito. Luvanhaltijan on annettava vastuuhenkilöille ja heidän sijaisilleen kirjallinen määräys heidän tehtävistään.

Sopimaton vastuuhenkilön ja hänen sijaisensa tehtävään on henkilö, joka huumausaineiden tai muiden päihdyttävien aineiden väärinkäytön, kymmenen viimeksi kuluneen vuoden aikana tehdyn huumausainerikoksen tai kolmen viimeksi kuluneen vuoden aikana tätä lakia vastaan tehtyjen rikkomusten tai laiminlyöntien takia ei ilmeisesti kykene hoitamaan tehtävää. Sopimaton tehtävään on myös henkilö, joka on konkurssissa tai jonka toimintakelpoisuutta on muuten rajoitettu.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus hyväksyy vastuuhenkilöt ja heidän sijaisensa, jotka ovat luvan haltijan ohella velvollisia huolehtimaan siitä, että toimipaikassa noudatetaan tämän lain säännöksiä ja lupaehtojen määräyksiä.

Luvanhakijan on lupahakemuksen jättäessään tehtävä Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle hakemus määräämänsä vastuuhenkilön ja tämän sijaisten hyväksymiseksi. Luvanvaraista toimintaa ei saa aloittaa ennen kuin asianomaiselle toiminnalle on hyväksytty vastuuhenkilö.

Vastuuhenkilön tai hänen sijaisensa erotessa tai lakatessa muutoin hoitamasta tehtäväänsä hänen tilalleen on määrättävä uusi vastuuhenkilö tai sijainen ja hänelle on haettava hyväksymistä seitsemässä päivässä.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen on peruutettava vastuuhenkilön tai tämän sijaisen hyväksyminen, jos luvanhaltija sitä pyytää.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus voi 2 momentissa tarkoitetuissa tapauksissa hyväksymisen peruuttamisen sijasta antaa vastuuhenkilölle tai tämän sijaiselle varoituksen, jos hyväksymisen peruuttaminen olisi oloihin nähden kohtuutonta.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen on ilmoitettava vastuuhenkilön tai tämän sijaisen hyväksymisen peruuttamisesta ja varoituksen antamisesta luvanhaltijalle, jonka palveluksessa vastuuhenkilö tai sijainen toimii.

Luvanhaltijan on ilmoitettava Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle lupaa hakiessa 1 momentin mukaisesti annettuihin tietoihin luvan antamisen jälkeen tapahtuneista muutoksista, jotka vaikuttavat luvan myöntämisen edellytyksiin.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä lupahakemukseen liitettävän selvityksen sisällöstä.

Luvanhaltija saa luovuttaa huumausaineita ainoastaan toiselle luvanhaltijalle tai jollekulle, jolla muutoin on oikeus hankkia, pitää hallussaan tai käsitellä luovutuksen kohteena olevia aineita.

Luovutuksensaajan on selvitettävä luovuttajalle luovutettavan huumausaineen käyttötarkoitus, jonka on oltava 9 §:n 2 momentissa tarkoitettu.

Ellei kyse ole kiireellisestä tapauksesta, Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen on 2 momentissa tarkoitetuissa tilanteissa ennen luvan peruuttamista annettava kirjallinen varoitus sekä asetettava asianomaiselle luvanhaltijalle määräaika toiminnassa olevien puutteellisuuksien korjaamiseksi tai poistamiseksi.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus voi myös antaa luvanhaltijalle huomautuksen tai kirjallisen varoituksen, jos ilmenneet puutteet, rikkomukset tai laiminlyönnit voidaan korjata tai ne ovat vähäisiä.

Peruutettu lupa on palautettava Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle.

Tämän lain mukaista tuonti- ja vientilupaa ei tarvita ensiavussa käytettäviksi tarkoitetuille huumausaineita sisältäville lääkevalmisteille, jotka sisältyvät kansainvälisessä liikenteessä toimivien alusten, ilma-alusten, ambulanssien ja humanitaarisessa avustustoiminnassa käytettävien ajoneuvojen lääkevarastoihin.

