Denna förordning tillämpas på arbete i vilket ett sådant agens används eller förekommer som på goda grunder kan antas medföra ökad risk för arbetstagaren att insjukna i cancer.

På ämnen som kan orsaka genetiska skador (mutagena ämnen) som används eller förekommer i arbete tillämpas vad som i denna förordning bestäms om agens som medför risk för cancersjukdomar. På dem tillämpas dock inte 3, 17 och 18 §.

Denna förordning tillämpas inte på tobaksrök i omgivningen och avvärjande av cancerrisk i samband därmed.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet fastställs en förteckning över sådana agens som medför risk för cancersjukdom för de arbetstagare som är exponerade för agensen och över vilka skall föras den förteckning som avses i 2 § lagen om ett register över dem som i sitt yrke är exponerade för cancerframkallande ämnen och processer (förteckning över exponerade arbetstagare).

I förteckningen kan förbud och begränsningar tas in gällande användningen av agens i arbetet.

I all sådan verksamhet där det finns risk för exponering för agens som medför risk för cancersjukdom skall arten och omfattningen av den exponering som arbetstagarna utsätts för samt exponeringstidens längd och de risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet som exponeringen medför bedömas och nödvändiga åtgärder vidtas.

Då riskerna bedöms skall alla exponeringssätt beaktas.

Bedömningen skall göras regelbundet och alltid då omständigheterna förändras på ett sådant sätt att förändringarna kan öka arbetstagarnas exponering för agens som medför risk för cancersjukdom.

Arbetsgivaren skall bevara den gällande bedömningen av riskerna och motsvarande tidigare bedömningar samt de uppgifter som bedömningarna baserar sig på, samt på begäran ge bedömningarna till arbetarskyddsmyndigheten. När arbetsgivaren upphör med sin verksamhet skall arbetsgivaren lämna in de bedömningar och uppgifter som avses ovan till den behöriga arbetarskyddsmyndigheten.

Särskilt mottagliga arbetstagare får inte anlitas för arbete i vilket exponering för agens som medför risk för cancersjukdom förekommer.

Arbetsgivaren ska minska användningen på arbetsplatsen av agens som medför risk för cancersjukdom, särskilt genom att när det är tekniskt möjligt och rimligen kan genomföras ersätta dem med ämnen, blandningar eller arbetsmetoder som inte är farliga eller som är mindre farliga.

Om det enligt den bedömning som avses i 4 § finns en risk för arbetstagarens hälsa, ska arbetsgivaren förhindra att arbetstagarna utsätts för exponering.

Om det inte rimligen eller i tekniskt hänseende är möjligt att ersätta agens som medför risk för cancersjukdom med ämnen, blandningar eller arbetsmetoder som inte är farliga att använda eller som är mindre farliga för hälsan eller säkerheten, ska arbetsgivaren säkerställa att de agens som medför risk för cancersjukdom hanteras i ett slutet system så långt detta tekniskt är möjligt.

Om ett slutet system inte är tekniskt möjligt, ska arbetsgivaren säkerställa att den exponering som arbetstagarna utsätts för blir så liten som det tekniskt är möjligt.

Exponering för ett ämne som medför risk för cancersjukdom får inte överskrida det gränsvärde som anges i bilagan till denna förordning.

Med gränsvärde avses koncentrationsgränsen för medeltalet av koncentrationerna, vägda enligt tid, av det ämne i arbetstagarens inandningsluft som medför risk för cancersjukdom. Medeltalet beräknas för den referensperiod som avses i bilagan.

Arbetsgivaren skall informera arbetstagarna om en sådan oväntad farosituation eller olycka som eventuellt kan medföra att arbetstagarna utsätts för en ovanliga exponering.

I vissa arbeten, såsom servicearbete, där det kan förutses att den exponering arbetstagaren utsätts för kan öka betydligt och där tekniska åtgärder i syfte att minska exponeringen har vidtagits så långt det är möjligt, skall arbetsgivaren efter att ha utrett frågan tillsammans med arbetstagarna eller deras representanter vidta tillräckliga åtgärder i syfte att begränsa den tid arbetstagarna utsätts för exponering så att den är så kort som möjligt och att säkerställa att arbetstagarna skyddas då de utför sådant arbete.

