Syftet med denna lag är att upprätthålla och främja befolkningens och individens hälsa samt att förebygga, minska och undanröja sådana i livsmiljön förekommande faktorer som kan orsaka sanitär olägenhet (hälsoskydd).

Med sanitär olägenhet avses i denna lag en sjukdom som kan konstateras hos människan, en annan hälsostörning eller förekomsten av en sådan faktor eller omständighet, som kan minska sundheten i befolkningens eller individens livsmiljö.

En verksamhet som påverkar livsmiljön skall planeras och ordnas så att befolkningens och individens hälsa upprätthålls och främjas.

Verksamhet som påverkar livsmiljön skall utövas så att uppkomsten av sanitära olägenheter så långt som möjligt förhindras.

Bestämmelser om hälsoskyddet finns dessutom i i miljöskyddslagen (527/2014), lagen om vattentjänster (119/2001), kemikalielagen (599/2013), strålskyddslagen (592/1991), lagen om hälsovården inom försvarsmakten (322/1987), arbetarskyddslagen (738/2002), vattenlagen (587/2011), avfallslagen (646/2011), markanvändnings- och bygglagen (132/1999), lagen om friluftsliv (606/1973), lagen angående vissa grannelagsförhållanden (26/1920), livsmedelslagen (23/2006), konsumentsäkerhetslagen (920/2011) och veterinärvårdslagen (765/2009).

Den högsta ledningen och styrningen av den allmänna planeringen av och tillsynen över hälsoskyddet utövas av social- och hälsovårdsministeriet.

Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral styr verkställigheten av och tillsynen över denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

3 mom. har upphävts genom L 13.1.2006/24.

Tillsynsprogrammet skall ses över vid behov, dock minst vart tredje år. Tillsynsprogrammet enligt denna lag utgör en del av det riksomfattande programmet för tillsyn över miljö- och hälsoskyddet, i vilket ingår också de andra riksomfattande tillsynsprogram som regleras i annan lagstiftning om miljö- och hälsoskydd.

Närmare bestämmelser om utarbetandet av det riksomfattande tillsynsprogrammet och om dess innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet.

Regionförvaltningsverket styr och övervakar hälsoskyddet inom sitt verksamhetsområde samt bedömer och utvärderar de kommunala tillsynsplanerna för hälsoskyddet.

Kommunen skall inom sitt område, så som föreskrivs nedan, främja och övervaka hälsoskyddet så att en hälsosam livsmiljö tryggas för invånarna. Kommunen skall informera om hälsoskyddet samt ordna handledning och rådgivning om hälsoskydd.

Den kommunala tillsynsplanen skall beakta det tillsynsprogram som avses i 4 a §. Tillsynsplanen skall ses över vid behov, dock minst vart tredje år.

Närmare bestämmelser om innehållet i tillsynsplanerna, de kontroller som ingår i tillsynsplanerna, kontrollfrekvensen för tillsynsobjekten, provtagning och utvärderingen av tillsynsplanerna utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kommunen ska inom sitt område också sörja för tillsynen över att de förordningar utfärdade av Europeiska gemenskapen som hänför sig till tillämpningsområdet för denna lag iakttas samt för beviljandet av de intyg som avses i artiklarna 20 och 39 i Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente (2005) (FördrS 51/2007) i enlighet med bilaga 3 till reglementet.

De uppgifter som hör till det kommunala hälsoskyddet sköts av en nämnd eller av något annat kollegialt organ som utses av kommunen (kommunal hälsoskyddsmyndighet). Fullmäktige kan ge den kommunala hälsoskyddsmyndigheten rätt att överföra behörighet på en underlydande tjänsteinnehavare eller sektion. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har dock inte rätt att överföra sin behörighet i fråga om godkännandet av den tillsynsplan som avses i 6 § på en underlydande tjänsteinnehavare.

En kommun kan med en annan kommun eller en samkommun komma överens om att en uppgift som i denna lag föreskrivs för kommunen eller dess myndighet och där behörighet kan överföras på en tjänsteinnehavare, anförtros en annan kommuns eller samkommuns tjänsteinnehavare som sköter den under tjänsteansvar. En samkommun kan ingå ett avtal som avses ovan med en annan samkommun, om medlemskommunerna i samkommunen har gett sitt samtycke.

