1 § har upphävts genom L 30.4.2010/306.

Denna lag tillämpas på audiovisuella innehållstjänster som levereras av en i Finland etablerad fysisk person eller sammanslutning eller stiftelse, om de kan tas emot i en eller flera stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller som är part i europeiska konventionen om television över gränserna (FördrS 87/1994), nedan Europarådets televisionskonvention, samt på vidaresändning av televisions- och radioprogram i sådana fall som avses i 38 §.

Denna lag tillämpas på radioverksamhet, om en radiofrekvens som har upplåtits av Finland eller ett i Finland beläget distributionsnät används i verksamheten.

Denna lag tillämpas inte på tjänster där tillhandahållandet av audiovisuellt innehåll inte är regelbundet med hänsyn till programmens antal eller sändningarnas förekomst och där tillhandahållandet inte är tjänstens huvudsakliga syfte, och inte heller på nätupplagor av tidningar och tidskrifter.

På utövandet av verksamhet som avses i 7 § 2 mom. och 3 mom. 1 och 2 punkten tillämpas inte 10 och 11 §, 13 § 1–6 mom. eller 14, 16 och 17 §.

På utövandet av verksamhet som avses i 7 § 3 mom. 3 punkten tillämpas inte 10, 11, 13 och 14 §.

En leverantör av audiovisuella innehållstjänster har etablerat sig i Finland, om huvudkontoret finns i Finland och besluten om programtablåer eller programkataloger fattas i Finland.

För utövande av televisions- eller radioverksamhet i ett sådant markbundet masskommunikationsnät som avses i 2 § kommunikationsmarknadslagen (393/2003) skall koncession i andra fall än de som avses i 2 och 3 mom. sökas hos statsrådet (programkoncession).

Koncession för radioverksamhet som pågår högst tre månader i ett analogt markbundet masskommunikationsnät som avses i 2 § kommunikationsmarknadslagen skall sökas hos Kommunikationsverket. Kommunikationsverket skall bevilja koncession, om radiofrekvenser kan anvisas för verksamheten och det inte finns grundad anledning att misstänka att sökanden bryter mot denna lag eller någon annan lag som gäller televisions- och radioverksamhet.

En utövare av televisions- eller radioverksamhet som har en av statsrådet beviljad koncession för digital sändningsverksamhet får sända sitt med stöd av koncessionen tillhandahållna programutbud utan särskild koncession även i ett i 3 mom. 3 punkten avsett nät. Programutbudet skall sändas samtidigt och till innehållet oförändrat inom ett koncessionsenligt eller annat ursprungligt sändningsområde. Rundradion Ab får på motsvarande sätt sända sitt televisions- och radioprogramutbud enligt lag på det sätt som avses i detta moment.

Kommunikationsverket skall bevilja koncession för sådan verksamhet som avses i 3 mom., om det inte finns grundad anledning att misstänka att sökanden bryter mot denna lag eller någon annan lag som gäller televisions- eller radioverksamhet.

Rundradion Ab får utöva sådan allmännyttig televisions- och radioverksamhet som avses i 7 § i lagen om Rundradion Ab (1380/1993) utan koncession. Statsrådet är skyldigt att sörja för att bolaget får tillgång till den mängd kapacitet i ett markbundet televisions- och radionät eller frekvenser i ett radionät som det behöver i verksamheten och som föreskrivits för bolaget i den statsrådsförordning som avses i 6 § i lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar (1015/2001) samt för att bolaget kan använda dem på ett ändamålsenligt sätt. Närmare bestämmelser om ett teleföretags skyldighet att reservera en tillräcklig mängd av ovan nämnd kapacitet finns i 10 § 3 mom. i kommunikationsmarknadslagen.

I fråga om annan televisions- och radioverksamhet än sådan som avses i 7 och 7 a § skall en anmälan enligt 15 § 1 mom. göras till Kommunikationsverket innan verksamheten inleds.

8 § har upphävts genom L 16.11.2001/1016.

