I denna lag föreskrivs om den rätt till ålderspension, deltidspension, rehabilitering och invalidpension som lantbruksföretagare har samt om den rätt till familjepension och grupplivförsäkringsersättning som lantbruksföretagares förmånstagare har.

Lantbruksföretagare som är bosatt och verksam i Finland skall försäkra sig i Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för ålderdom, invaliditet och dödsfall såsom föreskrivs i denna lag. Bosättning i Finland förutsätts dock inte om lantbruksföretagaren är bosatt i ett EU- eller EES-land.

I denna lag föreskrivs det också om den rätt till pensioner och rehabilitering enligt 1 § 1 mom. som de stipendiater har som bedriver vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet och om den rätt till familjepension och grupplivförsäkringsersättning som stipendiaters förmånstagare har.

Stipendiater som är bosatta i Finland och som arbetar med stöd av stipendium från Finland ska försäkra sig i Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för ålderdom, arbetsoförmåga och dödsfall såsom föreskrivs i denna lag.

Med ledande ställning avses verksamhet som verkställande direktör eller styrelsemedlem eller annan motsvarande ställning eller motsvarande faktisk bestämmanderätt i aktiebolaget eller i en annan sammanslutning.

Vid beräkning av ägarandelen beaktas även ett indirekt ägande via andra företag eller sammanslutningar, om en person som arbetar i ledande ställning i aktiebolaget eller i en annan sammanslutning ensam eller tillsammans med sin make eller sambo eller en i samma hushåll bosatt person som är släkt med honom eller henne i rätt upp- eller nedstigande led äger mer än 50 procent av det andra företaget eller den andra sammanslutningen eller har motsvarande bestämmanderätt.

Som lantbruksföretagare betraktas även en bolagsman i ett öppet bolag som bedriver gårdsbruk, fiske eller renskötsel, eller en sådan delägare eller bolagsman i ett annat företag eller i en annan sammanslutning som är personligen ansvarig för företagets eller sammanslutningens förpliktelser och åtaganden.

I denna lag avses med brukningsenhet en sådan, av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar bestående enhet för bedrivande av gårdsbruk som förvaltas såsom en helhet.

Vid tillämpningen av denna lag anses såsom jordbruksmark den i brukningsenheten ingående lägenhetens eller lägenhetsdelens åker och trädgård (odlad jordbruksmark), ökad, om lägenheten eller lägenhetsdelen är belägen i södra Finland, med 1/10, om den är belägen i mellersta Finland, med 1/15 och, om den är belägen i norra Finland, med 1/20 av dess växtliga skogsmark. Om gränserna för här avsedda områden föreskrivs genom förordning av statsrådet.

3 mom. har upphävts genom L 7.12.2007/1170.

Denna lag gäller också lantbruksföretagare som arbetar utomlands och på vilka finsk lagstiftning tillämpas på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet, om villkoren för att omfattas av denna lags tillämpningsområde i övrigt är uppfyllda.

En lantbruksföretagare som försäkrats i enlighet med denna lag och som under högst ett år bedriver lantbruksföretagarverksamhet i ett annat land än ett EU- eller EES-land eller ett land med vilket överenskommelse om social trygghet har ingåtts kan hålla i denna lag avsedd försäkring i kraft under nämnda tid, om han eller hon är bosatt i Finland.

I denna lag avses med stipendiat en i Finland bosatt person som utan att stå i anställningsförhållande till den som beviljat stipendiet bedriver vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet i Finland med stöd av ett personligen beviljat stipendium från Finland. Detsamma gäller en person som på motsvarande sätt utan att stå i anställningsförhållande arbetar i en forskar- eller konstnärsgrupp som beviljats stipendium. Som en ovan avsedd stipendiat betraktas också en person som medan han eller hon står i anställningsförhållande eller bedriver företagarverksamhet får stipendium för forskning eller konstnärlig verksamhet som bedrivs separat från anställningsförhållandet eller företagarverksamheten. Bosättning i Finland krävs ändå inte av en stipendiat på vilken den finska lagstiftningen om social trygghet är tillämplig på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet.

Med vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet som bedrivs i Finland jämställs forskning eller konstnärlig verksamhet som bedrivs utomlands, om stipendiet från Finland har beviljats för forskning eller konstnärlig verksamhet som bedrivs någon annanstans än i Finland.

Som bedrivande av ovan avsedd vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet betraktas inte studier eller lärdomsprov i anknytning till yrkesinriktad grundexamen, yrkeshögskoleexamen eller lägre eller högre högskoleexamen.

Om det är oklart huruvida denna lag ska tillämpas på ett arbete, avgörs saken av Pensionsskyddscentralen på ansökan av den som låter utföra arbetet, den som utför arbetet eller pensionsanstalten.

Stipendiaters rätt till ålderspension, deltidspension, rehabilitering och invalidpension samt stipendiaters förmånstagares rätt till familjepension och grupplivförsäkringsersättning bestäms på samma sätt som i fråga om lantbruksföretagare och lantbruksföretagares förmånstagare. Vad som i denna lag och lagen om införande av lagen om pension för lantbruksföretagare (1281/2006) föreskrivs om lantbruksföretagare och lantbruksföretagarverksamhet gäller på motsvarande sätt också stipendiater och stipendiefinansierat arbete, om inte något annat föreskrivs särskilt om stipendiater och stipendiefinansierat arbete.

En lantbruksföretagare är skyldig att teckna i 1 § avsedd försäkring inom sex månader från det att en i denna lag avsedd lantbruksföretagarverksamhet inleddes. Lantbruksföretagaren ansluts samtidigt även till grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare.

Försäkringen börjar räknat från den tidpunkt lantbruksföretagarverksamheten enligt denna lag började. Försäkring kan inte upptas retroaktivt för längre tid än för det pågående kalenderåret och de tre närmast föregående kalenderåren. Har försäkringsskyldigheten försummats för tid som föregår denna tid, är rätten till pension enligt denna lag till denna del förverkad. En lantbruksföretagares sambo försäkras dock först från och med den dag som följer på ansökan.

Försäkringen upphör att gälla om det på basis av lantbruksföretagarens meddelande eller någon annan utredning framgår att lantbruksföretagaren har upphört med sin i denna lag avsedda lantbruksföretagarverksamhet eller om han eller hon i övrigt inte längre är försäkringsskyldig. Efter att ha fått utredning kan Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt avsluta försäkringen retroaktivt från den tidpunkt vid vilken villkoren för försäkring inte längre uppfylls.

En stipendiat är skyldig att teckna i 1 a § avsedd försäkring när han eller hon har beviljats ett stipendium från Finland med stöd av vilket stipendiaten arbetar minst fyra månader utan avbrott i Finland och stipendiebeloppet omvandlat till årlig arbetsinkomst enligt 21 a § är minst 2 752,07 euro per år. Stipendiaten ansluts även till grupplivförsäkringen enligt denna lag.

Stipendiaten är skyldig att teckna i 1 mom. avsedd försäkring i Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt inom tre månader från det att det stipendiefinansierade arbetet inleddes. Pensionsanstalten fastställer försäkringen på grundval av det stipendiebeslut som stipendiaten visar upp eller anmälan enligt 141 b § från den som beviljat stipendiet. Beloppet av stipendiatens personliga stipendium ska framgå av stipendiebeslutet eller andra uppgifter som ska visas upp utöver det eller av anmälan enligt 141 b §.

Det stipendiefinansierade arbetet anses börja och sluta i enlighet med den arbetsperiod som nämns i stipendiebeslutet eller i den anmälan som avses i 141 b §. I annat fall anses arbetet börja den begynnelsedag som stipendiaten uppger och fortsätta till den slutdag som stipendiaten uppger. Arbetet kan dock anses ha börjat tidigast från och med tidpunkten för beslutet om att stipendium beviljas. Försäkringen fastställs för den arbetsperiod som avses ovan.

Försäkringen kan inte fastställas retroaktivt för längre tid än för det pågående kalenderåret och det närmast föregående kalenderåret. Har försäkringsskyldigheten försummats för tid som föregår den som avses ovan, är rätten till pension enligt denna lag till denna del förverkad.

En försäkring som avses i 10 a § fortsätter att gälla oberoende av stipendiatens bosättning och arbete i ett annat land än ett EU- eller EES-land eller ett land med vilket Finland har en överenskommelse om social trygghet, om den finska lagstiftningen om social trygghet fortfarande tillämpas på stipendiaten med stöd av lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993). Försäkringen fortsätter också att gälla trots stipendiatens bosättning och arbete i ett EU- eller EES-land eller ett land med vilket Finland har en överenskommelse om social trygghet, om den finska lagstiftningen om social trygghet tillämpas på stipendiaten med stöd av bestämmelserna i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet.

När de förutsättningar som anges i 2 mom. uppfylls avbryts försäkringen från ingången av kalendermånaden efter den då det stipendiefinansierade arbetet avbryts. Om det stipendiefinansierade arbetet dock avbryts innan det har fortgått minst fyra månader utan avbrott, avbryts försäkringen fyra månader efter det att försäkringen började.

Försäkringen upphör att gälla tidigare än den slutdag som avses i 10 a § 3 mom., om det på grundval av stipendiatens anmälan eller andra uppgifter framgår att stipendiaten har avslutat det arbete som avses i 10 a § eller om stipendiaten annars inte längre är skyldig att ordna med försäkring. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt kan efter att ha fått uppgifterna ändra det beslut som fattats med stöd av 10 a § 3 mom. så att försäkringen retroaktivt upphör den dag då förutsättningar för försäkring inte längre finns.

Stipendiaten ska ansöka om avbrytande av försäkringen hos Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. I ansökan ska uppges orsaken till att det stipendiefinansierade arbetet avbryts och en uppskattning av den tidpunkt då stipendiaten fortsätter med det arbete som beaktats i försäkringen. I samband med ansökan ska stipendiaten också visa upp ett skriftligt meddelande där den som beviljat stipendiet godkänner att stipendiaten avbryter arbetet.

Stipendiaten ska omedelbart underrätta Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt när han eller hon har återupptagit det avbrutna arbetet. Efter att ha fått underrättelsen förlänger Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt den avbrutna försäkringens giltighetstid från det att arbetet börjar för en tid som motsvarar den återstående arbetsperioden enligt den ursprungliga försäkringen.

Om en försäkring enligt 10 a § ännu inte har hunnit fastställas, men förutsättningarna enligt 10 b § 2 mom. för att avbryta försäkringen i övrigt uppfylls och stipendiaten har ansökt om avbrytande i enlighet med 1 mom. i denna paragraf, kan Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt när den meddelar försäkringsbeslutet enligt 10 a § direkt beakta även avbrott i arbetet i enlighet med 10 b § 2 och 3 mom. I försäkringsbeslutet ska det då även anges den återstående arbetsperiod som kan försäkras efter avbrottet.

Om de ovan angivna förutsättningarna för förenande uppfylls, ändrar Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt den försäkring som enligt 10 a § fastställts för stipendiaten i fråga om arbetsinkomsten tidigast från den dag det stipendium som ska förenas beviljades, så att det i försäkringen beaktas den i enlighet med 21 a § 1 och 2 mom. fastställda årliga arbetsinkomsten av det stipendium som ska förenas, med iakttagande av det som föreskrivs i 10 a § 3 mom. i fråga om arbetsperioden. Efter förenandet börjar försäkringen samma dag som den försäkring som fastställts i enlighet med 10 a § och upphör den dag då det arbete som finansieras med det stipendium som ska förenas slutar.

Stipendiaten ska ansöka om förenande enligt 10 d § hos Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt innan det arbete som finansieras med det stipendium som ska förenas har slutat. Ansökan ska innehålla beslutet om beviljande av det stipendium som ska förenas samt utredning om arbetsperioden och om att stipendiet hänför sig till samma arbete som i den försäkring som fastställts i enlighet med 10 a §.

Om en lantbruksföretagare också utför arbete som omfattas av denna lag i egenskap av stipendiat ska försäkringen för lantbruksföretagarverksamheten och försäkringen för arbetet som stipendiat fastställas var för sig.

Villkoren för grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare fastställs av social- och hälsovårdsministeriet på förslag av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, och de skall alltid följa gällande villkor för grupplivförsäkringen för arbetstagare. Ministeriet kan dock då det fastställer villkoren avvika från villkoren för grupplivförsäkringen för arbetstagare, om avvikelsen är liten och beror på lantbruksföretagarverksamhetens speciella karaktär.

Villkoren för den grupplivförsäkring som avses i 1 mom. tillämpas också på stipendiater som är försäkrade enligt 10 a §. Det som villkoren föreskriver om lantbruksföretagare gäller på motsvarande sätt även stipendiater.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt övervakar att lantbruksföretagarna fullgör sin skyldighet att ordna med försäkring enligt denna lag och att en lantbruksföretagare som har försäkrats enligt denna lag fullgör sina anmälnings- och försäkringsskyldigheter enligt denna lag. En lantbruksföretagare är skyldig att lämna pensionsanstalten uppgifter enligt 141 §.

Har en lantbruksföretagare försummat att teckna försäkring enligt denna lag, skall pensionsanstalten uppmana företagaren att rätta till försummelsen. Rättar lantbruksföretagaren inte till försummelsen inom en tid som pensionsanstalten föreskriver, försäkrar pensionsanstalten företagaren i enlighet med denna lag (tvångsförsäkring).

När lantbruksföretagaren tvångsförsäkras tillämpas i fråga om försäkringens början och rätten till pension för den retroaktiva tiden vad som föreskrivs i 10 § 2 mom. I samband med tvångsförsäkrandet fastställer pensionsanstalten en arbetsinkomst för lantbruksföretagaren på grundval av inhämtad utredning eller, om sådan saknas, enligt uppskattning och tar ut arbetspensionsförsäkringsavgiften. Pensionsanstalten fastställer arbetsinkomst från det att lantbruksföretagarverksamheten började, dock inte för tiden före tvångsförsäkrandet.

När pensionsanstalten försäkrar en lantbruksföretagare på grundval av 2 mom. har pensionsanstalten rätt att av lantbruksföretagaren för tiden för försummelsen ta ut en arbetspensionsförsäkringsavgift förhöjd på det sätt som föreskrivs i 24 §.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt övervakar att stipendiaterna fullgör sin skyldighet att ordna med försäkring enligt denna lag. En stipendiat är skyldig att lämna pensionsanstalten uppgifter enligt 141 a §.

