I denna lag föreskrivs om den rätt till ålderspension, deltidspension, rehabilitering och invalidpension som arbetstagare i statens tjänst har samt om den rätt till familjepension som arbetstagarnas förmånstagare har.

Denna lag tillämpas på arbetstagare som står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till staten. Arbetstagare som inte står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till staten har dock rätt till pensionsskydd enligt denna lag, om så bestäms särskilt i någon annan lag.

Denna lag tillämpas också på arbete som utförs på basis av ett skriftligt eller muntligt uppdrags- eller konsultavtal eller ett liknande arrangemang där arbetsinsatsen görs och ersättning i pengar tas emot av en fysisk person som inte är verksam som företagare eller bedriver verksamheten i ett bolags eller något annat företags namn.

Såsom i 1 mom. avsedda arbetstagare betraktas även personer som står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till riksdagen samt riksdagens justitieombudsman och riksdagens biträdande justitieombudsmän.

För arbetstagare som omfattas av denna lag kan i enlighet med finansministeriets beslut ordnas pensionsskydd som är bättre än det lagstadgade pensionsskyddet. För arbetstagare som är anställda vid statliga affärsverk kan ett avvikande pensionsskydd ordnas på förslag av affärsverket.

En arbetstagare har rätt att överföra sin pensionsrätt enligt denna lag till Europeiska gemenskaperna så som bestäms i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (165/1999). Till den del lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i denna lag, tillämpas bestämmelserna i den förstnämnda lagen på pensionsrätt som överförs till Europeiska gemenskaperna och som återförs därifrån.

Har en rättshandling, i syfte att kringgå pensionsskyddets uppkomst eller skyldigheten att betala pensionsavgifter, getts ett sådant innehåll som inte motsvarar sakens faktiska natur eller syfte, ska när pensionsskyddets innehåll eller skyldigheten att betala pensionsavgifter avgörs förfaras enligt sakens faktiska natur och syfte. Uppstår det oklarhet om huruvida denna lag ska tillämpas på en arbetstagare, avgörs saken av den kommunala pensionsanstalten på ansökan av arbetsgivaren eller arbetstagaren i fråga. Den kommunala pensionsanstalten avgör saken också när det kan misstänkas vara fråga om kringgående av att pensionsskydd uppstår eller av skyldigheten att betala pensionsavgifter. Ändring i beslutet får sökas på det sätt som föreskrivs i lagen om kommunala pensioner (549/2003).

En arbetstagare har rätt att gå i ålderspension från ingången av den kalendermånad efter den under vilken arbetstagaren uppnått 63–68 års ålder. En arbetstagare har rätt att gå i ålderspension redan tidigare, om han eller hon uppnått sin avgångsålder.

En arbetstagare har rätt att gå i uppskjuten ålderspension efter kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnått 68 års ålder.

På uppskjuten ålderspension tillämpas i övrigt vad som i denna lag bestäms om ålderspension.

Beviljande av ålderspension förutsätter att arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon pensioneras.

Om en arbetstagare har två eller flera anställningar som omfattas av denna lag och avslutar en eller flera av dem för att gå i ålderspension, beviljas han eller hon utan hinder av 4 mom. såsom ålderspension även pension som intjänats på grundval av arbetsinkomster som har betalats för fortgående anställning innan ålderspensionen börjat löpa.

Trots vad som bestäms i 8 § 1 mom. kan en arbetstagare på ansökan beviljas ålderspension tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken han eller hon uppnått 60 års ålder, dock tidigast från ingången av den månad som följer efter ansökan om pension, om arbetstagaren har rätt till ålderspension före 63 års ålder på basis av överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samordning av pensionsrätt enligt statliga pensionsordningar (FördrS 96/2002). I detta fall minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad för vilken pensionen betalas ut före ingången av kalendermånaden efter den under vilken 63 års ålder uppnås.

Börjar ålderspensionen vid ingången av kalendermånaden efter den under vilken 63–68 års ålder uppnåtts, är ålderspensionens belopp den pension som intjänats fram till begynnelsetidpunkten för pensionen.

2 mom. har upphävts genom L 14.12.2012/802.

3 mom. har upphävts genom L 14.12.2012/802.

Om ålderspensionen skjuts upp höjs pensionen med 0,4 procent för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen blir uppskjuten till en senare tidpunkt än ingången av månaden efter den under vilken 68 års ålder uppnåtts (uppskovsförhöjning). Uppskovsförhöjningen beräknas på den pension som har tjänats in fram till utgången av den månad under vilken 68 års ålder uppnås.

Ålderspension börjar från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppnått den ålder som berättigar till ålderspension och slutat i den anställning på basis av vilken han eller hon ansöker om ålderspension. Uppskjuten ålderspension börjar från ingången av den kalendermånad som följer på ansökan om pension. Annan ålderspension än uppskjuten ålderspension kan även beviljas retroaktivt, dock inte utan giltigt skäl för längre tid än för de tre månader som föregår månaden för ansökan om pension.

Om arbetstagaren fortsätter arbeta efter att ha fyllt 68 år, beviljas ålderspension från ingången av den kalendermånad som följer på ansökan om pension.

Arbetsinkomster som har betalats efter att ålderspensioner började löpa ger på ansökan rätt till pension tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 68 år.

En arbetstagare kan ansöka om indragning av sin ålderspension, om han eller hon har beviljats rehabiliteringsstöd på basis av en sådan arbetsoförmåga på viss tid som när rehabiliteringsstödet beviljades beräknades fortgå efter det att arbetstagaren fyllt 63 år. Indragning av ålderspensionen skall sökas inom en månad från det att arbetsoförmågan upphört. Ålderspensionen dras in när arbetsoförmågan upphör.

För erhållande av ålderspension med stöd av 1 mom. förutsätts att arbetstagarens anställning enligt denna lag inte fortsätter. Som ålder för ålderspension betraktas då pensionsåldern enligt de bestämmelser eller den pensionsstadga som nämns i 1 mom.

3 mom. har upphävts genom L 14.12.2012/802.

Om nedgången i arbetstagarens förvärvsinkomster avviker från förkortningen av arbetstiden av den anledningen att i förvärvsinkomsten från förvärvsarbete på heltid har ingått övertidsersättning, tillägg för söndags-, natt- eller skiftarbete eller andra särskilda tillägg eller ersättningar som hänfört sig till lönen men inte ingår i förvärvsinkomsten från deltidsarbetet, beaktas sådana tillägg och ersättningar inte vid prövningen enligt 1 mom. 3 punkten av ändringen i inkomsterna och arbetstiden. Inkomsterna från deltidsarbetet måste dock utgöra 35–70 procent av arbetstagarens stabiliserade inkomst.

Om en arbetstagare i samband med förstatligande har överförts från kommunal eller privat anställning till statlig anställning, beaktas den kommunala eller privata anställningen före förstatligandet när den i 1 mom. 2 punkten nämnda tidsfristen om sex månader beräknas, och även inkomsterna från kommunal eller privat anställning när inkomsterna under tre år beräknas.

Om det arbetsavtal som gäller deltidsarbete för en arbetstagare som har deltidspension enligt denna lag sägs upp och arbetstagaren inte är skyldig att utföra arbete under uppsägningstiden eller hans eller hennes arbetstid annars minskar under uppsägningstiden så att arbetstidsvillkoret enligt 1 mom. 3 punkten inte längre uppfylls, anses arbetstagaren under sex veckor från det att arbetstiden minskade, dock inte längre efter uppsägningstiden, uppfylla villkoren för erhållande av deltidspension.

Deltidspensionens belopp är 50 procent av skillnaden mellan den stabiliserade inkomsten och inkomsten av deltidsarbete som omfattas av arbetspensionslagarna (inkomstbortfall).

När deltidspension bestäms betraktas som stabiliserad inkomst den i 63 § avsedda inkomsten för återstående tid på grundval av vilken arbetstagarens invalidpension skulle ha beräknats, om arbetstagaren vid tidpunkten för deltidspensionens början hade blivit arbetsoförmögen.

Har arbetstagaren samtidigt rätt till deltidspension med stöd av två eller flera arbetspensionslagar, utgör deltidspensionen enligt denna lag en lika stor andel av hela deltidspensionen som de arbetsinkomster på basis av vilka pension enligt denna lag beviljas utgör av de arbetsinkomster som beaktats i den stabiliserade inkomsten och som baserar sig på de arbetspensionslagar med stöd av vilka deltidspension beviljas.

Deltidspensionen är högst 75 procent av de pensioner som arbetstagaren innan deltidspensionen börjar har tjänat in enligt arbetspensionslagarna och lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier (644/2003). Om en primär förmån skall dras av från pensionen på det sätt som avses i 73 eller 74 §, beräknas den högsta deltidspensionen på den pension som minskats på detta sätt. Deltidspensionens högsta belopp justeras, om deltidspensionstagaren beviljas en i 73 eller 74 § avsedd primär förmån eller om beloppet av en sådan förmån ändras.

Med ovan i 1 mom. avsedd pension jämställs pension som en arbetstagare har tjänat in i ett land som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EU- eller EES-land). Om uppgifter inte fås om nämnda pension, kan som pension som skall beaktas vid beräkningen av deltidspensionens högsta belopp användas en sådan kalkylerad pension som arbetstagaren skulle ha tjänat in om hans eller hennes arbete i en främmande stat skulle ha varit anställning enligt denna lag (teoretisk pension).

Har arbetstagaren rätt till deltidspension också enligt någon annan arbetspensionslag och minskar det högsta belopp på 75 procent som nämns i 1 mom. deltidspensionen, görs minskningen med beaktande av dessa lagar i förhållande till de arbetsinkomster som beaktats i den stabiliserade förvärvsinkomsten.

Deltidspension börjar från ingången av månaden efter den under vilken arbetstagaren uppfyller villkoren i 14 §. Deltidspension beviljas dock inte retroaktivt för längre tid än sex månader före den månad som följer på den då ansökningen gjordes.

Justeringen görs från ingången av kalendermånaden efter den under vilken förändringen skett, eller om förändringen sker kalendermånadens första dag, från den dagen.

När deltidspensionens belopp justeras anses den förvärvsinkomst som deltidspensionen första gången fastställdes på som stabiliserad förvärvsinkomst.

Om arbetstagarens inkomst av deltidsarbete eller tiden för frånvaro från arbetet tillfälligt förändras så att villkoren i 14 § 1 mom. 3 och 4 punkten för deltidsarbete inte uppfylls, avbryts utbetalningen av deltidspensionen efter meddelande från pensionstagaren eller på den kommunala pensionsanstaltens initiativ. Utbetalningen avbryts från ingången av följande möjliga betalningsperiod, förutsatt att orsaken till betalningsavbrottet fortfarande föreligger. Utbetald deltidspension återkrävs enligt 130 § för den tid under vilken villkoren för erhållande av deltidspension inte uppfyllts.

Avbruten deltidspension börjar efter meddelande från pensionstagaren utbetalas på nytt räknat från den tidpunkt då villkoren för erhållande av deltidspension uppfylls. Har begäran om att utbetalning av avbruten deltidspension skall återupptas inte framställts inom sex månader från det att deltidspensionen avbröts, dras pensionen in räknat från tidpunkten för avbrottet.

Deltidspensionen dras in från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren inte längre uppfyller de villkor för att få pension som föreskrivs i 14 § 1 mom. 1, 3 och 4 punkten, om inte något annat följer av 20 §. Om denna dag är kalendermånadens första dag, dras dock deltidspensionen in från och med denna dag. Deltidspension kan också dras in retroaktivt.

