Sådana i 2 § 1 mom. narkotikalagen (1289/93) avsedda växter som betraktas som narkotika är, utom de som nämns i 1961 års allmänna narkotikakonvention (FördrS 43/65), dessutom khatväxten (Catha Edulis), kaktusväxter som innehåller meskalin och Psilocybesvampar.

I tillstånd att tillverka narkotika skall ingå tillverkarens namn, adress och yrke eller verksamhetsområde tillverkningsort, benämningen på den narkotika som tillverkas och eventuell allmän internationell benämning samt arten av ämnet och tillåten tillverkningsmängd, föreskrift om den tid inom vilken tillverkningen skall ske samt andra nödvändiga villkor för tillverkningen. I tillståndet skall nämnas att narkotikan skall användas för medicinskt eller vetenskapligt ändamål, till förebyggande av narkotikabrott eller för främjande av undersökningen av narkotikabrott.

I importtillstånd för narkotika skall ingå dess benämning och eventuella allmänna internationella benämning, den mängd som skall importeras, importörens och avsändarens namn och adress samt importörens yrke eller verksamhetsområde. I tillståndet skall även anges den tid inom vilken importen skall ske samt andra nödvändiga villkor för importen. Om narkotika importeras i form av en beredning, skall i tillståndet dessutom uppges beredningens benämning, ifall en sådan finns, samt läkemedelsformen. I importtillståndet skall nämnas att narkotikan kommer att användas för medicinskt eller vetenskapligt ändamål, till förebyggande av narkotikabrott eller för främjande av undersökningen av narkotikabrott. importtillståndet kan även bestämmas hur narkotikan skall importeras. Sökanden skall utom importtillståndsbeslutet ges ett importbevis för att kunna utverka exporttillstånd hos behörig myndighet i avsändningslandet.

Importtillståndet för narkotika som nämns i förteckningarna I – IV i konventionen angående psykotropiska ämnen (FördrS 60/1976) skall dessutom överensstämma med ett formulär som fastställts av Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råds kommission för narkotika.

Ämnen som nämns i förteckning I i konventionen angående psykotropiska ämnen får inte importeras för uppbevaring i tullager.

Då narkotika som förutsätter importtillstånd har importerats eller den tid som bestämts för importen har löpt ut, skall läkemedelsverket till behörig myndighet i exportlandet återsända kopian av exporttillståndet med anteckning om hur mycket som har importerats av den narkotikamängd som nämns i tillståndet.

Till ansökan om exporttillstånd för narkotika skall fogas ett bevis som en myndighet i det aktuella landet utfärdat över att import till detta land av det parti som skall exporteras är tillåten.

I exporttillståndet skall uppges narkotikans benämning och eventuella internationella allmänna benämning den mängd som skall exporteras, exportörens och mottagarens namn och adress samt den tid inom vilken exporten skall ske. Om narkotikan exporteras i form av en beredning, skall i tillståndet dessutom uppges beredningens benämning, om en sådan finns, samt läkemedelsformen. I exporttillståndet skall även uppges importtillståndets nummer och datum samt den myndighet som utfärdat det. I exporttillståndet kan även bestämmas hur narkotikan skall exporteras.

Sökanden ges en kopia av exporttillståndet som skall fogas till försändelsen. Läkemedelsverket skall sända en kopia av tillståndet till behörig myndighet i importlandet.

Exporttillståndet för narkotika som nämns i förteckningarna I – IV i konventionen angående psykotropiska ämnen skall överensstämma med ett formulär som fastställts av Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råds kommission för narkotika.

Det tillstånd som avses i 4 och 5 §§ narkotikalagen och berättigar till tillverkning, import och export av narkotika som nämns i förteckningarna och II i 1961 års allmänna narkotikakonvention får inte beviljas för tillverkning, import eller export av en större mängd narkotika än vad som för den internationella narkotikakontrollkommittén uppgetts komma att bli använt för det nämnda ändamålet under året.

