Syftet med avbytarservicen för lantbruksföretagare är att stödja lantbruksföretagares möjligheter att utöva sin rätt till social trygghet samt att stödja lantbrukföretagares arbetsmotivation och möjligheter till ett längre arbetsliv.

Avbytarservice för lantbruksföretagare är avbytartjänst under semester, vikariehjälp och avgiftsbelagd avbytarhjälp.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. 1 punkten tillämpas lagen också på en lantbruksföretagare som är en i 3 § 1 punkten i lagen om pension för lantbruksföretagare avsedd person som i fråga om andra villkor än åldern uppfyller villkoren för försäkring enligt 1 mom. 1 punkten.

En husdjursenhet som avses i 1 mom. 2 punkten bestäms för olika djurarter på grundval av den arbetsmängd som skötseln av husdjuren inom respektive djurart ger upphov till. Närmare bestämmelser om hur husdjursenheterna bestäms utfärdas genom förordning av statsrådet.

Rätt till semester har en lantbruksföretagare med uppgiften som huvudsyssla. Som lantbruksföretagare med uppgiften som huvudsyssla anses en lantbruksföretagare vars arbetsinsats vid tidpunkten för avbytartjänsten och under de sex månader som föregått den har bestått av bedrivande av lantbruk i minst samma utsträckning som av arbete utanför lantbruksföretaget. En lantbruksföretagare anses dock inte ha uppgiften som huvudsyssla om han eller hon vid tidpunkten för avbytartjänsten betalas arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) eller om företagaren inte betalas sådan förmån på grund av att tid utan ersättning enligt 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa pågår. Närmare bestämmelser om vad som anses vara huvudsyssla utfärdas genom förordning av statsrådet.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. har en lantbruksföretagare inte rätt till semester under det kalenderår då företagarens skyldighet att uppta i 3 § 1 mom. 1 punkten avsedd försäkring börjar, med undantag för den semesterrätt som lantbruksföretagare i samma lantbruksföretag inte har utnyttjat under kalenderåret i fråga.

Rätt till vikariehjälp har en lantbruksföretagare som då behovet av vikariehjälp börjar med en betydande arbetsinsats sörjt och svarat för de nödvändiga dagliga arbetena för skötsel av husdjuren i lantbruksföretaget, och som av en i 7 eller 7 a–7 f § avsedd tillfällig orsak inte har möjlighet att utan vikariehjälp sköta den uppgiftsandel som avses i 8 §. Då behovet av vikariehjälp uppskattas beaktas förhållandena i lantbruksföretaget i sin helhet samt möjligheterna att genom interna arrangemang inom företaget sköta göromålen.

En lantbruksföretagare som avses i 4 § har rätt att under ett kalenderår på ansökan få avbytarservice för 26 dagar på grund av semester.

En till vikariehjälp berättigad lantbruksföretagare har rätt att få vikariehjälp för högst 20 dagar under ett kalenderår på grund av arbetsoförmåga till följd av sjukdom eller olycksfall. Arbetsoförmågan ska visas med intyg av en läkare, sjukskötare eller hälsovårdare till den del antalet vikariehjälpsdagar per kalenderår överskrider sju dagar.

I de fall som avses i 2 mom. 5 punkten upphör lantbruksföretagarens rätt till vikariehjälp när lantbruksföretagaren får besked om ett beslut på sin ansökan om invalidpension.

Trots vad som föreskrivs i 3 mom. har lantbruksföretagaren rätt till vikariehjälp, om ansökan om invalidpension upphör att vara anhängig för att rehabiliteringsstöd beviljas. Rätten till vikariehjälp kan dock uppkomma först efter det att det gått två år från föregående vikariehjälp som beviljats på grund av rehabiliteringsstöd. Förutsättningen för detta är dessutom att det bedöms att lantbruksföretagaren senare sannolikt förmår fortsätta arbeta i de uppgifter för vilka vikariehjälp senast har lämnats. För meddelande av beslut om vikariehjälp ger Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ett utlåtande till den i 10 § avsedda lokala enheten om huruvida det är sannolikt att lantbruksföretagaren senare förmår fortsätta sitt arbete så som avses ovan. Utlåtandet är bindande för den lokala enheten när den beslutar om lantbruksföretagarens rätt till vikariehjälp. Rätten till vikariehjälp på grundval av rehabiliteringsstöd kan fortgå så länge som rehabiliteringsstöd beviljas, dock högst tre år från pensionsfallet. Så länge rehabiliteringsstödet pågår har lantbruksföretagaren inte rätt att få vikariehjälp med stöd av 1 eller 2 mom.

En lantbruksföretagare har rätt att få vikariehjälp enligt 4 mom. också om lantbruksföretagaren har sökt ändring i ett beslut som avses i 3 mom. genom vilket han eller hon inte har beviljats invalidpension eller rehabiliteringsstöd, förutsatt att ändringssökandet leder till att rehabiliteringsstöd beviljas. Rätten till vikariehjälp uppkommer tidigast när lantbruksföretagaren får kännedom om beslutet om beviljande av rehabiliteringsstöd.

En lantbruksföretagare har rätt till vikariehjälp i de fall som avses i 2 mom. trots att han eller hon får i 3 § 1 mom. 3 punkten avsedd olycksfallspension eller ersättning enligt trafikförsäkringslagen. I de fall som avses i 4 och 5 mom. har även en sådan lantbruksföretagare rätt till vikariehjälp som inte uppfyller förutsättningarna enligt 3 § 1 mom. 1 eller 3 punkten.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt får oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter delge den i 10 § avsedda lokala enheten ett beslut om invalidpension, om det framgår att lantbruksföretagaren har fått vikariehjälp på grund av arbetsoförmåga.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. bestäms lantbruksföretagarens rätt till vikariehjälp enligt 7 § under den tid som han eller hon är arbetsoförmögen.