Har deltidspensionen dragits in, har arbetstagaren rätt att på nytt få deltidspension när han eller hon uppfyller villkoren för den. Har deltidspensionen varit indragen i högst sex månader används den stabiliserade inkomst som låg till grund för den tidigare deltidspensionen som stabiliserad inkomst av heltidsarbetet när den nya deltidspensionen efter den indragna deltidspensionen fastställs.

Om en arbetstagare som får deltidspension beviljas invalidpension eller ålderspension för samma tid för vilken deltidspension redan har betalats, betraktas deltidspensionen som en delbetalning av invalidpensionen eller ålderspensionen.

Om en deltidspensionerad arbetstagare inte ansöker om ålderspension efter att ha fyllt 68 år, omvandlas deltidspensionen när pensionstagaren fyller 68 år till en ålderspension som är lika stor som deltidspensionen. En ålderspension som är lika stor som deltidspensionen omvandlas inte med en livslängdskoefficient. När arbetstagaren ansöker om ålderspension, omräknas ålderspensionen och omvandlas med livslängdskoefficienten i enlighet med 72 §.

Fortsätter arbetstagaren i deltidsarbete efter att ha fyllt 68 år, omvandlas deltidspensionen vid 68 års ålder till en ålderspension som är lika stor som deltidspensionen. När arbetstagaren upphör med deltidsarbetet beräknas ålderspensionen på ansökan på nytt.

När rehabiliteringens ändamålsenlighet bedöms beaktas arbetstagarens ålder, yrke, tidigare verksamhet, utbildning och etablering i arbetslivet samt huruvida den yrkesinriktade rehabilitering som söks sannolikt leder till att arbetstagaren fortsätter i arbete som är lämpligt med tanke på hans eller hennes hälsotillstånd eller återgår till arbete. När ändamålsenligheten bedöms beaktas dessutom huruvida den yrkesinriktade rehabiliteringen uppskjuter arbetstagarens pensionering.

Med risk för arbetsoförmåga avses en situation där det är sannolikt att arbetstagaren under de närmaste åren, fastän möjligheterna till vård och medicinsk rehabilitering beaktas, utan yrkesinriktad rehabilitering skulle bli beviljad invalidpension eller delinvalidpension.

Den i 1 mom. 2 punkten avsedda granskningstiden för återstående tid fastställs på samma sätt som om arbetstagaren hade blivit arbetsoförmögen vid tidpunkten för ansökan om rehabilitering.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på rehabilitering av en arbetstagare som är arbetsoförmögen på det sätt som avses i 35 § 1 och 2 mom. I ett sådant fall fastställs de inkomster som avses i 1 mom. 2 punkten i denna paragraf på samma sätt som inkomsten för återstående tid i arbetstagarens invalidpension.

Med yrkesinriktad rehabilitering avses arbetsprövning, arbetsträning, utbildning som leder till arbete eller yrke och stöd för inledande av eller fortsatt näringsverksamhet. Arbetstagaren kan få ersättning för sådana behövliga och nödvändiga kostnader som den yrkesinriktade rehabiliteringen medför och som stöder rehabilitering.

Innan den yrkesinriktade rehabiliteringen inleds ska arbetstagaren ha en rehabiliteringsplan. Den kommunala pensionsanstalten kan stödja utarbetandet av planen.

För olycksfall som inträffat eller yrkessjukdom som ådragits i samband med i 25 § 1 mom. avsedd arbets- och utbildningsprövning, arbetsträning och arbetspraktik, där den som deltar i rehabiliteringen inte är anställd hos den som ordnar arbetsträningen, betalas till den som får rehabilitering ersättning av statsmedel i tillämpliga delar enligt samma grunder som gäller för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). Ärenden som gäller betalning av ersättning av statsmedel med stöd av denna paragraf behandlas av Statskontoret som första instans.

Med avvikelse från bestämmelserna i 71–80 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar används som en rehabiliteringsklients årsarbetsinkomst beloppet av en rehabiliteringspenning som beviljats klienten eller det sammanlagda beloppet av sjukpension och rehabiliteringstillägg på årsbasis. Om rehabiliteringsklienten har beviljats partiell rehabiliteringspenning, används som årsarbetsinkomst beloppet av full rehabiliteringspenning på årsbasis. Med avvikelse från bestämmelserna i 58 och 59 § i den lagen är dagpenningen 1/360 av årsarbetsinkomsten.

För olycksfall som inträffat eller yrkessjukdom som ådragits i samband med i 25 § 1 mom. avsedd arbetsträning, där den som deltar i rehabiliteringen inte är anställd hos den som ordnar arbetsträningen, betalas till den som får rehabilitering ersättning av statsmedel i tillämpliga delar på samma grunder som gäller ersättning för olycksfall i arbete enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Ett ärende som gäller betalning av ersättning av statsmedel med stöd av denna paragraf behandlas av Statskontoret som första instans.

En arbetstagare har rätt till rehabiliteringspenning för de kalendermånader under vilka han eller hon på grund av yrkesinriktad rehabilitering är helt eller delvis förhindrad att utföra förvärvsarbete.

Rehabiliteringspenningen är lika stor som det sammanräknade beloppet av de arbetspensioner, förhöjt med 33 procent, som arbetstagaren skulle ha rätt till, om han eller hon när ansökan om rehabilitering gjordes hade blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till full invalidpension.

Om arbetstagarens sjukledighet har börjat medan hans eller hennes anställningsförhållande pågick och rehabiliteringsbehovet fanns redan när sjukledigheten började, är rehabiliteringspenningen dock lika stor som det sammanräknade beloppet av de arbetspensioner, förhöjt med 33 procent, som arbetstagaren skulle ha rätt till, om han eller hon när sjukledigheten började hade blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till full invalidpension.

Om en arbetstagare under den tid yrkesinriktad rehabilitering pågår tjänar mer än hälften av den stabiliserade inkomsten, utgör rehabiliteringspenningen hälften av den rehabiliteringspenning som avses i 27 §.

Om en arbetstagare får invalidpension enligt denna lag har han eller hon inte rätt till rehabiliteringspenning enligt 27 §. Invalidpensionstagaren får utöver invalidpensionen ett rehabiliteringstillägg för den tid som den yrkesinriktade rehabiliteringen pågår. Rehabiliteringstillägget utgör 33 procent av invalidpensionen.

Delinvalidpension kan betalas som full pension under tiden för yrkesinriktad rehabilitering och förhöjd på det sätt som bestäms i 1 mom.

En arbetstagare kan beviljas rehabiliteringspenning i form av rehabiliteringsunderstöd enligt prövning till ett lika stort belopp som invalidpensionen för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan rehabiliteringsperioder. Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning kan beviljas också för utarbetande av en i 25 § 2 mom. avsedd rehabiliteringsplan.

Rehabiliteringsunderstöd betalas högst för tre månader per kalenderår så att tiden räknas separat för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan rehabiliteringsperioderna. Rehabiliteringsunderstöd kan dock betalas även för en längre tid, om detta är motiverat för tryggande av rehabiliteringen.

Rehabiliteringspenningen eller det rehabiliteringstillägg som betalas till en invalidpensionstagare kan dras in, om mottagaren utan giltig orsak vägrar delta i yrkesinriktad rehabilitering eller avbryter sådan rehabilitering.

En arbetstagare har inte utan giltig orsak rätt till invalidpension förrän rätten till rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) har upphört.

32 § har upphävts genom L 4.6.2010/468.

På rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg enligt 27 och 29 § samt på mottagare av dem tillämpas bestämmelserna i denna lag om invalidpension och invalidpensionstagare. På återkrav av ersättningar för kostnader för yrkesinriktad rehabilitering enligt 25 § som har betalats utan grund tillämpas bestämmelserna i denna lag om återkrav av pension som betalats utan grund.

Rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg kan också betalas för kortare tid än en månad. Primärtid enligt sjukförsäkringslagen inverkar inte på begynnelsetidpunkten för rehabiliteringspenningen. Under den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas intjänas inte pension enligt 57 § och rehabiliteringsförmånerna tas inte som grund för familjepension. För arbete under den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas tjänas ny pension in på det sätt som bestäms i 53 §.

En arbetstagare har på grundval av nedsatt arbetsförmåga i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag rätt till invalidpension tills han eller hon fyller 63 år. Invalidpension beviljas tills vidare eller i form av rehabiliteringsstöd för viss tid.

Vad som i denna lag föreskrivs om invalidpension och mottagare av sådan pension skall tillämpas på rehabiliteringsstöd och mottagare av sådant stöd.

Vid tillämpning av 1 mom. 2 punkten beaktas också arbetstagarens utbildning, tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra därmed jämförbara omständigheter. Om arbetsförmågan varierar beaktas arbetstagarens årliga inkomster.

Utöver vad som i 1 och 2 mom. bestäms om faktorer som skall beaktas vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt skall i fråga om en arbetstagare som fyllt 60 år och som har en lång yrkeskarriär, vid bedömningen av rätten till invalidpension även beaktas om arbetet har varit påfrestande och slitsamt samt de krav och det ansvar som hänför sig till arbetet, om dessa faktorer i kombination med sjukdom, lyte eller skada gör det oskäligt för arbetstagaren att fortsätta i arbete.

Invalidpension beviljas antingen som full invalidpension eller som delinvalidpension. Full invalidpension beviljas arbetstagare vars arbetsförmåga kan uppskattas vara nedsatt med minst tre femtedelar i åtminstone ett år. Är arbetsförmågan nedsatt med mindre än detta, men med minst två femtedelar, beviljas pensionen som delinvalidpension.

En arbetstagare ha rätt till invalidpension, om han eller hon beviljats invalidpension enligt någon annan pensionslag för den offentliga sektorn eller en pensionslag för den privata sektorn, eller han eller hon, sedan en anställning som omfattas av denna lag upphört, på grundval av ett senare tjänste- eller arbetsavtalsförhållande beviljats invalidpension enligt någon annan än ovan nämnda arbetspensionslag. I sådana fall beviljas invalidpension enligt denna lag som full pension eller delinvalidpension, beroende på hur den pension som utgör grunden för pensionen är beviljad.

Innan pensionsanstalten fattar beslut om invalidpension ska den utreda huruvida arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt 24 § och se till att arbetstagarens möjligheter till rehabilitering enligt annan lagstiftning har klarlagts. Om arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt 24 §, ska pensionsanstalten i enlighet med 107 § ge ett förhandsbeslut om rätt till rehabilitering.

Beloppet av full invalidpension är summan av den intjänade pensionen före utgången av det år som föregick pensionsfallsåret och pensionsdelen för återstående tid enligt 55 §. Delinvalidpensionen utgör hälften av full invalidpension.

Full invalidpension börjar tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den i 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen avsedda primärtiden för dagpenningen utgår.

Har en arbetstagare rätt att från utlandet få en förmån som motsvarar dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, beaktas förmånen vid fastställandet av begynnelsetidpunkten för invalidpensionen på samma sätt som dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, dock för högst den maximala betalningstiden enligt sjukförsäkringslagen.

Delinvalidpension börjar från ingången av den månad som följer på pensionsfallet.

Utan giltigt orsak betalas invalidpension inte retroaktivt för längre tid än de sex månader som föregår ansökan om pension.

Om invalidpension beviljas retroaktivt, betalas pensionen inte för den tid för vilken arbetstagaren har fått rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner eller ersättning för inkomstbortfall med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) eller lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991).

