Syftet med förmyndarverksamheten är att bevaka de personers intressen och rätt som på grund av omyndighet, sjukdom eller frånvaro eller av någon annan orsak inte själva kan sköta sina ekonomiska angelägenheter.

Om någons intressen skall bevakas i andra än ekonomiska angelägenheter skall förmyndarverksamheten handha detta till den del som anges nedan.

Omyndig är den som inte har fyllt 18 år (minderårig) och den som har fyllt 18 år (myndighetsåldern) men förklarats omyndig.

En omyndigs ekonomiska och andra angelägenheter som avses i denna lag sköts av en intressebevakare.

För en myndig som behöver stöd i skötseln av sina angelägenheter kan förordnas en intressebevakare enligt vad som bestäms i denna lag. Om förordnande av intressebevakare inte är en tillräcklig åtgärd för att trygga en myndig persons intressen, kan den myndiges handlingsbehörighet begränsas så som anges nedan.

Intressebevakare för en minderårig är vårdnadshavarna, om inte något annat bestäms nedan. Domstolen kan dock i enlighet med detta kapitel skilja vårdnadshavaren från uppdraget att vara intressebevakare och vid behov förordna en annan person till intressebevakare för den minderårige.

Intressebevakare för en myndig är den som av domstolen eller förmyndarmyndigheten har förordnats till uppdraget.

Domstolen eller förmyndarmyndigheten kan förordna flera intressebevakare och vid behov bestämma hur uppgifterna skall fördelas mellan dem.

Till intressebevakare kan förordnas en person som är lämplig för uppdraget och ger sitt samtycke. Vid prövning av lämpligheten skall bland annat beaktas den föreslagna intressebevakarens skicklighet och erfarenhet samt uppdragets art och omfattning.

En omyndig kan inte vara intressebevakare.

Om vårdnadshavaren för ett barn är minderårig när barnet föds, blir vårdnadshavaren barnets intressebevakare när vårdnadshavaren fyller 18 år.

Om en minderårig eller den vars handlingsbehörighet har begränsats saknar intressebevakare på grund av att intressebevakaren avlidit eller av någon annan orsak, skall domstolen förordna en intressebevakare för honom eller henne.

Förmyndarmyndigheten skall vid behov hos tingsrätten göra en ansökan om förordnande av intressebevakare.

En intressebevakare får förordnas av domstol för en myndig person som på grund av sjukdom, störningar i de psykiska funktionerna eller försvagat hälsotillstånd eller av någon annan motsvarande orsak saknar förmåga att bevaka sina intressen eller sköta personliga eller ekonomiska angelägenheter som kräver åtgärder och som inte på annat sätt blir skötta på lämpligt sätt. Förmyndarmyndigheten ska vid behov hos tingsrätten ansöka om att intressebevakare förordnas.

En intressebevakare kan förordnas om den som behöver intressebevakning inte motsätter sig detta. Om personen i fråga motsätter sig att en intressebevakare förordnas, kan en intressebevakare likväl förordnas, om vederbörande med beaktande av sin situation och sitt behov av intressebevakning inte har tillräcklig orsak att motsätta sig åtgärden.

Ett intressebevakaruppdrag kan begränsas till att gälla en viss rättshandling, ett visst ärende eller viss egendom.

För en minderårig som har fyllt 17 år kan en intressebevakare förordnas enligt vad som anges i 8 §. Uppdraget som intressebevakare börjar i sådana fall när den minderårige fyller 18 år.

Om en intressebevakare på grund av sjukdom eller av en orsak som avses i 32 § 2–5 mom. eller av någon annan orsak är tillfälligt förhindrad att sköta sitt uppdrag, kan domstolen förordna en ställföreträdare för denne.

På ställföreträdaren tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om intressebevakare.

I de fall som avses i 1 mom. förutsätter ett förordnande av intressebevakare att den vars intresse skall bevakas förmår förstå sakens betydelse och begär att en viss person skall förordnas till intressebevakare.

Förmyndarmyndigheten kan dessutom på intressebevakarens begäran förordna en ställföreträdare för denne i de fall som avses i 11 §.

Ansökan om förordnande av intressebevakare med stöd av 12 § skall göras hos den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet.

Om inte något annat bestäms i lag utgör ett förordnande av en intressebevakare inget hinder för huvudmannen att själv förfoga över sin egendom eller företa rättshandlingar.

Ett intressebevakarförordnande gäller tills vidare eller den tid som anges när förordnandet ges. Om en intressebevakare har förordnats för en viss uppgift, är förordnandet i kraft tills uppgiften har fullgjorts.

Domstolen kan vid behov ändra intressebevakarens uppdrag eller uppdragets giltighetstid.

Om en intressebevakare har förordnats med stöd av 8 eller 9 §, kan förutom domstolen också förmyndarmyndigheten vid behov ändra intressebevakaruppdraget eller uppdragets giltighetstid. Detta förutsätter dessutom att huvudmannen har förmåga att förstå sakens betydelse och att huvudmannen tillsammans med intressebevakaren begär att intressebevakaruppdraget eller uppdragets giltighetstid skall ändras.

Domstolen skall skilja intressebevakaren från uppdraget om det visar sig att intressebevakaren är oförmögen eller olämplig att sköta det eller om det finns något annat särskilt skäl därtill.

Domstolen skall skilja intressebevakaren från uppdraget också när intressebevakaren själv begär det. En förälder som är vårdnadshavare för sitt minderåriga barn kan endast av särskilda skäl på egen begäran befrias från uppgiften att vara sitt barns intressebevakare.

Förutom domstolen kan också förmyndarmyndigheten på begäran av intressebevakaren skilja denne från uppdraget, såvida inte intressebevakaren är en förälder som är vårdnadshavare för sitt minderåriga barn. Samtidigt kan förmyndarmyndigheten på eget initiativ vid behov förordna att intressebevakaren skall kvarstå i uppdraget till dess att en ny intressebevakare har förordnats.

När intressebevakaren har en ställföreträdare, upphör dennes uppdrag när intressebevakaren och ställföreträdaren efter det hindret upphört tillsammans gör en anmälan till den förmyndarmyndighet som avses i 46 eller 47 §. Om intressebevakaren och ställföreträdaren har skilda åsikter i fråga om huruvida ställföreträdarens uppdrag har upphört, skall tingsrätten på ansökan av någondera avgöra ärendet.

Domstolen ska på ansökan besluta att intressebevakarens uppdrag ska upphöra när huvudmannen inte längre har behov av intressebevakning. Domstolen får även besluta att uppdraget ska upphöra om huvudmannen har bosatt sig i en främmande stat och det inte längre är möjligt att uppnå intressebevakningens ursprungliga syfte.

Om en intressebevakare har förordnats med stöd av 8 eller 9 § får, förutom domstolen, också förmyndarmyndigheten i enlighet med 3 mom. besluta att intressebevakarens uppdrag ska upphöra. Detta förutsätter dessutom att huvudmannen har förmåga att förstå sakens betydelse och att huvudmannen tillsammans med intressebevakaren begär att ett beslut fattas om att intressebevakarens uppdrag ska upphöra.

5 mom. har upphävts genom L 11.2.2011/122.

Ändring av intressebevakaruppdraget enligt 15 § 3 mom., skiljande av intressebevakaren från dennes uppdrag enligt 16 § 3 mom. eller förordnande om att intressebevakarens uppdrag skall upphöra enligt 17 § 4 mom. söks hos den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet.

Om en intressebevakare har förordnats med stöd av 8 eller 9 §, ska förmyndarmyndigheten under det fjärde kalenderåret efter förordnandet på eget initiativ reda ut om det finns skäl till fortsatt intressebevakning och vid behov göra en ansökan hos tingsrätten om att uppdraget som intressebevakare ska upphöra. Utredningen ska göras på nytt vart fjärde kalenderår. Någon utredning behöver inte göras om det med beaktande av grunden för intressebevakarförordnandet eller av någon annan orsak är uppenbart att behovet av intressebevakare är bestående.

Utredningen görs utgående från de uppgifter om huvudmannens situation som förmyndarmyndigheten har fått i samband med granskningen av redovisningen eller på annat sätt. Intressebevakaren ska höras i samband med utredningen. Huvudmannen ska höras om denne kan antas förstå sakens betydelse och om det vid utredningen har framkommit omständigheter som visar att intressebevakarförordnandet kan behöva ändras.

Ingen får omyndigförklaras om de övriga åtgärder som nämns i 1 mom. är tillräckliga för att trygga den myndiges intressen.

Handlingsbehörigheten får inte heller i övrigt begränsas mer än vad som är nödvändigt för att skydda vederbörandes intressen. Begränsningen får inte utsträckas till rättshandlingar som en omyndig enligt lag är behörig att företa. Domstolen kan emellertid av vägande skäl begränsa vederbörandes rätt att förfoga över vad denna efter begränsningsbeslutet förvärvar genom eget arbete.

En minderårigs handlingsbehörighet kan begränsas så som anges i 18 § efter att den minderårige fyllt 17 år. I sådana fall börjar begränsningen när den minderårige fyller 18 år.

När domstolen beslutar om begränsning av handlingsbehörigheten, skall den samtidigt vid behov förordna en intressebevakare för huvudmannen.

Om någon har företagit en rättshandling, som han eller hon inte har varit behörig att företa på grund av en begränsning av handlingsbehörigheten, gäller om rättshandlingens bindande verkan, återbetalning av prestationer och ersättning av prestationers värde eller av skada vad som bestäms i 26–28 §.

Ett beslut genom vilket någons handlingsbehörighet har begränsats gäller tills vidare eller den tid som anges i beslutet.

Begränsningen eller dess giltighetstid kan ändras på grund av förändrade förhållanden eller av någon annan orsak. Begränsningen skall upphävas när den inte längre är nödvändig.

Vad som anges i 17 b § tillämpas även om någons handlingsbehörighet har begränsats.

En omyndig har inte rätt att själv förfoga över sin egendom, ingå avtal eller företa andra rättshandlingar, om inte något annat bestäms i lag.

Om inte något annat bestäms i lag får den som har förklarats omyndig och kan förstå sakens betydelse själv besluta om ärenden som gäller hans eller hennes person.

En omyndig får företa rättshandlingar som med beaktande av omständigheterna är sedvanliga och av mindre betydelse.

En gåva eller gåvoutfästelse som gäller lös egendom och som utan intressebevakarens medverkan har givits en omyndig är bindande för givaren, om den omyndige har förstått sakens betydelse.

En omyndig har rätt att förfoga över vad som han eller hon under omyndigheten har förvärvat genom eget arbete samt över egendom som intressebevakaren i enlighet med 38 § har ställt till den omyndiges förfogande. Den omyndige har rätt att bestämma även över avkastningen av den ovan nämnda egendomen samt det som har kommit i stället för egendomen.

Om den omyndige utövar sin rätt på ett sätt som klart står i strid med hans eller hennes intressen eller om en sådan risk uppenbart föreligger, kan intressebevakaren överta förvaltningen av egendom som avses i 1 mom. till den del det är nödvändigt för att skydda den omyndiges intressen. Om åtgärden gäller den omyndiges arbetsinkomst skall förmyndarmyndighetens samtycke inhämtas.

En rättshandling som en omyndig inte har haft rätt att företa blir inte bindande för den omyndige om inte intressebevakaren har gett sitt samtycke till den.

En rättshandling som en omyndig har företagit blir bindande för den omyndige om intressebevakaren eller den omyndige själv godkänner den efter att ha blivit myndig.

En omyndigs rätt att upprätta testamente regleras i ärvdabalken.

Om en omyndig har företagit en rättshandling utan nödvändigt samtycke av intressebevakaren, har avtalsparten rätt att dra sig ur avtalet så länge det inte har godkänts eller fullgjorts på behörigt sätt.

Om den med vilken rättshandlingen företogs visste att den andra parten var omyndig, har den förstnämnde likväl inte rätt att dra sig ur avtalet under den tid inom vilken samtycke enligt avtal skall inhämtas eller som rimligen åtgår till inhämtandet. Parten kan emellertid dra sig ur en rättshandling så som anges i 1 mom. om parten hade anledning att anta att den omyndige trots omyndigheten hade rätt att företa rättshandlingen.

Den omyndige eller intressebevakaren skall underrättas om att en part drar sig ur en rättshandling.

Om en rättshandling som en omyndig har företagit utan nödvändigt samtycke inte blir bindande, skall vardera parten återställa vad som mottagits på grund av rättshandlingen eller, om detta inte är möjligt, ersätta dess värde. Den omyndige är dock inte skyldig att ge mera i ersättning än vad som har använts för den omyndiges skäliga underhåll eller vad som i övrigt har gagnat den omyndige.

Om vardera parten i en rättshandling är omyndig och om en part inte kan återställa vad som mottagits på grund av rättshandlingen, skall parten som ersättning betala ett belopp som för båda parterna kan betraktas som skäligt. När ersättningsbeloppet uppskattas skall vardera partens ställning då rättshandlingen företogs, förhållandena därefter samt övriga omständigheter beaktas.

Om en omyndig har fått till stånd en rättshandling genom en uppsåtlig, straffbar gärning, skall därigenom uppkommen skada, oberoende av gärningsmannens tillräknelighet samt utan hinder av 1 och 2 mom., ersättas med tillämpning av skadeståndslagen (412/1974).

En intressebevakare är behörig att företräda sin huvudman vid rättshandlingar som gäller huvudmannens egendom och ekonomiska angelägenheter, om domstolen inte har beslutat något annat när uppdraget gavs eller om något annat inte föreskrivs.

Om domstolen så förordnar, har intressebevakaren rätt att företräda huvudmannen också i ärenden som gäller huvudmannens person, om huvudmannen inte kan förstå sakens betydelse. Intressebevakaren har dock inte rätt att med stöd av ett sådant förordnande företräda huvudmannen i ett ärende varom annat bestämts.

Intressebevakaren är inte behörig att på huvudmannens vägnar samtycka till äktenskap eller adoption, erkänna faderskap, godkänna ett erkännande av faderskap, upprätta eller återkalla ett testamente eller företräda huvudmannen i andra sådana ärenden som på ett jämförbart sätt är personliga.

Om intressebevakarens rätt att föra huvudmannens talan vid domstolar och myndigheter bestäms särskilt.

Om en huvudman har flera intressebevakare skall dessa tillsammans sköta intressebevakaruppdraget, såvida domstolen inte har beslutat fördela uppgifterna mellan dem.

Om någon av intressebevakarna på grund av resa, sjukdom eller av någon annan orsak inte kan delta i beslutsfattandet och dröjsmål med beslutet skulle medföra olägenhet, är denna intressebevakares samtycke inte nödvändigt i ärendet. I ärenden som är av avsevärd betydelse för huvudmannen kan intressebevakarna dock endast besluta gemensamt, om inte huvudmannens fördel uppenbart kräver annat.

Om intressebevakarna inte är eniga i ett ärende i vilket de skall besluta gemensamt och dröjsmål med beslutet skulle medföra olägenhet, kan en intressebevakare begära ett beslut av förmyndarmyndigheten om vems åsikt som skall följas. Ett sådant beslut skall sökas hos den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet.

En fordran som ingår i den egendom som förvaltas av en intressebevakare kan betalas endast till intressebevakaren eller till huvudmannens konto som intressebevakaren anvisar. Också en till huvudmannen gjord betalning är likväl giltig om gäldenären inte visste och med beaktande av omständigheterna inte borde ha vetat att betalningen borde ha gjorts till intressebevakaren.

Om huvudmannen har ett konto i ett kreditinstitut, skall intressebevakaren meddela institutet vem eller vilka som får lyfta medel som finns på kontot.

En intressebevakare får inte skänka bort egendom som tillhör huvudmannen.

En intressebevakare får inte företräda huvudmannen när motparten är intressebevakaren själv, intressebevakarens make eller barn eller någon som intressebevakaren företräder. Om syskon har en gemensam intressebevakare, är han eller hon dock behörig att företräda syskonen vid arvskifte, om inte syskonens intressen är motstridiga på grund av yrkanden som har framställts vid skiftet eller andra omständigheter som har samband med skiftet.

Med makar avses i 2 och 3 mom. äkta makar och personer som lever under äktenskapsliknande förhållanden eller i något annat parförhållande i gemensamt hushåll. Med släktingar jämställs motsvarande halvsläktingar.

Intressebevakaren får inte heller företräda huvudmannen när intressebevakarens och huvudmannens intressen i saken kan bli motstridiga av någon annan än en i 2 eller 3 mom. nämnd orsak.

En intressebevakare som i enlighet med 10 § har förordnats för en frånvarande person får inte förrän tre år har förflutit sedan man senast hade vetskap om den frånvarande sälja dennes egendom, om inte försäljningen är nödvändig för betalning av en skuld, för boutredning, för förhindrande av att egendom förstörs eller av någon annan motsvarande orsak. En intressebevakare som i enlighet med 10 § har förordnats att bevaka en blivande ägares rätt får inte sälja egendom som har ställts under intressebevakarens uppsikt, om inte försäljningen är påkallad av någon orsak som nämns ovan.

En intressebevakare som avses i 1 mom. får företräda en arvinge eller testamentstagare i ärenden som gäller delgivning eller klander av testamente, men intressebevakaren är inte behörig att på arvingens eller testamentstagarens vägnar förhindra att dennas rättigheter preskriberas.

Rättshandlingar som en intressebevakare som förordnats att bevaka en frånvarande persons eller blivande ägares rätt företar med stöd av sitt förordnande är giltiga, även om egendomen tillfaller någon annan än den som intressebevakaren förordnats att företräda.

Tillstånd ska sökas hos den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet. Om en rättshandling företas eller en åtgärd vidtas för flera sådana personers räkning som är föremål för intressebevakning, kan tillstånd för samtligas del sökas också hos den förmyndarmyndighet som övervakar verksamheten i fråga om en av dem. Den förmyndarmyndighet som behandlat saken ska i ett sådant fall meddela sitt beslut till de förmyndarmyndigheter som övervakar verksamheten i fråga om de övriga. Förmyndarmyndigheten ska vid avgörandet av ett tillståndsärende ge huvudmannen tillfälle att bli hörd, om inte huvudmannens ståndpunkt på ett tillförlitligt sätt framgår av ansökningshandlingarna eller om hörande annars behövs med hänsyn till huvudmannens intresse eller för att saken ska kunna utredas. Huvudmannen behöver dock inte ges tillfälle att bli hörd, om denne är en minderårig som inte har fyllt 15 år. På hörande av en part tillämpas i övrigt förvaltningslagen (434/2003).

Om intressebevakaren har fått tillstånd för verksamhet eller uppdrag som avses i 1 mom. 5 eller 6 punkten, ger detta intressebevakaren rätt att utan hinder av 1 mom. företa de rättshandlingar som rörelsens eller näringsverksamhetens art kräver.

Förmyndarmyndigheten kan bevilja tillstånd enligt 34 §, om den rättshandling eller åtgärd som tillståndsansökan avser är förenlig med huvudmannens intressen. Härvid skall beaktas vad som i 37–41 § bestäms om förvaltningen av egendomen.

En rättshandling som intressebevakaren inte var behörig att företa binder inte huvudmannen.

En rättshandling som intressebevakaren har företagit utan behövligt tillstånd binder inte huvudmannen, om inte den förmyndarmyndighet hos vilken tillstånd borde ha sökts i efterhand på ansökan av intressebevakaren godkänner rättshandlingen. Om avtalspartens rätt att dra sig ur avtalet gäller härvid i tillämpliga delar 27 § 2 mom.

Om en rättshandling som intressebevakaren har företagit inte är bindande enligt 1 mom., gäller beträffande intressebevakarens skyldighet att ersätta den skada som åsamkats avtalsparten i tillämpliga delar 25 § lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (228/1929).

Intressebevakaren skall förvalta huvudmannens egendom så att egendomen och avkastningen därav kan användas till nytta för huvudmannen och för att tillgodose huvudmannens personliga behov. I sitt uppdrag skall intressebevakaren samvetsgrant bevaka huvudmannens rättigheter och främja huvudmannens bästa.

Intressebevakaren ska överta besittningen av den egendom som intressebevakaren ska förvalta till den del detta behövs för att skydda huvudmannens intressen. Intressebevakaren har härvid vid behov rätt till handräckning i enlighet med 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011). Egendom som huvudmannen fritt får förfoga över får intressebevakaren dock inte ta i sin besittning mot huvudmannens vilja.

Intressebevakaren kan för att utreda sin huvudmans skulder ansöka om offentlig stämning i enlighet med lagen om offentlig stämning (729/2003).

Hos huvudmannen skall kvarlämnas den egendom som han eller hon behöver för sitt personliga bruk. Till huvudmannens förfogande skall kvarlämnas så mycket dispositionsmedel som med beaktande av huvudmannens behov och övriga omständigheter bör anses skäligt. Intressebevakaren kan till huvudmannens förfogande kvarlämna även annan denne tillhörig egendom, om detta är förenligt med huvudmannens intresse.

Om huvudmannen vill ge en gåva som med hänsyn till omständigheterna är sedvanlig och av ringa ekonomisk betydelse, skall intressebevakaren se till att givarens avsikt kan uppfyllas.

Intressebevakaren skall bevara den egendom som huvudmannen under den tid intressebevakningen fortgår eller därefter behöver för sitt boende eller för idkande av näring eller som i övrigt har särskilt värde för huvudmannen.

Övrig egendom, som inte används för huvudmannens underhåll eller andra behov, skall placeras på ett tillräckligt värdebeständigt sätt och så att den ger skälig avkastning.

Intressebevakaren skall på begäran upplysa huvudmannen om dennes ekonomiska ställning samt om de åtgärder som intressebevakaren har vidtagit vid förvaltningen av egendomen.

Förmyndarmyndigheten kan bestämma att intressebevakaren skall göra upp en riktgivande plan för förvaltning och användning av egendomen och förete planen hos förmyndarmyndigheten för godkännande, om det skall anses nödvändigt med beaktande av egendomens art och mängd samt övriga omständigheter. Planen skall göras upp med beaktande av vad som i 37–39 § bestäms om egendomsförvaltning.

Planen för egendomsförvaltningen kan vid behov ändras eller kompletteras.

Har någon överlåtit egendom genom gåva eller testamente med föreskrifter om hur egendomen skall förvaltas, skall föreskrifterna följas utan hinder av vad som bestäms i detta kapitel.

Domstolen kan dock på ansökan av intressebevakaren besluta att egendomen skall förvaltas i enlighet med denna lag, om det är uppenbart att givarens avsikt på grund av ändrade förhållanden eller av någon annan orsak inte kan uppfyllas genom föreskrifterna om förvaltningen av egendomen.

En intressebevakare som har förordnats för en person som har uppnått myndighetsåldern skall se till att huvudmannen får sådan vård, omvårdnad och rehabilitering som med tanke på huvudmannens behov och förhållanden samt med beaktande av huvudmannens önskemål skall anses lämplig.

Innan intressebevakaren fattar beslut i ett ärende som hör till uppdraget skall intressebevakaren ta reda på huvudmannens åsikt, om saken kan anses vara viktig för huvudmannen och hörandet kan ske utan betydande svårigheter.

Det är dock inte nödvändigt att höra huvudmannen om denne inte kan förstå sakens betydelse.

Om huvudmannen är minderårig skall även vårdnadshavaren tillfrågas så som bestäms i 1 mom.

En minderårigs förälder och en vårdnadshavare som är den minderåriges intressebevakare har rätt att av den minderåriges medel få ersättning för nödvändiga kostnader.

Intressebevakaren för en person som uppnått myndighetsåldern och en annan för en minderårig förordnad intressebevakare än en sådan som avses i 1 mom. har rätt att av huvudmannens medel få ersättning för behövliga kostnader samt ett arvode som är skäligt i förhållande till uppdragets art och omfattning samt huvudmannens tillgångar. Utöver arvode har intressebevakaren rätt till specialersättning för en sådan behövlig uppgift till förmån för huvudmannen som fordrar särskild yrkesskicklighet eller en betydande arbetsinsats, om det har varit förenligt med huvudmannens intresse att intressebevakaren sköter uppgiften.

En intressebevakare har inte rätt till arvode enligt 2 mom., om huvudmannens inkomster, under den tid för vilken arvode tas ut, efter skatt enligt förskottsinnehållning eller förskottsbetalning och lagbestämda avgifter för arbetstagaren är lika stora eller lägre än den årliga nivå som motsvarar utkomststödets grunddel enligt 9 § 1 mom. 1 punkten i lagen om utkomststöd (1412/1997), justerad med det folkpensionsindex som avses i lagen om folkpensionsindex (456/2001). Som inkomst för huvudmannen betraktas alla inkomster i penningform såsom löne-, pensions- och andra förvärvsinkomster, ränte-, hyres-, dividend- och andra kapitalinkomster samt sociala förmåner.

En intressebevakare har trots 3 mom. rätt till arvode enligt 2 mom., om det verkliga värdet på huvudmannens förmögenhet minskat med huvudmannens skulder mer än tredubbelt överstiger den årliga nivå enligt 3 mom. som motsvarar utkomststödets grunddel. När förmögenheten bestäms beaktas inte en bostad som personligen används av huvudmannen och skulder som hänför sig till den.

Närmare bestämmelser om arvodets storlek utfärdas genom förordning av statsrådet.

En intressebevakare som i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsamkat huvudmannen skada är skyldig att ersätta skadan.

På jämkning av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga tillämpas 2 och 6 kap. skadeståndslagen. Om en sådan allmän intressebevakare som avses i lagen om ordnande av intressebevakningstjänster i förmyndarverksamheten (443/1999) har åsamkat skada skall på skadeståndsansvaret dessutom tillämpas 3 och 4 kap. skadeståndslagen.

Huvudmannen är inte skyldig att i enlighet med 3 kap. 1 § 3 mom. i skadeståndslagen ersätta skada som intressebevakaren har orsakat när han eller hon handlat för huvudmannens räkning.

Förmyndarmyndigheten ska övervaka intressebevakarens verksamhet. Övervakningen hör till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde den som har en intressebevakare har sin hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994).

Om den som har en intressebevakare inte har hemkommun i Finland, hör övervakningen till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde den som har intressebevakare huvudsakligen vistas.

Om intressebevakningen gäller en frånvarande persons eller blivande ägares rätt i ett dödsbo hör övervakningen till den förmyndarmyndighet som enligt 1 mom. hade varit behörig att övervaka en för arvlåtaren förordnad intressebevakares verksamhet. Om någons intressen annars ska bevakas med stöd av 10 §, är den förmyndarmyndighet behörig inom vars verksamhetsområde behovet av intressebevakning framkommer.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas bestämmelser om till vilken magistrat övervakningen hör i situationer då det inte finns någon förmyndarmyndighet enligt 1–3 mom.

Bestämmelserna i 46 § om förmyndarmyndighetens skyldighet att övervaka intressebevakarens verksamhet ska tillämpas också i sådana fall där en person för vilken det har förordnats intressebevakare i en främmande stat bosätter sig i Finland. Förmyndarmyndigheten kan dock på eget initiativ eller på ansökan av intressebevakaren besluta att övervakning inte ordnas i Finland eller att den ordnas endast i fråga om vissa av intressebevakarens uppdrag, om verksamheten övervakas i den främmande staten och huvudmannens fördel inte förutsätter att övervakningen ordnas i Finland.

Om intressebevakaruppdraget har införts i registret över förmynderskapsärenden, skall övervakningen utan hinder av 46 § skötas av den förmyndarmyndighet som enligt 46 § var skyldig att övervaka intressebevakarens verksamhet då uppdraget infördes i registret.