Kommunala tjänsteinnehavare som handhar tillsynsuppgifter inom hälsoskyddet skall ha lämplig högskoleexamen, yrkeshögskoleexamen eller teknisk examen på institutnivå. Den som skötte motsvarande tillsynsuppgifter enligt hälsovårdslagen (469/1965) när hälsoskyddslagen trädde i kraft uppfyller också behörighetsvillkoren för tjänsteinnehavare som handhar tillsynsuppgifter inom hälsoskyddet. Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren för tjänsteinnehavare som handhar hälsoskyddsuppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Försvarsmakten ska sörja för den kommunala hälsoskyddsmyndighetens uppgifter enligt denna lag vid försvarsmaktens militära övningar, i objekt som ska hållas hemliga med tanke på landets försvar och vid krishantering utomlands.

Försvarsmakten ska göra upp en tillsynsplan för det hälsoskydd som den svarar för och på planen ska tillämpas vad som i 6 § 2 mom. bestäms om den kommunala tillsynsplanen för hälsoskyddet.

En tjänsteinnehavare inom försvarsmakten som handhar tillsynsuppgifter inom hälsoskyddet ska ha lämplig högskoleexamen, yrkeshögskoleexamen eller teknisk examen på institutnivå.

Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral skall utarbeta en plan för att trygga hushållsvattnets kvalitet vid olyckor och i andra motsvarande exceptionella situationer.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall i samarbete med övriga myndigheter och inrättningar på förhand se till att den kan vidta de beredskaps- och försiktighetsåtgärder som behövs för att förebygga, klarlägga och undanröja sanitära olägenheter som uppstått i exceptionella situationer.

Närmare bestämmelser om innehållet i och utarbetandet av beredskapsplaner för exceptionella situationer utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

3 kap. har upphävts genom L 4.2.2000/89.

En motsvarande anmälan skall göras också när en i 1 mom. avsedd verksamhet ändras väsentligt. När verksamhetsidkaren byts skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten underrättas.

En sådan anmälan som avses i 1 mom. 1 punkten behöver inte göras, om miljötillstånd enligt miljöskyddslagen förutsätts för verksamheten.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma att anmälan enligt 1 mom. 4 punkten skall göras också på områden där anmälan anses behövlig på grund av existerande bosättning.

Närmare bestämmelser om anmälan och de utredningar som skall fogas till den utfärdas genom förordning av statsrådet.

14 § har upphävts genom L 13.1.2006/24.

Hälsoskyddsmyndigheten granskar anmälan och fattar beslut med anledning av den. Hälsoskyddsmyndigheten kan i sitt beslut, efter att ha hört verksamhetsidkaren, meddela föreskrifter som behövs för att sanitära olägenheter skall kunna förebyggas eller, om en sanitär olägenhet inte kan hindras på något annat sätt, förbjuda verksamheten på platsen i fråga.

Det är nödvändigt att tillkännage att en anmälan är anhängig och att höra parterna, om den anmälda verksamheten kan orsaka betydande sanitär olägenhet.

Inkomna anmälningar om inkvarteringslokaler samt eventuella inspektionsbesök i sådana lokaler skall meddelas polisinrättningen i det härad inom vars verksamhetsområde lokalen är belägen och räddningsmyndigheten i området. Polis- och räddningsmyndigheterna har rätt att närvara när en inspektion utförs.

Närmare bestämmelser om beslutet och dess innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet.

Som hushållsvatten betraktas dock inte vatten som används uteslutande för tvättning, bykning eller städning, för sanitetsändamål eller för andra motsvarande ändamål.

Med vattentäkt avses i denna lag en konstruktion eller anordning som används för tagande av grund- eller ytvatten att nyttjas som hushållsvatten.

Med anläggning som levererar hushållsvatten avses anläggningar som för användning som hushållsvatten levererar vattenledningsvatten eller vatten som säljs i flaskor eller i behållare.

Vatten som är avsett att nyttjas som hushållsvatten skall vara oskadligt för hälsan och också i övrigt lämpligt för det avsedda ändamålet.

Vattentäkt och anläggning som levererar hushållsvatten skall planeras, förläggas, byggas och skötas så att hushållsvattnet uppfyller de krav som anges i 1 mom. Om skyddsområden för vattentäkt bestäms särskilt.

Regionförvaltningsverket kan på ansökan bevilja ett tidsbegränsat undantag i fråga om uppfyllandet av de kvalitetskrav som reglerats med stöd av 21 §. Undantag kan beviljas, om distributionen av hushållsvatten inte kan ombesörjas på något annat skäligt sätt på området i fråga och om undantaget inte medför fara för människors hälsa.

Anläggningar som levererar hushållsvatten skall senast tre månader innan verksamheten inleds hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ansöka om godkännande av verksamheten. Hushållsvatten får inte levereras innan anläggningen har godkänts.

