En arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden tryggas genom att de ekonomiska förluster som arbetslösheten orsakar ersätts i enlighet med denna lag.

En arbetslös arbetssökandes grundläggande försörjning vid arbetslöshet tryggas genom arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd.

Arbetsmarknadsstöd betalas till en arbetssökande som inte har varit etablerad på arbetsmarknaden eller som har fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden. En arbetssökande som har varit etablerad på arbetsmarknaden och som fått sin försörjning genom lönearbete, företagsverksamhet eller därmed jämförbart eget arbete betalas arbetslöshetsdagpenning. Till dem som är försäkrade i en arbetslöshetskassa som avses i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) betalas arbetslöshetsdagpenning i form av inkomstrelaterad dagpenning och till andra i form av grunddagpenning.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.2014/1374.

En arbetssökande har rätt till en sysselsättningsplan på det sätt som bestäms i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012).

En förmånstagare har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning, att till arbets- och näringsbyrån lämna uppgifter och redogörelser om sitt yrkeskunnande, sin arbetshistoria, utbildning och arbetsförmåga, att fullfölja den i samarbete med arbets- och näringsbyrån utarbetade sysselsättningsplanen samt vid behov söka sig till och delta i sysselsättningsfrämjande service och åtgärder.

Verkställigheten av utkomstskyddet för arbetslösa leds, styrs och utvecklas av social- och hälsovårdsministeriet såsom högsta myndighet i ärenden som gäller utkomstskyddet samt av arbets- och näringsministeriet såsom högsta myndighet i arbetskraftspolitiska ärenden.

Verkställighetsuppgifterna enligt denna lag sköts av Folkpensionsanstalten i fråga om arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen och av arbetslöshetskassorna enligt lagen om arbetslöshetskassor i fråga om den inkomstrelaterade dagpenningen.

Arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter ger för Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna bindande utlåtanden enligt 11 kap. 4 § om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner. En av närings-, trafik- och miljöcentralen utsedd tjänsteman vid varje närings-, trafik- och miljöcentral (utkomstskyddsombud) övervakar inom sitt verksamhetsområde att utlåtandepraxis är lagenlig och enhetlig. Närings-, trafik- och miljöcentralen förordnar dessutom en ställföreträdare för utkomstskyddsombudet. På utkomstskyddsombudets ställföreträdare tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om utkomstskyddsombud. Flera närings-, trafik- och miljöcentraler kan ha ett gemensamt utkomstskyddsombud och en gemensam ställföreträdare för utkomstskyddsombudet.

Genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om de förhållanden under vilka väderhinder kan anses föreligga och om vilka arbetsuppgifter som eventuellt inte kan utföras på grund av ett sådant hinder.

Vid tillämpningen av denna lag jämställs arbete som utförs i tjänsteförhållande och frågor som ansluter sig till tjänsteförhållanden med anställningsförhållanden och arbetsavtalsfrågor.

Som företagare betraktas i denna lag en person som för sin huvudsyssla är skyldig att teckna försäkring enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006). Som företagare betraktas ändå inte en stipendiat som avses i 1 a § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare.

När ägarandelen beräknas beaktas också indirekt innehav via andra företag och sammanslutningar, om personen i fråga eller hans eller hennes familjemedlemmar ensamma eller tillsammans med honom eller henne äger minst hälften av bassamfundet eller har motsvarande bestämmanderätt.

En person anses ha ledande ställning i ett företag om han eller hon är verkställande direktör för eller styrelsemedlem i ett aktiebolag eller om han eller hon har motsvarande ställning i ett aktiebolag eller ett annat företag eller en annan sammanslutning. Såsom familjemedlem till den som arbetar i ett företag betraktas hans eller hennes make och en person som är hans eller hennes släkting i rätt upp- eller nedstigande led och bor tillsammans med honom eller henne i gemensamt hushåll.

Bestämmelser om hur arbete i företag påverkar rätten till arbetslöshetsförmåner finns i 2 kap. 5–8 §.

Denna lag tillämpas på personer i arbetsavtalsförhållande, tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande i Finland, på personer som arbetar på utländska handelsfartyg i utrikesfart samt på företagare och arbetslösa i Finland på det sätt som bestäms nedan.

Lagen tillämpas också på en arbetstagare vars finska arbetsgivare sänt utomlands för att arbeta för samma arbetsgivare. Detsamma gäller arbetstagare som finska företag sänt utomlands för arbete hos ett utländskt moder-, dotter- eller systerföretag som hör till samma ekonomiska helhet som det finska företaget, om arbetstagarens anställningsförhållande till det utsändande företaget fortsätter under den tid arbetstagaren arbetar utomlands.

Lagen tillämpas också på en person som står i anställningsförhållande till finska staten och såsom medlem av den utsända personalen arbetar inom Finlands utrikesrepresentation, eller på vilken denna lag tillämpades omedelbart innan anställningsförhållandet började.

Denna lag tillämpas inte på en sådan löntagare som inte omfattas av skyldigheten att betala arbetslöshetsförsäkringspremie enligt 15 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998). Lagen tillämpas dock på en person som inte efter den kalendermånad då han eller hon fyller 65 år är skyldig att betala arbetslöshetsförsäkringspremie på grundval av 15 § 2 mom. 2 punkten i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner, trots att han eller hon har rätt att få arbetslöshetsförmåner.

Denna lag tillämpas inte heller på en utländsk medborgare som i Finland tjänstgör som diplomatisk representant för en främmande stat, som utsänd konsul, vid en mellanstatlig organisation eller som hör till den administrativa eller tekniska personalen vid en främmande stats utrikesrepresentation eller till dess tjänstepersonal, eller som är privattjänare hos en person som avses ovan.

Rätt till förmåner enligt denna lag har arbetslösa arbetssökande som är bosatta i Finland. Vem som bor i Finland avgörs enligt 3, 3 a, 4 och 10 § i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993). Om det är fråga om rätten till en förmån som utbetalas av en arbetslöshetskassa, ska arbetslöshetskassan vid behov innan den fattar beslut om dagpenning begära Folkpensionsanstaltens beslut om huruvida personen bor i Finland.

Om det på en arbetslös arbetssökande tillämpas rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tilllämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, nedan förordningen om social trygghet, eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, nedan grundförordningen, eller den nordiska konventionen om social trygghet (FördrS 136/2004), bestäms rätten till arbetslöshetsdagpenning utifrån förordningen om social trygghet, grundförordningen eller den nordiska konventionen om social trygghet.

En arbetslös arbetssökande som enligt artikel 64 i grundförordningen har begett sig till en annan stat för att där söka arbete har rätt att under den tid han eller hon söker arbete i den andra staten få arbetslöshetsdagpenning i högst tre månader.

En persons pendlingsregion sträcker sig 80 kilometer från personens faktiska bostad. Om det inte finns skäl att göra någon annan bedömning, betraktas som personens faktiska bostad den adress som antecknats för personen i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem.

Berättigade till arbetslöshetsförmåner är under de förutsättningar som anges i denna lag arbetslösa arbetssökande som söker heltidsarbete. Arbetssökande som får invalidpension i form av delpension har rätt till arbetslöshetsförmåner, trots att de inte söker heltidsarbete.

En arbetssökande anses söka heltidsarbete, om syftet med jobbsökningen och en eventuell sysselsättningsplan är sysselsättning i heltidsarbete.

En person som inte är finsk medborgare har inte rätt till arbetsmarknadsstöd, om han eller hon har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd.

3 § har upphävts genom L 30.12.2014/1374.

En arbetssökande har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt denna lag för den tid han eller hon utan lön deltar i sedvanligt allmännyttigt frivilligarbete eller i sedvanligt talkoarbete.

En arbetssökande som utan lön arbetar i ett företag eller i sådana uppgifter som allmänt utförs i ett anställningsförhållande eller i form av företagsverksamhet, har inte rätt till arbetslöshetsförmåner.

En person har inte rätt till arbetslöshetsförmåner för den tid som han eller hon är sysselsatt på heltid som företagare eller på motsvarande sätt i eget arbete.

En person anses vara sysselsatt på heltid som företagare eller på motsvarande sätt i eget arbete, om den arbetsinsats som verksamheten kräver är så stor att den hindrar honom eller henne att ta emot heltidsarbete. Om det inte finns skäl att göra någon annan bedömning, anses sysselsättningen utgöra bisyssla åtminstone om personen under minst sex månader har haft heltidsarbete som inte har samband med företagsverksamheten eller det egna arbetet

En persons arbetsförmåga anses vara varaktigt och väsentligt nedsatt, om han eller hon har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) för maximitiden och fortfarande anses vara oförmögen att arbeta i företaget av hälsoskäl, och hans eller hennes ansökan om sjukpension är anhängig eller har avslagits.

Med en företagare som kan jämställas med en löntagare avses en företagare som själv deltar i arbetsprestationen på det sätt som uppdragsgivaren bestämt, som står i ett uppdragsförhållande till ett fåtal samma uppdragsgivare och som inte har ett fast inköps- eller försäljningsställe eller ett motsvarande verksamhetsställe för verksamhetens bedrivande. Vidare förutsätts det att han eller hon under det senaste året innan han eller hon anmälde sig som arbetssökande inte annat än tillfälligt har haft anställda i anställningsförhållande för de arbetsprestationer som avses ovan.

Företagsverksamheten anses vara säsongbetonad, om det på grund av naturförhållandena i genomsnitt är möjligt att bedriva den under sammanlagt högst sex månader om året.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas på en i 1 kap. 6 § 4 mom. avsedd familjemedlem som själv inte har eller under de två föregående åren har haft minst 15 procent av aktiekapitalet eller av det röstetal som aktierna medför eller annars motsvarande bestämmande inflytande i företaget. Dessutom förutsätter tillämpningen av 1 mom. 5 och 6 punkten att familjemedlemmen är försäkrad i enlighet med någon annan lag än lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare.

Den som har varit sysselsatt på heltid i eget arbete anses fortfarande vara sysselsatt fram till den tidpunkt då det på grundval av arbetssökandens redogörelse som kan anses vara tillförlitlig eller annars är uppenbart att verksamheten inte fortsätter.

En studerande på heltid har inte rätt till arbetslöshetsförmåner. Begränsningen gäller också ferieperioder under heltidsstudier.

En arbetssökande betraktas inte som studerande på heltid, om det på grundval av stadigvarande tid i arbete eller bedrivande av företagsverksamhet under studietiden kan anses att studierna inte utgör något hinder för att ta emot heltidsarbete.

Vid studier som ordnas som arbetskraftsutbildning, vid arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller vid frivilliga studier enligt 22–24 § i lagen om främjande av integration ska, om studierna har ordnats i perioder, den arbetssökande inte anses vara studerande på heltid mellan perioderna.

Studierna för en person som har studerat på heltid betraktas som heltidsstudier tills han eller hon har avslutat sina studier.

Den som genomför gymnasiets eller den grundläggande utbildningens lärokurs i sin helhet betraktas alltid som studerande på heltid till terminens utgång. En person som inte har avlagt studentexamen men som deltar i minst två prov i studentexamen under nästa eller därpå följande termin efter att ha genomfört gymnasiets lärokurs eller avlagt en yrkesinriktad grundexamen betraktas som studerande på heltid till utgången av terminen i fråga.

12 § har upphävts genom L 30.12.2014/1374.

En ung person under 25 år, som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter (ung person som saknar utbildning), ska i föregående ansökningsförfarande som gäller de studier som börjar på höstterminen ha sökt till minst två studieplatser i fråga om vilka han eller hon uppfyller kriterierna för antagning som studerande. Studierna kan omfatta utbildning som leder till examen och ger yrkesfärdigheter, eller sådana gymnasiestudier som avses i 10 § 2 mom. 2 punkten i fråga om en person som endast slutfört grundskolans lärokurs. Skyldigheten att söka till en utbildning kan inte uppfyllas genom att söka till en arbetskraftsutbildning. Höstterminen anses börja den 1 september.

En ung person som saknar utbildning och som har förfarit enligt 2 mom. 1 punkten underpunkt a eller b och vid höstterminens början deltar i sysselsättningsfrämjande service, förlorar med avvikelse från 2 mom. sin rätt till arbetslöshetsförmån när den sysselsättningsfrämjande servicen upphör.

En ung person under 18 år som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter har inte rätt till arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet.

Som en sådan omständighet som avses i 1 mom. 5 punkten anses inte fullgörande av värnplikt eller civiltjänstgöring, om det inte finns särskilda skäl till det.

Om det i sysselsättningsplanen eller i en plan som ersätter den planen med den unga person som saknar utbildning har avtalats om att studieplats kan sökas med avvikelse från 13 § och den unga personen utan giltig orsak försummar att söka en studieplats, förlorar han eller hon från och med tidpunkten för försummelsen sin rätt till arbetslöshetsförmån på grundval av arbetslöshet.

De orsaker som avses i 14 § 1 mom. 1–3 och 5 punkten är för en ung person som saknar utbildning giltiga orsaker till ett förfarande enligt 13 § 2 mom. I sådana fall då studierna avbryts förutsätts det dessutom att det inte har varit möjligt att ordna studierna med beaktande av den ungas hälsotillstånd, inlärningssvårigheter och språkkunskaper.

Bestämmelser om rätt till arbetslöshetsförmåner under tiden för sysselsättningsfrämjande service finns i 10 kap.