Om invalidpension beviljas retroaktivt såsom delinvalidpension eller full invalidpension på basis av 39 § 2 mom. och dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen har utbetalats för samma tid, betalas invalidpension för denna tid till den del invalidpensionens belopp överstiger beloppet av dagpenningen.

Är arbetstagarens arbetsförmåga nedsatt för en begränsad tid men i minst ett år, har arbetstagaren rätt att så länge som han eller hon bedöms vara arbetsoförmögen på det sätt som avses i denna lag få rehabiliteringsstöd för att återställa arbetsförmågan.

När rehabiliteringsstöd beviljas ska den kommunala pensionsanstalten försäkra sig om att en vård- eller rehabiliteringsplan har utarbetats för arbetstagaren. Rehabiliteringsstöd kan beviljas en arbetsoförmögen arbetstagare även för den tid vård- eller rehabiliteringsplanen håller på att tas fram.

Den som får invalidpension är skyldig att underrätta den kommunala pensionsanstalten om att han eller hon återfått arbetsförmågan, om att han eller hon börjar förvärvsarbeta och om att rehabiliteringen avbrutits.

Om den kommunala pensionsanstalten har grundad anledning att anta att invalidpensionstagaren åter är arbetsförmögen, är pensionstagaren, om den kommunala pensionsanstalten så bestämmer, skyldig att för utredning av om arbetsoförmågan fortgår låta undersöka sig hos en av den kommunala pensionsanstalten angiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av den kommunala pensionsanstalten. Den kommunala pensionsanstalten ska då ersätta skäliga kostnader för undersökningen och eventuella resor.

Om invalidpensionstagarens arbetsförmåga förändras, ses rätten till invalidpension över på hans eller hennes ansökan eller på den kommunala pensionsanstaltens initiativ.

Vid en bedömning av huruvida invalidpensionstagarens arbetsförmåga har förändrats eller återställts beaktas förändringarna i arbetstagarens arbetsinkomst. Arbetstagaren har inte rätt till full invalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 40 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började eller rätt till delinvalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 60 procent av den nämnda genomsnittliga inkomsten.

Sker en sådan förändring i arbetsförmågan hos en arbetstagare som får full invalidpension att han eller hon har rätt att få delinvalidpension och förändringen kan bedömas fortgå minst ett år, ändras invalidpensionen till delinvalidpension från ingången av månaden efter förändringen.

Sker en sådan förändring i arbetsförmågan hos en arbetstagare som får delinvalidpension att han eller hon har rätt att få full invalidpension och förändringen kan bedömas fortgå minst ett år, ändras delinvalidpensionen till full invalidpension. Full invalidpension börjar så som bestäms i 39 §. Delinvalidpensionen betalas till dess full invalidpension börjar.

Om en invalidpensionstagare har återfått sin arbetsförmåga i sådan grad att han eller hon inte längre uppfyller villkoren för erhållande av invalidpension, dras pensionen in från och med ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagaren återfått arbetsförmågan.

Om invalidpensionen dras in eller rehabiliteringsstödet upphör, kan för att stödja återgången till arbete utbetalningen av pension fortsättas i form av rehabiliteringsstöd till samma belopp som delinvalidpension även för en kortare tid än ett år.

Pensionen kan dras in eller justeras eller utbetalningen av den kan avbrytas retroaktivt för högst två år. Denna tid beräknas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagaren ansökt om justering eller den kommunala pensionsanstalten vidtagit justeringsåtgärder. Om utbetalningen av invalidpension har avbrutits, ska pensionen dock justeras eller pensionen dras in från och med tidpunkten för avbrytandet.

Full invalidpension ändras till ålderspension och delinvalidpension till sådan ålderspension som till beloppet motsvarar full invalidpension från ingången av månaden efter den under vilken pensionstagaren fyller 63 år eller uppnår en lägre pensionsålder, i fråga om en pensionstagare i tjänsteförhållande dock senast när han eller hon uppnår avgångsåldern.

Arbetstagaren har på ansökan rätt till pension som intjänats på grundval av arbete som utförts under tiden för invalidpension, om hans eller hennes invalidpension i enlighet med 1 mom. ändras till ålderspension. Om arbetstagaren arbetar under tiden för invalidpension enligt en annan arbetspensionslag än denna lag eller sedan invalidpension enligt denna lag eller en annan arbetspensionslag upphört, har arbetstagaren rätt till den pension som intjänats på grundval av detta arbete när han eller hon beviljas sådan ålderspension eller uppskjuten ålderspension som nämns i 8 §. Arbetstagaren har rätt till pension som intjänats under tiden för ovan avsedda invalidpension eller sedan den upphört även om han eller hon efter det att den tidigare invalidpensionen upphört beviljas ny invalidpension, på vilken det inte tillämpas vad som i 67 § 2 mom. föreskrivs om fastställande av pension på tidigare grunder.

Avslås en ansökan om invalidpension eller arbetspensionsrehabilitering, ska den kommunala pensionsanstalten se till att arbetstagaren ges information om andra rehabiliteringsmöjligheter och hänvisas till annan rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov, i samarbete med dem som tillhandahåller sådana tjänster.

Till pension berättigar inte arbetsinkomsterna under det år under vilket arbetsoförmågan började, om den återstående tiden vid fastställandet av invalidpensionen har räknats såsom till pension berättigande tid enligt 55 §.

Om en i 1 mom. angiven procentsats ändras under kalenderåret, fastställs pensionstillväxten enligt en genomsnittlig procentsats på grundval av andra inkomster än sådana som intjänats efter ålderspensionens början. Den genomsnittliga tillväxten räknas ut genom att tillväxtprocentsatserna enligt 1 mom. beaktas i förhållande till det antal kalendermånader under kalenderåret till vilka procentsatserna hänför sig.

Arbetar arbetstagaren i något annat EU- eller EES-land än i Finland efter att ha uppnått 53 års ålder, fogas till den teoretiska pensionen ett särskilt tillägg som räknas ut på basis av skillnaden mellan den procentsats som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten och den procentsats som avses i 1 mom. 1 punkten. Det särskilda tillägget räknas ut på basis av arbetsinkomsterna i Finland.

Pensionen tillväxer med 1,5 procent på grundval av den inkomst som ligger till grund för en i 62 § avsedd förmån som arbetstagaren under ettvart kalenderår erhållit för oavlönad tid.

När invalidpensionen fastställs berättigar tiden från ingången av det kalenderår då arbetstagaren blev arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad då han eller hon uppnådde 63 års ålder eller en lägre pensionsålder eller avgångsålder (återstående tid) till pension. En förutsättning för erhållande av pension för återstående tid är att arbetstagaren under de tio kalenderår som föregick det år under vilket arbetsoförmågan började har haft sammanlagt minst 12 566,70 euro i arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna.

Av den i 63 § avsedda inkomsten för återstående tid utgör pensionen för återstående tid 1,5 procent per år.

Pensionen tillväxer med 1,5 procent på grundval av de pensionsgrundande årsinkomster som pensionstagaren har under den tid för vilken han eller hon enligt en arbetspensionslag har fått invalidpension eller ålderspension eller motsvarande pension från utlandet.

Om en arbetstagare som har fått invalidpension senare beviljas pension på nya grunder på basis av ålder eller arbetsoförmåga, räknas såsom till pension berättigande tid även den tid under vilken arbetstagaren fick invalidpension. När pensionen för denna tid räknas ut används som grund den inkomst för återstående tid som hänför sig till den invalidpension som upphört.

På basis av 1 mom. tillväxer pensionen från och med ingången av det år under vilket arbetsoförmågan började till utgången av den månad under vilken invalidpensionen upphörde på grundval av den inkomst som pensionen för återstående tid grundar sig på och som hänför sig till invalidpensionen, med 1,5 procent per år.

Har arbetstagaren utöver invalidpension enligt denna lag fått invalidpension enligt någon annan arbetspensionslag, utgör den inkomst för återstående tid som omfattas av denna lag och som hänför sig till den invalidpension som upphört samma relativa andel av de inkomster för återstående tid som hänför sig till de invalidpensioner som arbetstagaren erhållit som den andel arbetsinkomsterna enligt denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt arbetspensionslagarna under den granskningstid som avses i 63 och 65 §.

Har arbetstagaren fått invalidpension utan grund, räknas vid beräkningen av ny pension inte denna tid med invalidpension såsom till pension berättigande tid.

På grundval av inkomster av deltidsarbete som utförs vid sidan av deltidspension samt på grundval av inkomster som ligger till grund för i 62 § avsedda förmåner för oavlönad tid under tiden för deltidsarbete tillväxer pensionen i enlighet med 53 och 54 §.

När den pensionsgrundande arbetsinkomsten bestäms skall lön eller annan ersättning som har betalats eller enligt överenskommelse skall betalas för arbete beaktas. Sådan ersättning anses som arbetsinkomst på grundval av vilken pension intjänas även då det betalas till arbetstagaren av ett konkursbo, av en sådan myndighet som enligt lönegarantilagen (866/1998) ansvarar för lönegarantin eller av någon annan betalare (ställföreträdande betalare) i stället för av arbetsgivaren.

Om en arbetstagare från Finland sänds utomlands för att arbeta, betraktas den lön som skulle betalas för motsvarande arbete i Finland, med avvikelse från vad som bestäms i 59 §, som den arbetsinkomst som utgör grund för pensionen. Om motsvarande arbete inte finns i Finland, betraktas den lön som annars kan anses motsvara nämnda arbete som arbetsinkomst.

När den pensionsgrundande arbetsinkomsten fastställs avdras från arbetsinkomsten för ettvart år ett belopp som motsvarar den pensionsavgift som avses i 136 § och som fastställts för arbetstagarna för året i fråga.

Oavlönad tid berättigar till pension, om arbetstagaren före ingången av pensionsfallsåret har haft minst 12 566,70 euro i arbetsinkomster som är försäkrade enligt arbetspensionslagarna.

Till pension berättigar inkomst som ligger till grund för en förmån för oavlönad tid på det sätt som avses i 3 mom. och som arbetstagaren har erhållit från ingången av kalendermånaden efter den under vilken 18 års ålder uppnåtts till utgången av det år som föregår pensionsfallet. När ålderspension räknas ut beaktas dock inkomst som ligger till grund för en förmån som arbetstagaren erhållit fram till utgången av månaden för ålderspensionsfallet.

Har en förmån som avses i 3 mom. 1 punkten på grund av att förvärvsinkomster saknas eller att de har varit låga betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, är den inkomst som ligger till grund för pensionen 523,61 euro i månaden. Har förmånen på grund av återgång till arbetet betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, anses som den inkomst som ligger till grund för förmånen beloppet av den minimidagpenning som betalats till arbetstagaren.

På grundval av inkomst som ligger till grund för en förmån intjänas inte pension för den tid för vilken arbetstagaren har erhållit pension enligt arbetspensionslagarna, en motsvarande utländsk förmån eller en förmån på grundval av anställning i en internationell organisation eller ett organ inom Europeiska gemenskaperna. Under tiden för deltidspension och familjepension intjänas likväl pension också på grundval av den inkomst som ligger till grund för förmånen.

Om en pensionstagare är berättigad till pension enligt två eller flera arbetspensionslagar, behandlas och avgörs den del av pensionen som intjänats på basis av inkomsterna i 1–4 mom. av den sista pensionsanstalt som avses i 109 § eller, om bestämmelserna om sista pensionsanstalt inte tillämpas, den pensionsanstalt som avses i 106 § mom. i lagen om pension för arbetstagare eller, om arbetstagaren inte har arbetsinkomster enligt pensionslagar för den privata sektorn, den pensionsanstalt där pensionsskyddet har ordnats på basis av det sista förvärvsarbetet. Ansvaret för den pension som intjänats på basis av dessa förmåner delas mellan pensionsanstalterna på det sätt som föreskrivs i 178 § i lagen om pension för arbetstagare.