Den förmyndarmyndighet som enligt 1 mom. skall sköta övervakningen kan överföra den till en annan förmyndarmyndighet, om den vars intressen skall bevakas har hemkommun inom den sistnämnda myndighetens verksamhetsområde eller om överföringen av någon annan orsak är nödvändig för övervakningen. Före överföringen skall intressebevakaren och den övertagande förmyndarmyndigheten höras.

Ändring i beslut varmed övervakningen överförts får inte sökas genom besvär.

Om det för att fördela arbetet jämnt mellan förmyndarmyndigheterna är ändamålsenligt, kan det genom förordning av finansministeriet föreskrivas att den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet ska överföra i 56 § avsedda granskningsuppgifter på en annan förmyndarmyndighet. Genom förordning av finansministeriet föreskrivs närmare om vilka förmyndarmyndigheter som överför och tar emot granskningsuppgifter, om det antal uppgifter som kan överföras årligen samt i övrigt om hur överföringen ska ske. Såväl den förmyndarmyndighet som överför granskningsuppgifter som den som tar emot granskningsuppgifter ska beredas tillfälle att bli hörda innan förordningen utfärdas.

Oberoende av överföringen kvarstår ansvaret för övervakningen till övriga delar hos den överförande förmyndarmyndigheten. Den berörda intressebevakaren skall underrättas om att en granskningsuppgift har överförts.

Beslutet om att avsluta övervakningen ska antecknas i registret över förmynderskapsärenden.

Intressebevakaren skall inom tre månader från uppdragets början till förmyndarmyndigheten ge in en förteckning över huvudmannens tillgångar och skulder som intressebevakaren skall förvalta. I förteckningen skall även uppges den egendom som med stöd av 38 § 1 mom. har kvarlämnats till huvudmannens förfogande. Om huvudmannen senare får egendom som skall förvaltas av intressebevakaren, skall en förteckning över denna egendom inlämnas inom en månad från fånget. Skyldigheten att ge in en sådan förteckning gäller likväl inte sådana periodiska prestationer som huvudmannen får med stöd av en rättighet som antecknats i förteckningen.

När huvudmannen blir delägare i ett dödsbo skall intressebevakaren tillställa förmyndarmyndigheten en kopia av bouppteckningsinstrumentet inom en månad från bouppteckningen.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte en förälder som är intressebevakare för sitt minderåriga barn, om den minderåriges egendom är ringa. Förmyndarmyndigheten kan på intressebevakarens ansökan eller på eget initiativ efter att ha hört intressebevakaren förlänga den i 1 mom. föreskrivna tiden, om detta behövs på grund av egendomens storlek eller av någon annan orsak.

Intressebevakaren skall i den förteckning som avses i 48 § försäkra att de uppgifter han eller hon har lämnat är riktiga och att ingenting avsiktligt har utelämnats. Domstolen kan ålägga intressebevakaren att styrka sina uppgifter under ed eller med stöd av försäkran, om förmyndarmyndigheten kräver det.

En intressebevakare som har till uppgift att förvalta egendom är skyldig att föra bok över huvudmannens tillgångar och skulder samt över vad som hänt under redovisningsperioden.

Om uppdraget innefattar annat än egendomsförvaltning är intressebevakaren skyldig att göra anteckningar som gör det möjligt att redogöra för de åtgärder som vidtagits med anledning av förordnandet.

En intressebevakare som avses i 50 § 1 mom. skall årligen ge in en redovisning till förmyndarmyndigheten (årsredovisning). Förmyndarmyndigheten kan besluta att redovisningsperioden är någon annan ettårsperiod än kalenderåret, om detta med hänsyn till egendomsförvaltningen och bokföringen eller granskningen av redovisningen är ändamålsenligt.

Årsredovisningen ska ges in inom tre månader efter redovisningsperiodens utgång. Om intressebevakaruppdraget började under den senare hälften av redovisningsperioden, kan förmyndarmyndigheten på intressebevakarens ansökan eller på eget initiativ efter att ha hört intressebevakaren besluta att redovisningen ska ges i samband med följande årsredovisning.

Om intressebevakaren på grund av sjukdom eller uppdragets omfattning eller av någon annan motsvarande orsak inte förmår eller har förmått ge in årsredovisningen inom föreskriven tid, kan förmyndarmyndigheten på ansökan förlänga tiden.

En intressebevakare för en minderårig är inte skyldig att ge in en årsredovisning för ett uppdrag som inte har krävt införande i registret över förmynderskapsärenden.

En intressebevakare vars uppdrag upphör eller begränsas är skyldig att utan dröjsmål till förmyndarmyndigheten ge in en redovisning över förvaltningen av den egendom som han eller hon inte längre skall förvalta för den tid för vilken redovisning inte tidigare har ingetts (slutredovisning). En intressebevakare för en minderårig är emellertid inte skyldig att ge in någon slutredovisning för ett uppdrag som inte har krävt införande i registret över förmynderskapsärenden.

Om det av förteckningen över egendomen eller av årsredovisningen framgår att huvudmannen inte har någon egendom eller att den egendom som intressebevakaren förvaltar är ringa, kan förmyndarmyndigheten på intressebevakarens ansökan eller på eget initiativ efter att ha hört intressebevakaren för viss tid eller tills vidare befria intressebevakaren från den årliga redovisningsskyldigheten eller bestämma att redovisningsperioden ska vara längre än ett år.

Befrielse från den årliga redovisningsskyldigheten eller förlängning av redovisningsperioden kan beviljas också om egendomen är av ett sådant slag att huvudmannens intresse inte fordrar årlig redovisning eller om bevarandet av egendomen är tryggat genom att egendom placeras i ett objekt från vilket den enligt ett villkor i placeringsavtalet inte kan lyftas eller överföras och placeringsvillkoren inte ändras utan förmyndarmyndighetens samtycke. På förmyndarmyndighetens samtycke tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om förmyndarmyndighetens tillstånd.

Förmyndarmyndigheten kan ändra ett beslut som avses ovan om detta är motiverat med tanke på behovet av tillsyn.

I samband med årsredovisningen och slutredovisningen skall också de verifikat som behövs lämnas in för granskning. Verifikaten skall återlämnas till intressebevakaren efter granskningen.

Intressebevakaren är skyldig att bevara de verifikat som hör till redovisningen tills tiden för väckande av talan enligt 61 § 1 mom. har löpt ut eller, om talan har väckts, tills saken har avgjorts och avgörandet har vunnit laga kraft. Därefter har huvudmannen, dennes rättsinnehavare eller en ny intressebevakare rätt att få verifikaten i sin besittning.

Av årsredovisningen och slutredovisningen skall framgå huvudmannens tillgångar och skulder vid ingången och utgången av redovisningsperioden, vilka förändringar som har skett under redovisningsperioden och vilka betydande rättshandlingar som företagits på huvudmannens vägnar samt övriga motsvarande åtgärder som intressebevakaren har vidtagit vid förvaltningen av egendomen. Uppgifterna skall ges på ett sådant sätt att förmyndarmyndigheten med stöd av redovisningen kan övervaka hur egendomen förvaltas och hur förvaltningsplanen följs.

I redovisningen skall även uppges den egendom som intressebevakaren under redovisningsperioden ställt till huvudmannens förfogande.

Om huvudmannen har förälder, make, barn eller någon annan närstående person som sin intressebevakare, kan förmyndarmyndigheten på intressebevakarens ansökan eller på eget initiativ efter att ha hört intressebevakaren besluta att redovisningen för den egendom som intressebevakaren förvaltar eller för en viss del av egendomen får vara allmänt hållen, om detta kan anses tillräckligt med hänsyn till det slag av egendom som intressebevakaren förvaltar. Av redovisningen ska dock framgå hur egendomen har förändrats under redovisningsperioden.

När förmyndarmyndigheten har fått årsredovisningen eller slutredovisningen ska den utan dröjsmål och i den omfattning som god granskningssed förutsätter granska hur egendomen har förvaltats, om skäliga dispositionsmedel har ställts till huvudmannens förfogande, om storleken på intressebevakarens arvode är motiverad och om redovisningen är rätt uppgjord.

Förmyndarmyndigheten kan granska redovisningen mer allmänt än vad som föreskrivs i 1 mom., om det utgående från egendomens storlek eller art eller andra omständigheter finns skäl att anta att huvudmannens intresse på grund av detta inte äventyras. Den första redovisning som intressebevakaren ger in ska dock granskas på det sätt som föreskrivs i 1 mom.

Intressebevakaren skall på begäran ge förmyndarmyndigheten alla nödvändiga uppgifter, verifikat och handlingar som gäller uppdraget samt förete de värdepapper som intressebevakaren förvaltar.

Huvudmannen får ersättning av statens medel för en skada som orsakats av att en omständighet förblivit oupptäckt vid en granskning av redovisningen enligt 56 § 2 mom. och denna omständighet borde ha upptäckts om redovisningen hade granskats i enlighet med 56 § 1 mom.

Om intressebevakaren försummar att ge in vederbörliga redovisningar, förteckningar eller verifikat eller en begärd utredning eller underlåter att uppgöra en sådan förvaltningsplan som förmyndarmyndigheten har ålagt denne att göra upp, kan förmyndarmyndigheten ålägga intressebevakaren att vidta den försummade åtgärden och förena beslutet med vite eller hot om att åtgärden utförs på den försumliges bekostnad.

När förmyndarmyndigheten förordnar att hotet om tvångsutförande skall verkställas kan den vid vite förplikta intressebevakaren att till den som utför åtgärden överlämna de verifikat och handlingar som behövs för att uppdraget skall kunna utföras.

På ärenden som gäller vite och hot om tvångsutförande tillämpas i övrigt viteslagen (1113/1990).

Om tryggandet av huvudmannens intressen förutsätter en åtgärd som intressebevakaren inte har vidtagit, kan domstolen på ansökan av förmyndarmyndigheten, huvudmannen själv eller någon annan som avses i 72 § 1 och 2 mom. förordna att en annan intressebevakare skall se till att åtgärden vidtas. Domstolen kan på motsvarande sätt förordna en annan intressebevakare, om det finns skäl att väcka talan mot intressebevakaren innan dennes uppdrag har upphört.

När uppdraget upphör är intressebevakaren skyldig att utan dröjsmål överlåta den förvaltade egendomen till sin huvudman, till den nya intressebevakaren eller till någon annan som är berättigad att ta emot egendomen.

När intressebevakarens uppdrag upphör på grund av att huvudmannen avlidit och egendomen inte utan dröjsmål kan överlåtas till bodelägarnas samförvaltning, kan intressebevakaren överlåta egendomen för att förvaltas av en sådan bodelägare som enligt 18 kap. 3 § i ärvdabalken kan vårda boets egendom. Intressebevakaren ska senast sju dagar före överlåtelsen underrätta alla bodelägare vars vistelseort och identitet är kända om överlåtelsen av egendomen.

När intressebevakarens uppdrag har upphört och förmyndarmyndigheten har granskat slutredovisningen, skall den framställa sina anmärkningar över redovisningen samt ge en kopia av slutredovisningen till den som har rätt att ta emot egendomen. Den sistnämnda har på begäran rätt att av intressebevakaren få till påseende de verifikat som hänför sig till årsredovisningarna och slutredovisningen.

Intressebevakaren kan vid vite åläggas att visa upp verifikaten enligt vad som bestäms i 57 §.

Ett skadeståndsyrkande som grundar sig på intressebevakarens verksamhet preskriberas tre år från det att förmyndarmyndigheten i enlighet med 60 § har överlämnat de handlingar som gäller intressebevakningen till den som varit berättigad att ta emot dem. När det är fråga om en sådan intressebevakare som nämns i 50 § 2 mom. räknas preskriptionstiden dock från det att intressebevakaren har gett en sådan redogörelse som avses i nämnda moment till den som varit berättigad att ta emot redogörelsen.

Om grunden för skadeståndet inte framgår av uppgifterna i redovisningen eller om intressebevakaren har orsakat huvudmannen skada på något annat sätt än i sin intressebevakningsuppgift, gäller i fråga om preskription av skadeståndet vad som föreskrivs i 7 § lagen om preskription av skulder (728/2003). Skadeståndet preskriberas dock tidigast tre år efter det att huvudmannen fyllt 18 år eller en intressebevakare inte mera förordnats för honom eller henne.

En skadeståndstalan som grundar sig på en omständighet som framgår av redovisningen kan inte väckas, om den som har haft rätt att ta emot redovisningen, efter att ha fått de handlingar som nämns i 60 §, skriftligen har godkänt intressebevakarens verksamhet eller i övrigt skriftligen meddelat att han eller hon inte kommer att kräva skadestånd.

Om intressebevakaren har avlidit gäller i fråga om dödsbodelägarnas, boutredningsmannens och konkursboets skyldigheter i tillämpliga delar bestämmelserna om intressebevakare i detta kapitel.

Den som det åligger att förvalta dödsboet skall utan dröjsmål underrätta förmyndarmyndigheten om intressebevakarens död samt ta hand om huvudmannens egendom så länge den är i boets besittning.

Vad som förskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas likväl inte, om intressebevakaren var en allmän intressebevakare.

Registret över förmynderskapsärenden är ett riksomfattande register som förs av förmyndarmyndigheterna och regionförvaltningsverket för övervakning av intressebevakarnas och i lagen om intressebevakningsfullmakt (648/2007) avsedda fullmäktiges verksamhet samt för tryggande av tredje mans rätt. I registret får identifieringsuppgifter och kontaktinformation om intressebevakaren och dennes huvudman samt om fullmäktigen och fullmaktsgivaren föras in. I registret får dessutom föras in uppgifter om begränsning av en persons handlingsbehörighet, begränsningens innehåll, intressebevakarens uppdrag och grunderna för förordnandet av en intressebevakare eller intressebevakningsfullmaktens innehåll, lämnande och granskning av egendomsförteckning, redovisning och förvaltningsplan, beslut om i 34 § avsett tillstånd samt om förmyndarmyndigheternas åtgärder i enlighet med 57 och 60 §. Utöver detta får uppgifter som behövs för registrets användningsändamål, men som inte är personuppgifter, föras in i registret.

Förmyndarmyndigheten svarar för uppdateringen av registret med avseende på de intressebevakaruppdrag som den utövar tillsyn över. Rättelse av en uppgift i registret ska yrkas hos den förmyndarmyndighet som utövar tillsyn över den berörda intressebevakarens uppdrag.

Regionförvaltningsverket svarar för registrets allmänna funktioner och samordningen av dem.

Till registret över förmynderskapsärenden kan från befolkningsdatasystemet överföras för registrets upprätthållande behövliga personuppgifter och övriga uppgifter jämte ändringar i dem.

Förmyndarmyndigheten beslutar om utlämnande av uppgifter ur registret. En statlig eller kommunal myndighet, en sammanslutning eller en näringsidkare som i sin verksamhet fortgående behöver registeruppgifter för godtagbara ändamål kan dock av en magistrat som utses genom förordning av finansministeriet få tillstånd att ta del av uppgifterna via en teknisk anslutning. Innan tillstånd beviljas ska sökanden lägga fram en utredning om att uppgifterna skyddas på ett ändamålsenligt sätt. Vid behandlingen av uppgifterna i registret ska bestämmelserna i personuppgiftslagen (523/1999) iakttas.

Intressebevakning skall dock inte införas i registret över förmynderskapsärenden, om intressebevakarens uppdrag inte omfattar egendomsförvaltning eller bevakning av någons rätt i ett oskiftat bo.

När domstolen fattar ett beslut som innebär att intressebevakning ska införas i registret över förmynderskapsärenden eller fattar ett beslut genom vilket en omständighet som har antecknats i registret över förmynderskapsärenden ändras, ska domstolen lämna ett meddelande om detta till den förmyndarmyndighet som övervakar intressebevakarens verksamhet. Om beslutet ska iakttas först när det har vunnit laga kraft, ska meddelandet dock lämnas först efter att detta skett. I det sistnämnda fallet lämnas meddelandet av den domstol där ärendet senast varit anhängigt.

Närmare bestämmelser om innehållet i meddelandet och om hur meddelandet ska lämnas kan utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Om särskilda skäl föreligger, ska intressebevakning för en minderårig införas i registret över förmynderskapsärenden även om egendomen eller beloppet av tillgångarna i dödsboandelen understiger det belopp som avses i 1 mom.

Ett intressebevakaruppdrag som gäller en minderårig och som har införts i registret över förmynderskapsärenden med stöd av 66 §, kan avföras ur registret, om värdet på den minderåriges dödsboandel eller egendom enligt 66 § 1 mom. varaktigt har sjunkit så att det är lika med eller lägre än 15 000 euro. Ett intressebevakaruppdrag kan dock inte avföras ur registret om egendomen har minskat på grund av åtgärder från intressebevakarens sida som inte är förenliga med den minderåriges intresse eller om det i övrigt finns särskilda skäl för att intressebevakaruppdraget ska kvarstå i registret.

Om inte något annat följer av 68 § har envar rätt att ur registret över förmynderskapsärenden få uppgifter om huruvida en viss person har en intressebevakare, vem som är intressebevakare för en viss person, vilket uppdrag intressebevakaren har samt om någons handlingsbehörighet har begränsats och på vilket sätt. Personbeteckning får dock ges ut endast till den som behöver den för att bevaka sina intressen och rättigheter eller fullgöra sina förpliktelser.

Var och en har rätt att enligt vad som särskilt bestäms få veta vilka uppgifter om honom eller henne själv som har införts i registret över förmynderskapsärenden.

En intressebevakare har rätt att få veta vad som har registrerats om uppdraget eller huvudmannen.

Statliga och kommunala myndigheter samt Folkpensionsanstalten har rätt att få för skötseln av sina åligganden behövliga uppgifter ur registret över förmynderskapsärenden.

Uppgifterna i registret över förmynderskapsärenden skall bevaras i tio år räknat från det att intressebevakningen upphört.

Efter att intressebevakningen har upphört har endast den rätt att med stöd av 67 § 1 mom. få uppgifter ur registret över förmynderskapsärenden som behöver dem för att bevaka sina intressen och rättigheter eller fullgöra sina förpliktelser.

Ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av en persons handlingsbehörighet anhängiggörs vid tingsrätten genom ansökan.

Om inte något annat bestäms nedan, föreskrivs om behörig domstol i ärenden som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av en persons handlingsbehörighet i 10 kap. i rättegångsbalken.

Ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare för att bevaka en frånvarande persons rätt i ett dödsbo skall anhängiggöras vid den tingsrätt som är laga domstol i ärenden som gäller kvarlåtenskapen. Om ett förordnande av intressebevakare i övrigt söks med stöd av 10 § i denna lag, skall ärendet anhängiggöras vid den tingsrätt inom vars domkrets den frånvarande personen har egendom eller där behovet av intressebevakning har framkommit på något annat sätt.

Om det inte finns någon annan domstol i Finland där ärendet kan anhängiggöras, kan det anhängiggöras vid Helsingfors tingsrätt.

Om ansökan gäller förordnande av intressebevakare för en rättegång, kan ärendet även anhängiggöras vid den tingsrätt där rättegången är eller kommer att bli anhängig.

En ansökan om förordnande av intressebevakare eller en ansökan om begränsning av en persons handlingsbehörighet kan göras av förmyndarmyndigheten eller av den vars intressen skall bevakas eller dennes intressebevakare, förälder, make, barn eller av någon annan närstående person.

Ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare för en minderårig kan även anhängiggöras av den minderåriges vårdnadshavare eller av ett i 6 § socialvårdslagen (710/1982) avsett organ.

När en intressebevakare behövs för att bevaka en frånvarande persons eller blivande ägares rätt i ett dödsbo, skall boutredningsmannen, en annan boförvaltare, en skiftesman eller en bodelägare göra en ansökan hos tingsrätten om förordnande av en intressebevakare. Boutredningsmannen eller skiftesmannen kan också annars göra en ansökan, om det är nödvändigt för avvittringen eller arvskiftet att förordna en intressebevakare. Om en frånvarande persons angelägenheter av andra orsaker måste skötas kan ansökan förutom av dem som avses i 1 mom. göras även av den vars intresse eller rätt saken gäller.

I ett ärende som gäller förordnande av en intressebevakare för en minderårig skall den minderåriges vårdnadshavare och den minderårige, om denne har fyllt 15 år, beredas tillfälle att bli hörda.

I ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare för en myndig person, skall den vars intressen skall bevakas samt, om det med beaktande av förhållandena inte är uppenbart onödigt, dennes make beredas tillfälle att bli hörda.

Om den vars intressen skall bevakas har utfärdat en intressebevakningsfullmakt och förordnandet av en intressebevakare kan leda till att intressebevakningsfullmakten helt eller delvis upphör att gälla, skall fullmäktigen beredas tillfälle att bli hörd i ärendet.

Tillfälle till hörande behöver dock inte beredas, om delgivning av kallelse till hörande skall ske genom domstolens kungörelse i enlighet med 11 kap. 9 § i rättegångsbalken.

Om delgivningen av en kallelse till hörande på grund av tillståndet hos den vars intressen skall bevakas, inte har kunnat ske med honom eller henne, skall delgivningen ske med en intressebevakare som utses enligt 82 §. Om det med tanke på rättssäkerheten för den som skall höras inte är nödvändigt att utse en intressebevakare för rättegången, behöver hörande dock inte ske.

I ett ärende som gäller begränsning av handlingsbehörigheten skall domstolen personligen höra den var intressen skall bevakas. Ärendet kan dock avgöras utan att vederbörande hörs personligen, om ansökan genast avslås så som ogrundad eller om hörandet med hänsyn till vederbörandes tillstånd är omöjligt eller medför oskälig olägenhet för honom eller henne.

2 mom. har upphävts genom L 25.5.2007/649.

Förmyndarmyndigheten skall beredas tillfälle att bli hörd i ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av en persons handlingsbehörighet, såvida myndighetens åsikt inte framgår av ansökningshandlingarna.

I ärenden som gäller förordnande av intressebevakare behöver förmyndarmyndigheten dock inte höras, om det inte är nödvändigt för utredning av saken.

Om det i ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av en persons handlingsbehörighet är nödvändigt att den som enligt 72 § har talerätt i saken hörs personligen, skall för dennes vidkommande tillämpas vad som i 12 kap. rättegångsbalken föreskrivs om åläggande av part i ett tvistemål att inställa sig personligen inför rätta.

Om den som skall höras enligt 1 mom. inte utan avsevärd svårighet kan infinna sig vid sammanträdet eller om det finns andra särskilda skäl, kan hörandet ske utom huvudförhandlingen.

I ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare kan domstolen anförtro intressebevakaren en uppgift som inte yrkats i ansökan, och i ett ärende som gäller begränsning av en persons handlingsbehörighet begränsa behörigheten i större utsträckning än vad som avses i ansökan eller annars på ett sätt som avviker från ansökan, om detta med stöd av 8 eller 18 § skall anses nödvändigt för att skydda huvudmannens intressen.

I ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av handlingsbehörigheten skall domstolen på eget initiativ förordna att all den utredning som är nödvändig för ärendets avgörande skall inhämtas.

I ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av handlingsbehörigheten kan domstolen ge ett interimistiskt förordnande. Om ärendet inte tål dröjsmål, kan förordnandet ges utan att den vars intressen skall bevakas och andra i 73 § nämnda personer blir hörda. Ett interimistiskt förordnande är i kraft till dess att domstolen meddelar ett beslut i ärendet, om inte förordnandet återkallas eller ändras före det.

Ändring får inte sökas i ett interimistiskt förordnande.

Var och en som enligt 72 § har rätt att anhängiggöra ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av handlingsbehörigheten får söka ändring i ett sådant domstolsbeslut.

Vad som bestäms i 69–80 § gäller i tillämpliga delar också skiljande av intressebevakare från uppdraget, ändring av intressebevakarens uppdrag eller förordnande om att uppdraget skall upphöra samt ärenden som gäller upphävande eller ändring av begränsning av en persons handlingsbehörighet.

Vid behandling av ärenden som nämns i 1 mom. skall intressebevakaren beredas tillfälle att bli hörd. Om ärendet inte tål dröjsmål, kan ett interimistiskt förordnande dock ges utan att intressebevakaren bereds tillfälle att bli hörd. Tillfälle till hörande behöver inte heller beredas, om delgivning av kallelse till hörande skall ske genom domstolens kungörelse i enlighet med 11 kap. 9 § i rättegångsbalken.

Domstolen kan på eget initiativ i ärenden som avses i detta kapitel för rättegången utse ett rättegångsbiträde eller en intressebevakare för den vars intressebevakning ansökan avser, om det är nödvändigt med tanke på dennes rättssäkerhet.

I fråga om arvodet och ersättningen för kostnader till ett i 1 mom. nämnt rättegångsbiträde gäller i tillämpliga delar vad som bestäms för intressebevakarens del i 44 §.

Tingsrättens beslut om förordnande av en intressebevakare eller skiljande av intressebevakaren från uppdraget eller om begränsning av någons handlingsbehörighet skall iakttas även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller tingsrättens beslut om ändring av intressebevakarens uppdrag, om inte något annat bestäms i beslutet.

Hovrättens beslut i ett ärende som avses i detta kapitel skall iakttas även om det inte har vunnit laga kraft, om inte hovrätten bestämmer något annat i sitt beslut.

Om hovrätten eller högsta domstolen återförvisar ärendet för ny behandling, kan den förordna att intressebevakaruppdraget eller begränsningen av handlingsbehörigheten skall vara i kraft till dess att den domstol till vilken ärendet återförvisats har avgjort det eller givit ett interimistiskt förordnande.

Justitieministeriet svarar för innehållet i och utvecklandet av förmyndarverksamheten. Finansministeriet svarar för den administrativa ledningen och utvecklandet av förmyndarmyndigheterna.

Magistraten är förmyndarmyndighet.

I landskapet Åland sköter länsstyrelsen de uppgifter som ankommer på förmyndarmyndigheten.

Ärenden som gäller förordnande av intressebevakare eller skiljande av intressebevakare från uppdraget, ändring av intressebevakarens uppdrag eller förordnande om att uppdraget skall upphöra samt tillstånd eller åläggande enligt denna lag avgörs av förmyndarmyndigheten på föredragning. I övrigt avgörs ett ärende av förmyndarmyndigheten så som särskilt bestäms om avgörande av ärenden som hör till magistratens behörighet.

Om inte något annat följer av bestämmelserna i denna lag, skall förvaltningslagen tillämpas på behandlingen av ärenden och på jäv för tjänsteman.

För förmyndarmyndighetens prestationer tas avgifter ut enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Förmyndarmyndigheten kan dock i ett enskilt fall bestämma att någon avgift inte tas ut för dess prestation, om den betalningsskyldiges betalningsförmåga med hänsyn till de inkomster och den förmögenhet som står till hans eller hennes förfogande har försämrats väsentligt på grund av underhållsskyldighet, arbetslöshet eller sjukdom eller av någon annan särskild orsak, eller om det av andra orsaker är oskäligt att ta ut en avgift.

När en begäran om förordnande av en intressebevakare med stöd av 12 § 1 mom., om ändring av intressebevakarens uppdrag med stöd av 15 § 3 mom. eller om att intressebevakarens uppdrag skall förordnas att upphöra med stöd av 17 § 4 mom. har framställts hos förmyndarmyndigheten, skall förmyndarmyndigheten personligen höra den vars intressen bevakningen gäller. Förmyndarmyndigheten kan kräva att sökanden företer ett läkarutlåtande om de omständigheter som är av betydelse för ärendets avgörande.