En arbetssökande som utan giltig orsak har lämnat sitt arbete eller själv har varit orsak till att anställningsförhållandet upphört, har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 90 dagar från anställningsförhållandets upphörande. Om arbetet skulle ha varat högst fem dagar, föreligger inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 30 dagar.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också när personens utförande av arbete och löneutbetalning har avbrutits helt och hållet av en orsak som avses i 43 § i lagen om riksdagens tjänstemän, 6 kap. 63 § i kyrkolagen, 47 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare, 48 § i lagen om försvarsmakten, 31 § i lagen om Finlands Banks tjänstemän, 42 § i lagen om republikens presidents kansli eller i 40 § i statstjänstemannalagen.

Har en arbetstagare, vars arbetsavtal har sagts upp på en grund som avses i 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen eller i 8 kap. 2 § i lagen om sjöarbetsavtal eller vars arbetsavtal har hävts på grundval av 8 kap. 1 § 1 mom. i arbetsavtalslagen eller 9 kap. 1 § 1 mom. i lagen om sjöarbetsavtal, bevisligen bestritt uppsägningen eller hävningen inom tre månader efter det att anställningsförhållandet upphört, kan det förrän ett slutligt avgörande i arbetsavtalsärendet har fattats inte anses att arbetstagaren själv, på det sätt som avses i 1 mom. i denna paragraf, har varit orsak till att anställningsförhållandet upphörde, om det inte kan anses att bestridandet är uppenbart grundlöst. Bestämmelser om vad som ska anses vara bevisligt bestridande utfärdas genom förordning av statsrådet.

En person har giltig orsak att lämna sitt arbete i de fall som avses i 8 kap. 1 § 2 mom. i arbetsavtalslagen eller då arbetet inte kan anses lämpligt med beaktande av hans eller hennes arbetsförmåga.

En person har rätt att lämna sitt arbete utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner också av någon annan orsak än de som avses i 1 mom. samt i 3 och 8 §, om denna orsak i fråga om giltigheten är jämförbar med dessa.

Om arbetet skulle ha varat högst två veckor, föreligger inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 30 dagar.

Om en person genom sitt eget förfarande har varit orsak till att ett anställningsförhållande inte har kommit till stånd, anses han eller hon ha vägrat ta emot arbete.

En person har giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbete då lönen för arbetet och den arbetslöshetsförmån som eventuellt betalas till honom eller henne, efter avdrag av kostnader för arbetsresor och övriga kostnader som beror på att han eller hon tar emot arbetet, blir mindre än den arbetslöshetsförmån som annars betalas till honom eller henne.

En person kan vägra ta emot erbjudet arbete utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner också av någon annan orsak än de som avses i 1 och 2 mom. och i 6–8 §, om denna orsak i fråga om giltigheten är jämförbar med dessa.

En person har giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbete inom sin pendlingsregion om de dagliga arbetsresorna vid heltidsarbete skulle överstiga i genomsnitt tre timmar och vid deltidsarbete i genomsnitt två timmar.

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2014/1374.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.2014/1374.

4 mom. har upphävts genom L 30.12.2014/1374.

En person har giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbete utanför sin pendlingsregion, om de dagliga arbetsresorna med kollektiva trafikmedel eller transport som arbetsgivaren ordnar skulle överstiga i genomsnitt tre timmar vid heltidsarbete och i genomsnitt två timmar vid deltidsarbete.

En person har giltig orsak att vägra ta emot arbete utomlands, dock inte i en sådan stat där han eller hon söker arbete och till honom eller henne under vistelsen i landet betalas arbetslöshetsförmån enligt en för Finland bindande internationell rättsakt.

En person har inom tre månader från registreringen som arbetslös arbetssökande eller från ett senare avslutande av heltidsstudier giltig orsak att vägra ta emot arbete som inte motsvarar den yrkesskicklighet som baserar sig på hans eller hennes utbildning och arbetserfarenhet. Tremånaderstiden börjar räknas från början, när personen har uppfyllt det arbetsvillkor som förutsätts för arbetslöshetsdagpenning och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning börjar räknas från början.

En person har inom tre månader från det att han eller hon har inlett ett anställningsförhållande giltig orsak att lämna ett sådant arbete som han eller hon med stöd av 1 mom. skulle ha kunnat vägra att ta emot utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsförmåner.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på arbetssökande vars utförande av arbete och löneutbetalning har avbrutits av en orsak som baserar sig på ett villkor i arbetsavtalet och som kan jämställas med permittering.

En arbetssökande som uteblir från ett möte där en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den ska utarbetas eller revideras har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under de 15 dagar som följer efter uteblivandet från mötet. Rätten till förmånen fås dock tillbaka tidigast den dag då en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den har utarbetats eller reviderats, om inte dröjsmålet med utarbetandet eller revideringen av planen beror på en myndighet som är med och utarbetar eller reviderar planen.

Det som sägs i 1 mom. tillämpas inte, om arbetssökanden uteblir från mötet på grund av sjukdom eller olycksfall eller av en orsak som inte beror på personen själv eller om det finns någon annan godtagbar anledning för att utebli. En tidsperiod utan ersättning föreläggs inte heller när arbetssökanden i förväg har underrättat arbets- och näringsbyrån om att han eller hon är förhindrad att komma till mötet där en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den ska utarbetas eller revideras och arbets- och näringsbyrån godkänner den orsak som arbetssökanden angett för att mötet ska senareläggas.

Om en arbetssökande utan giltig orsak vägrar att utarbeta eller revidera en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den eller genom något annat förfarande än det som avses i 9 § orsakar att planen inte kan utarbetas eller revideras, har han eller hon inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 30 dagar efter vägran. Rätten till förmånen fås dock tillbaka tidigast den dag då en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den har utarbetats eller reviderats, om inte dröjsmålet med utarbetandet eller revideringen av planen beror på en myndighet som är med och utarbetar eller reviderar planen.

En arbetssökande anses inte har förfarit på det sätt som avses i 1 mom. på den grunden att han eller hon inte har kunnat nås per telefon i syfte att utarbeta eller revidera en sysselsättningsplan.

En arbetssökande som utan giltig orsak försummar att söka arbete och förbättra sina förutsättningar för sysselsättning på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen, är inte berättigad till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar. Tiden räknas från den dag då arbets- och näringsbyrån konstaterade försummelsen.

En arbetssökande anses inte ha försummat sin aktiva jobbsökning och förbättrandet av sina förutsättningar för sysselsättning, om den arbetssökande för arbets- och näringsbyrån visar att han eller hon har sökt arbete och förbättrat sina förutsättningar för sysselsättning på ett sätt som motsvarar det som överenskommits i planen.

En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar från vägran, om han eller hon utan giltig orsak vägrar att delta i annan sysselsättningsfrämjande service än arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 22–24 § i lagen om främjande av integration.

Tillämpningen av 1 mom. förutsätter att det i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen har avtalats om deltagandet i servicen eller att personen på eget initiativ har sökt till arbetskraftsutbildning.

Om en arbetssökande genom sitt eget förfarande är orsak till att sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i 1 mom. inte kan ordnas för honom eller henne, anses han eller hon ha vägrat delta i servicen.

En arbetssökande som utan giltig orsak avbryter eller av eget förvållande måste avbryta sysselsättningsfrämjande service som avses i 1 mom. har under 60 dagar efter avbrytandet inte rätt till arbetslöshetsförmåner.

Om personen har begärt omprövning av eller anfört besvär över ett beslut som gäller avbrytande av sysselsättningsfrämjande service och det inte kan anses att begäran om omprövning eller besvären uppenbart saknar grund, kan det inte förrän ärendet avgjorts slutligt anses att han eller hon av eget förvållande blivit tvungen att avbryta servicen på det sätt som avses i 4 mom.

Bestämmelser om rätt till arbetslöshetsförmån för en ung person som saknar utbildning och som har vägrat att delta i frivillig utbildning eller avbrutit utbildningen finns i 2 kap. 13–16 §.

En person har giltig orsak att vägra delta i arbetskraftsutbildning och att avbryta utbildningen även när ett arbete inom branschen i fråga inte är lämpligt för honom eller henne med beaktande av hans eller hennes hälsotillstånd och arbetsförmåga eller när försörjningen för personen och dem han eller hon ska försörja inte tryggas på ett rimligt sätt under tiden för utbildningen. Försörjningen för personen och dem han eller hon ska försörja tryggas på ett rimligt sätt, om den arbetssökande har rätt till förmåner på samma nivå som arbetslöshetsförmån.

En person har giltig orsak att vägra delta i sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i 12 § 1 mom. eller att avbryta servicen också av någon annan orsak än en sådan som avses i 1 mom. i denna paragraf, om orsaken kan jämställas med dessa.

Om en arbetssökande under en granskningsperiod på sex månader på det sätt som avses i 1 eller 4 § eller 9–12 § upprepade gånger förfar klandervärt enligt en arbetskraftspolitisk bedömning, åläggs han eller hon skyldighet att vara i arbete. Tiden räknas från det att förfarandet upprepades.

Rätten till arbetslöshetsförmån fås också tillbaka när det har gått minst fem år från det förfarande som ledde till att skyldighet att vara i arbete enligt 1 mom. förelades.

Det som föreskrivs i 1–13 § och i 2 kap. 13 § 2 mom. samt 14 § 3 mom. tillämpas inte under tiden för en skyldighet att vara i arbete enligt 1 mom.

Arbetslöshetsförmåner beviljas inte en arbetssökande som inte har fyllt 17 år. Arbetslöshetsförmåner beviljas högst till utgången av den kalendermånad då den arbetssökande fyller 65 år.

Trots vad som bestäms i 1 mom. beviljas en person arbetslöshetsförmåner efter den kalendermånad då han eller hon fyller 65 år, om han eller hon är förhindrad att arbeta av de orsaker som nämns i 1 kap. 5 § 1 mom. 14 punkten, 4 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten eller 1 a § eller om han eller hon är permitterad på heltid. Arbetslöshetsförmåner beviljas högst till utgången av den kalendermånad då personen fyller 68 år.

Det sammanlagda antalet arbetslöshetsförmånsdagar och arbets-, självrisk- och ersättningsdagar under varje kalendervecka får vara högst fem. Som förmånsdagar betraktas också sådana dagar då en persons rätt till en arbetslöshetsförmån har förvägrats på någon arbetskraftspolitisk grund eller på grund av periodisering av en förmån som han eller hon betalats.

Den som är arbetsoförmögen är inte berättigad till arbetslöshetsförmåner. Som arbetsoförmögen anses den som får sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) eller sjukpension eller rehabiliteringsstöd enligt folkpensionslagen (568/2007) eller en förmån som med stöd av någon annan lag betalas på grundval av full arbetsoförmåga. Som arbetsoförmögen betraktas även den som konstaterats vara arbetsoförmögen i enlighet med sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen, trots att ingen förmån beviljats honom eller henne.

En arbetssökande som får sjukpension med stöd av 12 § 4 mom. i folkpensionslagen eller pension på grundval av arbetsoförmåga endast enligt någon annan stats lagstiftning, har rätt till arbetslöshetsförmåner under förutsättning att han eller hon i övrigt uppfyller villkoren i denna lag för erhållande av arbetslöshetsförmåner.

En arbetssökande som har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen för maximitiden och som fortfarande anses vara oförmögen att arbeta av hälsoskäl, har rätt till arbetslöshetsförmåner, om hans eller hennes ansökan om invalid- eller invaliditetspension är anhängig eller har avslagits. Om den arbetssökande står i anställnings- eller tjänsteförhållande förutsätts dessutom att arbetsgivaren inte kan erbjuda honom eller henne arbete som överensstämmer med hans eller hennes arbetsförmåga. En arbetssökande som av arbetsgivaren får lön för sjukdomstiden eller motsvarande ersättning som baserar sig på heltidsarbete har inte rätt till arbetslöshetsförmåner.

En sådan mottagare av en arbetslöshetsförmån som blivit arbetsoförmögen och som på grund av begränsningen i 19 § 1 mom. sjukförsäkringslagen (självrisk) inte får dagpenning eller någon annan motsvarande lagstadgad ersättning eller lön för sjukdomstiden av arbetsgivaren, har oberoende av sin arbetsoförmåga och utan hinder av vad som i 2 kap. bestäms om sökande av arbete, rätt till arbetslöshetsförmåner.

För en och samma tid kan det betalas endast en arbetslöshetsförmån enligt denna lag. Grunddagpenning betalas inte för den tid för vilken den arbetssökande betalas inkomstrelaterad dagpenning.

En arbetssökande har utan hinder av 2 mom. 1 punkten rätt till arbetslöshetsförmån om han eller hon får ålderspension på grund av att han eller hon har uppnått den avgångsålder som avses i 8 § 1 mom. i lagen om statens pensioner (1295/2006).

En ekonomisk förmån från arbetsgivaren som baserar sig på ett avtal eller motsvarande arrangemang mellan arbetsgivaren och arbetstagaren i anslutning till att anställningsförhållandet upphör, hindrar att arbetslöshetsförmåner beviljas för den tid, räknat från det att anställningsförhållandet upphörde, över vilken förmånen periodiseras på basis av lönen i det senaste anställningsförhållandet. Om den ekonomiska förmånen från arbetsgivaren har betalts efter att anställningsförhållandet upphörde, kan periodiseringen göras räknat från den tidpunkt då den ekonomiska förmånen betalades. Periodiseringen ska härvid motsvara en sådan periodisering av den förmån som betalts efter att anställningsförhållandet upphörde och som görs räknat från det att anställningsförhållandet upphörde. Utbildning som arbetsgivaren ordnat eller anskaffat beaktas inte som förmån.