Den arbetsinkomst som pension för återstående tid grundar sig på (inkomst för återstående tid) bestäms på grundval av de arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna och de till grund för i 62 § avsedda förmåner för oavlönad tid liggande inkomster vilka arbetstagaren har erhållit under de fem kalenderår som föregick det år under vilket arbetsoförmågan började (granskningstid). I inkomsten för återstående tid räknas också in inkomst för återstående tid som ligger till grund för invalidpension som betalats under granskningstiden. Inkomsten för återstående tid är per månad summan av dessa under granskningstiden erhållna arbetsinkomster, inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid, inkomster för återstående tid som ligger till grund för invalidpension och de inkomster som avses i 4–6 mom., dividerad med sextio.

Har en förmån som avses i 2 mom. 1 punkten på grund av att förvärvsinkomster saknas eller att de har varit låga betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, beaktas 523,61 euro i månaden när inkomsten för återstående tid bestäms. Har förmånen på grund av återgång till arbetet betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning, beaktas den minimidagpenning som har betalats till arbetstagaren när inkomsten för återstående tid bestäms.

När inkomsten för återstående tid bestäms beaktas såsom inkomst 1 047,22 euro för varje hel månad för vilken arbetstagaren under granskningstiden har fått grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Den dagpenning som avses i sjukförsäkringslagen beaktas på det sätt som avses i 4 mom., om den har beviljats till samma belopp som den grunddagpenning som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

När inkomsten för återstående tid bestäms beaktas såsom inkomst 1 047,22 euro för varje hel månad för vilken arbetstagaren under granskningstiden har fått en förmån som har intjänats på basis av lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier.

Har arbetstagaren under granskningstiden inte några arbetsinkomster som berättigar till pension, räknas pensionsdelen för återstående tid inte heller till pensionen på basis av de inkomster som ligger till grund för i 62 § avsedda förmåner för oavlönad tid eller de inkomster som avses i 4–6 mom.

Är en arbetstagares arbetsinkomster under den granskningstid som avses i 63 § 1 mom. mindre än den stabiliserade inkomstnivån på grund av vård av barn under tre år och leder detta till att pensionen enligt arbetspensionslagarna sjunker med minst 20 procent, används på ansökan av arbetstagaren såsom arbetsinkomst enligt 63 § 1 mom. den arbetsinkomst som vårdtiden inte har minskat. I detta fall beaktas dock arbetsinkomster högst för de tio senaste åren.

Har en arbetstagare arbetsinkomster som berättigar till pension, inkomster som ligger till grund för en förmån för oavlönad tid eller inkomster för återstående tid enligt 63 § endast under det år under vilket arbetsoförmågan började eller året innan, beaktas vid fastställandet av inkomsten för återstående tid även inkomsterna under det år då arbetsoförmågan började fram till utgången av den månad under vilken arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen.

Har arbetstagaren blivit arbetsoförmögen före utgången av det kalenderår under vilket han eller hon fyller 23 år, är granskningstiden tiden mellan ingången av månaden efter uppnådd 18 års ålder och utgången av den månad under vilken arbetsoförmågan började. Härvid är inkomsten för återstående tid per månad summan av de inkomster för återstående tid som avses i 63 § och som erhållits under granskningstiden, dividerad med det antal månader som ingår i samma period, dock med högst 60.

Beaktas återstående tid i en arbetstagares pension på basis av flera olika arbetspensionslagar, utgör den inkomst för återstående tid som omfattas av denna lag en lika stor andel av summan av inkomsterna för återstående tid som den andel arbetsinkomsterna enligt denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt arbetspensionslagarna under den granskningstid som avses i 63 eller 65 §.

Beviljas en arbetstagare som fått rehabiliteringspenning enligt denna lag invalidpension på grund av arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit från det att rehabiliteringspenningsperioden löpte ut, fastställs invalidpensionen på de grunder enligt vilka den skulle ha fastställts om arbetsoförmågan hade börjat vid ingången av rehabiliteringspenningsperioden.

Om en arbetstagare som har fått invalidpension senare beviljas invalidpension på grund av sådan ny arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit från det att den tidigare invalidpensionen upphörde, fastställs den nya invalidpensionen enligt samma grunder som den tidigare beviljade invalidpensionen. Förfarandet är detsamma också senare, om en arbetstagare som fått invalidpension beviljas ny invalidpension med anledning av samma sjukdom, lyte eller skada som legat till grund för den tidigare invalidpensionen.

Om en arbetstagare som har fått invalidpension beviljas ålderspension som börjar innan två år har förflutit från det att invalidpensionen upphörde, fastställs ålderspensionen enligt samma grunder som den ovan nämnda invalidpensionen.

Från pension som betalas enligt denna lag avdras sådan pension eller motsvarande förmån från utlandet som betalas till en i utlandet anställd arbetstagare i statens tjänst och i vars kostnader staten har deltagit, till den del den baserar sig på samma arbetsinkomst som pension enligt denna lag.

En förmån som motsvarar i 1 mom. nämnd pension dras av från pension enligt denna lag i enlighet med de beräkningsgrunder som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet.

Har en arbetstagare inkomster som omfattas av denna lag under minst tre kalenderår i följd före året för pensionsfallet och dessa inkomster uppgår till minst 6 000 euro varje år, tillväxer pensionen för året för pensionsfallet på grundval av inkomsterna under året före året för pensionsfallet. Inkomsterna under det föregående året multipliceras med antalet månader från ingången av året för pensionsfallet till utgången av månaden för pensionsfallet och divideras med 12.

Om inkomsterna under året före året för pensionsfallet trots allt avviker från de genomsnittliga inkomsterna under de föregående två åren med över 10 procent eller om arbetstagaren under året för pensionsfallet har varit berättigad till förmåner enligt 62 § eller lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier, tillämpas inte 1 mom. utan pensionen för året för pensionsfallet tillväxer på grundval av de inkomster som omfattas av denna lag och som har betalats före pensionsfallet.

Om arbetstagaren under året för pensionsfallet eller året före året för pensionsfallet på eget initiativ eller på grund av bolagisering eller kommunalisering har övergått från att omfattas av denna lag till arbete som omfattas av en annan arbetspensionslag, tillämpas inte 1 mom. I detta fall växer arbetstagarens pension enligt denna lag för året för pensionsfallet på grundval av de inkomster enligt denna lag som betalats före pensionsfallet.

De inkomstgränser och belopp som anges i denna lag justeras årligen vid ingången av januari med en koefficient, i vilken vägningskoefficienten för förändringar i lönenivån utgör 0,8 och vägningskoefficienten för förändringar i prisnivån 0,2 (lönekoefficient). Lönekoefficienten fastställs årligen av social- och hälsovårdsministeriet med stöd av 100 § i lagen om pension för arbetstagare.

Vid beräkningen av en pension justeras årsinkomsterna med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar.

Inkomstgränserna och beloppen enligt denna lag motsvarar värdet ett (1,000) år 2004 för den lönekoefficient som avses i 1 mom.

En engångsförhöjning läggs till arbetstagarens invalidpension och rehabiliteringsstöd från ingången av det kalenderår fram till vilket det har gått fem kalenderår sedan invalidpensionen eller rehabiliteringsstödet började.

Engångsförhöjningen räknas ut på grundval av arbetstagarens löpande pension enligt denna lag. Förhöjningen bestäms enligt arbetstagarens ålder vid ingången av året för förhöjningen. Förhöjningsprocenten är 25 om arbetstagaren vid ingången av året för förhöjningen är i åldern 24–31 år. Förhöjningsprocenten sjunker för varje levnadsår med 1,0 procentenheter. Engångsförhöjningen läggs inte till rehabiliteringstillägget.

Den pension som har intjänats fram till det att ålderspensionen och arbetsoförmågan började, ska anpassas till förändringen i den förväntade livslängden med en livslängdskoefficient. Som livslängdskoefficient används den koefficient som social- och hälsovårdsministeriet årligen fastställer med stöd av 83 § i lagen om pension för arbetstagare.

När ålderspensionen börjar ska pensionen omvandlas med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket arbetstagaren fyller 62 år. Om ålderspensionen börjar före det året omvandlas ålderspensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket pensionen började.

När invalidpensionen börjar ska den pension som har intjänats fram till det att arbetsoförmågan började, omvandlas med den livslängdskoefficient som har fastställts för det år under vilket arbetsoförmågan började. När en invalidpension ändras till ålderspension omvandlas pensionen inte med livslängdskoefficienten.

Trots 1 mom. är pensionen efter att den primära förmånen dragits av dock minst lika stor som den pension som arbetstagaren har intjänat på grundval av arbetsinkomsterna enligt arbetspensionslagarna efter året för skadefallet i fråga om den primära förmånen. I pension enligt denna lag betalas till arbetstagaren en lika stor del av skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av alla arbetspensioner och den primära förmånen, dock minst av det minimibelopp som avses ovan, som pensionen enligt denna lag utgör av arbetstagarens samtliga arbetspensioner.

Som primär förmån betraktas även en sådan förmån från en annan stat som motsvarar en förmån som avses i 1 mom. Om, när arbetstagarens pension bestäms, återstående tid skall beaktas enligt pensionslagstiftningen i två eller flera EU- eller EES-länder eller länder med vilka en överenskommelse om social trygghet ingåtts, förhindras överlappande återstående tid genom att återstående tid beviljas enligt denna lag i samma förhållande som förhållandet mellan arbetstagarens försäkringstid enligt arbetspensionslagarna och försäkringstiden i alla länder som beviljar återstående tid.

Om det till pension eller en primär förmån i enlighet med denna lag har lagts en engångsförhöjning, beaktas pensionen eller den primära förmånen till engångsförhöjt belopp när den primära förmånen dras av.

Om skadefallet i fråga om den primära förmånen har inträffat före 2004, görs dock inget avdrag enligt 1 och 2 mom. för den primära förmånen.

Avdraget av en primär förmån från pensionen justeras, om pensionstagaren beviljas en ny primär förmån eller om beloppet av en primär förmån eller av en pension enligt denna lag förändras av någon annan orsak än en indexjustering som det bestäms om i 75 § eller en engångsförhöjning. Pensionsbeloppet justeras också, om en primär förmån har avdragits från pension enligt denna lag och pensionstagaren beviljas en annan arbetspension, eller om beloppet av en annan arbetspension förändras av någon annan orsak än en indexjustering eller engångsförhöjning. Från delinvalidpension avdras dock inte dagpenning och ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om olycksfallsförsäkring, trafikförsäkringslagen eller lagen om olycksfall i militärtjänst, om dagpenningen eller ersättningen har beviljats på grund av ett olycksfall eller en trafikskada som inträffat under tiden med delinvalidpension.

Pensionen justeras från den tidpunkt vid vilken en förmån som avses i 1 mom. beviljas eller från den tidpunkt vid vilken beloppet av förmånen eller en pension enligt denna lag ändras. Om pensionstagaren beviljas en i 73 § 3 mom. avsedd förmån från utlandet eller beloppet av en sådan förmån ändras, justeras pensionsbeloppet från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den kommunala pensionsanstalten får kännedom om att en sådan förmån beviljas eller ändras.