Edellä 1 momentissa tarkoitetut lääkevalmisteet on säilytettävä lukitussa lääkekaapissa olevassa sinetein suljetussa ensiapulaatikossa. Niistä on vastuussa aluksella päällikkö sekä ilma-aluksella, ambulanssissa ja humanitaarisessa avustustoiminnassa käytettävässä ajoneuvossa lääkevarastosta vastaava.

Tämän lain mukaista tuonti- ja vientilupaa ei tarvita kansainväliseen yhteistoimintaan liittyvien kansainvälisten ja kotimaisten sotilasosastojen ja kansainvälisen pelastustoiminnan avustusjoukkojen mukanaan tuomille ja maasta viemille lääkevalmisteille, jotka on tarkoitettu sotilasosaston tai pelastustoiminnan avustusjoukon omaan ensiapukäyttöön. Lääkevalmisteet on säilytettävä lukitussa ensiapulaatikossa, ja käyttämättä jääneet lääkevalmisteet on tuotava takaisin Suomeen. Sotilasosaston tai pelastustoiminnan avustusjoukon on nimettävä henkilö vastaamaan lääkevalmisteista, ja niiden viennistä on tehtävä etukäteen ja tuonnista viipymättä paluun jälkeen ilmoitus Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle.

Humanitaarista avustustoimintaa harjoittava järjestö, jolla on lääkelain 32 §:n 3 momentissa tarkoitettu lupa, ei tarvitse tämän lain mukaista tuonti- ja vientilupaa humanitaarisessa avustustoiminnassa, jos toiminnan kohteena oleva tilanne on poikkeuksellisen vakava tai siihen on muu erityinen syy. Tällöin lääkevalmisteiden viennistä on tehtävä etukäteen ja tuonnista viipymättä ilmoitus Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle. Mitä 16 §:ssä säädetään vastuuhenkilöä koskevista vaatimuksista ja 17 §:ssä vastuuhenkilön hyväksymisestä, koskee lääkevalmisteiden tuontia ja vientiä tässä momentissa tarkoitetuissa tapauksissa.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 3 ja 4 momentissa tarkoitetun ilmoituksen sisällöstä.

Tämän lain mukaista tuonti- ja vientilupaa ei tarvita sellaisille yhdistelmävalmisteille, jotka sisältävät muuta psykotrooppista ainetta kuin psykotrooppisia aineita koskevan vuoden 1971 yleissopimuksen listassa I mainittua ainetta, tai valmisteille, jotka sisältävät tämän lain 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tarkoitettua lääkeainetta. Edellytyksenä on lisäksi, että yhdistelmävalmisteessa tai valmisteessa on huumausainetta vain vähän tai vaikeasti erotettavassa muodossa ja että yhdistelmävalmisteeseen tai valmisteeseen voi liittyä aineen laajaan lääkinnälliseen käyttöön nähden vain vähäisenä pidettävä väärinkäytön vaara.

Tämän lain mukaista tuonti- ja vientilupaa ei tarvita 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tarkoitettua huumausainetta sisältäville lääkevalmisteille, joihin voi liittyä aineen laajaan lääkinnälliseen käyttöön nähden vain vähäisenä pidettävä väärinkäytön vaara. Tällaisiin valmisteisiin sovelletaan muilta osin samoja vaatimuksia ja rajoituksia kuin psykotrooppisia aineita koskevan vuoden 1971 yleissopimuksen listassa IV mainittuja aineita sisältäville valmisteille.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä luvanvaraisuudesta vapautetuista aineista, valmisteista ja testijärjestelmistä.