2 mom. har upphävts genom L 28.12.2012/1005.

Penningersättning som betalts ur en arbetstidsbank inom två månader innan en heltidspermittering börjar eller under permitteringen hindrar att arbetslöshetsförmån beviljas för den tid över vilken penningersättningen periodiseras. Penningersättningen periodiseras över de permitteringsdagar som utgör permitteringstiden enligt meddelandet om permittering. Om penningersättningen har betalts under permitteringen, kan periodiseringen göras räknat från den tidpunkt då penningersättningen betalades.

Den periodisering som avses i 1 och 3 mom. görs genom att den ekonomiska förmånen eller penningersättningen divideras med dagslönen i det senaste anställningsförhållandet. Lönen bestäms i tillämpliga delar på samma sätt som den lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning, men från inkomsterna görs inget avdrag till följd av arbetstagares pensionsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie.

Rätt till arbetslöshetsförmåner föreligger inte för den tid över vilken vinsten från försäljning av en företagares företagsegendom i anslutning till nedläggning av företagsverksamheten periodiseras i fråga om inkomstrelaterad dagpenning enligt arbetsinkomsten och i fråga om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd åtminstone enligt beloppet av grunddagpenningen. Vinst från försäljning av anläggningstillgångar eller andra långfristiga investeringar anses ansluta sig till nedläggningen av ett företag också om vinsten har erhållits under de sex månader som närmast föregick nedläggningen.

Vinsten från försäljning av företagsegendom periodiseras över högst 24 månader. Försäljningsvinsten periodiseras emellertid inte om företagsverksamheten har pågått högst 18 månader eller om företagets balansomslutning för den senaste räkenskapsperioden minskad med skulderna för företagsverksamheten är högst 20 000 euro. När balansräkning saknas används en egendomsförteckning.

Närmare bestämmelser om beräkning av försäljningsvinsten, försäljningsvinstkalkyl, periodisering och den arbetsinkomst som skall användas vid periodiseringen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om arbetstiden per vecka för en arbetssökande som arbetat heltid har förkortats med en eller flera dagar i veckan av en orsak som anges i 1 § 2 punkten eller om den förkortade arbetstiden per vecka beror på väderhinder, betalas den arbetssökande arbetslöshetsförmån för de dagar då han eller hon är helt och hållet arbetslös, utan att lönen för arbetade dagar beaktas. Om den arbetssökande under en förkortad arbetsvecka dock får inkomster från arbete som avses i 1 §, betalas till honom eller henne en jämkad arbetslöshetsförmån i vars belopp även inkomsten för fulla arbetsdagar under den förkortade arbetsveckan beaktas.

En förutsättning för att arbetslöshetsförmånen ska betalas är att arbetstagarens lön har minskats så att minskningen motsvarar förkortningen av arbetstiden.

Den köldgräns vid vilken väderhinder föreligger fastställs inom byggnadsbranschen särskilt för varje arbetsplats innan arbetet inleds, med beaktande av byggnadsskedet och de förhållanden som råder på arbetsplatsen i övrigt. Inom skogsbranschen kan på motsvarande sätt vid behov den köldgräns fastställas på förhand vid vilken väderhinder föreligger och det inte rimligen kan krävas att arbete utförs utomhus.

Den jämkade arbetslöshetsförmånen bestäms på grundval av arbetsinkomsten under jämkningsperioden.

Inkomst av arbete beaktas vid jämkningen trots att personen i fråga inte har varit arbetssökande på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 1 §.

Som jämkningsperiod betraktas, om inte något annat följer av 4 mom., en period om en månad eller fyra på varandra följande kalenderveckor, beroende på personens lönebetalningsperiod.

Om en jämkningsperiod skulle omfatta sådana tidsperioder för vilka en arbetssökande har rätt till full arbetslöshetsförmån eller för vilka han eller hon inte har rätt till arbetslöshetsförmåner, ska det från jämkningsperioden i andra fall än de som avses i 2 mom. dras av en tid som motsvarar dessa tidsperioder. När deltidsarbete som varar längre än fyra veckor börjar, kan jämkningsperioden bestämmas så att jämkningsperioderna motsvarar lönebetalningsperioderna i deltidsarbetet.

En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetstid i de fall som avses i 1 § 2 punkten och 1 a § 1 mom. under en granskningsperiod om en kalendervecka eller i de fall som avses i 1 § 1 och 3 punkten under en jämkningsperiod överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, görs jämförelsen med den ordinarie arbetstid som avses i 3 kap. i arbetstidslagen (605/1996).

En arbetssökande har inte rätt till jämkad arbetslöshetsförmån, om hans eller hennes arbetsavtalsenliga, ordinarie arbetstid eller den genomsnittliga arbetstid som ligger till grund för månadslönen i periodarbete överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete under en utjämningsperiod.

I den arbetstid som avses i 1 och 2 mom. beaktas arbetstid som sparats i och tagits ut från en arbetstidsbank.

Vid jämkning beaktas som inkomst lön eller annat vederlag som ska betraktas som förvärvsinkomst och som har fåtts som ersättning för arbete. Som ett sådant vederlag betraktas också inkomster som sparats i eller tagits ut från en arbetstidsbank. Om inkomsterna av företagsverksamhet under jämkningsperioden inte kan påvisas på ett tillförlitligt sätt, kan de uppskattas på grundval av beskattningsuppgifterna.

När en jämkad arbetslöshetsförmån bestäms på grundval av en jämkningsperiod enligt 2 § 4 mom., skall inkomsten under jämkningsperioden omvandlas till beräknad inkomst genom att dagslönen multipliceras med talet 21,5. Dagslönen erhålls genom att inkomsten av arbetet divideras med antalet beräknade arbetsdagar under jämkningsperioden.

Närmare bestämmelser om den inkomst som skall beaktas vid jämkning av arbetslöshetsförmåner utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den jämkade arbetslöshetsförmånen uträknas så att förmånen och 50 procent av den del av inkomsten som överstiger det skyddade beloppet sammanlagt under en jämkningsperiod kan uppgå till det belopp som annars hade kunnat betalas i förmån.

Beloppet av jämkad inkomstrelaterad dagpenning beräknas så att summan av nämnda dagpenning jämte eventuella barnförhöjningar och inkomsten under jämkningsperioden är högst lika stor som den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, likväl minst samma belopp som personen i fråga skulle ha rätt att få i grunddagpenning.

6 § har upphävts genom L 12.12.2014/1048.

Från arbetslöshetsförmånen avdras inte prioriterade inkomster som motsvarar vad som nämns i 1 mom. och som betalas enligt lagstiftningen i en annan stat.

Om någon får av arbetsgivaren ordnad tilläggspension som överstiger minimikraven enligt lagen om pension för arbetstagare, minskas arbetslöshetsförmånen med pensionsbeloppet.

När en förmån enligt 1 mom. som beräk nats per månad omvandlas till en dagsförmån eller tvärtom, anses månaden omfatta 21,5 dagar.

Arbetslöshetsförmånen minskas med stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) som betalas till den arbetssökande eller hans eller hennes make. Det stöd för hemvård som betalas till maken avdras inte, om maken själv sköter barnet och därför eller på grund av moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) som betalas samtidigt inte skulle ha rätt till arbetslöshetsförmåner. Om båda makarna är arbetslösa och får arbetslöshetsförmåner, görs avdraget från arbetslöshetsförmånen till den make som får hemvårdsstödet.

Arbetslöshetsdagpenning beviljas i form av antingen inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning.

Rätt till inkomstrelaterad dagpenning har en medlem av en löntagarkassa (försäkrad) som har varit försäkrad åtminstone de 26 närmast föregående veckorna och som medan han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret,

Rätt till grunddagpenning har en arbetssökande som uppfyller arbetsvillkoret.

En löntagares arbetsvillkor blir uppfyllt då han eller hon under de närmast föregående 28 månaderna (granskningsperiod) i minst 26 kalenderveckor har varit i sådant arbete som avses i 4 §.

Granskningsperioden förlängs också med den tid som med stöd av 4 § 4 mom. inte räknas in i arbetsvillkoret eller under vilken personen i fråga omfattas av sysselsättningsfrämjande service.

Granskningsperioden förlängs med högst sju år.

I löntagares arbetsvillkor inräknas de kalenderveckor under vilka en person har varit i sådant arbete som omfattas av en försäkring och som uppfyller kraven för arbetstid och lön. I arbetsvillkoret räknas även in sådana fulla kalenderveckor under vilka personen i fråga sedan han eller hon fyllt 60 år har omfattats av sådan sysselsättningsfrämjande service som arbets- och näringsbyrån ordnar med stöd av 11 kap. 1 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. En kalendervecka kan inräknas i arbetsvillkoret endast en gång.

Kraven för arbetstid uppfylls, om arbetstiden i ett eller flera arbeten är sammanlagt minst 18 timmar eller när den ordinarie arbetstiden i periodarbete enligt arbetsavtalet under en utjämningsperiod är i genomsnitt sammanlagt minst 18 timmar per kalendervecka. I arbetstiden inräknas inte den arbetstid som har sparats i en arbetstidsbank.

Kraven för lön uppfylls när lönen är kollektivavtalsenlig. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, ska lönen för heltidsarbete vara minst 1 134 euro i månaden.

I arbetsvillkoret inräknas inte arbete som en person utfört medan han eller hon fått partiell sjukdagpenning. I arbetsvillkoret inräknas inte heller den tid för vilken en person har betalats sänkt lön för sjukdomstid med stöd av arbets- eller tjänstekollektivavtal.

Hur kraven för arbetstiden i 5 mom. har uppfyllts bestäms genom att det på grundval av arbetsinkomsterna eller arbetstiden anges om verksamheten är väsentlig med avseende på utkomstskyddet för arbetslösa.

Om en medlem av en löntagarkassa efter att ha utträtt ur kassan inom en månad ansluter sig till en annan löntagarkassa, skall den tid som han eller hon har varit i arbete som kassamedlem och försäkrad i föregående kassa räknas honom eller henne till godo.

2 mom. har upphävts genom L 20.12.2013/1049.

Rätt till inkomstrelaterad dagpenning har en medlem av en företagarkassa som har varit försäkrad åtminstone de 15 föregående månaderna och som medan han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare.

Rätt till grunddagpenning har en företagare som har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare.

En företagares arbetsvillkor blir uppfyllt då han eller hon under de närmast föregående 48 månaderna (granskningsperiod) i minst 15 månader har arbetat som företagare. I arbetsvillkoret inräknas de månader under vilka personens arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare, lagen om pension för lantbruksföretagare eller lagen om pension för arbetstagare har uppgått till sammanlagt minst 1 000 euro i månaden. I arbetsvillkoret inräknas minst fyra månader långa arbetsperioder och varje period som personen har arbetat som företagare inräknas endast en gång i arbetsvillkoret. I arbetsvillkoret inräknas inte arbete som en person utfört medan han eller hon fått partiell sjukdagpenning.

Om en person har arbetat medan han eller hon fått partiell sjukdagpenning eller omfattats av sysselsättningsfrämjande service, förlängs granskningsperioden i motsvarande mån.

Granskningsperioden förlängs med högst sju år.

Om en medlem av en företagarkassa efter att ha utträtt ur kassan inom en månad ansluter sig till en annan företagarkassa, ska den tid som han eller hon har varit i arbete som kassamedlem och försäkrad i den föregående kassan räknas honom eller henne till godo.

I fråga om grunddagpenning inräknas i arbetsvillkoret för företagare arbete som utförts under de närmast föregående 28 månaderna och som inräknas i löntagares arbetsvillkor.

Ska enligt bestämmelser i en överenskommelse om social trygghet som Finland ingått, i förordningen om social trygghet eller i grundförordningen försäkrings- eller arbetsperioder som har fullgjorts i en annan stat inräknas i arbetsvillkoret, är en förutsättning för att de ska beaktas att personen i fråga omedelbart innan han eller hon blev arbetslös har arbetat minst fyra veckor i Finland som löntagare eller minst fyra månader som företagare.

Om en person har varit borta från arbetsmarknaden utan godtagbart skäl längre tid än sex månader, beviljas han eller hon inte arbetslöshetsdagpenning förrän han eller hon på nytt har uppfyllt arbetsvillkoret. Granskningsperioden för arbetsvillkoret börjar då vid den tidpunkt han eller hon har börjat arbeta eller inlett företagsverksamhet efter sin frånvaro.

En person anses ha varit på arbetsmarknaden om han eller hon har varit i arbete som inräknas i arbetsvillkoret eller sysselsatt i företagsverksamhet eller eget arbete eller har deltagit i sysselsättningsfrämjande service eller varit arbetslös arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån. Som godtagbart skäl till frånvaro från arbetsmarknaden betraktas en persons sjukdom, institutionsvård, rehabilitering, värnplikt, civiltjänstgöring, heltidsstudier, stipendieperiod, barnafödsel, vård av barn som är högst 3 år eller någon annan orsak som kan jämföras med dessa.