Ansökan om godkännande av verksamheten skall också göras då vattentäkten eller vattenbehandlingen i väsentlig grad utvidgas eller byggs om eller då det med tanke på kvaliteten på det hushållsvatten som skall levereras sker väsentliga förändringar i vattenkvaliteten eller vattendistributionen. En ansökan som gäller verksamhetsförändringar skall göras senast 30 dygn innan verksamheten i väsentlig grad ändras. Verksamheten får inte ändras innan ansökan har godkänts

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska ge den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen tillfälle att yttra sig med anledning av en ansökan.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan i sitt beslut om godkännande meddela föreskrifter som avses i 20 § 2 och 3 mom.

19 § har upphävts genom L 9.2.2001/120.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall regelbundet övervaka kvaliteten på vatten som distributeras av anläggningar som levererar hushållsvatten samt kvaliteten på hushållsvatten avsett för försäljning från tankbil eller tankbåt, i flaskor eller i behållare.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan vid behov förplikta verksamhetsidkaren att kontrollera vattenkvaliteten.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma att hushållsvatten skall desinficeras eller behandlas på något annat sätt, om detta skall anses nödvändigt med hänsyn till vattnets kvalitet, eller för förebyggande av sanitär olägenhet meddela föreskrifter om vattnets användning.

4 mom. har upphävts genom L 13.1.2006/24.

Om en anläggning som levererar hushållsvatten har fått veta att det hushållsvatten som anläggningen levererat har orsakat en epidemi eller om den misstänker att det hushållsvatten den levererar kan orsaka en epidemi, skall anläggningen omedelbart informera den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om detta och vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten på hushållsvattnet.

Efter att ha fått vetskap om en epidemi som hushållsvattnet förorsakat eller om en misstanke om epidemi ska den kommunala hälsoskyddsmyndigheten utan dröjsmål göra en utredning i fallet och vidta åtgärder för att förhindra att sjukdomen sprids samt vidare informera Institutet för hälsa och välfärd och det behöriga regionförvaltningsverket om detta.

Närmare bestämmelser om utredning av och anmälan om epidemier förorsakade av hushållsvatten utfärdas genom förordning av statsrådet.

Verksamhetsidkaren skall på egen bekostnad sörja för att den som utför åtgärder som påverkar hushållsvattnets kvalitet i en anläggning som skall vara godkänd enligt denna lag och som levererar hushållsvatten för mer än 50 personers behov eller mer än 10 kubikmeter hushållsvatten per dag har ett av Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral utfärdat intyg över anläggningsteknisk och hushållsvattenhygienisk kompetens. Intyget utfärdas till personer som med godkänt resultat genomgått ett test som bedömer den anläggningstekniska och hushållsvattenhygieniska kompetensen. Intyget gäller i fem år.

Närmare bestämmelser om testintyg samt om anläggningsteknisk och hushållsvattenhygienisk kompetens utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas det närmare bestämmelser om förfarandet vid ansökan om och beviljande av sådana undantag som avses i 17 § 3 mom.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas det närmare bestämmelser om kvalitetskraven på hushållsvatten, om desinficering, om kemikalier som används vid behandlingen, om de hälsorelaterade egenskaperna hos materialen i lednings- och behandlingsanordningar samt om andra omständigheter som påverkar vattenkvaliteten och likaså om regelbunden övervakning av hushållsvatten och om de undersökningar som behövs. Bestämmelser om godkännande av desinfektionsmedel för hushållsvatten finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter och i kemikalielagen.

Närmare bestämmelser om kvalitetskrav på och kontrollundersökningar av hushållsvatten i små enheter får utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Avfall skall förvaras, samlas in, transporteras, behandlas och deponeras samt avloppsvatten ledas och renas så att sanitär olägenhet inte uppkommer.

Avlopp samt därtill anslutna renings- och andra anordningar skall planeras, förläggas, byggas och underhållas så att sanitär olägenhet inte uppkommer.

23 § har upphävts genom L 9.2.2001/120.

Kommunen skall för begravning och destruktion av döda djur anvisa en sådan plats eller metod att sanitär olägenhet inte uppkommer. För förebyggande av djursjukdomar skall vid begravande och destruktion av döda djur iakttas lagen om djursjukdomar (55/80).

Vid stora offentliga tillställningar skall avfallshanteringen och de hygieniska förhållandena ordnas så att de inte orsakar hälsofara. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om avfallshantering och hygieniska arrangemang vid stora offentliga tillställningar.

Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral kan i syfte att förebygga sanitära olägenheter meddela anvisningar om hantering av avfall, desinficering av avloppsvatten, hantering av döda vilda djur samt om hygieniska krav på byggande av klosett. Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral skall innan anvisningar meddelas höra andra myndigheter eller instanser vilkas verksamhet eller intresse saken särskilt gäller.

Bostäder och andra utrymmen inomhus skall beträffande luftens renhet, temperatur, fuktighet, buller, luftväxling, ljus, strålning och övriga motsvarande förhållanden vara sådana att de som befinner sig i bostaden eller utrymmet inte förorsakas sanitär olägenhet.

I bostäder och andra vistelseutrymmen får inte finnas djur eller mikrober i en mängd som medför sanitär olägenhet.

Om det i en bostad eller något annat vistelseutrymme förekommer buller, vibrationer, lukt, ljus, mikrober, damm, rök, för mycket värme eller kyla, fukt, strålning eller annat därmed jämförbart i den omfattning att detta kan medföra sanitär olägenhet för den som vistas i bostaden eller utrymmet, ska åtgärder för att utreda, avhjälpa eller begränsa olägenheten och de faktorer som föranlett den vidtas utan dröjsmål.

Om olägenheten orsakas av konstruktionerna eller isoleringen i den byggnad där bostadslägenheten eller vistelseutrymmet finns eller av grundläggande system som byggnadens ägare är ansvarig för, ska byggnadens ägare svara för att olägenheten avhjälps, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Om den sanitära olägenheten dock beror på sådan användning av bostaden eller vistelseutrymmet som inte är sedvanligt bruk, svarar bostadens eller vistelseutrymmets innehavare för avhjälpandet av den sanitära olägenheten. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan förelägga den som är ansvarig för olägenheten att utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för att utreda, avhjälpa eller begränsa den sanitära olägenheten och de faktorer som har föranlett den.

Om den sanitära olägenheten är uppenbar och det finns anledning av misstänka att den medför omedelbar fara, olägenheten inte går att rätta till eller om hälsoskyddsmyndighetens föreläggande att olägenheten ska avhjälpas inte har iakttagits och inga andra åtgärder i enlighet med denna lag anses tillräckliga, kan hälsoskyddsmyndigheten förbjuda eller begränsa användningen av bostaden eller vistelseutrymmet.

De förelägganden som avses i denna paragraf ska basera sig på en inspektion utförd av hälsoskyddsmyndigheten och på tillräckliga och tillförlitliga mätningar, prover, undersökningar, utredningar eller observationer. För utredning av en sanitär olägenhet kan det dessutom meddelas ett föreläggande om att en konstruktions skick ska undersökas.

En campingplats och ett annat motsvarande för inkvartering reserverat område samt en för allmänt bruk avsedd siminrättning, simhall, badstrand, badanläggning, bastu eller annat motsvarande område eller motsvarande anläggning skall planeras, utrustas, underhållas och skötas så att de som vistas där inte utsätts för sanitär olägenhet.

Verksamhetsidkaren skall på egen bekostnad sörja för att den som utför åtgärder som påverkar bassängvattnets kvalitet i en simhall, badanläggning eller motsvarande anläggning som avses i denna lag har ett av Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral utfärdat intyg över anläggningsteknisk och bassängvattenhygienisk kompetens. Intyget utfärdas till personer som med godkänt resultat genomgått ett test som bedömer den anläggningstekniska och bassängvattenhygieniska kompetensen. Intyget gäller i fem år.

Närmare bestämmelser om testintyg samt om anläggningsteknisk och bassängvattenhygienisk kompetens utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall regelbundet övervaka en allmän siminrättnings, simhalls, badstrands, badanläggnings och en allmän rekreations-, rehabiliterings- och massagebassängs vattenkvalitet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan förbjuda nyttjande av en allmän bassäng eller badstrand för sitt ändamål, om dess vatten inte uppfyller de hygieniska kvalitetskrav som ställs med stöd av 32 §.

I en bostad och annat vistelseutrymme eller i deras omedelbara närhet skall finnas en ändamålsenlig toalett och vid behov flera toaletter.

En toalett skall placeras, byggas och hållas i skick så att toaletten inte medför sanitär olägenhet för besökare eller för sådana som vistas i omgivningen.

