1 kap. har upphävts genom F 11.12.2003/1053.

Statsrådet utnämner utrikesråd, administrationsdirektören, kommunikationsdirektören, ekonomidirektören, datadirektören, ambassadråd, lagstiftningsråd, konsultativa tjänstemän och handelsråd.

Övriga tjänstemän inom utrikesförvaltningen utnämns av utrikesministeriet.

Beträffande tjänstemännen inom utrikesförvaltningen beslutar utrikesministeriet om ärenden som gäller lön, bisysslotillstånd, tjänstledighet, permittering, avslutande av tjänsteförhållande och avstängning från tjänsteutövning samt avtal om anställningsvillkoren som ingås med tjänstemannen och skriftlig varning till en tjänsteman.

Beslut med anledning av ett rättelseyrkande enligt 52 § statstjänstemannalagen (750/1994) vilket gällar ekonomisk förmån av anställningsförhållandet ges av utrikesministeriet.

4 § har upphävts genom F 9.4.2015/360.

Av de tjänstemän som avses i 4–17 punkten krävs dessutom förtrogenhet med de uppgifter som ingår i tjänsten.

Av de tjänstemän som avses i 5 § 1 mom. 1, 2, 4–7, 11, 13 och 14 punkten krävs utmärkt förmåga att i tal och skrift använda finska samt nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda svenska. Av specialsakkunniga från landskapet Åland krävs inte förmåga att använda finska. Av övriga tjänstemän som avses i 5 § 1 mom. och av biträdande byråsekreterare krävs god förmåga att i tal och skrift använda finska samt nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda svenska.

Som kunskap i främmande språk krävs av de tjänstemän som avses i 5 § 1 mom. 1 punkten god förmåga att i tal och skrift använda engelska och ett av följande språk: arabiska, franska, japanska, kinesiska, portugisiska, ryska, spanska eller tyska.

Som kunskap i främmande språk krävs av de tjänstemän som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten god förmåga att i tal och skrift använda arabiska, engelska, franska, japanska, kinesiska, portugisiska, ryska, spanska eller tyska samt dessutom nöjaktig förmåga att använda ett annat av de nämnda språken.

Som kunskap i främmande språk krävs av de tjänstemän som avses i 5 § 1 mom. 3 punkten god förmåga att i tal och skrift använda engelska, franska, ryska, spanska eller tyska.

Som kunskap i främmande språk krävs av de tjänstemän som avses i 5 § 1 mom. 4–17 punkten den språkkunskap som behövs för att sköta tjänsten.

7 § har upphävts genom F 16.12.2010/1118.

8 § har upphävts genom F 16.12.2010/1118.

För tjänstemän som utnämnts till attaché i tjänsteförhållande för viss tid anordnar utrikesministeriet ett utbildningsprogram som inbegriper förberedande utbildning för uppgifter inom utrikesförvaltningen samt praktik vid ministeriet och utrikesrepresentationen. Utbildningen och praktiken ska sammantaget räcka minst ett och ett halvt och högst två och ett halvt år.

För tjänstemän som utnämnts till biträdande byråsekreterare i tjänsteförhållande för viss tid anordnar utrikesministeriet ett utbildningsprogram som inbegriper förberedande utbildning för uppgifter inom utrikesförvaltningen samt praktik vid ministeriet och utrikesrepresentationen. Utbildningen och praktiken för biträdande byråsekreterare ska sammantaget räcka minst ett år och högst ett och ett halvt år.

En beskickning leds av en beskickningschef. En ledande tjänsteman kan dock förordnas att leda en ambassad, en legation eller en i 6 § 2 mom. lagen om utrikesförvaltningen avsedd diplomatisk representation, om någon chef inte har förordnats för beskickningen eller om beskickningschefen har ackrediterats från en annan stat.

När uppgiften som beskickningschef eller ledande tjänsteman är vakant, leds beskickningen enligt utrikesministeriets beslut av en ledande tjänsteman som interimistiskt har förordnats till uppgiften eller av en tjänsteman som förordnats att sköta löpande ärenden.

Ställföreträdare vid förhinder för beskickningschefen eller en ledande tjänsteman är den tjänsteman som bestäms i beskickningens arbetsordning eller genom särskilt beslut av beskickningen.

Beskickningen avgör de ärenden som med stöd av lag eller förordning hör till dess behörighet. Beskickningens beslutanderätt omfattar ärenden som gäller beskickningens interna förvaltning, om inte något annat föreskrivs.