Rätt till vikariehjälp på den grund som avses i 1 mom. 1 punkten har också en förälder som är verksam som till vikariehjälp berättigad lantbruksföretagare och som inte bor i samma hushåll som barnet. Vikariehjälp med stöd av 1 mom. 1 punkten ordnas för endast en till vikariehjälp berättigad person åt gången.

En till vikariehjälp berättigad lantbruksföretagare har rätt att få vikariehjälp på grund av graviditet, förlossning och vård av barn högst för den tid för vilken lantbruksföretagaren får särskild graviditets-, graviditets- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen. Avbrott i utbetalningen av särskild graviditets-, graviditets- eller föräldrapenning på högst tre dagar avbryter inte vikariehjälpsperioden.

En till semester och vikariehjälp berättigad lantbruksföretagare har rätt att få vikariehjälp på grund av vård i hemmet av ett barn under tre år, för den tid för vilken stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) betalas för barnet. Vikariehjälp kan dock beviljas för högst 100 dagar om året per barn och dess båda föräldrar.

Det maximala antalet dagar vikariehjälp per år kan bestå av en eller flera vikariehjälpsperioder, och den kan fördelas mellan föräldrarna enligt deras önskemål. Vikariehjälp beviljas endast en lantbruksföretagare åt gången. Ettårsperioden räknas från barnets födelse.

7 e § har upphävts genom L 30.12.2015/1663.

7 g § har upphävts genom L 30.12.2015/1663.

7 h § har upphävts genom L 30.12.2015/1663.

Trots vad som föreskrivs i 3 § 1 mom. 1 och 3 punkten och 5 § har en lantbruksföretagare rätt till vikariehjälp på grund av arrangemang som krävs för fortsatt husdjursproduktion i lantbruksföretaget eller för avslutande av husdjursproduktionen, om lantbruksföretagaren har haft rätt till vikariehjälp på grund av arbetsoförmåga och han eller hon därefter har beviljats invalidpension tills vidare eller ålderspension enligt någon av de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare eller om lantbruksföretagarens rätt till vikariehjälp har upphört på grund av ett utlåtande som avses i 7 § 4 mom.

En till vikariehjälp berättigad lantbruksföretagares dödsbo har rätt till vikariehjälp på grund av arrangemang som krävs för fortsatt husdjursproduktion i lantbruksföretaget eller för avslutande av husdjursproduktionen. Detta förutsätter att lantbruksföretaget uppfyller kraven i 3 § 1 mom. 2 och 4–6 punkten.

Vikariehjälp ordnas för högst 60 dagar under de sex månader som följer på delfåendet av beslutet om invalidpension eller ålderspension eller som följer på dagen för utlåtandet eller dödsfallet.

Den totala arbetstiden i lantbruksföretaget bestäms enligt hur lång tid som det i genomsnitt dagligen tar för lantbruksföretagaren och andra som arbetar i företaget att utföra de nödvändiga dagliga uppgifter som ingår i skötseln av husdjuren. Till de uppgifter som ingår i skötseln räknas inte arbete som motsvarar övervakningsbesök eller beredskap som avses i 8 c §. När den totala arbetstiden uppskattas beaktas hur många och vilken typ av husdjur som finns i lantbruksföretaget samt produktionsmetoderna och produktionsförhållandena.

Lantbruksföretagarens uppgiftsandel bestäms enligt hur länge det i genomsnitt dagligen tar för lantbruksföretagaren att utföra de uppgifter som ingår i skötseln enligt 1 mom. Uppgiftsandelen anges i procent av den totala arbetstiden enligt 1 mom. Den lokala enheten ska fastställa lantbruksföretagarens uppgiftsandel enligt hans eller hennes anmälan, om inte de uppgifter som lämnats i anmälan uppenbart strider mot de faktiska förhållandena. Efter att uppgiftsandelen har fastställts kan den under kalenderåret ändras endast av mycket vägande skäl på basis av en ny anmälan från lantbruksföretagaren.

Omfattningen av en avbytardag vid semester- och vikariehjälpsavbytartjänst bestäms som avbytartimmar så att den uppgår till det antal timmar som motsvarar den avbytta lantbruksföretagarens uppgiftsandel av den totala arbetstiden i lantbruksföretaget. Omfattningen av en avbytardag kan justeras, om det är motiverat på grund av ändringar i antalet husdjur eller typen av husdjur eller i produktionsmetoderna och produktionsförhållandena i lantbruksföretaget. Omfattningen av en avbytardag kan förlängas under semester- och vikariehjälpsavbytartjänst som ordnas av den lokala enheten, om det är motiverat av skäl som hänför sig till djurskyddet eller till avbytarens möjligheter att klara av sitt arbete.

Närmare bestämmelser om bestämmande av den totala arbetstiden i lantbruksföretag samt om fastställande och justering av lantbruksföretagarens uppgiftsandel och omfattningen av en avbytardag får utfärdas genom förordning av statsrådet.

8 a § har upphävts genom L 30.12.2015/1663.

Med semester- och vikariehjälpsavbytartjänst sköts de nödvändiga uppgifter som ingår i den dagliga skötseln av husdjuren i lantbruksföretaget till den del de hör till uppgiftsandelen för den lantbruksföretagare som har semester eller får vikariehjälp. Med avgiftsbelagd avbytarhjälp och med avbytarhjälp som avses i 24 § 2 mom. kan inom ramen för det disponibla antalet timmar skötas sådana uppgifter som ingår i skötseln av husdjuren i lantbruksföretaget och som vid tidpunkten för avbytartjänsten hör till uppgifterna för den lantbruksföretagare som använder avbytarhjälpen.

Inom ramen för semesteravbytartjänst och vikariehjälp som den lokala enheten ordnar kan enheten, utöver vad som föreskrivs i 8 b §, ordna övervakningsbesök eller i stället för dem beredskap som förutsätts av övervakningen av automatik som hör till husdjursproduktionen.

Övervakningsbesök eller beredskap kan ordnas endast om det är nödvändigt för att trygga skötseln av husdjuren i lantbruksföretaget och om motsvarande uppgifter ingår i den avbytta lantbruksföretagarens uppgifter.

Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarserviceverksamheten ankommer på social- och hälsovårdsministeriet.

För verkställigheten av avbytarserviceverksamheten svarar Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, nedan pensionsanstalten.

Pensionsanstalten sörjer för ordnande av den lokala förvaltningen av avbytarservicen. Den lokala förvaltningen skall ordnas så att service enligt denna lag i vart och ett fall kan lämnas så ändamålsenligt som möjligt i alla de kommuner där behov av service förekommer.

Lokal enhet som svarar för den lokala förvaltningen och ordnande av avbytarservice är antingen en kommun eller pensionsanstaltens egen lokala enhet så som stadgas i 12 och 13 §§.

I den lokala enheten finns en ansvarsperson som förordnats att svara för förvaltningsuppgifterna enligt denna lag samt ett nödvändigt antal andra anställda för arbetslednings- och byråuppgifter.

4 mom. har upphävts genom L 4.6.2004/458.

Den lokala enheten beslutar om lämnande av avbytarservice, ersättning som betalas för själv ordnad avbytartjänst, avgift som tas ut av en servicemottagare, servicemottagares skyldighet att ersätta de kostnader som orsakats av avbytarservice som lämnats utan grund och återkrav av ersättning som betalats utan grund. Beslut delges en part på det sätt som föreskrivs i 59 § i förvaltningslagen (434/2003).

En person har rätt att få ett villkorligt beslut om avbytarservice, om han eller hon i övrigt uppfyller förutsättningarna för att få den avbytarservice som han eller hon ansökt om, men ännu inte har fått beslut på sin anhängiga ansökan om en försäkring enligt 3 § 1 mom. 1 punkten. En lantbruksföretagare har rätt att få ett villkorligt beslut om vikariehjälp, om han eller hon i övrigt uppfyller förutsättningarna för att få vikariehjälp, men ännu inte har fått beslut på sin anhängiga ansökan om en förmån enligt 7 § 2 mom., 7 b § 1 mom. 2 punkten, eller 7 c eller 7 d §. Den lokala enheten ska ordna vikariehjälp på grund av det villkorliga beslutet.

Ett villkorligt beslut binder den lokala enheten, om den som fått beslutet har lämnat korrekta uppgifter och lämnar in beslutet om beviljande av förmånen till den lokala enheten inom utsatt tid.

Det villkorliga beslutet förfaller, om den som fått beslutet inte fullgör vad som föreskrivs i 2 mom.

I ett villkorligt beslut får det inte sökas ändring.

Den lokala förvaltningen kan ordnas så att en kommun ingår ett i 2 § 2 mom. kommunallagen (365/95) avsett avtal med pensionsanstalten (uppdragsavtal) genom vilket kommunen förbinder sig att sköta de till den lokala enheten hörande förvaltningsuppgifterna enligt denna lag samt att ordna servicen inom sitt eget område eller därutöver även inom en eller flera andra kommuners område. En kommun som ingått ett uppdragsavtal har rätt att av pensionsanstalten få ersättning enligt 33 § för de kostnader som förvaltningsuppgifterna enligt denna lag orsakar och i 35 § stadgad ersättning för de kostnader som ordnande av avbytarservice ger upphov till.

Pensionsanstalten kan med vederbörande ministeriums samtycke i uppdragsavtalet förbinda sig att för kostnader för förvaltningsuppgifter som denna lag orsakar till kommunen betala en ersättning som är större än vad kommunen enligt 33 § har rätt till. Tilläggsersättning kan betalas bara om de omständigheter som påverkar en ändamålsenlig skötsel av förvaltningsuppgifterna inom den av kommunen upprätthållna lokala enhetens område avviker tydligt och i avsevärd grad från övriga lokala enheters motsvarande omständigheter, varför kostnaderna för förvaltningsuppgifterna är högre än vanligt. Ytterligare krävs att en större ersättning än den som bestäms i 33 § prövas nödvändig för att lantbruksföretagarnas rätt till avbytarservice enligt denna lag skall kunna genomföras.

I de kommuner där det inte är möjligt eller med beaktande av 10 § 1 mom. inte är ändamålsenligt att ordna den lokala förvaltningen så som avses i 12 § skall pensionsanstalten ordna den lokala förvaltningen med hjälp av egna lokala enheter. Pensionsanstaltens lokala enhets verksamhetsområde kan omfatta en eller flera kommuner.

Den lokala enheten ska ordna avbytarservice i enlighet med denna lag för de lantbruksföretagare som idkar lantbruk huvudsakligen inom dess verksamhetsområde och som inte i enlighet med 23 § har meddelat att de själva ordnar sin avbytartjänst.

Den lokala enheten kan ordna service som avses i 1 mom. även för en lantbruksföretagare som har meddelat att han eller hon själv ordnar sin avbytartjänst. En förutsättning är att det inte försvårar ordnandet av service för de lantbruksföretagare som avses i 1 mom.

Den lokala enheten ska på ett flexibelt och ekonomiskt sätt ordna den avbytarservice som avses i detta kapitel.

Om en lantbruksföretagare av något särskilt skäl inte kan anlita en i 2 mom. avsedd lantbruksavbytare, kan den lokala enheten som avbytare även godkänna en person som företagaren föreslår. Den avbytare som godkänts på förslag av företagaren står i arbetsavtalsförhållande till den lokala enheten.

En lantbruksföretagare som anlitar den avbytarservice som ordnas av den lokala enheten ska innan avbytarservicen inleds och under tiden för avbytarservicen se till att lantbruksföretagets förhållanden uppfyller de krav som säkerheten i arbetet ställer i fråga om avbytararbetet.

Om den lokala enheten vägrar ordna avbytarservice på en grund som avses i 2 mom. ska enheten ge ett beslut enligt 11 §.