Har en stipendiat försummat att teckna försäkring enligt denna lag ska pensionsanstalten uppmana stipendiaten att rätta till försummelsen. Rättar stipendiaten inte till försummelsen inom en tid som pensionsanstalten föreskriver, försäkrar pensionsanstalten stipendiaten i enlighet med denna lag (tvångsförsäkring).

När stipendiaten tvångsförsäkras tillämpas i fråga om försäkringens början och rätten till pension för den retroaktiva tiden vad som föreskrivs i 10 a § 3 och 4 mom. I samband med tvångsförsäkrandet fastställer pensionsanstalten en arbetsinkomst för stipendiaten på grundval av inhämtad utredning eller, om sådan saknas, enligt uppskattning och tar ut arbetspensionsförsäkringsavgiften.

Om en rättshandling för att skyldigheten att ordna med försäkring enligt denna lag ska kunna kringgås eller av något annat liknande skäl har getts ett sådant innehåll som inte motsvarar sakens faktiska natur eller syfte ska, när försäkringsavgiften fastställs eller när ärendet behandlas, förfaras enligt sakens faktiska natur och syfte.

En lantbruksföretagare vars brukningsenhet är mindre än fem hektar jordbruksmark eller vars arbetsinkomst är mindre än 2 752,07 euro per år, men som annars uppfyller villkoren enligt denna lag, har rätt att på ansökan och på villkor som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet få i denna lag avsedd försäkring.

En person som får ålderspension enligt arbetspensionslagarna och som annars uppfyller villkoren enligt denna lag och samtidigt bedriver i denna lag avsedd lantbruksföretagarverksamhet har rätt att på ansökan få försäkring som avses i 1 mom.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas även på lantbruksföretagares familjemedlem som deltar i gårdsbruksarbetet utan lön.

Om en i enlighet med 10 § försäkrad lantbruksföretagares brukningsenhets areal efter det försäkringen börjat har blivit mindre än fem hektar jordbruksmark och hade lantbruksföretagaren kunnat ta försäkring enligt 1 mom., kan försäkringen enligt 10 § hållas i kraft till den tidpunkt från vilken det är möjligt att bevilja sådan försäkring som avses i 1 mom.

En försäkring som avses i 1–3 mom. beviljas inte retroaktivt. En lantbruksföretagare som försäkras på grundval av 1–3 mom. ansluts inte till grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare.

När försäkringen börjar fastställer Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt en årlig arbetsinkomst för lantbruksföretagaren. För lantbruksföretagaren fastställs den arbetsinkomst som skäligen kan uppskattas fortgående motsvara hans eller hennes arbetsinsats i lantbruksföretagarverksamhet som faller under denna lag.

Om de omständigheter som inverkar på arbetsinkomsten senare förändras väsentligt, justeras den på ansökan. Pensionsanstalten kan även justera arbetsinkomsten på eget initiativ. Arbetsinkomsten får inte ändras retroaktivt.

Vid gårdsbruk är brukningsenhetens årliga arbetsinkomst summan av de årliga arbetsinkomster som bestäms på basis av den odlade jordbruksmarken och den växtliga skogsmarken.

När arbetsinkomsten bestäms ska den odlade jordbruksmarkens och den växtliga skogsmarkens areal beräknas med en hektars noggrannhet. Kan avrundning ske åt bägge hållen, ska den göras uppåt.

När den årliga arbetsinkomsten av odlad jordbruksmark fastställs anses basarbetsinkomsten per hektar vara följande:

Det normala arbetsinkomstområdet är högst 130 procent och minst 85 procent av basarbetsinkomsten. Om det endast finns en gårdsbruksidkare som arbetsinkomst bestäms för, är nämnda procenttal 115 och 70.

Den årliga arbetsinkomsten av odlad jordbruksmark är den arbetsinkomst som gårdsbruksidkarna föreslår inom det i 2 mom. angivna normala arbetsinkomstområdet. Om en sådan arbetsinkomst inte föreslås eller om det föreslagna beloppet står i uppenbar strid med de faktiska omständigheterna på brukningsenheten, är arbetsinkomsten lika stor som basarbetsinkomsten.

Den årliga arbetsinkomsten av odlad jordbruksmark kan med avvikelse från 1–3 mom. fastställas till ett högre eller lägre belopp, om odlingsmetoderna eller andra produktionsmetoder, antalet i arbetet deltagande gårdsbruksidkare, deras familjemedlemmar eller avlönade arbetstagare på enheten, brukningsenhetens produktivitet eller någon annan jämförbar omständighet förutsätter det.

När den årliga arbetsinkomsten av växtlig skogsmark bestäms anses basarbetsinkomsten per hektar vara följande:

Arbetsinkomsten av den växtliga skogsmarken skall bestämmas till ett högre belopp än den i 1 mom. avsedda basarbetsinkomsten, om gårdsbruksidkaren i större omfattning än normalt deltar i skogsavverkningsarbete, har specialiserat sig på bedrivande av skogsbruk, satsar mer än normalt på skogsvård eller gårdsbruksidkarens arbetsinsats i skogsbruket i övrigt är större än normalt eller om någon annan med dessa jämförbar orsak förutsätter det.

Arbetsinkomsten skall bestämmas till ett lägre belopp än den i 1 mom. avsedda basarbetsinkomsten, om skogsvårdsarbetet genom avtal eller på något annat sätt har anförtrotts andra, gårdsbruksidkaren arbetar oregelbundet i skogen, gårdsbruksidkaren är bosatt på långt avstånd från lägenheten eller skogen på grund av sitt läge ger synnerligen dålig avkastning eller om någon annan med dessa jämförbar orsak förutsätter det.

Av makars eller sambors gemensamma arbetsinkomst anses en tredjedel tillfalla vardera maken eller sambon. Till övriga delar fördelas arbetsinkomsten på det sätt de har föreslagit eller, om ett sådant förslag inte har gjorts, jämnt mellan dem. Av särskilda skäl kan arbetsinkomsten fördelas på annat sätt mellan makar eller sambor. Arbetsinkomsten från brukningsenheten fördelas mellan andra gårdsbruksidkare än makar eller sambor i proportion till hur de deltar i arbetet på enheten.

Såsom arbetsinkomst för lantbruksföretagares familjemedlem som deltar i gårdsbruksarbetet anses den lön som han eller hon betalas.

En renägares årliga arbetsinkomst är 22,06 euro för varje i 5 § i renskötsellagen (848/1990) avsedd inräknad ren som han eller hon äger ökat med 44,11 euro för varje arbetsdag som han eller hon fullgör i sådant renskötselarbete som omfattas av denna lag. Till en renägares arbetsinkomst fogas arvodena för det arbete som han eller hon utfört som i renskötsellagen avsedd renvärd eller kassör i ett renbeteslag.

Såsom arbetsinkomst för en lantbruksföretagare som är berättigad till invalidpension fastställs räknat från pensionsfallet den arbetsinkomst som svarar mot hans eller hennes lantbruksföretagarverksamhet enligt denna lag.

Arbetsinkomsten för en lantbruksföretagare som får deltidspension är hälften av den stabiliserade arbetsinkomst som avses i 36 § 4 mom. 1 punkten, om lantbruksföretagaren fortsätter med lantbruksföretagarverksamhet under den tid han eller hon får deltidspension enligt denna lag.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt fastställer från och med det att arbete som avses i 10 a § börjar en årlig arbetsinkomst för stipendiaten för den arbetsperiod som avses i 10 a § 3 mom. Stipendiatens årliga arbetsinkomst bestäms så att det stipendium som han eller hon beviljats för arbetet divideras med antalet dagar som ingår i stipendieperioden och det erhållna beloppet multipliceras med 360.

Om det av beslutet att bevilja stipendiet eller av anmälan enligt 141 b § framgår att en del av stipendiet har beviljats för att ersätta materialkostnader och andra kostnader för det stipendiefinansierade arbetet, ska stipendiaten för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt visa upp en kalkyl över den andel som motsvarar kostnaderna. Innan den årliga arbetsinkomsten fastställs dras den andel som enligt pensionsanstaltens uppskattning motsvarar kostnaderna av från det beviljade stipendiet.

Om flera stipendier har beviljats för samma eller delvis samma arbetsperiod och vart och ett av dem uppfyller villkoren enligt 10 a § 1 mom., fastställs den årliga arbetsinkomsten separat för arbetet med respektive stipendium på det sätt som föreskrivs i 1 och 2 mom.

Såsom arbetsinkomst för en stipendiat som är berättigad till invalidpension fastställs räknat från pensionsfallet den arbetsinkomst som svarar mot hans eller hennes återstående förmåga att utföra det stipendiefinansierade arbetet.

Arbetsinkomsten för en stipendiat som får deltidspension är hälften av den stabiliserade arbetsinkomst som avses i 36 § 4 mom. 1 punkten, om stipendiaten fortsätter med sitt arbete som stipendiat under den tid han eller hon får deltidspension enligt denna lag.

Om en lantbruksföretagare också utför arbete som omfattas av denna lag i egenskap av stipendiat, fastställs arbetsinkomsten av lantbruksföretagarverksamhet enligt 3 § särskilt, med iakttagande av 14–21 §, och inkomsten av arbetet som stipendiat särskilt, med iakttagande av 21 a och 21 b §.

För finansiering av pensionsskyddet enligt denna lag är lantbruksföretagaren och stipendiaten skyldig att betala en arbetspensionsförsäkringsavgift som räknas ut på basis av arbetsinkomsten.

Arbetspensionsförsäkringsavgiften betalas enligt nedsatt procentsats till den del arbetsinkomsten är högst 19 282,24 euro, enligt mellanprocentsats till den del arbetsinkomsten överstiger 19 282,24 euro men är högst 30 300,71 euro, och enligt basprocentsats till den del arbetsinkomsten överstiger 30 300,71 euro. Om förfallodagarna för avgiften bestäms genom förordning av statsrådet.

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar årligen genom förordning en basprocentsats för arbetspensionsförsäkringsavgiften, som är lika med det procenttal som kan uppskattas motsvara den genomsnittliga, i procent av lönerna uttryckta arbetspensionsförsäkringsavgiften för försäkring enligt lagen om pension för arbetstagare då den i 153 § i nämnda lag avsedda andelen för den förhöjda arbetspensionsförsäkringsavgiften för arbetstagare som fyllt 53 år inte beaktas.

Från och med ingången av det kalenderår som följer efter det att lantbruksföretagaren och stipendiaten fyllt 53 år fastställs som basprocentsats för arbetspensionsförsäkringsavgiften dock den i 3 mom. avsedda basprocentsatsen ökad med så många procentenheter som den i 153 § i lagen om pension för arbetstagare avsedda pensionsavgiften för arbetstagare som fyllt 53 år överstiger pensionsavgiften för yngre arbetstagare.

Den nedsatta procentsatsen är 54 procent av basprocentsatsen för arbetspensionsförsäkringsavgiften. Mellanprocentsatsen är den nedsatta procentsatsen multiplicerad med det tal som fås då summan av arbetsinkomsten multiplicerad med 0,46 och 3 030,12 euro divideras med 11 899,95 euro. Vid beräknandet av mellanprocentsatsen beaktas arbetsinkomsten till högst 30 300,71 euro.

På framställning av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt fastställer social- och hälsovårdsministeriet närmare beräkningsgrunder för arbetspensionsförsäkringsavgiften.

Utan hinder av vad som föreskrivs i 3–5 mom. beaktas inte de delar av arbetspensionsförsäkringsavgiften som uppbärs för finansiering av kostnader enligt 181 § i lagen om pension för arbetstagare i den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften för en försäkring enligt lagen om pension för arbetstagare när basprocentsatsen för arbetspensionsförsäkringsavgiften fastställs.

En lantbruksföretagare som ska försäkras enligt 10 § och en stipendiat som ska försäkras enligt 10 a § är skyldig att för grupplivförsäkringen betala en försäkringsavgift enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Försäkringsavgiften för grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare beräknas som en årlig fast avgift så att det sammanlagda beloppet av avgifterna ska täcka två tredjedelar av utgifterna för ersättningarna enligt grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare. Även försäkringsavgiften för grupplivförsäkringen för stipendiater beräknas som en årlig fast avgift så att det sammanlagda beloppet av avgifterna ska täcka två tredjedelar av utgifterna för ersättningarna enligt grupplivförsäkringen för stipendiater.

En lantbruksföretagare som är försäkrad enligt 10 § och som också är försäkrad i enlighet med 10 a § i egenskap av stipendiat är skyldig att betala endast försäkringsavgiften för grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare för den tid då försäkringarna enligt 10 och 10 a § gäller samtidigt.

På de försäkringsavgifter som avses i denna paragraf tillämpas också vad som i 24–30 § föreskrivs om arbetspensionsförsäkringsavgifter enligt 22 §. På försäkringsavgiften för grupplivförsäkringen för stipendiater tillämpas dock inte 24 §.

Pensionsanstalten kan påföra lantbruksföretagaren en högst till det dubbla beloppet förhöjd skälig arbetspensionsförsäkringsavgift, om lantbruksföretagaren inte tecknar försäkring inom sex månader från det att försäkringsskyldigheten började.

När förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift för den tid för vilken försummelse skett fastställs beaktas hur länge försummelsen pågått, om försummelsen varit upprepad och andra med dem jämförliga faktorer med anknytning till bedömningen av försummelsens klandervärdhet. Pensionsanstalten skall på lantbruksföretagarens begäran ge honom eller henne ett överklagbart beslut om den förhöjda arbetspensionsförsäkringsavgiften.

Om lantbruksföretagaren eller stipendiaten har försummat att betala arbetspensionsförsäkringsavgiften har pensionsanstalten rätt att för dröjsmålstiden ta ut en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 a § 1 mom. i räntelagen (633/1982).

Lantbruksföretagaren och stipendiaten svarar personligen för i denna lag avsedd arbetspensionsförsäkringsavgift.