En koncession som avses i 7 § 1 mom. ledigförklaras och beviljas av statsrådet. Kommunikationsverket beviljar en koncession som avses i 7 § 2 och 3 mom. Kommunikationsverket behöver inte ledigförklara en koncession.

Koncessionsmyndigheten skall när koncessioner ledigförklaras och beviljas sträva efter att främja yttrandefriheten och göra programutbudet mångsidigare samt tillgodose behoven hos särskilda grupper bland allmänheten med beaktande av den sammantagna televisionsverksamhet och radioverksamhet som utövas på området.

Koncession kan beviljas en fysisk person eller sammanslutning eller stiftelse som är solvent och har en uppenbar förmåga att utöva sådan regelbunden verksamhet som koncessionen avser.

Koncessionssökande är skyldiga att i samband med en koncessionsansökan som avses i 7 § 1 mom. betala en ansökningsavgift på 1 000 euro till staten.

Koncessionssökande är skyldiga att i samband med en koncessionsansökan som avses i 7 § 2 och 3 mom. betala en ansökningsavgift på 100 euro till Kommunikationsverket.

Koncessionsmyndigheten har rätt att i anslutning till koncessionerna meddela sådana bestämmelser om programverksamheten som behövs för säkerställande av ett mångsidigt programutbud och med hänsyn till behoven hos särskilda grupper bland allmänheten.

3 mom. har upphävts genom L 14.6.2002/490.

4 mom. har upphävts genom L 22.12.2005/1190.

En koncession kan på ansökan av koncessionshavaren eller med dennes samtycke ändras under koncessionens giltighetstid. Koncessionen kan även i övrigt ändras under koncessionens giltighetstid, om detta är nödvändigt av en särskild orsak som beror på den tekniska utvecklingen eller en väsentlig förändring i verksamhetsbetingelserna för den koncessionsberoende verksamheten.

Koncessionsmyndigheten kan bevilja koncession för televisions- eller radioverksamhet för högst tio år.

Koncessionsmyndigheten kan med avvikelse från 1 mom. bevilja koncession för verksamhet som avses i 7 § 2 mom. och 3 mom. 1 punkten för högst tre månader. Med stöd av de bestämmelser som nämns i detta moment kan verksamhetsutövaren inte beviljas koncessioner för tre månaders perioder som följer omedelbart på varandra.

Koncessionsmyndigheten kan med avvikelse från 1 mom. bevilja koncession för verksamhet som avses i 7 § 3 mom. 2 punkten för högst ett år.

En koncession som har beviljats för televisions- eller radioverksamhet får inte överföras på någon annan. Koncessionen förfaller om koncessionshavaren överför den på någon annan. Koncessionsmyndigheten ska genom sitt beslut fastställa att koncessionen förfallit.

Om den faktiska bestämmanderätten i förhållande till koncessionshavaren förändras, kan koncessionsmyndigheten godkänna förändringen så som föreskrivs i 4 mom. eller återkalla koncessionen så som föreskrivs i 5 mom. Vad som föreskrivs ovan tillämpas också, om koncessionshavarens faktiska bestämmanderätt i förhållande till den verksamhet som koncessionen avser förändras så att koncessionshavaren inte längre kan anses vara en i 2 § avsedd utövare av televisions- eller radioverksamhet i fråga om den verksamhet som koncessionen avser.

Anmälan om sådan överföring eller förändring som avses i 1 och 2 mom. ska omedelbart göras till koncessionsmyndigheten. Koncessionshavaren kan begära ett förhandsbeslut i ärendet. Koncessionsmyndigheten ska meddela ett beslut senast inom två månader från det att anmälan eller ansökan anlände till myndigheten. Om förändringen i det bestämmande inflytandet beror på ett företagsförvärv som enligt konkurrenslagen (948/2011) ska meddelas till Konkurrens- och konsumentverket eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer ("EG:s koncentrationsförordning") till kommissionen, ska koncessionsmyndigheten meddela ett beslut senast inom två månader från den dag då företagsförvärvsärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Koncessionsmyndigheten ska i ett annat fall än ett sådant som avses i 4 mom. återkalla koncessionen om det konstateras att den faktiska bestämmanderätten har förändrats.

