2 mom. har upphävts genom L 9.12.2016/1064.

3 mom. har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

Försäljningen anses inte vara rörelsemässig, om vederlaget för försäljningen är lön som avses i 13 § lagen om förskottsuppbörd (1118/1996).

5 mom. har upphävts genom L 9.1.2009/6.

Med Finland avses i denna lag Finlands mervärdesskatteområde enligt Europeiska gemenskapernas lagstiftning samt landskapet Åland, och med utlandet alla andra områden.

Med medlemsstat och gemenskapen avses medlemsstaternas och gemenskapens mervärdesskatteområde enligt Europeiska gemenskapernas lagstiftning.

Om de undantag som gäller landskapet Åland i fråga om stadgandena i denna lag stadgas i lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996).

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) på sådan försäljning som nämns i 1 § är den som sålt varorna eller tjänsterna, om inte något annat föreskrivs i 2 a, 8 a–8 d eller 9 §.

Om skyldigheten att betala skatt på import av varor stadgas i 9 kap. och om skyldigheten att betala skatt på överföring av varor från upplagringsförfarande i 72 m §.

Skattskyldig för sådan vidareförsäljning av varor som nämns i 72 g § är köparen, om säljarens faktura överensstämmer med 209 e § eller, om det är fråga om en sådan situation som avses i 209 a § 4 mom., med en bestämmelse i försäljarens etableringsmedlemsstat som motsvarar 209 e §.

Skattskyldig för ett sådant gemenskapsinternt varuförvärv som nämns i 1 § 1 mom. 3 punkten är den som gjort förvärvet.

Säljaren är inte skattskyldig om det innevarande kalenderårets och det föregående kalenderårets omsättning är högst 20 000 euro, förutsatt att säljaren inte på egen anmälan har registrerats som skattskyldig.

I omsättningen enligt 1 mom. inräknas summan av den skattepliktiga försäljningen, den enligt 38 d, 56, 58, 70, 70 b, 71, 72 och 72 a–72 e § skattefria försäljningen, överlåtelser av fastigheter eller rättigheter som hänför sig till fastigheter samt försäljningen av finansiella tjänster enligt 41 § och försäkringstjänster enligt 44 §. I omsättningen inräknas inte försäljning av finansiella tjänster och försäkringstjänster som har karaktären av bitransaktioner och inte heller försäljning av anläggningstillgångar.

I den omsättning som avses i 1 mom. inräknas det mervärdesskattefria värdet av den försäljning som avses i 2 mom.

Säljaren är inte skattskyldig om räkenskapsperiodens omsättning är högst 15 000 euro, förutsatt att säljaren inte på egen anmälan har registrerats som skattskyldig.

I omsättningen enligt 1 mom. inräknas summan av den skattepliktiga försäljningen, den enligt 38 d, 56, 58, 70, 70 b, 71, 72 och 72 a–72 e § skattefria försäljningen, överlåtelser av fastigheter eller rättigheter som hänför sig till fastigheter samt försäljningen av finansiella tjänster enligt 41 § och försäkringstjänster enligt 44 §. I omsättningen inräknas inte försäljning av finansiella tjänster och försäkringstjänster av accessorisk karaktär eller försäljning av anläggningstillgångar.

Om säljarens räkenskapsperiod är kortare eller längre än 12 månader, betraktas som räkenskapsperiodens omsättning enligt 1 mom. det belopp som fås när räkenskapsperiodens omsättning multipliceras med 12 och divideras med det antal månader som räkenskapsperioden omfattar. Som månader räknas hela kalendermånader.

Bestämmelserna i 3 § tillämpas på en utlänning som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i en annan medlemsstat än Finland endast om det innevarande kalenderårets och det föregående kalenderårets omsättning i unionen är högst 100 000 euro, förutsatt att utlänningen inte på egen anmälan har registrerats som skattskyldig.

I omsättningen i Europeiska unionen enligt 1 mom. inräknas värdet av de transaktioner som görs inom gemenskapens territorium och som avses i artikel 288.1 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet). I omsättningen inräknas inte de finansiella tjänster och försäkrings- och återförsäkringstjänster som har karaktären av bitransaktioner och som avses i artikel 288.1 led e i det direktivet eller den avyttring av materiella eller immateriella anläggningstillgångar som avses i artikel 288.2.

I den omsättning som avses i 1 mom. inräknas det mervärdesskattefria värdet av den försäljning som avses i 2 mom.

Ett sådant allmännyttigt samfund som avses i inkomstskattelagen (1535/1992) är skattskyldigt endast om den inkomst som har erhållits från en sådan verksamhet som det bedrivit enligt nämnda lag anses som skattepliktig näringsinkomst för samfundet. Ett allmännyttigt samfund är dock skattskyldigt för tagande i eget bruk av restaurang- eller cateringtjänster enligt de förutsättningar som bestäms i 25 a § och för tagande i eget bruk av tjänst som hänför sig till besittande av fastighet enligt de förutsättningar som bestäms i 32 §.

Ett sådant religionssamfund som nämns i inkomstskattelagen är inte skyldig att betala skatt för verksamhet som avses i 23 § 3 mom. i den nämnda lagen.

De universitet som avses i 1 § i universitetslagen (558/2009), Helsingfors universitet inbegripet, och yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 5 § i yrkeshögskolelagen (932/2014) är skyldiga att betala skatt för sådan verksamhet som avses i 1 § i denna lag.

Staten, välfärdsområdena och kommunerna är skattskyldiga för verksamhet som nämns i 1 §.

Staten och kommunerna är skattskyldiga för verksamhet som nämns i 1 §.

Staten, välfärdsområdena och kommunerna är skyldiga att betala skatt för byggtjänster som enligt 33 § tagits i eget bruk även då överlåtelsen av fastigheten inte är rörelsemässig.

Välfärdsområden och kommuner är skyldiga att betala skatt på försäljning av varor som skaffats för anläggningstillgångar och för sådan användning som berättigar till återbäring enligt 130 §, även då försäljningen inte är rörelsemässig.

En kommun är skyldig att betala skatt på persontrafikverksamhet som den bedriver eller ordnar även då verksamheten inte idkas i form av affärsrörelse.

Statliga affärsverk, Försörjningsberedskapscentralen, Finlands Bank och Folkpensionsanstalten är särskilt skattskyldiga för sin verksamhet enligt 1 §.

Vad som nedan stadgas om staten tillämpas inte på de inrättningar som nämns i 1 mom.

På samkommuner samt på landskapet Åland och de kommuner som hör till landskapet Åland tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om kommuner.

På välfärdssammanslutningar samt på Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som har organiseringsansvaret för social- och hälsovården och räddningsväsendet, tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden.

Skattskyldig för i 43 c § 1 mom. avsedd skattepliktig försäljning av i 43 b § 1 mom. nämnt investeringsguld samt för försäljning av guldmaterial och halvfärdiga guldprodukter med en renhet av minst 325 tusendelar är köparen, om denne har införts i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 §. Skatt behöver inte betalas om staten är köpare.

Skattskyldig för försäljningen av en utsläppsrätt är köparen, om köparen har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga.

Med utsläppsrätt avses de utsläppsrätter för växthusgaser som definieras i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG och som kan överlåtas i enlighet med artikel 12 i nämnda direktiv, samt andra enheter som är gångbara i handel med utsläppsrätter och som aktörerna kan använda för att följa ovan nämnda direktiv.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas emellertid inte, om försäljningen är skattefri vid tillämpningen av 3 §.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas dock inte på tjänster som avser maskiner, utrustning eller inventarier som används för en särskild verksamhet som bedrivs på en fastighet.

Skattskyldig för försäljningen av skrot och avfall som avses i 2 mom. är köparen, om köparen är en näringsidkare som har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas emellertid inte, om försäljningen är skattefri med stöd av 3–5 §.

Om en utlänning inte i Finland har ett fast driftställe, och han inte med stöd av 12 § 2 mom. har ansökt om att bli skattskyldig, är köparen skyldig att betala skatt på de varor och tjänster som utlänningen har sålt i Finland. Skatt behöver inte betalas om staten är köpare.

Vad som föreskrivs i 2 mom. 1 punkten tillämpas dock inte i en situation som avses i 8 c §.

Vad som sägs i 1 mom. tillämpas trots att en utlänning har fast driftställe i Finland om driftstället inte deltar i försäljningen i fråga.

Med utlänning avses en näringsidkare som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet utomlands.

11 § har upphävts genom L 27.6.2014/505.

Den som bedriver rörelse kan oberoende av vad som föreskrivs i 3–5 §, 45 § 1 mom. 1 och 2 punkten samt 60 § bli skattskyldig på ansökan.

En utlänning kan utan hinder av 9 §, under de förutsättningar som stadgas i 173 a §, på ansökan bli skattskyldig för sin försäljning i Finland.