Om det på grund av långa avstånd eller av något annat skäl är behövligt kan hörande enligt 1 mom. också ordnas så att en tjänsteman vid en annan förmyndarmyndighet ordnar hörandet eller så att hörandet sker med hjälp av teknisk utrustning som gör det möjligt för en tjänsteman vid den förmyndarmyndighet som avgör ärendet och för den som ska höras att se och tala med varandra medan hörandet pågår. Den förmyndarmyndighet som har begärt handräckning är skyldig att betala ersättning för resekostnader som förorsakats av hörandet.

Förmyndarmyndighetens beslut om förordnande av en intressebevakare eller skiljande av intressebevakaren från uppdraget skall iakttas även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller förmyndarmyndighetens beslut om ändring av intressebevakarens uppdrag, om inte något annat bestäms i beslutet.

Beslut som förmyndarmyndigheten fattat med stöd av 34 och 57 § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

När det gäller andra beslut av förmyndarmyndigheten får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Omprövning får dock inte begäras eller ändring sökas genom besvär när det gäller förmyndarmyndighetens beslut om förordnande av intressebevakare med stöd av 12 §, ändring av intressebevakarens uppdrag med stöd av 15 § 3 mom., skiljande av intressebevakaren från dennes uppdrag med stöd av 16 § 3 mom., förordnande om att intressebevakarens uppdrag ska upphöra med stöd av 17 § 4 mom., avgörande av meningsskiljaktigheter mellan intressebevakare med stöd av 30 § 3 mom., förlängning av tid som nämns i 48 § 3 mom. eller den i 51 § 1–3 mom. avsedda tidpunkten för fullgörande av redovisningsskyldigheten.

Om förmyndarmyndigheten har förordnat en intressebevakare med stöd av 12 §, ändrat intressebevakarens uppdrag med stöd av 15 § 3 mom., skiljt intressebevakaren från dennes uppdrag med stöd av 16 § 3 mom. eller förordnat att intressebevakarens uppdrag skall upphöra med stöd av 17 § 4 mom., kan sökanden föra ärendet till tingsrätten för prövning (begäran om avgörande). Gäller frågan förordnande av en ställföreträdare med stöd av 12 § 3 mom., kan begäran om avgörande också framställas av huvudmannen.

Begäran om avgörande skall framställas inom 30 dagar från delfåendet av förmyndarmyndighetens beslut. Begäran om avgörande skall tillställas den förmyndarmyndighet som har fattat beslutet. Begäran om avgörande skall framställas skriftligen och i begäran skall uppges det beslut av förmyndarmyndigheten som begäran gäller samt till vilka delar och på vilken grund sökanden är missnöjd med beslutet.

Förmyndarmyndigheten skall utan dröjsmål sända begäran om avgörande för prövning till den tingsrätt som avses i 70 eller 71 §. Förmyndarmyndigheten skall samtidigt sända tingsrätten en kopia av sitt beslut och handlingarna i ärendet.

När domstolen behandlar begäran om avgörande skall 73 och 75–83 § iakttas i tillämpliga delar.

Den som har en intressebevakare har rätt att i enlighet med vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) få veta vilka uppgifter det finns om honom eller henne i förmyndarmyndighetens handlingar. Efter att den som hade en intressebevakare har avlidit har var och en av den avlidnes rättsinnehavare rätt att få de uppgifter som den avlidne själv skulle ha haft rätt att få.

Om inte något annat bestäms särskilt har intressebevakaren i ärenden som hör till uppdraget rätt att få de uppgifter som huvudmannen själv har rätt till.

Intressebevakaren har utan huvudmannens samtycke rätt att öppna endast sådana till huvudmannen anlända brev eller därmed jämförbara tillslutna meddelanden som på basis av avsändarens namn eller någon annan särskild omständighet kan antas gälla ärenden som intressebevakaren skall sköta.

Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och övriga pensionsanstalter, försäkringsanstalter, banker och övriga penninginstitut, verksamhetsenheter för social- och hälsovården, yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården samt privata tillhandahållare av socialservice är trots sekretessbestämmelserna skyldiga att på begäran lämna förmyndarmyndigheten och domstolen de uppgifter och utredningar som behövs för avgörande av ett anhängigt ärende och dessutom att lämna förmyndarmyndigheten de uppgifter och utredningar som behövs för att avgöra ett ärende som gäller skydd av vuxna eller barn och har inletts i en främmande stat hos en myndighet som begär uppgifter om ärendet med stöd av ett statsfördrag.

Förmyndarmyndigheten eller domstolen kan av de kommunala social- och hälsovårdsorganen begära ett utlåtande om vederbörandes förhållanden, då ett sådant behövs i ett ärende som avses i denna lag. Begäran skall riktas till social- eller hälsovårdsorganet i vederbörandes hemkommun eller, om vederbörande inte har hemkommun i Finland, där han eller hon huvudsakligen vistas.

Om lämnandet av andra uppgifter eller utredningar än sådana som avses i 2 mom. innebär att den som är skyldig att lämna uppgifterna eller utredningarna åsamkas betydande kostnader eller extra arbete, kan en skälig avgift tas ut.

Den som har fått vetskap om att någon uppenbarligen är i behov av intressebevakning kan utan hinder av tystnadsplikt anmäla detta till förmyndarmyndigheten. Anmälan skall göras till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde den person som anmälan gäller har hemkommun eller, om han eller hon inte har hemkommun i Finland, till den förmyndarmyndighet inom vars område han eller hon huvudsakligen vistas. Efter att förmyndarmyndigheten mottagit anmälan skall den vidta åtgärder för att utreda behovet av intressebevakning samt vid behov göra en ansökan till tingsrätten om förordnande av en intressebevakare.

På tystnadsplikten för personer verksamma inom myndigheter tillämpas vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

En intressebevakare, den som är anställd hos den som producerar intressebevakningstjänster för förmyndarverksamheten, en förtroendevald eller en sakkunnig som anlitas för uppgifter inom förmyndarverksamheten får inte utan vederbörandes samtycke röja sådant som han eller hon fått veta på grund av sina uppgifter inom förmyndarverksamheten och som till skydd för en enskild persons ekonomiska intressen eller personliga integritet skall hemlighållas.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. hindrar inte att uppgifter lämnas till

Till straff för brott mot tystnadsplikten döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller strängare straff för den föreskrivs på något annat ställe i lag.

Den som vägrar lämna sådana uppgifter som han eller hon enligt 90 § 1 mom. är skyldig att lämna, skall för brott mot den i lagen om förmyndarverksamhet föreskrivna upplysningsplikten dömas till böter.

Åklagaren får inte väcka åtal för en gärning som avses i 1 mom. om inte förmyndarmyndigheten har anmält den till åtal.

Närmare bestämmelser om införandet av intressebevakaruppdrag i registret över förmynderskapsärenden och om de finansiella instrument som avses i 34 § 1 mom. 13 punkten underpunkt f kan utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Utöver det som bestäms i 1 mom. är finska myndigheter behöriga i ärenden som gäller intressebevakning för finska medborgare som är bosatta i en främmande stat, om ärendet inte kan avgöras i den staten eller om detta skulle medföra oskäliga svårigheter och det måste anses behövligt att ärendet avgörs i Finland.

Finska myndigheter är behöriga i ärenden som gäller intressebevakning för en person vars vistelseort eller identitet inte är känd, om ärendet som intressebevakaren ska sköta har sådan anknytning till Finland att det måste anses behövligt att ärendet avgörs här.

Om det är behövligt att skyndsamt bevaka en sådan persons intressen som vistas i Finland eller har ett ärende eller egendom som ska skötas här, är finska myndigheter behöriga att ordna intressebevakningen.

En finsk myndighet är behörig att granska ärenden som gäller planer för egendomsförvaltning, redovisningsskyldighet, tillstånd för intressebevakare eller något annat ärende som har samband med övervakningen av intressebevakarens verksamhet, om det är en finsk förmyndarmyndighets uppgift att övervaka verksamheten eller om ärendet gäller en tidpunkt då en finsk förmyndarmyndighet skulle övervaka intressebevakarens verksamhet.

En finsk myndighet får skilja en intressebevakare från dennes uppdrag, när intressebevakaren förordnats till uppdraget av en finsk myndighet, även om myndigheten inte är behörig med stöd av 95 a §.

Finska myndigheter tillämpar finsk lag när de utövar behörighet i ärenden som gäller intressebevakning. Om ett ärende har nära anknytning till en främmande stat, får dock undantagsvis lagen i den staten beaktas, om fördelen för den person vars intressebevakning ärendet gäller kräver det.

Om någon som är part i en rättshandling är bosatt i Finland vid tidpunkten för rättshandlingen, ska finsk lag tillämpas på frågan om personens minderårighet eller för att bedöma ålderns betydelse för partens rättshandlingsförmåga. Om personen är bosatt i en främmande stat vid denna tidpunkt, ska lagen i den stat tillämpas som enligt lagen i den främmande staten är tillämplig på rättshandlingen.

På frågan om vem som direkt med stöd av lag eller viljeförklaring är intressebevakare för en person under 18 år eller hur sådan intressebevakning upphör direkt med stöd av lag eller viljeförklaring tillämpas lagen i den stat som är tillämplig enligt artiklarna 16 och 21 den i Haag den 19 oktober 1996 ingångna konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

På skötseln av ett sådant intressebevakaruppdrag som avses i 1 mom. tillämpas lagen i den stat där huvudmannen är bosatt. Om huvudmannen bosätter sig i en annan stat tillämpas lagen i den staten.

Ett beslut om intressebevakning som har meddelats i en främmande stat och som är giltigt i den staten erkänns i Finland utan särskild fastställelse.

Helsingfors tingsrätt får på ansökan besluta om ett utländskt beslut om intressebevakning ska erkännas i Finland.

Ett sådant beslut om intressebevakning som har meddelats i en främmande stat och som är verkställbart i den staten är verkställbart i Finland om Helsingfors tingsrätt på ansökan har fastställt att beslutet är verkställbart här. På de grunder som anges i 95 j § 2 mom. får tingsrätten vägra att fastställa att beslutet är verkställbart.

När ett i en främmande stat utfärdat beslut om intressebevakning blir tillämpligt i Finland, bestäms de villkor som gäller tillämpningen av beslutet enligt finsk lag.

En bestämmelse i en främmande stats lag ska lämnas utan avseende, om tillämpning av bestämmelsen skulle leda till ett resultat som strider mot grunderna för rättsordningen i Finland.

Om inte något annat föreskrivs särskilt, avser en hänvisning i detta kapitel till en främmande stats lag inte de bestämmelser i den främmande statens lag som hör till området för den internationella privaträtten.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller endast om inget annat följer av annan lag eller av internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

Genom denna lag upphävs lagen den 19 augusti 1898 angående förmynderskap (34/1898) jämte ändringar.

Ärenden som är anhängiga hos förmyndarnämnden när denna lag träder i kraft överförs till den förmyndarmyndighet till vars verksamhetsområde kommunen hör.

Den domstol där ett ärende som avses i lagen angående förmynderskap är anhängigt när denna lag träder i kraft skall behandla ärendet även om domstolen inte är behörig enligt denna lag.

Magistraten skall innan denna lag träder i kraft till registret över förmynderskapsärenden överföra uppgifterna om de i förmynderskapsboken antecknade förmyndar- och godmansuppdrag vilka magistraten skall övervaka efter att denna lag trätt i kraft. Tingsrätten, vid vilken förmynderskapsboken förs, skall se till att magistraten får de behövliga uppgifterna samt svara för att uppgifterna är riktiga.

De handlingar hos förmyndarnämnderna som gäller förmynderskap och godmansuppdrag och som förmyndarmyndigheterna behöver för att sköta de uppgifter som föreskrivs i 6 kap. skall överlåtas till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde kommunen finns. Kommunen svarar för överlåtelsen av handlingarna.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Syftet med förmyndarverksamheten är att bevaka de personers intressen och rätt som på grund av omyndighet, sjukdom eller frånvaro eller av någon annan orsak inte själva kan sköta sina ekonomiska angelägenheter.

Om någons intressen skall bevakas i andra än ekonomiska angelägenheter skall förmyndarverksamheten handha detta till den del som anges nedan.

Omyndig är den som inte har fyllt 18 år (minderårig) och den som har fyllt 18 år (myndighetsåldern) men förklarats omyndig.

En omyndigs ekonomiska och andra angelägenheter som avses i denna lag sköts av en intressebevakare.

För en myndig som behöver stöd i skötseln av sina angelägenheter kan förordnas en intressebevakare enligt vad som bestäms i denna lag. Om förordnande av intressebevakare inte är en tillräcklig åtgärd för att trygga en myndig persons intressen, kan den myndiges handlingsbehörighet begränsas så som anges nedan.

Intressebevakare för en minderårig är vårdnadshavarna, om inte något annat bestäms nedan. Domstolen kan dock i enlighet med detta kapitel skilja vårdnadshavaren från uppdraget att vara intressebevakare och vid behov förordna en annan person till intressebevakare för den minderårige.

Intressebevakare för en myndig är den som av domstolen eller förmyndarmyndigheten har förordnats till uppdraget.

Domstolen eller förmyndarmyndigheten kan förordna flera intressebevakare och vid behov bestämma hur uppgifterna skall fördelas mellan dem.

Till intressebevakare kan förordnas en person som är lämplig för uppdraget och ger sitt samtycke. Vid prövning av lämpligheten skall bland annat beaktas den föreslagna intressebevakarens skicklighet och erfarenhet samt uppdragets art och omfattning.

En omyndig kan inte vara intressebevakare.

Om vårdnadshavaren för ett barn är minderårig när barnet föds, blir vårdnadshavaren barnets intressebevakare när vårdnadshavaren fyller 18 år.

Om en minderårig eller den vars handlingsbehörighet har begränsats saknar intressebevakare på grund av att intressebevakaren avlidit eller av någon annan orsak, skall domstolen förordna en intressebevakare för honom eller henne.

Förmyndarmyndigheten skall vid behov hos tingsrätten göra en ansökan om förordnande av intressebevakare.

En intressebevakare får förordnas av domstol för en myndig person som på grund av sjukdom, störningar i de psykiska funktionerna eller försvagat hälsotillstånd eller av någon annan motsvarande orsak saknar förmåga att bevaka sina intressen eller sköta personliga eller ekonomiska angelägenheter som kräver åtgärder och som inte på annat sätt blir skötta på lämpligt sätt. Förmyndarmyndigheten ska vid behov hos tingsrätten ansöka om att intressebevakare förordnas.

En intressebevakare kan förordnas om den som behöver intressebevakning inte motsätter sig detta. Om personen i fråga motsätter sig att en intressebevakare förordnas, kan en intressebevakare likväl förordnas, om vederbörande med beaktande av sin situation och sitt behov av intressebevakning inte har tillräcklig orsak att motsätta sig åtgärden.

Ett intressebevakaruppdrag kan begränsas till att gälla en viss rättshandling, ett visst ärende eller viss egendom.

För en minderårig som har fyllt 17 år kan en intressebevakare förordnas enligt vad som anges i 8 §. Uppdraget som intressebevakare börjar i sådana fall när den minderårige fyller 18 år.

Om en intressebevakare på grund av sjukdom eller av en orsak som nämns i 32 § 2 eller 3 mom. eller av någon annan orsak är tillfälligt förhindrad att sköta sitt uppdrag, kan domstolen förordna en ställföreträdare för denne.

På ställföreträdaren tillämpas vad som i denna lag bestäms om intressebevakare.

I de fall som avses i 1 mom. förutsätter ett förordnande av intressebevakare att den vars intresse skall bevakas förmår förstå sakens betydelse och begär att en viss person skall förordnas till intressebevakare.

Förmyndarmyndigheten kan dessutom på intressebevakarens begäran förordna en ställföreträdare för denne i de fall som avses i 11 §.

Ansökan om förordnande av intressebevakare med stöd av 12 § skall göras hos den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet.

Om inte något annat bestäms i lag utgör ett förordnande av en intressebevakare inget hinder för huvudmannen att själv förfoga över sin egendom eller företa rättshandlingar.

Ett intressebevakarförordnande gäller tills vidare eller den tid som anges när förordnandet ges. Om en intressebevakare har förordnats för en viss uppgift, är förordnandet i kraft tills uppgiften har fullgjorts.

Domstolen kan vid behov ändra intressebevakarens uppdrag eller uppdragets giltighetstid.

Om en intressebevakare har förordnats med stöd av 8 eller 9 §, kan förutom domstolen också förmyndarmyndigheten vid behov ändra intressebevakaruppdraget eller uppdragets giltighetstid. Detta förutsätter dessutom att huvudmannen har förmåga att förstå sakens betydelse och att huvudmannen tillsammans med intressebevakaren begär att intressebevakaruppdraget eller uppdragets giltighetstid skall ändras.

Domstolen skall skilja intressebevakaren från uppdraget om det visar sig att intressebevakaren är oförmögen eller olämplig att sköta det eller om det finns något annat särskilt skäl därtill.

Domstolen skall skilja intressebevakaren från uppdraget också när intressebevakaren själv begär det. En förälder som är vårdnadshavare för sitt minderåriga barn kan endast av särskilda skäl på egen begäran befrias från uppgiften att vara sitt barns intressebevakare.

Förutom domstolen kan också förmyndarmyndigheten på begäran av intressebevakaren skilja denne från uppdraget, såvida inte intressebevakaren är en förälder som är vårdnadshavare för sitt minderåriga barn. Samtidigt kan förmyndarmyndigheten på eget initiativ vid behov förordna att intressebevakaren skall kvarstå i uppdraget till dess att en ny intressebevakare har förordnats.

När intressebevakaren har en ställföreträdare, upphör dennes uppdrag när intressebevakaren och ställföreträdaren efter det hindret upphört tillsammans gör en anmälan till den förmyndarmyndighet som avses i 46 eller 47 §. Om intressebevakaren och ställföreträdaren har skilda åsikter i fråga om huruvida ställföreträdarens uppdrag har upphört, skall tingsrätten på ansökan av någondera avgöra ärendet.

Domstolen ska på ansökan besluta att intressebevakarens uppdrag ska upphöra när huvudmannen inte längre har behov av intressebevakning. Domstolen får även besluta att uppdraget ska upphöra om huvudmannen har bosatt sig i en främmande stat och det inte längre är möjligt att uppnå intressebevakningens ursprungliga syfte.

Om en intressebevakare har förordnats med stöd av 8 eller 9 § får, förutom domstolen, också förmyndarmyndigheten i enlighet med 3 mom. besluta att intressebevakarens uppdrag ska upphöra. Detta förutsätter dessutom att huvudmannen har förmåga att förstå sakens betydelse och att huvudmannen tillsammans med intressebevakaren begär att ett beslut fattas om att intressebevakarens uppdrag ska upphöra.

5 mom. har upphävts genom L 11.2.2011/122.

Ändring av intressebevakaruppdraget enligt 15 § 3 mom., skiljande av intressebevakaren från dennes uppdrag enligt 16 § 3 mom. eller förordnande om att intressebevakarens uppdrag skall upphöra enligt 17 § 4 mom. söks hos den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet.

Om en intressebevakare har förordnats med stöd av 8 eller 9 §, ska förmyndarmyndigheten under det fjärde kalenderåret efter förordnandet på eget initiativ reda ut om det finns skäl till fortsatt intressebevakning och vid behov göra en ansökan hos tingsrätten om att uppdraget som intressebevakare ska upphöra. Utredningen ska göras på nytt vart fjärde kalenderår. Någon utredning behöver inte göras om det med beaktande av grunden för intressebevakarförordnandet eller av någon annan orsak är uppenbart att behovet av intressebevakare är bestående.

Utredningen görs utgående från de uppgifter om huvudmannens situation som förmyndarmyndigheten har fått i samband med granskningen av redovisningen eller på annat sätt. Intressebevakaren ska höras i samband med utredningen. Huvudmannen ska höras om denne kan antas förstå sakens betydelse och om det vid utredningen har framkommit omständigheter som visar att intressebevakarförordnandet kan behöva ändras.

Ingen får omyndigförklaras om de övriga åtgärder som nämns i 1 mom. är tillräckliga för att trygga den myndiges intressen.

Handlingsbehörigheten får inte heller i övrigt begränsas mer än vad som är nödvändigt för att skydda vederbörandes intressen. Begränsningen får inte utsträckas till rättshandlingar som en omyndig enligt lag är behörig att företa. Domstolen kan emellertid av vägande skäl begränsa vederbörandes rätt att förfoga över vad denna efter begränsningsbeslutet förvärvar genom eget arbete.

En minderårigs handlingsbehörighet kan begränsas så som anges i 18 § efter att den minderårige fyllt 17 år. I sådana fall börjar begränsningen när den minderårige fyller 18 år.

När domstolen beslutar om begränsning av handlingsbehörigheten, skall den samtidigt vid behov förordna en intressebevakare för huvudmannen.

Om någon har företagit en rättshandling, som han eller hon inte har varit behörig att företa på grund av en begränsning av handlingsbehörigheten, gäller om rättshandlingens bindande verkan, återbetalning av prestationer och ersättning av prestationers värde eller av skada vad som bestäms i 26–28 §.

Ett beslut genom vilket någons handlingsbehörighet har begränsats gäller tills vidare eller den tid som anges i beslutet.

Begränsningen eller dess giltighetstid kan ändras på grund av förändrade förhållanden eller av någon annan orsak. Begränsningen skall upphävas när den inte längre är nödvändig.

Vad som anges i 17 b § tillämpas även om någons handlingsbehörighet har begränsats.

En omyndig har inte rätt att själv förfoga över sin egendom, ingå avtal eller företa andra rättshandlingar, om inte något annat bestäms i lag.

Om inte något annat bestäms i lag får den som har förklarats omyndig och kan förstå sakens betydelse själv besluta om ärenden som gäller hans eller hennes person.

En omyndig får företa rättshandlingar som med beaktande av omständigheterna är sedvanliga och av mindre betydelse.

En gåva eller gåvoutfästelse som gäller lös egendom och som utan intressebevakarens medverkan har givits en omyndig är bindande för givaren, om den omyndige har förstått sakens betydelse.

En omyndig har rätt att förfoga över vad som han eller hon under omyndigheten har förvärvat genom eget arbete samt över egendom som intressebevakaren i enlighet med 38 § har ställt till den omyndiges förfogande. Den omyndige har rätt att bestämma även över avkastningen av den ovan nämnda egendomen samt det som har kommit i stället för egendomen.

Om den omyndige utövar sin rätt på ett sätt som klart står i strid med hans eller hennes intressen eller om en sådan risk uppenbart föreligger, kan intressebevakaren överta förvaltningen av egendom som avses i 1 mom. till den del det är nödvändigt för att skydda den omyndiges intressen. Om åtgärden gäller den omyndiges arbetsinkomst skall förmyndarmyndighetens samtycke inhämtas.

En rättshandling som en omyndig inte har haft rätt att företa blir inte bindande för den omyndige om inte intressebevakaren har gett sitt samtycke till den.

En rättshandling som en omyndig har företagit blir bindande för den omyndige om intressebevakaren eller den omyndige själv godkänner den efter att ha blivit myndig.

En omyndigs rätt att upprätta testamente regleras i ärvdabalken.

Om en omyndig har företagit en rättshandling utan nödvändigt samtycke av intressebevakaren, har avtalsparten rätt att dra sig ur avtalet så länge det inte har godkänts eller fullgjorts på behörigt sätt.

Om den med vilken rättshandlingen företogs visste att den andra parten var omyndig, har den förstnämnde likväl inte rätt att dra sig ur avtalet under den tid inom vilken samtycke enligt avtal skall inhämtas eller som rimligen åtgår till inhämtandet. Parten kan emellertid dra sig ur en rättshandling så som anges i 1 mom. om parten hade anledning att anta att den omyndige trots omyndigheten hade rätt att företa rättshandlingen.

Den omyndige eller intressebevakaren skall underrättas om att en part drar sig ur en rättshandling.

Om en rättshandling som en omyndig har företagit utan nödvändigt samtycke inte blir bindande, skall vardera parten återställa vad som mottagits på grund av rättshandlingen eller, om detta inte är möjligt, ersätta dess värde. Den omyndige är dock inte skyldig att ge mera i ersättning än vad som har använts för den omyndiges skäliga underhåll eller vad som i övrigt har gagnat den omyndige.

Om vardera parten i en rättshandling är omyndig och om en part inte kan återställa vad som mottagits på grund av rättshandlingen, skall parten som ersättning betala ett belopp som för båda parterna kan betraktas som skäligt. När ersättningsbeloppet uppskattas skall vardera partens ställning då rättshandlingen företogs, förhållandena därefter samt övriga omständigheter beaktas.

Om en omyndig har fått till stånd en rättshandling genom en uppsåtlig, straffbar gärning, skall därigenom uppkommen skada, oberoende av gärningsmannens tillräknelighet samt utan hinder av 1 och 2 mom., ersättas med tillämpning av skadeståndslagen (412/1974).

En intressebevakare är behörig att företräda sin huvudman vid rättshandlingar som gäller huvudmannens egendom och ekonomiska angelägenheter, om domstolen inte har beslutat något annat när uppdraget gavs eller om något annat inte föreskrivs.

Om domstolen så förordnar, har intressebevakaren rätt att företräda huvudmannen också i ärenden som gäller huvudmannens person, om huvudmannen inte kan förstå sakens betydelse. Intressebevakaren har dock inte rätt att med stöd av ett sådant förordnande företräda huvudmannen i ett ärende varom annat bestämts.

Intressebevakaren är inte behörig att på huvudmannens vägnar samtycka till äktenskap eller adoption, erkänna faderskap, godkänna ett erkännande av faderskap, upprätta eller återkalla ett testamente eller företräda huvudmannen i andra sådana ärenden som på ett jämförbart sätt är personliga.

Om intressebevakarens rätt att föra huvudmannens talan vid domstolar och myndigheter bestäms särskilt.

Om en huvudman har flera intressebevakare skall dessa tillsammans sköta intressebevakaruppdraget, såvida domstolen inte har beslutat fördela uppgifterna mellan dem.

Om någon av intressebevakarna på grund av resa, sjukdom eller av någon annan orsak inte kan delta i beslutsfattandet och dröjsmål med beslutet skulle medföra olägenhet, är denna intressebevakares samtycke inte nödvändigt i ärendet. I ärenden som är av avsevärd betydelse för huvudmannen kan intressebevakarna dock endast besluta gemensamt, om inte huvudmannens fördel uppenbart kräver annat.

Om intressebevakarna inte är eniga i ett ärende i vilket de skall besluta gemensamt och dröjsmål med beslutet skulle medföra olägenhet, kan en intressebevakare begära ett beslut av förmyndarmyndigheten om vems åsikt som skall följas. Ett sådant beslut skall sökas hos den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet.

En fordran som ingår i den egendom som förvaltas av en intressebevakare kan betalas endast till intressebevakaren eller till huvudmannens konto som intressebevakaren anvisar. Också en till huvudmannen gjord betalning är likväl giltig om gäldenären inte visste och med beaktande av omständigheterna inte borde ha vetat att betalningen borde ha gjorts till intressebevakaren.

Om huvudmannen har ett konto i ett kreditinstitut, skall intressebevakaren meddela institutet vem eller vilka som får lyfta medel som finns på kontot.

En intressebevakare får inte skänka bort egendom som tillhör huvudmannen.