Överföring av koncession inom en koncern mellan moderbolaget och ett dotterbolag som är helt i dess ägo betraktas inte som en sådan överföring av koncession som utgör förutsättning för att koncessionen förfaller. Koncessionsmyndigheten ska omedelbart underrättas om en sådan överföring.

Om koncessionshavaren försätts i konkurs, upphör koncessionen omedelbart att gälla.

En koncession som har beviljats för televisions- eller radioverksamhet förfaller, om sådan regelbunden verksamhet som koncessionen avser inte har inletts senast inom sex månader från början av koncessionsperioden eller om den regelbundna sändningsverksamheten har avbrutits för längre tid än 30 dygn. Verksamheten kan anses stämma överens med koncessionen endast om den utövas på alla de frekvenser eller områden som koncessionen berättigar till. Kommunikationsverket skall på basis av sin utredning fastställa att en koncession har förfallit.

Koncessionsmyndigheten kan bevilja tillstånd att avvika från 1 mom., om det för detta finns ett synnerligen vägande skäl som ansluter sig till verksamhetsbetingelserna. Koncessionshavaren skall ansöka om undantagslov hos koncessionsmyndigheten före utgången av den tid som föreskrivits som förutsättning för att en koncession förfaller.

Kommunikationsverket skall på begäran av den som utövar televisions- eller radioverksamhet inom en vecka ge en bekräftelse på att verket har tagit emot en anmälan om verksamheten.

Om förändringar inträffar i de uppgifter som avses i 1 mom., skall detta utan dröjsmål anmälas till Kommunikationsverket.

En utövare av televisions- eller radioverksamhet med sådan koncession som avses i 7 § 1 mom. skall genom beredskapsplanering och förberedelser för undantagsförhållanden sörja för att verksamheten fortgår så störningsfritt som möjligt även under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1080/1991) samt vid störningar under normala förhållanden. En sådan utövare av televisions- eller radioverksamhet som avses i detta moment är också skyldig att utan ersättning förmedla meddelanden från myndigheter till allmänheten, om det är nödvändigt för att rädda människoliv eller egendom eller trygga verksamheten i samhället.

Närmare bestämmelser om den skyldighet som utövare av televisions- eller radioverksamhet har enligt 1 mom. kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelserna kan gälla sådant utövande av televisions- eller radioverksamhet som är nödvändigt för att rädda människoliv eller säkerställa ledandet av eller säkerheten i samhället eller näringslivets funktionsförmåga.

Kommunikationsministeriet kan meddela anvisningar om den skyldighet som utövare av televisions- eller radioverksamhet har enligt 1 mom.

Utövare av televisions- eller radioverksamhet har rätt att ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992) få ersättning för kostnader som orsakas av en skyldighet enligt denna paragraf endast om kostnaderna med hänsyn till den utövade televisions- eller radioverksamhetens art och omfattning är avsevärda och orsakas av tekniska nyttigheter som beställts på begäran av kommunikationsministeriet. Kommunikationsministeriet bestämmer om ersättande av kostnaderna.

En utövare av televisionsverksamhet ska för europeiska program reservera största delen av sin årliga sändningstid, till vilken inte räknas sådan tid som har reserverats för nyheter, sportevenemang, underhållningsprogram av tävlingskaraktär, reklam, text-tv-sändningar eller teleköpsändningar.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om hurdana program som ska anses vara i 1 mom. avsedda europeiska program i överensstämmelse med artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 89/522/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster).

Leverantörer av beställ-TV ska främja tillgången till europeiska produktioner i sina tjänster.