Om det vid årets utgång framgår att de tillverkade och importerade mängderna under något år överstiger den mängd som nämns i 1 mom., skall varje vid utgången av året kvarstående överskott avräknas från den mängd som får tillverkas eller importeras under följande år.

Den mängd som uppgetts behövas för omvandling skall om möjligt helt och hållet användas till detta ändamål under det år uppskattningen avser. I annat fall avräknas den oförbrukade delen från den uppskattade mängden för följande år.

Beredningar som nämns i förteckning III i 1961 års allmänna narkotikakonvention är befriade från tillståndsplikten för import och export av narkotika.

Befriade från tillståndsplikten för import och export av narkotika är utöver vad som stadgas i 1 mom. sådana kombinerade beredningar som innehåller något annat psykotropiskt ämne än ett sådant som ingår i förteckning I i konventionen angående psykotropiska ämnen och vilkas sammansättning är sådan att det inte finns fara för missbruk eller faran endast är obetydlig och det inte ur beredning är lätt att utvinna ett ovan nämnt ämne i sådan mängd att det kan leda till missbruk. Läkemedelsverket beslutar närmare om dessa beredningar.

7 § har upphävts genom F 4.12.1998/927.

Stadgandena om import och export i narkotikalagen och denna förordning tillämpas inte, med undantag av 12 § narkotikalagen, på sådana begränsade mängder av de narkotika som avses i förteckningarna I–III i 1961 års allmänna narkotikakonvention, förteckningarna II–IV i konventionen angående psykotropiska ämnen och i 6 § 2 mom. denna förordning, som finns ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik och som kan behövas under resan för första hjälp eller i nödsituationer.

Narkotikan skall förvaras i en förseglad förstahjälpslåda i ett låst medicinskåp, och ansvarig för den är på fartyg befälhavaren och i luftfartyg den som ansvarar för förstahjälpslådan eller medicinskåpet. De nämnda stadgandena tillämpas inte heller på sådana små mängder av ovan avsedda narkotika som resande i form av läkemedel medför som medicin för personligt bruk.

Tillstånd av läkemedelsverket enligt 7 § 3 mom. narkotikalagen krävs för tillverkning, import, export, transitobefordran, saluhållande, lagring och distribution av ämnen som ingår i förteckning I i bilagan till konventionen mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, vilken ingicks i Wien den 20 december 1988, nedan Wienkonventionen. Tillstånd krävs även för exporttransaktioner, till land, som inte hör till Europeiska unionen, med ämnen som ingår i förteckningarna i bilagan till konventionen enligt vad som stadgas i 9 c och 9 d §§.

Anmälan till läkemedelsverket enligt 7 § 3 mom. narkotikalagen krävs i de fall som nämns i 9 e §.

Tillstånd eller anmälan krävs inte för tillverkning av, handel med eller annan hantering av läkemedelspreparat eller andre sådana preparat som är sammansatta så att de ämnen som ingår i förteckningarna i bilagan till Wienkonventionen inte med lätthet kan användas eller separeras, och inte heller för lagring eller annan hantering av ämnena i fråga i samband med tillverkningen.

Om de uppgifter som lämnas när tillstånd söks förändras senare, skall förändringarna meddelas läkemedelsverket.

Ett beviljat exporttillstånd skall fogas till exportförsändelsen och uppvisas för tullmyndigheterna på den plats där tulldeklarationen för export inlämnas. Tullmyndigheten skall kontrollera att uppgifterna i tillståndet överensstämmer med försändelsen och på tillståndet anteckna datum då tulldeklarationen för export har inlämnats samt återsända tillståndet till läkemedelsverket.

Annan export till land som inte hör till Europeiska unionen av ämnen som ingår i förteckning II i bilagan till Wienkonventionen än sådan som nämns i 9 c § är tillåten, om läkemedelsverket har beviljat ett allmänt exporttillstånd.

Om de uppgifter som lämnas när tillstånd söks förändras senare, skall förändringarna meddelas läkemedelsverket.