I de situationer som nämns i 1 mom. skall arbetstagarna ges skyddskläder och personliga andningsskydd som de måste använda så länge den avvikande exponeringen pågår. En avvikande exponering får inte vara oavbruten och exponeringstiden skall för varje arbetstagare begränsas så att den är så kort som möjligt.

Tillräckliga åtgärder skall vidtas för säkerställande av att de i 1 mom. avsedda områdena tydligt har avskiljts och märkts ut eller att obehöriga personers tillträde till områdena har förhindrats på något annat sätt.

Arbetsgivarna skall vidta tillräckliga åtgärder för att säkerställa att endast de arbetstagare vilkas arbete eller uppgifter förutsätter det får tillträde till de områden där sådant arbete utförs som enligt resultaten av en bedömning enligt 4 § har påvisats medföra fara för arbetstagarnas säkerhet eller hälsa.

Arbetsgivarna skall informera arbetstagarna om anordningar och behållare som innehåller agens som medför risk för cancersjukdom, säkerställa att alla behållare, förpackningar och anordningar som innehåller sådana agens är märkta på ett tydligt och lättläst sätt samt ställa fram väl synliga varningskyltar.

Vid behov skall arbetstagarnas exponering för agens som medför risk för cancersjukdom följas upp genom arbetshygieniska mätningar på arbetsplatsen samt genom biologiska mätningar av den exponering som arbetstagaren utsätts för.

Arbetsgivaren skall, i syfte att följa med arbetstagarnas hälsotillstånd, ordna nödvändiga hälsoundersökningar för avvärjande av risk för cancersjukdom på det sätt som i lagen om företagshälsovård (743/1978) och med stöd av den närmare föreskrivs.

För anteckning i förteckningen över exponerade arbetstagare skall arbetsgivaren i enlighet med 4 och 15 § bedöma arbetstagarnas exponering för agens som medför risk för cancersjukdom.

Vid utredningen av den exponering för agens som medför risk för cancersjukdom som en arbetstagare, en arbetstagargrupp, en yrkesgrupp eller en arbetstagare inom en viss bransch eller ett visst verksamhetsområde utsätts för kan som bedömningsgrund användas utredningar och mätningar som har utförts på andra arbetsplatser under motsvarande förhållanden samt andra relevanta uppgifter om faktorer som inverkar på exponeringen.

Hanteras på en arbetsplats agens som medför risk för cancersjukdom, eller förekommer där annan exponering för sådana agens, och tillräcklig klarhet inte föreligger om exponeringens omfattning, kan som exponerade under respektive exponeringsår antecknas sådana arbetstagare som under året i fråga har hanterat ämnet eller annars under en betydande del av sin arbetstid utsatts för exponering för agenset under minst 20 arbetsdagar.

Som utsatta för exponering skall dock alltid antecknas sådana arbetstagare som på grund av olycksfall, en produktionsstörning, ett exceptionellt arbetsskede eller av annan motsvarande orsak under en kort tidsperiod i ovanligt hög grad exponeras för ett agens som medför risk för cancersjukdom.

Bensen eller produkter som innehåller över en volymprocent bensen får inte användas som lösnings- eller utspädningsmedel om den inte används i ett slutet system eller om inte andra lika säkra arbetsmetoder nyttjas.

Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning meddelas av social- och hälsovårdsministeriet.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2000.

Bestämmelser som utfärdats med stöd av det statsrådsbeslut som nämns i 2 mom. 2 punkten skall alltjämt tillämpas. Det statsrådsbeslut som nämns i 3 punkten i nämnda moment tillämpas till den 31 mars 2003.

På mutagena ämnen som avses i 1 § tillämpas denna förordning från den 1 april 2003.

Gränsvärdet 1 ppm för bensen, vilket nämns i bilagan, tillämpas från den 1 juni 2003. Före denna tidpunkt tillämpas gränsvärdet 3 ppm. Gränsvärdet 3 ppm för vinylkloridmonomer och 5 mg/m ³ för damm från hårda träslag tillämpas från den 1 april 2003.