En utövare av televisionsverksamhet skall för program som producerats av oberoende producenter reservera 15 procent av sin sändningstid, till vilken inte räknas sådan tid som reserverats för nyheter, sportevenemang, underhållningsprogram av tävlingskaraktär, reklam, teleköpsändningar och text-tv-sändningar, eller alternativt 15 procent av sin budget för programutbud. Hälften av de program som inräknas i de oberoende producenternas ovan nämnda andel skall ha producerats under de senaste fem åren.

Bestämmelserna i 16 och 17 § gäller inte televisionsverksamhet i lokala televisionsnät eller sådana sändningar som utanför Finland inte kan tas emot i någon stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller som är part i Europarådets televisionskonvention.

Bestämmelser om tillhandahållande av program som är skadliga för barns utveckling i televisionsverksamhet och beställ-TV ingår i lagen om bildprogram (710/2011).

Televisionsprogram på finska eller svenska ska förses med textning och andra program ska förses med referat eller med en tjänst där texten i ett textat program omvandlas till ljud (ljud- och textningstjänst) i enlighet med denna paragraf.

Ljud- och textningstjänsten ska införas i de allmännyttiga programutbud som avses i lagen om Rundradion Ab. Ljud- och textningstjänsten ska också på det sätt som anges närmare genom förordning av statsrådet införas i sådana programutbud som tjänar allmänintresset och som sänds med stöd av en riksomfattande programkoncession. Programutbud anses tjäna allmänintresset när de är mångsidiga och innehåller finsk- och svenskspråkiga program och när de enligt koncessionen ska innehålla nyhets- och aktualitetsprogram. Ljud- och textningstjänst behöver inte införas i musikföreställningar och sport- och barnprogram. Kostnader som ljud- och textningstjänsten medför för utövare av annan än allmännyttig televisionsverksamhet får inte överskrida en procent av utövarens omsättning under föregående räkenskapsperiod.

Genom förordning av statsrådet får det införas gradvis stigande kvoter uttryckta i andelar av programtimmarna för de program som ska förses med ljud- och textningstjänst. För programutbud enligt 2 mom. som sänds med stöd av en riksomfattande programkoncession kan kvoten åren 2011–2016 vara 10–50 procent av programmen och för allmännyttiga program 50–100 procent. Bestämmelser om det tekniska genomförandet och sändandet av ljud- och textningstjänsten får utfärdas genom förordning av statsrådet. Kostnaden per programtimme för ljud- och textningstjänsten ska fastställas genom förordning av statsrådet för två kalenderår i sänder.

Har en utövare av televisionsverksamhet utverkat ensamrätt att sända ett sådant evenemang som någon stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har tagit in i en av Europeiska gemenskapernas kommission verifierad förteckning som avses i artikel 3a.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, får ensamrätten inte utövas på ett sådant sätt att en betydande del av allmänheten i staten i fråga inte kan följa sändningen av evenemanget på en avgiftsfri televisionskanal på det sätt som bestäms i staten i fråga.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om utövande av ensamrätt, tillämpas på motsvarande sätt på evenemang som nämns i den förteckning som avses i artikel 9a.2 i protokollet om ändring av europeiska konventionen om television över gränserna CM (98)93.

Vid behov regleras genom förordning av statsrådet vilka evenemang som i Finland på grund av sin samhälleliga betydelse är sådana att sändningarna av dem skall förmedlas till Finlands territorium på ett sådant sätt att en betydande del av allmänheten kan följa dem i en fritt mottagbar form, helt eller delvis, som antingen direkt eller bandad sändning. En televisionssändning av ett sådant evenemang av samhällelig betydelse som avses i detta moment anses vara förmedlad till en betydande del av allmänheten, om 90 procent av befolkningen kan ta emot sändningen utan att betala någon separat ersättning.

Om en utövare av televisionsverksamhet som har utverkat ensamrätt inte själv genomför en sändning som avses i 1 mom., är utövaren skyldig att överlåta sändningsrätten som gäller evenemanget till en annan utövare av televisionsverksamhet, om denne begär det minst sex månader innan evenemanget börjar. Den utövare av televisionsverksamhet som överlåter sändningsrätten har rätt till full ersättning för överlåtelsen.