En intressebevakare får inte företräda huvudmannen när motparten är intressebevakaren själv, intressebevakarens make eller barn eller någon som intressebevakaren företräder. Om syskon har en gemensam intressebevakare, är han eller hon dock behörig att företräda syskonen vid arvskifte, om inte syskonens intressen är motstridiga på grund av yrkanden som har framställts vid skiftet eller andra omständigheter som har samband med skiftet.

Med makar avses i 2 och 3 mom. äkta makar och personer som lever under äktenskapsliknande förhållanden eller i något annat parförhållande i gemensamt hushåll. Med släktingar jämställs motsvarande halvsläktingar.

Intressebevakaren får inte heller företräda huvudmannen när intressebevakarens och huvudmannens intressen i saken kan bli motstridiga av någon annan än en i 2 eller 3 mom. nämnd orsak.

En intressebevakare som i enlighet med 10 § har förordnats för en frånvarande person får inte förrän tre år har förflutit sedan man senast hade vetskap om den frånvarande sälja dennes egendom, om inte försäljningen är nödvändig för betalning av en skuld, för boutredning, för förhindrande av att egendom förstörs eller av någon annan motsvarande orsak. En intressebevakare som i enlighet med 10 § har förordnats att bevaka en blivande ägares rätt får inte sälja egendom som har ställts under intressebevakarens uppsikt, om inte försäljningen är påkallad av någon orsak som nämns ovan.

En intressebevakare som avses i 1 mom. får företräda en arvinge eller testamentstagare i ärenden som gäller delgivning eller klander av testamente, men intressebevakaren är inte behörig att på arvingens eller testamentstagarens vägnar förhindra att dennas rättigheter preskriberas.

Rättshandlingar som en intressebevakare som förordnats att bevaka en frånvarande persons eller blivande ägares rätt företar med stöd av sitt förordnande är giltiga, även om egendomen tillfaller någon annan än den som intressebevakaren förordnats att företräda.

Tillstånd ska sökas hos den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet. Om en rättshandling företas eller en åtgärd vidtas för flera sådana personers räkning som är föremål för intressebevakning, kan tillstånd för samtligas del sökas också hos den förmyndarmyndighet som övervakar verksamheten i fråga om en av dem. Den förmyndarmyndighet som behandlat saken ska i ett sådant fall meddela sitt beslut till de förmyndarmyndigheter som övervakar verksamheten i fråga om de övriga. Förmyndarmyndigheten ska vid avgörandet av ett tillståndsärende ge huvudmannen tillfälle att bli hörd, om inte huvudmannens ståndpunkt på ett tillförlitligt sätt framgår av ansökningshandlingarna eller om hörande annars behövs med hänsyn till huvudmannens intresse eller för att saken ska kunna utredas. Huvudmannen behöver dock inte ges tillfälle att bli hörd, om denne är en minderårig som inte har fyllt 15 år. På hörande av en part tillämpas i övrigt förvaltningslagen (434/2003).

Om intressebevakaren har fått tillstånd för verksamhet eller uppdrag som avses i 1 mom. 5 eller 6 punkten, ger detta intressebevakaren rätt att utan hinder av 1 mom. företa de rättshandlingar som rörelsens eller näringsverksamhetens art kräver.

Förmyndarmyndigheten kan bevilja tillstånd enligt 34 §, om den rättshandling eller åtgärd som tillståndsansökan avser är förenlig med huvudmannens intressen. Härvid skall beaktas vad som i 37–41 § bestäms om förvaltningen av egendomen.

En rättshandling som intressebevakaren inte var behörig att företa binder inte huvudmannen.

En rättshandling som intressebevakaren har företagit utan behövligt tillstånd binder inte huvudmannen, om inte den förmyndarmyndighet hos vilken tillstånd borde ha sökts i efterhand på ansökan av intressebevakaren godkänner rättshandlingen. Om avtalspartens rätt att dra sig ur avtalet gäller härvid i tillämpliga delar 27 § 2 mom.

Om en rättshandling som intressebevakaren har företagit inte är bindande enligt 1 mom., gäller beträffande intressebevakarens skyldighet att ersätta den skada som åsamkats avtalsparten i tillämpliga delar 25 § lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (228/1929).

Intressebevakaren skall förvalta huvudmannens egendom så att egendomen och avkastningen därav kan användas till nytta för huvudmannen och för att tillgodose huvudmannens personliga behov. I sitt uppdrag skall intressebevakaren samvetsgrant bevaka huvudmannens rättigheter och främja huvudmannens bästa.

Intressebevakaren ska överta besittningen av den egendom som intressebevakaren ska förvalta till den del detta behövs för att skydda huvudmannens intressen. Intressebevakaren har härvid vid behov rätt till handräckning i enlighet med 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011). Egendom som huvudmannen fritt får förfoga över får intressebevakaren dock inte ta i sin besittning mot huvudmannens vilja.

Intressebevakaren kan för att utreda sin huvudmans skulder ansöka om offentlig stämning i enlighet med lagen om offentlig stämning (729/2003).

Hos huvudmannen skall kvarlämnas den egendom som han eller hon behöver för sitt personliga bruk. Till huvudmannens förfogande skall kvarlämnas så mycket dispositionsmedel som med beaktande av huvudmannens behov och övriga omständigheter bör anses skäligt. Intressebevakaren kan till huvudmannens förfogande kvarlämna även annan denne tillhörig egendom, om detta är förenligt med huvudmannens intresse.

Om huvudmannen vill ge en gåva som med hänsyn till omständigheterna är sedvanlig och av ringa ekonomisk betydelse, skall intressebevakaren se till att givarens avsikt kan uppfyllas.

Intressebevakaren skall bevara den egendom som huvudmannen under den tid intressebevakningen fortgår eller därefter behöver för sitt boende eller för idkande av näring eller som i övrigt har särskilt värde för huvudmannen.

Övrig egendom, som inte används för huvudmannens underhåll eller andra behov, skall placeras på ett tillräckligt värdebeständigt sätt och så att den ger skälig avkastning.

Intressebevakaren skall på begäran upplysa huvudmannen om dennes ekonomiska ställning samt om de åtgärder som intressebevakaren har vidtagit vid förvaltningen av egendomen.

Förmyndarmyndigheten kan bestämma att intressebevakaren skall göra upp en riktgivande plan för förvaltning och användning av egendomen och förete planen hos förmyndarmyndigheten för godkännande, om det skall anses nödvändigt med beaktande av egendomens art och mängd samt övriga omständigheter. Planen skall göras upp med beaktande av vad som i 37–39 § bestäms om egendomsförvaltning.

Planen för egendomsförvaltningen kan vid behov ändras eller kompletteras.

Har någon överlåtit egendom genom gåva eller testamente med föreskrifter om hur egendomen skall förvaltas, skall föreskrifterna följas utan hinder av vad som bestäms i detta kapitel.

Domstolen kan dock på ansökan av intressebevakaren besluta att egendomen skall förvaltas i enlighet med denna lag, om det är uppenbart att givarens avsikt på grund av ändrade förhållanden eller av någon annan orsak inte kan uppfyllas genom föreskrifterna om förvaltningen av egendomen.

En intressebevakare som har förordnats för en person som har uppnått myndighetsåldern skall se till att huvudmannen får sådan vård, omvårdnad och rehabilitering som med tanke på huvudmannens behov och förhållanden samt med beaktande av huvudmannens önskemål skall anses lämplig.

Innan intressebevakaren fattar beslut i ett ärende som hör till uppdraget skall intressebevakaren ta reda på huvudmannens åsikt, om saken kan anses vara viktig för huvudmannen och hörandet kan ske utan betydande svårigheter.

Det är dock inte nödvändigt att höra huvudmannen om denne inte kan förstå sakens betydelse.

Om huvudmannen är minderårig skall även vårdnadshavaren tillfrågas så som bestäms i 1 mom.

En minderårigs förälder och en vårdnadshavare som är den minderåriges intressebevakare har rätt att av den minderåriges medel få ersättning för nödvändiga kostnader.

Intressebevakaren för en person som uppnått myndighetsåldern och en annan för en minderårig förordnad intressebevakare än en sådan som avses i 1 mom. har rätt att av huvudmannens medel få ersättning för behövliga kostnader samt ett arvode som är skäligt i förhållande till uppdragets art och omfattning samt huvudmannens tillgångar. Utöver arvode har intressebevakaren rätt till specialersättning för en sådan behövlig uppgift till förmån för huvudmannen som fordrar särskild yrkesskicklighet eller en betydande arbetsinsats, om det har varit förenligt med huvudmannens intresse att intressebevakaren sköter uppgiften.

En intressebevakare har inte rätt till arvode enligt 2 mom., om huvudmannens inkomster, under den tid för vilken arvode tas ut, efter skatt enligt förskottsinnehållning eller förskottsbetalning och lagbestämda avgifter för arbetstagaren är lika stora eller lägre än den årliga nivå som motsvarar utkomststödets grunddel enligt 9 § 1 mom. 1 punkten i lagen om utkomststöd (1412/1997), justerad med det folkpensionsindex som avses i lagen om folkpensionsindex (456/2001). Som inkomst för huvudmannen betraktas alla inkomster i penningform såsom löne-, pensions- och andra förvärvsinkomster, ränte-, hyres-, dividend- och andra kapitalinkomster samt sociala förmåner.

En intressebevakare har trots 3 mom. rätt till arvode enligt 2 mom., om det verkliga värdet på huvudmannens förmögenhet minskat med huvudmannens skulder mer än tredubbelt överstiger den årliga nivå enligt 3 mom. som motsvarar utkomststödets grunddel. När förmögenheten bestäms beaktas inte en bostad som personligen används av huvudmannen och skulder som hänför sig till den.

Närmare bestämmelser om arvodets storlek utfärdas genom förordning av statsrådet.

En intressebevakare som i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsamkat huvudmannen skada är skyldig att ersätta skadan.

På jämkning av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga tillämpas 2 och 6 kap. skadeståndslagen. Om en sådan allmän intressebevakare som avses i lagen om ordnande av intressebevakningstjänster i förmyndarverksamheten (443/1999) har åsamkat skada skall på skadeståndsansvaret dessutom tillämpas 3 och 4 kap. skadeståndslagen.

Huvudmannen är inte skyldig att i enlighet med 3 kap. 1 § 3 mom. i skadeståndslagen ersätta skada som intressebevakaren har orsakat när han eller hon handlat för huvudmannens räkning.

Förmyndarmyndigheten skall övervaka intressebevakarens verksamhet. Övervakningen hör till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde den som har en intressebevakare har sin hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994).

Om den som har en intressebevakare inte har hemkommun i Finland, hör övervakningen till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde den som har intressebevakare huvudsakligen vistas.

Om intressebevakningen gäller en frånvarande persons eller blivande ägares rätt i ett dödsbo hör övervakningen till den förmyndarmyndighet som enligt 1 mom. hade varit behörig att övervaka en för arvlåtaren förordnad intressebevakares verksamhet. Om någons intressen annars skall bevakas med stöd av 10 §, är den förmyndarmyndighet behörig inom vars verksamhetsområde behovet av intressebevakning framkommer.

Om det inte finns någon sådan förmyndarmyndighet som övervakningen hör till enligt 1 eller 2 mom., skall Helsingfors magistrat övervaka intressebevakarens verksamhet.

Bestämmelserna i 46 § om förmyndarmyndighetens skyldighet att övervaka intressebevakarens verksamhet ska tillämpas också i sådana fall där en person för vilken det har förordnats intressebevakare i en främmande stat bosätter sig i Finland. Förmyndarmyndigheten kan dock på eget initiativ eller på ansökan av intressebevakaren besluta att övervakning inte ordnas i Finland eller att den ordnas endast i fråga om vissa av intressebevakarens uppdrag, om verksamheten övervakas i den främmande staten och huvudmannens fördel inte förutsätter att övervakningen ordnas i Finland.

Om intressebevakaruppdraget har införts i registret över förmynderskapsärenden, skall övervakningen utan hinder av 46 § skötas av den förmyndarmyndighet som enligt 46 § var skyldig att övervaka intressebevakarens verksamhet då uppdraget infördes i registret.

Den förmyndarmyndighet som enligt 1 mom. skall sköta övervakningen kan överföra den till en annan förmyndarmyndighet, om den vars intressen skall bevakas har hemkommun inom den sistnämnda myndighetens verksamhetsområde eller om överföringen av någon annan orsak är nödvändig för övervakningen. Före överföringen skall intressebevakaren och den övertagande förmyndarmyndigheten höras.

Ändring i beslut varmed övervakningen överförts får inte sökas genom besvär.

Om det för att fördela arbetet jämnt mellan förmyndarmyndigheterna är ändamålsenligt, kan det genom förordning av finansministeriet föreskrivas att den förmyndarmyndighet som enligt 46 eller 47 § övervakar intressebevakarens verksamhet ska överföra i 56 § avsedda granskningsuppgifter på en annan förmyndarmyndighet. Genom förordning av finansministeriet föreskrivs närmare om vilka förmyndarmyndigheter som överför och tar emot granskningsuppgifter, om det antal uppgifter som kan överföras årligen samt i övrigt om hur överföringen ska ske. Såväl den förmyndarmyndighet som överför granskningsuppgifter som den som tar emot granskningsuppgifter ska beredas tillfälle att bli hörda innan förordningen utfärdas.

Oberoende av överföringen kvarstår ansvaret för övervakningen till övriga delar hos den överförande förmyndarmyndigheten. Den berörda intressebevakaren skall underrättas om att en granskningsuppgift har överförts.

Beslutet om att avsluta övervakningen ska antecknas i registret över förmynderskapsärenden.

Intressebevakaren skall inom tre månader från uppdragets början till förmyndarmyndigheten ge in en förteckning över huvudmannens tillgångar och skulder som intressebevakaren skall förvalta. I förteckningen skall även uppges den egendom som med stöd av 38 § 1 mom. har kvarlämnats till huvudmannens förfogande. Om huvudmannen senare får egendom som skall förvaltas av intressebevakaren, skall en förteckning över denna egendom inlämnas inom en månad från fånget. Skyldigheten att ge in en sådan förteckning gäller likväl inte sådana periodiska prestationer som huvudmannen får med stöd av en rättighet som antecknats i förteckningen.

När huvudmannen blir delägare i ett dödsbo skall intressebevakaren tillställa förmyndarmyndigheten en kopia av bouppteckningsinstrumentet inom en månad från bouppteckningen.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte en förälder som är intressebevakare för sitt minderåriga barn, om den minderåriges egendom är ringa. Förmyndarmyndigheten kan på intressebevakarens ansökan eller på eget initiativ efter att ha hört intressebevakaren förlänga den i 1 mom. föreskrivna tiden, om detta behövs på grund av egendomens storlek eller av någon annan orsak.

Intressebevakaren skall i den förteckning som avses i 48 § försäkra att de uppgifter han eller hon har lämnat är riktiga och att ingenting avsiktligt har utelämnats. Domstolen kan ålägga intressebevakaren att styrka sina uppgifter under ed eller med stöd av försäkran, om förmyndarmyndigheten kräver det.

En intressebevakare som har till uppgift att förvalta egendom är skyldig att föra bok över huvudmannens tillgångar och skulder samt över vad som hänt under redovisningsperioden.

Om uppdraget innefattar annat än egendomsförvaltning är intressebevakaren skyldig att göra anteckningar som gör det möjligt att redogöra för de åtgärder som vidtagits med anledning av förordnandet.

En intressebevakare som avses i 50 § 1 mom. skall årligen ge in en redovisning till förmyndarmyndigheten (årsredovisning). Förmyndarmyndigheten kan besluta att redovisningsperioden är någon annan ettårsperiod än kalenderåret, om detta med hänsyn till egendomsförvaltningen och bokföringen eller granskningen av redovisningen är ändamålsenligt.

Årsredovisningen ska ges in inom tre månader efter redovisningsperiodens utgång. Om intressebevakaruppdraget började under den senare hälften av redovisningsperioden, kan förmyndarmyndigheten på intressebevakarens ansökan eller på eget initiativ efter att ha hört intressebevakaren besluta att redovisningen ska ges i samband med följande årsredovisning.

Om intressebevakaren på grund av sjukdom eller uppdragets omfattning eller av någon annan motsvarande orsak inte förmår eller har förmått ge in årsredovisningen inom föreskriven tid, kan förmyndarmyndigheten på ansökan förlänga tiden.

En intressebevakare för en minderårig är inte skyldig att ge in en årsredovisning för ett uppdrag som inte har krävt införande i registret över förmynderskapsärenden.

En intressebevakare vars uppdrag upphör eller begränsas är skyldig att utan dröjsmål till förmyndarmyndigheten ge in en redovisning över förvaltningen av den egendom som han eller hon inte längre skall förvalta för den tid för vilken redovisning inte tidigare har ingetts (slutredovisning). En intressebevakare för en minderårig är emellertid inte skyldig att ge in någon slutredovisning för ett uppdrag som inte har krävt införande i registret över förmynderskapsärenden.

Om det av förteckningen över egendomen eller av årsredovisningen framgår att huvudmannen inte har någon egendom eller att den egendom som intressebevakaren förvaltar är ringa, kan förmyndarmyndigheten på intressebevakarens ansökan eller på eget initiativ efter att ha hört intressebevakaren för viss tid eller tills vidare befria intressebevakaren från den årliga redovisningsskyldigheten eller bestämma att redovisningsperioden ska vara längre än ett år.

Befrielse från den årliga redovisningsskyldigheten eller förlängning av redovisningsperioden kan beviljas också om egendomen är av ett sådant slag att huvudmannens intresse inte fordrar årlig redovisning eller om bevarandet av egendomen är tryggat genom att egendom placeras i ett objekt från vilket den enligt ett villkor i placeringsavtalet inte kan lyftas eller överföras och placeringsvillkoren inte ändras utan förmyndarmyndighetens samtycke. På förmyndarmyndighetens samtycke tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om förmyndarmyndighetens tillstånd.

Förmyndarmyndigheten kan ändra ett beslut som avses ovan om detta är motiverat med tanke på behovet av tillsyn.

I samband med årsredovisningen och slutredovisningen skall också de verifikat som behövs lämnas in för granskning. Verifikaten skall återlämnas till intressebevakaren efter granskningen.

Intressebevakaren är skyldig att bevara de verifikat som hör till redovisningen tills tiden för väckande av talan enligt 61 § 1 mom. har löpt ut eller, om talan har väckts, tills saken har avgjorts och avgörandet har vunnit laga kraft. Därefter har huvudmannen, dennes rättsinnehavare eller en ny intressebevakare rätt att få verifikaten i sin besittning.

Av årsredovisningen och slutredovisningen skall framgå huvudmannens tillgångar och skulder vid ingången och utgången av redovisningsperioden, vilka förändringar som har skett under redovisningsperioden och vilka betydande rättshandlingar som företagits på huvudmannens vägnar samt övriga motsvarande åtgärder som intressebevakaren har vidtagit vid förvaltningen av egendomen. Uppgifterna skall ges på ett sådant sätt att förmyndarmyndigheten med stöd av redovisningen kan övervaka hur egendomen förvaltas och hur förvaltningsplanen följs.

I redovisningen skall även uppges den egendom som intressebevakaren under redovisningsperioden ställt till huvudmannens förfogande.

Om huvudmannen har förälder, make, barn eller någon annan närstående person som sin intressebevakare, kan förmyndarmyndigheten på intressebevakarens ansökan eller på eget initiativ efter att ha hört intressebevakaren besluta att redovisningen för den egendom som intressebevakaren förvaltar eller för en viss del av egendomen får vara allmänt hållen, om detta kan anses tillräckligt med hänsyn till det slag av egendom som intressebevakaren förvaltar. Av redovisningen ska dock framgå hur egendomen har förändrats under redovisningsperioden.

När förmyndarmyndigheten har fått årsredovisningen eller slutredovisningen ska den utan dröjsmål och i den omfattning som god granskningssed förutsätter granska hur egendomen har förvaltats, om skäliga dispositionsmedel har ställts till huvudmannens förfogande, om storleken på intressebevakarens arvode är motiverad och om redovisningen är rätt uppgjord.

Förmyndarmyndigheten kan granska redovisningen mer allmänt än vad som föreskrivs i 1 mom., om det utgående från egendomens storlek eller art eller andra omständigheter finns skäl att anta att huvudmannens intresse på grund av detta inte äventyras. Den första redovisning som intressebevakaren ger in ska dock granskas på det sätt som föreskrivs i 1 mom.

Intressebevakaren skall på begäran ge förmyndarmyndigheten alla nödvändiga uppgifter, verifikat och handlingar som gäller uppdraget samt förete de värdepapper som intressebevakaren förvaltar.

Huvudmannen får ersättning av statens medel för en skada som orsakats av att en omständighet förblivit oupptäckt vid en granskning av redovisningen enligt 56 § 2 mom. och denna omständighet borde ha upptäckts om redovisningen hade granskats i enlighet med 56 § 1 mom.

Om intressebevakaren försummar att ge in vederbörliga redovisningar, förteckningar eller verifikat eller en begärd utredning eller underlåter att uppgöra en sådan förvaltningsplan som förmyndarmyndigheten har ålagt denne att göra upp, kan förmyndarmyndigheten ålägga intressebevakaren att vidta den försummade åtgärden och förena beslutet med vite eller hot om att åtgärden utförs på den försumliges bekostnad.

När förmyndarmyndigheten förordnar att hotet om tvångsutförande skall verkställas kan den vid vite förplikta intressebevakaren att till den som utför åtgärden överlämna de verifikat och handlingar som behövs för att uppdraget skall kunna utföras.

På ärenden som gäller vite och hot om tvångsutförande tillämpas i övrigt viteslagen (1113/1990).

Om tryggandet av huvudmannens intressen förutsätter en åtgärd som intressebevakaren inte har vidtagit, kan domstolen på ansökan av förmyndarmyndigheten, huvudmannen själv eller någon annan som avses i 72 § 1 och 2 mom. förordna att en annan intressebevakare skall se till att åtgärden vidtas. Domstolen kan på motsvarande sätt förordna en annan intressebevakare, om det finns skäl att väcka talan mot intressebevakaren innan dennes uppdrag har upphört.

När uppdraget upphör är intressebevakaren skyldig att utan dröjsmål överlåta den förvaltade egendomen till sin huvudman, till den nya intressebevakaren eller till någon annan som är berättigad att ta emot egendomen.

När intressebevakarens uppdrag upphör på grund av att huvudmannen avlidit och egendomen inte utan dröjsmål kan överlåtas till bodelägarnas samförvaltning, kan intressebevakaren överlåta egendomen för att förvaltas av en sådan bodelägare som enligt 18 kap. 3 § i ärvdabalken kan vårda boets egendom. Intressebevakaren ska senast sju dagar före överlåtelsen underrätta alla bodelägare vars vistelseort och identitet är kända om överlåtelsen av egendomen.

När intressebevakarens uppdrag har upphört och förmyndarmyndigheten har granskat slutredovisningen, skall den framställa sina anmärkningar över redovisningen samt ge en kopia av slutredovisningen till den som har rätt att ta emot egendomen. Den sistnämnda har på begäran rätt att av intressebevakaren få till påseende de verifikat som hänför sig till årsredovisningarna och slutredovisningen.

Intressebevakaren kan vid vite åläggas att visa upp verifikaten enligt vad som bestäms i 57 §.

Ett skadeståndsyrkande som grundar sig på intressebevakarens verksamhet preskriberas tre år från det att förmyndarmyndigheten i enlighet med 60 § har överlämnat de handlingar som gäller intressebevakningen till den som varit berättigad att ta emot dem. När det är fråga om en sådan intressebevakare som nämns i 50 § 2 mom. räknas preskriptionstiden dock från det att intressebevakaren har gett en sådan redogörelse som avses i nämnda moment till den som varit berättigad att ta emot redogörelsen.

Om grunden för skadeståndet inte framgår av uppgifterna i redovisningen eller om intressebevakaren har orsakat huvudmannen skada på något annat sätt än i sin intressebevakningsuppgift, gäller i fråga om preskription av skadeståndet vad som föreskrivs i 7 § lagen om preskription av skulder (728/2003). Skadeståndet preskriberas dock tidigast tre år efter det att huvudmannen fyllt 18 år eller en intressebevakare inte mera förordnats för honom eller henne.

En skadeståndstalan som grundar sig på en omständighet som framgår av redovisningen kan inte väckas, om den som har haft rätt att ta emot redovisningen, efter att ha fått de handlingar som nämns i 60 §, skriftligen har godkänt intressebevakarens verksamhet eller i övrigt skriftligen meddelat att han eller hon inte kommer att kräva skadestånd.

Om intressebevakaren har avlidit gäller i fråga om dödsbodelägarnas, boutredningsmannens och konkursboets skyldigheter i tillämpliga delar bestämmelserna om intressebevakare i detta kapitel.

Den som det åligger att förvalta dödsboet skall utan dröjsmål underrätta förmyndarmyndigheten om intressebevakarens död samt ta hand om huvudmannens egendom så länge den är i boets besittning.

Vad som förskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas likväl inte, om intressebevakaren var en allmän intressebevakare.

Registret över förmynderskapsärenden är ett riksomfattande register som förs av förmyndarmyndigheterna och regionförvaltningsverket för övervakning av intressebevakarnas och i lagen om intressebevakningsfullmakt (648/2007) avsedda fullmäktiges verksamhet samt för tryggande av tredje mans rätt. I registret får identifieringsuppgifter och kontaktinformation om intressebevakaren och dennes huvudman samt om fullmäktigen och fullmaktsgivaren föras in. I registret får dessutom föras in uppgifter om begränsning av en persons handlingsbehörighet, begränsningens innehåll, intressebevakarens uppdrag och grunderna för förordnandet av en intressebevakare eller intressebevakningsfullmaktens innehåll, lämnande och granskning av egendomsförteckning, redovisning och förvaltningsplan, beslut om i 34 § avsett tillstånd samt om förmyndarmyndigheternas åtgärder i enlighet med 57 och 60 §. Utöver detta får uppgifter som behövs för registrets användningsändamål, men som inte är personuppgifter, föras in i registret.

Förmyndarmyndigheten svarar för uppdateringen av registret med avseende på de intressebevakaruppdrag som den utövar tillsyn över. Rättelse av en uppgift i registret ska yrkas hos den förmyndarmyndighet som utövar tillsyn över den berörda intressebevakarens uppdrag.

Regionförvaltningsverket svarar för registrets allmänna funktioner och samordningen av dem.

Till registret över förmynderskapsärenden kan från befolkningsdatasystemet överföras för registrets upprätthållande behövliga personuppgifter och övriga uppgifter jämte ändringar i dem.

Förmyndarmyndigheten beslutar om utlämnande av uppgifter ur registret. En statlig eller kommunal myndighet, en sammanslutning eller en näringsidkare som i sin verksamhet fortgående behöver registeruppgifter för godtagbara ändamål kan dock av en magistrat som utses genom förordning av finansministeriet få tillstånd att ta del av uppgifterna via en teknisk anslutning. Innan tillstånd beviljas ska sökanden lägga fram en utredning om att uppgifterna skyddas på ett ändamålsenligt sätt. Vid behandlingen av uppgifterna i registret ska bestämmelserna i personuppgiftslagen (523/1999) iakttas.

Intressebevakning skall dock inte införas i registret över förmynderskapsärenden, om intressebevakarens uppdrag inte omfattar egendomsförvaltning eller bevakning av någons rätt i ett oskiftat bo.