Tämän lain mukaista lupaa ei tarvita 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tarkoitetulle huumausaineelle, jos sitä on perustellusta syystä muussa aineessa tai valmisteessa ja väärinkäytön vaaraa on aineen vähäisen määrän vuoksi tai sen vuoksi, että huumausaine on vaikeasti käytettävässä tai erotettavassa muodossa, pidettävä vähäisenä.

Yliopisto ja tieteellinen tutkimuslaitos saa tuoda maahan ja varastoida kuluttajamarkkinoilta kiellettyjä psykoaktiivisia aineita tutkimustoimintaansa varten, jos aineesta ja toiminnasta on tehty ennen maahantuontia ilmoitus Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle.

Elinkeinonharjoittaja saa tuoda maahan ja varastoida kuluttajamarkkinoilta kiellettyjä psykoaktiivisia aineita perustellusta syystä teollista toimintaansa varten, jos aineesta ja toiminnasta on tehty ennen maahantuontia ilmoitus Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle.

Kuluttajamarkkinoilta kielletyn psykoaktiivisen aineen maahantuonti, varastointi, myynnissä pitäminen ja luovuttaminen on sallittu, jos sitä on perustellusta syystä muussa aineessa tai valmisteessa ja väärinkäytön vaaraa on aineen vähäisen määrän vuoksi tai sen vuoksi, että aine on vaikeasti käytettävässä tai erotettavassa muodossa, pidettävä vähäisenä.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä tässä pykälässä tarkoitetun ilmoituksen tekemisestä.

Tämän lain huumausaineen Suomeen tuontia ja Suomesta vientiä koskevia säännöksiä ei sovelleta sellaisiin vuoden 1961 huumausaineyleissopimuksen listassa I–III tai psykotrooppisia aineita koskevan vuoden 1971 yleissopimuksen listassa II–IV mainittuja aineita taikka 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tarkoitettua lääkeainetta sisältäviin lääkevalmisteisiin, joita matkustaja käyttää henkilökohtaiseen lääkitykseensä. Tällöin on noudatettava, mitä lääkelain 19 §:ssä ja sen nojalla säädetään.

Huumausaineen valmistajan, Suomeen tuojan, Suomesta viejän sekä kuljetukseen ja säilytykseen osallistuvan on huolehdittava siitä, että tuonti- ja vientiasiakirjoissa sekä päällyksessä, jossa aine tai valmiste luovutetaan, on tarvittavat tunnistetiedot.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 1 momentissa tarkoitetuista tunnistetiedoista.

Huumausaineet on varastoitava tai muutoin säilytettävä erillisessä, lukitussa paikassa, johon sivullisten pääsy on estetty.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 1 momentissa tarkoitetuista huumausaineiden varastoinnista ja säilyttämisestä sekä niistä lääkevalmisteista, joita ei ole tarpeen säilyttää 1 momentissa säädetyllä tavalla.

Huumausaineiden kuljettamisessa ja siihen liittyvissä toimenpiteissä on noudatettava tarvittavaa huolellisuutta ja varovaisuutta ottaen huomioon kuljetettava aine, sen määrä ja kuljetusmuoto.

Huumausaineiden kuljettamiseen ja säilytykseen osallistuvien on huolehdittava siitä, että huumausaineiden anastaminen ja muu laiton käyttö on estetty.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 1 momentissa tarkoitetuista huumausaineiden kuljettamisesta ja siihen liittyvästä käsittelystä.

Huumausaineiden käsittelyyn oikeutetut ovat velvollisia toimittamaan hävitettäviksi kaikki huumausaineiksi luokitellut lääkkeet ja muut huumausaineet, joilla ei ole enää tässä laissa sallittua käyttöä.

Edellä 1 momentissa tarkoitetut aineet ja valmisteet saa hävittää vain vaarallisen jätteen käsittelylaitoksessa. Tällöin on noudatettava jätelain (646/2011) ja ympäristönsuojelulain (527/2014) säännöksiä vaarallisen jätteen hävittämisestä.