Den lokala enheten ska tillsammans med lantbruksföretagaren se till att de lantbruksavbytare som anvisats lantbruksföretaget för semester- och vikariehjälpsavbytartjänst får lantbruksföretagsspecifik handledning på gården för de uppgifter enligt 8 b § som ska skötas med semester- och vikariehjälpsavbytartjänst.

Den lokala enheten kan ordna avgiftsbelagd avbytarhjälp för en till semester berättigad lantbruksföretagare mot den avgift som avses i 28 § 1 mom. för högst 120 timmar per kalenderår.

Den lokala enheten kan också ordna avgiftsbelagd avbytarhjälp för en i 3 § avsedd lantbruksföretagare mot den avgift som avses i 28 § 2 mom.

I en lantbruksföretagares semester får ingå högst tre söndagar eller sådana högtidsdagar för vilka ersättning för söndagsarbete eller motsvarande ersättning enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollektivavtalet betalas till avbytaren för arbete som utförs dessa dagar.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte om särskilda förhållanden i lantbruksföretaget gör att de i företaget verksamma lantbruksföretagarna inte kan ta ut ens en del av sin semester samtidigt.

Till den del de lantbruksföretagare som arbetar i lantbruksföretaget tar ut sin semester vid olika tidpunkter ska andra företagare än de som tar ut semester sköta sina uppgiftsandelar genom att själva arbeta på gården eller genom att anlita en vikarie som utför arbetet för deras räkning.

En lantbruksföretagare som använder avbytarservice som den lokala enheten ordnar ska ansöka om avbytarservice skriftligt hos den lokala enheten. Av ansökan och bilagorna till den ska framgå de uppgifter som behövs för att bevilja avbytarservice. Avgiftsbelagd avbytarhjälp enligt 16 b § 2 mom. kan ändå sökas muntligen.

Semester ska sökas per lantbruksföretag inom den tid som den lokala enheten bestämmer. I ansökan ska för varje lantbruksföretagares del uppges tidpunkterna för den tänkta semestern. Lantbruksföretagaren har rätt att komplettera eller ändra sin ansökan också efter att fristen gått ut. Avgiftsbelagd avbytarhjälp enligt 16 b § 1 mom. ska sökas i samband med ansökan om semester. Den lokala enheten ska också pröva ansökningar som lämnats in efter att fristen gått ut, om det finns vägande skäl till dröjsmålet.

Ansökan om vikariehjälp ska göras omedelbart när lantbruksföretagaren har fått kännedom om grunden för vikariehjälp och tidpunkten då behovet av service börjar.

Om de semestertider som föreslagits i semesteransökan avviker från de i 17 § stadgade begränsningarna eller om den lokala enheten inte kan anvisa lantbruksavbytare för den tid som avsetts i ansökan, skall sökanden beredas tillfälle att ändra tidpunkten för semestern. Om sökanden vägrar att hålla sin semester enligt de begränsningar som stadgas i 17 § eller under en tid för vilken avbytare kunde anvisas honom, går han till denna del miste om sin rätt till den avbytartjänst han sökt.

Om lantbruksföretagaren på grund av sjukdom eller annan godtagbar orsak inte kan hålla sin semester under den tid då avbytare reserverats för honom, kan semestern helt eller delvis framskjutas till en senare tidpunkt. Till den del den framskjutna semestern inte har hållits före slutet av april året därpå har rätten därtill gått förlorad.

Om en lantbruksföretagare utan giltigt skäl vägrar ta emot den lantbruksavbytare som den lokala enheten anvisat honom, har han förlorat sin rätt till den semester- eller vikariehjälpsperioden han har ansökt om.

Om någon annan i samma lantbruksföretag arbetande person än den som håller semester under den tid avbytartjänst ordnas på grund av semester med hjälp av avbytartjänsten också lösgör sig från skötseln av sin egen uppgiftsandel så att detta leder till ökade uppgifter för lantbruksavbytaren, anses nämnda person ha hållit sin semester till den del som gäller de dagar för vilka avbytartjänst lämnats på detta sätt. Om det inte är möjligt att anse nämnda dagar som semesterdagar för den person som lösgjort sig från sin uppgiftsandel, skall denna enligt 29 § 1 mom. ersätta den del av kostnaderna för avbytartjänsten som kan anses ha orsakats av skötseln av hans uppgiftsandel.

Avbytartjänst i form av vikariehjälp kan, om det inte äventyrar kontinuiteten i lantbruksföretagets verksamhet, avbrytas om också någon annan i samma företag arbetande person än den som får vikariehjälp med hjälp av avbytartjänsten lösgör sig från uppgifter som hör till hans egen uppgiftsandel, eller om den som får vikariehjälp genom sin verksamhet visar att han inte är i behov av vikariehjälp så som avses i 5 §.

Om vikariehjälpen inte kan avbrytas utan att lantbruksföretagets verksamhet äventyras, skall de dagar då avbytartjänst lämnats efter att behovet att avbryta vikariehjälpen konstaterats anses som den i 1 mom. avsedda personens semesterdagar. Om det inte är möjligt att anse de nämnda dagarna som den i 1 mom. avsedda personens semesterdagar, skall denna enligt 29 § 1 mom. ersätta den del av kostnaderna för avbytartjänsten som motsvarar de dagar då avbytartjänst givits efter att behovet att avbryta vikariehjälpen har konstaterats.

En lantbruksföretagare som själv ordnar sin avbytartjänst skall lämna ett förhandsmeddelande om detta till den lokala enhet inom vars verksamhetsområde han i huvudsak idkar lantbruk. Ett förhandsmeddelande skall på motsvarande sätt lämnas även när lantbruksföretagaren önskar återgå till den avbytarservice som den lokala enheten ordnar. Genom förordning stadgas närmare om lämnande av förhandsmeddelande.

En lantbruksföretagare som själv ordnar sin avbytartjänst ska skriftligen ansöka om avbytarservice hos den lokala enheten innan de arbeten som ingår i avbytarservicen påbörjas. Av ansökan och bilagorna till den ska framgå de uppgifter som behövs för att bevilja avbytarservice.