Om rätten att på ansökan bli skattskyldig för fastighetsupplåtelse stadgas i 30 §.

Om två eller flera parter i avsikt att bedriva rörelse har bildat en sådan sammanslutning som är avsedd att vara verksam till förmån för delägarna gemensamt, är sammanslutningen skattskyldig för verksamheten.

Skatteförvaltningen kan på ansökan av två eller flera näringsidkare bestämma att dessa när lagen tillämpas ska behandlas som en enda näringsidkare (skattskyldighetsgrupp). Näringsidkarna ska ha etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ha ett fast driftställe i Finland.

En förutsättning för att ansökan skall godkännas är att näringsidkarna är nära förbundna med varandra i finansiellt, ekonomiskt och administrativt hänseende.

En näringsidkare kan bara höra till en enda skattskyldighetsgrupp.

Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. skall bestämmelserna om faktura i denna lag tillämpas särskilt på varje näringsidkare.

En skattskyldighetsgrupp ska meddela vilken till gruppen hörande näringsidkare som ska vara skyldig att uppfylla deklarationsskyldigheten enligt 4 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) och betalningsskyldigheten enligt 6 kap. i den lagen.

Ett renbeteslag som avses i renskötsellagen (848/90) och renägare som hör till renbeteslaget behandlas vid mervärdesbeskattningen i fråga om renhushållningen som en enda näringsidkare (renbeteslagsgrupp). Om en renägare som hör till en renbeteslagsgrupp tar varor eller tjänster i eget bruk tillämpas 22 a §.

Renbeteslaget och de renägare som hör till renbeteslaget är ansvariga för renbeteslagsgruppens skatt.

Ett renbeteslag är skyldigt att fullgöra renbeteslagsgruppens deklarationsskyldighet enligt 4 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och betalningsskyldigheten enligt 6 kap. i den lagen.

4 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/773.

5 mom. har upphävts genom L 11.6.2010/529.

Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. skall bestämmelserna om faktura i denna lag tillämpas särskilt på varje näringsidkare.

Ett konkursbo är separat skattskyldigt för den rörelse som det bedriver självständigt efter det att näringsidkaren har försatts i konkurs.

Varor och tjänster där försäljningen pågår kontinuerligt anses vara levererade eller utförda enligt 1 mom. 1 punkten vid utgången av redovisningsperioden för den enskilda prestationen.

Sådan försäljning av tjänster enligt 65 § där köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, är skyldig att betala skatt enligt 9 § 1 mom. och där tillhandahållandet pågår kontinuerligt i mer än ett år, men som inte ger upphov till avräkningar eller betalningar under den perioden, ska på det sätt som avses i 1 mom. 1 punkten anses vara utförd vid utgången av varje kalenderår, fram till dess att tillhandahållandet upphört.

En i 29 § 1 mom. 10 punkten avsedd helhetstjänst anses vara utförd enligt 1 mom. 1 punkten vid utgången av redovisningsperioden för den enskilda tjänsteprestationen.

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2010/1392.

Skyldigheten att betala skatt på ett gemenskapsinternt varuförvärv uppkommer när förvärvet är gjort. En vara har förvärvats vid den tidpunkt då varan har mottagits eller skulle ha tagits i eget bruk.

Om de varor som köps genom gemenskapsinternt varuförvärv levereras till köparen som en kontinuerlig leverans i mer än en kalendermånad, anses varorna i enlighet med 1 mom. ha mottagits vid utgången av varje kalendermånad.

Det som bestäms i 15 § 1 mom. 2 punkten och 2 mom. tillämpas inte på sådan gemenskapsintern försäljning av varor som avses i 72 b §.

Om de varor som säljs genom gemenskapsintern försäljning levereras som en kontinuerlig leverans i mer än en kalendermånad, anses varorna i enlighet med 15 § 1 mom. 1 punkten ha levererats vid utgången av varje kalendermånad.

Skyldigheten att betala skatt på sådan försäljning av varor som avses i 19 b § för den näringsidkare som möjliggör försäljningen och på den försäljning som den näringsidkaren bedriver för köparen uppkommer vid den tidpunkt när köparens betalning godkänns.

Med vara avses materiella föremål samt elektricitet, gas, värme, kyla och andra med dem jämförbara energinyttigheter. Med tjänst avses allt annat som kan säljas i form av rörelse.

Med försäljning av vara avses överlåtelse av äganderätten till en vara mot vederlag.

Med försäljning av tjänst avses utförande eller annan överlåtelse av en tjänst mot vederlag.

Som varuförsäljning anses också att en vara som hör till tillgångarna för en rörelse som en näringsidkare bedriver i Finland överförs till en annan medlemsstat för näringsidkarens transaktioner.

Om någon av de förutsättningar som nämns i 1 mom. upphör, anses varan ha blivit överförd till den andra medlemsstaten så som nämns i 18 a §.

En näringsidkare anses inte sälja en vara så som avses i 18 a §, om näringsidkaren överför varan genom arrangemang med avropslager. I stället anses näringsidkaren sälja den vara som näringsidkaren överfört genom dessa lagerarrangemang som gemenskapsintern försäljning mot vederlag i enlighet med 72 b § 1 mom. vid den tidpunkt då den näringsidkare som varan var avsedd att säljas till övertar äganderätten till varan.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om den näringsidkare som varan var avsedd för när transporten inleddes tillämpas också på en annan näringsidkare som trätt i dennes ställe med ett motsvarande avtal, om den näringsidkare som överför varan känner till den andra näringsidkarens identitet och mervärdesskattenummer vid ersättningstillfället och gör en anteckning om ersättandet i den förteckning som avses i 209 s § 2 mom.

Om varan inte har sålts till den näringsidkare som avses i 2 mom. 3 punkten och ingen av de situationer som anges i 18 d § har uppstått inom 12 månader från det att varan ankom till den medlemsstat där transporten upphörde, ska varan med avvikelse från 1 mom. anses ha blivit såld så som avses i 18 a §. Försäljningen anses då ha skett dagen efter 12-månadersperiodens utgång. Ingen försäljning anses emellertid ha skett om varan inte har sålts mot vederlag och varan senast den nämnda dagen har återsänts till Finland, och det har gjorts en anteckning om detta i den förteckning som avses i 209 s § 2 mom.

Med voucher avses ett instrument för vilket det finns en skyldighet att godta det som vederlag eller partiellt vederlag för försäljning av varor eller tjänster och där de varor och tjänster som instrumentet avser eller de potentiella försäljarnas identitet anges antingen på själva instrumentet eller i tillhörande dokumentation, såsom i användningsvillkoren. Frimärken betraktas inte som vouchrar.

Ett instrument som getts ut av en näringsidkare som säljer telekommunikationstjänster och som kan användas som vederlag för bland annat dessa tjänster betraktas som en voucher, vilket ändå inte påverkar tillämpningen av 41 och 42 § på försäljningen av separata tjänster som utgivaren eventuellt tillhandahåller med hjälp av instrumentet.

Med enfunktionsvoucher avses en voucher där beloppet av den mervärdesskatt som ska betalas på försäljningen av de varor och tjänster som vouchern avser och försäljningslandet för varorna och tjänsterna är känt vid tidpunkten för utställandet av vouchern. Med flerfunktionsvoucher avses en annan voucher än en enfunktionsvoucher.

En överlåtelse av en voucher utgör inte försäljning av en vara eller en tjänst separat från försäljningarna av de varor eller tjänster som vouchern avser. Försäljningen av en eventuell separat tjänst som hänför sig till distributionen av vouchern omfattas av beskattning i enlighet med de allmänna bestämmelserna.

Det vederlag för försäljningen av en enfunktionsvoucher som den som säljer de varor eller tjänster som vouchern avser erhållit betraktas som vederlag eller en del av det enligt 15 § 1 mom. 2 punkten för försäljningen av dessa varor och tjänster.

När en skattskyldig som inte är skyldig att godta en enfunktionsvoucher som vederlag eller partiellt vederlag för försäljning av varor eller tjänster överlåter vouchern i eget namn, anses denne sälja de varor och tjänster som vouchern avser till den som köper vouchern. Detta tillämpas endast om det är klart att voucherns värde täcker hela vederlaget för försäljningen av de varor eller tjänster som vouchern avser.

En näringsidkare som är skyldig att godta en enfunktionsvoucher som vederlag för försäljning av varor eller tjänster, anses ha sålt varorna eller tjänsterna till en sådan skattskyldig som i enlighet med 3 mom. anses ha sålt dem till den som köper vouchern.

När en vara eller tjänst i ett ombuds namn säljs för huvudmannens räkning anses ombudet ha sålt varan eller tjänsten till köparen och huvudmannen ha sålt den till ombudet.