Edellä 1 momentista poiketen 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tarkoitettujen huumausaineiden, joiden teollisen käytön valtioneuvosto on hyväksynyt, hävittämiseen sovelletaan jätelain ja ympäristönsuojelulain säännöksiä.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 1 momentissa tarkoitettujen aineiden ja valmisteiden hävittämisestä.

Tämän lain mukaisen luvan haltijan sekä 15 §:n 2 momentissa ja 22 §:n 3 momentissa tarkoitetun toimijan on pidettävä kirjaa valmistamistaan, viemistään, tuomistaan ja käsittelemistään huumausaineista. Kirjanpitovelvollisuus ei kuitenkaan koske henkilökohtaiseen lääkitykseen määrättyjä huumausaineiksi katsottavia lääkkeitä paitsi apteekeissa, sairaaloissa ja terveyskeskuksissa ja 22 §:n 3 momentissa tarkoitetuissa tilanteissa. Kirjanpitoaineisto on säilytettävä vähintään kuusi vuotta sen vuoden lopusta, jonka aikana se on laadittu. Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksella on oikeus saada tässä momentissa tarkoitettu huumausainekirjanpitoaineisto nähtäväkseen salassapitosäännösten estämättä. Ruokavirastolla ja aluehallintovirastoilla on oikeus saada nähtäväkseen eläinlääkärin huumausainekirjanpito.

Huumausaineiden hävittämisestä on tehtävä merkintä huumausainekirjanpitoon. Asiakkaiden apteekkiin toimittamien lääkkeiden hävittämisessä ja kirjanpitovelvollisuudessa noudatetaan, mitä siitä erikseen säädetään.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä tässä pykälässä säädetystä huumausaineiden kirjanpidosta ja huumausainekirjanpitoaineistosta sekä sen säilyttämisestä.

Lisäksi luvanhaltijan on annettava Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle neljännesvuosittain ilmoitus Suomeen tuoduista ja Suomesta viedyistä vuoden 1961 huumausaineyleissopimuksen luetteloiden ja psykotrooppisia aineita koskevan vuoden 1971 yleissopimuksen I–III luetteloiden aineista.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä tässä pykälässä tarkoitetusta ilmoitusvelvollisuudesta.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus voi tarvittaessa antaa määräyksiä ilmoitusten tekemiseen liittyvistä yksityiskohdista.

Apteekin on seurattava vuoden 1961 huumausaineyleissopimuksen listassa I, II ja IV ja psykotrooppisia aineita koskevan vuoden 1971 yleissopimuksen listassa I– IV mainittujen aineiden ja valmisteiden sekä valmisteiden, jotka sisältävät 3 §:n 1 momentin 5 kohdan e alakohdassa tarkoitettua huumausainetta, toimittamista apteekista ja pidettävä siitä kirjaa.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen oikeudesta saada tämän lain mukaisessa valvonnassa välttämättömät tiedot lääkemääräyksistä ja niiden toimittamisesta säädetään sähköisestä lääkemääräyksestä annetun lain (61/2007) 15 §:n 1 momentin 2 kohdassa.

Siltä osin kuin on kysymys huumausaineiksi luokitelluista lääkkeistä, joiden seurantaa koskevia tietoja ei tallenneta reseptikeskukseen, apteekin on pyydettäessä annettava salassapitosäännösten estämättä Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle seurantaa koskevat välttämättömät tiedot.

Tässä pykälässä tarkoitetut seuranta- ja kirjanpitotiedot ovat salassa pidettäviä.

Sisäkaupan lähtöaineasetuksen mukaisessa markkinoille saattamisessa ja ulkokaupan lähtöaineasetuksen mukaisessa tuonnissa ja viennissä sekä niihin liittyvässä välitystoiminnassa on toimijoiden velvollisuuksista voimassa, mitä kyseisissä asetuksissa sekä lähtöaineasetusten täytäntöönpanoasetuksissa säädetään.