På sådant allmänt område där människor uppehåller sig tillfälligt eller varaktigt skall finnas ett tillräckligt antal ändamålsenligt utrustade och skötta toaletter.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan vid behov föreskriva att en toalett skall byggas på ett allmänt område.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan ålägga den som äger eller innehar en fastighet eller ett allmänt område att vid behov vidta åtgärder för att från fastigheten eller det allmänna området utrota sådana mikrober och skadedjur som orsakar sanitär olägenhet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan i kommunen föreskriva om behövliga åtgärder för utrotning av skadedjur, om dessa kan anses sprida sjukdomar eller annars orsaka sanitär olägenhet.

Social- och hälsovårdsministeriet kan på sanitära grunder genom förordning utfärda närmare bestämmelser om fysikaliska, kemiska och biologiska faktorer i en bostad och annat vistelseutrymme.

Närmare bestämmelser om utredning av och anmälan om epidemier förorsakade av sådant badvatten som avses i 29 § 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

8 kap. har upphävts genom L 13.1.2006/24.

Om ett område som används för begravning konstateras ge upphov till sanitär olägenhet, kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ålägga områdets ägare eller innehavare att avhjälpa olägenheten eller, om detta inte är möjligt, förbjuda användningen av området för begravningar.

Om sökande av tillstånd för anläggande av begravningsplats eller privat gravplats stadgas särskilt.

Bestämmelser om områden för begravning, om begravning, om liktransport och om flyttning av redan jordat lik kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att för tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt de stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den få de upplysningar den behöver av sådan verksamhetsidkare och person som berörs av förpliktelserna i denna lag samt de stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den.

En verksamhetsidkare och en arrangör av en allmän tillställning skall utan dröjsmål underrätta den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om sådana olyckor och andra störningar som är av betydelse för hälsoskyddet. Samtidigt skall information lämnas om de åtgärder som har vidtagits genom verksamhetsidkarens eller arrangörens försorg.

Hälsoskyddsmyndigheten har för fullgörande av de uppgifter som anges i denna lag rätt att utföra inspektioner och låta utföra undersökningar som har samband med dem.

Resultat av sådana mätningar och undersökningar som inverkar väsentligt på ärendet samt fotografier eller andra upptagningar ska fogas till inspektionsberättelsen. Kopior av resultat av mätningar och undersökningar, fotografier eller andra upptagningar eller behövliga och tillräckliga rapporter om dessa ska delges på motsvarande sätt som inspektionsberättelsen. På inspektioner tillämpas i övrigt bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen (434/2003).

En inspektion eller någon annan tillsynsåtgärd som har samband med den får i utrymmen som används för boende av permanent natur utföras av någon annan orsak än ett initiativ av den som innehar eller äger utrymmet, endast om åtgärden är nödvändig för att utreda om innehavaren, någon annan som vistas i utrymmet eller en granne orsakas sanitär olägenhet.

Inspektion av ett utrymme som används för boende av permanent natur får utföras mot den boendes vilja endast om en myndighet har grundad anledning att misstänka en allvarlig sanitär olägenhet som kräver omedelbara åtgärder. I ett sådant fall kräver inspektionen eller en åtgärd som har samband med den ett skriftligt förordnande som meddelats av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.

Dessutom får en i 1 mom. avsedd inspektion eller annan tillsynsåtgärd utföras för att utreda ett förfarande som är straffbart enligt denna lag, om det finns grundad anledning att misstänka att någon har brutit eller bryter mot lagen och en tillsynsåtgärd i detta syfte är nödvändig.

Utrymmen som används för boende av permanent natur får inte inspekteras av någon annan än en myndighet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att av kommunala, statliga och kyrkliga myndigheter få den information som behövs för utvecklandet av och tillsynen över det kommunala hälsoskyddet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten samt regionförvaltningsverket är skyldiga att på begäran utan ersättning tillställa Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården de övriga uppgifter om kontroller, kontrollåtgärder, kontrollpersonal, avgifter samt tillsyn som behövs för styrningen, uppföljningen, rapporteringen och statistiken i fråga om tillsynen enligt denna lag.

Tillsynsmyndigheterna ska lämna de uppgifter som avses i 2 mom. på det sätt som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården bestämmer.

Närmare bestämmelser om tillsynsmyndigheternas anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Polisen och regionförvaltningsverket är skyldiga att vid behov lämna den kommunala hälsoskyddsmyndigheten handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt de bestämmelser och föreskrifter som har utfärdats med stöd av den.

En utomstående sakkunnig som utför undersökningar och utredningar av en bostad eller ett annat vistelseutrymme för myndighetstillsynen enligt denna lag ska ha den kompetens som behövs för att utreda de kemiska, fysikaliska och biologiska faktorer som orsakar sanitär olägenhet. Mätningar, undersökningar och utredningar ska utföras och prov tas på ett tillförlitligt sätt och med ändamålsenliga metoder.