Utrikesministeriet avgör ärenden som hänför sig till verksamheten vid en beskickning och som gäller köp, hyrning, underhyrning, försäljning och annan överlåtelse samt nybyggnad och grundlig reparation av fastigheter, verksamhetslokaler, bostäder och andra lokaliteter. Ministeriet leder, följer och utvecklar skötseln och upprätthållandet av fastigheter, verksamhetslokaler, bostäder och andra lokaliteter.

En beskickning kan beviljas anslag för lokala projekt inom utvecklingssamarbetet samt för andra särskilda ändamål. Beskickningen avgör ärenden som gäller avtal och andra rättshandlingar i anslutning till användningen av sådana anslag.

Utrikesministeriet kan i enskilda fall bemyndiga en beskickning att ingå avtal eller utföra någon annan rättshandling i ett ärende där beslutanderätten ankommer på ministeriet.

Utrikesministeriet kan dessutom bemyndiga beskickningschefen eller någon annan tjänsteman som tjänstgör vid beskickningen att underteckna en förbindelse, ett avtal eller någon annan handling som ministeriet har godkänt.

Beskickningen har en arbetsordning i vilken bestäms om beskickningens organisation, beredningen och avgörandet av ärenden samt den övriga interna förvaltningen.

Fastställandet av arbetsordningen hör till beskickningschefens beslutanderätt.

Vid en beskickning avgörs ärendena av beskickningschefen, om inte något annat föreskrivs i lagstiftningen eller bestäms i beskickningens arbetsordning.

En ledande tjänsteman vid en ambassad eller legation utövar beskickningschefens beslutanderätt, om inte en sidoackrediterad beskickningschef förbehåller sig beslutanderätten i enskilda fall.

Beslut om tjänsteresor hör till beskickningens beslutanderätt. Utrikesministeriet kan dock av särskilda skäl förordna en tjänsteman inom utrikesförvaltningen med en beskickning som tjänsteställe att företa en tjänsteresa.

En ambassad eller en legation och konsulaten i samma stationeringsland samarbetar så att ambassaden eller legationen samordnar beskickningarnas verksamhet.

Beskickningarna skall anpassa sina öppettider till lokala förhållanden och behov med beaktande av lokala högtidsdagar samt ämbetsverks och affärers öppethållning.

Om öppettiderna bestäms i beskickningens arbetsordning.

Den personal som tjänstgör vid en beskickning med stöd av 25 och 26 § lagen om utrikesförvaltningen bildar med tanke på ekonomiförvaltningen vid beskickningen separata enheter som hör till respektive myndighet. Utrikesministeriet och myndigheterna i fråga skall i samråd bereda ärenden som föranleds härav och som gäller beredningen av statsbudgeten och andra ärenden som hänför sig till beskickningens ekonomiförvaltning.

En beskickning kan stängas temporärt av särskilda skäl. Utrikesministeriet beslutar om temporär stängning av en beskickning och om öppnandet av den på nytt.

Dessutom kan en ständig eller särskild representation besluta att representationen skall stängas för högst fyra veckor under en tid då verksamheten vid respektive organisation eller samarbetsorgan har avbrutits på grund av en semesterperiod eller av andra skäl.

Stängning av en beskickning innebär att beskickningen inte är öppen för allmänheten och att den sedvanliga verksamheten vid beskickningen har avbrutits. Om förflyttning av en tjänsteman som tjänstgör vid beskickningen eller utsändande på tjänsteresa i de fall som avses i 1 och 2 mom. besluts särskilt i enlighet med respektive bestämmelser.

Till ambassadernas och de konsulära beskickningarnas uppgifter hör export- och investeringsfrämjande myndighetstjänster utomlands.

Beskickningschefen leder den export- och investeringsfrämjande verksamheten i stationeringslandet.

I uppgifter vid en beskickning tjänstgör tjänstemän i gemensamma tjänster inom utrikesförvaltningen samt utsänd personal som står i arbetsförhållande till utrikesministeriet.

Till beskickningspersonalen hör också de personer som avses i 25–27 § lagen om utrikesförvaltningen.

Dessutom kan beskickningen anställa personal i arbetsavtalsförhållande och praktikanter så att ministeriet har beslutanderätt med avseende på den totala mängden personal vid beskickningen.

Ministeriet styr beskickningarnas allmänna personalpolitik och personalutgifter och deras utveckling.

Om förordnande av beskickningscheferna till deras uppgifter bestäms i grundlagen.

Beslut om förordnande av tjänstemän inom utrikesförvaltningen till andra uppgifter vid en beskickning fattas av utrikesministeriet.

I samband med beredningen av förordnande av chefen för Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen ska det begäras utlåtande från statsrådets kansli.