Pensionsbeloppet justeras inte, om den primära förmånen beviljas eller dess belopp ändras för högst fyra månader från det att förmånen började eller ändrades.

Pension enligt denna lag justeras kalenderårsvis enligt 98 § i lagen om pension för arbetstagare.

När en arbetstagare avlidit betalas hans eller hennes förmånstagare på ansökan familjepension i enlighet med denna lag. Betalningen av familjepension förutsätter att arbetstagaren (förmånslåtaren) hade rätt till eller fick pension enligt denna lag.

Förmånstagare är en efterlevande make, en tidigare make och barn. Familjepensionen betalas i form av efterlevandepension och barnpension.

Rätt till familjepension har inte den som genom brott uppsåtligen har orsakat förmånslåtarens död.

En efterlevande make har inte rätt till efterlevandepension enligt 1 mom., om barnet har givits som adoptivbarn utanför familjen före förmånslåtarens död eller är förmånslåtarens barn som den efterlevande maken adopterat efter förmånslåtarens död.

Har den efterlevande maken på basis av ett tidigare äktenskap rätt att få familjepension som motsvarar pension enligt en arbetspensionslag, uppkommer inte rätt till ny familjepension.

En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller ett avtal som har fastställts av socialnämnden var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till den tidigare maken. I fråga om en tidigare make och dennes rätt till efterlevandepension gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om den efterlevande maken och dennes rätt till efterlevandepension.

Barnpension beviljas i första hand efter barnets egen förälder. Rätt till barnpension kan inte uppkomma efter flera än två förmånslåtare samtidigt. Om ett barn som får barnpension efter två förmånslåtare senare beviljas barnpension efter sin egen förälder, upphör den barnpension som först beviljats efter annan förmånslåtare när den barnpension som beviljas efter den egna föräldern börjar.

Familjepensionen fastställs på basis av den ålderspension eller fulla invalidpension enligt denna lag som förmånslåtaren fick vid sin död. En ny pension som förmånslåtaren tjänat in under sin tid med pension läggs till den pension efter förmånslåtaren som familjepensionen grundar sig på.

Om förmånslåtaren vid sin död inte fick sådan pension som nämns i 1 mom., räknas den pension ut som grund för familjepensionen som förmånslåtaren skulle ha fått om han eller hon på sin dödsdag hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension.

I grunden för familjepensionen beaktas inte avdrag enligt 73 § som beror på förmånslåtarens pension.

Om förmånslåtaren vid sin död fick invalidpension som inte inkluderade en i 71 § avsedd engångsförhöjning, ökas den löpande familjepensionen med en engångsförhöjning från ingången av det kalenderår fram till vilket förmånslåtarens invalidpension och på basis av den beviljad familjepension tillsammans har fortgått fem kalenderår. Om förmånslåtaren inte fick pension vid sin död, läggs engångsförhöjningen till den löpande familjepensionen från ingången av det kalenderår fram till vilket familjepensionen har fortgått fem kalenderår. Procentsatsen för engångsförhöjningen bestäms på det sätt som avses i 71 § 2 mom. enligt den ålder som förmånslåtaren skulle ha uppnått vid tidpunkten för förhöjningen.

Storleken av familjepensionen för en tidigare make till förmånslåtaren fastställs så att dess andel av den efterlevandepension som har räknats ut enligt 1 mom. blir lika stor som vad 60 procent av det underhållsbidrag som förmånslåtaren har betalat till sin tidigare make utgör av förmånslåtarens pension enligt 81 §. Är också en efterlevande make förmånstagare, uppgår det sammanlagda beloppet av tidigare makars familjepensioner till högst hälften av efterlevandepensionen. Det sammanlagda beloppet dras av från efterlevandepensionen och fördelas mellan de tidigare makarna i samma förhållande som underhållsbidragen.

Det sammanlagda beloppet av barnpensionen fördelas jämnt mellan de barn som är förmånstagare.

Familjepensionens belopp och dess fördelning mellan förmånstagarna justeras, om antalet förmånstagare ändras. Justeringen görs från ingången av kalendermånaden efter förändringen.

2 mom. har upphävts genom L 22.12.2011/1450.

Från familjepension avdras en familjepension eller ersättning som motsvarar en i 73 § avsedd primär förmån. Familjepensionens belopp justeras, om förmånstagaren beviljas familjepension som motsvarar en primär förmån eller familjepension enligt arbetspensionslagarna och från familjepension enligt denna lag har avdragits en primär förmån. I övrigt iakttas i tillämpliga delar 73 och 74 §.

Pensioner som den efterlevande maken får på basis av förvärvsarbete och som grundar sig på arbetspensionslagarna minskar efterlevandepensionen. När efterlevandepensionen minskas ska de pensioner beaktas som den efterlevande maken får, utan avdrag för en primär förmån enligt 73 §. Delinvalidpension som den efterlevande maken får ska då beaktas till ett belopp som motsvarar full invalidpension. När efterlevandepensionen minskas ska förutom den ålderspension som den efterlevande maken får även sådan pension beaktas som den efterlevande maken före utgången av det år som föregick det år då förmånslåtaren avled, har intjänat genom arbete för vilket någon pension ännu inte har beviljats. När efterlevandepensionen minskas ska dessutom en sådan förmån beaktas som motsvarar ovannämnda pension och som betalas eller borde betalas till den efterlevande maken från utlandet eller på basis av anställning vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation.

Efterlevandepensionen minskas från ingången av den sjunde kalendermånaden efter förmånslåtarens död. Har den efterlevande maken vid förmånslåtarens död fyllt 65 år eller får han eller hon i 1 mom. nämnd pension, minskas efterlevandepensionen dock från ingången av kalendermånaden efter förmånslåtarens död. Om ett eller flera barn som har rätt till barnpension efter förmånslåtaren bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken vid förmånslåtarens död, minskas efterlevandepensionen inte förrän det yngsta barnet fyller 18 år.

Om den efterlevande maken inte får sådan pension som avses i 1 mom., betraktas som den efterlevande makens arbetspension dock den kalkylerade pension som denne skulle ha beviljats om han eller hon den dag då förmånslåtaren avled eller den dag då ett barn som avses i 2 mom. fyller 18 år hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension. Om den efterlevande maken den dag då förmånslåtaren avled eller den dag då ett barn som avses i 2 mom. fyller 18 år har uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon hade intjänat före utgången av det år som föregick det år förmånslåtaren avled eller det år då det yngsta barnet fyller 18 år. Om den efterlevande maken har arbetat utomlands eller varit anställd vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon skulle ha beviljats om det arbete som hänför sig till den försäkringstid som grundar sig på anställningen utomlands, vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation hade omfattats av denna lag.

Om den kommunala pensionsanstalten meddelar beloppet av den efterlevande makens kalkylerade pension till en annan pensionsanstalt för fastställande av efterlevandepensionen enligt en annan arbetspensionslag, har den efterlevande maken rätt att av den kommunala pensionsanstalten på begäran få ett beslut om beloppet av den kalkylerade pensionen.

Efterlevandepensionen minskas om den efterlevande makens i 86 § avsedda arbetspensioner överstiger grunden för minskningen av pensionen. Minskningen av pensionen är 50 procent av skillnaden mellan de arbetspensioner som avses i 86 § och grunden för minskningen av pensionen. Grunden för minskningen av pensionen är 500,00 euro per månad.

2 mom. har upphävts genom L 20.11.2009/927.

Har den efterlevande maken rätt att utöver efterlevandepension enligt denna lag få efterlevandepension enligt någon annan arbetspensionslag, avdras från efterlevandepensionen enligt denna lag ett belopp som utgör en lika stor del av den ovan avsedda minskningen som efterlevandepensionen enligt denna lag utgör av alla efterlevandepensionerna enligt arbetspensionslagarna.

4 mom. har upphävts genom L 20.11.2009/927.

Den genomsnittliga förvärvsinkomst som avses i 1 mom. räknas ut på grundval av den efterlevande makens inkomster under sex månader före ansökan, och minskningen av pensionen i enlighet med 1 mom. görs tidigast från ingången av denna retroaktiva period.

Efterlevandepensionen ska justeras, om den efterlevande makens förhållanden förändras så att förutsättningarna enligt 1 mom. inte längre uppfylls.

4 mom. har upphävts genom L 7.11.2014/895.

Om en kalkylerad invalidpension har beaktats som den efterlevande makens egen pension när efterlevandepensionen minskades första gången eller om minskningen av efterlevandepensionen har gjorts i enlighet med 88 §, ska efterlevandepensionen justeras när den efterlevande maken beviljas ålderspension eller invalidpension enligt arbetspensionslagarna eller därmed jämförbara lagar.

Efterlevandepensionen ska justeras också om den invalidpension som den efterlevande maken får och som beaktats vid minskningen av efterlevandepensionen upphör och den efterlevande maken senare beviljas en ny pension som bestämmelserna i 67 § om beviljande av pension på tidigare grunder inte tillämpas på.

Efterlevandepensionen justeras från den tidpunkt då pensionen enligt 1 eller 2 mom. börjar. När efterlevandepensionen minskas ska den pension beaktas som beviljats den efterlevande maken samt dessutom sådan pension som han eller hon före utgången av det år som föregick det år då den pensionen började, har intjänat genom arbete för vilket han eller hon inte har beviljats pension.

När efterlevandepensionen justeras används samma grund för minskning av pensionen som när efterlevandepensionen minskades första gången.

Familjepension betalas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken förmånslåtaren avled. Till ett barn som fötts efter förmånslåtarens död betalas familjepension från ingången av kalendermånaden efter barnets födelse.

Familjepension betalas inte utan giltigt skäl retroaktivt för längre tid än sex månader före den månad då ansökan om pension gjordes.

Kan någon utredning om förmånslåtarens död inte läggas fram, men det är sannolikt att förmånslåtaren har avlidit genom drunkning, till följd av någon annan olycka eller av någon annan därmed jämförbar orsak, kan familjepension beviljas för viss tid.

Om familjepension beviljas för viss tid i enlighet med 1 mom., dras förmånslåtarens arbetspension in den dag familjepensionen börjar.

Den som får efterlevandepension är skyldig att underrätta den kommunala pensionsanstalten om att han eller hon har ingått äktenskap.

Om ett barn som får barnpension ges som adoptivbarn till någon annan än förmånslåtarens efterlevande make eller dennes make, är barnets adoptivföräldrar skyldiga att underrätta den kommunala pensionsanstalten om adoptionen.

Rätten till efterlevandepension upphör om den efterlevande maken ingår nytt äktenskap före fyllda 50 år.

Rätten till barnpension upphör när barnet fyller 18 år eller om barnet ges som adoptivbarn till någon annan än den efterlevande maken eller dennes nya make.

När efterlevandepensionen upphör i enlighet med 92 § 1 mom., betalas den efterlevande maken ett engångsbelopp som är lika stort som efterlevandepensionen för tre år hade varit.

Grunden för beloppet är den månadspension som senast har utbetalats eller, om den kommunala pensionsanstalten är sista pensionsanstalt, det sammanlagda beloppet av de pensioner den kommunala pensionsanstalten betalat per månad.

Har förmånstagaren rätt att på grundval av en försäkring som tecknats av arbetsgivaren få familjepension, avdras från den familjepension som betalas enligt denna lag den del av familjepensionen på grundval av försäkringen som skall anses vara finansierad av staten.

I detta kapitel avses med militärer sådana tjänstemän som tjänstgör i tjänster eller uppdrag som kräver militärutbildning eller tjänstemän som tjänstgör i särskilt föreskrivna militära tjänster.