Sen, joka tuo maahan tai varastoi kuluttajamarkkinoilta kiellettyjä psykoaktiivisia aineita, on pidettävä kirjaa tuomistaan ja tutkimus- tai tuotantotoimintaansa käyttämistään aineista ja huolehdittava siitä, että asiakirjoissa on riittävät tiedot, joiden perusteella voidaan tunnistaa aineen määrä sekä niiden myyjän ja ostajan nimi ja osoite. Asiakirjoja on säilytettävä vähintään kolme vuotta sen kalenterivuoden lopusta, jolloin maahantuonti tai varastointi on tapahtunut.

Sen, joka tuo maahan tai varastoi kuluttajamarkkinoilta kiellettyjä psykoaktiivisia aineita, on toimitettava Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukseen yhteenveto maahantuotujen ja varastoitujen aineiden määristä sekä keskeiset tiedot käytetyistä aineista ja tutkimus- tai tuotantotoiminnastaan. Tiedot on toimitettava kalenterivuosittain viimeistään seuraavan vuoden helmikuun 15 päivänä.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä tässä pykälässä tarkoitetusta kirjanpito- ja tietojen toimitusvelvollisuudesta.

Tämän lain ja sen nojalla annettujen säännösten ja määräysten noudattamisen ylin johto ja ohjaus kuuluvat sosiaali- ja terveysministeriölle.

Tämän lain mukaisena lupa-, ilmoitus- ja valvontaviranomaisena sekä sisäkaupan ja ulkokaupan lähtöaineasetuksissa ja lähtöaineasetusten täytäntöönpanoasetuksissa tarkoitettuna toimivaltaisena viranomaisena toimii Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus, jollei toisin säädetä.

Eläinlääkäreitä valvovat myös Ruokavirasto ja aluehallintovirastot.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 3 momentissa säädetyistä Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen tehtävistä.

Valtioneuvoston asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä Terveyden ja hyvinvoinnin laitoksen tämän lain mukaisista tiedonkeruutehtävistä.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen määräämällä, sen palveluksessa olevalla tarkastajalla on oikeus tarkastaa tiloja, joissa huumausainetta, huumausaineen lähtöainetta tai kuluttajamarkkinoilta kiellettyä psykoaktiivista ainetta tuotetaan, valmistetaan, varastoidaan, säilytetään tai muulla tavoin käsitellään. Tarkastusoikeus koskee myös Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen lupa- ja valvontatoiminnan piiriin kuuluvaa ennakkotarkastusta luvan myöntämisen edellytysten toteamiseksi.

Edellä 1 momentissa tarkoitettu tarkastaja on päästettävä kaikkiin toimipaikan tiloihin. Tässä pykälässä tarkoitettua tarkastusta ei saa toteuttaa pysyväisluonteiseen asumiseen käytetyissä tiloissa.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksella on oikeus saada poliisilta sekä tulli- ja rajavartioviranomaisilta virka-apua sille tämän lain nojalla kuuluvan tehtävän suorittamiseksi.

Sen lisäksi, mitä tarkastuksesta on hallintolaissa (434/2003) säädetty, tarkastuksessa on esitettävä kaikki 36 §:n 1 momentissa tarkoitetun tarkastajan pyytämät asiakirjat ja muu aineisto, joka on tarpeellista tarkastuksen toimittamiseksi. Tarkastajalle on annettava maksutta ja salassapitosäännösten estämättä hänen pyytämänsä jäljennökset tarkastuksen kannalta tarpeellisista asiakirjoista.