En i 3 § 1 mom. 1–3 eller 6 punkten avsedd lantbruksföretagare svarar såsom för egen skuld för i samma företag försäkrad makes, sambos eller familjemedlems arbetspensionsförsäkringsavgifter. Det ansvar för en annans arbetspensionsförsäkringsavgifter som avses här gäller dock inte en lantbruksföretagare enligt 3 § 1 mom. 1–3 punkten som i ett företag han eller hon besitter inte bedriver lantbruksföretagarverksamhet på grundval av ägande- eller arrenderätt.

Om lantbruksföretagarverksamhet som avses i denna lag bedrivs i form av sammanslutning, öppet bolag, kommanditbolag, aktiebolag eller andelslag, svarar även det företaget för sina delägares på nämnda verksamhet grundade arbetspensionsförsäkringsavgifter såsom för egen skuld.

Pensionsanstalten skall på begäran lämna personer, sammanslutningar, öppna bolag, kommanditbolag, aktiebolag och andelslag som avses i 2 och 3 mom. de uppgifter som inverkar på ansvaret enligt 2 och 3 mom.

Om lantbruksföretagaren eller stipendiaten söker ändring av ett beslut som getts med stöd av denna lag, kan pensionsanstalten avbryta uttaget av arbetspensionsförsäkringsavgiften tills ansökan om ändring har behandlats om besvärsinstansens avgörande kan inverka på arbetspensionsförsäkringsavgiften. Om lantbruksföretagaren eller stipendiaten ansöker om pension kan pensionsanstalten likaså avbryta uttaget till dess pensionsansökan har avgjorts, om avgörandet kan inverka på avgiften.

En arbetspensionsförsäkringsavgift som med stöd av denna lag påförts av en pensionsanstalt och en förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift enligt 12 § 4 mom. och 24 § är inklusive dröjsmålsränta direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av sådana fordringar finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Bestämmelser om indrivning av fordringar finns dessutom i lagen om indrivning av fordringar (513/1999).

Arbetspensionsförsäkringsavgiften ska tas ut av lantbruksföretagaren, av stipendiaten eller av i 26 § avsedd annan betalningsskyldig senast inom de fem kalenderår som omedelbart följer efter det år då avgiften har påförts. Om avgiften inte har betalats in inom nämnda tid preskriberas den.

Återbetalningen av en arbetspensionsförsäkringsavgift som betalats utan grund preskriberas fem år från den dag då avgiften betalades, om preskriptionen inte avbrutits innan dess. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.

En lantbruksföretagare har rätt att gå i ålderspension från ingången av kalendermånaden efter den under vilken 63–68 års ålder uppnåtts eller i uppskjuten ålderspension efter kalendermånaden efter den under vilken 68 års ålder uppnåtts. Lantbruksföretagaren har rätt att få ålderspension oberoende av om han eller hon fortsätter med sin lantbruksföretagarverksamhet enligt denna lag.

Går lantbruksföretagaren i ålderspension enligt lagen om sjömanspensioner (1290/2006) vid sänkt pensionsålder före 63 års ålder, har han eller hon rätt att gå i ålderspension enligt denna lag vid den pensionsålder som anges i lagen om sjömanspensioner. I det fallet omvandlas pensionsbeloppet enligt denna lag så att det försäkringsmatematiskt motsvarar lantbruksföretagarens pensionsålder. Närmare bestämmelser om omvandling av pensionsbeloppet och omvandlingskoefficienterna utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Börjar ålderspensionen vid ingången av kalendermånaden efter den under vilken 63–68 års ålder uppnåtts, är ålderspensionens belopp den pension som tjänats in fram till begynnelsetidpunkten för pensionen.

2 mom. har upphävts genom L 14.12.2012/800.

3 mom. har upphävts genom L 14.12.2012/800.

Skjuts ålderspensionen upp höjs pensionen med 0,4 procent för varje månad varmed begynnelsetidpunkten för pensionen uppskjuts till en senare tidpunkt än ingången av månaden efter den under vilken 68 års ålder uppnåtts (uppskovsförhöjning). Uppskovsförhöjningen beräknas på den pension som har tjänats in fram till utgången av den månad under vilken 68 års ålder uppnås.

Ålderspensionen börjar från ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionen har sökts. Annan ålderspension än uppskjuten ålderspension kan även beviljas retroaktivt för högst de tre månader som föregår månaden för ansökan om pension eller av giltigt skäl för längre tid än detta. För att pensionen ska beviljas retroaktivt förutsätts att lantbruksföretagarens försäkring enligt denna lag har upphört före pensionens början.

En pension som intjänats på grundval av en i 13 § avsedd försäkring för lantbruksföretagarverksamhet som bedrivits under tiden för ålderspensionen beviljas på ansökan tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken företagaren fyller 68 år.

En lantbruksföretagare kan ansöka om indragning av sin ålderspension, om han eller hon har beviljats rehabiliteringsstöd på basis av en sådan arbetsoförmåga på viss tid som när rehabiliteringsstödet beviljades beräknades fortgå efter det att lantbruksföretagaren fyllt 63 år. Indragning av ålderspensionen skall sökas inom en månad sedan arbetsoförmågan upphört och ålderspensionen dras in när arbetsoförmågan upphör.

Med deltidsarbete som nämns i 36, 37 och 40 § avses arbete som skall försäkras på basis av arbetspensionslagarna och som en lantbruksföretagare utför när han eller hon får deltidspension. Med ett sådant deltidsarbete jämställs deltidsarbete i ett EU- eller EES-land.

Med i 36 § 5 mom. och 37 § avsedd stabiliserad inkomst avses den inkomst för återstående tid som avses i 76 § i lagen om pension för arbetstagare, på basis av vilken lantbruksföretagarens invalidpension skulle beräknas, om lantbruksföretagaren hade blivit arbetsoförmögen vid den tidpunkt deltidspensionen började.

Med arbete som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten jämställs arbete i ett EU- eller EES-land.

Om lantbruksföretagaren under den tid av 18 månader som avses i 1 mom. 1 punkten har fått sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004), ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen (279/1959) eller dagpenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), förlängs denna tid av 18 månader i motsvarande mån, dock med högst sex månader.

Om lantbruksföretagaren upphör med eller halverar sin lantbruksföretagarverksamhet enligt denna lag i enlighet med 4 mom. 1 punkten, uppfylls villkoren för ett deltidsarbete om hans eller hennes i arbetspensionslagarna avsedda arbetsförtjänster av deltidsarbetet är 35–70 procent av den stabiliserade inkomsten och arbetstiden och arbetsinsatsen har ändrats i motsvarande mån.

Om deltidsarbetet för en person som får deltidspension enligt denna lag är arbete som utförts i ett anställningsförhållande och det arbetsavtal som gäller deltidsarbetet sägs upp och skyldighet att utföra arbete under uppsägningstiden inte föreligger eller hans eller hennes arbetstid annars minskar under uppsägningstiden så att arbetstidsvillkoret enligt 5 mom. inte längre uppfylls, anses personen under sex veckor från det att arbetstiden minskade, dock inte längre efter uppsägningstiden, uppfylla villkoren för erhållande av deltidspension.

Deltidspensionens belopp är 50 procent av skillnaden mellan den stabiliserade inkomsten och inkomsten av deltidsarbete som omfattas av arbetspensionslagarna (inkomstbortfall).

Har lantbruksföretagaren samtidigt rätt till deltidspension med stöd av två eller flera arbetspensionslagar, utgör deltidspensionen enligt denna lag en lika stor andel som den i denna lag avsedda totala arbetsinkomstens andel utgör av de arbetsinkomster som beaktats i den stabiliserade inkomsten och som baserar sig på de arbetspensionslagar med stöd av vilka deltidspension beviljas.

Deltidspensionens maximibelopp är dock 75 procent av de pensioner som lantbruksföretagaren innan deltidspensionen börjar har tjänat in enligt arbetspensionslagarna och av förmån enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år och för tiden för studier. Om en primär förmån skall dras av från pensionen, beräknas deltidspensionens maximibelopp på den pension som minskats på detta sätt. Deltidspensionens maximibelopp justeras, om deltidspensionstagaren beviljas en primär förmån eller om beloppet av en sådan förmån ändras.

Med ovan i 3 mom. avsedd pension jämställs pension som en lantbruksföretagare har tjänat in i ett annat EU- eller EES-land eller i ett land som ingått en överenskommelse om social trygghet med Finland.

Har lantbruksföretagaren rätt till deltidspension också enligt någon annan arbetspensionslag och minskar det maximibelopp på 75 procent som nämns i 3 mom. deltidspensionen, görs minskningen med beaktande av dessa lagar i förhållande till de arbetsförtjänster som beaktats i den stabiliserade inkomsten.

Deltidspension börjar från ingången av månaden efter den under vilken lantbruksföretagaren uppfyller villkoren i 36 §, dock tidigast från ingången av månaden efter den under vilken pensionen söks. Deltidspension beviljas inte retroaktivt.

Justeringen görs från ingången av kalendermånaden efter den under vilken förändringen skett, eller om förändringen sker kalendermånadens första dag, från denna dag.

När deltidspensionens belopp justeras anses den förvärvsinkomst som deltidspensionen första gången fastställdes på som stabiliserad förvärvsinkomst.

När rehabiliteringens ändamålsenlighet bedöms beaktas lantbruksföretagarens ålder, yrke, tidigare verksamhet, utbildning och etablering i arbetslivet samt huruvida den yrkesinriktade rehabilitering som söks sannolikt leder till att lantbruksföretagaren fortsätter i arbete som är lämpligt med tanke på hans eller hennes hälsotillstånd eller återgår till arbete. När ändamålsenligheten bedöms beaktas dessutom huruvida den yrkesinriktade rehabiliteringen uppskjuter lantbruksföretagarens pensionering.

Med risk för arbetsoförmåga avses en situation där det är sannolikt att lantbruksföretagaren under de närmaste åren, trots att möjligheterna till vård och medicinsk rehabilitering beaktas, utan yrkesinriktad rehabilitering skulle bli beviljad full invalidpension eller delinvalidpension.

Den i 1 mom. 2 punkten avsedda granskningstiden för återstående tid fastställs som om lantbruksföretagaren hade blivit arbetsoförmögen vid tidpunkten för ansökan om rehabilitering.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på rehabilitering av en lantbruksföretagare som är arbetsoförmögen på det sätt som avses i 47 § 1 mom. I dessa fall fastställs de inkomster som avses i 1 mom. 2 punkten på samma sätt som inkomsterna för återstående tid i lantbruksföretagarens invalidpension.

Med yrkesinriktad rehabilitering avses arbetsprövning, arbetsträning, utbildning som leder till arbete eller yrke och stöd för inledande av eller fortsatt näringsverksamhet. Lantbruksföretagaren kan få ersättning för de behövliga och nödvändiga kostnader som den yrkesinriktade rehabiliteringen medför.

Innan den yrkesinriktade rehabiliteringen inleds skall lantbruksföretagaren ha en plan för rehabiliteringen (rehabiliteringsplan). Pensionsanstalten kan stödja utarbetandet av planen.

En lantbruksföretagare har rätt att få ett förhandsbeslut av vilket det framgår om han eller hon uppfyller villkoren för arbetspensionsrehabilitering. Ett förhandsbeslut är bindande för pensionsanstalten, om lantbruksföretagaren lämnar in en rehabiliteringsplan till pensionsanstalten inom nio månader från det att förhandsbeslutet har vunnit laga kraft.

Vad som i denna lag föreskrivs om sökande av invalidpension, fastställande på tidigare grunder, engångsförhöjning, beaktande av förändringar i löne- och prisnivån, avdrag av primära förmåner, utbetalning, justering av invalidpension och ändring av beloppet, dröjsmålsförhöjning, återkrav, lämnande och erhållande av uppgifter, sökande av ändring och anmälningsskyldighet för invalidpensionstagare gäller rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget samt mottagaren av dem, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Grundlöst utbetalda kostnadsersättningar för yrkesinriktad rehabilitering kan återkrävas på det sätt som i denna lag föreskrivs om återkrav av en pension som betalats utan grund.

Rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg kan också betalas för kortare tid än en månad. Primärtid enligt sjukförsäkringslagen inverkar inte på begynnelsetidpunkten för rehabiliteringspenningen. För den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas tjänas inte pension in i enlighet med 71 § och rehabiliteringsförmånerna tas inte som grund för familjepension. För arbete under den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas tjänas ny pension in i enlighet med 68 §.

Till en person som fått rehabiliteringspenning kan för högst sex månader betalas rehabiliteringsunderstöd, om detta är synnerligen behövligt för att han eller hon skall kunna få arbete. I sådana fall fastställs rehabiliteringsunderstödet som ett engångsbelopp och betalas i en eller flera poster. Rehabiliteringsunderstöd betalas dock inte för den tid för vilken lantbruksföretagaren har rätt till arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

En lantbruksföretagare har rätt till invalidpension, om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada uppskattas vara nedsatt med minst två femtedelar utan avbrott i minst ett år. Invalidpensionen beviljas som full pension, om lantbruksföretagarens arbetsförmåga är nedsatt med minst tre femtedelar. I annat fall beviljas invalidpensionen som delinvalidpension.

Vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas lantbruksföretagarens återstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som han eller hon skäligen kan förutsättas utföra. Härvid beaktas också lantbruksföretagarens utbildning, tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra därmed jämförbara omständigheter.

Utöver vad som bestäms i 2 mom. skall arbetsoförmågans yrkesmässiga karaktär betonas vid bedömningen av rätt till invalidpension för en lantbruksföretagare som fyllt 60 år.

En lantbruksföretagare har dessutom rätt till invalidpension enligt denna lag, om han eller hon med stöd av 24 § 1 mom. 1 punkten i lagen om kommunala pensioner eller 35 § 1 mom. 1 punkten i lagen om statens pensioner eller, med tillämpning av sistnämnda lagrum, med stöd av 6 § i pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan eller 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten har beviljats invalidpension på basis av arbetsoförmåga som börjat medan en anställning inom den offentliga sektorn varade och hans eller hennes intjänade pension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn är högst 688,02 euro per månad.

En lantbruksföretagare har rätt att få ett förhandsbeslut av vilket det framgår om han eller hon uppfyller de i 47 § 1 mom. nämnda villkoren för delinvalidpension. Förhandsbeslutet ges av den pensionsanstalt som är behörig att avgöra en pensionsansökan då lantbruksföretagaren ansöker om pension i stället för om förhandsbeslut.