När domstolen fattar ett beslut som innebär att intressebevakning ska införas i registret över förmynderskapsärenden eller fattar ett beslut genom vilket en omständighet som har antecknats i registret över förmynderskapsärenden ändras, ska domstolen lämna ett meddelande om detta till den förmyndarmyndighet som övervakar intressebevakarens verksamhet. Om beslutet ska iakttas först när det har vunnit laga kraft, ska meddelandet dock lämnas först efter att detta skett. I det sistnämnda fallet lämnas meddelandet av den domstol där ärendet senast varit anhängigt.

Närmare bestämmelser om innehållet i meddelandet och om hur meddelandet ska lämnas kan utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Om särskilda skäl föreligger, ska intressebevakning för en minderårig införas i registret över förmynderskapsärenden även om egendomen eller beloppet av tillgångarna i dödsboandelen understiger det belopp som avses i 1 mom.

Ett intressebevakaruppdrag som gäller en minderårig och som har införts i registret över förmynderskapsärenden med stöd av 66 §, kan avföras ur registret, om värdet på den minderåriges dödsboandel eller egendom enligt 66 § 1 mom. varaktigt har sjunkit så att det är lika med eller lägre än 15 000 euro. Ett intressebevakaruppdrag kan dock inte avföras ur registret om egendomen har minskat på grund av åtgärder från intressebevakarens sida som inte är förenliga med den minderåriges intresse eller om det i övrigt finns särskilda skäl för att intressebevakaruppdraget ska kvarstå i registret.

Om inte något annat följer av 68 § har envar rätt att ur registret över förmynderskapsärenden få uppgifter om huruvida en viss person har en intressebevakare, vem som är intressebevakare för en viss person, vilket uppdrag intressebevakaren har samt om någons handlingsbehörighet har begränsats och på vilket sätt. Personbeteckning får dock ges ut endast till den som behöver den för att bevaka sina intressen och rättigheter eller fullgöra sina förpliktelser.

Var och en har rätt att enligt vad som särskilt bestäms få veta vilka uppgifter om honom eller henne själv som har införts i registret över förmynderskapsärenden.

En intressebevakare har rätt att få veta vad som har registrerats om uppdraget eller huvudmannen.

Statliga och kommunala myndigheter samt Folkpensionsanstalten har rätt att få för skötseln av sina åligganden behövliga uppgifter ur registret över förmynderskapsärenden.

Uppgifterna i registret över förmynderskapsärenden skall bevaras i tio år räknat från det att intressebevakningen upphört.

Efter att intressebevakningen har upphört har endast den rätt att med stöd av 67 § 1 mom. få uppgifter ur registret över förmynderskapsärenden som behöver dem för att bevaka sina intressen och rättigheter eller fullgöra sina förpliktelser.

Ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av en persons handlingsbehörighet anhängiggörs vid tingsrätten genom ansökan.

Om inte något annat bestäms nedan, föreskrivs om behörig domstol i ärenden som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av en persons handlingsbehörighet i 10 kap. i rättegångsbalken.

Ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare för att bevaka en frånvarande persons rätt i ett dödsbo skall anhängiggöras vid den tingsrätt som är laga domstol i ärenden som gäller kvarlåtenskapen. Om ett förordnande av intressebevakare i övrigt söks med stöd av 10 § i denna lag, skall ärendet anhängiggöras vid den tingsrätt inom vars domkrets den frånvarande personen har egendom eller där behovet av intressebevakning har framkommit på något annat sätt.

Om det inte finns någon annan domstol i Finland där ärendet kan anhängiggöras, kan det anhängiggöras vid Helsingfors tingsrätt.

Om ansökan gäller förordnande av intressebevakare för en rättegång, kan ärendet även anhängiggöras vid den tingsrätt där rättegången är eller kommer att bli anhängig.

En ansökan om förordnande av intressebevakare eller en ansökan om begränsning av en persons handlingsbehörighet kan göras av förmyndarmyndigheten eller av den vars intressen skall bevakas eller dennes intressebevakare, förälder, make, barn eller av någon annan närstående person.

Ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare för en minderårig kan även anhängiggöras av den minderåriges vårdnadshavare eller av ett i 6 § socialvårdslagen (710/1982) avsett organ.

När en intressebevakare behövs för att bevaka en frånvarande persons eller blivande ägares rätt i ett dödsbo, skall boutredningsmannen, en annan boförvaltare, en skiftesman eller en bodelägare göra en ansökan hos tingsrätten om förordnande av en intressebevakare. Boutredningsmannen eller skiftesmannen kan också annars göra en ansökan, om det är nödvändigt för avvittringen eller arvskiftet att förordna en intressebevakare. Om en frånvarande persons angelägenheter av andra orsaker måste skötas kan ansökan förutom av dem som avses i 1 mom. göras även av den vars intresse eller rätt saken gäller.

I ett ärende som gäller förordnande av en intressebevakare för en minderårig skall den minderåriges vårdnadshavare och den minderårige, om denne har fyllt 15 år, beredas tillfälle att bli hörda.

I ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare för en myndig person, skall den vars intressen skall bevakas samt, om det med beaktande av förhållandena inte är uppenbart onödigt, dennes make beredas tillfälle att bli hörda.

Om den vars intressen skall bevakas har utfärdat en intressebevakningsfullmakt och förordnandet av en intressebevakare kan leda till att intressebevakningsfullmakten helt eller delvis upphör att gälla, skall fullmäktigen beredas tillfälle att bli hörd i ärendet.

Tillfälle till hörande behöver dock inte beredas, om delgivning av kallelse till hörande skall ske genom domstolens kungörelse i enlighet med 11 kap. 9 § i rättegångsbalken.

Om delgivningen av en kallelse till hörande på grund av tillståndet hos den vars intressen skall bevakas, inte har kunnat ske med honom eller henne, skall delgivningen ske med en intressebevakare som utses enligt 82 §. Om det med tanke på rättssäkerheten för den som skall höras inte är nödvändigt att utse en intressebevakare för rättegången, behöver hörande dock inte ske.

I ett ärende som gäller begränsning av handlingsbehörigheten skall domstolen personligen höra den var intressen skall bevakas. Ärendet kan dock avgöras utan att vederbörande hörs personligen, om ansökan genast avslås så som ogrundad eller om hörandet med hänsyn till vederbörandes tillstånd är omöjligt eller medför oskälig olägenhet för honom eller henne.

2 mom. har upphävts genom L 25.5.2007/649.

Förmyndarmyndigheten skall beredas tillfälle att bli hörd i ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av en persons handlingsbehörighet, såvida myndighetens åsikt inte framgår av ansökningshandlingarna.

I ärenden som gäller förordnande av intressebevakare behöver förmyndarmyndigheten dock inte höras, om det inte är nödvändigt för utredning av saken.

Om det i ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av en persons handlingsbehörighet är nödvändigt att den som enligt 72 § har talerätt i saken hörs personligen, skall för dennes vidkommande tillämpas vad som i 12 kap. rättegångsbalken föreskrivs om åläggande av part i ett tvistemål att inställa sig personligen inför rätta.

Om den som skall höras enligt 1 mom. inte utan avsevärd svårighet kan infinna sig vid sammanträdet eller om det finns andra särskilda skäl, kan hörandet ske utom huvudförhandlingen.

I ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare kan domstolen anförtro intressebevakaren en uppgift som inte yrkats i ansökan, och i ett ärende som gäller begränsning av en persons handlingsbehörighet begränsa behörigheten i större utsträckning än vad som avses i ansökan eller annars på ett sätt som avviker från ansökan, om detta med stöd av 8 eller 18 § skall anses nödvändigt för att skydda huvudmannens intressen.

I ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av handlingsbehörigheten skall domstolen på eget initiativ förordna att all den utredning som är nödvändig för ärendets avgörande skall inhämtas.

I ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av handlingsbehörigheten kan domstolen ge ett interimistiskt förordnande. Om ärendet inte tål dröjsmål, kan förordnandet ges utan att den vars intressen skall bevakas och andra i 73 § nämnda personer blir hörda. Ett interimistiskt förordnande är i kraft till dess att domstolen meddelar ett beslut i ärendet, om inte förordnandet återkallas eller ändras före det.

Ändring får inte sökas i ett interimistiskt förordnande.

Var och en som enligt 72 § har rätt att anhängiggöra ett ärende som gäller förordnande av intressebevakare eller begränsning av handlingsbehörigheten får söka ändring i ett sådant domstolsbeslut.

Vad som bestäms i 69–80 § gäller i tillämpliga delar också skiljande av intressebevakare från uppdraget, ändring av intressebevakarens uppdrag eller förordnande om att uppdraget skall upphöra samt ärenden som gäller upphävande eller ändring av begränsning av en persons handlingsbehörighet.

Vid behandling av ärenden som nämns i 1 mom. skall intressebevakaren beredas tillfälle att bli hörd. Om ärendet inte tål dröjsmål, kan ett interimistiskt förordnande dock ges utan att intressebevakaren bereds tillfälle att bli hörd. Tillfälle till hörande behöver inte heller beredas, om delgivning av kallelse till hörande skall ske genom domstolens kungörelse i enlighet med 11 kap. 9 § i rättegångsbalken.

Domstolen kan på eget initiativ i ärenden som avses i detta kapitel för rättegången utse ett rättegångsbiträde eller en intressebevakare för den vars intressebevakning ansökan avser, om det är nödvändigt med tanke på dennes rättssäkerhet.

I fråga om arvodet och ersättningen för kostnader till ett i 1 mom. nämnt rättegångsbiträde gäller i tillämpliga delar vad som bestäms för intressebevakarens del i 44 §.

Tingsrättens beslut om förordnande av en intressebevakare eller skiljande av intressebevakaren från uppdraget eller om begränsning av någons handlingsbehörighet skall iakttas även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller tingsrättens beslut om ändring av intressebevakarens uppdrag, om inte något annat bestäms i beslutet.

Hovrättens beslut i ett ärende som avses i detta kapitel skall iakttas även om det inte har vunnit laga kraft, om inte hovrätten bestämmer något annat i sitt beslut.

Om hovrätten eller högsta domstolen återförvisar ärendet för ny behandling, kan den förordna att intressebevakaruppdraget eller begränsningen av handlingsbehörigheten skall vara i kraft till dess att den domstol till vilken ärendet återförvisats har avgjort det eller givit ett interimistiskt förordnande.

Justitieministeriet svarar för innehållet i och utvecklandet av förmyndarverksamheten. Finansministeriet svarar för den administrativa ledningen och utvecklandet av förmyndarmyndigheterna.

Magistraten är förmyndarmyndighet.

I landskapet Åland sköter länsstyrelsen de uppgifter som ankommer på förmyndarmyndigheten.

Ärenden som gäller förordnande av intressebevakare eller skiljande av intressebevakare från uppdraget, ändring av intressebevakarens uppdrag eller förordnande om att uppdraget skall upphöra samt tillstånd eller åläggande enligt denna lag avgörs av förmyndarmyndigheten på föredragning. I övrigt avgörs ett ärende av förmyndarmyndigheten så som särskilt bestäms om avgörande av ärenden som hör till magistratens behörighet.

Om inte något annat följer av bestämmelserna i denna lag, skall förvaltningslagen tillämpas på behandlingen av ärenden och på jäv för tjänsteman.

För förmyndarmyndighetens prestationer tas avgifter ut enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Förmyndarmyndigheten kan dock i ett enskilt fall bestämma att någon avgift inte tas ut för dess prestation, om den betalningsskyldiges betalningsförmåga med hänsyn till de inkomster och den förmögenhet som står till hans eller hennes förfogande har försämrats väsentligt på grund av underhållsskyldighet, arbetslöshet eller sjukdom eller av någon annan särskild orsak, eller om det av andra orsaker är oskäligt att ta ut en avgift.

När en begäran om förordnande av en intressebevakare med stöd av 12 § 1 mom., om ändring av intressebevakarens uppdrag med stöd av 15 § 3 mom. eller om att intressebevakarens uppdrag skall förordnas att upphöra med stöd av 17 § 4 mom. har framställts hos förmyndarmyndigheten, skall förmyndarmyndigheten personligen höra den vars intressen bevakningen gäller. Förmyndarmyndigheten kan kräva att sökanden företer ett läkarutlåtande om de omständigheter som är av betydelse för ärendets avgörande.

Om det på grund av långa avstånd eller av något annat skäl är behövligt kan hörande enligt 1 mom. också ordnas så att en tjänsteman vid en annan förmyndarmyndighet ordnar hörandet eller så att hörandet sker med hjälp av teknisk utrustning som gör det möjligt för en tjänsteman vid den förmyndarmyndighet som avgör ärendet och för den som ska höras att se och tala med varandra medan hörandet pågår. Den förmyndarmyndighet som har begärt handräckning är skyldig att betala ersättning för resekostnader som förorsakats av hörandet.

Förmyndarmyndighetens beslut om förordnande av en intressebevakare eller skiljande av intressebevakaren från uppdraget skall iakttas även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller förmyndarmyndighetens beslut om ändring av intressebevakarens uppdrag, om inte något annat bestäms i beslutet.

Beslut som förmyndarmyndigheten fattat med stöd av 34 och 57 § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

När det gäller andra beslut av förmyndarmyndigheten får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Omprövning får dock inte begäras eller ändring sökas genom besvär när det gäller förmyndarmyndighetens beslut om förordnande av intressebevakare med stöd av 12 §, ändring av intressebevakarens uppdrag med stöd av 15 § 3 mom., skiljande av intressebevakaren från dennes uppdrag med stöd av 16 § 3 mom., förordnande om att intressebevakarens uppdrag ska upphöra med stöd av 17 § 4 mom., avgörande av meningsskiljaktigheter mellan intressebevakare med stöd av 30 § 3 mom., förlängning av tid som nämns i 48 § 3 mom. eller den i 51 § 1–3 mom. avsedda tidpunkten för fullgörande av redovisningsskyldigheten.

Ändring i förmyndarmyndighetens beslut söks hos förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Ändring får inte sökas genom besvär i förmyndarmyndighetens beslut som gäller förordnande av intressebevakare med stöd av 12 §, ändring av intressebevakarens uppdrag med stöd av 15 § 3 mom., skiljande av intressebevakaren från dennes uppdrag med stöd av 16 § 3 mom., förordnande om att intressebevakarens uppdrag skall upphöra med stöd av 17 § 4 mom., avgörande av meningsskiljaktigheter mellan intressebevakare med stöd av 30 § 3 mom., förlängning av tid som nämns i 48 § 3 mom. eller den i 51 § 1–3 mom. avsedda tidpunkten för fullgörande av redovisningsskyldigheten.

Om förmyndarmyndigheten har förordnat en intressebevakare med stöd av 12 §, ändrat intressebevakarens uppdrag med stöd av 15 § 3 mom., skiljt intressebevakaren från dennes uppdrag med stöd av 16 § 3 mom. eller förordnat att intressebevakarens uppdrag skall upphöra med stöd av 17 § 4 mom., kan sökanden föra ärendet till tingsrätten för prövning (begäran om avgörande). Gäller frågan förordnande av en ställföreträdare med stöd av 12 § 3 mom., kan begäran om avgörande också framställas av huvudmannen.

Begäran om avgörande skall framställas inom 30 dagar från delfåendet av förmyndarmyndighetens beslut. Begäran om avgörande skall tillställas den förmyndarmyndighet som har fattat beslutet. Begäran om avgörande skall framställas skriftligen och i begäran skall uppges det beslut av förmyndarmyndigheten som begäran gäller samt till vilka delar och på vilken grund sökanden är missnöjd med beslutet.

Förmyndarmyndigheten skall utan dröjsmål sända begäran om avgörande för prövning till den tingsrätt som avses i 70 eller 71 §. Förmyndarmyndigheten skall samtidigt sända tingsrätten en kopia av sitt beslut och handlingarna i ärendet.

När domstolen behandlar begäran om avgörande skall 73 och 75–83 § iakttas i tillämpliga delar.

Den som har en intressebevakare har rätt att i enlighet med vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) få veta vilka uppgifter det finns om honom eller henne i förmyndarmyndighetens handlingar. Efter att den som hade en intressebevakare har avlidit har var och en av den avlidnes rättsinnehavare rätt att få de uppgifter som den avlidne själv skulle ha haft rätt att få.

Om inte något annat bestäms särskilt har intressebevakaren i ärenden som hör till uppdraget rätt att få de uppgifter som huvudmannen själv har rätt till.

Intressebevakaren har utan huvudmannens samtycke rätt att öppna endast sådana till huvudmannen anlända brev eller därmed jämförbara tillslutna meddelanden som på basis av avsändarens namn eller någon annan särskild omständighet kan antas gälla ärenden som intressebevakaren skall sköta.

Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och övriga pensionsanstalter, försäkringsanstalter, banker och övriga penninginstitut, verksamhetsenheter för social- och hälsovården, yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården samt privata tillhandahållare av socialservice är trots sekretessbestämmelserna skyldiga att på begäran lämna förmyndarmyndigheten och domstolen de uppgifter och utredningar som behövs för avgörande av ett anhängigt ärende och dessutom att lämna förmyndarmyndigheten de uppgifter och utredningar som behövs för att avgöra ett ärende som gäller skydd av vuxna eller barn och har inletts i en främmande stat hos en myndighet som begär uppgifter om ärendet med stöd av ett statsfördrag.

Förmyndarmyndigheten eller domstolen kan av de kommunala social- och hälsovårdsorganen begära ett utlåtande om vederbörandes förhållanden, då ett sådant behövs i ett ärende som avses i denna lag. Begäran skall riktas till social- eller hälsovårdsorganet i vederbörandes hemkommun eller, om vederbörande inte har hemkommun i Finland, där han eller hon huvudsakligen vistas.

Om lämnandet av andra uppgifter eller utredningar än sådana som avses i 2 mom. innebär att den som är skyldig att lämna uppgifterna eller utredningarna åsamkas betydande kostnader eller extra arbete, kan en skälig avgift tas ut.

Den som har fått vetskap om att någon uppenbarligen är i behov av intressebevakning kan utan hinder av tystnadsplikt anmäla detta till förmyndarmyndigheten. Anmälan skall göras till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde den person som anmälan gäller har hemkommun eller, om han eller hon inte har hemkommun i Finland, till den förmyndarmyndighet inom vars område han eller hon huvudsakligen vistas. Efter att förmyndarmyndigheten mottagit anmälan skall den vidta åtgärder för att utreda behovet av intressebevakning samt vid behov göra en ansökan till tingsrätten om förordnande av en intressebevakare.

På tystnadsplikten för personer verksamma inom myndigheter tillämpas vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

En intressebevakare, den som är anställd hos den som producerar intressebevakningstjänster för förmyndarverksamheten, en förtroendevald eller en sakkunnig som anlitas för uppgifter inom förmyndarverksamheten får inte utan vederbörandes samtycke röja sådant som han eller hon fått veta på grund av sina uppgifter inom förmyndarverksamheten och som till skydd för en enskild persons ekonomiska intressen eller personliga integritet skall hemlighållas.

Vad som bestäms i 1 och 2 mom. hindrar inte att uppgifter lämnas till

Till straff för brott mot tystnadsplikten döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller strängare straff för den föreskrivs på något annat ställe i lag.

Den som vägrar lämna sådana uppgifter som han eller hon enligt 90 § 1 mom. är skyldig att lämna, skall för brott mot den i lagen om förmyndarverksamhet föreskrivna upplysningsplikten dömas till böter.

Åklagaren får inte väcka åtal för en gärning som avses i 1 mom. om inte förmyndarmyndigheten har anmält den till åtal.

Närmare bestämmelser om införandet av intressebevakaruppdrag i registret över förmynderskapsärenden och om de finansiella instrument som avses i 34 § 1 mom. 13 punkten underpunkt f kan utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Utöver det som bestäms i 1 mom. är finska myndigheter behöriga i ärenden som gäller intressebevakning för finska medborgare som är bosatta i en främmande stat, om ärendet inte kan avgöras i den staten eller om detta skulle medföra oskäliga svårigheter och det måste anses behövligt att ärendet avgörs i Finland.

Finska myndigheter är behöriga i ärenden som gäller intressebevakning för en person vars vistelseort eller identitet inte är känd, om ärendet som intressebevakaren ska sköta har sådan anknytning till Finland att det måste anses behövligt att ärendet avgörs här.

Om det är behövligt att skyndsamt bevaka en sådan persons intressen som vistas i Finland eller har ett ärende eller egendom som ska skötas här, är finska myndigheter behöriga att ordna intressebevakningen.

En finsk myndighet är behörig att granska ärenden som gäller planer för egendomsförvaltning, redovisningsskyldighet, tillstånd för intressebevakare eller något annat ärende som har samband med övervakningen av intressebevakarens verksamhet, om det är en finsk förmyndarmyndighets uppgift att övervaka verksamheten eller om ärendet gäller en tidpunkt då en finsk förmyndarmyndighet skulle övervaka intressebevakarens verksamhet.

En finsk myndighet får skilja en intressebevakare från dennes uppdrag, när intressebevakaren förordnats till uppdraget av en finsk myndighet, även om myndigheten inte är behörig med stöd av 95 a §.

Finska myndigheter tillämpar finsk lag när de utövar behörighet i ärenden som gäller intressebevakning. Om ett ärende har nära anknytning till en främmande stat, får dock undantagsvis lagen i den staten beaktas, om fördelen för den person vars intressebevakning ärendet gäller kräver det.

Om någon som är part i en rättshandling är bosatt i Finland vid tidpunkten för rättshandlingen, ska finsk lag tillämpas på frågan om personens minderårighet eller för att bedöma ålderns betydelse för partens rättshandlingsförmåga. Om personen är bosatt i en främmande stat vid denna tidpunkt, ska lagen i den stat tillämpas som enligt lagen i den främmande staten är tillämplig på rättshandlingen.

På frågan om vem som direkt med stöd av lag eller viljeförklaring är intressebevakare för en person under 18 år eller hur sådan intressebevakning upphör direkt med stöd av lag eller viljeförklaring tillämpas lagen i den stat som är tillämplig enligt artiklarna 16 och 21 den i Haag den 19 oktober 1996 ingångna konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

På skötseln av ett sådant intressebevakaruppdrag som avses i 1 mom. tillämpas lagen i den stat där huvudmannen är bosatt. Om huvudmannen bosätter sig i en annan stat tillämpas lagen i den staten.

Ett beslut om intressebevakning som har meddelats i en främmande stat och som är giltigt i den staten erkänns i Finland utan särskild fastställelse.

Helsingfors tingsrätt får på ansökan besluta om ett utländskt beslut om intressebevakning ska erkännas i Finland.

Ett beslut om intressebevakning som har meddelats i en främmande stat och som är giltigt i den staten erkänns i Finland utan särskild fastställelse.

Helsingfors hovrätt får på ansökan besluta om ett utländskt beslut om intressebevakning ska erkännas i Finland.

Ett sådant beslut om intressebevakning som har meddelats i en främmande stat och som är verkställbart i den staten är verkställbart i Finland om Helsingfors tingsrätt på ansökan har fastställt att beslutet är verkställbart här. På de grunder som anges i 95 j § 2 mom. får tingsrätten vägra att fastställa att beslutet är verkställbart.

Ett sådant beslut om intressebevakning som har meddelats i en främmande stat och som är verkställbart i den staten är verkställbart i Finland om Helsingfors hovrätt på ansökan har fastställt att beslutet är verkställbart här. På de grunder som anges i 95 j § 2 mom. får hovrätten vägra att fastställa att beslutet är verkställbart.

När ett i en främmande stat utfärdat beslut om intressebevakning blir tillämpligt i Finland, bestäms de villkor som gäller tillämpningen av beslutet enligt finsk lag.

En bestämmelse i en främmande stats lag ska lämnas utan avseende, om tillämpning av bestämmelsen skulle leda till ett resultat som strider mot grunderna för rättsordningen i Finland.

Om inte något annat föreskrivs särskilt, avser en hänvisning i detta kapitel till en främmande stats lag inte de bestämmelser i den främmande statens lag som hör till området för den internationella privaträtten.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller endast om inget annat följer av annan lag eller av internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

Genom denna lag upphävs lagen den 19 augusti 1898 angående förmynderskap (34/1898) jämte ändringar.

Ärenden som är anhängiga hos förmyndarnämnden när denna lag träder i kraft överförs till den förmyndarmyndighet till vars verksamhetsområde kommunen hör.

Den domstol där ett ärende som avses i lagen angående förmynderskap är anhängigt när denna lag träder i kraft skall behandla ärendet även om domstolen inte är behörig enligt denna lag.

Magistraten skall innan denna lag träder i kraft till registret över förmynderskapsärenden överföra uppgifterna om de i förmynderskapsboken antecknade förmyndar- och godmansuppdrag vilka magistraten skall övervaka efter att denna lag trätt i kraft. Tingsrätten, vid vilken förmynderskapsboken förs, skall se till att magistraten får de behövliga uppgifterna samt svara för att uppgifterna är riktiga.

De handlingar hos förmyndarnämnderna som gäller förmynderskap och godmansuppdrag och som förmyndarmyndigheterna behöver för att sköta de uppgifter som föreskrivs i 6 kap. skall överlåtas till den förmyndarmyndighet inom vars verksamhetsområde kommunen finns. Kommunen svarar för överlåtelsen av handlingarna.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Holhoustoimen tarkoituksena on valvoa niiden henkilöiden etua ja oikeutta, jotka eivät vajaavaltaisuuden, sairauden, poissaolon tai muun syyn vuoksi voi itse pitää huolta taloudellisista asioistaan.

Jos jonkun etua on valvottava muussa kuin taloudellisessa asiassa, holhoustoimi huolehtii siitä siltä osin kuin jäljempänä säädetään.

Vajaavaltaisella tarkoitetaan alle 18-vuotiasta henkilöä (alaikäinen) ja sellaista 18 vuotta täyttänyttä henkilöä (täysi-ikäinen), joka on julistettu vajaavaltaiseksi.

Vajaavaltaisen taloudellisia ja muita tässä laissa tarkoitettuja asioita hoitaa edunvalvoja.

Sille, joka ei ole vajaavaltainen, voidaan tämän lain säännöksiä noudattaen määrätä edunvalvoja, jos hän tarvitsee tukea asioittensa hoitamisessa. Jos edunvalvojan määrääminen ei riitä turvaamaan hänen etuaan, hänen toimintakelpoisuuttaan voidaan rajoittaa siten kuin jäljempänä säädetään.

Alaikäisen edunvalvojina ovat hänen huoltajansa, jollei jäljempänä toisin säädetä. Tuomioistuin voi tämän luvun mukaisesti kuitenkin vapauttaa huoltajan edunvalvojan tehtävästä ja tarvittaessa määrätä muun henkilön alaikäisen edunvalvojaksi.

Täysi-ikäisen edunvalvojana on henkilö, jonka tuomioistuin tai holhousviranomainen on tehtävään määrännyt.

Tuomioistuin tai holhousviranomainen voi määrätä useampia edunvalvojia ja tarvittaessa päättää tehtävien jaosta edunvalvojien kesken.

Edunvalvojaksi voidaan määrätä tehtävään sopiva henkilö, joka antaa tähän suostumuksensa. Sopivuutta arvioitaessa on muun ohella otettava huomioon edunvalvojaksi esitetyn taito ja kokemus sekä tehtävän laatu ja laajuus.

Vajaavaltainen ei voi olla edunvalvojana.

Jos lapsen huoltaja on alaikäinen lapsen syntyessä, huoltajasta tulee lapsen edunvalvoja, kun hän täyttää 18 vuotta.