Om det för myndighetstillsynen krävs en utomstående sakkunnig för att utföra sådana mätningar, undersökningar och utredningar eller ta sådana prov som den kompetens som avses i 49 d § 1 mom. inte är lämplig eller ändamålsenlig för, ska för uppgiften anlitas en person som i övrigt är kompetent. Om en ovannämnd utomstående sakkunnig som assistent anlitar en person som inte har påvisat sin kompetens på det sätt som anges i 49 d § 1 mom., svarar den utomstående sakkunnige för att undersökningarna och utredningarna har utförts på ett sakkunnigt och kompetent sätt.

På en utomstående sakkunnig tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när han eller hon utför undersökningar och utredningar enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

De för myndigheterna avsedda undersökningar som förutsätts i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den ska utföras i ett laboratorium som Livsmedelssäkerhetsverket har godkänt.

Ett laboratorium som utför undersökningar ska ha ett skriftligt kvalitetssystem och kunna påvisa tillförlitligheten hos de bestämningar det har gjort. Laboratoriet ska dessutom ha den sakkunskap och tekniska beredskap som behövs för undersökningarna.

Livsmedelssäkerhetsverket godkänner laboratorier på ansökan. Ett villkor för att ett laboratorium ska godkännas är att det uppfyller de krav som ställs i 2 mom. Innan ett laboratorium godkänns ska Livsmedelssäkerhetsverket be om ett utlåtande av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, Institutet för hälsa och välfärd eller Strålsäkerhetscentralen. Närmare bestämmelser om villkoren för godkännande av undersökningslaboratorier utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett godkänt laboratorium ska meddela Livsmedelssäkerhetsverket om det sker betydande ändringar i verksamheten, om verksamheten avbryts och om verksamheten upphör. Ett godkänt laboratorium ska utan dröjsmål underrätta uppdragsgivaren om undersökningsresultat som tyder på en sanitär olägenhet och sända de mikrobstammar som isolerats från provet till Institutet för hälsa och välfärd.

Livsmedelsverket övervakar att de laboratorier som avses i 49 a § följer de föreskrifter som avses i denna lag och i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Om ett laboratorium inte följer dessa krav kan Livsmedelsverket, efter att ha hört Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral, meddela de förelägganden som behövs för att rätta till verksamheten. Om laboratoriet inte rättar till bristerna trots Livsmedelsverkets förelägganden kan Livsmedelsverket återkalla godkännandet av laboratoriet för en viss tid. Livsmedelsverket skall även på framställning av Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral meddela förelägganden för att rätta till ett laboratoriums verksamhet eller vid behov avbryta verksamheten för en viss tid.

Livsmedelsverket för med tanke på den tillsyn som avses i 1 mom. ett register över godkända laboratorier. I registret införs namnet på och kontaktuppgifterna för det godkända laboratoriet, de analysmetoder som tillämpas inom bedömningen samt namnet på den person som ansvarar för undersökningarna i laboratoriet.

På inhämtande av personuppgifter och införande av dem i registret samt på användning av registeruppgifterna tillämpas personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

Social- och hälsovårdsministeriet ska för viss tid eller tills vidare utse en aktör som certifierar personer som utomstående sakkunniga efter det att de har påvisat sin kompetens på det sätt som föreskrivs i 49 d § 1 mom.

Ansökan om att bli utsedd till personcertifierare görs hos social- och hälsovårdsministeriet. Ansökan ska innehålla en utredning över att de krav som anges i 2 mom. är uppfyllda. I beslutet om att utse en aktör till personcertifierare fastställer social- och hälsovårdsministeriet arrangemangen i anslutning till certifieringen och ställer vid behov närmare villkor för verksamheten.

Det beslut som avses i 1 mom. kan återkallas, om förutsättningarna för godkännande upphör eller om det upptäcks väsentliga brister i certifieringen och aktören inte inom utsatt tid har rättat till sin verksamhet trots uppmaning från social- och hälsovårdsministeriet. Social- och hälsovårdsministeriet ska utöva tillsyn över i 1 mom. avsedda personcertifierares verksamhet.

Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på dem som utför personcertifiering enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

En person som avses i 49 § 1 mom. ska visa sin kompetens genom att med godkänt resultat genomgå den utbildning och det kompetenstest som social- och hälsovårdsministeriet kräver eller genom att skaffa godkännande för motsvarande kompetens som har inhämtats tidigare genom utbildning eller arbetserfarenhet. Närmare bestämmelser om innehållet i och omfattningen av den utbildning som ska genomgås för att visa kompetensen samt om den arbetserfarenhet eller den övriga kompetens som krävs utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

En aktör som avses i 49 c § ska bedöma en persons kompetens för att vara utomstående sakkunnig samt registrera godkänd kompetens i sitt offentliga datasystem för den tid som certifieringen gäller. Registreringen bestyrker att personen är certifierad som utomstående sakkunnig. Dessutom ska certifieraren ge personen ett intyg som bevis på certifieringen. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer ett formulär för intyget. Certifieringen är i kraft 5 år och när tiden har löpt ut ska certifieraren utplåna registeruppgiften i datasystemet, om certifieringen inte förnyas.

Social- och hälsovårdsministeriet kan besluta att registeruppgifterna ska utplånas i datasystemet, om personen inte längre uppfyller kompetenskraven eller upprepade gånger underlåter att iaktta det oberoende som krävs i uppgifterna eller saklig rapportering eller adekvata mät- och undersökningsmetoder. Certifieraren ska utplåna registeruppgifterna i datasystemet. Innan uppgifterna utplånas ska personen dock ges tillfälle att avhjälpa en brist i sin kompetens, om inte bristen är så väsentlig att det inte är möjligt att avhjälpa den inom en skälig tid.

En utomstående sakkunnig ska upprätthålla sin yrkeskunskap genom bedömningar av de sanitära förhållandena i bostäder eller andra vistelseutrymmen, genom utbildning eller på ett sätt som är jämförbart med dessa, för att certifieringen ska kunna förnyas. Den sakkunnige ska visa upp en utredning över upprätthållandet av yrkeskunskapen när han eller hon ansöker om förnyande av certifieringen hos en aktör som avses i 49 c §.

I fråga om avgifterna för statliga prestationer enligt denna lag iakttas lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Kommunen ska fastställa avgifterna för sina prestationer så att de högst motsvarar kostnaderna för utförandet av prestationen. När kommunen låter utomstående sakkunniga eller ett laboratorium utföra undersökningar eller utredningar tas kostnaderna ut hos kunden högst i enlighet med de faktiska kostnaderna.

För anmälningar och ansökningar enligt denna lag som kommunen behandlar, för kontroller, provtagning och undersökningar som ingår i den kommunala tillsynsplanen enligt 6 § samt för intyg som kommunen beviljar med stöd av nämnda paragraf ska kommunen hos verksamhetsidkaren ta ut en avgift enligt en av kommunen godkänd taxa.

Avgifterna får drivas in utan dom eller beslut i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Staten ersätter de kostnader kommunen orsakas av utförandet av sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar som enligt denna lag hör till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens uppgifter eller som hänför sig till beredningen av verkets anvisningar och som verket har styrt till kommunen.

Om den avgift som fastställts för en åtgärd inte har betalts på förfallodagen, får på det belopp som inte betalats i tid tas ut årlig dröjsmålsränta högst enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Förfallodagen kan infalla tidigast två veckor efter att den tjänst för vilken avgiften bestämts har tillhandahållits. I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift på fem euro om beloppet av dröjsmålsräntan blir mindre än detta.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att meddela enskilda förbud och förelägganden som är nödvändiga för att avhjälpa eller förebygga sanitär olägenhet. Om verksamheten är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöskyddslagen eller om verksamheten enligt 116 § i den lagen ska anmälas för registrering, meddelas förbud och förelägganden dock av en i den lagen avsedd myndighet och med iakttagande av den lagen.

I brådskande fall får den kommunala tjänsteinnehavare som har hand om övervakningen meddela ett förbud eller föreläggande som avses i 1 mom. Förbudet eller föreläggandet ska utan dröjsmål lämnas över till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten för avgörande.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten får också meddela föreskrifter i syfte att förebygga sanitära olägenheter och övervaka de sanitära förhållandena (hälsoskyddsordning).

När en sanitär olägenhet som avses i 51 § breder ut sig över ett vidsträckt område eller annars är speciellt betydelsefull, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket inom sitt verksamhetsområde meddela föreskrifter som är nödvändiga för att avhjälpa eller förebygga uppkomsten av den sanitära olägenheten.

Om någon vidtar åtgärder som strider mot denna lag eller mot stadganden eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, eller försummar en förpliktelse som följer av denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser, kan tillsynsmyndigheten förelägga honom att inom en viss tid rätta till det som han orättmätigt har gjort eller försummat.