Tarkastuksen yhteydessä tarkastajalla on oikeus ottaa korvauksetta näytteitä toimipisteessä olevista huumausaineista ja -valmisteista erikseen tarkemmin tutkittaviksi. Lisäksi tarkastajalla on oikeus ottaa tarkastuksen suorittamisen kannalta välttämättömiä kuvatallenteita tarkastuksen aikana.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksella on sen estämättä, mitä tietojen salassa pitämisestä säädetään, oikeus saada tämän lain mukaisten lupa- ja valvontatehtävien suorittamiseksi välttämättömät tiedot maksutta tämän lain ja lääkelain mukaisilta elinkeinonharjoittajilta ja muilta toimijoilta sekä valtion, hyvinvointialueen ja kunnan viranomaisilta.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksella on sen estämättä, mitä tietojen salassa pitämisestä säädetään, oikeus saada tämän lain mukaisten lupa- ja valvontatehtävien suorittamiseksi välttämättömät tiedot maksutta tämän lain ja lääkelain mukaisilta elinkeinonharjoittajilta ja muilta toimijoilta sekä valtion ja kunnan viranomaisilta.

Sen estämättä, mitä tietojen salassa pitämisestä säädetään, Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksella on oikeus saada sisäkaupan lähtöaineasetuksessa ja ulkokaupan lähtöaineasetuksessa tarkoitetuilta toimijoilta huumausaineiden lähtöaineita koskevista toimista tietoja, jotka ovat välttämättömiä mainittujen asetusten noudattamisen valvomiseksi.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksella on sen estämättä, mitä tietojen salassa pitämisestä säädetään, oikeus saada tämän lain mukaisten tehtävien suorittamiseksi välttämättömiä tietoja tulliviranomaiselta ulkomaankauppaa koskevista rekistereistä huumausaineiden ja huumausaineiden lähtöaineiden Suomeen tuonnista ja Suomesta viennistä. Kyseisiä tietoja ei saa ilman Tullihallituksen lupaa käyttää muuhun kuin siihen tarkoitukseen, mihin ne on luovutettu.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksella on oikeus saada tässä laissa tarkoitetun valvonnan toteuttamiseksi ja tässä laissa ja huumausaineiden lähtöaineita koskevassa yhteisölainsäädännössä tarkoitettujen lupien myöntämistä varten välttämättömiä tietoja sakon täytäntöönpanosta annetun lain (672/2002) 46 §:ssä tarkoitetusta sakkorekisteristä.

Oikeudesta saada tietoja rikosrekisteristä säädetään rikosrekisterilaissa (770/1993).

Sen estämättä, mitä tietojen salassa pitämisestä säädetään, Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus saa omasta aloitteestaan luovuttaa poliisille, tulli- ja rajavartioviranomaisille sekä Sosiaali- ja terveysalan lupa- ja valvontavirastolle tämän lain mukaista valvontaa koskevia tietoja, jotka ovat välttämättömiä viranomaisten lakisääteisten tehtävien hoitamista varten.

Poliisin, tulliviranomaisen, rajavartioviranomaisen ja muiden huumausaineita käsittelevien ja toimenpiteitä näiden laittoman käytön ehkäisemiseksi suorittavien viranomaisten sekä ulkoasiainministeriön ja oikeusministeriön on annettava Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle sekä Terveyden ja hyvinvoinnin laitokselle ne tiedot, jotka ovat tarpeen tietojen luovuttamiseksi kansainvälisille valvontaviranomaisille ja tiedonkeruutahoille, jollei tietojen salassapitovelvollisuudesta muuta johdu.

Toimivaltaisia viranomaisia ovat Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen lisäksi myös poliisi huumausaineiden ja kuluttajamarkkinoilta kiellettyjen psykoaktiivisten aineiden rikostorjuntaan liittyvissä asioissa sekä tulli- ja rajavartioviranomaiset huumausaineiden ja kuluttajamarkkinoilta kiellettyjen psykoaktiivisten aineiden rikostorjuntaan, maahantuontiin, maasta vientiin ja kauttakulkuun liittyvissä asioissa sekä mainitut viranomaiset asioissa, joista säädetään sisäkaupan lähtöaineasetuksen 8 artiklan 1 kohdassa ja ulkokaupan lähtöaineasetuksen 8 artiklassa, 9 artiklan 1 kohdassa sekä 14 ja 26 artiklassa.