Ett förhandsbeslut är bindande för pensionsanstalten, om en därpå grundad pensionsansökan görs inom nio månader eller inom en av lantbruksföretagaren och pensionsanstalten avtalad längre tid från det att förhandsbeslutet vann laga kraft.

Innan pensionsanstalten fattar beslut om invalidpension ska den utreda huruvida lantbruksföretagaren har rätt till rehabilitering enligt 42 § och se till att lantbruksföretagarens möjligheter till rehabilitering enligt annan lagstiftning har klarlagts. Om lantbruksföretagaren har rätt till rehabilitering enligt 42 §, ska pensionsanstalten i enlighet med 44 § ge ett förhandsbeslut om rätt till rehabilitering.

Avslås en ansökan om invalidpension eller arbetspensionsrehabilitering, skall pensionsanstalten se till att sökanden hänvisas till rehabilitering på det sätt som föreskrivs i 53 § i lagen om pension för arbetstagare.

Pensionsanstaltens sakkunnigläkare skall delta i beredningen av ärendena i pensionsanstalten på det sätt som föreskrivs i 40 § i lagen om pension för arbetstagare.

Beloppet av full invalidpension är summan av den intjänade pensionen fram till utgången av det år som föregick pensionsfallsåret och pensionsdelen för återstående tid enligt 70 §. Delinvalidpensionen utgör hälften av full invalidpension.

Full invalidpension börjar tidigast från ingången av månaden efter den under vilken den i 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen avsedda primärtiden för dagpenningen utgår.

Har lantbruksföretagaren rätt att från utlandet få en förmån som motsvarar sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen, beaktas den vid fastställandet av begynnelsetidpunkten för en full invalidpension på samma sätt som sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen, dock för högst den maximala betalningstiden enligt sjukförsäkringslagen.

Delinvalidpension börjar från ingången av den månad som följer på pensionsfallet.

Invalidpension betalas inte utan giltigt skäl retroaktivt för längre tid än sex månader före månaden för ansökan om pension.

Om invalidpension beviljas retroaktivt betalas pensionen inte för den tid för vilken lantbruksföretagaren har fått rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna, lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar eller ersättning för inkomstbortfall med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen.

Beviljas invalidpension retroaktivt såsom delinvalidpension eller full invalidpension på basis av 52 § 2 mom. och har för samma tid utbetalats sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen, betalas invalidpension för denna tid till den del dess belopp överstiger beloppet av dagpenningen.

Invalidpension beviljas tills vidare eller i form av rehabiliteringsstöd för viss tid.

Om den tid under vilken lantbruksföretagaren haft nedsatt arbetsförmåga för viss tid varat i åtminstone ett år, har han eller hon rätt att få rehabiliteringsstöd för att återställa arbetsförmågan under så lång tid som han eller hon bedöms vara arbetsoförmögen på det sätt som avses i denna lag.

När rehabiliteringsstöd beviljas skall pensionsanstalten se till att en vård- eller rehabiliteringsplan har utarbetats för lantbruksföretagaren. Rehabiliteringsstöd kan beviljas en arbetsoförmögen lantbruksföretagare även för den tid vård- eller rehabiliteringsplanen håller på att tas fram.

Den som får invalidpension är skyldig att underrätta pensionsanstalten om att han eller hon återfått arbetsförmågan, om att han eller hon inleder eller utökar en företagarverksamhet som lantbrukare eller annan företagarverksamhet eller annat förvärvsarbete och om att rehabiliteringen avbrutits.

Om pensionsanstalten har motiverat skäl att anta att pensionstagaren åter är arbetsförmögen är pensionstagaren, på pensionsanstaltens åläggande, skyldig att för utredning av om arbetsoförmågan fortgår låta undersöka sig hos en av pensionsanstalten angiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av pensionsanstalten. Pensionsanstalten skall då ersätta skäliga kostnader för undersökningen och eventuella resor.

Förändras en invalidpensionstagares arbetsförmåga kontrolleras hans eller hennes rätt till invalidpension på ansökan av pensionstagaren eller på pensionsanstaltens initiativ.

När förändringar i invalidpensionstagarens arbetsförmåga eller återfående av arbetsförmågan bedöms, beaktas förändringarna i lantbruksföretagarens arbetsförtjänst eller arbetsinsats. Lantbruksföretagaren har inte rätt till full invalidpension för den tid under vilken arbetsförtjänsten överstiger 40 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började eller rätt till delinvalidpension för den tid under vilken arbetsförtjänsten överstiger 60 procent av den nämnda genomsnittliga inkomsten, förutom om överskridningen av inkomstgränsen är tillfällig.

Om en invalidpensionstagare har återfått sin arbetsförmåga i sådan grad att han eller hon inte längre uppfyller villkoren för erhållande av pensionen, dras invalidpensionen in från och med ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagaren återfått arbetsförmågan.

Om invalidpensionen dras in eller rehabiliteringsstödet upphör, kan pensionen för att stödja återgången till arbete fortgå i form av rehabiliteringsstöd till samma belopp som delinvalidpension även för en kortare tid än ett år.

Förmånslåtare är en lantbruksföretagare som tjänat in pension enligt denna lag och efter vars död familjepension betalas till förmånstagarna på det sätt som föreskrivs nedan.

Förmånstagare är en person som har rätt till familjepension efter förmånslåtarens död. Förmånstagare är på de villkor som anges nedan en efterlevande make, förmånslåtarens samt den efterlevande makens barn och en tidigare make till förmånslåtaren.

Familjepension betalas i form av efterlevandepension och barnpension.

Rätt till familjepension har inte den som genom brott uppsåtligen har orsakat förmånslåtarens död.

En efterlevande make har rätt till efterlevandepension, om han eller hon hade ingått äktenskap med förmånslåtaren innan denne hade fyllt 65 år och har eller har haft ett gemensamt barn med förmånslåtaren.

En efterlevande make har inte rätt till efterlevandepension enligt 1 mom., om barnet har givits som adoptivbarn utanför familjen före förmånslåtarens död eller är förmånslåtarens barn som den efterlevande maken adopterat efter förmånslåtarens död.

Har den efterlevande maken på basis av ett tidigare äktenskap rätt att få familjepension enligt en arbetspensionslag, uppkommer inte rätt till ny familjepension.

Barnpension beviljas i första hand efter barnets egen förälder. Rätt till barnpension kan inte uppkomma efter flera än två förmånslåtare samtidigt. Om ett barn som får barnpension efter två förmånslåtare senare beviljas barnpension efter sin egen förälder, upphör den barnpension som först beviljats efter annan förmånslåtare när den barnpension som beviljas efter den egna föräldern börjar.

En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som har fastställts av socialnämnden var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till honom eller henne. I fråga om en tidigare make och dennes rätt till efterlevandepension gäller vad som bestäms om den efterlevande maken och dennes rätt till efterlevandepension.

Den som får efterlevandepension är skyldig att underrätta pensionsanstalten om han eller hon har ingått äktenskap.

Om ett barn som får barnpension ges som adoptivbarn till någon annan än förmånslåtarens efterlevande make eller dennes nya make, är barnets adoptivföräldrar skyldiga att underrätta pensionsanstalten om adoptionen.

Efter en i 10 § avsedd lantbruksföretagares död har hans eller hennes förmånstagare rätt till ett försäkringsbelopp från grupplivförsäkringen i enlighet med denna lag. Förmånstagarna och förutsättningarna för att få ut försäkringsbeloppet samt dess storlek och utbetalning bestäms i enlighet med de villkor som avses i 11 §.

Om Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har betalt ett försäkringsbelopp enligt denna lag och det senare kommer fram att förmånstagaren har rätt till ett försäkringsbelopp enligt någon annan grupplivförsäkring, övergår förmånstagarens rätt till detta till pensionsanstalten till den del som motsvarar ersättningen enligt denna lag.

Till pension berättigar inte den totala arbetsinkomsten för det år under vilket arbetsoförmågan började, om den återstående tiden vid fastställandet av invalidpensionen har räknats såsom till pension berättigande tid på det sätt som föreskrivs i 66 § i lagen om pension för arbetstagare.

När en tillväxtprocent enligt 1 mom. ändras under kalenderåret, anses för det kalenderår då lantbruksföretagaren fyller 53 eller 63 år som arbetsinkomst som erhållits före ingången av den kalendermånad som följer efter den månad då lantbruksföretagaren uppnår den åldern en lika stor andel av den totala arbetsinkomsten under kalenderåret som antalet månader med förvärvsinkomst till utgången av den månad då lantbruksföretagaren uppnår sagda ålder är av antalet månader med förvärvsinkomst under året i fråga. I detta fall anses som månad med förvärvsinkomster vara en kalendermånad under vilken försäkring är i kraft.

Arbetar lantbruksföretagaren i något annat EU- eller EES-land än i Finland vid uppnådd 53 års ålder, fogas till den teoretiska pensionen ett särskilt tillägg som räknas ut på basis av skillnaden mellan den tillväxtprocent som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten och den tillväxtprocent som avses i 1 mom. 1 punkten. Det särskilda tillägget räknas ut på basis av den totala arbetsinkomsten för lantbruksföretagarverksamhet som försäkrats enligt denna lag.

Pensionen tillväxer med 1,5 procent på grundval av den totala arbetsinkomsten för lantbruksföretagarverksamhet som försäkrats enligt denna lag under den tid för vilken lantbruksföretagaren enligt arbetspensionslagarna har fått invalidpension, ålderspension eller motsvarande pension från utlandet.

Pensionen tillväxer med 1,5 procent på grundval av den inkomst som ligger till grund för en i 74 § avsedd förmån som lantbruksföretagaren under ettvart kalenderår erhållit för oavlönad tid.

När invalidpensionen fastställs berättigar tiden från ingången av det kalenderår under vilket lantbruksföretagaren har blivit arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad under vilken lantbruksföretagaren fyller 63 år till pension (återstående tid). En förutsättning för erhållande av pension för återstående tid är att lantbruksföretagaren under de tio kalenderår som föregick det år under vilket arbetsoförmågan började har haft sammanlagt minst 12 566,70 euro i arbetsförtjänster.

Av den i 76 § 1 mom. avsedda inkomst som pensionen för återstående tid grundar sig på utgör pensionen för återstående tid 1,5 procent per år fram till utgången av den kalendermånad under vilken pensionstagaren fyller 63 år.

Om en lantbruksföretagare som har fått invalidpension senare beviljas pension på nya grunder på basis av ålder eller arbetsoförmåga, räknas såsom till pension berättigande tid även den tid under vilken lantbruksföretagaren fick invalidpension. När pensionen för denna tid räknas ut används som grund den inkomst för återstående tid som hänför sig till den invalidpension som upphört.

På basis av 1 mom. tillväxer pensionen, från och med ingången av det år under vilket arbetsoförmågan började till utgången av den kalendermånad under vilken invalidpensionen upphörde, med 1,5 procent per år på grundval av den inkomst som pensionen för återstående tid grundar sig på och som hänför sig till invalidpensionen.

Har lantbruksföretagaren utöver invalidpension enligt denna lag fått invalidpension enligt någon annan arbetspensionslag, utgör den inkomst för återstående tid som omfattas av denna lag och som hänför sig till den invalidpension som upphört samma relativa andel av de inkomster för återstående tid som hänför sig till de invalidpensioner som lantbruksföretagaren erhållit som den andel den totala arbetsinkomsten enligt denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt arbetspensionslagarna under den granskningstid som avses i 76 och 78 § i lagen om pension för arbetstagare.

Har lantbruksföretagaren fått invalidpension utan grund, räknas vid beräkningen av ny pension inte denna tid med pension såsom till pension berättigande tid.

På grundval av inkomster av deltidsarbete som utförs vid sidan av deltidspension och på grundval av inkomster som ligger till grund för i 74 § i lagen om pension för arbetstagare avsedda förmåner för oavlönad tid under tiden för deltidsarbete tillväxer pensionen i enlighet med 68 § och 70 § 1 mom.

Den pensionsgrundande totala arbetsinkomsten räknas ut särskilt för varje kalenderår. Den pensionsgrundande totala arbetsinkomsten utgör ett enligt försäkringsperioderna vägt medeltal av de arbetsinkomster som fastställts för lantbruksföretagaren för året i fråga. Den totala arbetsinkomsten för det år en lantbruksföretagarverksamhet börjar eller upphör utgör en sådan andel av den årliga arbetsinkomsten för året i fråga som motsvarar den tid lantbruksföretagarverksamheten har fortsatt.

Om lantbruksföretagaren har obetalda arbetspensionsförsäkringsavgifter som inte har preskriberats, är den totala arbetsinkomsten för kalenderåret i fråga lika stor som den arbetsinkomst som är grund för de arbetspensionsförsäkringsavgifter som fastställts för lantbruksföretagaren för nämnda kalenderår. Om de obetalda arbetspensionsförsäkringsavgifterna har preskriberats fås den totala arbetsinkomsten genom att nämnda arbetsinkomst multipliceras med en kvot som utgörs av förhållandet mellan de arbetspensionsförsäkringsavgifter som lantbruksföretagaren har betalat och de arbetspensionsförsäkringsavgifter som fastställts för honom eller henne.

Oavlönad tid berättigar till pension, om lantbruksföretagaren före ingången av pensionsfallsåret har haft minst 12 566,70 euro i arbetsförtjänster. Vid verkställigheten av denna lag tillämpas på oavlönad tid som berättigar till pension 74 § i lagen om pension för arbetstagare. Har lantbruksföretagaren fått vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsstöd (1276/2000), beaktas dock som inkomst som berättigar till pension 65 procent av 523,61 euro för varje hel kalendermånad för vilken företagaren har fått sådant stöd.

Om pensionstagaren har rätt till pension enligt två eller flera arbetspensionslagar beaktas de arbetsinkomster och arbetsförtjänster som ligger till grund för förmånerna endast en gång.

Pensionsskyddscentralen utfärdar ett arbetspensionsutdrag till den som inte har några registrerade arbetsinkomster som enligt arbetspensionslagarna berättigar till pension men har registrerade förmånsperioder enligt 1 mom. 3 eller 4 punkten.

Arbetspensionsutdraget för lantbruksföretagare utfärdas i elektronisk eller skriftlig form.