När en vara eller tjänst i ett ombuds namn köps för huvudmannens räkning anses ombudet ha sålt varan eller tjänsten till huvudmannen och försäljaren ha sålt den till ombudet.

Med gemenskapsintern distansförsäljning av varor avses försäljning där säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varor till köparen från en medlemsstat till en annan.

Med distansförsäljning av varor som importeras avses försäljning där säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varor från en stat utanför gemenskapen till en köpare i någon medlemsstat.

En vara anses transporterad av säljaren eller för säljarens räkning också när säljaren indirekt deltar i transporten av varan.

Försäljning av punktskattepliktiga varor är distansförsäljning endast när köparen är en privatperson.

Som försäljning betraktas inte sådan överlåtelse av varor och tjänster i samband med att en rörelse överlåts helt eller delvis som sker till den som fortsätter rörelsen och denne tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som berättigar till avdrag.

Som försäljning betraktas inte heller överlåtelse av varor och tjänster i samband med en konkurs, om överlåtelsen under de förutsättningar som anges i 1 mom. sker till konkursboet, vilket fortsätter rörelsen.

Om den som fortsätter rörelsen tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som endast delvis berättigar till avdrag, tillämpas 1 och 2 mom. endast till den del de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

En i 1–3 mom. avsedd person som fortsätter rörelsen anses vara efterträdare till överlåtaren.

På överlåtelse av en fastighet i samband med överlåtelse av rörelse helt eller delvis tillämpas vad som föreskrivs i 121 i §.

Som försäljning anses också att en vara eller en tjänst tas i eget bruk så som 21–26 §§ stadgar.

Vad 1 mom. stadgar om varor i eget bruk tillämpas endast om avdrag har kunnat göras för varan eller om varan har tillverkats i samband med den skattskyldiges rörelse.

När skattskyldigheten upphör betalas skatt på de varor som finns kvar i den skattskyldiges besittning, på samma sätt som på varor som tas i eget bruk.

När skattskyldigheten upphör betalas skatt på de tjänster som finns kvar i den skattskyldiges besittning, på samma sätt som på tjänster som tas i eget bruk.

På uttag av varor eller tjänster betalas inte skatt då näringsidkaren i ringa mån tar ut varor eller tjänster för sin egen eller sin familjs privata konsumtion.

I 31, 31 a, 32 och 33 § föreskrivs det om eget bruk av vissa tjänster som har samband med fastigheter.

På eget bruk av nyttjanderätten till en vara som ägs av en näringsidkare tillämpas vad som 21 § stadgar om eget bruk av varor.

En överlåtelse i form av ett varuprov eller en sedvanlig reklamgåva betraktas inte som eget bruk av varan.

En restaurang- eller cateringtjänst som överlåts till personalen anses tagen i eget bruk även när tjänsten inte överlåts i samband med skattepliktig rörelse och motsvarande tjänster inte säljs till utomstående.

Staten ska inte betala skatt på eget bruk av en vara eller tjänst. Staten ska dock betala skatt på eget bruk av en restaurang- eller cateringtjänst i de fall som avses i 25 a § och på eget bruk av en byggtjänst i de fall som avses i 31 § 1 mom. och 33 §.

Med ett gemenskapsinternt varuförvärv avses ett förvärv mot vederlag av äganderätten till ett löst föremål, om säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar föremålet till köparen från en medlemsstat till en annan.

Ett förvärv av en vara betraktas inte som ett gemenskapsinternt förvärv om det är fråga om sådan försäljning som nämns i 19 a §, 63 § 3 mom. eller i 63 e §.

Om någon av de förutsättningar som nämns i 1 mom. upphör, anses varan ha blivit överförd till Finland så som nämns i 26 a § 2 mom. 1 eller 2 punkten.

Paragrafens 2 mom. gäller inte förvärvav nya transportmedel eller accispliktiga varor.

Det är inte heller fråga om ett gemenskapsinternt förvärv, om det på försäljningen av varan i den stat där transporten har inletts har tillämpats ett förfarande som motsvarar det förfarande som nämns i 79 a §. En förutsättning för skattefrihet är att det på ett försäljningsverifikat som givits av en utländsk återförsäljare finns en anteckning om att ovan nämnda förfarande har tillämpats på försäljningen.

Som transportmedel betraktas dock inte sådana fartyg eller luftfartyg som med stöd av 58 § eller 70 § 1 mom. 6 punkten kan säljas skattefritt.

Med punktskattepliktiga (accispliktiga) varor avses i denna lag sådana varor som nämns i 3 § i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994), 2 § 1 mom. i lagen om tobaksaccis (1470/1994), 2 § 1 mom. i lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994) och 2 § 2 punkten a och c underpunkten i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996), med undantag för sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom gemenskapens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät.

Skatteförvaltningen beslutar på ansökan av en sådan köpare som avses i 26 c § 2 mom. 2 punkten att köparens förvärv ska betraktas som gemenskapsinterna förvärv, även om förvärvens värde inte överstiger det belopp som nämns i lagrummet i fråga.

En vara anses ha blivit transporterad från en medlemsstat så som nämns i 26 a § 1 mom. också om transporten utgår från en stat utanför gemenskapen och slutar i en annan medlemsstat än den till vilken varorna har importerats, om importören är en juridisk person som inte är näringsidkare.

En näringsidkare anses inte göra ett gemenskapsinternt varuförvärv så som avses i 26 a § 2 mom. om näringsidkaren överför varan genom arrangemang med avropslager. I stället anses den näringsidkare som varan är avsedd för göra ett gemenskapsinternt förvärv mot vederlag så som avses i 26 a § 1 mom. vid den tidpunkt då näringsidkaren övertar äganderätten till den vara som överförts genom dessa lagerarrangemang.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om den näringsidkare som varan var avsedd för när transporten inleddes tillämpas också på en annan näringsidkare som trätt i dennes ställe med ett motsvarande avtal, om den näringsidkare som överför varan känner till den andra näringsidkarens identitet och finska mervärdesskattenummer vid ersättningstillfället och gör en anteckning om ersättandet i en sådan förteckning enligt lagstiftningen i den medlemsstat där transporten inleds som motsvarar den förteckning som avses i 209 s § 2 mom.

Om varan inte har sålts till den näringsidkare som avses i 2 mom. 3 punkten och ingen av de situationer som anges i 26 i § har uppstått inom 12 månader från det att varan ankom till Finland, ska den som överfört varan, med avvikelse från 1 mom., anses ha gjort ett gemenskapsinternt varuförvärv i enlighet med 26 a § 2 mom. Det gemenskapsinterna förvärvet anses då ha skett dagen efter 12-månadersperiodens utgång. Inget gemenskapsinternt förvärv anses emellertid ha skett om varan inte har sålts mot vederlag och varan senast den nämnda dagen har återsänts till den medlemsstat där transporten inleddes, och det har gjorts en anteckning om detta i en sådan förteckning i den medlemsstaten som motsvarar den förteckning som avses i 209 s § 2 mom.

Om försvarsmakten i en medlemsstat eller i en stat som är part i nordatlantiska fördraget, för användning av försvarsmaktens väpnade styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, tar sådana varor i bruk som inte skulle vara berättigade till skattefrihet enligt 94 § 1 mom. 24 punkten om det var fråga om import till Finland, ska användningen likställas med gemenskapsinternt varuförvärv mot vederlag. Detta gäller endast varor vars förvärv eller import ursprungligen har befriats från skatt med stöd av 72 d § 4 eller 5 mom., 94 § 1 mom. 24 punkten eller 129 c § eller motsvarande bestämmelser i en annan medlemsstat.

Om försvarsmakten i en medlemsstat, för användning av försvarsmaktens väpnade styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, tar sådana varor i bruk som inte skulle vara berättigade till skattefrihet enligt 94 § 1 mom. 24 punkten om det var fråga om import till Finland, ska användningen likställas med gemenskapsinternt varuförvärv mot vederlag. Detta gäller endast varor vars förvärv eller import ursprungligen har befriats från skatt med stöd av 72 d § 5 mom., 94 § 1 mom. 24 punkten eller 129 c § eller motsvarande bestämmelser i en annan medlemsstat.

Skatt betalas inte på försäljning av fastigheter eller på överlåtelse av arrenderätt, hyresrätt, servitutsrätt eller någon annan motsvarande rättighet som gäller en fastighet.

Skatt betalas inte heller på överlåtelse av elektricitet, gas, värme, vatten eller någon motsvarande nyttighet i samband med överlåtelse av skattefri nyttjanderätt till en fastighet.

Med fastighet avses fast egendom enligt definitionen i artikel 13b i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt.