Pidättämiseen oikeutetun virkamiehen on takavarikoitava huumausaine, joka on luovutettu poliisille taikka tulli- tai rajavartioviranomaiselle 8 §:n perusteella tai jonka hallussapitoon ei muutoin ole oikeutta tämän lain nojalla, mutta jonka hallussapito ei ole rangaistavaa. Takavarikkoa toteutettaessa on noudatettava, mitä pakkokeinolain (806/2011) 7 luvun 12 §:ssä säädetään pöytäkirjasta ja 14 §:ssä takavarikon kumoamisesta.

Pidättämiseen oikeutetun virkamiehen on todistettavasti hävitettävä tai määrättävä hävitettäväksi takavarikoitu tai valtiolle menetetyksi tuomittu huumausaine ja kuluttajamarkkinoilta kielletty psykoaktiivinen aine. Huumausaineen hävittämisessä ja sen kirjaamisessa on noudatettava, mitä 28 ja 30 §:ssä säädetään. Hävitettävä aine tai osa siitä on kuitenkin säilytettävä niin kauan kuin sitä mahdollisesti tarvitaan todisteena oikeudenkäynnissä.

Pidättämiseen oikeutettu virkamies saa todistettavasti hävittää tai määrätä hävitettäväksi huumausaineen laittomaan tuotantoon, viljelyyn, valmistukseen, hallussapitoon tai käyttöön tarkoitetun raaka-aineen, muun aineen, laitteen tai tarvikkeen, joka voidaan takavarikoida, jos on todennäköistä, että se tultaisiin tuomitsemaan valtiolle menetetyksi.

Keskusrikospoliisin päällikön tai Tullin rikostorjunnan päällikön kirjallisella päätöksellä voidaan myöntää huumausainerikosten estämistä, paljastamista ja selvittämistä suorittavalle viranomaiselle yksittäistapauksessa lupa huumausaineen valmistamiseen, tuontiin Suomeen, vientiin Suomesta tai kauttakuljetukseen. Lupa voidaan myöntää myös 7 §:ssä tarkoitettujen kasvien ja sienien viljelyyn takavarikoiduista näytteistä. Tässä momentissa tarkoitettu lupa voidaan myöntää vain välttämättömiin tarkoituksiin huumausainerikosten estämiseksi, paljastamiseksi tai selvittämiseksi. Lupa huumausaineen valmistamiseen ja 7 §:ssä tarkoitettujen kasvien ja sienien viljelyyn voidaan myöntää vain Keskusrikospoliisin rikostekniselle laboratoriolle ja Tullilaboratoriolle.

Edellä 1 momentissa tarkoitetun päällikön kirjallisella päätöksellä voidaan luovuttaa takavarikoituja tai valtiolle menetetyksi tuomittuja huumausaineita ja 44 §:n 2 momentissa tarkoitettuja aineita, laitteita ja tarvikkeita viranomaiselle käytettäväksi huumausainerikosten estämisessä, paljastamisessa ja selvittämisessä ja myöntää viranomaiselle tähän tarkoitukseen huumausaineen hallussapitolupa.

Tässä pykälässä tarkoitetuista päätöksistä on ilmoitettava edellisen vuoden osalta Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskukselle vuosittain tammikuun loppuun mennessä.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus voi kieltää sitä, joka rikkoo tätä lakia taikka sisäkaupan lähtöaineasetuksen tai ulkokaupan lähtöaineasetuksen säännöksiä, jatkamasta tai toistamasta lainvastaista menettelyä. Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus voi myös määrätä sen, joka rikkoo mainittuja säännöksiä, täyttämään muulla tavoin velvollisuutensa.