Har en överenskommelse om en sådan överlåtelse av sändningsrätt som avses i 20 § 4 mom. inte nåtts, kan en utövare av televisionsverksamhet som har utverkat ensamrätt eller en utövare av televisionsverksamhet som anhållit om rätt till överlåtelse i enlighet med 20 § 4 mom. föra ärendet till Kommunikationsverket för behandling senast tre månader innan evenemanget börjar. Kommunikationsverket kan besluta vad som skall betraktas som full ersättning enligt 20 § 4 mom. Ersättningen skall bygga på de priser som betalas för motsvarande rättigheter på en konkurrensutsatt marknad. Kommunikationsverket kan även i sitt beslut ställa tekniska villkor för överlåtelsen.

Ett beslut som avses i denna paragraf kan förenas med vite på det sätt som bestäms i viteslagen (1113/1990).

Ett kommersiellt meddelande måste vara klart identifierbart som sådant.

Personer som regelbundet förekommer i nyhets- eller aktualitetsprogram får varken i bild eller ljud användas i kommersiella meddelanden.

Bestämmelser om marknadsföring som strider mot god sed finns i 2 kap. 2 § i konsumentskyddslagen (38/1978).

Televisionsreklam och teleköpsändningar ska åtskiljas från de audiovisuella programmen genom en ljud- eller bildsymbol eller genom att skärmbilden delas.

Reklam och teleköpsändningar ska placeras mellan de audiovisuella programmen. De kan dock placeras också inne i audiovisuella program, om programmets enhetlighet och värde och de rättigheter som innehavare av upphovsrätt har inte kränks.

I program som är uppbyggda av fristående delar eller i sportprogram och i andra audiovisuella program som har pauser får reklam och teleköpsändningar placeras bara mellan delarna eller under pauserna.

Enstaka reklaminslag och teleköpsändningar är förutom i sportsändningar förbjudna.

Filmer, televisionsfilmer, nyhetsprogram och barnprogram som ingår i en utövares televisionsverksamhet får avbrytas för reklam eller teleköpsändningar en gång i varje tablålagd period på 30 minuter.

Barnprogram får dock avbrytas för reklam eller teleköpsändningar endast om programmets tablålagda längd överstiger 30 minuter.

Televisionssändningar av religiösa evenemang får inte avbrytas av reklam eller teleköpsändningar.

Bestämmelser om reklam som gäller tobaksprodukter finns i lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning (693/1976). Bestämmelser om reklam och säljfrämjande verksamhet som gäller alkoholdrycker finns i alkohollagen (1143/1994). Bestämmelser om marknadsföring av läkemedel finns i läkemedelslagen (395/1987).

I teleköpsändningar är det inte tillåtet att uppmana barn att ingå förbindelser om köp eller hyrning av varor eller tjänster.

Bestämmelser om marknadsföring som strider mot god sed och rikter sig till eller i allmänhet når minderåriga finns i 2 kap. 2 § i konsumentskyddslagen.

En sponsor får inte inverka på innehållet i ett sponsrat audiovisuellt program eller radioprogram eller på innehållet i en audiovisuell innehållstjänst eller på placering av program i programutbudet på ett sätt som återverkar på det ansvar som leverantören av den audiovisuella innehållstjänsten eller utövaren av radioverksamhet har eller på dennes redaktionella oberoende i fråga om programmen.

Sponsorns namn eller symbol ska anges tydligt i början eller slutet av sponsrade audiovisuella program och radioprogram.

Sponsrade audiovisuella program eller radioprogram får inte uppmuntra till att köpa eller hyra sponsorns eller en tredje parts produkter eller tjänster, genom att särskilt och reklammässigt hänvisa till dessa produkter eller tjänster eller på något annat sätt.