Om en lantbruksföretagare vill ha arbetspensionsutdraget enbart i elektronisk form, ska han eller hon välja det elektroniska pensionsutdraget i pensionsanstaltens elektroniska tjänst. Vid inloggningen på den elektroniska tjänsten ska datasäker och bevislig identifieringsteknik användas. Lantbruksföretagaren får det elektroniska arbetspensionsutdraget via en elektronisk tjänst som tillhandahålls av den pensionsanstalt där lantbruksföretagaren var försäkrad vid den tidpunkt då det elektroniska arbetspensionsutdraget utfärdas eller senast därförinnan.

Om en i Finland bosatt lantbruksföretagare som valt enbart det elektroniska arbetspensionsutdraget inte på fyra kalenderår loggar in sig på den tjänst där det elektroniska arbetspensionsutdraget ingår och inte under denna tid på något annat sätt har fått ett arbetspensionsutdrag från en pensionsanstalt inom den privata eller den offentliga sektorn, ska den pensionsanstalt som senast försäkrat lantbruksföretagaren sända ett skriftligt arbetspensionsutdrag till lantbruksföretagaren under det följande kalenderåret. Ett skriftligt arbetspensionsutdrag sänds dock inte, om lantbruksföretagaren under dessa fyra kalenderår inte har några arbetsinkomster som berättigar till pension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn eller registrerade förmånsperioder som avses i 75 § 1 mom. 3 och 4 punkten.

Ett skriftligt arbetspensionsutdrag ska sändas till en i Finland bosatt lantbruksföretagare vart tredje år, om lantbruksföretagaren inte under det år som utdraget ska skickas har fått ett arbetspensionsutdrag från en pensionsanstalt inom den privata eller den offentliga sektorn. Ett skriftligt arbetspensionsutdrag kan utfärdas för en lantbruksföretagare också på lantbruksföretagarens begäran. Det skriftliga arbetspensionsutdraget sänds av den pensionsanstalt där lantbruksföretagaren var försäkrad vid utgången av kalenderåret före det år under vilket utdraget skickas eller senast därförinnan.

Vad som i 3 och 4 mom. föreskrivs om sändande av ett skriftligt arbetspensionsutdrag tillämpas även på Pensionsskyddscentralen när den utfärdar ett arbetspensionsutdrag med stöd av 75 § 3 mom. Lantbruksföretagaren kan också välja och kontrollera det elektroniska arbetspensionsutdraget i en för arbetspensionssystemet gemensam elektronisk tjänst genom att logga in sig på tjänsten på det sätt som föreskrivs i 2 mom. i denna paragraf.

Om en lantbruksföretagare som har fått ett arbetspensionsutdrag som avses i 75 § eller ett arbetspensionsutdrag som utfärdats av en pensionsanstalt inom den offentliga sektorn konstaterar en brist eller ett fel i de i 75 § 1 mom. 1, 3 eller 4 punkten avsedda uppgifter om vad som berättigar till pension, ska han eller hon hos den pensionsanstalt som utfärdat utdraget eller hos Pensionsskyddscentralen yrka på att uppgifternas riktighet utreds. Lantbruksföretagaren ska vid behov lägga fram sådan utredning om grunderna för sitt yrkande som skäligen kan förutsättas av honom eller henne. Den pensionsanstalt som utfärdat arbetspensionsutdraget lämnar över ärendet för behandling i den pensionsanstalt inom den offentliga eller den privata sektorn till vars uppgifter det hör att ordna pensionsskyddet för det arbete som utredningen gäller, eller för behandling i Pensionsskyddscentralen. Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen är inte skyldiga att reda ut uppgifterna från den privata sektorn retroaktivt för längre tid än de sex kalenderår som föregått utfärdandet av arbetspensionsutdraget.

Om lantbruksföretagaren ostridigt visar att han eller hon före de sex år som nämns ovan har haft sådana inkomster eller förmåner inom den privata sektorn som avses i 75 § 1 mom. 1, 3 eller 4 punkten och som berättigar till pension men som inte på rätt sätt beaktats som pensionsberättigande, beaktar pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen uppgifterna retroaktivt. Ostridigt påvisade arbetsinkomster beaktas som inkomster för utbetalningsåret, och inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid, tid för vård av barn under tre år och studietid beaktas som inkomster för de år till vilka förmånstiden, vårdtiden eller studierna hänför sig.

När det gäller uppgifter från den privata sektorn har lantbruksföretagaren rätt att få ett beslut om uppgifterna om vad som berättigar till pension i de fall som avses i 1 och 2 mom. När det gäller arbetsinkomster ges beslutet av den pensionsanstalt som rett ut arbets- och inkomstuppgifterna eller av Pensionsskyddscentralen, och när det gäller de uppgifter som avses i 75 § 1 mom. 3 och 4 punkten ges beslutet av den pensionsanstalt som utfärdat det arbetspensionsutdrag som avses i 75 § eller av Pensionsskyddscentralen. Om uppgifterna enligt 1 och 2 mom. i denna paragraf hänför sig till ett sådant i 9 § avsett ärende om tillämpning av lagen som behandlas av Pensionsskyddscentralen, ger Pensionsskyddscentralen beslut också om dessa uppgifter.

Den inkomst som pension för återstående tid grundar sig på (inkomst för återstående tid) bestäms på grundval av de arbetsförtjänster samt de inkomster som ligger till grund för de i 74 § avsedda förmånerna för oavlönad tid vilka lantbruksföretagaren har erhållit under de fem kalenderår som föregick det år under vilket arbetsoförmågan började (granskningstid) och på det sätt som föreskrivs närmare i 76 § i lagen om pension för arbetstagare. I inkomsten för återstående tid räknas också in inkomst för återstående tid som ligger till grund för under granskningstiden betald invalidpension samt inkomstbortfall på grund av deltidspension.

Den pension som har intjänats fram till det att ålderspensionen och arbetsoförmågan började anpassas till förändringen i den förväntade livslängden med en livslängdskoefficient.

När ålderspensionen börjar omvandlas pensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket lantbruksföretagaren fyller 62 år. Om ålderspensionen börjar före det året omvandlas ålderspensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket pensionen började.

När invalidpensionen börjar omvandlas den pension som har intjänats fram till det att arbetsoförmågan började med den livslängdskoefficient som har fastställts för det år under vilket arbetsoförmågan började. När en invalidpension ändras till ålderspension omvandlas pensionen inte med livslängdskoefficienten.

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar genom förordning bestämmelser om livslängdskoefficienten så som föreskrivs i 83 § i lagen om pension för arbetstagare.

Familjepensionen bestäms på basis av den ålderspension eller fulla invalidpension enligt denna lag som förmånslåtaren fick vid sin död. Pension som förmånslåtaren tjänat in under sin tid med pension läggs till den pension efter förmånslåtaren som familjepensionen grundar sig på.

Om förmånslåtaren vid sin död inte fick sådan pension som avses i 1 mom., uträknas som grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren skulle ha fått om han eller hon på sin dödsdag hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension.

Om förmånslåtaren vid sin död fick invalidpension som inte inkluderade en i 81 § i lagen om pension för arbetstagare avsedd engångsförhöjning, ökas den löpande familjepensionen från ingången av det kalenderår fram till vilket förmånslåtarens invalidpension och på basis av den beviljad familjepension tillsammans har fortgått fem kalenderår. Om förmånslåtaren inte fick pension vid sin död, läggs engångsförhöjningen till den löpande familjepensionen från ingången av det kalenderår fram till vilket familjepensionen har fortgått fem kalenderår. Procentsatsen för engångsförhöjningen bestäms på det sätt som avses i 81 § i lagen om pension för arbetstagare enligt den ålder som förmånslåtaren skulle ha uppnått vid tidpunkten för förhöjningen.

På efterlevande makes och tidigare makes pension samt på barnpension enligt denna lag tillämpas vad som föreskrivs om pensionsbeloppet i 85 och 86 § i lagen om pension för arbetstagare.

Familjepensionens belopp och dess fördelning mellan förmånstagarna justeras om antalet förmånstagare ändras. Justeringen görs från ingången av kalendermånaden efter förändringen.

Familjepensionens belopp justeras också då en engångsförhöjning i enlighet med 79 § 3 mom. läggs till den invalidpension som ligger till grund för familjepensionen. Härvid justeras familjepensionen vid samma tidpunkt som den då engångsförhöjningen läggs till.

Pensioner som den efterlevande maken får på basis av förvärvsarbete och som grundar sig på arbetspensionslagarna och därmed jämförbara lagar minskar efterlevandepensionen. När efterlevandepensionen minskas ska de pensioner beaktas som den efterlevande maken får, utan avdrag för primära förmåner. Delinvalidpension som den efterlevande maken får ska då beaktas till ett belopp som motsvarar full invalidpension. När efterlevandepensionen minskas ska förutom den ålderspension som den efterlevande maken får även sådan pension beaktas som den efterlevande maken före utgången av det år som föregick det år då förmånslåtaren avled, har intjänat genom arbete för vilket någon pension ännu inte har beviljats. När efterlevandepensionen minskas ska dessutom en sådan förmån beaktas som motsvarar ovannämnda pension och som ska betalas till den efterlevande maken från utlandet eller på basis av anställning vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation.

Om den efterlevande maken inte får sådan pension som avses i 1 mom., betraktas som den efterlevande makens arbetspension dock den kalkylerade pension som denne skulle ha beviljats om han eller hon den dag då förmånslåtaren avled hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension. Om den efterlevande maken den dag då förmånslåtaren avled har uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon hade intjänat före utgången av det år som föregick det år då förmånslåtaren avled. Om den efterlevande maken har arbetat utomlands eller varit anställd vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon skulle ha beviljats om det arbete som hänför sig till den försäkringstid som grundar sig på anställningen utomlands, vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation hade omfattats av denna lag.

Ger pensionsanstalten beloppet av den efterlevande makens kalkylerade pension till den pensionsanstalt som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn för fastställande av efterlevandepensionen enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn, har den efterlevande maken på begäran rätt att av pensionsanstalten få ett beslut om beloppet av den kalkylerade pensionen.

De inkomstgränser, belopp och gränsbelopp som avses i denna lag justeras årligen vid ingången av januari med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Vid beräkningen av en pension justeras de totala arbetsinkomsterna med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar.

Inkomstgränserna, beloppen och gränsbeloppen enligt denna lag motsvarar värdet ett (1,000) år 2004 för den lönekoefficient som avses i 1 mom.

En löpande pension justeras årligen från ingången av januari med det arbetspensionsindex som avses i 98 § i lagen om pension för arbetstagare.

Pension skall sökas hos pensionsanstalten på en blankett som Pensionsskyddscentralen fastställer för detta ändamål. Till ansökan skall fogas den utredning som behövs för att pensionsärendet skall kunna avgöras.

Om en lantbruksföretagare har rätt till rehabilitering enligt 42 §, ska pensionsanstalten i samband med handläggningen av ansökan om invalidpension, på basis av 50 § och utan ansökan om rehabilitering ge ett förhandsbeslut om arbetspensionsrehabilitering.

Närmare bestämmelser om de blanketter och intyg som behövs för ansökan om pension utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som ansöker om invalidpension skall tillställa pensionsanstalten ett läkarutlåtande om sitt hälsotillstånd. Utlåtandet skall innehålla en vård- eller rehabiliteringsplan. Pensionsanstalten kan dock godkänna också ett läkarutlåtande av annat slag eller en motsvarande utredning. Pensionsanstalten kan också på egen bekostnad inhämta ett läkarutlåtande, om sökanden vårdas på sjukhus eller om det finns något annat särskilt skäl därtill.

Den som ansöker om invalidpension är, om han eller hon åläggs därtill av pensionsanstalten, skyldig att för utredning av nedsättningen i arbetsförmågan låta sig undersökas hos en av pensionsanstalten namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av pensionsanstalten. Om sökanden utan godtagbart skäl vägrar låta sig undersökas, får pensionsansökan avgöras med stöd av sådan utredning som pensionsanstalten har tillgång till.

Pensionsanstalten är skyldig att ersätta den som ansöker om invalidpension för skäliga kostnader för den undersökning som avses i 2 mom. och för eventuella resor.

Om en lantbruksföretagare på grund av ålder, skada, sjukdom eller av någon annan orsak är oförmögen att själv ansöka om pension eller att i övrigt sköta sina pensionsärenden och saknar en intressebevakare, kan en av pensionsanstalten godkänd nära anhörig till lantbruksföretagaren eller en person som har skött lantbruksföretagaren, på lantbruksföretagarens vägnar ansöka om pension och även i övrigt föra lantbruksföretagarens talan i ärenden som gäller pension enligt denna lag.

En pensionsansökan anses vara gjord den dag den inkommit till en pensionsanstalt som avses i arbetspensionslagarna eller till Pensionsskyddscentralen eller till ett ombud som en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen har bemyndigat för ändamålet.

Rätten till pension enligt denna lag och pensionsbeloppet avgörs genom beslut av pensionsanstalten. Den behöriga pensionsanstalten skall avgöra pensionsansökan utan dröjsmål efter att den har fått nödvändiga upplysningar.

Den behöriga pensionsanstalten kan meddela ett interimistiskt beslut om beviljande av pension för den tid som behandlingen av ärendet pågår tills ett slutligt beslut har getts i saken. Ändring får inte sökas i det interimistiska beslutet.

Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen delger sitt beslut genom att sända det per brev till mottagaren under den adress som han eller hon uppgett.

Närmare bestämmelser om maskinellt undertecknande av pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens beslut utfärdas genom förordning av statsrådet.

I fråga om motivering av pensionsanstaltens beslut tillämpas det som föreskrivs i 45 § i förvaltningslagen (434/2003). Om pensionsanstalten avslår förmånsansökan helt eller delvis och beslutet till centrala delar grundar sig på medicinska omständigheter, ska motiveringen till beslutet innehålla de omständigheter som i huvudsak har inverkat på bedömningen och de slutsatser som dragits utifrån dessa omständigheter.

Den behöriga pensionsanstalten enligt denna lag och dess uppgifter bestäms på det sätt som i 106, 107, 107 a, 107 b och 108–111 § i lagen om pension för arbetstagare föreskrivs om avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn och sista pensionsanstalt.