Om en person har arbetat som företagare mer än 18 månader eller uppfyllt företagares arbetsvillkor som medlem av en företagarkassa, beviljas han eller hon inte arbetslöshetsdagpenning ur en löntagarkassa förrän han eller hon uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare efter företagsverksamheten. Granskningsperioden för arbetsvillkoret börjar då vid den tidpunkt då han eller hon har börjat arbeta efter företagsverksamheten.

Om en person som uppfyllt företagares arbetsvillkor som medlem om en företagarkassa blir medlem av en löntagarkassa, upphör rätten till företagares arbetslöshetsdagpenning när han eller hon uppfyller löntagares arbetsvillkor som medlem av löntagarkassan. Granskningsperioden för företagares arbetsvillkor börjar i detta fall när personen i fråga på nytt har anslutit sig till en företagarkassa.

Om den som övergått från en löntagarkassa till en företagarkassa blir arbetslös innan företagares arbetsvillkor uppfylls har han eller hon rätt till den arbetslöshetsdagpenning som skulle betalas om han eller hon fortsatt vore medlem av löntagarkassan.

Om den som övergått från en företagarkassa till en löntagarkassa blir arbetslös innan löntagares arbetsvillkor uppfylls har han eller hon rätt till den arbetslöshetsdagpenning som skulle betalas om han eller hon fortsatt vore medlem av företagarkassan.

Det efterskydd som avses i 1 och 2 mom. tillämpas, om en person inom en månad efter det att han eller hon utträtt ur en arbetslöshetskassa anslutit sig till en annan arbetslöshetskassa.

Arbetslöshetsdagpenningen beviljas och betalas av den arbetslöshetskassa där personen i fråga är medlem.

Till den som har fått arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag i enlighet med förordningen om social trygghet eller grundförordningen för den tid under vilken han eller hon har sökt arbete i en annan medlemsstat och som inte återvänt som arbetssökande till Finland inom tre månader från det att han eller hon lämnade landet ska arbetslöshetsdagpenning börja betalas på nytt först när han eller hon i fyra veckor har varit i arbete eller deltagit i arbetskraftsutbildning enligt 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller under motsvarande tid på det sätt som avses i 6 kap. i den lagen bedrivit arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån.

En i Finland bosatt arbetstagare som utför i lagen om sjöarbetsavtal avsett arbete på ett utländskt handelsfartyg i utrikesfart har rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt bestämmelserna om löntagare i denna lag, om den arbetslöshetskassa vars medlem han eller hon är på de villkor och grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställt har ordnat tilläggsförsäkring. På finansieringen av tilläggsförsäkringen tillämpas bestämmelserna om statsandel i 2 kap. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998). Till övriga delar ansvarar arbetslöshetskassan i fråga för finansieringen av tilläggsförsäkringen.

Utan hinder av 6 kap. 1–6 § har social- och hälsovårdsministeriet rätt att fastställa beloppet av och grunderna för bestämmandet av en förmån som betalas i form av en tilläggsförsäkring enligt 1 mom. Det fulla beloppet får dock inte vara större än vad som i lag bestäms om beloppet av inkomstrelaterad dagpenning.

Arbetslöshetsdagpenning betalas efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån en tid som motsvarar sammanlagt fem fulla arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor. Självrisktiden föreläggs en gång per maximal utbetalningstid för arbetslöshetsdagpenning enligt 6 kap. 7 §.

Självrisktid föreläggs likväl inte, om dagpenningsperiodens maximitid börjar inom ett år från det att föregående maximitid började och om självrisktiden har förelagts när den föregående dagpenningsperiodens maximitid började.

Som självriskdagar räknas inte de dagar då personen i fråga inte uppfyller villkoren i 2 kap. för erhållande av inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning eller för vilka personen inte är berättigad till arbetslöshetsdagpenning på grund av begränsningarna enligt 2 a eller 3 kap. eller berättigad till jämkad arbetslöshetsdagpenning på grund av att arbetstidsgränserna enligt 4 kap. 3 § överskrids. Till självrisktiden räknas dock den i 3 kap. 3 § 4 mom. avsedda självrisktiden för dagpenning och rehabiliteringspenning enligt sjukförsäkringen. Till självriskdagarna räknas också de dagar för vilka en person har betalats arbetslöshetsförmåner med stöd av 10 kap.

En person har trots 1–3 mom. rätt till arbetslöshetsdagpenning, om orsaken till att arbetet förhindrats är en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden och om han eller hon annars uppfyller villkoren för erhållande av arbetslöshetsdagpenning.

Grunddagpenningen är 31,36 euro per dag.

Grunddagpenningens förhöjningsdel är 4,59 euro per dag.

Den inkomstrelaterade dagpenningen består av en grunddel, som är lika stor som grunddagpenningen, och en förtjänstdel.

Arbetslöshetsdagpenningens belopp beräknas med beaktande av vad som föreskrivs i 4 kap.

Förtjänstdelen utgör 45 procent av skillnaden mellan dagslönen och grunddelen. När lönen per månad är större än 95 gånger grunddelen, är förtjänstdelen i fråga om den del av dagslönen som överskrider denna gräns 20 procent. Beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen med barnförhöjning är högst 90 procent av den dagslön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, dock minst lika stort som grunddelen med eventuell barnförhöjning.

Den förhöjda förtjänstdelen utgör 58 procent av skillnaden mellan dagslönen och grunddelen. När lönen per månad är större än 95 gånger grunddelen, är förtjänstdelen i fråga om den del av dagslönen som överskrider denna gräns 35 procent. Beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen med barnförhöjning är då högst lika stort som den dagslön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen, dock minst lika stort som grunddelen med eventuell barnförhöjning och förhöjningsdel.

Vid omvandling av den per månad beräknade lönen till dagslön eller tvärtom anses månaden omfatta 21,5 arbetsdagar.

Till en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning som inte har varit i arbete sammanlagt minst tre år innan rätten till arbetslöshetsdagpenning började ska den inkomstrelaterade dagpenningen för de 100 sista dagarna av dagpenningsperiodens maximitid betalas till det belopp som den skulle betalas som grunddagpenning.

Om mottagaren av inkomstrelaterad dagpenning under de 250 första dagarna med arbetslöshetsdagpenning har förelagts en tidsperiod utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete sedan han eller hon förfarit klandervärt på det sätt som avses i 2 a kap. 12 §, ska den inkomstrelaterade dagpenningen under de 100 sista dagarna av dagpenningsperiodens maximitid betalas till det belopp som den skulle betalas som grunddagpenning. Om mottagaren av inkomstrelaterad dagpenning inte har sådan tid i arbete som avses i 1 mom., ska den inkomstrelaterade dagpenningen för de 200 sista dagarna av maximitiden betalas till det belopp som den skulle betalas som grunddagpenning.

Tillämpningen av 2 mom. förutsätter att mottagaren av inkomstrelaterad dagpenning inte under de 250 första dagarna med arbetslöshetsdagpenning har betalats förhöjningsdel eller förhöjd förtjänstdel under sammanlagt minst 40 dagar för tiden i sysselsättningsfrämjande service.

Förhöjningsdel och förhöjd förtjänstdel betalas också till en arbetssökande som har blivit arbetslös efter en visstidsanställning som börjat omedelbart efter att ett anställningsförhållande enligt 1 mom. 1 punkten hos samma arbetsgivare har upphört genom uppsägning.

I den tid i arbete som avses i 3 och 4 mom. räknas inte in den tid på grundval av vilken en arbetssökande tidigare beviljats förhöjningsdel eller förhöjd förtjänstdel. Om den sökande när anställningsförhållandet upphör är förhindrad att vara på arbetsmarknaden av en sådan godtagbar orsak som avses i 5 kap. 3 § 2 mom., räknas den tid på 60 dagar som avses i 3 och 4 mom. i denna paragraf från det att detta hinder upphört.

Förhöjningsdel och förhöjd förtjänstdel betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service som överenskommits i en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter en sysselsättningsplan. Förhöjningsdel och förhöjd förtjänstdel betalas också för tiden mellan sådana serviceåtgärder som överenskommits i en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter en sysselsättningsplan, om denna tid är högst sju kalenderdagar.

Förhöjningsdel och förhöjd förtjänstdel betalas för sammanlagt högst 200 dagar under tiden för sysselsättningsfrämjande service. Förhöjningsdelen och den förhöjda förtjänstdelen börjar betalas från början när arbetssökanden på nytt har uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare eller företagare.

3 c § har upphävts genom L 20.12.2013/1049.

3 d § har upphävts genom L 20.12.2013/1049.

Om en arbetssökande har rätt att få förhöjningsdel eller förhöjd förtjänstdel på grundval av 3 a och 3 b §, betalas den arbetssökande i första hand förhöjningsdel eller förhöjd förtjänstdel enligt 3 b §.

Den lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning beräknas utgående från personens stabiliserade lön för den tid innan arbetslösheten började under vilken han eller hon har uppfyllt löntagares arbetsvillkor. Om arbetet och löneinkomsten har varit av säsongbetonad natur, beräknas den inkomstrelaterade dagpenningen på årsinkomsten. Vid beräkning av den lön som ligger till grund för dagpenningen avdras från lönen eller från årsinkomstens arbetsinkomstandel 60 procent av det sammanlagda beloppet av sjukförsäkringens dagpenningspremie enligt 18 kap. 21 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen, arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift för personer under 53 år enligt 153 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie enligt 18 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner.

Som den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen beaktas lön och annat vederlag som ska betraktas som förvärvsinkomst och som har betalts som ersättning för arbete. Som lön som ligger till grund för dagpenningen beaktas inte besparingar i en arbetstidsbank eller penningersättning som tagits ut därifrån. Om arbetsgivaren har dragit av en arbetstagares skuld till arbetstidsbanken från lönen, räknas den lön som ligger till grund för dagpenningen från den lön som gällde före avdraget.

Den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen för en person som får eller som har fått invalidpension i form av delpension eller fått deltidspension bestäms utgående från situationen när utbetalningen av pensionen började. Om personens arbetsvillkor enligt 5 kap. 3 § uppfylls i sin helhet efter det att utbetalningen av pensionen upphört, uträknas den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen i enlighet med 1 mom. Vad som bestäms ovan gäller den som har varit alterneringsledig enligt lagen om försök med alterneringsledighet (1663/1995) eller lagen om alterneringsledighet (1305/2002), eller som har fått deltidstillägg enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice, eller som har varit partiellt vårdledig, eller vars lön har sänkts för viss tid på uppsägningsgrunder enligt 7 kap. 3 § i arbetsavtalslagen eller på basis av ett skriftligt avtal som gäller personalen och som av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker ingåtts på arbetsplatsen.

Den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen för en person som får eller som har fått invalidpension i form av delpension eller deltidspension bestäms utgående från situationen när utbetalningen av pensionen började. Om personens arbetsvillkor enligt 5 kap. 3 § uppfylls i sin helhet efter det att utbetalningen av pensionen upphört, uträknas den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen i enlighet med 1 mom. Vad som bestäms ovan gäller den som har varit alterneringsledig enligt lagen om försök med alterneringsledighet (1663/1995) eller lagen om alterneringsledighet (1305/2002) eller har fått deltidstillägg enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice eller har haft partiell vårdledighet.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om den stabiliserade löneinkomsten och de inkomster som skall beaktas i den, om utredning av inkomst med löneintyg eller beskattningsuppgifter samt om bestämmande av årsinkomsten.

Företagares inkomstrelaterade dagpenning bestäms på grundval av den arbetsinkomst enligt vilken företagaren under sammanlagt högst 15 månader innan han eller hon blev arbetslös har varit försäkrad i en företagarkassa. Den arbetsinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen får dock inte bestämmas till ett högre belopp än vad den fastställda arbetsinkomsten enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare samt lagen om pension för arbetstagare i genomsnitt har varit sammanlagt under nämnda tid. Har arbetsinkomsten under ovannämnda tid ändrats, räknas den dagpenningsgrundande arbetsinkomsten så att det sammanlagda beloppet av de fastställda arbetsinkomsterna divideras med motsvarande tid. En ökning av arbetsinkomsten med mera än 20 procent beaktas dock inte.

När förtjänstdelen av företagares inkomstrelaterade dagpenning bestäms tillämpas på arbetsinkomsten vad som i 2 § 1, 2 och 4 mom. föreskrivs om dagslönen.

Den arbetsinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen för en företagare som får eller som har fått invalidpension i form av delpension eller deltidspension bestäms utgående från situationen när utbetalningen av pensionen började. Om företagarens arbetsvillkor enligt 5 kap. 7 § uppfylls i sin helhet efter det att utbetalningen av pensionen upphört, bestäms den arbetsinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen i enlighet med 1 mom.

Närmare bestämmelser om bestämmandet av den arbetsinkomst som ligger till grund för företagares inkomstrelaterade dagpenning kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

En företagare som är berättigad till inkomstrelaterad dagpenning betalas förtjänstdelen under tiden för sysselsättningsfrämjande service på det sätt som föreskrivs i 3 b §.

Till en mottagare av arbetslöshetsdagpenning som försörjer barn under 18 år betalas dagpenningen med barnförhöjning, vilken för ett barn är 5,06 euro, för två barn sammanlagt 7,43 euro och för tre eller flera barn sammanlagt 9,58 euro.

Grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning betalas för högst 500 arbetslöshetsdagar. I maximitiden inräknas också sådana arbetslöshetsdagar för vilka en person har fått en arbetslöshetsförmån i en sådan stat som tillämpar förordningen om social trygghet eller grundförordningen eller med vilken Finland har ingått en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa.

När maximitiden enligt 1 mom. beräknas ska det belopp som har betalats i jämkad arbetslöshetsdagpenning beaktas omvandlat till fulla arbetslöshetsdagpenningsdagar.

När en löntagare efter att ha blivit berättigad till arbetslöshetsdagpenning har uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare, börjar den maximitid för dagpenningsperioden som avses i 7 § räknas från början, och den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen räknas om. Förfarandet är detsamma om en företagare har uppfyllt företagares arbetsvillkor.

Den lön som ligger till grund för dagpenningen räknas emellertid inte om, ifall dagpenningsperiodens maximitid enligt den omräknade lönen skulle börja inom ett år från det att föregående maximitid började och om personens lön som ligger till grund för dagpenningen har räknats ut när den föregående dagpenningsperiodens maximitid började.

Om löntagaren har uppfyllt arbetsvillkoret innan maximitiden gått ut, är den nya inkomstrelaterade dagpenningen minst 80 procent av den inkomstrelaterade dagpenning som tidigare betalades till löntagaren. Jämförelsen görs med en sådan full dagpenning som bestäms i enlighet med 2 § 1 mom. Barnförhöjningar ingår inte i de dagpenningar som används vid jämförelsen.

Om den arbetssökandes arbetsvillkor har uppfyllts i arbete där han eller hon sysselsatts på grundval av skyldigheten enligt 11 kap. 1 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller om arbetsvillkoret har uppfyllts efter det att den arbetssökande har fyllt 58 år, räknas inte den lön som ligger till grund för arbetslöshetsdagpenningen om, ifall inte den lön som räknats ut på grundval av de nya inkomstuppgifterna är större än den lön som bestämts tidigare. Om det i arbetsvillkoret för den arbetssökande har räknats in den tid under vilken han eller hon deltagit i sysselsättningsfrämjande service, räknas inte den lön som ligger till grund för arbetslöshetsdagpenningen om.

Tillämpningen av 1 mom. förutsätter att den arbetssökande när maximitiden går ut under de senaste 20 åren har minst fem år sådan tid arbete som avses i 11 §.

Löntagares grunddagpenning och inkomstrelaterade dagpenning betalas trots maximitiden enligt 7 § till en arbetssökande under tiden för sysselsättningsfrämjande service, om servicen har ordnats med stöd av skyldigheten enligt 11 kap. 1 § 1 eller 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.

10 § har upphävts genom L 22.12.2009/1188.

Tiden i arbete enligt 3 a och 9 § beräknas på grundval av de inkomster som omfattas av de arbetspensionslagar som avses i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006).

Antalet arbetade månader fås genom att inkomsten under respektive kalenderår divideras med talet 510. Kvoten för ett kalenderår avrundas nedåt till närmaste hela tal, som kan vara högst 12. Kvoterna för de olika åren räknas samman.

Av tiden i arbete kan högst en fjärdedel vara sådan i 3 mom. avsedd tid som jämställs med arbete.

2 mom. har upphävts genom L 20.12.2013/1049.

Arbetsmarknadsstöd kan i form av resebidrag beviljas den som är berättigad till arbetsmarknadsstöd och som tar emot heltidsarbete som varar i minst två månader utanför sin pendlingsregion och för vilken mottagandet av arbetet medför betydande kostnader. Som berättigad till arbetsmarknadsstöd som betalas som resebidrag betraktas den som får arbetsmarknadsstöd eller till vilken det inte betalas arbetsmarknadsstöd av orsaker som nämns i 10 kap. 2 §. Resebidrag ska sökas innan anställningsförhållandet inleds.

Resebidrag beviljas inte på grundval av ett sådant anställningsförhållande där arbetsgivaren för lönekostnaderna har beviljats lönesubvention enligt 7 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.2014/1368.

Arbetsmarknadsstödets fulla belopp är lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. och arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel lika stor som grunddagpenningens förhöjningsdel som avses i 6 kap. 1 § 2 mom.

En mottagare av arbetsmarknadsstöd betalas barnförhöjning i enlighet med 6 kap. 6 §.

Arbetsmarknadsstödets belopp räknas ut med beaktande av 4 kap.

I resebidrag betalas arbetsmarknadsstöd enligt 1 och 2 mom. utan arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel.

Förhöjningsdel betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service som överenskommits i en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter en sysselsättningsplan. Förhöjningsdel betalas också för tiden mellan sådana serviceåtgärder som överenskommits i en sysselsättningsplan eller en ersättande plan, om denna tid är högst sju kalenderdagar.

Förhöjningsdel betalas för högst 200 dagar. Förhöjningsdelen börjar betalas från början när personen i fråga på nytt har blivit berättigad till arbetsmarknadsstöd efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning gått ut.

Vid prövningen av behovet av ekonomiskt stöd ska inkomsterna för en mottagare av arbetsmarknadsstöd beaktas i sin helhet. Som inkomst av skogsbruk beaktas den enligt 7 § 3 och 4 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) fastställda genomsnittliga årliga avkastningen av skog multiplicerad med arealen skog. Arbetsmarknadsstödet bestäms enligt situationen vid den tidpunkt då stödet betalas ut, på basis av antingen de beräknade eller de annars konstaterbara inkomsterna. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de inkomster som ska beaktas vid behovsprövningen.

Från det månadsvis uträknade beloppet av sådant fullt arbetsmarknadsstöd som avses i 4 § 1 mom. ska i fråga om försörjningspliktiga dras av 50 procent från den enligt 6 § fastställda inkomstdel som överstiger 848 euro i månaden. I fråga om den som saknar familj ska på motsvarande sätt dras av 75 procent från den enligt 6 § bestämda del av inkomsterna som överstiger 253 euro i månaden. Inkomstgränsen för den som har familj höjs med 106 euro för varje barn som inte har fyllt 18 år och som personen försörjer. Månatliga inkomstposter som påverkar fastställandet av arbetsmarknadsstödet avrundas nedåt till närmaste hela euro så att den överskjutande delen lämnas obeaktad.

Arbetsmarknadsstödet ska justeras, om de inkomster som inverkar på dess belopp har stigit eller sjunkit väsentligt. Det justerade arbetsmarknadsstödet börjar betalas från och med tidigaste möjliga betalningspost.

Trots vad som i 1 mom. och i 6 § föreskrivs om behovsprövning i fråga om arbetsmarknadsstöd betalas arbetsmarknadsstödet ut till högst ett belopp som beräknas enligt 4 kap. 7 § 1 mom.

Om det med utgångspunkt i förtjänstnivåindexet bedöms att den allmänna lönenivån i landet förändras väsentligt ska det genom förordning av statsrådet föreskrivas om justering av de belopp som anges i 1 mom. och i 6 § så att de motsvarar förändringarna i lönenivån.

Arbetsmarknadsstöd beviljas utan behovsprövning under den tid en person deltar i sysselsättningsfrämjande service.

Arbetsmarknadsstöd betalas utan behovsprövning också till en person som har fyllt 55 år och som uppfyller arbetsvillkoret när han eller hon blir arbetslös.

3 mom. har upphävts genom L 20.12.2013/1049.

4 mom. har upphävts genom L 20.12.2013/1049.

Arbetsmarknadsstödet är 50 procent av det enligt 4 § 1–3 mom. och 6–8 § beräknade arbetsmarknadsstödet, om den arbetssökande bor i sina föräldrars hushåll och inte har uppfyllt arbetsvillkoret.

Från ett arbetsmarknadsstöd till fullt belopp räknat per månad avdras i de fall som avses i 2 mom. 2 punkten 50 procent av den del av inkomsten som bestäms enligt 6 § och som överstiger inkomstgränsen i 2 mom. 2 punkten i denna paragraf. Arbetsmarknadsstöd som nedsatts på grund av föräldrarnas inkomster ska dock vara minst så stort som anges i 1 mom.

Om sökanden bor i samma hushåll som sina föräldrar och föräldrarnas inkomster överstiger den inkomstgräns som avses i 2 mom. 2 punkten, men sökanden på ett tillförlitligt sätt kan visa att föräldrarna faktiskt inte stöder honom eller henne ekonomiskt, ska arbetsmarknadsstödet betalas utan ett avdrag enligt 1 mom.

Arbetsmarknadsstöd betalas efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån en tid som motsvarar sammanlagt fem hela arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor.

Till självrisktiden räknas dock den i 3 kap. 3 § 4 mom. avsedda självrisktiden för dagpenning och rehabiliteringspenning enligt sjukförsäkringen. Till självriskdagarna räknas också de dagar för vilka en person har betalats arbetsmarknadsstöd med stöd av 10 kap.

Självrisktiden är i kraft tills personen i fråga uppfyller arbetsvillkoret enligt 5 kap. 3 eller 7 §.

Arbetsmarknadsstödet betalas utan tidsbegränsning.

Det kan bestämmas att resebidrag ska betalas för högst fyra månader efter det att anställningsförhållandet inleddes, dock högst så länge som anställningsförhållandet varar. Resebidrag betalas för fem dagar i veckan trots vad som i 3 kap. 2 § bestäms om antalet förmånsdagar per vecka.

1 § har upphävts genom L 30.4.2010/313.

2 § har upphävts genom L 28.12.2012/1001.

3 § har upphävts genom L 28.12.2012/1001.

4 § har upphävts genom L 28.12.2012/1001.

4 a § har upphävts genom L 8.6.2012/288.

5 § har upphävts genom L 30.4.2010/313.

6 § har upphävts genom L 8.6.2012/288.

7 § har upphävts genom L 8.6.2012/288.

Arbetsmarknadsstöd beviljas i form av sysselsättningsbonus den som tar emot ett arbete som räknas in i arbetsvillkoret för löntagare och varar i minst tre månader.

Som sysselsättningsbonus betalas det arbetsmarknadsstöd som avses i 7 kap. 4 § 1 och 2 mom. Arbetsmarknadsstödet betalas i form av sysselsättningsbonus för en månad räknat från det att anställningsförhållandet inleddes. Den som fått sysselsättningsbonus har inte rätt till jämkad arbetslöshetsförmån för den första månaden i arbete.

Sådana kommuner som avses i 1 § 2 mom. 4 punkten är också de kommuner som deltar i ordnandet av tjänster för långtidsarbetslösa som koordineras av i 1 mom. nämnda kommuner.

Som personens boendekommun betraktas den kommun där hans eller hennes adress som antecknats i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem ligger.

Om personen inom tre månader från det att anställningsförhållandet inleddes säger upp sig eller genom sitt eget förfarande orsakar att anställningsförhållandet upphör, återkräver Folkpensionsanstalten sysselsättningsbonusen i sin helhet. Sysselsättningsbonusen återkrävs dock inte, om arbets- och näringsbyrån bedömer att det funnits en giltig orsak till att anställningsförhållandet avslutats. I fråga om deltidsanställdas rätt till jämkad arbetslöshetsförmån föreskrivs i 4 kap. och om återkrav i 11 kap.

Sysselsättningsbonus söks hos arbets- och näringsbyrån. Ansökan kan göras tidigast två veckor innan arbetet inleds.

När anställningsförhållandet har inletts ger arbets- och näringsbyrån ett arbetskraftspolitiskt utlåtande till Folkpensionsanstalten om den sökandes rätt till sysselsättningsbonus enligt 1–3 §. Folkpensionsanstalten betalar sysselsättningsbonusen i dess helhet när den har fått det arbetskraftspolitiska utlåtandet.

På sysselsättningsbonusen tillämpas bestämmelserna om resebidrag i 14 kap. 3 a § 2 mom.

9 kap. har upphävts genom L 22.12.2009/1188.

Försörjningen för en arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service tryggas genom arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd.

2 mom. har upphävts genom L 28.12.2012/918.

Under tiden för sysselsättningsfrämjande service betalas sådan arbetslöshetsförmån som den arbetssökande har rätt till medan han eller hon är arbetslös.

Arbetslöshetsförmånen betalas endast för den tid då personen i fråga är i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice avsedd arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån. Om personen är sysselsatt på heltid i över två veckor har han eller hon inte rätt till arbetslöshetsförmån.

4 mom. har upphävts genom L 28.12.2012/1001.

5 mom. har upphävts genom L 8.6.2012/288.

I 5 § föreskrivs det om rätt till arbetslöshetsförmån för studietiden för en studerande som deltar i arbetskraftsutbildning och som inte kan betraktas som arbetslös enligt 2 kap. 1 § 2 mom.

Under tiden för arbetskraftsutbildning och arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån tillämpas inte 2 och 2 a kap., 3 kap. 1 § 3 mom., 7 kap. 2 § eller 6 kap. 8 §.

Bestämmelser om betalning av arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning under tiden för sysselsättningsfrämjande service finns i 7 kap. 8 §.

Om den studerande har rätt till arbetslöshetsförmån med stöd av 1 mom. 1 punkten, betalas han eller hon grunddagpenning, den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel eller arbetsmarknadsstöd samt barnförhöjning för utbildningstiden. Om den studerande har rätt till arbetslöshetsförmån med stöd av 1 mom. 2 punkten, har han eller hon också rätt till den inkomstrelaterade dagpenningens förtjänstdel enligt 6 kap. 2 § 1 mom.