Med helhetstjänst enligt 1 mom. 10 punkten avses en samling tjänster bestående av plane-rings-, bygg-, finansierings- och underhållstjänster som gäller en väg, järnväg, byggnad eller bestående konstruktion samt till dem eller till deras användning omedelbart anslutande lösöre och för vilken vederlaget bestäms enligt objektets användning eller användbarhet.

För överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet betalas med avvikelse från 27 § skatt, om överlåtaren ansöker om att bli skattskyldig för denna verksamhet. Skattskyldigheten gäller endast den fastighet eller den del av en fastighet som nämns i ansökan. Skattskyldigheten förutsätter att fastigheten fortlöpande används för verksamhet som berättigar till avdrag enligt 10 kap. eller att fastigheten används av staten, av ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen, av ett yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 5 § i yrkeshögskolelagen eller av en privat anordnare av yrkesutbildning som avses i 32 i § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009).

En förutsättning för den i 1 mom. avsedda skattskyldigheten för överlåtaren är att också förvärvaren ansöker om att bli skattskyldig ifall förvärvaren i sin tur överlåter nyttjanderätten till fastigheten.

Ett fastighetsaktiebolag, vars aktieägare själva använder eller hyr eller arrenderar ut den del av fastigheten som de besitter på basis av sina aktier, kan ansöka om att bli skattskyldigt endast om aktieägarna har rätt att till fullt belopp dra av den skatt som ingår i vederlaget eller om staten, ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen, ett yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 5 § i yrkeshögskolelagen eller en privat anordnare av yrkesutbildning som avses i 32 i § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet är aktieägare.

Vad som ovan stadgas om fastighetsaktiebolag och aktieägare i det tillämpas också på andra aktiebolag och andelslag som har till syfte att inneha en fastighet, och på deras aktieägare och medlemmar.

Även om en sådan näringsidkare som nämns i 1 mom. inte säljer byggtjänster till utomstående skall han betala skatt på eget bruk av byggtjänsten så som 22 § stadgar.

En byggtjänst anses ha blivit tagen i eget bruk också när en näringsidkare som säljer byggtjänster till utomstående eller bedriver verksamhet enligt 31 § utför tjänsten för annan användning än sådan som berättigar till avdrag.

En tjänst som avser fastighetsinnehav anses ha tagits i eget bruk också när fastighetens ägare eller innehavare själv utför den tjänst som avser fastigheten, om fastigheten används för något annat syfte än ett sådant som berättigar till avdrag.

Fastighetens ägare eller innehavare behöver inte betala skatt om lönekostnaderna och socialkostnader för de tjänster som avser fastighetsinnehav som han eller hon utfört under ett kalenderår inte överstiger 50 000 euro.

Tjänster som avser fastighetsinnehav är inte tjänster som avser maskiner, utrustning eller inventarier som används för en särskild verksamhet som bedrivs på en fastighet.

En byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet anses ha blivit tagen i eget bruk även då en näringsidkare, staten, ett välfärdsområde eller en kommun i andra fall än de som avses i 31 § 1 mom. 1 punkten överlåter fastigheten innan den tas i bruk efter det att byggtjänsten har utförts.

33 a § har upphävts genom L 30.12.2010/1392.

Skatt betalas inte på försäljning av samhällsomfattande tjänster som bedrivs av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och som avses i postlagen (415/2011) och i Ålands landskapslag om posttjänster (ÅFS 60/2007).

Skatt ska dock betalas på försäljning av sådana tjänster för vilka villkoren har förhandlats individuellt.

Skatt betalas inte på försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster.

Skatt betalas inte heller då den som bedriver vårdverksamhet i samband med vården överlåter tjänster och varor som sedvanligt ingår i vården.

Skatt betalas inte på försäljning av tjänster och varor i form av socialvård.

Med socialvård avses verksamhet som bedrivs av staten, välfärdsområdet eller kommunen samt verksamhet som bedrivs av någon annan producent av socialvårdstjänster under övervakning av socialmyndigheterna, när verksamheten har till syfte att sörja för omvårdnaden av barn och ungdomar och äldre personer samt omvårdnad och andra tjänster och stödåtgärder för personer med funktionsnedsättning, missbrukarvård och annan motsvarande verksamhet.

Med socialvård avses också sådana tolkningstjänster på grund av hörsel-, synhörsel- och talnedsättning eller annat motsvarande handikapp som ordnas med stöd av lag eller understöds med statliga medel.

Skatt betalas inte på försäljning av småbarnspedagogiska tjänster.

Skatt betalas inte heller då den som tillhandahåller småbarnspedagogik i samband med detta överlåter tjänster och varor som vanligen hör till de småbarnspedagogiska tjänsterna till den som erhåller småbarnspedagogiska tjänster.

Med småbarnspedagogiska tjänster avses daghemsverksamhet, familjedagvård och annan småbarnspedagogisk verksamhet som bedrivs av kommunen eller som under tillsyn av de myndigheter som svarar för tillsynen över småbarnspedagogiken bedrivs av någon annan producent av småbarnspedagogiska tjänster.

38 c § gällde temporärt 11.3.2022–30.6.2022 genom L 150/2022.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till Europeiska kommissionen eller till en byrå eller ett organ som inrättats med stöd av unionsrätten, när kommissionen eller en sådan byrå eller ett sådant organ köper varorna eller tjänsterna i fråga vid utförandet av sina uppgifter enligt unionsrätten i syfte att hantera covid-19-pandemin, utom om varorna och tjänsterna används av kommissionen eller en sådan byrå eller ett sådant organ för återförsäljning mot vederlag.

Bestämmelser om sätten att visa de i 1 mom. avsedda förutsättningarna för skattefrihet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om kommissionen eller en byrå eller ett organ som avses i 1 mom. använder sådana varor eller tjänster som sålts skattefritt med stöd av 1 mom., för andra ändamål än det som avses i 1 mom., ska kommissionen, byrån eller organet underrätta Skatteförvaltningen om saken och betala skatt på varorna eller tjänsterna beräknat på basis av inköpspriset eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris enligt den skattesats som fastställs med stöd av 84, 85, 85 a eller 85 b § och som tillämpas vid den tidpunkt då varorna eller tjänsterna börjar användas för andra ändamål.

38 e § gällde temporärt 1.1.2022–31.12.2022 genom L 1369/2021.

38 f § gällde temporärt 1.10.2022–31.12.2022 genom L 840/2022.

Skatt betalas inte på försäljning av utbildningstjänster.

Skatt betalas inte heller när den som bedriver utbildningsverksamhet i samband med utbildningen till deltagarna överlåter tjänster och varor som sedvanligt hör till utbildningen.

Skatt ska dock inte betalas för restaurang- eller cateringtjänst till dem som utbildas vid en läroanstalt om tjänsten ges i samband med utbildningen och normalt anknyter till utbildningen.

Med utbildningstjänst avses sådan allmänbildande utbildning, yrkesutbildning och högskoleundervisning samt grundundervisning i konst som ordnas med stöd av finsk lag eller som med stöd av finsk lag understöds med statens medel.

Skatt betalas inte för personal som religiösa eller filosofiska institutioner tillhandahåller i syfte att ge andlig vård i samband med sådan verksamhet som avses i 34, 37 eller 39 §.

Skatt betalas inte på försäljning av finansiella tjänster.

2 mom. har upphävts genom L 27.5.1994/377.

Med värdepappershandel avses försäljning och förmedling av aktier och motsvarande andelar, fordringar och derivativavtal, även då de inte grundar sig på handlingar.

Som finansiella tjänster betraktas inte försäljning eller förmedling av sådana värdepapper som ensamma eller tillsammans med andra värdepapper medför rätt att besitta en viss lägenhet eller fastighet eller en del av en fastighet.

På försäljning och förmedling av de värdepapper som avses i 1 mom. tillämpas vad som föreskrivs om försäljning och förmedling av fastigheter.

Skatt betalas inte på försäljning och förmedling av investeringsguld.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas även på försäljning och förmedling av avtal som gäller överlåtelse av en äganderätt till eller fordran på investeringsguld.

Med investeringsguld avses guld i form av en tacka eller platta med en av guldmarknaderna godtagen vikt och med en renhet av minst 995 tusendelar.

Guldmynt som ingår i den förteckning som årligen offentliggörs i C-serien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning skall anses uppfylla kriterierna enligt 2 mom. det år förteckningen gäller.

På guldmynt som avses i 2 och 3 mom. tillämpas inte i 59 § 1 punkten.

Utan hinder av vad som bestäms i 43 a § skall skatt betalas på försäljning av investeringsguld till en näringsidkare om en säljare som avses i 2 mom. väljer skattepliktighet för försäljning.

Säljaren kan välja skattepliktighet separat för varje försäljning. Valet av skattepliktighet för försäljningen skall framgå av en anteckning på fakturan om skattepliktighet för försäljningen.