Ett företag som huvudsakligen tillverkar eller marknadsför tobaksprodukter får inte sponsra program, audiovisuella innehållstjänster eller radioverksamhet.

Om sponsorn för ett program är ett företag vars verksamhet omfattar tillverkning eller försäljning av medicinska produkter eller medicinska behandlingar, kan företagets namn eller symbol anges i anslutning till programmet med beaktande av 26 §. I detta sammanhang får dock inte sådana medicinska produkter eller medicinska behandlingar föras fram som i Finland kan erhållas bara på läkarordination.

Nyhets- eller aktualitetsprogram får inte sponsras.

Att mot ersättning placera in en produkt, en tjänst eller ett varumärke i ett audiovisuellt program (produktplacering) är förbjudet.

Bestämmelserna i 2 mom. gäller inte barnprogram eller tobaksprodukter eller produkter som framställts av företag som huvudsakligen tillverkar eller marknadsför tobaksprodukter eller sådana medicinska behandlingar som i Finland bara kan fås på läkarordination.

Som produktplacering betraktas också gratis tillhandahållande av rekvisita eller produktvinster för att de ska ingå i ett audiovisuellt program, om de är av betydande värde.

Produktplacering som avses i 1 mom. är tillåten i andra än barnprogram.

Allmänheten ska tydligt informeras om att det förekommer produktplacering i ett audiovisuellt program, antingen i form av text eller genom en symbol som genomgående används av leverantörerna av innehållstjänster. Informationen ska visas i början och slutet av det audiovisuella programmet och efter varje reklamavbrott. Informationen får inte vara reklammässig.

Information om produktplacering behöver dock inte ges, om det audiovisuella programmet i fråga varken har producerats eller beställts av leverantören av innehållstjänster själv eller av ett närstående företag till en sådan leverantör och om det inte går att få fram uppgifter om produktplacering som ingår i programmet utan oskäligt besvär.

Televisionsreklamens och teleköpsändningarnas längd inom en given timme mellan hela klockslag får inte överstiga 12 minuter, med undantag för kanaler på vilka endast teleköpsändningar sänds.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas inte på meddelanden från en utövare av televisionsverksamhet om dennes egna audiovisuella program och produkter med direkt koppling till dessa program, sponsormeddelanden, produktplacering och sådana i 32 § avsedda sändningsblock som är reserverade för teleköpsändningar.

Radioreklam ska åtskiljas från de övriga radioprogrammen genom en ljudsymbol eller på något annat tydligt sätt.

Sändningstiden för radioreklam får inte överstiga tio procent av den dagliga sändningstiden. Reklamens längd i radiosändningar får dock under två hela timmar som följer på varandra vara sammanlagt högst 24 minuter.

Reklam vars syfte är att föra fram en sak eller idé eller i anknytning därtill göra annonsören mera känd eller främja en persons anseende (ideell och samhällelig reklam) ska åtskiljas från de audiovisuella programmen genom en ljud- eller bildsymbol eller genom att skärmbilden delas. Ideell och samhällelig reklam ska placeras mellan de audiovisuella programmen eller självständiga delar av ett program. Den får också placeras inne i audiovisuella program, om det inte kränker programmets enhetlighet och värde och upphovsrättshavarnas rättigheter. Televisionssändningar av religiösa evenemang får inte avbrytas av ideell eller samhällelig reklam. Bestämmelserna i 19 § 1 mom. gäller i tillämpliga delar ideell och samhällelig reklam.

Sändningsblock för teleköpsändningar ska ha en sammanhängande varaktighet av minst 15 minuter på en kanal som inte har reserverats uteslutande för teleköpsändningar.

Sändningsblock för teleköpsändningar ska tydligt kunna identifieras som sådana genom en bild- och ljudsymbol.

Bestämmelserna i 19 § 1 mom. ska i tillämpliga delar iakttas i fråga om televisionskanaler som uteslutande sänder reklam, teleköpsändningar eller audiovisuella program som har anknytning till sådan säljfrämjande verksamhet som utövaren av televisionsverksamhet själv bedriver.