Semester ska sökas per lantbruksföretag inom den tid som den lokala enheten bestämmer. Service som motsvarar avgiftsbelagd avbytarhjälp ska sökas i samband med ansökan om semester.

Den lokala enheten ska också pröva semesteransökningar som lämnats in efter att fristen gått ut, om det finns vägande skäl till dröjsmålet och de arbeten som hör till semesteravbytartjänsten eller den avgiftsbelagda avbytarhjälpen ännu inte har påbörjats.

En lantbruksföretagare som i enlighet med 23 § meddelat att han eller hon själv ordnar sin avbytartjänst ska under den tid meddelandet gäller själv ordna sin semester och vikariehjälp.

En i 1 mom. avsedd och till semester berättigad lantbruksföretagare kan också för sig själv ordna avgiftsbelagd avbytarhjälp som motsvarar servicen enligt 16 b § 1 mom.

Kostnaderna för avbytartjänst som lantbruksföretagaren själv ordnat kan ersättas endast omlantbruksföretagaren har skaffat avbytarservicen från en serviceproducent som är införd i förskottsuppbördsregistret. På anskaffningen tillämpas inte lagen om offentlig upphandling (348/2007).

Som en i 2 mom. avsedd familjemedlem betraktas maken eller sambon till lantbruksföretagaren eller till en annan företagare i lantbruksföretaget samt den som lever i samma hushåll som lantbruksföretagaren eller en annan företagare i lantbruksföretaget och som är släkt med lantbruksföretagaren eller företagaren eller dennes make eller sambo i rakt uppåtstigande eller nedåtstigande led.

Ersättning för avbytartjänst som lantbruksföretagaren själv ordnat betalas till serviceproducenten. Ersättning betalas endast till den del avbytaren har skött uppgifter som avses i 8 b §. Vid semester- och vikariehjälpsavbytartjänst betalas ersättning högst enligt det timantal som bestäms i enlighet med 8 §.

Ersättningen är högst 26,50 euro per timme. Ersättning betalas inte för mervärdesskattens andel.

Om det timpris som lantbruksföretagaren och avbytarserviceproducenten kommit överens om är lägre än den ersättning som följer av 2 mom., ska ersättningen betalas enligt det pris som lantbruksföretagaren och serviceproducenten kommit överens om. Priset får endast utgöras av i 25 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) avsedd ersättning för arbete.

Lantbruksföretagaren ska skriftligt ansöka om ersättning för själv ordnad avbytartjänst hos den lokala enheten inom två kalendermånader från tidpunkten för avbytartjänsten. Ersättning kan beviljas även om ansökan inte lämnats in inom föreskriven tid, om det vore oskäligt att vägra ersättning på grund av att ansökan lämnats in för sent.

Till ansökan ska fogas en bekräftelse från serviceproducenten på att de uppgifter som avses i 2 mom. 1–6 punkten är riktiga.

Den lokala enheten ska betala ersättningen till ett av serviceproducenten angivet konto hos en bank i någon av Europeiska unionens medlemsstater.

För vikariehjälp tas det ut en timavgift hos den som får servicen. Avgiften får inte överstiga kostnaderna för tillhandahållandet av servicen. Timavgiften är 3 euro per timme avbytartjänst ökad med ett belopp som fås genom att arbetsinkomsten i euro enligt 14 § i lagen om pension för lantbruksföretagare för den som får vikariehjälp divideras med 5 400, om inte något annat föreskrivs nedan i denna lag Avgiften bestäms enligt den arbetsinkomst som gällde för den som får vikariehjälp den första dagen av det år under vilket vikariehjälpen inleds. Om sådan arbetsinkomst saknas, bestäms avgiften enligt den indexförhöjda arbetsinkomst som senast gällde för den som får vikariehjälp. Om den som får vikariehjälp inte har haft någon försäkring enligt 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare, ska den årliga arbetsinkomst för en ny företagare som uppskattats enligt grunderna i den lagen läggas till grund för avgiften.

För vikariehjälp som lämnas med stöd av 7 i § tas det ut en avgift på 13,50 euro per timme av den som får vikariehjälpen.

Om grunden för vikariehjälp är graviditet och förlossning, uppbärs för vikariehjälp under graviditetspenningsperioden enligt sjukförsäkringslagen den avgift som avses ovan i denna lag sänkt med 50 procent.

Den fastställda avgiften för vikariehjälp kan sänkas, om det finns anledning till detta med hänsyn till utkomstförutsättningarna för den som får vikariehjälp och dennes familj.

För avbrytarhjälp enligt 16 b § 1 mom. och 24 § 2 mom. tas det ut en avgift på 13,75 euro per timme av lantbruksföretagaren.

För avbrytarhjälp enligt 16 b § 2 mom. tas det ut en avgift på 35 euro per timme av lantbruksföretagaren.

Av en lantbruksföretagare tas det ut 33 euro per övervakningsbesök som den lokala enheten ordnat.

Av en lantbruksföretagare tas det ut 5 euro per timme för beredskap som den lokala enheten ordnat. Om beredskapen föranleder besök i lantbruksföretaget, tas det för besöken ut 33 euro per besök.

I samband med besök som avses i 1 eller 2 mom. kan endast sådana uppgifter skötas som vid tidpunkten för besöket är nödvändiga av djurskyddsskäl. Om det av djurskyddsskäl är nödvändigt att avbytaren arbetar längre än en timme i lantbruksföretaget, tas det för den tid som överskrider en timme ut en timavgift på 33 euro av lantbruksföretagaren.

Om semester, vikariehjälp eller i 16 b § 1 mom. avsedd avgiftsbelagd avbytarhjälp har getts utan grund eller om ersättning för själv ordnad avbytartjänst har betalats utan grund, ska den som fått servicen ersätta de kostnader som detta orsakat den lokala enheten. Vid en avbytartjänst som den lokala enheten ordnat anses den kostnad som orsakats den lokala enheten vara 33 euro per timme minskat med den avgift som tagits ut för servicen av den som fått servicen. Den kostnad som beredskap orsakat anses dock vara fem euro per timme minskat med den avgift som tagits ut för servicen av den som fått servicen.