En kopia av beviljat allmänt exporttillstånd skall fogas till varje exportförsändelse och uppvisas för tullmyndigheterna på den plats där tulldeklarationen för export inlämnas. Tullmyndigheten skall kontrollera att uppgifterna i tillståndet överensstämmer med försändelsen och på kopian anteckna datum då tulldeklarationen för export har inlämnats. Tullmyndigheten skall förvara tillståndskopiorna i minst tre år från utgången av det kalenderår då exporten ägde rum.

Den som tillverkar, importerar, exporterar, transitobefordrar, saluhåller, lagrar och distribuerar ämnen som ingår i förteckning II i bilagan till Wienkonventionen, eller ättiksyraanhydrid eller kaliumpermanganat, skall göra anmälan om verksamheten till läkemedelsverket. En anmälan som gäller tillverkning, saluhållande, lagring eller distribution skall innehålla samma uppgifter som en ansökan om tillstånd enligt 9 a § och en anmälan som gäller import- eller exportverksamhet mellan Finland och sådant land, som inte år medlem i Europeiska unionen eller idkande av transitobefordran mellan sådana länder vilka inte hör till Europeiska unionen samma uppgifter som en ansökan om tillstånd enligt 9 b §.

Med avvikelse från 1 mom. gäller anmälningsskyldigheten i fråga om aceton, etyleter, metyletylketon, svavelsyra, klorvätesyra och toluen dock endast export från Finland till land, som inte hör till Europeiska unionen och härvid endast då mängden av det ämne som exporteras eller, om det är fråga om en blandning, mängden av ifrågavarande ämne i den blandning som exporteras under ett kalenderår överstiger följande mängder: aceton 50 kg, etyleter 20 kg, metyetylketon 50 kg, svavelsyra 100 kg, klorvätesyra 100 kg, toluen 50 kg.

Om de uppgifter som lämnas när anmälan görs förändras senare, skall även förändringarna meddelas läkemedelsverket.

Läkemedelsverket förser de internationella övervakningsmyndigheterna med de uppskattningar och uppgifter som förutsätts i 1961 års allmänna narkotikakonvention, konventionen angående psykotropiska ämnen och konventionen mot olaglig hantering av narkotika och psykotropiska ämnen, vilken ingicks i Wien den 20 december 1988.

Läkemedelsfabriker och läkemedelspartiaffärer far inte ha mera narkotika i lager än vad som behövs för normal användning eller försäljning med beaktande av rådande marknadsföringsförhållanden.

Av förpackningar för narkotika skall framgå ämnets benämning enligt hur det uppges i förteckningarna i 1961 års allmänna narkotikakonvention eller konventionen angående psykotropiska ämnen. Av förpackningen för narkotika som är avsedda för försäljning skall dessutom framgå ämnets eller beredningens narkotikahalt.

3 mom. har upphävts genom F 15.7.1994/651.

Av förpackningar för ämnen som kan användas vid tillverkning av narkotika skall framgå ämnets benämning enligt hur det uppges i förteckningarna i bilagan till Wienkonventionen.

Informationsskyldigheten enligt 2 mom. gäller antranilsyra, fenylättiksyra, kaliumpermanganat, piperidin och ättiksyraanhydrid då försändelserna eller överlåtelserna överstiger följande mängder: antranilsyra och dess salter 1 kg, fenylättiksyra och dess salter 1 kg, kaliumpermanganat 100 kg, piperidin och dess salter 0,5 kg och ättiksyraanhydrid 100 l.

Handlingarna enligt 2 och 4 mom. skall förvaras i minst tre år från utgången av det kalenderår under vilket överlåtelsen eller försändelsen ägde rum.

Läkemedelsverket skall tillhandahålla dags aktuella förteckningar över narkotika och ämnen som används vid tillverkningen av narkotika samt beredningar som avses i 6 § 2 mom. samt informera om ändringar som gäller dessa.

Om någon döms till straff för ett brott som avses i 50 kap. strafflagen, skall domstolen tillställa läkemedelsverket en kopia av utslaget i målet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.