Bestämmelserna i 16, 17 och 22 § samt 29 § 1 mom. tillämpas inte på sådana televisionskanaler som uteslutande sänder reklam, teleköpsändningar eller audiovisuella program som har anknytning till sådan säljfrämjande verksamhet som utövaren av televisionsverksamhet själv bedriver.

Kommunikationsministeriet sköter den allmänna styrningen och utvecklandet av televisions- och radioverksamheten.

Kommunikationsverket övervakar iakttagandet av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den, med undantag för 25 §.

Konsumentombudsmannen övervakar att 25 § iakttas. Konsumentombudsmannen kan med stöd av konsumentskyddslagen ingripa när det gäller kommersiella meddelanden som avses i denna lag, om innehållet i sändningarna är sådan marknadsföring som är olämplig för konsumenterna. Konsumentombudsmannen kan inte ingripa när det gäller sådana reklam som avses i 31 §.

Kommunikationsverket ska vid behov samarbeta med en tillsynsmyndighet som motsvarar Kommunikationsverket i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller som är part i Europarådets televisionskonvention. I samarbetet kan ingå utbyte av information som erhållits med stöd av denna lag med tillsynsmyndigheten i en annan stat.

För att täcka de kostnader som tillsynen över televisions- och radioverksamheten medför tas det för Kommunikationsverket ut en tillsynsavgift för televisions- och radioverksamhet.

Rundradion Ab och utövare av televisions- eller radioverksamhet som har en koncession som avses i 7 § 1 mom. är skyldiga att betala tillsynsavgift.

Betalningsskyldigheten börjar det kalenderår under vilket koncessionen för utövaren av televisions- eller radioverksamhet börjar gälla. Tillsynsavgiften för televisions- och radioverksamhet återbetalas inte, om utövaren av televisions- eller radioverksamhet upphör med sin verksamhet under kalenderåret.

Tillsynsavgiften för televisions- och radioverksamhet tas årligen ut i två poster. Avgiften påförs av Kommunikationsverket. I Kommunikationsverkets beslut om påförande av avgift får ändring sökas enligt 40 §.

Tillsynsavgiften får drivas in utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961). Om avgiften inte betalas senast på förfallodagen, tas på det obetalda beloppet ut en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § i räntelagen (633/1982). I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift om fem euro, om dröjsmålsräntan understiger detta belopp.

Om en utövare av televisions- eller radioverksamhet eller något annat teleföretag som avses i kommunikationsmarknadslagen bryter mot denna lag eller mot bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, kan tillsynsmyndigheten ge utövaren en anmärkning och ålägga denne att avhjälpa sitt fel eller sin försummelse. Ett beslut kan förenas med vite på det sätt som bestäms i viteslagen.

I fråga om de i 35 § nämnda bestämmelser vars efterlevnad övervakas av konsumentombudsmannen iakttas 2 kap. 16, 17, 19 och 20 § i konsumentskyddslagen.

En utövare av televisions- eller radioverksamhet som handlar i strid med 3 eller 4 kap. och trots uppmaning inte inom en tid som den tillsynsmyndighet som avses i 35 § satt ut rättar sitt förfarande, kan påföras en påföljdsavgift. Påföljdsavgift får inte påföras, om förfarandet inte har nämnvärd inverkan på uppnåendet av målen för denna lag eller om det med hänsyn till tryggandet av målen annars är uppenbart ogrundat att påföra en påföljdsavgift.

Vid fastställandet av påföljdsavgift skall arten och omfattningen av förfarandet samt dess varaktighet beaktas.

Avgiftens storlek är minst 1 000 euro och högst en miljon euro. Om gärningen eller försummelsen har synnerligen omfattande verkningar för uppnåendet av målen för denna lag, får nämnda belopp överskridas. Avgiften får dock utgöra högst 5 procent av omsättningen för den koncessionsberoende verksamhet som utövaren av televisions- eller radioverksamhet bedrivit under det föregående året.