Om ett villkorligt beslut enligt 11 a § förfaller, ska den som fått servicen betala ersättning på de grunder som föreskrivs i 1 mom. till den lokala enheten för de kostnader enheten orsakats av den avbytarservice som lämnats med stöd av beslutet.

Återkravet får efterges helt eller delvis, om det anses skäligt och den ogrundade förmånen inte berott på svikligt förfarande från servicemottagarens eller dennes företrädares sida. Återkrav får efterges även då det belopp som ska återkrävas är litet.

Återkrav ska dock ske till fullt belopp i sådana fall som avses i 2 mom. eller om återkravet beror på att den service som lämnats eller den ersättning som betalats inte har motsvarat de regler för statligt stöd till jord- och skogsbruket som ligger till grund för godkännandet av avbytarsystemet och om Europeiska unionens lagstiftning kräver det.

Beslut om återkrav ska fattas inom fem år från den dag då den ogrundade avbytarservicen lämnades eller den ogrundade ersättningen betalades, om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning.

Om en avgift för vikariehjälp, avgiftsbelagd avbytarhjälp eller övervakningsbesök och beredskap inte har betalats senast på förfallodagen, får dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen på de grunder som föreskrivs i 4 a § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Om en ersättning enligt 29 § inte har betalats senast på förfallodagen, får dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen på de grunder som föreskrivs i 4 § 1 mom. i räntelagen. Den förfallodag som är grund för betalningen av dröjsmålsränta kan infalla tidigast två veckor efter den dag beslutet om avgiften eller återkravet har meddelats.

Avgifter och ersättningar enligt 1 mom. jämte dröjsmålsränta är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

En företagare svarar såsom för egen skuld för avgifterna och ersättningarna enligt denna lag för en person som fått avbytarservice i samma lantbruksföretag. Här avsett ansvar gäller dock inte sådana företagare som inte bedriver företagarverksamhet i företag där de har bestämmanderätt på grundval av ägande- eller arrenderätt. Ett lantbruksföretag som verkar i form av en sammanslutning, ett öppet bolag, ett kommanditbolag, ett aktiebolag eller ett andelslag svarar såsom för egen skuld för sina delägares avgifter och ersättningar.

På pensionsanstaltens framställning beslutar vederbörande ministerium årligen om de i 1 mom. avsedda ersättningsbeloppen samt om fördelningen av de i 1 mom. 2 och 3 punkten avsedda ersättningarna.

De kommuner som ingått uppdragsavtal och pensionsanstalten betalas årligen skälig ersättning av statens medel för de kostnader som skötseln av den lokala förvaltningen enligt denna lag orsakat. På pensionsanstaltens framställning fastställer statsrådet årligen före utgången av september ersättningens totalbelopp för det följande kalenderåret.

Bestämmelser om betalning och periodisering av ersättningen och om betalningstidpunkten utfärdas genom förordning av statsrådet.

Storleken av den för lokala förvaltningskostnader avsedda ersättningen per lokal enhet bestäms på grundvalen av antalet dagar för vilka avbytarservice lämnats i kommunerna inom den lokala enhetens verksamhetsområde under året före det föregående finansåret.

Från och med ingången av finansåret betalar pensionsanstalten till en kommun som ingått ett uppdragsavtal månatligen, senast den 11 varje månad, en tolftedel av den ersättning som kommunen har rätt till enligt 33 § och uppdragsavtalet.

De kostnader som avbytarservicen enligt denna lag orsakar och som med avseende på en ändamålsenlig skötsel av verksamheten kan anses nödvändiga betalas av statens medel till pensionsanstalten, efter avdrag för de poster som nämns i 36 §.

Den ersättning som avses i 1 mom. 2 punkten avdras dock inte från kostnaderna för avbytarservice, om ett belopp som motsvarar ersättningen har återbetalats till staten på grundval av 40 a § 1 mom. 2 punkten.

Pensionsanstalten sörjer för att kostnaderna enligt 35 § ersätts till en kommun som har ingått uppdragsavtal.

Pensionsanstalten skall på kommunens begäran på förhand avgöra om kostnaderna skall anses nödvändiga och om ersättning av staten sålunda skall betalas för dem. Beslutet binder pensionsanstalten då denna i sinom tid behandlar ett ärende som gäller ersättning av staten.

Pensionsanstalten betalar förskott för kostnader enligt 35 § till en kommun som ingått uppdragsavtal. Pensionsanstalten uppskattar förskottets storlek med beaktande av antalet dagar för vilka avbytarservice lämnats inom den berörda lokala enhetens verksamhetsområde under finansåret före det föregående finansåret och den genomsnittliga kostnaden per dag samt de ändringar som enligt pensionsanstaltens uppskattning väntas ske i dem. Förskottet betalas från och med ingången av finansåret månatligen i lika stora poster senast den 11 varje månad.

Förskotten justeras årligen räknat från den 1 juli. För justeringen ska kommunen varje år senast den 15 juni lämna pensionsanstalten uppgifter om de kostnader enligt bokföringen som orsakats av den avbytarservice som ordnats före utgången av april under finansåret. Samtidigt ska kommunen lägga fram en uppskattning av de kostnader som den under hela finansåret ordnade avbytarservicen ger upphov till.

Om beloppet av de förskott som betalats till kommunen före utgången av april inte avviker väsentligt från det i 2 mom. avsedda beloppet av kostnaderna enligt bokföringen, betalas förskotten fram till utgången av finansåret till det belopp som avses i 1 mom. I övriga fall justeras förskotten så att deras belopp per månad motsvarar det månatliga beloppet av de kostnader enligt bokföringen som avses i 2 mom.