Jos alaikäinen tai henkilö, jonka toimintakelpoisuutta on rajoitettu, on edunvalvojan kuoleman tai muun syyn johdosta ilman edunvalvojaa, tuomioistuimen on määrättävä hänelle edunvalvoja.

Holhousviranomaisen tulee tarvittaessa tehdä käräjäoikeudelle hakemus edunvalvojan määräämiseksi.

Tuomioistuin voi määrätä edunvalvojan täysi-ikäiselle, joka sairauden, henkisen toiminnan häiriintymisen, heikentyneen terveydentilan tai muun vastaavan syyn vuoksi on kykenemätön valvomaan etuaan taikka huolehtimaan itseään tai varallisuuttaan koskevista asioista, jotka vaativat hoitoa eivätkä tule asianmukaisesti hoidetuiksi muulla tavoin. Holhousviranomaisen tulee tarvittaessa tehdä käräjäoikeudelle hakemus edunvalvojan määräämiseksi.

Edunvalvoja voidaan määrätä, jos se, jonka etua olisi valvottava, ei tätä vastusta. Jos hän vastustaa edunvalvojan määräämistä, edunvalvoja voidaan kuitenkin määrätä, jos vastustamiselle ei hänen tilansa ja edunvalvonnan tarve huomioon ottaen ole riittävää aihetta.

Edunvalvojan tehtävä voidaan rajoittaa koskemaan määrättyä oikeustointa, asiaa tai omaisuutta.

Alaikäiselle voidaan määrätä edunvalvoja siten kuin 8 §:ssä säädetään, sen jälkeen kun hän on täyttänyt 17 vuotta. Tällöin edunvalvojan tehtävä alkaa, kun alaikäinen täyttää 18 vuotta.

Jos edunvalvoja on sairauden vuoksi tai 32 §:n 2 tai 3 momentissa mainitusta taikka muusta syystä tilapäisesti estynyt hoitamasta tehtäväänsä, tuomioistuin voi määrätä hänelle sijaisen.

Sijaiseen sovelletaan, mitä edunvalvojasta tässä laissa säädetään.

Edellä 1 momentissa tarkoitetuissa tapauksissa edellytyksenä edunvalvojan määräämiselle on, että se, jonka etua olisi valvottava, kykenee ymmärtämään asian merkityksen ja että hän pyytää tiettyä henkilöä määrättäväksi edunvalvojakseen.

Holhousviranomainen voi lisäksi määrätä edunvalvojalle tämän pyynnöstä sijaisen 11 §:ssä tarkoitetuissa tapauksissa.

Hakemus edunvalvojan määräämiseksi 12 §:n nojalla on tehtävä sille holhousviranomaiselle, joka 46 tai 47 §:n mukaan valvoo edunvalvojan toimintaa.

Edunvalvojan määrääminen ei estä päämiestä itse vallitsemasta omaisuuttaan tai tekemästä oikeustoimia, jollei laissa toisin säädetä.

Edunvalvojalle annettu määräys on voimassa toistaiseksi tai määräystä annettaessa asetetun määräajan. Jos edunvalvoja on määrätty tiettyä tehtävää varten, määräys on voimassa, kunnes tehtävä on suoritettu.

Tuomioistuin voi tarvittaessa muuttaa edunvalvojan tehtävää tai määräyksen voimassaoloaikaa.

Tuomioistuimen ohella myös holhousviranomainen voi tarvittaessa muuttaa edunvalvojan tehtävää tai määräyksen voimassaoloaikaa, jos edunvalvoja on määrätty 8 tai 9 §:n nojalla. Edellytyksenä on lisäksi, että päämies kykenee ymmärtämään asian merkityksen ja että hän yhdessä edunvalvojan kanssa pyytää edunvalvojan tehtävän tai määräyksen voimassaoloajan muuttamista.

Tuomioistuimen on vapautettava edunvalvoja tehtävästään, jos hän osoittautuu siihen kykenemättömäksi tai sopimattomaksi tai jos vapauttamiseen on muu erityinen syy.

Tuomioistuimen on vapautettava edunvalvoja tehtävästään myös, jos hän sitä pyytää. Alaikäisen lapsensa huoltajana oleva vanhempi voidaan omasta pyynnöstään vapauttaa lapsensa edunvalvojan tehtävästä ainoastaan, jos siihen on erityinen syy.

Tuomioistuimen ohella myös holhousviranomainen voi vapauttaa tehtävästään muun edunvalvojan kuin alaikäisen lapsensa huoltajana olevan vanhemman, jos hän sitä pyytää. Samalla holhousviranomainen voi omasta aloitteestaan tarvittaessa määrätä edunvalvojan jatkamaan tehtävässään, kunnes uusi edunvalvoja on määrätty.

Edunvalvojalle määrätyn sijaisen tehtävä lakkaa, kun edunvalvoja ja hänen sijaisensa esteen lakattua yhdessä tekevät siitä ilmoituksen 46 tai 47 §:ssä tarkoitetulle holhousviranomaiselle. Jos edunvalvoja ja hänen sijaisensa ovat eri mieltä siitä, onko sijaisen tehtävä lakannut, käräjäoikeus ratkaisee asian jommankumman hakemuksesta.

Tuomioistuimen on hakemuksesta määrättävä edunvalvojan tehtävä lakkaamaan, kun päämies ei enää ole edunvalvonnan tarpeessa. Tuomioistuin voi määrätä edunvalvojan tehtävän lakkaamaan myös, jos päämiehen asuinpaikka on siirtynyt vieraaseen valtioon eikä edunvalvonnalla voida enää toteuttaa sitä tarkoitusta, jonka vuoksi se on asetettu.

Tuomioistuimen ohella myös holhousviranomainen voi 3 momentissa mainituilla perusteilla määrätä edunvalvojan tehtävän lakkaamaan, jos edunvalvoja on määrätty 8 tai 9 §:n nojalla. Edellytyksenä on lisäksi, että päämies kykenee ymmärtämään asian merkityksen ja että hän yhdessä edunvalvojan kanssa pyytää edunvalvojan tehtävän määräämistä lakkaamaan.

5 momentti on kumottu L:lla 11.2.2011/122.

Hakemus edunvalvojan tehtävän muuttamiseksi 15 §:n 3 momentin nojalla, edunvalvojan vapauttamiseksi tehtävästään 16 §:n 3 momentin nojalla tai edunvalvojan tehtävän määräämiseksi lakkaamaan 17 §:n 4 momentin nojalla on tehtävä sille holhousviranomaiselle, joka 46 tai 47 §:n mukaan valvoo edunvalvojan toimintaa.

Jos edunvalvoja on määrätty 8 tai 9 §:n nojalla, holhousviranomaisen on edunvalvojan määräämistä seuraavan neljännen kalenterivuoden aikana omasta aloitteestaan selvitettävä edunvalvonnan jatkumisen aiheellisuus ja tarvittaessa tehtävä käräjäoikeudelle hakemus edunvalvojan tehtävän määräämisestä lakkaamaan. Selvitys on tehtävä uudelleen joka neljäntenä kalenterivuotena. Selvitys voidaan jättää tekemättä, jos edunvalvojan määräämisen perusteen tai muun syyn vuoksi on ilmeistä, että edunvalvojan tarve on pysyvä.

Selvitys tehdään niiden tietojen perusteella, jotka holhousviranomainen on tilintarkastuksen yhteydessä tai muutoin saanut päämiehen tilanteesta. Selvityksen yhteydessä on kuultava edunvalvojaa. Päämiestä on kuultava, jos päämiehen voidaan olettaa ymmärtävän asian merkityksen ja selvityksessä on tullut esiin seikkoja, jotka viittaavat siihen, että edunvalvojalle annettua määräystä voi olla tarpeen muuttaa.

Ketään ei saa julistaa vajaavaltaiseksi, jos muut 1 momentissa mainitut toimenpiteet ovat riittäviä turvaamaan hänen etunsa.

Toimintakelpoisuutta ei saa muutoinkaan rajoittaa enempää kuin asianomaisen edun suojaamiseksi on tarpeen. Rajoitusta ei saa ulottaa koskemaan sellaista oikeustointa, jonka tekemiseen vajaavaltaisella on lain mukaan kelpoisuus. Tuomioistuin voi kuitenkin painavista syistä rajoittaa asianomaisen oikeutta määrätä siitä, minkä hän päätöksen antamisen jälkeen omalla työllään ansaitsee.

Alaikäisen toimintakelpoisuutta voidaan rajoittaa siten kuin 18 §:ssä säädetään, sen jälkeen kun hän on täyttänyt 17 vuotta. Tällöin rajoitus alkaa, kun alaikäinen täyttää 18 vuotta.

Kun tuomioistuin tekee päätöksen toimintakelpoisuuden rajoittamisesta, sen on samalla tarvittaessa määrättävä asianomaiselle edunvalvoja.

Jos joku on tehnyt oikeustoimen, johon hänellä ei toimintakelpoisuuden rajoituksen vuoksi ollut kelpoisuutta, oikeustoimen sitovuudesta, suoritusten palauttamisesta ja suorituksen arvon tai vahingon korvaamisesta on voimassa, mitä 26–28 §:ssä säädetään.

Päätös, jolla jonkun toimintakelpoisuutta on rajoitettu, on voimassa toistaiseksi tai päätöksessä asetetun määräajan.

Rajoitusta tai sen voimassaoloaikaa voidaan muuttaa, jos muuttuneet olosuhteet tai muut syyt antavat siihen aihetta. Rajoitus on poistettava, jos se ei enää ole tarpeellinen.

Mitä 17 b §:ssä säädetään, noudatetaan myös, jos jonkun toimintakelpoisuutta on rajoitettu.

Vajaavaltaisella ei ole oikeutta itse vallita omaisuuttaan eikä tehdä sopimuksia tai muita oikeustoimia, jollei laissa toisin säädetä.

Jollei laissa toisin säädetä, vajaavaltaiseksi julistettu voi itse päättää henkilöään koskevasta asiasta, jos hän kykenee ymmärtämään asian merkityksen.

Vajaavaltainen voi tehdä oikeustoimia, jotka ovat olosuhteisiin nähden tavanomaisia ja merkitykseltään vähäisiä.

Lahja tai irtainta omaisuutta koskeva lahjanlupaus, joka on annettu vajaavaltaiselle ilman edunvalvojan myötävaikutusta, sitoo antajaa, jos vajaavaltainen on ymmärtänyt asian merkityksen.

Vajaavaltaisella on oikeus määrätä siitä, minkä hän on vajaavaltaisuuden aikana omalla työllään ansainnut, ja siitä, minkä edunvalvoja on tämän lain 38 §:n mukaisesti antanut hänen vallittavakseen. Vajaavaltaisella on oikeus määrätä myös edellä mainitun omaisuuden tuotosta sekä siitä, mikä on tullut tällaisen omaisuuden sijaan.

Jos vajaavaltainen käyttää oikeuttaan tavalla, joka on selvästi vastoin hänen etuaan tai jos siihen on ilmeinen vaara, edunvalvoja voi ottaa hoitoonsa 1 momentissa tarkoitettua omaisuutta siltä osin kuin se on tarpeen vajaavaltaisen edun suojaamiseksi. Jos toimenpide koskee vajaavaltaisen työansiota, siihen on hankittava holhousviranomaisen suostumus.

Oikeustoimi, jonka tekemiseen vajaavaltaisella ei ollut oikeutta, ei sido häntä, jollei hänen edunvalvojansa ole antanut siihen suostumustaan.

Vajaavaltaisen tekemä oikeustoimi tulee häntä sitovaksi, jos hänen edunvalvojansa tai hän itse täysivaltaiseksi tultuaan sen hyväksyy.

Vajaavaltaisen oikeudesta tehdä testamentti säädetään perintökaaressa.

Jos vajaavaltainen on tehnyt oikeustoimen ilman tarvittavaa edunvalvojan suostumusta, on sillä, jonka kanssa sopimus tehtiin, oikeus vetäytyä sopimuksesta niin kauan kuin sopimusta ei ole hyväksytty tai asianmukaisesti täytetty.

Jos se, jonka kanssa oikeustoimi tehtiin, tiesi toisen osapuolen olevan vajaavaltainen, hänellä ei kuitenkaan ole oikeutta vetäytyä sopimuksesta aikana, joka suostumuksen hankkimiselle on sovittu tai jonka sen saaminen kohtuudella kestää. Hän voi kuitenkin vetäytyä oikeustoimesta, kuten 1 momentissa säädetään, jos hänellä oli aihetta olettaa, että vajaavaltaisella oli vajaavaltaisuudesta huolimatta oikeus sen tekemiseen.

Vetäytymisestä on ilmoitettava vajaavaltaiselle tai hänen edunvalvojalleen.

Jos oikeustoimi, jonka vajaavaltainen on tehnyt ilman tarvittavaa suostumusta, ei tule sitovaksi, on kummankin osapuolen palautettava, mitä hän oikeustoimen perusteella on vastaanottanut tai, jollei tämä ole mahdollista, korvattava sen arvo. Vajaavaltainen ei kuitenkaan ole velvollinen suorittamaan korvausta yli sen, mitä on käytetty hänen kohtuulliseen elatukseensa tai mikä muutoin on tullut hänen hyödykseen.

Jos oikeustoimen kumpikin osapuoli on vajaavaltainen eikä sopijapuoli voi palauttaa sitä, minkä hän on oikeustoimen perusteella vastaanottanut, sopijapuolen on suoritettava korvauksena määrä, jota voidaan pitää kummankin osapuolen kannalta kohtuullisena. Korvauksen määrää arvioitaessa on otettava huomioon osapuolten asema oikeustointa tehtäessä ja sen jälkeen vallinneet olosuhteet sekä muut seikat.

Jos vajaavaltainen on saanut oikeustoimen aikaan tahallisella rangaistavaksi säädetyllä teolla, siitä aiheutuneen vahingon korvaamiseen sovelletaan tekijän syyntakeisuudesta riippumatta sekä 1 ja 2 momentin säännösten estämättä, mitä vahingonkorvauslaissa (412/1974) säädetään.

Edunvalvojalla on kelpoisuus edustaa päämiestään tämän omaisuutta ja taloudellisia asioita koskevissa oikeustoimissa, jollei tuomioistuin ole tehtävää antaessaan toisin määrännyt tai jollei toisin ole säädetty.

Jos tuomioistuin on niin määrännyt, edunvalvojalla on oikeus edustaa päämiestään myös sellaisessa tämän henkilöä koskevassa asiassa, jonka merkitystä päämies ei kykene ymmärtämään. Edunvalvojalla ei tämän määräyksen nojalla ole kuitenkaan edustusvaltaa asiassa, josta on toisin säädetty.

Edunvalvojalla ei ole kelpoisuutta päämiehensä puolesta antaa suostumusta avioliittoon tai lapseksiottamiseen, tunnustaa isyyttä, hyväksyä isyyden tunnustamista, tehdä tai peruuttaa testamenttia eikä edustaa päämiestään muussa sellaisessa asiassa, joka on näihin rinnastuvin tavoin henkilökohtainen.

Edunvalvojan oikeudesta käyttää päämiehensä puhevaltaa tuomioistuimessa ja muun viranomaisen luona säädetään erikseen.

Jos päämiehellä on useampia edunvalvojia, heidän tulee yhdessä huolehtia edunvalvojalle kuuluvista tehtävistä, jollei tuomioistuin ole päättänyt tehtävien jaosta edunvalvojien kesken.

Jos joku edunvalvojista ei matkan, sairauden tai muun syyn vuoksi voi osallistua päätöksen tekemiseen ja ratkaisun viivästymisestä aiheutuisi haittaa, hänen suostumuksensa asiassa ei ole tarpeen. Asiasta, jolla on huomattava merkitys päämiehelle, voivat edunvalvojat kuitenkin päättää vain yhdessä, jollei päämiehen etu ilmeisesti muuta vaadi.

Jos edunvalvojat eivät ole yksimielisiä asiassa, josta heidän tulee yhdessä päättää, ja ratkaisun viivästymisestä aiheutuisi haittaa, edunvalvoja voi pyytää holhousviranomaisen päätöstä siitä, kenen mielipidettä on noudatettava. Päätöstä on haettava siltä holhousviranomaiselta, joka 46 tai 47 §:n mukaan valvoo edunvalvojan toimintaa.

Saatava, joka kuuluu edunvalvojan hoidettavana olevaan omaisuuteen, voidaan suorittaa vain edunvalvojalle tai hänen osoittamalleen päämiehen tilille. Suoritus on kuitenkin pätevä, vaikka se olisi tehty päämiehelle, jos velallinen ei tiennyt eikä hänen olosuhteet huomioon ottaen pitänyt tietää, että suorituksen vastaanottaminen kuului edunvalvojalle.

Jos päämiehellä on tili luottolaitoksessa, edunvalvojan tulee ilmoittaa laitokselle, kuka tai ketkä voivat nostaa tilillä olevia varoja.

Edunvalvoja ei saa lahjoittaa päämiehensä omaisuutta.

Edunvalvoja ei saa edustaa päämiestään, jos vastapuolena on edunvalvoja itse, edunvalvojan puoliso tai lapsi taikka joku, jota edunvalvoja edustaa. Jos sisaruksilla on yhteinen edunvalvoja, hänellä on kuitenkin valta edustaa sisaruksia perinnönjaossa, jos näiden edut eivät ole perinnönjaossa esitettyjen vaatimusten tai muiden jakoon liittyvien seikkojen johdosta ristiriidassa keskenään.

Puolisoilla tarkoitetaan 2 ja 3 momentissa aviopuolisoita ja yhteisessä taloudessa avioliitonomaisissa olosuhteissa tai muussa parisuhteessa eläviä. Sukulaisiin rinnastetaan vastaavat puolisukulaiset.

Edunvalvoja ei saa edustaa päämiestään myöskään silloin, kun edunvalvojan ja hänen päämiehensä edut saattavat muusta kuin 2 tai 3 momentissa mainitusta syystä joutua asiassa ristiriitaan keskenään.

Poissa olevalle 10 §:n mukaisesti määrätty edunvalvoja ei saa ennen kuin kolme vuotta on kulunut siitä, kun viimeksi oli tietoa poissa olevasta, myydä hänen omaisuuttaan, ellei myyminen ole tarpeen velan maksamiseksi, pesän selvittämiseksi, omaisuuden turmeltumisen estämiseksi tai muusta vastaavasta syystä. Tulevan omistajan oikeutta valvomaan 10 §:n nojalla määrätty edunvalvoja ei saa myydä valvontaansa uskottua omaisuutta, ellei siihen ole edellä mainittua syytä.

Edellä 1 momentissa tarkoitettu edunvalvoja saa edustaa perillistä tai testamentinsaajaa asiassa, joka koskee testamentin tiedoksiantamista tai moittimista, mutta hänellä ei ole kelpoisuutta tämän puolesta estää perillisen tai testamentinsaajan oikeuden vanhentumista.

Oikeustoimet, jotka poissa olevan tai tulevan omistajan oikeutta valvomaan määrätty edunvalvoja tekee määräyksensä nojalla, ovat päteviä, vaikka omaisuus menee muulle kuin sille, jota edustamaan hänet oli määrätty.

Lupaa on haettava siltä holhousviranomaiselta, joka 46 tai 47 §:n mukaan valvoo edunvalvojan toimintaa. Jos oikeustoimeen tai toimenpiteeseen ryhdytään useiden edunvalvonnassa olevien puolesta, lupaa voidaan kaikkien osalta hakea myös holhousviranomaiselta, jolle valvonta kuuluu heistä jonkun osalta. Asian käsitelleen holhousviranomaisen on tällöin ilmoitettava päätöksestään holhousviranomaisille, joille valvonta kuuluu muiden osalta. Holhousviranomaisen on varattava päämiehelle tilaisuus tulla kuulluksi lupaa koskevaa asiaa ratkaistaessa, jos päämiehen mielipide ei luotettavasti ilmene hakemusasiakirjoista tai jos se muutoin on tarpeen päämiehen edun vuoksi tai asian selvittämiseksi. Tilaisuutta tulla kuulluksi ei kuitenkaan tarvitse varata, jos päämiehenä on alaikäinen, joka ei ole täyttänyt 15 vuotta. Asianosaisen kuulemiseen sovelletaan muutoin, mitä hallintolaissa (434/2003) säädetään.

Jos edunvalvojalle on annettu lupa 1 momentin 5 tai 6 kohdassa tarkoitettuun toimintaan tai toimeen, hän voi sen perusteella 1 momentin säännösten estämättä ryhtyä niihin oikeustoimiin, joita liikkeen tai elinkeinon harjoittaminen luonteensa mukaisesti vaatii.

Holhousviranomainen voi myöntää 34 §:ssä tarkoitetun luvan, jos oikeustoimi tai toimenpide, johon lupaa haetaan, on päämiehen edun mukainen. Tällöin on otettava huomioon, mitä 37–41 §:ssä säädetään omaisuuden hoitamisesta.

Oikeustoimi, jonka tekemiseen edunvalvojalla ei ollut kelpoisuutta, ei sido päämiestä.

Oikeustoimi, jonka edunvalvoja on tehnyt ilman tarvittavaa lupaa, ei sido päämiestä, ellei holhousviranomainen, jolta lupaa olisi pitänyt hakea, sitä jälkeenpäin edunvalvojan hakemuksesta hyväksy. Sopijapuolen oikeudesta vetäytyä sopimuksesta on tällöin soveltuvin osin voimassa, mitä 27 §:n 2 momentissa säädetään.

Jos oikeustoimi, jonka edunvalvoja on tehnyt, ei 1 momentin mukaan ole sitova, edunvalvojan velvollisuudesta korvata sopijapuolelle aiheutunut vahinko on soveltuvin osin voimassa, mitä varallisuusoikeudellisista oikeustoimista annetun lain (228/1929) 25 §:ssä säädetään.

Edunvalvojan on hoidettava päämiehensä omaisuutta sillä tavoin, että omaisuus ja sen tuotto voidaan käyttää päämiehen hyödyksi ja tyydyttämään hänen henkilökohtaisia tarpeitaan. Tässä tehtävässään edunvalvojan tulee tunnollisesti pitää huolta päämiehen oikeuksista ja edistää hänen parastaan.

Edunvalvojan tulee ottaa hoidettavakseen kuuluva päämiehen omaisuus hallintaansa siltä osin kuin se on tarpeen tämän etujen suojaamiseksi. Edunvalvojalla on tarvittaessa oikeus saada tässä virka-apua siten kuin poliisilain (872/2011) 9 luvun 1 §:ssä säädetään. Jos kysymyksessä on omaisuus, josta päämies voi vapaasti määrätä, omaisuutta ei kuitenkaan saa ottaa hallintaan vastoin päämiehen tahtoa.

Edunvalvoja voi hakea julkista haastetta päämiehensä velkojen selvittämiseksi niin kuin julkisesta haasteesta annetussa laissa (729/2003) säädetään.

Päämiehelle on jätettävä se omaisuus, jota hän tarvitsee henkilökohtaista käyttöään varten. Päämiehen vallintaan on jätettävä hänen tarpeisiinsa ja muihin olosuhteisiin nähden kohtuullisena pidettävä määrä käyttövaroja. Edunvalvoja voi jättää päämiehensä vallittavaksi muutakin tämän omaisuutta, jos se on päämiehen edun mukaista.

Jos päämies tahtoo antaa lahjan, joka on olosuhteisiin nähden tavanomainen ja taloudelliselta merkitykseltään vähäinen, edunvalvojan tulee huolehtia siitä, että antajan tarkoitus voi toteutua.

Edunvalvojan on säilytettävä omaisuus, jota päämies edunvalvonnan kestäessä tai myöhemmin tarvitsee asumista tai elinkeinon harjoittamista varten tai jolla muutoin on päämiehelle erityistä arvoa.

Muu omaisuus, jota ei ole käytettävä elatukseen tai muihin päämiehen tarpeisiin, on sijoitettava siten, että sen säilymisestä on riittävä varmuus ja että sille saadaan kohtuullinen tuotto.

Edunvalvojan on pyynnöstä selvitettävä päämiehelle tämän taloudellista asemaa ja toimenpiteitä, joihin edunvalvoja on ryhtynyt omaisuutta hoitaessaan.

Holhousviranomainen voi määrätä, että edunvalvojan on laadittava omaisuuden hoidon ja käytön ohjeeksi hoitosuunnitelma ja esitettävä se holhousviranomaisen hyväksyttäväksi, jos tätä on omaisuuden laatu ja määrä sekä muut seikat huomioon ottaen pidettävä tarpeellisena. Hoitosuunnitelma on laadittava ottaen huomioon, mitä 37–39 §:ssä omaisuuden hoitamisesta säädetään.

Omaisuuden hoitosuunnitelmaa voidaan tarvittaessa muuttaa tai täydentää.

Jos joku antaessaan toiselle omaisuutta lahjana tai testamentilla on samalla määrännyt omaisuuden hoitamisesta, näitä määräyksiä tulee noudattaa tämän luvun säännösten estämättä.

Tuomioistuin voi kuitenkin edunvalvojan hakemuksesta päättää, että omaisuutta on hoidettava tämän lain säännösten mukaisesti, jos on ilmeistä, että omaisuuden hoidosta annettujen määräysten avulla ei muuttuneiden olosuhteiden tai muun syyn vuoksi voida toteuttaa antajan tarkoitusta.

Täysi-ikäiselle määrätyn edunvalvojan tulee huolehtia siitä, että päämiehelle järjestetään sellainen hoito, huolenpito ja kuntoutus, jota on päämiehen huollon tarpeen ja olojen kannalta sekä päämiehen toivomukset huomioon ottaen pidettävä asianmukaisena.

Ennen kuin edunvalvoja tekee päätöksen tehtäviinsä kuuluvassa asiassa, hänen on tiedusteltava päämiehensä mielipidettä, jos asiaa on tämän kannalta pidettävä tärkeänä ja kuuleminen voi tapahtua ilman huomattavaa hankaluutta.

Kuuleminen ei kuitenkaan ole tarpeen, jos päämies ei kykene ymmärtämään asian merkitystä.

Jos päämies on alaikäinen, on myös hänen huoltajansa mielipidettä tiedusteltava 1 momentissa säädetyin tavoin.

Alaikäisen vanhemmalla ja alaikäisen huoltajalla, joka toimii hänen edunvalvojanaan, on oikeus saada alaikäisen varoista korvaus tarpeellisista kuluistaan.

Täysi-ikäisen edunvalvojalla ja alaikäiselle määrätyllä muulla kuin 1 momentissa tarkoitetulla edunvalvojalla on oikeus saada päämiehensä varoista korvaus tarpeellisista kuluistaan sekä tehtävänsä laatuun ja laajuuteen ja päämiehen varoihin nähden kohtuullinen palkkio. Edunvalvoja on palkkion lisäksi oikeutettu saamaan erityiskorvausta päämiehen hyväksi tehdystä tarpeellisesta, erityistä ammattitaitoa tai huomattavaa työmäärää vaativasta tehtävästä, jos tehtävän hoitaminen edunvalvojan toimesta on ollut päämiehen edun mukaista.