Regionförvaltningsverket eller den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan förena ett med stöd av denna lag meddelat förbud eller föreläggande med vite eller med hot om att det som lämnats ogjort utförs på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts eller förbjuds.

I ärenden som gäller vite samt hot om tvångsutförande och avbrytande skall i övrigt tillämpas vad som stadgas i viteslagen (1113/90).

4 mom. har upphävts genom L 4.2.2000/89.

Om straff för sådan verksamhet som är ägnad att orsaka fara för någon annans liv eller hälsa och som har bedrivits i strid med denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den bestäms i 44 kap. 1 § strafflagen (39/1889).

Om straff för sådan underlåtelse att göra anmälan och för sådan överträdelse av ett förbud eller en föreskrift av en myndighet som har begåtts i strid med denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den bestäms i 44 kap. 2 § strafflagen.

Om straff för miljöförstöring som har begåtts i strid med denna lag bestäms i 48 kap. 1–4 § strafflagen.

55 § har upphävts genom L 21.5.1999/658.

Omprövning av ett beslut som gäller godkännande av ett laboratorium enligt 49 a §, ett beslut av en certifierare enligt 49 d § 2 och 4 mom. samt ett beslut av en kommunal tjänsteinnehavare får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Omprövning av ett beslut av en certifierare ska begäras hos social- och hälsovårdsministeriet. Omprövning av ett beslut av en kommunal tjänsteinnehavare ska begäras hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten inom 14 dagar från delfåendet av beslutet.

Andra beslut som har fattats med stöd av denna lag och beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Förvaltningsdomstolens beslut i ett i 49 b § avsett ärende som gäller återkallande av godkännandet av ett laboratorium eller avbrytande av verksamheten, i ett i 49 c § avsett ärende som gäller återkallande av ett beslut att utse en certifierare, i ett i 49 d § avsett ärende som gäller ett beslut att utplåna uppgifter om en utomstående sakkunnig eller i ett i 15, 27 eller 51–53 § avsett ärende som gäller förbud, begränsning och föreskrifter får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att söka ändring i förvaltningsdomstolens beslut.

Ändring i beslut som gäller den tillsynsplan som avses i 6 § 2 mom., den hälsoskyddsordning som avses i 51 § 3 mom. och den taxa som avses i 50 § 2 mom. får sökas på det sätt som anges i kommunallagen (410/2015).

I ett beslut som fattas med stöd av 51 § 2 mom. kan det föreskrivas att beslutet skall iakttas trots att ändring söks, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Över ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen som enbart gäller verkställighet och genom vilket verkställigheten av det överklagade beslutet förbjuds eller avbryts får besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen endast i samband med huvudsaken.

Ett beslut om en tillsynsplan enligt 6 § 2 mom. är verkställbart även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

På verksamhet som en kommun ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), om inte något annat bestäms genom lag.

Den som i samband med tillsynen över att denna lag iakttas har tagit del av uppgifter om någon enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning, affärs- eller yrkeshemlighet eller en enskilds personliga förhållanden får utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna till de myndigheter som nämns i 4, 5 och 7 § eller till någon annan myndighet som behöver information för fullgörande av myndighetsuppgifter som gäller hälsoskyddet samt till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott.

Testet sker enligt testdeltagarens val antingen på finska eller svenska. Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral kan bestämma om uppläggningen av testet, bedömningen av godkänt genomgående av test och testintygets innehåll.

Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral övervakar testarnas verksamhet. Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral kan återkalla godkännandet av en testare, om testaren i väsentlig grad bryter mot de bestämmelser som gäller verksamheten och inte trots Social- och hälsovårdens produkttillsynscentrals uppmaning har rättat till sin verksamhet inom utsatt tid.

Testaren har rätt att för testet ta ut en avgift som högst motsvarar de faktiska kostnaderna för anordnandet av testet. På testare som fullgör uppgifter enligt denna paragraf tillämpas det som i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om jäv för tjänsteman.

Närmare bestämmelser om testarnas behörighet och förutsättningarna för godkännande som testare utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Genom denna lag upphävs hälsovårdslagen av den 27 augusti 1965 (469/65) jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Ärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft skall handläggas och avgöras enligt de stadganden som gällde vid ikraftträdandet.

Verksamhet för vilken har erhållits sådant godkännande eller tillstånd som hälsovårdslagen förutsätter anses bli idkad med stöd av denna lag. Tillstånd som har meddelats med stöd av 26 § hälsovårdslagen upphör emellertid att gälla fem år efter att denna lag har trätt i kraft, om inte verksamheten har inletts därförinnan.