I ett beslut om förordnande till uppgift eller i ett separat beslut som kompletterar ett dylikt kan bestämmas att en tjänsteman inom utrikesförvaltningen har uppgifter och tillhör personalen förutom vid den beskickning som är tjänstemannens tjänsteställe även vid någon annan beskickning.

Om inte något annat följer av ett beslut som avses i 1 mom., kan ambassaden eller legationen förordna en tjänsteman inom utrikesförvaltningen som tillhör dess diplomatiska personal även till en annan stat där chefen för beskickningen är sidoackrediterad. Härvid hör tjänstemannen även till personalen vid den ambassad eller legation som eventuellt finns i staten i fråga.

Till chef för en ambassad, en ständig representation, en särskild representation och ett generalkonsulat förordnas ett utrikesråd.

Till chef för en legation och till ledande tjänsteman vid en ambassad eller en legation förordnas ett utrikesråd eller ett ambassadråd.

Till chef för ett konsulat och ett vicekonsulat förordnas ett ambassadråd, en utrikessekreterare, en administrativ utrikessekreterare eller en administrativ attaché.

Beskickningschefen leder beskickningens verksamhet och svarar för att beskickningens uppgifter sköts på ett resultatrikt och ekonomiskt sätt.

En ledande tjänsteman har i tillämpliga delar samma uppgifter som beskickningschefen.

Med tjänstetitel avses en benämning som visar tjänstemannens rang och värdighet och som används inom utrikesrepresentationen.

I andra fall än de som avses i 2 mom. kan utrikesministeriet utfärda allmänna bestämmelser om de tjänstetitlar som skall användas inom utrikesrepresentationen och besluta om tjänstetiteln i enskilda fall.

På verksamheten vid ett honorärkonsulat skall endast bestämmelserna i detta kapitel tillämpas.

Finland har sådana honorärkonsulat som avses i 7 § lagen om utrikesförvaltningen på de orter där utrikesministeriet har utnämnt en person såsom chef vid ett honorärkonsulat eller en konsularagent.

Till honorär generalkonsul, honorärkonsul eller honorär vicekonsul såsom chef vid ett honorärkonsulat eller till konsularagent som leder en konsularagentur utnämner utrikesministeriet en person som lämpar sig för uppgiften och som skriftligen har förbundit sig att iaktta de bestämmelser som gäller honorärkonsulat.

Ministeriet kan för samma honorärkonsulat utöver chefen utnämna även andra honorärkonsuler och honorära vicekonsuler.

Utnämningen kan gälla tills vidare eller för viss tid.

Uppdraget som honorärkonsul för viss tid upphör då den fastställda tiden går ut, om inte tiden förlängs.

Uppdraget som honorärkonsul upphör också då utrikesministeriet beviljar en honorärkonsul avsked på begäran eller annars befriar en honorärkonsul från uppdraget.

En honorärkonsul anses ha avgått från sitt uppdrag vid utgången av det kalenderår då han eller hon fyller 70 år, om inte ministeriet av särskilda skäl ger honom eller henne rätt att fortsätta i sitt uppdrag högst två år i sänder.

Honorärkonsulerna står inte i tjänste- eller arbetsförhållande till utrikesförvaltningen och de får inte heller arvode för uppdraget.

Ambassaderna och legationerna övervakar och styr honorärkonsulaten i stationeringslandet. Honorärkonsulat som ligger inom verksamhetsområdet för ett konsulat som leds av en utsänd tjänsteman står dock i första hand under detta konsulats ledning och övervakning.

Honorärkonsulaten står dessutom under utrikesministeriets ledning och övervakning i enlighet med 2 § 2 mom. lagen om utrikesförvaltningen.

En beskickning som avses i 31 § 1 mom. kan av särskilda skäl ersätta kostnaderna för ett honorärkonsulat och dess personal samt andra nödvändiga kostnader.

Ett honorärkonsulat kan även understödas genom att lokaliteter ställs till honorärkonsulatets förfogande eller så att en person i arbetsavtalsförhållande till beskickningen tjänstgör vid honorärkonsulatet, om stationeringslandet tillåter det.

Denna förordning träder i kraft den 2 mars 2000.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 10 februari 1995 om utrikesförvaltningen (166/1995) jämte ändringar.

Om en beskickning inte har någon arbetsordning när denna förordning träder i kraft skall en arbetsordning fastställas senast den 31 december 2000.

Efter förordningens ikraftträdande skall utrikesministeriet utan dröjsmål genom sitt beslut fastställa de administrativa arrangemang som avses i 19 och 20 § och som förekommer då förordningen träder i kraft.

En sådan skriftlig förbindelse som avses i 28 § 1 mom. krävs av honorärkonsuler som utnämns den 1 januari 2001 eller därefter.