Edunvalvoja ei ole oikeutettu 2 momentissa tarkoitettuun palkkioon, jos päämiehen tulot sinä aikana, jolta palkkio peritään, ovat ennakonpidätyksen tai ennakonkannon mukaisten verojen ja työntekijän lakisääteisten maksujen jälkeen yhtä suuret tai pienemmät kuin toimeentulotuesta annetun lain (1412/1997) 9 §:n 1 momentin 1 kohdassa tarkoitetun toimeentulotuen perusosaa vastaava vuotuinen taso kansaneläkeindeksistä annetussa laissa (456/2001) tarkoitetulla kansaneläkeindeksillä tarkistettuna. Päämiehen tuloiksi katsotaan kaikki rahana saatavat tulot, kuten palkka-, eläke- ja muut ansiotulot, korko-, vuokra-, osinko- ja muut pääomatulot sekä sosiaaliset etuudet.

Edunvalvojalla on 3 momentin estämättä oikeus 2 momentissa tarkoitettuun palkkioon, jos päämiehen varallisuuden käypä arvo vähennettynä päämiehen veloilla ylittää enemmän kuin kolminkertaisesti 3 momentissa tarkoitetun toimeentulon perusosaa vastaavan vuotuisen tason. Varallisuutta määriteltäessä ei oteta huomioon päämiehen henkilökohtaisessa käytössä olevaa asuntoa ja siihen kohdistuvaa velkaa.

Palkkion suuruudesta säädetään tarkemmin valtioneuvoston asetuksella.

Edunvalvoja on velvollinen korvaamaan vahingon, jonka hän on tehtäväänsä hoitaessaan tahallisesti tai huolimattomuudesta aiheuttanut päämiehelleen.

Vahingonkorvauksen sovittelusta ja korvausvastuun jakautumisesta kahden tai useamman korvausvelvollisen kesken on voimassa, mitä vahingonkorvauslain 2 ja 6 luvussa säädetään. Jos holhoustoimen edunvalvontapalveluiden järjestämisestä annetussa laissa (443/1999) tarkoitettu yleinen edunvalvoja on aiheuttanut vahingon, korvausvastuuseen sovelletaan lisäksi vahingonkorvauslain 3 ja 4 luvun säännöksiä.

Päämies ei ole vahingonkorvauslain 3 luvun 1 §:n 3 momentin nojalla velvollinen korvaamaan vahinkoa, jonka edunvalvoja on aiheuttanut toimiessaan hänen lukuunsa.

Holhousviranomaisen tulee valvoa edunvalvojan toimintaa. Valvonta kuuluu sille holhousviranomaiselle, jonka toimialueella edunvalvonnassa olevalla on kotikuntalaissa (201/1994) tarkoitettu kotikunta.

Jos edunvalvonnassa olevalla ei ole kotikuntaa Suomessa, valvonta kuuluu sille holhousviranomaiselle, jonka toimialueella hän pääasiallisesti oleskelee.

Jos edunvalvonta koskee poissa olevan tai tulevan omistajan oikeutta kuolinpesässä, valvonta kuuluu holhousviranomaiselle, joka 1 momentin mukaan olisi ollut toimivaltainen valvomaan perittävälle määrätyn edunvalvojan toimintaa. Jos jonkun etua on muutoin valvottava 10 §:n nojalla, toimivaltainen on se holhousviranomainen, jonka toimialueella edunvalvonnan tarve ilmenee.

Jollei 1 ja 2 momentin mukaan ole holhousviranomaista, jolle valvonta kuuluu, velvollisuus valvoa edunvalvojan toimintaa on Helsingin maistraatilla.

Mitä 46 §:ssä säädetään holhousviranomaisen velvollisuudesta valvoa edunvalvojan toimintaa, on sovellettava myös, jos se, jolle on vieraassa valtiossa määrätty edunvalvoja, saa asuinpaikan Suomessa. Holhousviranomainen voi kuitenkin omasta aloitteestaan tai edunvalvojan hakemuksesta päättää, ettei valvontaa järjestetä Suomessa tai että valvonta järjestetään vain tiettyjen edunvalvojan tehtävien osalta, jos edunvalvojan toimintaa valvotaan vieraassa valtiossa eikä päämiehen etu edellytä valvonnan järjestämistä Suomessa.

Jos edunvalvonta on merkitty holhousasioiden rekisteriin, valvonta kuuluu 46 §:n säännösten estämättä sille holhousviranomaiselle, joka 46 §:n mukaan oli velvollinen valvomaan edunvalvojan toimintaa silloin, kun edunvalvonta merkittiin tuohon rekisteriin.

Holhousviranomainen, jolle valvonta 1 momentin mukaan kuuluu, voi siirtää valvonnan toiselle holhousviranomaiselle, jos sillä, jonka etua on valvottava, on kotikunta viimeksi mainitun holhousviranomaisen toimialueella tai jos siirto on muutoin tarpeen valvonnan kannalta. Ennen valvonnan siirtämistä on kuultava edunvalvojaa ja holhousviranomaista, jolle valvonta aiotaan siirtää.

Päätökseen, jolla valvonta on siirretty, ei saa hakea muutosta valittamalla.

Jos se on holhousviranomaisen työn tasaamiseksi tarkoituksenmukaista, valtiovarainministeriön asetuksella voidaan säätää, että holhousviranomaisen, joka 46 tai 47 §:n mukaan valvoo edunvalvojan toimintaa, on siirrettävä 56 §:ssä tarkoitettuja tilintarkastustehtäviä toisen holhousviranomaisen suoritettaviksi. Valtiovarainministeriön asetuksella säädetään tarkemmin tilintarkastustehtäviä siirtävistä ja vastaanottavista holhousviranomaisista, vuosittain siirrettävien tilintarkastustehtävien määristä sekä muutoin siirron toteuttamisesta. Ennen asetuksen antamista on sekä tilintarkastustehtävän siirtävälle että sen vastaanottavalle holhousviranomaiselle varattava tilaisuus tulla kuulluksi.

Vastuu valvonnasta säilyy siirrosta huolimatta muilta osin siirtävällä holhousviranomaisella. Tilintarkastustehtävän siirrosta on ilmoitettava asianomaiselle edunvalvojalle.

Päätöksestä, jolla valvonta lopetetaan, on tehtävä merkintä holhousasioiden rekisteriin.

Edunvalvojan on kolmen kuukauden kuluessa tehtävänsä alkamisesta annettava holhousviranomaiselle luettelo niistä päämiehen varoista ja veloista, joiden tulee olla edunvalvojan hoidettavana. Luettelossa on ilmoitettava myös se omaisuus, joka on 38 §:n 1 momentin nojalla jätetty päämiehen vallittavaksi. Jos päämies myöhemmin saa omaisuutta, jonka tulee olla edunvalvojan hoidettavana, luettelo saadusta omaisuudesta on annettava kuukauden kuluessa saannosta. Velvollisuus antaa luettelo ei kuitenkaan koske sellaista toistuvaa suoritusta, jonka päämies saa luetteloon merkityn oikeuden nojalla.

Kun päämies tulee kuolinpesän osakkaaksi, edunvalvojan on toimitettava holhousviranomaiselle jäljennös perukirjasta kuukauden kuluessa siitä, kun perunkirjoitus on toimitettu.

Mitä 1 momentissa säädetään, ei koske edunvalvojana olevaa alaikäisen vanhempaa, jos alaikäisen omaisuuden määrä on vähäinen. Holhousviranomainen voi edunvalvojan hakemuksesta tai omasta aloitteestaan edunvalvojaa kuultuaan pidentää 1 momentissa mainittua määräaikaa, jos se on tarpeen omaisuuden määrän tai muun syyn johdosta.

Edellä 48 §:ssä tarkoitetussa luettelossa edunvalvojan on ilmoitettava, että hänen antamansa tiedot ovat oikeat ja ettei hän tahallisesti ole jättänyt mitään mainitsematta. Tuomioistuin voi velvoittaa edunvalvojan vahvistamaan ilmoituksensa tuomioistuimessa valan tai vakuutuksen nojalla, jos holhousviranomainen sitä vaatii.

Edunvalvoja, jonka tehtäviin kuuluu omaisuuden hoitamista, on velvollinen pitämään kirjaa päämiehen varoista ja veloista sekä tilikauden tapahtumista.

Edunvalvoja, joka on määrätty muuhun kuin omaisuuden hoitamista käsittävään tehtävään, on velvollinen pitämään sellaista kirjaa, että hän voi tehdä selon niistä toimenpiteistä, joihin hän on tehtävässään ryhtynyt.

Edellä 50 §:n 1 momentissa tarkoitetun edunvalvojan tulee vuosittain antaa holhousviranomaiselle tili (vuositili). Holhousviranomainen voi päättää, että tilikausi on muu vuoden pituinen ajanjakso kuin kalenterivuosi, jos se on omaisuuden hoidon ja tilinpidon tai tilin tarkastuksen kannalta tarkoituksenmukaista.

Vuositili on annettava kolmen kuukauden kuluessa tilikauden päättymisestä. Jos edunvalvontatehtävä on alkanut tilikauden jälkimmäisellä puoliskolla, holhousviranomainen voi edunvalvojan hakemuksesta tai omasta aloitteestaan edunvalvojaa kuultuaan päättää, että tili annetaan seuraavan vuositilin yhteydessä.

Jos edunvalvoja ei sairauden, tehtävänsä laajuuden tai muun sellaisen syyn johdosta kykene tai ole kyennyt antamaan vuositiliä säädetyssä ajassa, holhousviranomainen voi hakemuksesta pidentää määräaikaa.

Edunvalvoja ei ole velvollinen antamaan vuositiliä sellaisesta alaikäisen edunvalvonnasta, jota ei ole ollut merkittävä holhousasioiden rekisteriin.

Edunvalvoja, jonka tehtävä lakkaa tai jonka tehtäviä rajoitetaan, on velvollinen viipymättä antamaan holhousviranomaiselle tilin vallinnastaan siirtyvän omaisuuden hoidosta siltä ajalta, jolta ei ole aikaisemmin annettu tiliä (päätöstili). Edunvalvoja ei kuitenkaan ole velvollinen antamaan päätöstiliä sellaisesta alaikäisen edunvalvonnasta, jota ei ole ollut merkittävä holhousasioiden rekisteriin.

Jos omaisuudesta annetusta luettelosta tai vuositilistä käy ilmi, että päämiehellä ei ole omaisuutta tai että edunvalvojan hoidettavana olevan omaisuuden määrä on vähäinen, holhousviranomainen voi edunvalvojan hakemuksesta tai omasta aloitteestaan edunvalvojaa kuultuaan määräajaksi tai toistaiseksi vapauttaa edunvalvojan velvollisuudesta antaa vuositili tai määrätä tilikauden vuotta pitemmäksi.

Vapautus vuositilin antamisesta tai tilikauden pidennys voidaan myöntää myös, jos omaisuus on laadultaan sellaista, ettei päämiehen etu vaadi tilin tekemistä vuosittain tai jos omaisuuden säilyminen on turvattu sijoittamalla omaisuutta kohteeseen, josta sitä ei sijoitusta koskevaan sopimukseen otetun ehdon mukaan voida nostaa tai siirtää muualle eikä sijoituksen ehtoja voida muuttaa ilman holhousviranomaisen suostumusta. Holhousviranomaisen suostumukseen sovelletaan, mitä tässä laissa säädetään holhousviranomaisen luvasta.

Holhousviranomainen voi muuttaa edellä tarkoitettua päätöstään, jos se on perusteltua valvonnan tarpeellisuuden kannalta.

Vuositilin ja päätöstilin yhteydessä on tarkastettaviksi luovutettava myös niihin liittyvät tarpeelliset tositteet. Tarkastuksen päätyttyä tositteet on palautettava edunvalvojalle.

Edunvalvoja on velvollinen säilyttämään tiliin liittyvät tositteet, kunnes määräaika 61 §:n 1 momentissa säädetyn kanteen nostamiselle on kulunut umpeen tai, jos kanne on nostettu, kunnes asia on lainvoimaisesti ratkaistu. Päämiehellä, hänen oikeudenomistajillaan tai uudella edunvalvojalla on tämän jälkeen oikeus saada tositteet haltuunsa.

Vuositilistä ja päätöstilistä tulee käydä selville päämiehen varat ja velat tilikauden alkaessa ja päättyessä, tilikauden aikana niissä tapahtuneet muutokset, päämiehen puolesta tehdyt merkittävät oikeustoimet sekä muut vastaavat toimenpiteet, joihin edunvalvoja on ryhtynyt omaisuutta hoitaessaan. Nämä tiedot on esitettävä sillä tavoin, että holhousviranomainen voi tilin perusteella valvoa omaisuuden hoitamista ja omaisuuden hoitosuunnitelman noudattamista.

Tilissä on ilmoitettava myös se omaisuus, jonka edunvalvoja on tilikauden aikana antanut päämiehensä vallittavaksi.

Jos edunvalvojana on päämiehen vanhempi, aviopuoliso, lapsi tai muu hänen läheisensä, holhousviranomainen voi edunvalvojan hakemuksesta tai omasta aloitteestaan edunvalvojaa kuultuaan päättää, että hoidettavaa omaisuutta tai sen määrättyä osaa koskeva tili saa olla yleispiirteinen, jos sitä voidaan hoidettavana olevan omaisuuden laatuun katsoen pitää riittävänä. Tilistä on kuitenkin käytävä ilmi, miten omaisuus on tilikauden aikana muuttunut.

Saatuaan vuositilin tai päätöstilin holhousviranomaisen on viipymättä hyvän tarkastustavan edellyttämässä laajuudessa tarkastettava, miten omaisuutta on hoidettu, onko päämiehelle annettu kohtuullisena pidettävät käyttövarat, onko edunvalvojan palkkio suuruusluokaltaan perusteltu ja onko tili oikein laadittu.

Holhousviranomainen voi tarkastaa tilin yleispiirteisemmin kuin 1 momentissa säädetään, jos omaisuuden määrän tai laadun taikka muiden seikkojen perusteella on aihetta otaksua, ettei päämiehen etu tästä vaarannu. Edunvalvojan jättämä ensimmäinen tili on kuitenkin tarkastettava, kuten 1 momentissa säädetään.

Edunvalvoja on velvollinen pyydettäessä antamaan holhousviranomaiselle kaikki tehtäväänsä koskevat tarpeelliset tiedot, tositteet ja asiakirjat sekä esittämään hoidettavanaan olevat arvopaperit.

Valtion varoista korvataan vahinko, joka päämiehelle on aiheutunut siitä, että 56 §:n 2 momentissa tarkoitetussa tilintarkastuksessa ei ole havaittu jotakin seikkaa, joka olisi pitänyt havaita, jos tili olisi tarkastettu 56 §:n 1 momentin mukaisesti.

Jos edunvalvoja laiminlyö asianmukaisen tilin, luettelon, tositteen tai pyydetyn selvityksen antamisen tai jättää tekemättä hoitosuunnitelman, jonka holhousviranomainen on määrännyt laadittavaksi, holhousviranomainen voi määrätä edunvalvojan suorittamaan laiminlyödyn toimenpiteen ja tehostaa päätöstään sakon uhalla tai uhalla, että tekemättä jätetty toimenpide teetetään laiminlyöjän kustannuksella.

Määrätessään teettämisuhan täytäntöön pantavaksi holhousviranomainen voi sakon uhalla velvoittaa edunvalvojan luovuttamaan tekijälle ne tositteet ja asiakirjat, jotka ovat tarpeen tehtävän suorittamiseksi.

Uhkasakosta ja teettämisuhasta on muutoin voimassa, mitä uhkasakkolaissa (1113/1990) säädetään.

Jos päämiehen edun turvaaminen vaatii toimenpidettä, josta edunvalvoja ei ole huolehtinut, tuomioistuin voi holhousviranomaisen, päämiehen itsensä taikka muun 72 §:n 1 ja 2 momentissa tarkoitetun hakemuksesta määrätä toisen edunvalvojan huolehtimaan siitä. Tuomioistuin voi vastaavasti määrätä toisen edunvalvojan, jos edunvalvojaa vastaan on syytä ajaa kannetta ennen kuin hänen tehtävänsä edunvalvojana on päättynyt.

Edunvalvoja on tehtävänsä lakattua velvollinen viipymättä luovuttamaan hoidossaan olevan omaisuuden päämiehelleen, uudelle edunvalvojalle tai muulle siihen oikeutetulle.

Kun edunvalvojan tehtävä lakkaa päämiehen kuoleman johdosta eikä omaisuutta voida viivytyksettä luovuttaa pesän osakkaiden yhteishallintoon, edunvalvoja voi luovuttaa omaisuuden sellaisen pesän osakkaan hoidettavaksi, joka perintökaaren 18 luvun 3 §:ssä säädetyin tavoin voi pitää huolta pesän omaisuudesta. Edunvalvojan on viimeistään seitsemän päivää ennen luovutuksen tapahtumista ilmoitettava omaisuuden luovuttamisesta kaikille niille pesän osakkaille, joiden olinpaikka ja henkilöllisyys on selvillä.

Kun edunvalvojan tehtävä on lakannut ja holhousviranomainen on tarkastanut päätöstilin, sen tulee ilmoittaa tiliä koskevat huomautuksensa sekä luovuttaa jäljennös päätöstilistä sille, jolla on oikeus omaisuuden vastaanottamiseen. Viimeksi mainitulla on oikeus pyynnöstä saada edunvalvojalta nähtäväkseen vuositileihin ja päätöstiliin liittyvät tositteet.

Edunvalvoja voidaan sakon uhalla velvoittaa näyttämään tositteet siten kuin 57 §:ssä säädetään.

Vahingonkorvausvaatimus, joka perustuu edunvalvojan toimintaan, vanhentuu kolmen vuoden kuluttua siitä, kun holhousviranomainen on 60 §:n mukaisesti luovuttanut edunvalvontaa koskevat asiakirjat niihin oikeutetulle. Jos kysymyksessä on 50 §:n 2 momentissa tarkoitettu edunvalvoja, vanhentumisaika lasketaan kuitenkin siitä, kun edunvalvoja on antanut mainitussa momentissa tarkoitetun selonteon sille, jolla on ollut oikeus sen vastaanottamiseen.

Jollei vahingonkorvauksen peruste käy ilmi tilityksen tiedoista tai jos edunvalvoja on muutoin kuin edunvalvontatehtävässään aiheuttanut vahinkoa päämiehelle, vahingonkorvauksen vanhentumisesta on voimassa, mitä velan vanhentumisesta annetun lain (728/2003) 7 §:ssä säädetään. Vahingonkorvaus vanhentuu kuitenkin aikaisintaan kolmen vuoden kuluessa siitä, kun päämies on täyttänyt 18 vuotta tai kun hänelle ei enää ole määrätty edunvalvojaa.

Vahingonkorvauskannetta, joka perustuu tilistä ilmenevään seikkaan, ei voida nostaa, jos se, joka on ollut oikeutettu vastaanottamaan tilityksen, on 60 §:ssä tarkoitetut asiakirjat saatuaan kirjallisesti ilmoittanut hyväksyvänsä edunvalvojan toiminnan tai muutoin kirjallisesti ilmoittanut, ettei tule vaatimaan korvausta.

Jos edunvalvoja on kuollut, hänen kuolinpesänsä osakkaiden, pesänselvittäjän ja konkurssipesän velvollisuuksista on soveltuvin osin voimassa, mitä tässä luvussa edunvalvojasta säädetään.

Sen, jolle kuolinpesän hallinto kuuluu, tulee viipymättä ilmoittaa edunvalvojan kuolemasta holhousviranomaiselle ja huolehtia päämiehen omaisuudesta niin kauan kuin se on pesän hallussa.

Mitä 1 ja 2 momentissa säädetään, ei kuitenkaan sovelleta, jos edunvalvojana on toiminut yleinen edunvalvoja.

Holhousasioiden rekisteri on valtakunnallinen rekisteri, jota holhousviranomaiset ja aluehallintovirasto pitävät edunvalvojan ja edunvalvontavaltuutuksesta annetussa laissa (648/2007) tarkoitetun valtuutetun toiminnan valvomiseksi ja kolmansien oikeuden turvaamiseksi. Rekisteriin saadaan merkitä edunvalvojaa ja hänen päämiestään tai valtuutettua ja valtuuttajaa koskevat tunniste- ja yhteystiedot. Rekisteriin saadaan lisäksi merkitä tiedot henkilön toimintakelpoisuuden rajoittamisesta, toimintakelpoisuuden rajoituksen sisällöstä, edunvalvojan tehtävästä ja määräämisen perusteesta tai edunvalvontavaltuutuksen sisällöstä, omaisuusluettelon, tilin ja hoitosuunnitelman antamisesta ja tarkastamisesta, 34 §:ssä tarkoitettua lupaa koskevasta päätöksestä sekä holhousviranomaisen 57 ja 60 §:n mukaisista toimenpiteistä. Rekisteriin saadaan lisäksi merkitä sellaisia rekisterin käyttötarkoituksen kannalta tarpeellisia tietoja, jotka eivät ole henkilötietoja.

Holhousviranomainen vastaa rekisterin tietojen päivittämisestä valvonnassaan olevien edunvalvojien toimien osalta. Vaatimus rekisterissä olevan tiedon korjaamisesta esitetään sille holhousviranomaiselle, joka valvoo kysymyksessä olevaa edunvalvojan tehtävää.

Aluehallintovirasto vastaa holhousasioiden rekisterin yleisestä toimivuudesta ja rekisteritoimintojen yhtenäisyydestä.

Holhousasioiden rekisteriin voidaan siirtää väestötietojärjestelmästä rekisterin ylläpitoa varten tarvittavat henkilö- ja muut tiedot sekä niissä tapahtuneet muutokset.

Holhousviranomainen päättää tietojen luovuttamisesta rekisteristä. Valtiovarainministeriön asetuksella nimettävä maistraatti voi kuitenkin antaa luvan saada rekisterin tietoja teknisen käyttöyhteyden välityksellä sellaiselle valtion tai kunnan viranomaiselle, yhteisölle tai elinkeinonharjoittajalle, joka toiminnassaan jatkuvasti tarvitsee rekisterin tietoja hyväksyttävää tarkoitusta varten. Ennen luvan myöntämistä hakijan on esitettävä selvitys siitä, että tietojen suojauksesta huolehditaan asianmukaisesti. Rekisteriin talletettuja tietoja käsiteltäessä on noudatettava, mitä henkilötietolaissa (523/1999) säädetään.

Edunvalvontaa ei kuitenkaan merkitä holhousasioiden rekisteriin, jos edunvalvojan tehtävä ei käsitä omaisuuden hoitamista eikä oikeuden valvomista jakamattomassa pesässä.

Kun tuomioistuin tekee päätöksen, jonka vuoksi edunvalvonta on merkittävä holhousasioiden rekisteriin, tai kun sen päätöksellä muutetaan asiantilaa, josta on tehty merkintä holhousasioiden rekisteriin, sen on ilmoitettava asiasta edunvalvojan toimintaa valvovalle holhousviranomaiselle. Jos päätöstä on noudatettava vasta lainvoimaisena, ilmoitus tehdään kuitenkin vasta päätöksen saatua lainvoiman. Ilmoituksen tekee viimeksi mainitussa tapauksessa se tuomioistuin, jossa asia on viimeksi ollut vireillä.

Oikeusministeriön asetuksella voidaan säätää tarkemmin ilmoituksen sisällöstä ja ilmoituksen tekemisestä.

Alaikäisen edunvalvonta on merkittävä holhousasioiden rekisteriin, vaikka omaisuuden tai pesäosuuteen kuuluvien varojen määrä on 1 momentissa tarkoitettua määrää vähäisempi, jos siihen on erityistä syytä.

Alaikäisen edunvalvonta, joka on merkitty holhousasioiden rekisteriin 66 §:n nojalla, voidaan poistaa rekisteristä, jos alaikäisen 66 §:n 1 momentissa tarkoitettu pesäosuuden tai omaisuuden arvo on pysyväisluonteisesti vähentynyt 15 000 euroon tai sitä pienemmäksi. Edunvalvontaa ei kuitenkaan voida poistaa rekisteristä, jos omaisuuden vähentyminen on aiheutunut edunvalvojan toimenpiteistä, jotka eivät ole alaikäisen edun mukaisia, tai jos edunvalvonnan säilyttämiseen rekisterissä on muutoin erityistä syytä.

Jollei 68 §:stä muuta johdu, jokaisella on oikeus saada holhousasioiden rekisteristä tieto siitä, onko tietty henkilö edunvalvonnassa, kuka on tietyn henkilön edunvalvoja, mikä on edunvalvojan tehtävä sekä onko ja millä tavoin henkilön toimintakelpoisuutta rajoitettu. Henkilötunnuksen saa kuitenkin luovuttaa vain sille, joka tarvitsee sitä etujensa, oikeuksiensa tai velvollisuuksiensa hoitamiseksi.

Jokaisella on oikeus saada tietää, mitä häntä itseään koskevia tietoja holhousasioiden rekisteriin on talletettu, siten kuin siitä erikseen säädetään.

Edunvalvojalla on oikeus saada tieto niistä rekisteriin tehdyistä merkinnöistä, jotka koskevat hänen edunvalvontatehtäväänsä tai hänen päämiestään.

Valtion tai kunnan viranomaisella ja Kansaneläkelaitoksella on oikeus saada tehtäviensä hoitamiseksi tarpeelliset tiedot holhousasioiden rekisteristä.

Holhousasioiden rekisteriin merkityt tiedot on säilytettävä kymmenen vuoden ajan siitä, kun edunvalvonta on päättynyt.

Sen jälkeen kun edunvalvonta on päättynyt, oikeus saada holhousasioiden rekisteristä tieto 67 §:n 1 momentin nojalla on ainoastaan sillä, joka tarvitsee tietoa etujensa, oikeuksiensa tai velvollisuuksiensa hoitamiseksi.

Asia, joka koskee edunvalvojan määräämistä tai toimintakelpoisuuden rajoittamista, pannaan käräjäoikeudessa vireille hakemuksella.

Jollei jäljempänä toisin säädetä, toimivaltaisesta tuomioistuimesta edunvalvojan määräämistä tai toimintakelpoisuuden rajoittamista koskevassa asiassa säädetään oikeudenkäymiskaaren 10 luvussa.

Asia, joka koskee edunvalvojan määräämistä valvomaan poissa olevan oikeutta kuolinpesässä, on pantava vireille sen paikkakunnan käräjäoikeudessa, joka on laillinen tuomioistuin jäämistöä koskevissa asioissa. Jos edunvalvojan määräämistä muutoin haetaan tämän lain 10 §:n nojalla, asia on pantava vireille siinä käräjäoikeudessa, jonka tuomiopiirissä poissa olevalla on omaisuutta tai jonka tuomiopiirissä edunvalvonnan tarve on muutoin ilmennyt.

Jos Suomessa ei muutoin ole tuomioistuinta, jossa asia voitaisiin panna vireille, asia voidaan panna vireille Helsingin käräjäoikeudessa.

Jos haetaan edunvalvojan määräämistä oikeudenkäyntiä varten, asia voidaan panna vireille myös siinä käräjäoikeudessa, jossa oikeudenkäynti on vireillä tai tulee vireille.

Hakemuksen, joka koskee edunvalvojan määräämistä tai toimintakelpoisuuden rajoittamista, voi tehdä holhousviranomainen tai se, jonka edun valvomisesta on kysymys, taikka tämän edunvalvoja, vanhempi, aviopuoliso, lapsi tai muu läheinen.

Asian, joka koskee edunvalvojan määräämistä alaikäiselle, voi panna vireille myös alaikäisen huoltaja ja sosiaalihuoltolain (710/1982) 6 §:ssä tarkoitettu toimielin.