Om utbildningen ordnas som fristående helheter så att utbildningsperioderna inte direkt följer på varandra, är den studerande inte i arbetskraftsutbildning mellan utbildningsperioderna.

Bestämmelser om ersättning för resekostnader och andra kostnader för uppehälle till arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service finns i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.

En mottagare av arbetslöshetsförmån som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas nio euro i kostnadsersättning för varje dag som den arbetslöse deltar i verksamhet enligt sysselsättningsplanen eller den aktiveringsplan som avses i 5 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.

Grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd ska sökas skriftligen hos Folkpensionsanstalten. Inkomstrelaterad dagpenning ska sökas skriftligen hos den arbetslöshetskassa där den arbetssökande är medlem. Ansökan om resebidrag kan också lämnas till arbetskraftsbyrån.

Arbetslöshetsförmåner beviljas inte utan särskilt vägande skäl retroaktivt för längre tid än tre månader före den tidpunkt då ansökan anhängiggjordes.

Ansökan blir anhängig när den anländer till Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan. Har ansökan om inkomstrelaterad dagpenning avslagits, anses ansökan om grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd ha blivit anhängig när ansökan om inkomstrelaterad dagpenning anlände till arbetslöshetskassan, under förutsättning att grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd har sökts inom tre månader efter det att sökanden erhöll kännedom om arbetslöshetskassans avslagsbeslut.

Ansökan ska behandlas utan ogrundat dröjsmål.

Beslut om en arbetslöshetsförmån ska ges senast den 30 kalenderdagen från det att ansökan har anlänt.

Om ett beslut inte kan ges inom den tid som föreskrivs i 2 mom., därför att arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten på grund av att ansökan är bristfällig eller av annan orsak inte har de uppgifter som behövs för att avgöra ärendet, ska beslutet dock ges senast den fjortonde kalenderdagen från det att arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten har mottagit de uppgifter som behövs för att avgöra ärendet.

Den som ansöker om en arbetslöshetsförmån skall lämna Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan de uppgifter som behövs för beviljande och utbetalning av förmånen. Den som får eller ansöker om en förmån är dessutom skyldig att lämna Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan de utredningar som de begär och som behövs i synnerhet för att konstatera att makar har separat ekonomi och bor åtskils på det sätt som avses i 1 kap. 7 §. Den som ansöker om en förmån skall till den företagarkassa som ger det utlåtande som avses i 3 § ge de uppgifter som behövs för utlåtandet.

Den som ansöker om en arbetslöshetsförmån ska på det sätt som arbets- och näringsbyrån bestämmer för arbets- och näringsbyrån förete de utredningar som förutsätts enligt arbets- och näringsbyråns utlåtande och som berör honom eller henne personligen.

Om en sådan förändring inträffar i en förmånstagares omständigheter som kan påverka rätten att få en förmån eller minska förmånsbeloppet, ska han eller hon omedelbart underrätta den som betalar ut arbetslöshetsförmånen om förändringen. Förmånstagaren ska omedelbart underrätta arbets- och näringsbyrån eller arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter om en förändring i förhållanden som avses i 4 §.

Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan skall i ärenden som gäller beviljande, förvägrande, justering, indragning och återkrav av en arbetslöshetsförmån ge sökanden ett skriftligt beslut. Något beslut ges inte om justeringen av en förmån beror uteslutande på en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning, förutsatt att sökanden inte särskilt yrkar på ett beslut. Sökanden skall ges ett skriftligt beslut även när arbetslöshetsförmånen betalas till ett kommunalt organ på det sätt som bestäms i 9 §. Sökanden skall begära ett beslut om indexjustering eller en justering av förmånen under utbetalningstiden som beror på någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning inom 30 dagar efter att han eller hon har delgetts justeringen. Sökanden anses ha delgetts ändringen inom den tid som avses i 12 kap. 6 §.

Innan Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan fattar beslut i ett arbetskraftspolitiskt ärende skall de begära ett arbetskraftspolitiskt utlåtande enligt 4 §. En löntagarkassa skall när den behandlar ett ärende enligt 5 kap. 7 § 3 mom. innan beslutet fattas begära utlåtande från företagarkassan i fråga om personens rätt att få förmåner som beviljas företagare och om förmånens belopp. Den företagarkassa som personen utträtt ur när han eller hon anslutit sig till löntagarkassan skall utan ogrundat dröjsmål ge ett utlåtande om uppfyllandet av arbetsvillkoret för företagare, den arbetsinkomst som den inkomstrelaterade dagpenningen grundar sig på, förmånens fulla belopp, inverkan av vinst från försäljning av företagsegendom och om andra omständigheter som behövs för att avgöra ärendet och betala förmånen. Löntagarkassan skall följa utlåtandet om det inte finns särskilda skäl att avvika från det. Löntagarkassan skall sända beslutet om den förmån som den beviljat med stöd av arbetsvillkoret för företagare för kännedom till den företagarkassa i vilken personen som medlem senast uppfyllt arbetsvillkoret för företagare.

Arbetslöshetskassans beslut delges genom att beslutet sänds per post genom brev under den adress som uppgetts för utbetalaren av förmånen. I fråga om delgivningen av beslut om förmåner som enligt lag verkställs av Folkpensionsanstalten föreskrivs separat i lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001). Vid delgivning av beslut på elektronisk väg iakttas vad som bestäms i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

Ett arbetskraftspolitiskt utlåtande ges på begäran av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan. Utlåtandet ska på begäran av Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan kompletteras utan dröjsmål. Om en arbetssökande har meddelat arbetskraftsmyndigheten att han eller hon ansöker om arbetsmarknadsstöd eller arbetslöshetsdagpenning, kan det arbetskraftspolitiska utlåtandet ges och kompletteras utan särskild begäran.

Det arbetskraftspolitiska utlåtandet delges den arbetssökande i samband med ett beslut enligt 3 §. Den arbetssökande har rätt att på begäran få uppgift om utlåtandet från arbetskraftsmyndigheten.

Närmare bestämmelser om lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden och om innehållet i utlåtandena får utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.

Arbetskraftsmyndigheten ska underrätta Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan om att en arbetssökande, enligt artikel 64 i grundförordningen, har begett sig till en annan stat för att söka arbete där.

Arbetslöshetsförmåner utbetalas minst en gång i månaden i efterskott till ett av förmånstagaren angivet konto inom Europeiska unionen. En enstaka förmånspost kan betalas även på annat sätt, om det inte är möjligt att betala in den på ett konto eller om förmånstagaren anför särskilda skäl som Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan godkänner.

Om den arbetslöshetsförmånspost som skall betalas till en person för en månad skulle vara mindre än 50 procent av grunddagpenningen, utbetalas förmånen inte.

Utbetalningen av en arbetslöshetsförmån kan tillfälligt avbrytas eller beloppet av den förmån som skall betalas kan minskas, om det på grundval av ändrade förhållanden eller någon annan orsak är uppenbart att mottagaren inte längre har rätt till förmånen eller att förmånsbeloppet borde minskas. Förmånstagaren skall omedelbart underrättas om avbrott och minskning, och beslutet om förmånen skall meddelas utan dröjsmål.

7 § har upphävts genom L 29.12.2005/1217.

Till den som har rätt till arbetslöshetsförmån kan på grundval av hans eller hennes ansökan utan beslut betalas arbetslöshetsförmån i förskott.

Förskott kan få vara betalt för sammanlagt högst två månader. Förskottet avdras från en arbetslöshetsförmån som beviljas senare och avdraget görs när förmånen betalas. Förskottet kan också betraktas som förskottsbetalning på någon annan arbetslöshetsförmån som beviljas senare. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan kan då kvitta beloppet av en förmån som i förskott betalats till ett för stort belopp mot en förmån som beviljas senare.

Om ett i 6 § socialvårdslagen avsett kommunalt organ begär det, kan en arbetslöshetsförmån av särskilt vägande skäl delvis eller helt och hållet och tills vidare eller för viss tid utbetalas till organet för att användas för underhållet av förmånstagaren, hans eller hennes familj och barn som han eller hon försörjer.

Har ett kommunalt organ i enlighet med 23 § lagen om utkomststöd betalat utkomststöd i förskott mot en emotsedd arbetslöshetsförmån, utbetalas arbetslöshetsförmånen, till den del den motsvarar förskottet, till organet på dess begäran.

Den barnförhöjning som avses i 6 kap. 6 § betalas till Folkpensionsanstalten på dess begäran för att användas för barnets underhåll för den tid då underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd (580/2008) betalas till barnet sedan mottagaren av en arbetslöshetsförmån försummat sin underhållsskyldighet gentemot barnet.

Har en arbetslöshetsförmån betalts utan grund eller till ett för stort belopp, skall den överbetalda förmånen återkrävas.

Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen av arbetslöshetsförmånen utan grund inte berodde på svikligt förfarande från förmånstagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet. Återkravet kan dessutom frångås helt efter det att beslut om återkrav har givits, om det med beaktande av förmånstagarens ekonomiska situation inte längre är ändamålsenligt att fortsätta återkrävandet eller om det med hänsyn till det förmånsbelopp som inte återkrävts medför oskäliga kostnader att fortsätta återkrävandet.

En arbetslöshetsförmån som betalts till ett för stort belopp återkrävs inte till den del beloppet överstiger det belopp av en förmån enligt 14 § 1 mom. som Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan har uppburit av en retroaktiv pension som beviljats på grundval av arbetsoförmåga.

Ett lagakraftvunnet beslut om återkrav får verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft.

11 § har upphävts genom L 29.12.2005/1217.

Om en person säger upp sig från sitt arbete eller genom sitt eget förfarande orsakar att anställningsförhållandet avslutas inom två månader efter det att det anställningsförhållande inleddes på basis av vilket resebidrag enligt 7 kap. 3 § har betalats, återkrävs resebidraget, om återkrav inte är oskäligt. På återkrav tillämpas i övrigt vad som bestäms i 10 §.

Resebidraget återkrävs inte om personen har haft en sådan giltig orsak att lämna arbetet som anges i 2 a kap. 3 § 1 punkten.

Belopp som skall återkrävas kan kvittas mot förmåner som Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan senare betalar, likväl med beaktande av vad som i utsökningslagen (37/1895) bestäms om den minimiutkomstdel som skall undantas vid utmätning av lön. Utan samtycke kan kvittning dock endast ske mot en förmån enligt denna lag eller en därmed jämställbar annan förmån. Med förmånstagarens samtycke kan kvittning även ske mot en annan förmån och till ett större belopp än skyddat belopp vid utmätning.

Om den som retroaktivt beviljas folkpension, barnförhöjning enligt folkpensionslagen, garantipension eller pension på grundval av arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, generationsväxlings- eller avträdelsepension, avträdelseersättning, avträdelsestöd eller dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, rehabiliteringspenning enligt lagen om rehabiliteringspenning, dagpenning eller olycksfallspension enligt lagen om olycksfallsförsäkring har fått en arbetslöshetsförmån för samma tid, får arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten driva in den grundlösa arbetslöshetsförmånen från den pension, den avträdelseersättning, det avträdelsestöd, den dagpenning eller den olycksfallspension som betalas retroaktivt.

Arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten skall minst två veckor innan en i 1 mom. avsedd förmån utbetalas meddela pensionsanstalten eller försäkringsanstalten att förmånen i enlighet med 1 mom. skall betalas till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten.

Har någon utan grund erhållit grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd för samma tid för vilken honom eller henne retroaktivt beviljas en annan förmån enligt denna lag, får Folkpensionsanstalten från inkomstrelaterad dagpenning som skall betalas retroaktivt uppbära den grunddagpenning eller det arbetsmarknadsstöd som för denna tid betalts utan grund. På motsvarande sätt får arbetslöshetskassan från grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd som skall betalas retroaktivt uppbära inkomstrelaterad dagpenning som betalts utan grund.

Grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd får inte utmätas.

Ett avtal om överföring av en rättighet enligt denna lag på någon annan är ogiltigt.

Beslut om återkrav av i 10 och 12 § avsedda förmåner, stöd eller bidrag som betalts till ett för stort belopp skall fattas inom fem år räknat från utbetalningsdagen. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.

Närmare bestämmelser om ansökan om arbetslöshetsförmåner och om utredningar som skall ges i samband därmed samt om utbetalning av arbetslöshetsförmåner utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som är missnöjd med Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans beslut får söka ändring i det hos besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och den som är missnöjd med ett beslut av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen. I försäkringsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

Besvärsskriften skall lämnas in till Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan i fråga inom 30 dagar från det ändringssökanden fick del av beslutet.

Utkomstskyddsombudet har rätt att söka ändring i ett ärende som gäller de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner eller fördelning av rättegångskostnader genom att i enlighet med 1 mom. anföra besvär hos besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden inom 30 dagar från det arbetssökanden fick del av Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans beslut och hos försäkringsdomstolen inom 30 dagar från det arbetskraftsmyndigheten fick del av beslutet.

Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans beslut skall trots att ändring har sökts följas till dess ärendet avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Ändring i arbetskraftsmyndighetens bindande utlåtande får inte sökas särskilt genom besvär.

2 § har upphävts genom L 29.12.2005/1217.