På militärer tillämpas det som bestäms i denna lag, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.

En militär har rätt att få ålderspension, om han eller hon har uppnått sin avgångsålder, fastän han eller hon inte uppnått sin pensionsålder enligt denna lag.

En militär har inte rätt till deltidspension.

När den arbetsinkomst som pensionen grundar sig på räknas ut för en militär beaktas endast inkomsterna enligt 98 §. Den pensionsgrundande arbetsinkomsten räknas ut med beaktande av 59, 61 och 70 §.

Den slutlön som behövs för fastställandet av pensionen räknas ut på basis av de arbetsinkomster som avses i 1 mom. Slutlönen beräknas utifrån arbetsinkomsterna under högst de tio kalenderår som föregår pensionsfallet eller på motsvarande sätt de tio kalenderår som föregår tjänstgöringsförhållandets upphörande. Året för pensionsfallet beaktas som ett av dessa urvalsår, om tjänstgöringsförhållandet har upphört den sista dagen det året. I arbetsinkomsten för vart och ett av kalenderåren beaktas även de inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid som avses i 62 § i enlighet med vad som föreskrivs i 63 § 2 mom. samt de inkomster som motsvarar inkomster för återstående tid i fråga om den invalidpension som betalats ut under de år som beaktas. Summan av inkomsterna divideras med det antal år som beaktats när summan räknades ut. I det antal år som utgör divisorn beaktas inte kalenderår under vilka personen varken har haft inkomster som avses i 1 mom. eller ovan avsedda inkomster som motsvarar inkomsten för återstående tid i fråga om invalidpensionen. Därefter divideras det tal som utgör kvoten med 12.

Om en tjänstgöring som avses i detta kapitel under de högst tio kalenderår som ska beaktas enligt 2 mom. varit avbruten utan lön under en sammanhängande tid på minst 30 dagar under ett kalenderår, ska det året och inkomsterna för året på ansökan lämnas obeaktade när slutlönen beräknas. Förutsättningen för att de inte ska beaktas är att orsaken till avbrottet är att militären skött en annan tjänst eller ett annat arbete än en militär tjänst eller ett militärt uppdrag eller att det är fråga om sådan tjänst- eller arbetsledighet som han eller hon har rätt till enligt lag eller tjänstekollektivavtal. Dessutom förutsätts det att det till det aktuella kalenderårets arbetsinkomster för den tiden inte har lagts till i 2 mom. avsedda inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid. Det antal år som inte beaktas kan dock utgöra högst en tredjedel av de högst tio kalenderår som avses i 2 mom.

Den pension som enligt 1 mom. har tillväxt för en militär under de år som föregår de i 97 § avsedda sista tio kalenderåren omvandlas till att motsvara de ändringar som skett i inkomstnivån. Den intjänade pensionen multipliceras med det tal som fås när slutlönen divideras med den genomsnittliga månadsinkomsten för de kalenderår som föregår de kalenderår som använts för att beräkna slutlönen. De föregående årens genomsnittliga månadsinkomst räknas ut genom att till varje års inkomster i en militär tjänst lägga de inkomster som avses i 63 § 2 mom. samt de inkomster som motsvarar inkomst för återstående tid i fråga om den invalidpension som betalats ut under dessa år. Summan av inkomsterna divideras med det antal år som beaktats och därefter med 12. När den genomsnittliga månadsinkomsten räknas ut beaktas inte de två första intjänandeåren, eller de kalenderår där inkomsterna ligger under 70 procent av den genomsnittliga inkomsten för de två föregående intjänandeår som beaktas när den genomsnittliga inkomsten räknas ut och inte heller det tredje intjänandeåret, om inkomsterna ligger under 70 procent av det andra intjänandeårets inkomster. Koefficienten fastställs med två decimalers noggrannhet. Om det inte finns några år som ska beaktas, är koefficienten 1,00.

Om tjänstgöringen upphör samma år som ålderspensionen börjar, används som inkomster för det året den slutlön som bestäms enligt 97 §. Slutlönen multipliceras med antalet kalendermånader från ingången av det år då pensionen börjar till slutet av den månad då tjänstgöringen upphör.

För oavlönad tid som avses i 62 § tillväxer pensionen för en militär på samma sätt som för en arbetstagare i annan än militär tjänst.

En militärs ålderspension omräknas med livslängdskoefficienten i enlighet med 72 § dock så att pensionen, när en militärs ålderspension börjar, omräknas med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då pensionen börjar. Om en militär beviljas invalidpension på grund av arbetsoförmåga, omräknas, när invalidpensionen börjar, den pension som intjänats fram till det att arbetsoförmågan började med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då arbetsoförmågan började. När livslängdskoefficienten tillämpas omräknas beloppet av den i militär tjänst intjänade ålderpensionen innan pensionens maximibelopp begränsas i enlighet med 99 §.

Maximibeloppet av en i detta kapitel avsedd pension för en militär får vara högst 60 procent av den i detta kapitel avsedda slutlönen. Maximibeloppet innefattar även i 62 § avsedda förmåner som beviljas i samband med militärpensionsfall. Avdraget görs på militärpensionen.

Pension ska sökas hos den kommunala pensionsanstalten på en för ändamålet fastställd blankett. Till ansökan ska fogas den utredning som behövs för att pensionsärendet ska kunna avgöras.

Om en arbetstagare har rätt till rehabilitering enligt 24 §, ska pensionsanstalten i samband med handläggningen av ansökan om invalidpension, på basis av 37 § och utan ansökan om rehabilitering ge ett förhandsbeslut om arbetspensionsrehabilitering.

Närmare bestämmelser om de blanketter och intyg som behövs för ansökan om pension utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Den som ansöker om invalidpension ska lämna ett läkarutlåtande om sitt hälsotillstånd till den kommunala pensionsanstalten. Utlåtandet ska innehålla en vård- eller rehabiliteringsplan. Den kommunala pensionsanstalten kan dock också godkänna ett läkarutlåtande av annat slag eller en motsvarande utredning. Om sökanden vårdas på sjukhus eller om det finns något annat särskilt skäl till det, kan den kommunala pensionsanstalten inhämta ett läkarutlåtande också på egen bekostnad.

Den som ansöker om invalidpension är, om den kommunala pensionsanstalten så bestämmer, skyldig att för utredning av hur mycket arbetsförmågan är nedsatt låta sig undersökas hos en av den kommunala pensionsanstalten namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av den kommunala pensionsanstalten. Om sökanden utan godtagbart skäl vägrar låta sig undersökas, får pensionsansökan avgöras med stöd av den utredning som den kommunala pensionsanstalten har tillgång till.

Den kommunala pensionsanstalten ska ersätta kostnaderna för den undersökning som avses i 2 mom., till vilka räknas också skäliga resekostnader och ett skäligt dagtraktamente för en resa som i enlighet med vad som bestämts i fråga om undersökningen har gjorts till en annan ort.

Om en arbetstagare på grund av ålder, skada eller sjukdom eller av någon annan orsak är oförmögen att själv ansöka om pension eller i övrigt sköta sina pensionsärenden och arbetstagaren saknar en intressebevakare, kan en av den kommunala pensionsanstalten godkänd nära anhörig till arbetstagaren eller någon annan som huvudsakligen har skött arbetstagaren, på arbetstagarens vägnar ansöka om pension och även i övrigt föra arbetstagarens talan i ärenden som gäller pension enligt denna lag.

En pensionsansökan anses vara gjord den dag den kommit in till den kommunala pensionsanstalten, en pensionsanstalt som avses i en arbetspensionslag eller Pensionsskyddscentralen eller till ett ombud som en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen har bemyndigat för ändamålet.

Sedan nödvändiga upplysningar har erhållits skall pensionsansökan avgöras utan dröjsmål.

Den kommunala pensionsanstaltens beslut som grundar sig på denna lag delges genom att beslutet sänds per brev till mottagaren under den adress han eller hon uppgett eller delges elektroniskt på det sätt som föreskrivs i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). För maskinellt undertecknande av beslut gäller bestämmelserna i den lagen.

En eller flera legitimerade läkare ska delta i den kommunala pensionsanstaltens beredning av ärenden som gäller arbetsoförmåga eller rehabilitering och andra ärenden som inbegriper medicinska frågor. En läkare vid den kommunala pensionsanstalten kan anteckna sin ståndpunkt i handlingarna utan att följa vad som i 23 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) föreskrivs om formkraven för rättsmedicinska intyg och utlåtanden.

Förhandsbeslutet skall tillämpas när pensionsbeslut meddelas den person som förhandsbeslutet gäller, förutsatt att pensionen beviljas med stöd av de bestämmelser som förhandsbeslutet grundar sig. Avvikelse från förhandsbeslutet kan dock ske till sökandens förmån.

Ändring i ett beslut av den kommunala pensionsanstalten genom vilket pensionsanstalten har vägrat att meddela ett förhandsbeslut om pensionsrätt enligt 1 mom. får inte sökas genom besvär.

En arbetstagare har rätt att få ett förhandsbeslut av vilket det framgår om han eller hon uppfyller de i 35 § 4 mom. nämnda villkoren för delinvalidpension. Förhandsbeslutet ges av den kommunala pensionsanstalten, när den skulle ha varit behörig att avgöra en pensionsansökan om arbetstagaren hade ansökt om pension i stället för om förhandsbeslut.

Ett bifallande förhandsbeslut är bindande för den kommunala pensionsanstalten, om en på beslutet grundad pensionsansökan görs inom nio månader eller inom en av arbetstagaren och arbetsgivaren avtalad längre tid från det att förhandsbeslutet vann laga kraft.

En arbetstagare har rätt att få ett förhandsbeslut om huruvida han eller hon uppfyller de i 24 § föreskrivna villkoren för arbetspensionsrehabilitering. Ett bifallande förhandsbeslut är bindande för den kommunala pensionsanstalten, om arbetstagaren lämnar in en rehabiliteringsplan till den kommunala pensionsanstalten inom nio månader från det att förhandsbeslutet har vunnit laga kraft.

Den kommunala pensionsanstalten kan på förhand ge en arbetstagare besked om arbetstagarens sannolika pensionsålder enligt denna lag, beloppet av den pension som tjänats in enligt denna lag eller om någon annan sådan omständighet i anslutning till pensionsrätten enligt denna lag som grundar sig på arbetstagarens anställning fram till tidpunkten för lämnandet av uppgifterna. Ett besked som lämnats på förhand är bindande för den kommunala pensionsanstalten också när de fakta som ligger till grund för beskedet visar sig vara felaktiga eller beskedet är felaktigt på grund av fel i den kommunala pensionsanstaltens verksamhet, om felet är obetydligt och det inte beror på pensionstagaren.

Bestämmelser om sista pensionsanstalt i pensionsärenden enligt denna lag finns i 7 kap. i lagen om kommunala pensioner (549/2003).

110 § har upphävts genom L 25.11.2011/1178.

111 § har upphävts genom L 25.11.2011/1178.

112 § har upphävts genom L 25.11.2011/1178.

Har den kommunala pensionsanstalten i egenskap av sista pensionsanstalt utifrån pensionsskyddet enligt denna lag betalat ut pension enligt andra arbetspensionslagar, eller har en pensionsanstalt inom den privata sektorn eller den kommunala pensionsanstalten i egenskap av sista pensionsanstalt enligt en annan pensionslag för den offentliga sektorn betalat ut pension enligt denna lag, ska den kommunala pensionsanstalten ta ut dessa pensionskostnader jämte ränta hos denna pensionsanstalt, Kyrkans centralfond eller Folkpensionsanstalten eller gottgöra denna pensionsanstalt, Kyrkans centralfond eller Folkpensionsanstalten för dessa senast under det kalenderår som följer på utbetalningsåret. För ändamålet kan det tas ut eller betalas förskott.