Skatt betalas inte på försäljning och förmedling av försäkringstjänster.

Som försäkringstjänter anses även behandlingen av försäkringsansökningar, tjänster för direkt skötseln av försäkringar under dess giltighetstid, försäkringsekonomiska tjänster, tjänster för uppgörelse, beräkning och beslut av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster i samband med betalning och statistikföring av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster för fastställandet av pensionsansvar och prognostiserandet av pensionsutgifter samt skadeinspektionstjänster i samband med försäkringsverksamhet.

Skattefriheten enligt 1 mom. 3 och 4 punkten gäller inte rätten till fotografier, reklamverk, kartor eller material som används för framställning av sådana, automatiska databehandlingssystem eller datorprogram eller överlåtelse av visningsrätten till filmer, videoprogram eller motsvarande program.

Skattefriheten enligt 1 mom. 3–5 punkten gäller inte de ersättningar som en organisation som företräder innehavarna av upphovsrätten får för överlåtelse av en rättighet eller på grund av denna rätt.

46 § har upphävts genom L 11.12.2002/1071.

46 a § har upphävts genom L 17.3.1995/347.

47 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

48 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

49 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

50 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

51 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

52 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

53 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

54 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

55 § har upphävts genom L 2.12.2011/1202.

Skatt betalas inte på försäljning av en upplaga av en tidning eller tidskrift som utkommer minst fyra gånger om året i det fall att upplagan säljs till ett allmännyttigt samfund som ger ut tidningen eller tidskriften huvudsakligen för sina medlemmar eller delägare eller för sina medlemssammanslutningars medlemmar eller delägare och som inte bedriver rörelsemässig utgivning eller försäljning av tidningar eller tidskrifter.

57 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

Skatt betalas inte på försäljning, uthyrning eller befraktning av fartyg med en största skrovlängd på minst 10 meter och med en sådan konstruktion att de inte huvudsakligen är avsedda för nöjes- eller sportbruk.

Skatt betalas inte heller på försäljning av arbetsprestationer som hänför sig till sådana skattefria fartyg som avses i 1 mom. och till varor som för reparation har lösgjorts från sådana fartyg eller på försäljning av varor som använts i arbetet och i samband med det monterats på fartyget.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och arbetsprestationer om säljaren är blind och hans verksamhet enbart omfattar försäljning av varor som han själv har tillverkat eller arbete som han själv har utfört på varor, om han inte i sin verksamhet anlitar andra medhjälpare än maken eller avkomlingar som inte har fyllt 18 år och högst en annan person.

Vad som bestäms i 1 mom. tillämpas inte om skattefriheten är ägnad att orsaka snedvridning av konkurrensen.

Skatt betalas inte på sådan försäljning av varor som avses i 19 b § 2 punkten till en näringsidkare som möjliggör försäljning av varor genom att använda en marknadsplats, en plattform, en portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt.

Skatt betalas inte på försäljning av varor eller tjänster som är i annan användning än sådan som berättigar till avdrag.

62 § har upphävts genom L 23.6.2005/453.

En vara har sålts i Finland om den finns här i landet vid överlåtelsen till köparen.

En vara som ska transporteras till köparen har sålts i Finland om den finns här i landet när säljaren eller någon annan inleder transporten, om inte något annat föreskrivs i 3 mom. eller i 63 a eller 63 e §. En vara har också sålts i Finland om den finns utanför gemenskapen när transporten inleds, om säljaren för in den i Finland för att sälja den här i landet.

En vara som transporteras från en medlemsstat till en annan och som säljaren installerar eller monterar har sålts i Finland, om installations- eller monteringsarbetet utförs här i landet.

Om inte något annat anges i 69 m § sker gemenskapsintern distansförsäljning av varor i Finland om transporten av varan till köparen avslutas i Finland.

Sådan distansförsäljning av varor som importeras där importen sker i någon annan medlemsstat sker i Finland om transporten av varan till köparen avslutas i Finland.

Sådan distansförsäljning av varor som importeras som ska anmälas enligt den särskilda ordning som avses i 133 r § och där importen sker i Finland, sker i Finland om transporten av varan till köparen avslutas i Finland.

När en näringsidkare som möjliggör försäljning anses sälja varor till köparen i enlighet med 19 b §, ska detta betraktas som försäljning av varor med transport.

Om samma varor säljs flera gånger efter varandra och transporteras från Finland till en annan medlemsstat eller från en annan medlemsstat till Finland, direkt från den första säljaren till den sista köparen i kedjan, ska endast försäljningen till den mellanliggande säljaren betraktas som försäljning av varor med transport.

Om den mellanliggande säljaren emellertid har meddelat den föregående säljaren sitt mervärdesskattenummer i den medlemsstat där transporten inleds, betraktas endast den försäljning som gjorts av den mellanliggande säljaren som försäljning av varor med transport.

Med mellanliggande säljare avses en sådan säljare i kedjan, annan än den första säljaren, som transporterar varorna, antingen själv eller genom en tredje part för sin räkning.

Paragrafen tillämpas inte på försäljningar av varor enligt 19 b §.

Då varor har sålts ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under persontransport inom gemenskapens område, anses försäljningen ha skett i Finland endast då transporten har inletts här.

Med persontransport inom gemenskapens område avses transporter mellan avgångs- och destinationsorten utan uppehåll utanför gemenskapen. Återtransporten betraktas som en separat transport.

Med avgångsorten för en persontransport avses den ort där passagerare första gången kan gå ombord på transportmedlet inom gemenskapens område. Med destinationsorten för en persontransport avses den ort där passagerare sista gången kan stiga av transportmedlet inom gemenskapens område.

Om transportmedlet mellan avgångs- och destinationsorten stannar utanför gemenskapen, anses som destinationsort för transporten före uppehållet den sista destinationsorten inom gemenskapen och som avgångsort för transporten efter uppehållet den första avgångsorten inom gemenskapen.

Då el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom gemenskapens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät samt värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla säljs till en skattskyldig återförsäljare, har den sålts i Finland om den skattskyldiga återförsäljaren här har ett fast driftställe till vilket varorna överlåts. Om varorna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller till ett fast driftställe någon annanstans, anses de ha sålts i Finland om den skattskyldiga återförsäljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här i landet.

Då el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom gemenskapens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät samt värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla inte säljs till en skattskyldig återförsäljare, anses den ha sålts i Finland om köparen de facto konsumerar den här. Om köparen de facto inte konsumerar varorna eller en del av dem, anses de icke-konsumerade varorna ha konsumerats i Finland, om köparen här har ett fast driftställe till vilket varorna överlåts. Om varorna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller till ett fast driftställe någon annanstans, anses köparen ha konsumerat varorna i Finland om köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här i landet.

I denna paragraf avses med skattskyldig återförsäljare en näringsidkare vars huvudsakliga verksamhet i fråga om köp av gas, el, värme och kyla är återförsäljning av nämnda produkter och vars egen konsumtion av dessa produkter är obetydlig.

Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ha skett i Finland om en vara som ska transporteras till köparen finns här i landet när transporten upphör.

Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ske i Finland även då köparen för det gemenskapsinterna förvärvet har använt det mervärdesskattenummer som givits i Finland och varutransporten har inletts i en annan medlemsstat, om inte köparen visar att det gemenskapsinterna förvärvet har beskattats eller att han har fullgjort sin deklarationsskyldighet i anslutning till det gemenskapsinterna varuförvärvet i den medlemsstat där varutransporten upphörde.

Försäljningslandet för en tjänst som överlåts till en näringsidkare som agerar i denna egenskap ska anses vara Finland, om tjänsten överlåts till köparens fasta driftställe här i landet, såvida inte något annat anges nedan. Om en sådan tjänst inte överlåts till ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här.

Försäljningslandet för tjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara Finland, om de överlåts från ett fast driftställe i Finland, såvida inte något annat anges nedan. Om en sådan tjänst inte överlåts från ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här.

66 a § har upphävts genom L 13.11.2009/866.

Tjänster som anknyter till en fastighet har sålts i Finland, om fastigheten finns här.

Som tjänster som anknyter till fastigheter betraktas bland annat expert- och fastighetsmäklartjänster, inkvarteringstjänster, beviljande av nyttjanderätt till fast egendom samt byggtjänster.

67 a § har upphävts genom L 13.11.2009/866.

67 b § har upphävts genom L 13.11.2009/866.

Persontransporttjänster ska anses vara sålda i Finland om de utförs här.

68 a § har upphävts genom L 13.11.2009/866.

Varutransporttjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara sålda i Finland, om de utförs här.

Gemenskapsinterna varutransporter som överlåts till andra än näringsidkare ska med avvikelse från 69 § anses vara sålda i Finland om transportens avgångsort är i Finland.