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus voi tehostaa tämän lain nojalla annettua kieltoa tai määräystä uhkasakolla tai uhalla, että tekemättä jätetyt toimenpiteet teetetään laiminlyöjän kustannuksella tai uhalla että toiminta keskeytetään. Luvan peruuttamisesta säädetään 21 §:ssä.

Kiellon tehosteeksi asetetun uhkasakon tuomitsee aluehallintovirasto Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen vaatimuksesta. Uhkasakosta, teettämisuhasta ja keskeyttämisuhasta säädetään muutoin uhkasakkolaissa (1113/1990).

Uhkasakkoa ei kuitenkaan saa asettaa luonnolliselle henkilölle tässä laissa säädetyn tietojenantovelvollisuuden tehosteeksi silloin, kun henkilöä on aihetta epäillä rikoksesta ja tiedot liittyvät rikosepäilyn kohteena olevaan asiaan.

Se, joka rikkoo tämän lain nojalla määrättyä, uhkasakolla tehostettua kieltoa, voidaan jättää tuomitsematta rangaistukseen samasta teosta.

Huumausainerikoksista säädetään rikoslain (39/1889) 50 luvussa. Kuluttajamarkkinoilta kielletyn psykoaktiivisen aineen kiellon rikkomisesta säädetään rikoslain 44 luvun 5 a §:ssä.

Tämän lain 12–15 §:n ja 17 §:n sekä sisäkaupan lähtöaineasetuksen ja ulkokaupan lähtöaineasetuksen perusteella annettuun päätökseen saa vaatia oikaisua. Oikaisuvaatimuksesta säädetään hallintolaissa.

Muutoksenhausta hallintotuomioistuimeen säädetään oikeudenkäynnistä hallintoasioissa annetussa laissa (808/2019).

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskuksen päätöstä on muutoksenhausta huolimatta noudatettava, jollei muutoksenhakuviranomainen toisin määrää.

Tämä laki, jäljempänä uusi laki, tulee voimaan 1 päivänä syyskuuta 2008.

Tällä lailla kumotaan 17 päivänä joulukuuta 1993 annettu huumausainelaki (1289/1993), jäljempänä vanha laki, siihen myöhemmin tehtyine muutoksineen.

Ennen tämän lain voimaantuloa voidaan ryhtyä lain täytäntöönpanon edellyttämiin toimiin.

Jos muualla laissa viitataan vanhaan lakiin tai sen säännöksiin, viittauksen on katsottava tarkoittavan uutta lakia tai sen vastaavia säännöksiä.

Vanhan lain nojalla annettu lupa katsotaan annetuksi uuden lain nojalla, ja se lakkaa olemasta voimassa lupapäätöksessä määrättynä päivänä.

Uuden lain voimaan tullessa Lääkelaitoksessa vireillä oleva vanhan lain mukaisesti vireille pantu asia käsitellään ja ratkaistaan vanhan lain säännösten mukaisesti.

Luvanhaltijan on määrättävä jokaiseen tämän luvan kohteena olevaan toimipaikkaan 16 §:ssä tarkoitettu vastuuhenkilö ja ilmoitettava tämä Lääkelaitoksen hyväksyttäväksi kuuden kuukauden kuluessa tämän lain voimaantulosta.

Edellä 3 §:n 1 momentin 5 kohdan c alakohdassa tarkoitettuina aineina pidetään myös niitä aineita, joiden valvontaan ottamisesta on päätetty uusia psykoaktiivisia aineita koskevasta tietojenvaihdosta, riskienarvioinnista ja valvonnasta annetun neuvoston päätöksen 2005/387/YOS ja sillä kumotun uusista synteettisistä huumausaineista hyväksytyn yhteisen toiminnan 97/396/YOS nojalla. Näistä aineista voidaan antaa tarkempia säännöksiä valtioneuvoston asetuksella vastaavasti kuin 3 §:n 1 momentin 5 kohdan c alakohdassa tarkoitetuista aineista.