Påföljdsavgiften påförs av marknadsdomstolen på framställning av den tillsynsmyndighet som avses i 35 §. Bestämmelser om handläggningen och utredningen av ärenden i marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013). Påföljdsavgiften ska betalas till staten.

Påföljdsavgiften verkställs utan dom eller beslut med iakttagande av lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961). Verkställigheten av avgiften sköts av Rättsregistercentralen. Genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om verkställigheten av påföljdsavgiften. I förordningen kan det bestämmas om anmälningsskyldighet för myndigheterna när den är av betydelse för verkställigheten av påföljdsavgiften, återbetalning av påföljdsavgift och andra liknande omständigheter som är relevanta för verkställigheten av avgiften.

Återkallande av koncession med stöd av 1 mom. medför inte såsom åtgärd ersättningsskyldighet för staten.

Statsrådet kan bestämma att vidaresändning av ett televisionsprogramutbud med ursprung utanför Finland ska avbrytas, om i programutbudet upprepade gånger uppenbart, grovt och allvarligt begåtts en gärning som utgör brott enligt 11 kap. 10 § i strafflagen (39/1889) eller brutits mot bestämmelserna i 19 § 1 och 2 mom. i denna lag. Det kan bestämmas att vidaresändning av ett programutbud ska avbrytas för högst en månad.

Om den utövare av televisionsverksamhet som är ansvarig för ett televisionsprogramutbud som avses i 1 mom. har etablerat sig i någon stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska det förfarande som anges i artikel 2a.2 i direktivet om audiovisuella medietjänster iakttas när det bestäms att vidaresändningen av televisionsprogramutbudet avbryts. Om en utövare av televisionsverksamhet har etablerat sig i någon stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, men är part i Europarådets televisionskonvention, ska det förfarande som bestäms i artikel 24.1 och 24.2 i konventionen iakttas när det bestäms att vidaresändningen avbryts.

Den som utövar televisions- eller radioverksamhet utan koncession som avses i denna lag eller utan att göra anmälan enligt denna lag eller på ett sätt som strider mot ett förbud som meddelats med stöd av 37 eller 38 § skall för utövande av televisions- eller radioverksamhet utan tillstånd dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Statsrådets, kommunikationsministeriets eller Kommunikationsverkets beslut får överklagas genom besvär så som bestäms i förvaltningsprocesslagen. Statsrådet, kommunikationsministeriet, Kommunikationsverket och konsumentombudsmannen kan i sina beslut bestämma att besluten ska iakttas även om de överklagas.

Ändring i ett sådant beslut av marknadsdomstolen som avses i 36 a § får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen så som bestäms i förvaltningsprocesslagen.

Ett sådant beslut av Kommunikationsverket som avses i 20 a § kan verkställas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Kommunikationsministeriet och Kommunikationsverket har rätt att av utövare av televisions- och radioverksamhet samt av teleföretag som avses i kommunikationsmarknadslagen få sådan information som behövs för skötseln av uppgifterna enligt denna lag, utan hinder av vad som bestäms om sekretess på annat ställe i lag.

42 § har upphävts genom L 23.5.2003/394.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

En utövare av televisions- eller radioverksamhet som har en giltig koncession för kabelsändningsverksamhet och som önskar fortsätta med verksamhet som fordrar anmälan enligt denna lag, skall göra anmälan enligt 7 § 2 mom. senast sex månader från lagens ikraftträdande.

En utövare av televisions- eller radioverksamhet som när denna lag träder i kraft har en giltig koncession för sändningsverksamhet med hjälp av radiovågor som utbreder sig fritt, får med stöd av koncessionen fortsätta med verksamheten under koncessionens giltighetstid. Om koncessionsvillkoren strider mot denna lag eller lagen om statens televisions- och radiofond, iakttas denna lag och lagen om statens televisions- och radiofond.