Med gemenskapsintern varutransport avses en transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna i två olika medlemsstater.

Med avgångsort avses den ort där varutransporten inleds, utan hänsyn till den sträcka som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig. Med ankomstort avses den ort där transporten av varorna avslutas.

Försäljningslandet för korttidsuthyrning av transportmedel ska anses vara Finland, om transportmedlet överlåts till köparens förfogande här.

Försäljningslandet ska anses vara Finland om transportmedlet hyrs ut till någon annan än en näringsidkare, utom i fråga om korttidsuthyrning, om köparen är etablerad här eller är bosatt eller stadigvarande vistas här.

När ett fartyg avsett för fritidsbruk överlåts till någon annan än en näringsidkare anses försäljningslandet vara Finland, utom vid korttidsuthyrning, om fartyget överlåts till köparens förfogande här och det överlåts från sätet för säljarens här etablerade ekonomiska verksamhet eller fasta driftställe.

Försäljningslandet anses inte vara Finland när fartyg avsedda för fritidsbruk överlåts till andra än näringsidkare, utom i fråga om korttidsuthyrning, om ett sådant fartyg överlåts till köparens förfogande från sätet för säljarens etablerade ekonomiska verksamhet eller fasta driftställe i en annan stat och det överlåts i den staten.

Med korttidsuthyrning avses i denna paragraf att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhängande period om högst 30 dagar och, när det gäller fartyg, högst 90 dagar.

Försäljningslandet ska anses vara Finland när näringsidkare ges tillträde till kurser, vetenskaps-, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och liknande arrangemang och för tjänster i omedelbar anknytning till tillträdet, om evenemangen äger rum här.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på i det momentet avsedda tjänster som överlåts till en näringsidkare, om närvaron vid evenemanget är virtuell.

Tjänster som överlåts till någon annan än en näringsidkare och som gäller kurser, vetenskapliga tjänster, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och andra liknande arrangemang och deras organisering ska anses ha sålts i Finland, om verksamheten äger rum här.

Om de tjänster och stödtjänster som avses i 3 mom. hänför sig till verksamhet som strömmas eller på annat sätt görs tillgängligt virtuellt, anses de ha sålts i Finland, om köparen är etablerad här eller är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Restaurang- och cateringtjänster ska anses vara sålda i Finland när de utförs här, om inte något annat föreskrivs i 69 f §.

Försäljningslandet ska anses vara Finland när restaurang- och cateringtjänster som under en persontransport inom gemenskapen utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg, om transportens avgångsort är belägen i Finland.

En resebyråtjänst enligt 80 § som överlåts till en näringsidkare ska anses vara såld i Finland, om den överlåts från ett fast driftställe som är beläget här. När en sådan tjänst inte överlåts från ett fast driftställe ska den anses vara såld i Finland, om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet här i landet.

Immateriella tjänster som överlåts till någon annan än en näringsidkare ska inte anses vara sålda i Finland, om de överlåts till en köpare som är etablerad utanför gemenskapen eller som är bosatt eller stadigvarande vistas utanför gemenskapen.

Om inte något annat anges i 69 m § har en radio- och televisionssändning, elektronisk tjänst eller teletjänst som överlåtits till någon annan än en näringsidkare sålts i Finland, om tjänsten överlåts till en köpare som är etablerad i Finland eller är bosatt eller stadigvarande vistas i Finland.

En tjänst anses inte utgöra en elektronisk tjänst enbart av den orsaken att säljaren och köparen kommunicerar med varandra via e-post.

Med teletjänster avses tjänster för förmedling, sändning och mottagning av signaler, text- eller bildmeddelanden, ljudmeddelanden eller data via ledningar, radiovågor, optiskt eller med andra elektromagnetiska metoder och beviljande eller överföring av rätten att använda en sådan förmedlings-, sändnings- eller mottagningskapacitet, inbegripet tillhandahållande av tillgång till globala informationsnät.

Försäljningslandet för förmedlingstjänster som överlåts till andra än näringsidkare ska anses vara Finland, om den förmedlade tjänsten eller varan har sålts här.

Om det tröskelvärde som avses i 1 mom. 4 punkten överskrids under ett kalenderår ska 1 mom. inte tillämpas från och med den tidpunkten.

En säljare som säljer varor vars transport inleds i Finland, eller som för de tjänsters del som avses i 69 i § i Finland har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i Finland, har emellertid rätt att välja att försäljningslandet ska bestämmas i enlighet med 63 a och 69 i § och motsvarande bestämmelser i andra medlemsstater. Valet är i kraft under minst två kalenderår. Försäljningslandet bestäms i enlighet med 63 a och 69 i § även när en säljare som säljer varor vars transport inleds i en annan medlemsstat än Finland, eller som för de tjänsters del som avses i detta moment har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i någon annan medlemsstat, gör motsvarande val i enlighet med bestämmelserna i den medlemsstaten.

Skatt betalas på försäljning av varor till passagerare på ett fartyg eller luftfartyg för att medtas som resgods, om försäljningen sker under sådan persontransport som avses i 63 d §.

Paragrafens 1 mom. tillämpas inte på försäljning av el, sådan gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom gemenskapens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät, eller värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla.

70 a § har upphävts genom L 24.6.1999/763.

Skatt betalas inte på försäljning av varor som medförs som personligt bagage till en resande som inte är bosatt eller stadigvarande vistas inom gemenskapen eller i Norge, om det utreds att resanden har fört ut varorna oanvända från gemenskapen under de tre följande månaderna efter försäljningsmånaden och om det vederlag som tagits ut hos resanden är minst 40 euro. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om hur utredningen ska ges.

Skatt betalas inte på försäljning av en vara eller en grupp av varor som normalt utgör en helhet till en person som är bosatt eller stadigvarande vistas i Norge och som i omedelbar anslutning till försäljningen har medfört varorna som bagage till Norge och där betalt mervärdesskatt i samband med införseln. En ytterligare förutsättning är att varans eller varugruppens försäljningspris exklusive skatt är minst 170 euro.

Skatt betalas inte på försäljning av varor för att medföras som personligt bagage i ett på en flygplats beläget tullager enligt artikel 240 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (tullkodexen) eller lager enligt 72 j §, om köparen reser till en plats utanför gemenskapen. Till en person som är bosatt eller stadigvarande vistas i Norge får dock skattefritt säljas endast alkoholdrycker, tobaksprodukter, choklad- och konfektyrvaror, parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel.

Skatt betalas inte på försäljning av transporttjänster som gäller internationell postförmedling och därtill anslutna tjänster till en försäljare av de posttjänster som avses i 33 b §.

Köparen ska inte betala skatt för andra sådana tjänster som avses i 65 § än uthyrningstjänster, om han har betalat skatt för importen av den vara som ansluter sig till tjänsten.

Skatt betalas inte på sådan gemenskapsintern varuförsäljning som nämns i 72 b §.

En förutsättning för skattefri försäljning är att säljaren i fråga om den har fullgjort skyldigheten enligt 162 § att lämna en sammandragsdeklaration. Detta gäller inte försummelser som kan anses vara obetydliga.

Med gemenskapsintern försäljning avses försäljning av lös egendom, om säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar föremålet från Finland till köparen i en annan medlemsstat. Föremålet kan före transporten till en annan medlemsstat levereras till näringsidkaren för utförande av arbetet.

Det som anges i 3 mom. 1 punkten tillämpas endast om köparens förvärv inte överstiger den undre gränsen för skatteplikten för gemenskapsinterna förvärv, sådan den tillämpas i medlemsstaten i fråga, och köparen inte har ansökt om att bli skattskyldig för sina förvärv.

Försäljningen av nya transportmedel som avses i 26 d § betraktas som gemenskapsintern försäljning även när det är fråga om en situation som avses i 3 mom. eller när köparen är en privatperson.

Försäljning av en vara betraktas inte som gemenskapsintern försäljning, om det förfarande som avses i 79 a § har tillämpats på försäljningen eller om det är fråga om försäljning av el, försäljning av gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom gemenskapens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät eller försäljning av värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla.

Som gemenskapsintern försäljning betraktas också överföringar av varor enligt 18 a §.