Om det är uppenbart att de kostnader som avbytarservicen orsakar för hela finansåret av särskilda skäl är väsentligt större eller mindre än det enligt 1 mom. betalda förskottet eller det enligt 3 mom. justerade förskottet, kan det förskott som ska betalas till kommunen justeras att motsvara de av pensionsanstalten uppskattade faktiska kostnaderna. Vid behov kan kommunen även betalas ett separat förskott, om kommunen visar att den betalat en enskild kostnad som orsakats av avbytarservice och som varit betydande i förhållande till kommunens förskott.

Kommunen skall före utgången av april året efter finansåret ge pensionsanstalten en redovisning över de kostnader enligt bokföringen som ordnande av avbytarservicen orsakat. Pensionsanstalten kan av giltigt skäl bevilja kommun förlängning av den tid inom vilken redovisning skall inlämnas. Om redovisning inte lämnas inom utsatt tid går kommunen miste om sin rätt till ersättning av staten för finansåret i fråga.

Om pensionsanstaltens granskning av redovisningen visar att de förskott som betalats till kommunen för finansåret i fråga inte räcker till för att täcka kostnaderna för avbytarservicen enligt bokföringen, ska pensionsanstalten betala skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och förskotten i form av en slutpost. Slutposten betalas före utgången av det år då redovisningen lämnats till pensionsanstalten.

Om pensionsanstaltens granskning av redovisningen visar att de förskott som betalats till kommunen för finansåret i fråga överstiger beloppet av de kostnader enligt bokföringen som avbytarservicen orsakat, ska kommunen återbetala det överbetalda beloppet till pensionsanstalten. Det överbetalda beloppet ska återbetalas senast den dag som pensionsanstalten meddelar. Den dagen får infalla tidigast en månad efter det att meddelandet skickades.

Belopp som återbetalats i enlighet med 2 mom. får pensionsanstalten använda för betalning av förskott och slutposter under det år återbetalningen mottagits eller det därpå följande kalenderåret.

Det belopp som ska återbetalas är 33 euro per timme minskat med den avgift som tagits ut av servicemottagaren, om återbetalningsskyldigheten grundar sig på att den lokala enheten har lämnat semester, vikariehjälp eller i 16 b § 1 mom. avsedd avgiftsbelagd avbytarhjälp i strid med bestämmelserna. Om beredskap har ordnats i strid med bestämmelserna är det belopp som ska återbetalas dock 5 euro per timme.

I fall som avses i 1 mom. 2 punkten har kommunen dock ingen skyldighet att återbetala ersättning från staten till den del återkrav riktat mot en servicemottagare har eftergetts genom ett sådant beslut som den lokala enheten fattat med stöd av 29 § 3 mom. och som pensionsanstalten godkänt eller genom ett beslut av pensionsanstalten eller förvaltningsdomstolen.

Det grundlöst betalda beloppet ska återbetalas senast den dag som pensionsanstalten meddelar. Den dagen får infalla tidigast en månad efter det att meddelandet skickades. På det belopp som ska återbetalas tas det ut en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen räknat från förfallodagen.

Återkrav av grundlös ersättning från staten får efterges helt eller delvis, om dess belopp är litet eller om ett återkrav ska anses oskäligt. Återkrav samt uttag av ränta ska dock ske till fullt belopp, om återkravet beror på att den service som lämnats eller den ersättning som betalats inte har motsvarat de regler för statligt stöd till jord- och skogsbruket som ligger till grund för godkännandet av avbytarsystemet och om Europeiska unionens lagstiftning kräver det.

Om gällande stadganden eller bestämmelser inte iakttas i versamheten eller om missförhållanden annars yppar sig däri och om rättelse inte kan åstadkommas genom förhandlingar mellan kommunen och pensionsanstalten, kan pensionsanstalten betala förskotten till nedsatt belopp eller avbryta betalningen av förskotten, eller låta bli att betala slutposten.

42 § har upphävts genom L 7.8.2015/1036.

Omprövning av en lokal enhets beslut får begäras hos pensionsanstalten på det sätt som anges i förvaltningslagen.

Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Besvären ska dock anföras hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den lokala enhetens verksamhetsställe finns.

Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Meningsskiljaktigheter som beror på uppdragsavtal samt meningsskiljaktigheter som hänför sig till ersättande av kostnader som avses i 33 och 35 § och som inte kan biläggas mellan pensionsanstalten och den kommun som ingått uppdragsavtalet, avgörs som ett förvaltningstvistemål av den förvaltningsdomstol inom vars domkrets kommunen finns.

En lantbruksföretagare ska meddela den lokala enheten sådana uppgifter om sig själv och sitt lantbruksföretag som kan inverka på ordnandet av avbytarservice för honom eller henne eller på erhållande av eller beloppet på ersättning som betalas för avbytartjänst som han eller hon själv ordnar.

De uppgifter som avses i 1 mom. ska lantbruksföretagaren också meddela pensionsanstalten då den behandlar ett ärende på grundval av rättelseyrkande.

Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas på grundval av 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Avbytarserviceproducenten ska meddela den lokala enheten sådana uppgifter om avbytarservicen, avbytaren och sin näringsverksamhet som kan inverka på erhållandet av ersättning för själv ordnad avbytartjänst eller på ersättningsbeloppet.

Avbytarserviceproducenten ska också meddela pensionsanstalten de uppgifter som avses i 1 mom. när pensionsanstalten behandlar ett ärende på grund av begäran om omprövning.

Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten att få uppgifter har den lokala enheten och pensionsanstalten rätt att av varandra och av andra i 4 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), nedan offentlighetslagen) avsedda myndigheter avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga vid verkställigheten av uppdrag enligt denna lag.

Pensionsanstalten har utöver vad som i 29 § 3 mom. i offentlighetslagen föreskrivs om utlämnande av uppgifter genom en teknisk anslutning rätt att öppna en teknisk anslutning för den lokala enheten till uppgifter som är nödvändiga vid verkställigheten av denna lag.

Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sekretessbelagda uppgifter sökas utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen.