Pensionen betalas till pensionstagaren, om inte något annat bestäms i detta kapitel eller i någon annan lag.

Pensionen betalas månatligen så att pensionen på den dag som anges i pensionsbeslutet står att lyftas från ett av pensionstagaren uppgivet konto i ett penninginstitut som är verksamt i Finland. Pensionen kan även betalas till pensionstagarens konto utomlands.

Pension betalas, om inte något annat följer av bestämmelserna i 5 kap., från ingången av kalendermånaden efter den under vilken rätten till pension uppkommit. Pension utbetalas till utgången av den kalendermånad under vilken rätten till pension har upphört.

Om pensionsanstalten har skäl att misstänka att pensionstagaren inte längre uppfyller villkoren för erhållande av pension, kan den avbryta utbetalningen av pensionen. En förutsättning är att pensionsanstalten har krävt en utredning av pensionstagaren om omständigheter i anslutning till pensionsbeloppet eller pensionsrätten, men pensionstagaren inte presenterar någon sådan utredning inom en skälig tid som pensionsanstalten anger.

Kan någon utredning om pensionstagarens död inte läggas fram, men är det sannolikt att han eller hon har avlidit genom drunkning, genom någon annan olycka eller av någon annan därmed jämförbar orsak, kan pensionsanstalten dra in pensionen från den dag då pensionstagaren försvunnit.

Om beloppet av en ålderspension, familjepension eller full invalidpension före avdraget för en primär förmån understiger 20 euro per månad, kan pensionsanstalten betala ut pensionen som ett engångsbelopp.

Om beloppet av den pension som avses i 1 mom. är minst 20 euro, men högst 50 euro per månad, kan pensionsanstalten betala ut pensionen som ett engångsbelopp, om pensionstagaren har underrättats om att pensionen betalas ut som ett engångsbelopp och om pensionstagaren inte har motsatt sig detta inom en skälig tid som pensionsanstalten anger.

Engångsbeloppet av invalidpension som beviljats tills vidare innehåller även den ålderspension som skall beviljas därefter.

När invalidpension betalas som ett engångsbelopp, betalas den retroaktiva pensionen inte till sjukförsäkringsfonden.

När pension betalas enligt arrangemanget med sista pensionsanstalt med en beslutssammanställning som avses i 107 § i lagen om pension för arbetstagare, avses med det pensionsbelopp som åsyftas i 1 och 2 mom. det sammanlagda beloppet av de pensioner som ingår i beslutssammanställningen.

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar genom förordning bestämmelser om koefficienterna för engångsbelopp, vilka skall fastställas enligt försäkringsmatematiska grunder.

Försenas utbetalningen av pension som avses i denna lag, skall pensionsanstalten betala den försenade pensionen förhöjd för dröjsmålstiden. Förhöjningen per år följer den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen. Skyldigheten att betala pensionen förhöjd gäller även de pensioner som pensionsanstalten betalar i egenskap av sista pensionsanstalt.

Skyldigheten att betala pensionen förhöjd enligt 1 mom. gäller inte den del av pensionen som betalas ut till en annan försäkrings- eller pensionsanstalt som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet eller till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa på grund av dessas regressanspråk.

Dröjsmålsförhöjning som understiger 5,39 euro betalas inte.

Förhöjning av pension räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden, dock inte för tiden innan tre månader förflutit från utgången av den kalendermånad under vilken lantbruksföretagaren hos pensionsanstalten framställt sina anspråk samt en sådan utredning om pensionens grund som skäligen kan krävas av honom eller henne med beaktande även av pensionsanstaltens möjligheter att inhämta utredning. Dröjsmålsförhöjningen räknas från förfallodagen för en sådan pensionspost som senare skall betalas med stöd av samma beslut.

Försenas utbetalningen av pension av en orsak som beror på pensionstagaren, är pensionsanstalten inte skyldig att betala pensionen förhöjd för längre tid än från den dag pensionsanstalten har fått kännedom om att hindret inte längre föreligger.

Om utbetalningen av pensionen fördröjs till följd av en bestämmelse i lag eller avbrott i betalningförmedlingen eller något annat liknande allmänt hinder, är pensionsanstalten inte skyldig att betala pensionen förhöjd för den dröjsmålstid som ett dylikt hinder orsakat.

Pensionstagarens utestående arbetspensionsförsäkringsavgifter enligt denna lag, förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift enligt 12 § 4 mom. och 24 § samt försäkringspremie för en obligatorisk försäkring enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar inklusive förhöjningar och dröjsmålsränta kan dras av från den pension som pensionstagaren har tjänat in av i denna lag avsedd lantbruksföretagarverksamhet samt från pension för återstående tid enligt denna lag.

Försäkringsavgifter tas inte ut på den del av pensionen som skall betalas till sjukförsäkringsfonden. På återstoden av pensionen kan i försäkringsavgifter utan pensionstagarens samtycke uppbäras högst en tredjedel av beloppet av den pension som utbetalas enligt 1 mom. Denna begränsning gäller dock inte pension som betalas som engångsbelopp.

Avdrag på pension till följd av uttag av försäkringsavgifter anses alltid gälla den äldsta indrivbara och ännu inte betalda försäkringsavgiften.

Vid tillämpningen av nämnda bestämmelser likställs en lantbruksföretagare med sådan arbetstagare som avses i de nämnda bestämmelserna.

Tidsfristen för framställande av betalningsyrkande bestäms enligt 121 § i lagen om pension för arbetstagare och utbetalningsordningen enligt 123 § i nämnda lag.

Pension får inte överföras på någon annan. Ett avtal som avser pantsättning av pension är ogiltigt.

Kostnadsersättning som betalas på grundval av denna lag får inte mätas ut.

Rätten att få pension preskriberas fem år efter den dag då pensionen borde ha utbetalats, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Från avbrytandet av preskriptionen börjar en ny fem år lång preskriptionstid löpa. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder. Preskriptionstiden kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.

Om pension har betalats till ett större belopp än vad mottagaren har rätt till, skall pensionsanstalten återkräva den pension som betalas utan grund.

Pensionsanstalten kan helt eller delvis avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund, om detta anses skäligt och betalningen av pensionen inte kan anses ha berott på pensionstagarens eller dennes företrädares svikliga förfarande. Pensionsanstalten kan avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund även då det belopp som skall återkrävas är ringa.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas också om pensionsanstalten i egenskap av avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn eller sista pensionsanstalt utan grund har betalat ut pension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn. Om den sista pensionsanstalten utan grund har betalat ut pension enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn, fattas återkravsbeslutet av berörda pensionsanstalt inom den offentliga sektorn enligt vad som föreskrivs om återkrav i den berörda arbetspensionslagen för den offentliga sektorn. Den sista pensionsanstalten ger en beslutssammanställning över de pensioner som ska återkrävas och återkräver beloppet.

Beslut om återkrav av en pension som betalats utan grund skall fattas inom fem år räknat från den dag pensionen betalades ut. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionen börjar en ny fem år lång preskriptionstid löpa. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder.

Pensionsanstalten kan också återkräva pension som den betalat utan grund genom kvittning mot framtida pensionsposter. Från den pensionspost som i varje enskilt fall skall utbetalas får dock inte utan pensionstagarens samtycke dras av mer än en sjättedel av den del av pensionsposten som återstår då på denna verkställts förskottsinnehållning enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996).

Om den sista pensionsanstalten sköter återkravet genom kvittning, skall såsom den pensionspost som avses i 1 mom. betraktas det sammanlagda beloppet av de pensionsposter som den sista pensionsanstalten skall betala.

För sökande av ändring finns besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och försäkringsdomstolen. Bestämmelser om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och nämndens medlemmar finns i lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden (677/2005) och bestämmelser om försäkringsdomstolen i lagen om försäkringsdomstolen (132/2003). På framställning av social- och hälsovårdsministeriet förordnar statsrådet för fem år i sänder till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden två medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och som är förtrogna med lantbruksföretagarverksamhet och om vilka de i 116 § 1 mom. nämnda organisationerna gör framställning till social- och hälsovårdsministeriet.

En part får genom besvär söka ändring hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden i ett beslut som en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen gett på grundval av denna lag, så som föreskrivs i denna lag och i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

En part får genom besvär söka ändring hos försäkringsdomstolen i ett beslut som besvärsnämnden för arbetspensionsärenden gett i ett besvärsärende, så som föreskrivs i denna lag och i förvaltningsprocesslagen.

På en beslutssammanställning som pensionsanstalten gett i egenskap av sista pensionsanstalt tillämpas 129 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.

2 mom. har upphävts genom L 14.5.2010/357.

Tiden för sökande av ändring är 30 dagar från den dag då parten har fått del av pensionsanstaltens, Pensionsskyddscentralens eller besvärsnämnden för arbetspensionsärendens beslut. En part anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet postades under den adress som parten har uppgett, om det inte visas något annat i samband med att ändring söks.

En part får anföra grundbesvär över en debitering om han eller hon anser att en debitering, som med stöd av denna lag fastställts av pensionsanstalten strider mot lag eller avtal. Grundbesvär skall anföras skriftligen hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden senast inom två år från ingången av året efter det år under vilket fordran fastställdes eller debiterades.

Om grundbesvär anförs med anledning av utmätning, gäller dessutom vad som i lagen om verkställighet av skatter och avgifter föreskrivs om grundbesvär.

En part skall lämna in besvärsskriften inom tiden för sökande av ändring till den pensionsanstalt som meddelat det överklagade beslutet. Om ändring söks i Pensionsskyddscentralens beslut skall besvärsskriften lämnas in till Pensionsskyddscentralen. En besvärsskrift som gäller ett beslut som meddelats av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden skall lämnas till den pensionsanstalt som meddelat beslut i ärendet eller till Pensionsskyddscentralen.

Pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen kan i samband med att ändring söks rätta ett beslut som den meddelat enligt denna lag. På rättelse av beslut tillämpas vad som i 133 § 1–3 mom. i lagen om pension för arbetstagare föreskrivs om rättelse av beslut i samband med sökande av ändring.

Godkänner pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen inte ändringssökandens yrkanden till alla delar, skall pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen överföra besvären till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller, om besvären gäller ett beslut som meddelats av besvärsnämnden, till försäkringsdomstolen. På överföring av besvär tillämpas 134 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare.

Om pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen endast delvis rättar sitt beslut i samband med att ändring söks, skall den meddela ett interimistiskt beslut i ärendet.

Godkänner pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen de yrkanden som framställts i besvärsskriften helt eller delvis efter det att skriften har överförts till besvärsinstansen, kan pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen meddela ett interimistiskt beslut i ärendet. Besvärsinstansen skall utan dröjsmål underrättas om det interimistiska beslutet.

I ett interimistiskt beslut som pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen har meddelat får ändring inte sökas.

Har besvär som anförs hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen kommit till pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen eller till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen efter utgången av den tid som bestäms i 105 eller 106 §, kan besvären ändå tas upp till behandling, om det finns vägande orsaker till förseningen.

En pensionsanstalts och Pensionsskyddscentralens beslut skall, trots att ändring har sökts, iakttas till dess ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.

Ett lagakraftvunnet beslut av en pensionsanstalt, Pensionsskyddscentralen och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden får verkställas såsom en lagakraftvunnen dom i tvistemål.

Om ett lagakraftvunnet beslut som pensionsanstalten meddelat med stöd av denna lag grundar sig på oriktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, kan besvärsnämnden för arbetspensionsärenden på yrkande av parten eller pensionsanstalten undanröja beslutet och förordna ny behandling av ärendet. Detsamma gäller på yrkande av parten eller Pensionsskyddscentralen i fråga om ett lagakraftvunnet beslut som Pensionsskyddscentralen meddelat med stöd av denna lag. Besvärsnämnden för arbetspensionsärenden ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. I ett beslut av besvärsnämnden får ändring inte sökas genom besvär.

Om ett lagakraftvunnet beslut som besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen gett med stöd av denna lag grundar sig på oriktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, kan försäkringsdomstolen på yrkande av parten eller pensionsanstalten undanröja beslutet och förordna ny behandling av ärendet. Försäkringsdomstolen skall ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs.

Om pensionsanstalten yrkar på att ett beslut skall undanröjas, kan den avbryta utbetalningen av pensionen eller betala denna enligt sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt.

Ansökan om undanröjande av ett beslut skall göras inom fem år från det att beslutet har vunnit laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas på ansökan som gjorts även efter utgången av den föreskrivna tiden.

Delgivning av det hörande som avses i 1 och 2 mom. ska ske på det sätt som bestäms i 59 § i förvaltningslagen (434/2003).

Om pensionstagaren retroaktivt, efter det att beslutet har meddelats, har beviljats en primär förmån eller en pension som avses i 94 § i lagen om pension för arbetstagare eller sådan pension som avses i 91 § 3 mom. i den lagen, kan pensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har det primära ansvaret för rådgivningen i ärenden som hör till tillämpningsområdet för de lagar som nämns i 1 mom. 1–8 punkten.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts beslutanderätt utövas av en delegation och en av denna tillsatt styrelse.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt står under Finansinspektionens tillsyn. Denna lags hänvisningar till Försäkringsinspektionen ska avse Finansinspektionen.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt kan använda namnförkortningen LPA.

Bestämmelser om finansieringen av de kostnader som uppgifterna enligt 1 mom. orsakar Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt finns i 146 § 3 mom. i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts delegation tillsätts av Pensionsskyddscentralen. Delegationen består vid sidan av en ordförande och en vice ordförande av en av jord- och skogsbruksministeriet, en av social- och hälsovårdsministeriet och en av finansministeriet utsedd person samt dessutom företrädare för de mest representativa organisationer som bevakar de av denna lag omfattade personernas ekonomiska intressen. Med undantag för ordföranden och vice ordföranden skall för varje medlem av delegationen utses en personlig suppleant.

Delegationens ordförande eller vice ordförande skall ha god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet.

Delegationen har till uppgift att besluta om de allmänna riktlinjerna för pensionsanstaltens verksamhet och att övervaka styrelsens verksamhet.