Jos edunvalvoja on tarpeen valvomaan poissa olevan tai tulevan omistajan oikeutta kuolinpesässä, tulee pesänselvittäjän, muun pesän hoitajan, pesänjakajan tai pesänosakkaan tehdä käräjäoikeudelle hakemus edunvalvojan määräämiseksi. Pesänselvittäjä tai pesänjakaja voi muutoinkin tehdä hakemuksen, jos edunvalvojan määrääminen on tarpeen osituksen tai perinnönjaon toimittamiseksi. Jos poissaolevan asiat muutoin vaativat hoitamista, hakemuksen voi tehdä 1 momentissa tarkoitettujen henkilöiden lisäksi myös se, jonka etua tai oikeutta asia koskee.

Asiassa, joka koskee edunvalvojan määräämistä alaikäiselle, on alaikäisen huoltajalle ja 15 vuotta täyttäneelle alaikäiselle varattava tilaisuus tulla kuulluksi.

Asiassa, joka koskee edunvalvojan määräämistä täysi-ikäiselle, on sille, jonka etua on valvottava, sekä, jollei se olosuhteet huomioon ottaen ole ilmeisen tarpeetonta, hänen aviopuolisolleen varattava tilaisuus tulla kuulluksi.

Jos se, jonka etua on valvottava, on antanut edunvalvontavaltuutuksen ja edunvalvojan määrääminen saattaa aiheuttaa, että edunvalvontavaltuutus lakkaa kokonaan tai osaksi olemasta voimassa, valtuutetulle on varattava tilaisuus tulla asiassa kuulluksi.

Tilaisuutta tulla kuulluksi ei kuitenkaan tarvitse varata, jos kuulemistilaisuuden varaamista koskeva tiedoksianto olisi toimitettava oikeudenkäymiskaaren 11 luvun 9 §:ssä tarkoitetulla tuomioistuimen kuulutuksella.

Jos kuulemistilaisuuden varaamista koskevaa tiedoksiantoa ei ole kuultavan tilan vuoksi saatu toimitetuksi sille, jonka etua on valvottava, tiedoksianto toimitetaan 82 §:n nojalla määrätylle edunvalvojalle. Jos edunvalvojan määrääminen oikeudenkäyntiä varten ei ole kuultavan oikeusturvan kannalta tarpeellista, kuulemisesta voidaan kuitenkin luopua.

Toimintakelpoisuuden rajoittamista koskevassa asiassa tuomioistuimen on kuultava henkilökohtaisesti sitä, jonka edun valvomisesta on kysymys. Asia voidaan kuitenkin ratkaista kuulematta häntä henkilökohtaisesti, jos hakemus heti hylätään perusteettomana tai jos kuuleminen on kuultavan tilan vuoksi mahdotonta tai aiheuttaa hänelle kohtuutonta haittaa.

2 momentti on kumottu L:lla 25.5.2007/649.

Holhousviranomaiselle on varattava tilaisuus tulla kuulluksi edunvalvojan määräämistä tai toimintakelpoisuuden rajoittamista koskevassa asiassa, jos holhousviranomaisen mielipide ei käy ilmi hakemuksen asiakirjoista.

Holhousviranomaisen kuuleminen voidaan kuitenkin jättää toimittamatta edunvalvojan määräämistä koskevassa asiassa, jos kuuleminen ei ole tarpeen asian selvittämiseksi.

Jos edunvalvojan määräämistä tai toimintakelpoisuuden rajoittamista koskevassa asiassa on tarpeen kuulla henkilökohtaisesti sitä, jolla 72 §:n mukaan on puhevalta, häneen sovelletaan, mitä oikeudenkäymiskaaren 12 luvussa säädetään riita-asian asianosaisen velvoittamisesta saapumaan tuomioistuimeen henkilökohtaisesti.

Jos 1 momentissa tarkoitettu kuultava ei ilman huomattavaa vaikeutta voi saapua istuntoon tai jos siihen on muu erityinen syy, kuuleminen voidaan toimittaa pääkäsittelyn ulkopuolella.

Edunvalvojan määräämistä koskevassa asiassa tuomioistuin voi uskoa edunvalvojalle tehtävän, jota hakemuksessa ei ole vaadittu, ja toimintakelpoisuuden rajoittamista koskevassa asiassa rajoittaa toimintakelpoisuutta haettua enemmän tai muutoin hakemuksesta poikkeavasti, jos tätä on 8 tai 18 §:n nojalla pidettävä tarpeellisena päämiehen edun suojaamiseksi.

Asiassa, joka koskee edunvalvojan määräämistä tai toimintakelpoisuuden rajoittamista, tuomioistuimen on omasta aloitteestaan määrättävä hankittavaksi kaikki se selvitys, joka on tarpeen asian ratkaisemiseksi.

Asiassa, joka koskee edunvalvojan määräämistä tai toimintakelpoisuuden rajoittamista, tuomioistuin voi antaa väliaikaisen määräyksen. Jos asiaa ei voida viivyttää, määräys voidaan antaa kuulematta sitä, jonka edun valvomisesta on kysymys, sekä muita 73 §:ssä mainittuja henkilöitä. Väliaikainen määräys on voimassa, kunnes tuomioistuin antaa asiassa päätöksen, jollei määräystä sitä ennen peruuteta tai muuteta.

Väliaikaiseen määräykseen ei saa hakea muutosta.

Tuomioistuimen päätökseen asiassa, joka koskee edunvalvojan määräämistä tai toimintakelpoisuuden rajoittamista, saa hakea muutosta jokainen, jolla 72 §:n mukaan on oikeus panna asia vireille.

Mitä 69–80 §:ssä säädetään, on soveltuvin osin voimassa myös asiassa, joka koskee edunvalvojan vapauttamista tehtävästään tai hänen tehtävänsä muuttamista tai määräämistä lakkaamaan, sekä asiassa, joka koskee toimintakelpoisuuden rajoituksen poistamista tai muuttamista.

Käsiteltäessä 1 momentissa tarkoitettua asiaa on edunvalvojalle varattava tilaisuus tulla kuulluksi. Väliaikainen määräys voidaan kuitenkin antaa varaamatta edunvalvojalle tilaisuutta tulla kuulluksi, jos asiaa ei voida viivyttää. Tilaisuutta tulla kuulluksi ei tarvitse varata myöskään, jos kuulemistilaisuuden varaamista koskeva tiedoksianto olisi toimitettava oikeudenkäymiskaaren 11 luvun 9 §:ssä tarkoitetulla tuomioistuimen kuulutuksella.

Tuomioistuin voi tässä luvussa tarkoitetuissa asioissa omasta aloitteestaan määrätä oikeudenkäyntiä varten oikeudenkäyntiavustajan tai edunvalvojan sille, jonka edunvalvontaa hakemus koskee, jos se on tämän oikeusturvan kannalta tarpeellista.

Edellä 1 momentissa tarkoitetun oikeudenkäyntiavustajan palkkiosta ja kulujen korvaamisesta on soveltuvin osin voimassa, mitä 44 §:ssä säädetään edunvalvojan osalta.

Käräjäoikeuden päätöstä, joka koskee edunvalvojan määräämistä tai vapauttamista tehtävästään taikka jolla jonkun toimintakelpoisuutta on rajoitettu, on noudatettava, vaikka päätös ei ole saanut lainvoimaa. Sama koskee käräjäoikeuden päätöstä, jolla edunvalvojan tehtävää on muutettu, jollei päätöksessä ole toisin määrätty.

Päätöstä, jonka hovioikeus tekee tässä luvussa tarkoitetussa asiassa, on noudatettava, vaikka se ei ole saanut lainvoimaa, jollei hovioikeus ole päätöksessään toisin määrännyt.

Jos hovioikeus tai korkein oikeus palauttaa asian uutta käsittelyä varten, se voi määrätä, että edunvalvojan määräys tai toimintakelpoisuuden rajoitus pysyy voimassa, kunnes tuomioistuin, jonne asia on palautettu, on sen ratkaissut tai antanut siinä väliaikaisen määräyksen.

Holhoustoimen sisällöstä ja sen kehittämisestä huolehtii oikeusministeriö. Holhousviranomaisten hallinnollinen ohjaus ja kehittäminen kuuluu valtiovarainministeriölle.

Holhousviranomaisena toimii maistraatti.

Ahvenanmaan maakunnassa holhousviranomaisen tehtäviä hoitaa lääninhallitus.

Edunvalvojan määräämistä tai vapauttamista tehtävästään tai hänen tehtävänsä muuttamista tai määräämistä lakkaamaan ja tässä laissa tarkoitettua lupaa tai velvoittamista koskeva asia ratkaistaan holhousviranomaisessa esittelystä. Muutoin asia ratkaistaan holhousviranomaisessa siten kuin asian ratkaisemisesta maistraatin toimivaltaan kuuluvassa asiassa erikseen säädetään.

Jollei tämän lain säännöksistä muuta johdu, asian käsittelyyn ja virkamiehen esteellisyyteen sovelletaan hallintolakia.

Holhousviranomaisen suoritteista peritään maksuja siten kuin valtion maksuperustelaissa (150/1992) säädetään. Holhousviranomainen voi kuitenkin yksittäistapauksessa määrätä, ettei sen suoritteesta peritä maksua, jos maksuvelvollisen maksukyky on olennaisesti alentunut käytettävissä olevat tulot ja varallisuus huomioon ottaen elatusvelvollisuuden, työttömyyden, sairauden tai muun erityisen syyn johdosta tai jos maksun periminen olisi muusta syystä kohtuutonta.

Kun holhousviranomaista on pyydetty määräämään edunvalvoja tämän lain 12 §:n 1 momentin nojalla, muuttamaan edunvalvojan tehtävää 15 §:n 3 momentin nojalla tai määräämään edunvalvojan tehtävä lakkaamaan 17 §:n 4 momentin nojalla, holhousviranomaisen tulee kuulla henkilökohtaisesti sitä, jonka edun valvomisesta on kysymys. Holhousviranomainen voi vaatia, että hakija esittää holhousviranomaiselle lääkärin lausunnon niistä seikoista, joilla on merkitystä asian ratkaisemisen kannalta.

Kuuleminen, jota 1 momentissa tarkoitetaan, voidaan, jos se on pitkien etäisyyksien tai muun syyn vuoksi tarpeen, toteuttaa myös niin, että toisen holhousviranomaisen virkamies toimittaa kuulemisen tai että kuulemiseen käytetään teknistä laitetta, jonka avulla asian ratkaisevan holhousviranomaisen virkamies ja kuultava ovat näkö- ja puheyhteydessä toisiinsa kuulemisen aikana. Virka-apua pyytänyt holhousviranomainen on velvollinen korvaamaan kuulemisesta aiheutuneet matkakustannukset.

Holhousviranomaisen päätöstä, joka koskee edunvalvojan määräämistä tai tehtävästään vapauttamista, on noudatettava, vaikka päätös ei ole saanut lainvoimaa. Sama koskee holhousviranomaisen päätöstä, jolla edunvalvojan tehtävää on muutettu, jollei päätöksessä ole toisin määrätty.

Holhousviranomaisen 34 ja 57 §:n nojalla tekemään päätökseen saa hakea muutosta valittamalla hallinto-oikeuteen siten kuin hallintolainkäyttölaissa (586/1996) säädetään.

Holhousviranomaisen muuhun päätökseen saa vaatia oikaisua siten kuin hallintolaissa säädetään. Oikaisuvaatimukseen annettuun päätökseen saa hakea muutosta valittamalla hallinto-oikeuteen siten kuin hallintolainkäyttölaissa säädetään.

Hallinto-oikeuden päätökseen saa hakea muutosta valittamalla vain, jos korkein hallinto-oikeus myöntää valitusluvan.

Holhousviranomaisen päätökseen, joka koskee edunvalvojan määräämistä 12 §:n nojalla, edunvalvojan tehtävän muuttamista 15 §:n 3 momentin nojalla, edunvalvojan vapauttamista tehtävästään 16 §:n 3 momentin nojalla, edunvalvojan tehtävän määräämistä lakkaamaan 17 §:n 4 momentin nojalla, edunvalvojien keskinäisen erimielisyyden ratkaisemista 30 §:n 3 momentin nojalla, 48 §:n 3 momentissa tarkoitetun määräajan pidentämistä tai 51 §:n 1–3 momentissa tarkoitettua tilivelvollisuuden täyttämisajankohtaa, ei kuitenkaan saa vaatia oikaisua eikä hakea muutosta valittamalla.

Holhousviranomaisen päätökseen haetaan muutosta hallinto-oikeudelta siten kuin hallintolainkäyttölaissa (586/1996) säädetään.

Holhousviranomaisen päätökseen, joka koskee edunvalvojan määräämistä 12 §:n nojalla, edunvalvojan tehtävän muuttamista 15 §:n 3 momentin nojalla, edunvalvojan vapauttamista tehtävästään 16 §:n 3 momentin nojalla, edunvalvojan tehtävän määräämistä lakkaamaan 17 §:n 4 momentin nojalla, edunvalvojien keskinäisen erimielisyyden ratkaisemista 30 §:n 3 momentin nojalla, 48 §:n 3 momentissa tarkoitetun määräajan pidentämistä tai 51 §:n 1–3 momentissa tarkoitettua tilivelvollisuuden täyttämisajankohtaa, ei saa valittamalla hakea muutosta.

Jos holhousviranomainen on määrännyt edunvalvojan 12 §:n nojalla, muuttanut edunvalvojan tehtävää 15 §:n 3 momentin nojalla, vapauttanut edunvalvojan tehtävästään 16 §:n 3 momentin nojalla tai määrännyt edunvalvojan tehtävän lakkaamaan 17 §:n 4 momentin nojalla, hakija voi saattaa asian käräjäoikeuden tutkittavaksi (ratkaisupyyntö). Jos on kysymys sijaisen määräämisestä 12 §:n 3 momentin nojalla, ratkaisupyynnön voi tehdä myös päämies.

Ratkaisupyyntö on tehtävä 30 päivän kuluessa holhousviranomaisen päätöksen tiedoksi saamisesta. Se on toimitettava päätöksen tehneelle holhousviranomaiselle. Ratkaisupyyntö on tehtävä kirjallisesti, ja siinä on ilmoitettava se holhousviranomaisen päätös, jota ratkaisupyyntö koskee, sekä miltä osin ja millä perusteella ratkaisupyynnön tekijä on päätökseen tyytymätön.

Holhousviranomaisen on viipymättä toimitettava ratkaisupyyntö 70 tai 71 §:ssä tarkoitetun käräjäoikeuden tutkittavaksi. Holhousviranomaisen on samalla lähetettävä käräjäoikeudelle jäljennös päätöksestään ja asiassa kertyneet asiakirjat.

Ratkaisupyynnön käsittelyyn tuomioistuimessa sovelletaan soveltuvin osin, mitä 73 ja 75–83 §:ssä säädetään.

Edunvalvonnassa olevalla on oikeus saada tieto holhousviranomaisen asiakirjoissa olevista häntä itseään koskevista tiedoista siten kuin viranomaisten toiminnan julkisuudesta annetussa laissa (621/1999) säädetään. Edunvalvonnassa olleen kuoltua hänen oikeudenomistajallaan on oikeus saada ne tiedot, jotka olisi tullut antaa edunvalvonnassa olevalle itselleen.

Edunvalvojalla on tehtäviinsä kuuluvissa asioissa oikeus saada ne tiedot, joihin päämiehellä olisi itsellään oikeus, jollei erikseen toisin säädetä.

Edunvalvojalla on ilman päämiehensä suostumusta oikeus avata vain sellaisia päämiehelleen saapuneita kirjeitä tai niihin rinnastettavia suljettuja viestejä, joiden voidaan lähettäjän nimen tai muun erityisen seikan perusteella päätellä koskevan asiaa, josta edunvalvojan tulee huolehtia.

Valtion ja kunnan viranomainen sekä muu julkisoikeudellinen yhteisö, Kansaneläkelaitos, Eläketurvakeskus, eläkesäätiö ja muu eläkelaitos, vakuutuslaitos, pankki tai muu rahalaitos, sosiaali- tai terveydenhuollon toimintayksikkö ja terveydenhuollon ammattihenkilö sekä yksityinen sosiaalipalvelun tuottaja ovat salassapitosäännösten estämättä velvollisia pyynnöstä antamaan holhousviranomaiselle ja tuomioistuimelle ne tiedot ja selvitykset, jotka ovat tarpeen vireillä olevan asian ratkaisemiseksi, ja holhousviranomaiselle lisäksi ne tiedot ja selvitykset, jotka ovat tarpeen vieraassa valtiossa vireillä olevan aikuisen tai lapsen suojelua koskevan sellaisen asian ratkaisemiseksi, jossa vieraan valtion viranomainen on valtiosopimuksen nojalla pyytänyt tietoja.

Holhousviranomainen tai tuomioistuin voi pyytää kunnan sosiaali- tai terveydenhuollon toimielimeltä lausunnon, jos selvityksen saaminen asianomaisen olosuhteista on tarpeen tässä laissa tarkoitetussa asiassa. Pyyntö on osoitettava sen kunnan sosiaali- tai terveydenhuollon toimielimelle, jossa asianomaisella on kotikunta, tai jos hänellä ei ole kotikuntaa Suomessa, jossa hän pääasiallisesti oleskelee.

Jos muun kuin 2 momentissa tarkoitetun tiedon tai selvityksen antamisesta aiheutuu sen antamiseen velvolliselle huomattavia kustannuksia tai merkittävää lisätyötä, selvityksen antamisesta voidaan periä kohtuullinen maksu.

Joka on saanut tiedon edunvalvonnan tarpeessa ilmeisesti olevasta henkilöstä, voi vaitiolovelvollisuuden estämättä ilmoittaa asiasta holhousviranomaiselle. Ilmoitus on tehtävä sille holhousviranomaiselle, jonka toimialueella henkilöllä, jota ilmoitus koskee, on kotikunta tai, jos hänellä ei ole kotikuntaa Suomessa, sille holhousviranomaiselle, jonka toimialueella hän pääasiallisesti oleskelee. Ilmoituksen saatuaan holhousviranomaisen tulee ryhtyä toimenpiteisiin edunvalvonnan tarpeen selvittämiseksi ja tehdä tarvittaessa käräjäoikeudelle hakemus edunvalvojan määräämiseksi.

Viranomaisessa toimivan salassapitovelvollisuuteen sovelletaan, mitä viranomaisten toiminnan julkisuudesta annetussa laissa säädetään.

Edunvalvoja, holhoustoimen edunvalvontapalvelun tuottajan palveluksessa oleva henkilö, luottamushenkilö ja holhoustoimen tehtävässä käytetty asiantuntija eivät ilman asianomaisen suostumusta saa ilmaista holhoustoimeen liittyvän tehtävän perusteella tietoon saamaansa asiaa, joka yksityisen taloudellisen edun tai yksityisyyden suojaamiseksi on pidettävä salassa.

Rangaistus salassapitovelvollisuuden rikkomisesta tuomitaan rikoslain 38 luvun 1 tai 2 §:n mukaan, jollei teko ole rangaistava rikoslain 40 luvun 5 §:n mukaan tai siitä muualla laissa säädetä ankarampaa rangaistusta.

Joka kieltäytyy antamasta tietoja, joiden antamiseen hän on 90 §:n mukaan velvollinen, on tuomittava holhoustoimesta annetussa laissa säädetyn tietojenantamisvelvollisuuden rikkomisesta sakkoon.

Syyttäjä ei saa nostaa syytettä 1 momentissa tarkoitetusta teosta, ellei holhousviranomainen ole ilmoittanut sitä syytteeseen pantavaksi.

Tarkemmat säännökset edunvalvonnan merkitsemisestä holhousasioiden rekisteriin ja 34 §:n 1 momentin 13 kohdan f alakohdassa tarkoitetuista rahoitusvälineistä voidaan antaa oikeusministeriön asetuksella.

Sen lisäksi, mitä 1 momentissa säädetään, Suomen viranomaiset ovat toimivaltaisia sellaisen Suomen kansalaisen edunvalvontaa koskevassa asiassa, jolla on asuinpaikka vieraassa valtiossa, jos asiaa ei voida saattaa ratkaistavaksi tuossa valtiossa tai tämä tuottaisi kohtuuttomia vaikeuksia ja asian ratkaisemista Suomessa on pidettävä tarpeellisena.

Suomen viranomaiset ovat toimivaltaisia asiassa, joka koskee edunvalvontaa sellaisen puolesta, jonka olinpaikkaa tai henkilöllisyyttä ei tiedetä, jos asialla, jota edunvalvojan tulee hoitaa, on sellainen yhteys Suomeen, että asian ratkaisemista täällä on pidettävä tarpeellisena.

Jos on tarpeen valvoa kiireellisesti sellaisen henkilön etua, joka oleskelee Suomessa tai jolla on täällä asia tai omaisuutta hoidettavana, Suomen viranomaiset ovat toimivaltaisia järjestämään edunvalvonnan.

Suomen viranomainen on toimivaltainen tutkimaan omaisuuden hoitosuunnitelmaa, tilivelvollisuutta ja edunvalvojalle myönnettävää lupaa koskevan asian sekä muun edunvalvojan toiminnan valvontaan liittyvän asian, jos edunvalvojan toiminnan valvonta kuuluu Suomen holhousviranomaiselle tai jos asia koskee aikaa, jolloin Suomen holhousviranomaisen tuli valvoa edunvalvojan toimintaa.

Suomen viranomainen voi vapauttaa tehtävästään edunvalvojan, jonka Suomen viranomainen on määrännyt edunvalvojaksi, vaikka se ei olisi toimivaltainen 95 a §:n nojalla.

Käyttäessään toimivaltaa edunvalvontaa koskevassa asiassa Suomen viranomaiset soveltavat Suomen lakia. Jos asialla on läheinen yhteys vieraaseen valtioon, kyseisen valtion laki voidaan kuitenkin poikkeuksellisesti ottaa huomioon, jos sen henkilön etu, jonka edunvalvonnasta on kysymys, sitä edellyttää.

Kysymyksiin, onko oikeustoimen osapuoli alaikäinen ja miten ikä vaikuttaa hänen oikeustoimikelpoisuuteensa, sovelletaan Suomen lakia, jos hänellä on asuinpaikka Suomessa oikeustoimen ajankohtana. Jos hänen asuinpaikkansa on tuolloin vieraassa valtiossa, sovelletaan sen valtion lakia, jota on sovellettava kyseisessä vieraassa valtiossa.

Kysymyksiin, kuka on välittömästi lain tai tahdonilmaisun nojalla alle 18-vuotiaan edunvalvoja ja millä edellytyksillä tällainen edunvalvonta välittömästi lain tai tahdonilmaisun nojalla päättyy, sovelletaan sen valtion lakia, joka määrätään sovellettavaksi toimivallasta, sovellettavasta laista, tuomioiden tunnustamisesta ja täytäntöönpanosta sekä yhteistyöstä vanhempainvastuuseen ja lasten suojeluun liittyvissä asioissa Haagissa 19 päivänä lokakuuta 1996 tehdyn yleissopimuksen 16 ja 21 artiklassa.

Sellaisen edunvalvojan tehtävän hoitamiseen, jota 1 momentissa tarkoitetaan, sovelletaan sen valtion lakia, jossa päämiehellä on asuinpaikka. Jos asuinpaikka siirtyy toiseen valtioon, sovelletaan sen lakia.

Vieraassa valtiossa edunvalvontaa koskevassa asiassa annettu päätös, joka on voimassa kyseisessä valtiossa, tunnustetaan Suomessa ilman eri vahvistusta.

Helsingin käräjäoikeus voi hakemuksesta päättää, tunnustetaanko vieraassa valtiossa edunvalvontaa koskevassa asiassa annettu päätös Suomessa.

Vieraassa valtiossa edunvalvontaa koskevassa asiassa annettu päätös, joka on voimassa kyseisessä valtiossa, tunnustetaan Suomessa ilman eri vahvistusta.

Helsingin hovioikeus voi hakemuksesta päättää, tunnustetaanko vieraassa valtiossa edunvalvontaa koskevassa asiassa annettu päätös Suomessa.

Vieraassa valtiossa edunvalvontaa koskevassa asiassa annettu päätös, joka on siinä valtiossa täytäntöönpanokelpoinen, on täytäntöönpanokelpoinen Suomessa, jos Helsingin käräjäoikeus on hakemuksesta vahvistanut sen täällä täytäntöönpanokelpoiseksi. Päätöksen vahvistamisesta täytäntöönpanokelpoiseksi voidaan kieltäytyä 95 j §:n 2 momentissa säädetyillä perusteilla.

Vieraassa valtiossa edunvalvontaa koskevassa asiassa annettu päätös, joka on siinä valtiossa täytäntöönpanokelpoinen, on täytäntöönpanokelpoinen Suomessa, jos Helsingin hovioikeus on hakemuksesta vahvistanut sen täällä täytäntöönpanokelpoiseksi. Päätöksen vahvistamisesta täytäntöönpanokelpoiseksi voidaan kieltäytyä 95 j §:n 2 momentissa säädetyillä perusteilla.

Kun edunvalvontaa koskeva vieraassa valtiossa annettu päätös tulee sovellettavaksi Suomessa, päätöksen soveltamista koskevat ehdot määräytyvät Suomen lain mukaan.

Vieraan valtion lain säännös on jätettävä huomiotta, jos sen soveltaminen johtaisi Suomen oikeusjärjestyksen perusteiden vastaiseen tulokseen.

Jollei erikseen toisin säädetä, viittauksella vieraan valtion lakiin ei tässä luvussa tarkoiteta asianomaisen vieraan valtion lain kansainvälisen yksityisoikeuden alaan kuuluvia säännöksiä.

Tämän luvun säännöksiä on noudatettava ainoastaan, jollei muusta laista tai Suomea sitovasta kansainvälisestä velvoitteesta muuta johdu.

Tämä laki tulee voimaan 1 päivänä joulukuuta 1999.

Tällä lailla kumotaan 19 päivänä elokuuta 1898 annettu holhouslaki (34/1898) siihen myöhemmin tehtyine muutoksineen.

Asiat, jotka ovat vireillä holhouslautakunnassa tämän lain tullessa voimaan, siirtyvät sen holhousviranomaisen käsiteltäviksi, jonka toimialueeseen asianomainen kunta kuuluu.

Tuomioistuin käsittelee holhouslaissa tarkoitetun asian, joka on tuomioistuimessa vireillä tämän lain tullessa voimaan, vaikka asia ei tämän lain mukaan kuuluisi tuomioistuimelle.

Maistraatin on ennen tämän lain voimaantuloa siirrettävä holhousasioiden rekisteriin tiedot niistä holhouskirjaan merkityistä voimassa olevista holhouksista ja uskotun miehen toimista, joiden valvonta kuuluu maistraatille tämän lain tultua voimaan. Käräjäoikeus, jossa holhouskirjaa pidetään, huolehtii tarvittavien tietojen luovuttamisesta maistraatille ja vastaa siitä, että luovutettavat tiedot ovat oikeat.

Holhouksia ja uskotun miehen toimia koskevat holhouslautakuntien asiakirjat, jotka ovat holhousviranomaiselle tarpeen tämän lain 6 luvussa tarkoitettujen tehtävien suorittamiseksi, on luovutettava sille holhousviranomaiselle, jonka toimialueeseen asianomainen kunta kuuluu. Kunta vastaa asiakirjojen luovuttamisesta.

Ennen tämän lain voimaantuloa voidaan ryhtyä lain täytäntöönpanon edellyttämiin toimenpiteisiin.