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har den lokala enheten och pensionsanstalten rätt att av varandra och av andra i 4 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999; nedan offentlighetslagen) avsedda myndigheter avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga vid verkställigheten av uppdrag enligt denna lag. Den lokala enhetens rätt att få uppgifter av pensionsanstalten begränsas till sådana uppgifter som gäller ansökan om i lagen om pension för lantbruksföretagare avsedd försäkring och dess giltighet samt uppgifter om utbetalda pensioner och rätt till pension.

Pensionsanstalten har utöver det som i 29 § 3 mom. i offentlighetslagen bestäms om utlämnande av uppgifter genom en teknisk anslutning rätt att öppna en teknisk anslutning för den lokala enheten till uppgifter som är nödvändiga vid verkställigheten av denna lag.

Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sökas sekretessbelagda uppgifter utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen.

Trots vad som föreskrivs i 14 § i offentlighetslagen beslutar den lokala enheten om utlämnande av uppgifter ur en handling som den förfogar över och som hänför sig till avbytarservice enligt denna lag.

Utöver vad som föreskrivs i 24 § 1 mom. 20 punkten i offentlighetslagen är också sådana handlingar och uppgifter i dem sekretessbelagda som hänför sig till verkställigheten av denna lag och som gäller en lantbruksföretagares ekonomiska ställning.

Trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag, är sådana handlingar och uppgifter i dem som hänför sig till verkställigheten av denna lag dock inte sekretessbelagda, om de ska offentliggöras med stöd av Europeiska unionens riktlinjer 2014/C 204/01 för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020.

Handlingar som gäller beviljande och ordnande av samt ersättning för avbytarservice ska bevaras i tio kalenderår från det att avbytarservicen beviljades, om inte arkivverket har bestämt att handlingarna ska bevaras varaktigt.

Om pensionsanstalten utan grund fått ersättning av staten enligt denna lag, ska social- och hälsovårdsministeriet bestämma att det överbetalda beloppet ska återbetalas.

På det belopp som återbetalas tas en årlig ränta ut enligt 3 § 2 mom. i räntelagen räknat från ingången av det kalenderår som följer på det år under vilket den grundlösa ersättningen från staten har betalats ut.

Återkrav av ett belopp som ska återbetalas får efterges helt eller delvis om beloppet är litet eller om ett återkrav ska anses oskäligt.

Social- och hälsovårdsministeriet får även besluta att ett belopp som ska återbetalas avdras senare i samband med utbetalningen av följande ersättning från staten.

Pensionsanstaltens samt social- och hälsovårdsministeriets skyldighet att betala en utebliven ersättning från staten upphör fem år efter utgången av det finansår som de till ersättning från staten berättigande kostnaderna gäller.

Kommunernas och pensionsanstaltens skyldighet att återbetala en grundlös ersättning från staten upphör fem år efter utgången av det finansår då ersättningen har betalats ut, som inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning.

De belopp som nämns i 26 § 2 mom., 27 b §, 28 §, 28 a §, 29 § 1 mom. och 40 a § 2 mom. justeras årligen vid ingången av januari månad med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.

De belopp som avses i 1 mom. motsvarar lönekoefficientens nivå 2016.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Genom denna lag upphävs lagen den 4 januari 1985 om avbytarservice för lantbruksföretagare (2/85) jämte ändringar.

Vad 7 § 2 mom. stadgar tillämpas också på vikariehjälp som inletts före ikrafttrttandet. Om den i 7 § 2 mom. stadgade tiden helt eller i huvudsak har gått ut före ikraftträdandet, avslutas lämnandet av vikariehjälp inom 60 dagar från ikraftträdandet, om inte lantbruksföretagaren inom nämnda tid anhängiggör ansökan om invalidpension.

Utan hinder av 9 § 1 mom. ankommer den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarserviceverksamheten på pensionsanstalten under tillsyn av behörigt ministerium fram till den 31 december 1999.

Vad 9 § 2 mom. och 10 § 1 mom. stadgar tillämpas från och med den 1 januari 2000.

Utan hinder av 10 § 2 mom. skall en kommun fram till den 31 december 1999 sörja för ordnande av avbytarserviceverksamhet för de lantbruksföretagare vars verksamhet i huvudsak sker inom kommunens område. Kommunen kan före utgången av tidsfristen överföra nämnda skyldighet att ordna service på en annan kommun med vilken den ingår avtal.

Vad 12, 13 och 44 §§ stadgar tillämpas från och med den 1 januari 2000.

Vad 32 och 34 §§ samt 8 kap. stadgar om kommun som ingått uppdragsavtal tillämpas fram till den 31 december 1999 på sådan kommun som med stöd av 1 mom. är skyldig att sörja för ordnande av avbytarservice.

Vad denna lag stadgar om lokal enhet tillämpas fram till den 31 december 1999 på en kommun som avses i 3 mom.

Det totala beloppet av den i 32 § 2 mom. avsedda ersättningen för kostnader för den lokala förvaltningen är 85 miljoner mark 1997.

År 1997 är beloppet av den i 33 § avsedda ersättningen 38 mark per dag för vilken avbytarservice lämnats under året före det föregående finansåret i de kommuner som finns inom den lokala enhetens verksamhetsområde.

Utan hinder av denna lag tillämpas i fråga om ersättande av kostnader som orsakats av avbytarservice de stadganden som gällde vid denna lags ikraftträdande till den del som gäller verksamhet som skett före ikraftträdandet.

Om kommunen är missnöjd med ett beslut som pensionsanstalten fattat med stöd av 2 mom. 1-3 punkten har den rätt att inom tre månader från delfåendet skriftligen yrka på att pensionsanstalten rättar sitt beslut. Till beslutet skall fogas anvisning för rättelseyrkande.

I beslut som har meddelats med anledning av rättelseyrkande samt i beslut som pensionsanstalten har fattat med stöd av 2 mom. 4 och 5 punkten får ändring sökas hos högsta förvaltningsdomstolen så som stadgas i förvaltningsprocesslagen.