Till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts styrelse hör en ordförande och en vice ordförande som väljs av Pensionsskyddscentralen samt de medlemmar som väljs av delegationen. Styrelsen består vid sidan av ordföranden och vice ordföranden av en av jord- och skogsbruksministeriet, en av social- och hälsovårdsministeriet och en av finansministeriet utsedd medlem samt dessutom företrädare för de mest representativa organisationer som bevakar de av denna lag omfattade personernas ekonomiska intressen. Med undantag för ordföranden och vice ordföranden ska för varje medlem av styrelsen utses en personlig suppleant.

Styrelsens ordförande eller vice ordförande ska ha god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet. Styrelsemedlemmarna ska ha gott anseende.

I styrelsen ska det finnas god kännedom om pensionsanstaltens i 114 § avsedda verksamhet samt sakkunskap om placeringsverksamhet.

Styrelsen sköter pensionsanstaltens förvaltning och ser till att verksamheten ordnas på behörigt sätt samt att pensionsanstalten har tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem med beaktande av verksamhetens art och omfattning. Försäkringsinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om hur den interna kontrollen och riskhanteringen skall ordnas.

För ärenden som gäller verkställandet av de lagar som nämns i 114 § samt för behandlingen av placeringsärenden kan styrelsen tillsätta sektioner. Styrelsen har rätt att överföra nämnda ärenden eller en del av dem att avgöras i en sektion, av verkställande direktören eller av någon annan anställd.

Styrelsen utser Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts verkställande direktör.

Verkställande direktören ska ha gott anseende och ha god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet, om annan verksamhet som pensionsanstalten bedriver enligt 114 § och om placeringsverksamhet och företagsledning.

Verkställande direktören ska sköta pensionsanstaltens förvaltning i enlighet med styrelsens anvisningar och föreskrifter. Verkställande direktören ska sörja för att bokföringen är lagenlig och medelsförvaltningen ordnad på ett tillförlitligt sätt.

Vad som i 116, 118, 120, 122 och 133 § eller i statsrådets förordning innefattande reglemente för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt föreskrivs om delegations- och styrelsemedlemmar eller om verkställande direktören tillämpas på motsvarande sätt på suppleanter i delegationen och styrelsen samt på verkställande direktörens ställföreträdare.

Den som är minderårig eller för vilken intressebevakare förordnats eller som har begränsad handlingsbehörighet eller är försatt i konkurs får inte vara medlem av delegationen eller styrelsen eller verkställande direktör. I lagen om näringsförbud (1059/1985) föreskrivs om hur näringsförbud inverkar på behörigheten.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts placeringsverksamhet skall vara oavhängig och personalen för placeringsverksamheten tillräcklig med beaktande av verksamhetens art och omfattning.

Pensionsanstaltens styrelse skall göra upp en placeringsplan med iakttagande i tillämpliga delar av 28 § 1 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997). Av placeringsplanen skall framgå i vilken omfattning pensionsanstalten köper tjänster i anslutning till medelsförvaltningen, sakkunnigtjänster för placeringsverksamheten, hjälptjänster eller andra med dem jämförbara tjänster.

Pensionsanstaltens tillgångar får inte användas för ändamål som är främmande för dess verksamhet. Pensionsanstalten får inte utan tillstånd av Försäkringsinspektionen förvärva bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997) i en sammanslutning som bedriver annan rörelse än försäkringsrörelse, om inte sammanslutningens verksamhet kan anses ha samband med pensionsanstaltens verksamhet och vara ändamålsenlig för denna eller om det inte är fråga om en bostads- eller fastighetssammanslutning.

Pensionsanstalten får inte ensam eller tillsammans med sina dottersammanslutningar utan tillstånd av Finansinspektionen inneha mer än tio procent av aktierna, medlemsandelarna eller bolagsandelarna och inte mer än tio procent av det röstetal som samtliga aktier, medlemsandelar eller bolagsandelar medför i ett kreditinstitut eller finansiellt institut som står under offentlig tillsyn och inte heller i ett sådant i 1 kap. 15 § i kreditinstitutslagen (610/2014) avsett holdingföretag som utövar bestämmanderätt i dem. Det som föreskrivs i detta moment gäller inte innehav av aktier eller andelar i fondbolag, fondföretag eller utländska EES-fondbolag enligt lagen om placeringsfonder (48/1999) eller i AIF-förvaltare eller utländska AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) och inte heller innehav av andelar av sådana placeringsfonder, fondföretag eller AIF-fonder som de förvaltar.

Till innehav enligt 3 och 4 mom. hänförs även sådana aktier och det röstetal de medför som pensionsanstalten kan teckna på grundval av en optionsrätt eller ett konvertibelt skuldebrev.

Försäkringsinspektionen meddelar vid behov föreskrifter om den oavhängighet i fråga om placeringsverksamheten som avses i 1 mom., om den placeringsplan som avses i 2 mom. samt om anlitandet av sådana tjänster i anslutning till medelsförvaltningen, sakkunnigtjänster i anslutning till placeringsverksamheten, hjälptjänster och med dem jämförbara tjänster som kompletterar placeringsverksamheten.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av pensionsanstalten såsom ansvarsskuld bokföra de medel som behövs för täckande av de framtida utgifterna för ordnandet av pensionsskydd enligt denna lag för lantbruksföretagare upp till det belopp som sådana inkomster för pensionsanstalten som inte ska användas för något annat ändamål räcker till när det gäller att täcka nämnda utgifter.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av pensionsanstalten såsom ansvarsskuld bokföra de medel som behövs för täckande av de framtida utgifterna för ordnandet av pensionsskydd enligt denna lag för stipendiater upp till det belopp som sådana inkomster för pensionsanstalten som inte ska användas för något annat ändamål räcker till när det gäller att täcka nämnda utgifter.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts ansvarsskuld består av det sammanlagda beloppet av de ansvarsskulder som avses i 1 och 2 mom. De inkomster och utgifter som beror på ordnandet av pensionsskydd enligt denna lag för stipendiater ska hållas isär från pensionsanstaltens övriga inkomster och utgifter.

Vid diversifiering av pensionsanstaltens placeringstillgångar ska lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar (315/2015) iakttas.

Pensionsanstalten ska vid täckande av ansvarsskulden enligt 3 mom. och andra med ansvarsskuld jämställbara poster iaktta lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden (1114/2006) och dessutom i tillämpliga delar iaktta vad som föreskrivs i 10 kap. 3 § 2 och 3 punkten samt 25 § 3 punkten i försäkringsbolagslagen (521/2008). Närmare bestämmelser om med ansvarsskuld jämställbara poster och poster som får dras av utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

På Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts bokföring och upprättandet av bokslut, verksamhetsberättelse och koncernbokslut tillämpas bokföringslagen, om inte något annat följer av bestämmelserna om bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse i denna lag, samt bokföringsförordningen (1339/1997), om inte något annat följer av bestämmelserna om bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse i denna lag eller av den förordning av social- och hälsovårdsministeriet som avses i 127 § 1 mom. eller av Finansinspektionens föreskrifter.

Utöver vad som bestäms i detta kapitel tillämpas på pensionsanstaltens bokslut och verksamhetsberättelse bestämmelserna i 8 kap. 6 § i aktiebolagslagen (624/2006) om uppgifter om närståendelån och bestämmelserna i 8 kap. i försäkringsbolagslagen, med undantag av 1–3 § och 14 § 1 mom. 2 punkten.

På registrering av pensionsanstaltens bokslut och verksamhetsberättelse tillämpas inte 3 kap. 9 § i bokföringslagen, och på skyldigheten att leverera kopior inte 11 § i det kapitlet.

Bokslutet och verksamhetsberättelsen ska senast före utgången av mars månad efter räkenskapsperiodens slut lämnas till revisorerna, som senast den 15 april efter räkenskapsperioden ska lämna sin revisionsberättelse till styrelsen.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts verksamhetsberättelse, bokslut och koncernbokslut ifråga om de omständigheter som nämns i 8 kap. 28 § i försäkringsbolagslagen. Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om omständigheter som nämns i 8 kap. 29 § i försäkringsbolagslagen.

På Finansinspektionens rätt att bevilja pensionsanstalten dispens i fråga om att iaktta bestämmelser, tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 30 § i försäkringsbolagslagen om dispens för försäkringsbolag. I fråga om skyldigheten att begära ett utlåtande av bokföringsnämnden tillämpas bestämmelserna i 8 kap 31 § i försäkringsbolagslagen.

Bestämmelser om revision av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt finns i denna lag och i revisionslagen (1141/2015).

På revision av pensionsanstalten tillämpas vad som i 4 kap. 7 § 1 mom. 8 punkten, 5 kap. och 7 kap. 9 § 1 mom. 1 punkten i revisionslagen föreskrivs om revision och revisorer i en sammanslutning som är föremål för handel på en reglerad marknad.

Pensionsanstalten ska ha minst en revisor. Minst en revisor och en revisorssuppleant ska vara en CGR-revisor eller en revisionssammanslutning, vars huvudansvariga revisor ska vara en CGR-revisor.

Mandattiden för revisorn upphör och den nya revisorns mandattid börjar vid utgången av det delegationsmöte som väljer ny revisor, om inte något annat besluts när den nya revisorn väljs. På delegationens möte kan det inte beslutas att revisorns mandattid fortgår tills vidare.

Om bara en revisor valts för pensionsanstalten och denne inte är en revisionssammanslutning, ska åtminstone en revisorssuppleant väljas. Det som i denna lag och revisionslagen föreskrivs om revisorer tillämpas också på revisorssuppleanter.

Den fortlöpande granskning under räkenskapsperioden som utförs av pensionsanstaltens revisor ska i tillräcklig omfattning utsträckas till verksamheten enligt 114 §, ansvarsskulden, placeringsverksamheten och interna affärstransaktioner mellan pensionsanstalten och sammanslutningar som hör till samma koncern.

Pensionsanstaltens revisor ska minst en gång per år och, på Finansinspektionens begäran, även vid andra tidpunkter granska om täckningsförteckningen enligt 19 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden samt de tillgångsposter som i antecknats i den uppfyller de krav som i den lagen och i de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den ställs på täckning av ansvarsskulden enligt 125 § i denna lag.

En berättelse om revisorns granskning enligt 1 mom. ska lämnas till pensionsanstaltens styrelse.

En berättelse om revisorns granskning enligt 1 och 2 mom. ska lämnas till pensionsanstaltens styrelse.

Styrelsen ska minst en gång per år vid sitt sammanträde höra revisorn om pensionanstaltens ekonomiska ställning och den interna kontrollen samt om övriga omständigheter som framkommit i samband med revisionen.

Finansinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om den berättelse som avses i 128 a § 3 mom.

Finansinspektionen ska på anmälan förordna en behörig revisor för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, om ingen revisor har valts enligt denna lag eller revisionslagen eller om en revisor inte har behörighet enligt 2 kap. 1 § i revisionslagen eller inte är oberoende enligt 4 kap. 6 § eller är jävig enligt 4 kap. 7 § i den lagen.

Anmälan får i de fall som avses i 1 mom. göras av vem som helst. Pensionsanstaltens styrelse är skyldig att göra anmälan, om inte delegationen utan dröjsmål utser en revisor som uppfyller behörighetsvillkoren.

Finansinspektionen ska innan den avgör ett ärende som gäller oberoende enligt 1 mom. begära utlåtande av Patent- och registerstyrelsens revisionsnämnd.

Innan ett i 1 mom. nämnt förordnande meddelas ska pensionsanstaltens styrelse höras. Förordnandet gäller till dess att det för pensionsanstalten i föreskriven ordning valts en revisor i stället för den revisor som Finansinspektionen förordnat.

130 § har upphävts genom L 19.12.2008/912.

Social- och hälsovårdsministeriet och finansministeriet har rätt att inom skälig tid som dessa bestämmer få även annan skriftlig utredning över pensionsanstaltens verksamhet, och de kan även på annat sätt granska anstaltens verksamhet. Samma rätt gäller för Pensionsskyddscentralen i fråga om i 1 mom. 1 punkten avsedda pensioner och andra förmåner samt de uppgifter som ligger till grund för dem samt för jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket i fråga om verksamhet som avses i 1 mom. 2 punkten.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt skall genom deltagande i beredskapsplanering inom försäkringsbranschen och förberedelser av verksamhet under undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att pensionsanstaltens uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt också under undantagsförhållanden.

Om de uppgifter som följer av 1 mom. förutsätter åtgärder som klart avviker från sådan verksamhet som skall anses vara sedvanlig för pensionsanstalten och som medför väsentliga merkostnader, kan dessa kostnader ersättas ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992).

Försäkringsinspektionen kan meddela anvisningar om tillämpningen av 1 mom.

En medlem av styrelsen eller delegationen, pensionsanstaltens verkställande direktör och en i 119 § 2 mom. nämnd person som inte hör till styrelsen är skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat pensionsanstalten. Detsamma gäller skada som genom överträdelse av denna lag, pensionsanstaltens reglemente, social- och hälsovårdsministeriets eller Försäkringsinspektionens föreskrifter eller försäkringsgrunderna har tillfogats personer som hör till eller har hört till pensionsanstaltens verksamhetskrets, en pensionstagare eller annan förmånstagare eller någon annan person. I fråga om jämkning av skadestånd samt fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga gäller 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974).

På skadeståndsansvaret för den som är i arbetstagares ställning skall dock tillämpas vad som i 4 kap. i skadeståndslagen och i 12 kap. 1 § 3 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001) bestäms om arbetstagares skadeståndsansvar.

För uppgörande av försäkringstekniska beräkningar och utredningar ska Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ha en ansvarig försäkringsmatematiker. På fastställandet av försäkringsmatematikerns behörighet tillämpas 31 kap. 6 § 3 mom. i försäkringsbolagslagen.

På försäkringsmatematikerns uppgifter och behörighetsvillkor tillämpas 31 kap. 5–9 § i försäkringsbolagslagen.

Pensionsanstalten ska göra en anmälan till Finansinspektionen när en ansvarig försäkringsmatematiker anställs och när denne har avgått.