3 § har upphävts genom L 8.12.2006/1089.

Om Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan till alla delar godkänner de yrkanden som framställts i besvär som inlämnats till den, skall den ge ett rättelsebeslut i ärendet. I ett rättelsebeslut får ändring sökas enligt 1 §.

Kan Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan inte rätta det beslut som besvären avser på det sätt som nämns i 1 mom., skall den inom 30 dagar efter besvärstidens utgång sända besvärsskriften jämte sitt utlåtande till besvärsinstansen för behandling. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan kan härvid genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner ett yrkande i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, skall denna omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas.

Från den i 2 mom. föreskrivna tiden kan avvikelse göras, om inhämtande av tilläggsutredning som behövs med anledning av besvären kräver det. Ändringssökanden skall härvid utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet skall dock alltid sändas till besvärsinstansen inom 60 dagar från besvärstidens utgång.

Om den som får arbetslöshetsförmån, efter det att beslutet har meddelats, retroaktivt har beviljats en förmån eller ersättning som med stöd av 3 kap. 3 § 1 mom., 3 kap. 4 §, 4 kap. 7 § eller 4 kap. 8 § ska beaktas, kan arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt.

Om den som får arbetslöshetsförmån har beviljats arbetslöshetsförmån under tiden för sysselsättningsfrämjande service och sådan kostnadsersättning som nämns i 10 kap. 6 §, på grund av att sökanden har lämnat uppenbart felaktig information om sitt deltagande i den sysselsättningsfrämjande servicen, kan arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av den som saken gäller avgöra ärendet på nytt.

Har besvär som anförs hos besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden eller försäkringsdomstolen kommit in efter utgången av den tid som föreskrivs i 1 §, kan besvärsinstansen trots förseningen ta upp besvären till prövning, om det har funnits vägande skäl till förseningen.

Ändringssökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter att beslutet postades under den adress han eller hon uppgivit, om inte något annat visas. Utkomstskyddsombudet anses ha fått del av ett beslut av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden den sjunde dagen efter att beslutet postades under arbetskraftsmyndighetens adress, om inte något annat visas.

Om ett lagakraftvunnet beslut av Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden på yrkande av Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan eller en part undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden ska bereda parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. I ett beslut av besvärsnämnden får ändring inte sökas genom besvär.

Om ett lagakraftvunnet beslut av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden eller försäkringsdomstolen grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på yrkande av Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan i fråga eller en part undanröja beslutet och bestämma att ärendet skall behandlas på nytt. Försäkringsdomstolen skall bereda parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs.

Efter att ha yrkat att ett i 1 eller 2 mom. avsett beslut skall undanröjas kan Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan, tills ärendet har avgjorts på nytt, temporärt inställa utbetalningen av förmånen eller betala den enligt sitt yrkande.

Likaså kan Finansinspektionen för besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden föreslå att ett på ovan nämnt sätt felaktigt beslut av en arbetslöshetskassa eller för försäkringsdomstolen att ett beslut av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden ska undanröjas. Efter att ha gjort en sådan framställning kan Finansinspektionen förordna att utbetalningen av förmånen ska inställas temporärt eller att den ska betalas till det belopp framställningen avser. Dessutom har utkomstskyddsombudet rätt att ansöka om att ett lagakraftvunnet beslut i ett ärende som gäller arbetskraftspolitiska förutsättningar ska undanröjas enligt vad som föreskrivs i 1 och 2 mom.

Ansökan om undanröjande av ett beslut skall göras inom fem år från det att beslutet har vunnit laga kraft. Av synnerligen vägande skäl kan ett beslut undanröjas på ansökan som gjorts även efter utgången av den föreskrivna tiden.

Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I beslutet får ändring sökas enligt 1 §.

Delgivning av det hörande som avses i 1 och 2 mom. ska ske på det sätt som bestäms i 59 § i förvaltningslagen (434/2003).

Om Folkpensionsanstaltens eller en arbetslöshetskassas beslut grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt.

Ett beslut får rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas.

Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och försäkringsdomstolen kan ålägga arbetskraftsmyndigheten att helt eller delvis ersätta Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa för rättegångskostnaderna i ett ärende där Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan åläggs att betala en parts rättegångskostnader och skyldigheten att betala rättegångskostnader huvudsakligen eller delvis grundar sig på ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som avses i 1 kap. 4 § 3 mom. Arbetskraftsmyndigheten ska höras om fördelningen av ersättningsansvaret.

Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden är första besvärsinstans i ärenden som gäller utkomstskyddet för arbetslösa. Dessutom är besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden besvärsinstans i de ärenden om vilka bestäms särskilt i lag.

Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden verkar inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Kostnaderna för dess verksamhet betalas av statens medel.

Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden har en ordförande, som kan sköta uppdraget som huvudsyssla, samt ett behövligt antal vice ordförande, lagfarna medlemmar, läkarmedlemmar samt medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden och som handlar under domaransvar. För andra medlemmar än ordföranden och vice ordförandena förordnas personliga suppleanter.

Statsrådet förordnar ordföranden och vice ordförandena samt de övriga medlemmarna och deras suppleanter för fem år i sänder. Om en plats blir ledig under mandatperioden, utses en efterträdare för återstoden av perioden. Angående deras rätt att kvarstå i uppdraget gäller i övrigt vad som bestäms om innehavare av domartjänst. Av de medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden skall hälften utses på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och hälften på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer.

Medlemmarna i besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden skall vara förtrogna med frågor som gäller utkomstskyddet för arbetslösa. Ordföranden, vice ordförandena och de lagfarna medlemmarna samt deras suppleanter skall dessutom ha avlagt examen som medför behörighet för domartjänst. Läkarmedlemmarna och deras suppleanter skall vara legitimerade läkare.

När de tillträder sitt uppdrag skall besvärsnämndens ordförande, vice ordförande och medlemmar avlägga domared eller avge domarförsäkran så som bestäms i 1 kap. 6 a och 7 § i rättegångsbalken, om de inte tidigare har avlagt domared eller avgett domarförsäkran.

Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden är uppdelad på sektioner så som dess förvaltningssektion bestämmer.

Rättskipningsärenden avgörs av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden i en sektion med minst fyra och högst sex medlemmar och vars ordförande är besvärsnämndens ordförande eller en vice ordförande. Vid behandlingen av ett ärende vars avgörande på ett väsentligt sätt beror på medicinska synpunkter skall en de medlemmar som deltar i behandlingen vara läkare. En sektion är beslutför då ordföranden, en lagfaren medlem eller en läkarmedlem samt två medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden är närvarande. Den ena av de sistnämnda medlemmarna skall ha förordnats på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och den andra på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer.

För säkerställande av en enhetlig tolkning kan ordföranden för besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden eller en sektion eller dess ordförande förordna att ett ärende som behandlas i sektionen eller en fråga som hör till ett ärende skall avgöras i en förstärkt sektion. Den förstärkta sektionen består av besvärsnämndens ordförande, vice ordförandena samt medlemmarna i den sektion som tidigare har behandlat ärendet. Den förstärkta sektionen är beslutför när besvärsnämndens ordförande eller en vice ordförande samt minst två tredjedelar av de övriga medlemmarna är närvarande. För de övriga medlemmarna gäller dessutom vad som bestäms i 2 mom.

Om ett ärende som skall avgöras av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden är av principiell betydelse för tillämpningen av en lag eller om en sektions avgörande skulle komma att avvika från tidigare praxis, kan besvärsnämndens ordförande eller sektionen eller dess ordförande förordna att ärendet skall behandlas i besvärsnämndens plenum. Plenum är beslutfört då ordföranden eller en vice ordförande och minst hälften av de övriga medlemmarna är närvarande. För att plenum skall vara beslutfört krävs dessutom att minst två medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden är närvarande. Den ena av medlemmarna skall ha förordnats på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och den andra på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer. Vid behandlingen av ett ärende vars avgörande på ett väsentligt sätt beror på medicinska synpunkter skall en närvarande medlem vara läkare.

Sektionerna, den förstärkta sektionen och plenum är dock beslutföra endast om sammanlagt högst hälften av de närvarande medlemmarna är medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden. En sektion är beslutför också när ordföranden och minst två andra medlemmar är närvarande, förutsatt att de medlemmar som hör till sektionen i beslutför sammansättning och som inte är närvarande skriftligen före sammanträdet har meddelat att de enhälligt förenar sig om föredragandens framställning och även de närvarande medlemmarna intar samma ståndpunkt.

Ett ärende som avses i 1 mom. får dock också avgöras i en sektion som avses i 3 § 2 mom., om ärendets art förutsätter detta.

I besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden behandlas förvaltningsärendena av förvaltningssektionen. Besvärsnämndens ordförande, eller vid förhinder för denne en av vice ordförandena, är ordförande för sektionen, och övriga medlemmar i sektionen är vice ordförandena för besvärsnämnden, två lagfarna medlemmar och två medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden. Av de sistnämnda medlemmarna skall den ena ha förordnats till medlem i besvärsnämnden på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och den andra på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer. Med undantag för förvaltningssektionens ordförande och vice ordföranden skall medlemmarna ha personliga suppleanter.

Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden väljer i plenum de lagfarna medlemmarna i förvaltningssektionen samt de medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden och deras suppleanter bland besvärsnämndens lagfarna medlemmar, medlemmar som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden och deras suppleanter.

Förvaltningssektionen vid besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden är beslutför när besvärsnämndens ordförande, eller vid förhinder för denne en av vice ordförandena, de båda medlemmarna som är insatta i förhållandena inom arbetslivet och på arbetsmarknaden och en lagfaren medlem är närvarande.

Vid behandlingen av ärenden i besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden tillämpas förvaltningsprocesslagen, om inte något annat föreskrivs särskilt genom lag.

Det som i 38 § i förvaltningsprocesslagen föreskrivs om muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen på begäran av en enskild part gäller också muntlig förhandling i besvärsnämnden. Oberoende av vad som föreskrivs i 2 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen tillämpas i besvärsnämnden också de bestämmelser i 37, 39, 39 a–39 g och 40–50 § i den lagen som gäller behandling och utredning av ärenden. Bestämmelserna om extraordinärt ändringssökande i 11 kap. i förvaltningsprocesslagen tillämpas inte på ärenden som hör till besvärsnämndens behörighet.

I fråga om offentlighet vid rättegång i besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och nämndens sammansättning vid avgörande i ett ärende som gäller offentlighet vid rättegång föreskrivs i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar.

Ett beslut av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden delges genom att beslutet sänds per post till mottagaren under den adress mottagaren har uppgett för besvärsnämnden. Ett lagakraftvunnet beslut av besvärsnämnden verkställs såsom en lagakraftvunnen dom.

Besvärsnämnden kan lämna en skriftlig eller muntlig utredning obeaktad, om utredningen kommer in till besvärsnämnden först den dag då ärendet avgörs eller därefter.

Vid behandlingen av ärenden i besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden tillämpas förvaltningsprocesslagen, om inte något annat föreskrivs särskilt genom lag.

Det som i 38 § i förvaltningsprocesslagen föreskrivs om muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen på begäran av en enskild part gäller också muntlig förhandling i besvärsnämnden. Oberoende av vad som föreskrivs i 2 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen tillämpas i besvärsnämnden också de bestämmelser i 37 och 39–50 § i nämnda lag som gäller behandling och utredning av ärenden. Bestämmelserna om extraordinärt ändringssökande i 11 kap. i förvaltningsprocesslagen tillämpas inte på ärenden som hör till besvärsnämndens behörighet.

I fråga om offentlighet vid rättegång i besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och nämndens sammansättning vid avgörande i ett ärende som gäller offentlighet vid rättegång föreskrivs i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar.

Ett beslut av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden delges genom att beslutet sänds per post till mottagaren under den adress mottagaren har uppgett för besvärsnämnden. Ett lagakraftvunnet beslut av besvärsnämnden får verkställas såsom en lagakraftvunnen dom.

Besvärsnämnden kan lämna en skriftlig eller muntlig utredning obeaktad, om utredningen kommer in till besvärsnämnden först den dag då ärendet avgörs eller därefter.

Närmare bestämmelser om organisationen för besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden, dess personal, behandlingen av ärenden och dess verksamhet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närmare bestämmelser om organiseringen av arbetet i besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden kan utfärdas i besvärsnämndens arbetsordning som fastställs av besvärsnämndens förvaltningssektion.

Folkpensionsanstalten skall underrätta arbetslöshetskassan i fråga om en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning eller dennes make beviljas stöd för hemvård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn.

Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av Skatteförvaltningen avgiftsfritt få sådana uppgifter om inkomsterna för personer som erhåller arbetslöshetsförmåner och som behövs för att utreda missbruk av dessa förmåner.

Folkpensionsanstalten och besvärsinstanser enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av penninginstitut på begäran avgiftsfritt få de uppgifter om den som ansöker om eller får arbetsmarknadsstöd som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som gäller arbetsmarknadsstöd som behandlas, om tillräckliga uppgifter och utredningar inte fås på något annat sätt och det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som den som ansöker om eller får förmånen har lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga och han eller hon inte har gett sitt samtycke till att uppgifterna erhålls. Begäran om erhållande av uppgifter ska framställas skriftligen och innan begäran framställs ska sökanden eller mottagaren underrättas om den.

Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna rätt att lämna ut uppgifter som de erhållit i samband med sina uppdrag till arbetskraftsmyndigheten när det är fråga om omständigheter som påverkar de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner.

Utan hinder av sekretessbestämmelserna kan uppgifter som nämns i 1 mom. lämnas vidare till behörig myndighet för utredande av förseelser och brott och för väckande av åtal.

Folkpensionsanstalten har rätt att i enskilda fall vid behandlingen av en förmån enligt denna lag använda uppgifter som den erhållit för skötseln av andra uppdrag som ålagts den, om det är uppenbart att de inverkar på nämnda förmån och uppgifterna enligt lag skall beaktas i beslutsfattandet och om Folkpensionsanstalten även annars skulle ha rätt att erhålla uppgifterna särskilt.

Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna har, utöver vad som bestäms i 29 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), rätt att under de förutsättningar som föreskrivs i nämnda moment öppna en teknisk anslutning till sådana sekretessbelagda uppgifter i sina register som de med stöd av denna lag har rätt att lämna ut till de mottagare som avses i detta kapitel.

Vad som i denna paragraf bestäms om öppnande av en teknisk anslutning och utlämnande av uppgifter med hjälp av den gäller också Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas rätt att få i 1 mom. avsedda sekretessbelagda uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning.

Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får sekretessbelagda uppgifter inhämtas även utan samtycke av den till skydd för vars intressen sekretessen har föreskrivits. Innan en teknisk anslutning öppnas skall den som ber om uppgifter förete en utredning om att uppgifterna kommer att skyddas på behörigt sätt.

Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna har, utöver vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter till ministerier, skatteförvaltningen samt inrättningar och sammanslutningar som sköter det lagstadgade socialskyddssystemet och som sköter sociala trygghetsförmåner som påverkas av förmåner enligt denna lag, lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter om en person som erhållit en förmån eller ersättning enligt denna lag, uppgifter om utbetalda förmåner och ersättningar samt andra med dessa jämförbara uppgifter som är nödvändiga för sammanställande av personuppgifter och andra tillsynsåtgärder av engångsnatur som utförs för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot den sociala tryggheten samt till polis- och åklagarmyndigheter ovan nämnda uppgifter som är nödvändiga för utredande av brott och för väckande av åtal. Uppgifter om hälsotillståndet eller uppgifter som är avsedda att beskriva grunderna för socialvård som lämnas till en person får dock inte utlämnas.

Folkpensionsanstalten har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, till kommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter i fråga om sådana personer till vilka arbetsmarknadsstöd betalas av kommunens medel med stöd av 14 kap. 3 a § samt uppgifter om beloppet av utbetalt arbetsmarknadsstöd under den föregående månaden.

Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna skall på förhand på lämpligt sätt informera den som ansöker om en förmån om var uppgifter om honom eller henne kan inhämtas och vart de som regel kan utlämnas.

Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att på begäran av behörig myndighet för utsökning lämna ut uppgifter om beloppen av förmåner enligt denna lag, dock inte om de förmåner som inte beaktas vid beräkning av skyddat belopp som avses i 4 kap. 7 § utsökningslagen. Dessutom har Folkpensionsanstalten rätt att uppge andra inrättningar som den vet betalar ut pensioner och andra sociala förmåner.

Utkomstskyddsombudet har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att avgiftsfritt av arbets- och näringsbyrån och arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter få uppgifter om arbetskraftspolitiska utlåtanden i den omfattning ombudets uppgifter det kräver. Utkomstskyddsombudet kan bestämma att Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan eller besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden ska delge utkomstskyddsombudet beslut som gäller namngivna personer.

I personuppgiftslagen (523/1999) föreskrivs om den tid personuppgifter får lagras och om de registrerades rättsskydd.

I lagen om Finansinspektionen (878/2008) och i lagen om försäkringskassor föreskrivs om Finansinspektionens rätt att få och lämna uppgifter.

De i 6 kap. 1 och 6 § angivna beloppen justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001).

De belopp som avses i 1 mom. motsvarar det poängtal för folkpensionsindex enligt vilket beloppet av de folkpensioner som betalades ut i januari 2012 har beräknats.

De belopp som anges i 2 kap. 7 § 1 mom. 7 punkten, 5 kap. 4 § 3 mom. och 7 § 1 mom. samt i 6 kap. 11 § 2 mom. justeras årligen vid ingången av januari med den lönekoefficient (lönekoefficient) som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.

De belopp som avses i 1 mom. anges i 2013 års nivå. Vid justering av beloppen ska de avrundas till närmaste hela euro.

De belopp som avses i 1 mom. anges i 2013 års nivå.

Om granskningsperioden för arbetsvillkoret 28 månader för löntagare eller 48 månader för företagare förlängs av en godtagbar orsak, justeras med lönekoefficienten den lön eller arbetsinkomst som på grund av förlängningen av granskningsperioden tas med när den lön eller arbetsinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen beräknas. Lönen eller arbetsinkomsten justeras till samma nivå som det år då den inkomstrelaterade dagpenningen började.

Om den lön som ligger till grund för löntagarens inkomstrelaterade dagpenning bestäms på basis av 6 kap. 4 § 3 mom. eller företagarens arbetsinkomst på basis av 6 kap. 5 § 3 mom., justeras lönen eller arbetsinkomsten med lönekoefficienten till samma nivå som det år då den inkomstrelaterade dagpenningen började. Justeringen av lönen eller arbetsinkomsten förutsätter att delinvalidpension eller deltidspension har fortsatt utan avbrott i minst tre år och att pensionen eller deltidsarbetet vid sidan av en sådan pension har upphört.

Stipendieperioden räknas ut så att arbetsstipendiet divideras med det månatliga beloppet av skattefritt stipendium under det år som stipendiet beviljades, om det inte av stipendiebeslutet eller i övrigt framgår hur lång den stipendieperiod är som avses i 5 kap. 3 § 2 mom., 7 § 2 mom. och 10 § 2 mom.

Bestämmelser om finansieringen av löntagares inkomstrelaterade dagpenning finns i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner och bestämmelser om finansieringen av företagares inkomstrelaterade dagpenning i lagen om arbetslöshetskassor.

Grunddagpenningen och den därtill hörande barnförhöjningen samt förhöjningsdelen finansieras med statsmedel och intäkterna av löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie.

De 300 utbetalningsdagarna för arbetsmarknadsstöd börjar räknas från början efter det att personen på nytt blivit berättigad till arbetsmarknadsstöd efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret och maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen gått ut. Det arbetsmarknadsstöd och den därtill anslutna barnförhöjning, den förhöjningsdel enligt 7 kap. 4 § och det resebidrag enligt 7 kap. 3 § som betalats ut för tiden för sysselsättningsfrämjande service finansieras dock alltid med statsmedel, och arbetsmarknadsstöd som betalats ut för den tiden räknas inte in i de 300 utbetalningsdagarna för arbetsmarknadsstöd.

Staten ska månatligen till Folkpensionsanstalten betala förskott för grunddagpenningen så att förskottens belopp motsvarar det belopp som det beräknas att staten ska betala det året och att förskottet räcker till för att täcka utgifterna under varje månad.

Staten skall månatligen till Folkpensionsanstalten betala förskott för arbetsmarknadsstödet och ersättningar för uppehälle så att förskottens belopp motsvarar det belopp som det beräknas att staten skall betala det året. Staten skall dessutom till Folkpensionsanstalten betala ett så stort belopp att Folkpensionsanstaltens likviditet för betalning av arbetsmarknadsstödet vid varje tidpunkt är tillräckligt tryggad (likviditetsbelopp). Likviditetsbeloppet skall återbetalas till staten när det inte längre behövs för att trygga likviditeten för arbetsmarknadsstödet. Det beräknade belopp av likviditetsbeloppet som inte har återbetalts vid utgången av året beaktas som förskottsbetalning på statens andel när beloppet av statens finansieringsandel fastställs för det följande året.

Folkpensionsanstalten kan använda förskott som avses i 1 mom. också för kostnader som avses i artiklarna 69 och 70 i förordningen om samordning av social trygghet.

Folkpensionsanstalten uppbär hos kommunerna månatligen i efterskott deras finansieringsandel, som Folkpensionsanstalten använder som en del av det arbetsmarknadsstöd den betalar ut. Om en kommun inte har betalt sin finansieringsandel senast på den förfallodag som anges genom förordning, uppbärs för dröjsmålstiden en dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).

Som hemkommun för en mottagare av arbetsmarknadsstöd betraktas den kommun som den dag enligt 3 a § 1 mom. då arbetsmarknadsstödet betalts ut är antecknad som mottagarens hemkommun i det befolkningsdatasystem som avses i befolkningsdatalagen (507/1993).

De kostnadsersättningar som avses i 10 kap. 6 § i denna lag och i 9 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice finansieras med statsmedel.

Genom förordning av statsrådet bestäms närmare om fastställandet och betalningen av förskott och slutlig finansiering till Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna, om uppbörden av kommunens finansieringsandel till Folkpensionsanstalten enligt 3 a § samt om betalningen av det likviditetsbelopp som avses i 3 b § 2 mom.

De förvaltningskostnader som Folkpensionsanstalten förorsakas av verksamhet enligt denna lag hänförs till anstaltens förvaltningskostnader.

De ersättningar som Folkpensionsanstalten betalar till bosättningsstaten i enlighet med artikel 65.6 och 65.7 i grundförordningen finansieras med statsmedel.

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar allmänna anvisningar i syfte att åstadkomma en enhetlig praxis i fråga om arbetslöshetsförmånerna. Anvisningarna bereds av Finansinspektionen.

För att åstadkomma en enhetlig praxis kan genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet bestämmas närmare om det förfarande som skall iakttas vid arbetslöshetskassorna när de beviljar, betalar ut och återkräver förmåner som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003, dock så att 9 kap. 6 § 2 mom. 3 punkten samt 3 och 4 mom. träder i kraft den 1 juli 2003.

Beloppen i 6 kap. 1 och 6 § motsvarar det poängtal för folkpensionsindex enligt vilket beloppet av de folkpensioner som betalts ut i januari 2001 har beräknats.

Lagens 3 kap. 6 § tillämpas när det anställningsförhållande som utgör grunden för att den förmån som avses i lagrummet har utbetalats har upphört efter att denna lag trätt i kraft.

Utan hinder av vad som bestäms i 4 kap. 1 § 3 punkten tillämpas på en person vars jämkningsperiod pågår när denna lag träder i kraft den lag angående jämkning av förmåner som gäller vid ikraftträdandet till utgången av jämkningsperioden.

Utan hinder av 4 kap. 6 § 1 mom. i denna lag kan, även om maximitiden har uppfyllts, jämkad arbetslöshetsförmån beviljas en sådan person som avses i 4 kap. 1 § 1 mom. 1–4 punkten fram till den 31 december 2009.

Vid tillämpningen av 5 kap. 3 § 2 mom. jämställs med arbetslöshetsdagpenning enligt denna lag arbetslöshetsdagpenning som betalts den 1 januari 1997 eller för tiden efter det.

Vid tillämpningen av lagens 5 kap. 2 § 1 mom. och 6 § 1 mom. beaktas också medlemskap i en arbetslöshetskassa från tiden före denna lag trädde i kraft.

Lagens 6 kap. 3 § tillämpas på en arbetssökande vars anställningsförhållande har upphört efter ikraftträdandet, dock så att 6 kap. 3 § inte tillämpas om avgångsbidrag har beviljats eller beviljas på grundval av ett sådant tidigare anställnings- eller tjänsteförhållande som har upphört under fem år räknat bakåt från upphörandet av det anställningsförhållande på grundval av vilket arbetslöshetsförmån söks.

Vid tillämpningen av lagens 6 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten och 10 § 1 punkten beaktas också medlemskap i en löntagarkassa från tiden före denna lag trädde i kraft.

Arbete, arbetspraktik, arbetsprövning och arbetskraftspolitisk vuxenutbildning efter att denna lag trätt i kraft räknas in i skyldigheten att vara i arbete som avses i 8 kap. 2 § 4 mom. i denna lag.

Arbete eller företagsverksamhet före denna lag trädde i kraft räknas in i arbetsvillkoret enligt 9 kap. 5 § 2 mom. i denna lag.

Utan hinder av 9 kap. 6 § 1 mom. är arbetsmarknadsstödet från och med den 1 januari till och med den 30 juni 2003 dock 60 procent av det enligt nämnda moment beräknade arbetsmarknadsstödet.

Utbildningsdagpenning som beviljas för utbildning som börjar efter att denna lag trätt i kraft bestäms på det sätt som föreskrivs i 6 kap. 3 §.

Bestämmelsen i 11 kap. 10 § 3 mom. om återkrav av arbetslöshetsdagpenning tillämpas på återkrav av grundlöst utbetald arbetslöshetsdagpenning som riktar sig till tiden efter ikraftträdandet.

Lagens 14 kap. 2 § tillämpas på personer för vilka den maximala dagpenningsperiod som avses i 6 kap. 7 eller 8 § börjar efter att lagen trätt i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Om det i någon annan lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den hänvisas till lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller lagen om arbetsmarknadsstöd eller förmåner som beviljas med stöd av dem, skall hänvisningen anses avse motsvarande bestämmelser i denna lag och arbetslöshetsförmåner enligt denna lag, om inte något annat följer av denna lag.