Försäljningen av accispliktiga varor betraktas som gemenskapsintern försäljning också i de fall som nämns i 72 b § 3 mom., om överföringen av varorna sker med iakttagande av förfarandena enligt accislagstiftningen i den stat där transporten upphör.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till i andra medlemsstater belägna diplomatiska beskickningar och andra beskickningar med samma status, till utsända konsulers byråer samt till deras personal, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet eller återbäring beviljas i placeringsstaten.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till i andra medlemsstater belägna organ inom Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen som omfattas av protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, eller till personalen vid dessa organ, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i placeringsstaten.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till sådana andra internationella organisationer belägna i andra medlemsstater än de som avses i 2 mom. eller till deras personal, med de begränsningar och under de förutsättningar som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen. En förutsättning för skattefriheten är att placeringsstaten har erkänt organisationen som en internationell organisation.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till försvarsmakten i en stat som är part i nordatlantiska fördraget för användning av denna försvarsmakts väpnade styrkor i en annan medlemsstat än Finland eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa väpnade styrkor deltar i en gemensam försvarsinsats utanför sin egen stat. Skattefriheten beviljas under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i destinationsstaten. Skattefriheten gäller inte destinationsstatens eget försvar.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster som tillhandahålls väpnade styrkor i en annan medlemsstat när styrkorna tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten och deltar i gemensamt försvar eller när varorna och tjänsterna tillhandahålls civilpersonal som åtföljer dessa styrkor eller de är avsedda för styrkornas mässar och marketenterier, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i destinationsstaten. Skattefriheten gäller inte destinationsstatens eget försvar.

Skatt betalas inte på försäljning av varor och tjänster till försvarsmakten i en medlemsstat för användning av försvarsmaktens väpnade styrkor i en annan medlemsstat än Finland eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat. Skattefrihet beviljas under motsvarande förutsättningar som den beviljas i destinationsstaten. Skattefriheten gäller inte destinationsstatens eget försvar.

Förutsättningarna för skattefrihet skall påvisas så som stadgas genom förordning.

Skatt betalas inte på försäljning av motorfordon, om köparen har rätt till skattefri import av motsvarande fordon med stöd av 94 § 1 mom. 20 punkten eller rätt till den återbäring som avses i 129 § 1 mom. Förutsättningarna för skattefrihet skall påvisas så som bestäms genom förordning.

Om köparen av ett fordon som avses i 1 mom. säljer, hyr ut, upplåter utan vederlag eller på annat sätt överlämnar fordonet för att begagnas av någon annan än en till motsvarande skattefritt fordon berättigad innan tre år har förflutit från den dag då fordonet registrerades för ifrågavarande ändamål, skall han betala den skatt från vilken säljaren med stöd av 1 mom. har befriats. Om köparen när han flyttar från Finland innan den föreskrivna tiden har gått ut, här säljer ett fordon som har varit i hans bruk, skall han i skatt betala 1/36 för varje hel eller ofullständig månad som återstår av tiden.

Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas också på fordon som förvärvats för ovan i 1 mom. avsett ändamål och för vars del införseln eller det gemenskapsinterna förvärvet har varit skattefritt. Skatten bestäms då på grundval av den skatt från vilken köparen har befriats i samband med införseln eller det gemenskapsinterna förvärvet.

I fråga om betalning av skatt som avses i 2 och 3 mom., skattemyndigheter, anmälningsskyldighet, fastställande av skatt, förhandsavgörande, sökande av ändring och återbäring av skatt gäller vad som bestäms om bilskatt.

3) förvärvaren med stöd av 122 § skulle vara berättigad till full återbäring av den skatt som ska betalas för förvärvet och han har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

2 mom. har upphävts genom L 29.4.2016/305.

En förutsättning för att den försäljning som avses i 1 mom. 3 och 4 punkten ska vara skattefri är att varan i samband med försäljningen inte överförs från ett sådant förfarande eller lager som avses i denna paragraf. Detta tillämpas dock inte om överföringen av varan innebär import.

Skatt betalas inte på ett gemenskapsinternt varuförvärv, om skatt enligt 1 mom. 1 eller 2 punkten inte skulle uppbäras på försäljning av varan om försäljningen skulle ske i Finland.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på andra varor, om varorna är avsedda för en näringsidkare att säljas enligt 70 § 1 mom. 6 punkten för utrustning av ett luftfartyg, att säljas enligt 70 § 1 mom. 7 och 8 punkten och 2 mom. eller 70 b § 3 mom. eller att på en plats som avses i 70 b § 3 mom. säljas för att medföras som bagage till resande till en annan medlemsstat, till resande i Finland eller till resande som återvänder till Finland.

Med varor som omfattas av skatteupplagringsförfarande avses varor i ett skattefritt lager som hålls med stöd av tillstånd enligt 72 k § och som inte lagras tillfälligt på det sätt som avses i artikel 144 i tullkodexen eller omfattas av ett förfarande för lagring enligt artikel 237. En vara anses dock inte omfattas av skatteupplagringsförfarande, om den är avsedd att säljas i detaljhandelsledet, med undantag för en vara som avses i 72 i § 2 mom., eller om den används i lagret.

Punktskattepliktiga varor anses omfattas av skatteupplagringsförfarande när de finns i ett sådant skatteupplag som avses i 6 § 4 punkten i punktskattelagen (182/2010).

En vara omfattas av skatteupplagringsförfarande även när den inom finskt territorium överförs från ett skattefritt lager eller från ett lager som avses i 2 mom. till ett annat.

Tillstånd till hållande av skattefritt lager beviljas av Skatteförvaltningen på ansökan. Ansökan ska göras elektroniskt. Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl godkänna att ansökan görs på något annat sätt än elektroniskt. I tillståndsbeslutet fastställs villkoren för hållande av lagret. Skatteförvaltningen kan kräva att en säkerhet ska ställas för betalning av skatt.

Som lagerhållare kan godkännas en näringsidkare som i fråga om de ekonomiska omständigheterna och även i övrigt lämpar sig som sådan.

Godkännandet som lagerhållare kan återkallas, om förutsättningar för godkännade inte längre föreligger eller om tillståndsvillkoren inte har iakttagits.

På delgivning av beslut som gäller tillstånd tillämpas 56 och 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Vad som i 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som söker tillstånd till hållande av skattefritt lager. I ärenden som gäller tillstånd får ändring sökas även av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Ändring söks genom en skriftlig begäran om omprövning i enlighet med 10 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, med iakttagande av vad som i 62 § 5 mom. i den lagen föreskrivs om tidsfristen för begäran om omprövning.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om villkoren för hållande av lagret.

Skatt ska betalas på överföringen av en vara från ett förfarande eller tillfälligt lager som avses i 72 h §.

Skyldig att betala skatt på sådan överföring av en vara som avses i 72 l § är den som är ansvarig för att ett förfarande som avses i 72 h § upphör eller för överföringen från ett tillfälligt lager.

Skyldighet att betala skatt uppstår när varan överförs från ett förfarande eller tillfälligt lager som avses i 72 h §.

Ansvarig för den skatt som skall betalas när en vara överförs från skatteupplagringsförfarande är också den som håller ett skattefritt lager eller ett lager som avses i 72 j § 2 mom.

Grunden för skatt på försäljning är vederlaget utan skattens andel, om inte något annat föreskrivs i 73 c §. Med vederlag avses det mellan säljaren och köparen avtalade priset inklusive samtliga pristillägg.

Bilskatt på ett fordon som ett i 46 § i bilskattelagen (777/2020) avsett registrerat bilskatteombud enligt 7 § 1 mom. i den lagen betalat i stället för en i trafik- och transportregistret införd fordonsägare och debiterat av denne, utgör inte del av det vederlag som bilskatteombudet debiterat en återförsäljare för försäljning av fordonet och inte heller av det vederlag som en återförsäljare debiterat en i registret införd fordonsägare för försäljning av fordonet.

Om grunden för skatt på varuimport stadgas i 9 kap.

Om grunden för skatt på överföring av varor från upplagringsförfarande stadgas i 72 n §.

Grunden för skatten på ett gemenskapsinternt varuförvärv är vederlaget utan skattens andel, om inte något annat föreskrivs i 73 c §.

Grunden för skatten på sådana gemenskapsinterna förvärv som nämns i 26 a § 2 mom. 1 och 2 punkten är det i 74 § nämnda värdet.

I skattegrunden inräknas den accis som den som gemenskapsinternt förvärvar varor skall betala på accispliktiga varor.

Från skattegrunden får dras av den accis som har betalts i det land därifrån varutransporten utgått, om accisen har återbetalts åt den som gjort det gemenskapsinterna varuförvärvet.

Om vederlaget utan skattens andel är avsevärt mindre än marknadsvärdet enligt 73 e §, ska marknadsvärdet utgöra grunden för skatt på försäljning eller på gemenskapsinternt förvärv enligt 26 a § 1 mom.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas inte, om säljaren enligt bestämmelserna om eget bruk inte skulle vara skyldig att betala skatt när en vara eller tjänst överlåts utan vederlag.

Med marknadsvärde avses hela det belopp som köparen av en vara eller tjänst, i samma försäljningsled som det där försäljningen av varan eller tjänsten äger rum, i fri konkurrens, skulle få betala till en oberoende försäljare i den medlemsstat där försäljningen eller det gemenskapsinterna förvärvet beskattas för att vid den tidpunkten erhålla de ifrågavarande varorna eller tjänsterna.