Kostnaderna för lantbruksföretagares pensioner enligt denna lag, pensionsdelar som i enlighet med 136 § 1 mom. intjänats för oavlönad tid och lantbruksföretagares övriga förmåner enligt denna lag betalas av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och staten. Pensionsanstaltens andel består av de försäkringsavgifter som lantbruksföretagarna betalat in till pensionsanstalten, minskade med pensionsanstaltens skäliga förvaltningskostnader, och avkastningen av placeringarna. I övrigt svarar staten för kostnaderna enligt detta moment. Statens andel av utgifterna för ersättningarna från grupplivförsäkringen ska dock vara en tredjedel. Som försäkringsavgifter beaktas inte sådana obetalda försäkringsavgifter som förts till utsökning eller bevakats i konkurs. Som försäkringsavgifter beaktas inte heller sådana obetalda försäkringsavgifter som ingår i ett saneringsprogram enligt lagen om företagssanering (47/1993), i ett betalningsprogram enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) eller i en sådan frivillig skuldsanering som till innehållet motsvarar principerna i de nämnda lagarna.

Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas inte pensionsskydd som baserar sig på 11 § 1 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare (467/1969), sådant det lydde före den 1 januari 2001. Till de i 1 mom. avsedda pensionerna hänförs likväl förhöjningar som i enlighet med 98 § i lagen om pension för arbetstagare utgår på pensioner enligt nämnda lagrum, till den del avkastningen av motsvarande placeringar inte räcker till förhöjningarna.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt grunderna för beräknandet av de i 1 mom. avsedda skäliga förvaltningskostnaderna och den i 1 och 2 mom. avsedda avkastningen av placeringar.

Staten skall varje år i förskott betala ett belopp som motsvarar vad staten uppskattas komma att betala som sin andel enligt 1 mom.

Närmare föreskrifter om statens andel och betalning av förskott utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utöver vad som ovan i denna paragraf bestäms om statens andel av kostnaderna för pensioner och övriga förmåner enligt denna lag, skall staten betala pensionsanstalten ett så stort belopp att pensionsanstaltens likviditet vid varje tidpunkt är tillräcklig (likviditetsbelopp).

Kostnaderna för pensioner enligt denna lag som beviljats stipendiater, pensionsdelar som i enlighet med 136 § 1 mom. intjänats för oavlönad tid och stipendiaters övriga förmåner enligt denna lag betalas av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och staten. Pensionsanstaltens andel består av de försäkringsavgifter som stipendiaterna betalat in till pensionsanstalten, minskade med pensionsanstaltens skäliga förvaltningskostnader, och avkastningen av placeringarna. I övrigt svarar staten för kostnaderna enligt detta moment. Statens andel av utgifterna för ersättningarna från grupplivförsäkringen för stipendiater ska dock vara en tredjedel. Som försäkringsavgifter beaktas inte sådana obetalda försäkringsavgifter som förts till utsökning eller bevakats i konkurs. Som stipendiaters försäkringsavgifter beaktas inte heller sådana obetalda försäkringsavgifter som ingår i ett betalningsprogram enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner eller i en sådan frivillig skuldsanering som till innehållet motsvarar principerna i den nämnda lagen.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt grunderna för beräknandet av de i 1 mom. avsedda skäliga förvaltningskostnaderna och den i 1 mom. avsedda avkastningen av placeringar.

Staten ska varje år i förskott betala ett belopp som motsvarar vad staten uppskattas komma att betala som sin andel enligt 1 mom.

Närmare föreskrifter om statens andel och betalning av förskott utfärdas genom förordning av statsrådet.

De pensionsanstalter som avses i 2 § 1 mom. 1 punkten svarar för pensionsdel som intjänats för oavlönad tid enligt 178 § i lagen om pension för arbetstagare.

Bestämmelser om Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts ansvar för Pensionsskyddscentralens kostnader finns i 180 § i lagen om pension för arbetstagare.

Pensionsskyddscentralen utreder de kostnader som avses i 136 § på det sätt som föreskrivs i 183 § i lagen om pension för arbetstagare. När kostnaderna utreds beaktas dock inte den i 182 § i lagen om pension för arbetstagare avsedda arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift.

Pensionsskyddscentralen meddelar ett beslut om fördelningen av kostnaderna på det sätt som föreskrivs i 184 § i lagen om pension för arbetstagare.

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999; nedan offentlighetslagen) tillämpas på offentligheten i fråga om pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens handlingar och verksamhet till den del pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen utövar i 4 § 2 mom. i offentlighetslagen avsedd offentlig makt, om inte något annat bestäms i denna eller i någon annan lag.

I fråga om utlämnande av uppgifter gäller härvid vad som i 7 kap. i offentlighetslagen bestäms om undantag från och upphörande av sekretess.

Till den del pensionsanstaltens verksamhet inte gäller verkställighet av pensionsskyddet iakttas i fråga om pensionsanstaltens verksamhet i tillämpliga delar 165 och 165 a–165 c § i lagen om försäkringskassor (1164/1992).

När bestämmelserna i 195 § och 206 § 1 mom. 2 och 3 punkten i lagen om pension för arbetstagare tillämpas likställs en lantbruksföretagare med i nämnda lag avsedd arbetsgivare.

Utöver vad som i 24 § 1 mom. 20 punkten i offentlighetslagen bestäms om hemlighållande av uppgifter som gäller näringsidkare är också sådana handlingar och uppgifter sekretessbelagda som grundar sig på verkställigheten av denna lag och som gäller en lantbruksföretagares ekonomiska ställning.

Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen skall på en lantbruksföretagares begäran till honom eller henne lämna ut de uppgifter som pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen har om lantbruksföretagarens rätt till pension. I fråga om en parts rätt att få information, rätt att ta del av en handling som gäller parten själv samt rätt att kontrollera de uppgifter om sig själv som införts i ett register gäller i övrigt offentlighetslagen och personuppgiftslagen (523/1999).

Pensionsanstalten skall genom en pensionsansökningsblankett eller på annat motsvarande sätt på förhand informera en pensionssökande om var uppgifter om honom eller henne kommer att inhämtas och vart uppgifterna i regel kan lämnas ut.

En lantbruksföretagare är skyldig att utan dröjsmål lämna Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt uppgifter om inledande av lantbruksföretagarverksamhet enligt denna lag och om väsentliga förändringar i lantbruksföretagarverksamhetens art, omfattning eller form eller lantbruksföretagarens arbetsinsats. Likaså är en lantbruksföretagare skyldig att utan dröjsmål meddela pensionsanstalten om hans eller hennes i denna lag avsedda lantbruksföretagarverksamhet upphör.

Oberoende av lantbruksföretagarens underrättelseskyldighet enligt 1 mom. kan pensionsanstalten kräva att lantbruksföretagaren lämnar en utredning över de omständigheter som nämns i 1 mom. samt om andra motsvarande omständigheter som kan inverka på försäkringsskyldigheten, arbetspensionsförsäkringsavgiften, skötseln av försäkringen samt arbetsinkomsten enligt denna lag.

En stipendiat är skyldig att utan dröjsmål lämna Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt uppgifter om arbete som inletts med stöd av ett stipendium på minst 917,36 euro som beviljats för en arbetsperiod av minst fyra månader och om när sådant stipendiefinansierat arbete som är försäkrat i enlighet med denna lag upphör.

Oberoende av stipendiatens underrättelseskyldighet enligt 1 mom. kan pensionsanstalten kräva att stipendiaten redogör för de omständigheter som nämns 1 mom. och för andra motsvarande omständigheter som kan inverka på stipendiatens försäkringsskyldighet, arbetspensionsförsäkringsavgift, skötsel av försäkringen och arbetsinkomst enligt denna lag.

Om det är fråga om ett stipendium som har beviljats en person som bedriver vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet och dennes arbetsgrupp, är den person som nämns i stipendiebeslutet skyldig att lämna Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt namn och kontaktuppgifter för de personer som arbetar i arbetsgruppen för att det ska kunna utredas om försäkringsskyldighet enligt denna lag föreligger.

För att Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska kunna fullgöra sin tillsynsskyldighet enligt 12 a § ska den som beviljar stipendium enligt 8 a § skriftligen meddela pensionsanstalten när en i 8 a § avsedd stipendiat har beviljats ett stipendium som uppgår till minst 917,36 euro för en arbetsperiod av minst fyra månader.

I den anmälan som avses i 1 mom. ska nämnas stipendiatens namn och personbeteckning, stipendiebeloppet och stipendiets ändamål samt om även kostnader som avses i 21 a § 2 mom. ingår i stipendiet. Om stipendiet har beviljats för en viss arbetsperiod, ska i anmälan dessutom nämnas den arbetsperiod för vilken stipendiet har beviljats. Anmälan ska göras senast tre månader efter det att stipendiet har börjat betalas ut. Uppgifterna kan lämnas till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt även i elektronisk form med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller rätten att få uppgifter har Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt också rätt att av den som beviljat stipendiet avgiftsfritt få de uppgifter om stipendiet och om den ansökan som ligger till grund för det som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som är under behandling.

Oberoende av pensionstagarens underrättelseskyldighet kan pensionsanstalten kräva en utredning av pensionstagaren om omständigheter som påverkar pensionsbeloppet och pensionsrätten, om det finns skäl att misstänka att förändringar har skett i dessa omständigheter.

Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalten har rätt att få de uppgifter som avses i 1 mom. avgiftsfritt, om de är avsedda för avgörandet av ett anhängigt ärende. I annat fall skall den som begärt uppgifterna på yrkande av skattemyndigheterna betala skäliga kostnader för utlämnandet av uppgifterna.

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller rätten att få uppgifter har Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt rätt att av renbeteslagen och renbeteslagsföreningen få de uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av uppdrag enligt denna lag. Dessa uppgifter skall varje år efter renskötselårets utgång lämnas pensionsanstalten på det sätt som pensionsanstalten närmare bestämmer. Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalten har rätt att vid behov även vid andra tidpunkter få dessa uppgifter av renbeteslagen och renbeteslagsföreningen.

För skötseln av de uppgifter som avses i 115 § 1 mom. 4 punkten har Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt rätt att av i 7 § i lagen om företagshälsovård avsedda producenter av företagshälsovårdstjänster få uppgifter om de största hälsorisker i arbetsförhållandena som observerats under gårdsbesök samt om förslag till åtgärder och deras genomförande, om den lantbruksföretagare som saken gäller har samtyckt till att uppgifterna utlämnas. Med lantbruksföretagarens samtycke kan uppgifterna även utnyttjas vid utredningen av ett ärende som gäller sådan yrkesinriktad rehabilitering av lantbruksföretagaren som avses i denna lag.

Pensionsanstalten har rätt att få i 1 och 2 mom. avsedda uppgifter avgiftsfritt.

Pensionsanstalten har rätt att samla in och i gårdsbesöksregistret registrera i 1 och 2 mom. avsedda uppgifter för skötseln av uppgifterna enligt 115 §. På gårdsbesöksregistret tillämpas personuppgiftslagen, om inte något annat bestäms i denna lag. Pensionsanstalten är i personuppgiftslagen avsedd registeransvarig i fråga om gårdsbesöksregistret. Pensionsanstalten har inte rätt att samla in och i gårdsbesöksregistret registrera sådana känsliga uppgifter som avses i 11 § i personuppgiftslagen. För utlämnande av uppgifter kan en teknisk anslutning till pensionsanstaltens gårdsbesöksregister öppnas för producenter av företagshälsovårdstjänster. De uppgifter som registrerats i gårdsbesöksregistret skall utplånas inom tio år efter det att gårdsbesöket gjordes.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har inte rätt att utlämna uppgifter som registrerats i det gårdsbesöksregister som avses i 115 §, om inte annat bestäms någon annanstans i lag eller den vars uppgifter det är fråga om ger sitt samtycke till det. Uppgifter kan utlämnas för vetenskaplig forskning på det sätt som föreskrivs i 28 § i offentlighetslagen.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har rätt att vid behandlingen av ett ärende enligt denna lag i enskilda fall använda uppgifter som den fått för skötseln av övriga uppdrag som anges i de lagar som nämns i 114 §, om det är uppenbart att dessa uppgifter påverkar en förmån enligt denna lag och uppgifterna enligt lag skall beaktas vid beslutsfattandet och pensionsanstalten också annars separat har rätt att få dessa uppgifter. Den som ansöker om en förmån skall på förhand underrättas om att uppgifterna eventuellt kommer att användas.

Om pensionsanstalten till en omyndig betalar en sådan försäkringssumma ur grupplivförsäkringen för lantbruksföretagare som avses i 66 §, skall pensionsanstalten utan hinder av sekretessbestämmelserna i offentlighetslagen och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter meddela försäkringssumman till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde den omyndiga personen har sin hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994).

De i 2 § 1 mom. 1 punkten i lagen om pension för arbetstagare avsedda pensionsanstalterna skall samarbeta i sammanställandet av statistikuppgifter och i andra frågor som hänför sig till verkställigheten och utvecklandet av arbetspensionslagarna.

Pensionsanstalten kan av en lantbruksföretagare ta ut ersättning för särskilda tjänster som den tillhandahåller på lantbruksföretagarens begäran.

Om en lantbruksföretagare har arbetat i två eller flera EU- eller EES-länder och ansöker om folkpension, har han eller hon rätt att på begäran få ett beslut om beloppet av den teoretiska pension som pensionsanstalten meddelar Folkpensionsanstalten för uträkning av hans eller hennes folkpension.

En lantbruksföretagare har rätt att överföra sin pensionsrätt enligt denna lag till Europeiska gemenskaperna så som bestäms i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (165/1999).

I fråga om pensionsrätt som överförs till Europeiska gemenskaperna eller som återförs därifrån tillämpas bestämmelserna i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem till den del nämnda lag innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i denna lag.

Pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen har rätt att på eget initiativ eller på begäran av den som saken gäller för utredning av ett ärende som är under behandling låta höra vittnen vid en tingsrätt.

Anställda och styrelsemedlemmar i pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen kan, utan hinder av 28 § 1 mom. 4 och 5 punkten i förvaltningslagen (434/2003), behandla de ärenden som gäller verkställigheten av denna lag och som avser en lantbruksföretagare som ordnat pensionsskydd i pensionsanstalten.

Pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen skall förvara de handlingar som hänför sig till ordnandet av pensionsskydd enligt denna lag eller till ett pensions- eller grupplivförsäkringsärende på det sätt som bestäms i arkivlagen (831/1994) och i 218 § i lagen om pension för arbetstagare.

Närmare bestämmelser om hur i 1 mom. avsedda tidsperioder beräknas utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms särskilt genom lag.