Gottgörelsen och betalningen jämte ränta, samt eventuella förskott på dessa bestäms på det sätt som föreskrivs i 183 § i lagen om pension för arbetstagare.

114 § har upphävts genom L 25.11.2011/1178.

Pensionen betalas månatligen vid en av den kommunala pensionsanstalten bestämd tidpunkt genom ett penninginstitut som pensionstagaren uppgett och som är verksamt i Finland. Pensionen kan även betalas till pensionstagarens konto utomlands.

En pensionssökande kan på begäran betalas förskott innan pensionsbeslutet getts, om avgörandet av ärendet fördröjs av en orsak som inte beror på sökanden. Förskottet dras av när pensionen enligt pensionsbeslutet senare börjar betalas ut.

Pension betalas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken rätten till pension uppkommit, om inte något annat följer av 2 kap. Ålderspension betalas tidigast från ingången av månaden efter den då löneutbetalningen upphört. Pension enligt denna lag betalas dock inte för den tid då arbetstagaren har rätt att få i lag, kollektivavtal eller arbetsavtal angiven lön eller motsvarande ersättning under uppsägningstiden eller då arbetstagaren på basis av något annat avtal eller arrangemang av sin arbetsgivare får en ekonomisk förmån som kan periodiseras på basis av arbetstagarens stabiliserade lön, exklusive av arbetsgivaren anordnad eller anskaffad utbildning. Pension utbetalas till utgången av den kalendermånad under vilken rätten till pension har upphört.

Om den kommunala pensionsanstalten har skäl att misstänka att pensionstagaren inte längre uppfyller villkoren för erhållande av pension, kan den kommunala pensionsanstalten avbryta utbetalningen av pensionen. En förutsättning är att den kommunala pensionsanstalten har begärt en utredning av pensionstagaren om omständigheter i anslutning till pensionsbeloppet eller pensionsrätten, men pensionstagaren inte presenterar någon sådan utredning inom en skälig tid som den kommunala pensionsanstalten anger. Utbetalningen av pension avbryts eller pensionsbeloppet sänks från ingången av den kalendermånad som följer närmast på den under vilken orsaken till avbrottet eller sänkningen uppkommit.

Kan någon utredning om pensionstagarens död inte läggas fram, men det är sannolikt att han eller hon har avlidit genom drunkning, till följd av någon annan olycka eller av någon annan därmed jämförbar orsak, kan den kommunala pensionsanstalten dra in pensionen från den dag då pensionstagaren försvunnit.

Om beloppet av en ålderspension, familjepension eller full invalidpension före avdraget för en primär förmån enligt 73, 74 och 85 § understiger 20 euro per månad, kan den kommunala pensionsanstalten betala ut pensionen som ett engångsbelopp. Engångsbeloppet räknas ut enligt de koefficienter för engångsbelopp som avses i 114 § 6 mom. i lagen om pension för arbetstagare och i fråga om vilka bestämmelser utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Är beloppet av den pension som avses i 1 mom. minst 20 euro, men högst 50 euro per månad, kan den kommunala pensionsanstalten betala ut pensionen som ett engångsbelopp, om pensionstagaren har underrättats om att pensionen betalas ut som ett engångsbelopp och om pensionstagaren inte har motsatt sig detta inom en skälig tid som den kommunala pensionsanstalten anger.

Engångsbeloppet av invalidpension som beviljats tills vidare innehåller även den ålderspension som skall beviljas efter invalidpensionen.

När invalidpension betalas som ett engångsbelopp, betalas den retroaktiva pensionen inte till sjukförsäkringsfonden.

Om den kommunala pensionsanstalten betalar pension utifrån en beslutssammanställning som nämns i 109 §, avses med pensionsbeloppet enligt 1 och 2 mom. i denna paragraf det sammanlagda beloppet av de pensioner som ingår i beslutssammanställningen.

Försenas utbetalningen av pension som avses i denna lag, ska den kommunala pensionsanstalten betala den försenade pensionen förhöjd för dröjsmålstiden. Förhöjningen per år följer den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Skyldigheten att betala pensionen förhöjd gäller också de pensioner som den kommunala pensionsanstalten betalar i egenskap av sista pensionsanstalt.

Skyldigheten att betala pensionen förhöjd enligt 1 mom. gäller inte den del av pensionen som betalas ut till en annan försäkrings- eller pensionsanstalt som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet eller till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa på grund av ett regressanspråk från någon av dem.

Dröjsmålsförhöjning som understiger 5,39 euro betalas inte.

Förhöjning av pension räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden, dock inte för tiden innan tre månader förflutit från utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren ansökt om pension samt lämnat in en sådan utredning om pensionens grund som skäligen kan krävas av honom eller henne med beaktande även av den kommunala pensionsanstaltens möjligheter att inhämta utredning. Dröjsmålsförhöjningen räknas från förfallodagen för en sådan pensionspost som senare ska betalas med stöd av samma beslut.

Om ändring har sökts i den kommunala pensionsanstaltens beslut, kan besvärsinstansen bestämma att förhöjningen ska uträknas från en senare tidpunkt. Detta förutsätter att den kommunala pensionsanstalten visar att det under tiden för ändringssökandet har inträffat en väsentlig förändring i arbetstagarens förhållanden.

Försenas utbetalningen av pension av en orsak som beror på pensionstagaren, är den kommunala pensionsanstalten inte skyldig att betala pensionen förhöjd för längre tid än från den dag då den kommunala pensionsanstalten har fått kännedom om att hindret inte längre föreligger. Om utbetalningen av pensionen fördröjs till följd av en bestämmelse i lag eller ett avbrott i betalningsförmedlingen eller något annat liknande allmänt hinder, är den kommunala pensionsanstalten inte skyldig att betala pensionen förhöjd för den dröjsmålstid som ett sådant hinder orsakat.

Har den kommunala pensionsanstalten beviljat en arbetstagare invalidpension retroaktivt och har arbetsgivaren för samma tid betalat arbetstagaren lön för sjukdomstid, betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som utbetalats i lön för samma tid. Den kompletteringsdagpenning som betalas av en sjukkassa som avses i lagen om försäkringskassor (1164/1992) motsvarar lön som arbetsgivaren betalar, och pensionen betalas på ansökan till sjukkassan på samma sätt som till arbetsgivaren.

Betalar arbetsgivaren lön till en arbetstagare för samma tid som den för vilken arbetstagaren får rehabiliteringspenning eller invalidpension och till pensionen hörande rehabiliteringstillägg, iakttas vid betalning av rehabiliteringspenningen eller invalidpensionen och dess rehabiliteringstillägg samma förfarande som i 1 mom. bestäms för betalning av invalidpension.

Har en arbetstagare i stället för invalidpension beviljats ålderspension retroaktivt på det sätt som avses i 50 § 3 mom. från ingången av månaden efter den under vilken han eller hon uppnådde 63 års ålder och har arbetsgivaren för samma tid betalat honom eller henne lön för sjukdomstiden, betalas pensionen för denna tid med arbetsoförmåga på ansökan till arbetsgivaren högst till det belopp som betalats i lön för samma tid.

Har den kommunala pensionsanstalten beviljat en arbetstagare invalidpension retroaktivt eller ålderspension i de fall som avses i 3 mom. och har arbetsgivaren för samma tid betalat honom eller henne lön för uppsägningstid i stället för lön för sjukdomstid, betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som betalats i lön för samma tid.

Pension, rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg betalas inte till arbetsgivaren eller sjukkassan till den del betalning med stöd av 121 § skall ske till sjukförsäkringsfonden och inte heller när arbetsgivaren eller sjukkassan med stöd av någon annan lag har fått ersättning för lön som de betalat.

Om en arbetstagare har fått dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen för samma tid som den för vilken han eller hon beviljas ålderspension, betalas ålderspensionen till sjukförsäkringsfonden till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den sjukdagpenning som har betalats för samma tid.

Beviljas full invalidpension retroaktivt efter den primärtid som avses i 39 § 1 mom. och har för samma tid betalats dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, betalas invalidpensionen till sjukförsäkringsfonden till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den dagpenning eller partiella sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som har betalats för samma tid.

Beviljas rehabiliteringspenning eller rehabiliteringstillägg retroaktivt för samma tid som den för vilken arbetstagaren har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, betalas rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget till sjukförsäkringsfonden till den del de till sina belopp motsvarar den dagpenning eller partiella sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som har betalats för samma tid.

Har en arbetstagare fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för samma tid för vilken arbetstagaren beviljas pension retroaktivt, ska den kommunala pensionsanstalten på yrkande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den arbetslöshetsdagpenning eller det arbetsmarknadsstöd som har betalats för samma tid.

Om en arbetstagare tillfälligt har fått av Folkpensionsanstalten utbetalad garantipension enligt 20 § 2 mom. i lagen om garantipension (703/2010) eller pension enligt 72 § i folkpensionslagen eller ovan nämnda pension och bostadsbidrag enligt 8 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (571/2007) för samma tid för vilken arbetstagaren med anledning av ändringssökande beviljas pension enligt denna lag retroaktivt, ska den kommunala pensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten på dess yrkande till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den förmån som Folkpensionsanstalten har betalat till ett för stort belopp för samma tid.

Den kommunala pensionsanstalten betalar på yrkande av Folkpensionsanstalten en pension som pensionsanstalten beviljat retroaktivt till Folkpensionsanstalten på det sätt som avses i 2 mom. även då den kommunala pensionsanstalten fortsätter att betala ut rehabiliteringsstöd som beviljats med anledning av ändringssökande, beviljar förmånstagaren familjepension enligt denna lag, i enlighet med 173 § rättar ett tidigare beslut, i övrigt justerar beloppet av en beviljad pension eller, efter ett beslut om rättelse, beviljar fortsatt rehabiliteringsstöd.

Pension betalas dock inte till Folkpensionsanstalten för att ersätta bostadsbidrag som betalats till ett för stort belopp, om inte retroaktiv pension samtidigt betalas för att ersätta den pension som Folkpensionsanstalten har betalat till ett för stort belopp.

Har en arbetstagare fått studiepenning eller bostadstillägg enligt lagen om studiestöd (65/1994) för den tid för vilken han eller hon retroaktivt beviljas annan pension än delinvalidpension, ska den kommunala pensionsanstalten på yrkande av Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det studiestöd som har betalats för samma tid.

Har en arbetstagare fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) i förskott, ska den kommunala pensionsanstalten till det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) på dess yrkande betala den för samma tid retroaktivt beviljade pensionen till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det förskott som har betalats på utkomststödet.

Om en kommun eller samkommun har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för en pensionsberättigad, ska den kommunala pensionsanstalten på yrkande av kommunen eller samkommunen betala kommunen eller samkommunen den pension som den pensionsberättigade har rätt till för tiden i vård eller omvårdnad på institution eller i familjevård för att användas på det sätt som föreskrivs i 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992).

I de fall som avses i 120–123 § betalas pensionen till arbetsgivaren, sjukkassan, sjukförsäkringsfonden, Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan, kommunen, samkommunen eller ett organ som avses i socialvårdslagen endast under förutsättning att anspråket på betalning har framställts hos den kommunala pensionsanstalten minst två veckor före den dag då pensionen ska utbetalas.

Den kommunala pensionsanstalten kan med pensionstagarens samtycke besluta att pension enligt denna lag ska betalas till ett i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen avsett organ i den kommun där pensionstagaren är bosatt för att användas till vård av pensionstagaren och av en person vars uppehälle pensionstagaren enligt 2 § i lagen om utkomststöd är skyldig att dra försorg om. Detta förutsätter att betalning av pensionen till pensionstagaren själv inte kan anses ändamålsenligt på grund av hans eller hennes livsstil eller sjukdom eller av någon annan särskild orsak och en intressebevakare inte har förordnats för honom eller henne.

En framställning om betalning av en förmån till ett organ som avses i 1 mom. kan göras av pensionstagaren, dennes make, någon annan anhörig, den som huvudsakligen sköter honom eller henne eller av vederbörande organ i kommunen.

Pension får inte i strid med pensionstagarens samtycke användas för något annat ändamål än för omvårdnaden under den månad för vilken pensionen utbetalats.

En pension enligt denna lag får inte överföras på någon annan person. Ett avtal som avser pantsättning av pension är ogiltigt.

Kostnadsersättning som betalas enligt denna lag får inte mätas ut.

Har en arbetstagare rätt att få på bestämmelserna i lagen om olycksfallsförsäkring grundad dagpenning eller olycksfallspension, på lagen om skada, ådragen i militärtjänst grundad livränta eller på bestämmelserna i trafikförsäkringslagen grundad fortlöpande ersättning för egen skada, eller ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring eller lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen, kan pension enligt denna lag, utan hinder av 73 §, betalas till fullt belopp till dess beloppet av dagpenningen, olycksfallspensionen, livräntan, ersättningen eller ersättningen för inkomstbortfall är slutligt fastställt. Arbetstagarens rätt till nämnd dagpenning, olycksfallspension, livränta, ersättning eller ersättning för inkomstbortfall övergår på den kommunala pensionsanstalten till den del den kommunala pensionsanstalten har betalat pension för samma tid.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt på familjepension enligt lagen om olycksfallsförsäkring, på försörjningspension enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst och på fortlöpande ersättning med stöd av trafikförsäkringslagen, om en sådan pension eller ersättning betalas till en förmånstagare efter en arbetstagare och den kommunala pensionsanstalten till fullt belopp har betalat ut den familjepension som den har beviljat.

Rätten att få pension preskriberas fem år efter den dag då pensionen borde ha betalats ut, om inte preskriptionen har avbrutits innan dess. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid löpa. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Preskriptionstiden kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.

Om pension har betalats till ett större belopp än vad mottagaren har rätt till, ska den pension som betalats utan grund återkrävas.

Den kommunala pensionsanstalten kan helt eller delvis avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund, om detta anses skäligt och betalningen av pensionen inte kan anses ha berott på pensionstagarens eller dennes företrädares svikliga förfarande. Den kommunala pensionsanstalten kan avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund även när det belopp som ska återkrävas är ringa.

3 mom. har upphävts genom L 4.6.2010/468.

Beslut om återkrav av en pension som betalats utan grund skall fattas inom fem år räknat från den dag pensionen betalades ut. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid löpa. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.

Den kommunala pensionsanstalten kan också återkräva pension som den betalat utan grund genom kvittning mot framtida pensionsposter. Från den pensionspost som i varje enskilt fall ska betalas ut får dock inte utan pensionstagarens medgivande dras av mer än en sjättedel av den del av pensionsposten som återstår efter det att förskott på skatt enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) har innehållits.

Om den kommunala pensionsanstalten i egenskap av sista pensionsanstalt genomför återkravet genom kvittning, ska såsom den pensionspost som avses i 1 mom. betraktas det sammanlagda beloppet av de pensionsposter som den kommunala pensionsanstalten i egenskap av sista pensionsanstalt ska betala.

Pensionsskyddet enligt denna lag finansieras med medel ur statsbudgeten. Bestämmelser om överföring av de medel till den kommunala pensionsanstalten som behövs för betalningen av pensioner finns i 137 b § 1 mom. i lagen om kommunala pensioner (549/2003).

133 § har upphävts genom L 20.12.2013/1042.

134 § har upphävts genom L 20.12.2013/1042.

Statens ämbetsverk och inrättningar, statliga affärsverk samt sammanslutningar och inrättningar vilkas anställda omfattas av pensionsskyddet enligt denna lag betalar arbetsgivarens pensionsavgift, som består av en ålders-, invalid- och familjepensionsdel och av en omkostnadsdel som verkställigheten av pensionsskyddet föranleder. Den kommunala pensionsanstalten sköter uppgifter som hänför sig till uttaget av arbetsgivarens pensionsavgift. Arbetsgivarens pensionsavgift betalas på statens pensionsfonds konto. Statens pensionsfond betalar ersättning enligt 137 b § 2 mom. i lagen om kommunala pensioner till den kommunala pensionsanstalten av arbetsgivarens pensionsavgift.

I den kommunala pensionsanstaltens uppgifter enligt 1 mom. och 136 § 2 mom. ska det som i förordningen om statsbudgeten (1243/1992) föreskrivs om redogörare iakttas. De medel som avses i nämnda moment ska hållas åtskilda från den kommunala pensionsanstaltens medel.

Närmare bestämmelser om grunderna för arbetsgivarens pensionsavgift och om beloppet och fastställandet av den omkostnadsdel som den kommunala pensionsanstalten får för verkställandet av pensionsskyddet samt om förvaltningen och redovisningen av de medel som avses i 1 mom. och 136 § 2 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.

Finansministeriet beslutar på framställning av den kommunala pensionsanstalten om storleken på de ålders-, invalid- och familjepensionsdelar som ligger till grund för arbetsgivarens pensionsavgift efter det att de principer som gäller saken har behandlats av statens pensionsfonds styrelse. Den kommunala pensionsanstalten beslutar om betalningen av arbetsgivarens pensionsavgift.

Arbetstagare i statens tjänst och arbetstagare som omfattas av pensionsskydd enligt denna lag ska betala arbetstagarens pensionsavgift. Arbetstagarens pensionsavgift är lika stor som arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift, om vilken det föreskrivs i 153 § i lagen om pension för arbetstagare. Också riksdagsledamöterna och medlemmarna av statsrådet samt de ledamöter av Europaparlamentet på vilka tillämpas lagen om arvode och pension för den som valts till företrädare för Finland i Europaparlamentet (1184/1994) ska betala arbetstagarens pensionsavgift.

Arbetsgivaren innehåller i samband med löneutbetalningen på den lön som betalas ut (arbetsinkomst) arbetstagarnas pensionsavgift på det sätt som föreskrivs i 152 § i lagen om pension för arbetstagare och med stöd av den genom förordning av statsrådet.

Om arbetstagarens pensionsavgift på grund av ett uppenbart fel inte har innehållits i samband med en löneutbetalning, kan arbetsgivaren innehålla avgiften i samband med högst två därpå följande löneutbetalningar.

Har till en arbetstagare i samband med löneutbetalningen inte betalats en penninglön som räcker till för innehållning av arbetstagarens pensionsavgift och intjänar arbetstagaren ändå pensionsskydd, kan arbetsgivaren innehålla pensionsavgiften i samband med senare löneutbetalningar under ett års tid.

Den kommunala pensionsanstalten ska påföra en pensionsavgift som baserar sig på denna lag inom fem år från avgiftens förfallodag.

Utökas en arbetstagares arbetsinkomst retroaktivt med till pension berättigande arbetsinkomster som är mer än fem år gamla, ska den kommunala pensionsanstalten på basis av dessa arbetsinkomster påföra pensionsavgiften inom tio år från den dag då denna avgift för anställningen i fråga hade förfallit till betalning.

En pensionsavgift som den kommunala pensionsanstalten påfört med stöd av denna lag är inklusive dröjsmålsränta direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av sådana fordringar finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Bestämmelser om indrivning av fordringar finns dessutom i lagen om indrivning av fordringar (513/1999).

Arbetsgivaren skall på arbetstagarens yrkande till arbetstagaren återbetala en pensionsavgift som har innehållits utan grund.

Återbetalningen av en pensionsavgift som betalats utan grund preskriberas fem år från den dag då arbetsgivarens avgift betalades eller arbetstagarens avgift innehölls, om preskriptionen inte har avbrutits före det. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.

En arbetsgivare som har försummat att betala pensionsavgiften inom utsatt tid skall betala dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen.

Den kommunala pensionsanstalten sköter verkställigheten av statens pensionsskydd. Den kommunala pensionsanstalten sköter också om utbetalningen av extra pensioner som betalas med statsmedel.

Trots vad som föreskrivs i 1 § i statsrådets beslut om överförande av avgöranderätten i vissa ärenden gällande extra pension (1429/1991) är det den kommunala pensionsanstalten som avgör ansökningar om extra pensioner som gjorts med stöd av de statsrådsbeslut som nämns i 2 § i det beslutet, med undantag för de extra pensioner som avses i 24 § i statsrådets beslut om extra pensioner (finansministeriets cirkulär 6660/1959).

3 mom. har upphävts genom L 19.10.2012/553.

143 a § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

143 b § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

Vid social- och hälsovårdsministeriet finns statens pensionsdelegation, vars medlemmar förordnas av ministeriet för tre år i sänder. Delegationens ordförande representerar social- och hälsovårdsministeriet. De andra medlemmarna utses bland personer som föreslagits av finansministeriet och de mest representativa organisationerna på centralnivå för statens tjänstemän och arbetstagare. Delegationen har till uppgift att vara förhandlingsorgan enligt lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (651/1988) och enligt samarbetsavtalen, göra framställningar och avge utlåtanden samt vara rådgivande organ i pensionsfrågor.

I anslutning till den kommunala pensionsanstalten finns statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering, som har till uppgift att följa och styra såväl bedömningen av arbetsförmåga som den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Delegationen har en ordförande och fem andra medlemmar. Finansministeriet förordnar medlemmarna för tre år i sänder. Av medlemmarna ska en representera finansministeriet, en den kommunala pensionsanstalten och en Statskontoret. Av medlemmarna förordnas tre bland personer som föreslagits av de mest representativa organisationerna på centralnivå för statens tjänstemän och arbetstagare. Finansministeriet förordnar en av medlemmarna till ordförande.

På rätten att lämna och på rätten att få uppgifter som gäller pensionsskyddet enligt denna lag tillämpas 11 kap. i lagen om kommunala pensioner.

147 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

148 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

149 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

150 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

151 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

152 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

153 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

154 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

155 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

156 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

157 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

158 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

159 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

160 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

161 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

Bestämmelser om sökande av ändring i beslut som den kommunala pensionsanstalten har meddelat med stöd av denna lag finns i lagen om kommunala pensioner.

Bestämmelser om undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut som meddelats med stöd av denna lag finns i 162 § i lagen om kommunala pensioner.

162 a § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

163 § har upphävts genom L 4.6.2010/468.

164 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

165 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

166 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

167 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

168 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

169 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

170 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

171 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

172 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

173 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

174 § har upphävts genom L 19.10.2012/553.

Om en arbetstagare har arbetat i två eller flera EU- eller EES-länder och arbetstagaren ansöker om folkpension, har han eller hon rätt att på begäran få ett beslut om det belopp av den teoretiska pensionen som den kommunala pensionsanstalten meddelar Folkpensionsanstalten för beräkning av hans eller hennes folkpension.

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms särskilt genom lag.