Det belopp som avses i 1 och 2 mom. inkluderar inte skattens andel.

När som vederlag eller partiellt vederlag för försäljning av varor eller tjänster används en sådan i 18 e § avsedd flerfunktionsvoucher som den skattskyldige tidigare har sålt till en näringsidkare som säljer vouchrar för egen räkning, är skattegrunden för försäljningen av varor eller tjänster till denna del det vederlag som köparen av varorna eller tjänsterna eller en tredje man på köparens vägnar har betalat för vouchern utan skattens andel. Om detta vederlag inte är känt, är skattegrunden till denna del det penningvärde utan skattens andel som anges på vouchern eller i tillhörande dokumentation. Om vouchern används endast delvis, är skattegrunden den relativa andelen av det pris som köparen betalat eller av voucherns penningvärde.

Det som i 1 mom. förskrivs om flerfunktionsvouchrar tillämpas också på i 18 e § avsedda enfunktionsvouchrar på vilka den första meningen i 18 f § 3 mom. inte ska tillämpas enligt momentets andra mening.

76 a § har upphävts genom L 30.12.2010/1392.

Den skattegrund som avses i 74–76 § inkluderar inte skattens andel.

Ett senare influtet belopp som dragits av enligt 1 mom. 3 punkten såsom kreditförlust ska läggas till skattegrunden.

Det belopp som avses i 1 och 2 mom. inkluderar inte skattens andel.

Från skattegrunden får dras av sådana års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar och andra sådana rättelseposter samt ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter som säljaren beviljat och som gäller gemenskapsinterna förvärv av skattepliktiga varor.

Till skattegrunden hänförs sådana understöd och bidrag som direkt anknyter till priset på varan eller tjänsten.

Till skattegrunden hänförs det belopp som Rundradion Ab får ur statens televisions- och radiofond och den ersättning som Ålands Radio och Tv Ab får av landskapet Ålands inkomster av medieavgifter.

Det belopp som avses i 1 och 2 mom. inkluderar inte skattens andel.

Då en skattskyldig återförsäljare säljer begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han anskaffat för skattepliktig återförsäljning, får som grund för skatten betraktas vinstmarginalen utan skattens andel.

En vara betraktas anskaffad för återförsäljning också då den säljs i delar.

Med skattskyldig återförsäljare avses en skattskyldig som i form av affärsverksamhet köper eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter för återförsäljning.

Med begagnade varor avses lös egendom som har varit i användning och som är lämplig för vidare användning i befintligt skick, efter reparation eller iståndsättning eller demonterad. Som begagnade varor betraktas dock inte konstverk, samlarföremål och antikviteter.

Med antikviteter avses föremål, andra än konstverk och samlarföremål, med en ålder av mer än 100 år.

En skattskyldig återförsäljare får tillämpa det förfarande som avses i 79 a § även på konstverk, samlarföremål och antikviteter som han själv importerar eller på sådana konstverk som han köpt och vid vars försäljning eller gemenskapsinterna förvärv nedsatt skattesats har tillämpats med stöd av 85 a § 1 mom. 9 punkten.

Om en skattskyldig återförsäljare på försäljningsverifikatet har gjort en anteckning om den skatt som skall betalas på försäljningen, tillämpas utan hinder av 79 a eller 79 g § de allmänna stadgandena i denna lag på försäljningen.

Vad 79 a § stadgar tillämpas inte på försäljning av nya transportmedel som avses i 26 d §, om transportmedlet så som anges i 72 b § 1 mom. transporteras till en annan medlemsstat.

Den vinstmarginal som avses i 79 a § är skillnaden mellan vederlaget för försäljningen av varan och varans inköpspris, om inte något annat stadgas i 79 k §.

Som inköpspris enligt 1 mom. för samlarföremål eller antikviteter som en skattskyldig återförsäljare själv importerar betraktas grunden för skatten enligt 9 kap. ökad med skattens andel.

Som inköpspris enligt 1 mom. för konstverk, samlarföremål eller antikviteter som en skattskyldig återförsäljare själv importerar betraktas grunden för skatten enligt 9 kap. ökad med skattens andel. Som inköpspris enligt 1 mom. för konstverk enligt 79 g § som en skattskyldig återförsäljare förvärvat gemenskapsinternt betraktas grunden för skatten enligt 73 a § ökad med skattens andel.

Om varans inköpspris är högre än vederlaget för försäljningen av den, får skillnaden inte dras av från vederlagen för försäljningen av andra varor.

En skattskyldig återförsäljare får som vinstmarginal använda vinstmarginalen under den skatteperiod som avses i 11 och 12 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Skatteperiodens vinstmarginal är skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av vederlagen för varor som sålts under skatteperioden och som omfattas av det förfarande som avses i 79 a § och det sammanlagda beloppet av inköpspriserna för varor som anskaffats under skatteperioden och som omfattas av nämnda förfarande.

Om det sammanlagda beloppet av inköpspriserna enligt 2 mom. är större än det sammanlagda beloppet av vederlagen för de varor som sålts, kan skillnaden under följande skatteperiod läggas till det sammanlagda beloppet av inköpspriserna för varor som omfattas av förfarandet enligt denna paragraf.

Om en vara vars inköpspris har avdragits så som avses i 2 mom. vid beräkningen av skatteperiodens vinstmarginal tas i annan användning än för att återsäljas som skattepliktig eller om på försäljningen tillämpas 79 j § eller om det på försäljningsverifikatet har gjorts en anteckning om skatten enligt 79 h §, skall det avdragna beloppet läggas till skatteperiodens vinstmarginal.

När en researrangör säljer varor och tjänster i eget namn som han köpt av en annan näringsidkare för att direkt utnyttjas av en resande, anses researrangören sälja en enda tjänst (resebyråtjänst).

Grunden för skatt på en resebyråtjänst är vinstmarginalen utan skattens andel. Vinstmarginalen är skillnaden mellan vederlaget för försäljningen av resebyråtjänsten och inköpspriset för tjänster och varor som förvärvats av andra näringsidkare för att direkt utnyttjas av en resande. I inköpsprisen ingår skattens andel.

Om en tjänst eller vara vars inköpspris enligt 2 mom. har dragits av när vinstmarginalen beräknats används för annat ändamål än försäljning som resebyråtjänst, ska det belopp som dragits av läggas till vinstmarginalen.

Ett belopp i utländsk valuta omräknas till euro så att enligt val av den skattskyldige den senaste säljkurs som noterats av en affärsbank eller Europeiska centralbanken tillämpas vid den tidpunkt som nämns i 15 eller 16 §. Faktureringstidpunkten eller den tidpunkt då beloppet har influtit är dock avgörande för om skatten med stöd av 13 kap. periodiseras till faktureringsmånaden eller den månad då beloppet inflyter.

Den avgörande tidpunkten vid gemenskapsintern försäljning och gemenskapsinternt varuförvärv är den 15 dagen i kalendermånaden efter den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppstår, eller om köparen av varan har fått en faktura för den levererade varan eller en motsvarande handling före denna tidpunkt, faktureringstidpunkten.

När en vara eller tjänst som är i delvis avdragsgill användning säljs, utgör skattegrunden den del av det i 73 § angivna beloppet som svarar mot den avdragsgilla användningens andel av varans eller tjänstens hela användningsändamål.

När en vara eller en tjänst delvis tas i eget bruk utgör skattegrunden den del av det i 74–77 §§ angivna beloppet som svarar mot det egna brukets andel av varans eller tjänstens hela användningsändamål.

83 § har upphävts genom L 29.12.1995/1767.

I skatt ska betalas 25,5 procent av skattegrunden, om inte något annat anges i 85 eller 85 a §.

I skatt ska betalas 24 procent av skattegrunden, om inte något annat anges i 85 eller 85 a §.

Som i 1 mom. 4 punkten avsedda inträdesavgifter betraktas också avgifter av inträdesavgiftskaraktär som tas ut för användning av anläggningar i nöjesparker och andra motsvarande anläggningar.

Den med stöd av 1 mom. 9 punkten nedsatta skattesatsen tillämpas inte på överlåtelse av sådana konstverk på vilka tillämpas det förfarande som avses i 79 a §.

Med avvikelse från 85 och 85 a § ska i skatt betalas 25,5 procent av skattegrunden för sådana förpackningar och transportförnödenheter som berättigar till ersättning vid återsändande.

Med avvikelse från 85 och 85 a § ska i skatt betalas 24 procent av skattegrunden för sådana förpackningar och transportförnödenheter som berättigar till ersättning vid återsändande.

Med import av varor avses införsel av varor till gemenskapen. Som import av varor betraktas dock inte införsel av sådana varor som i en annan situation än en som avses i 86 a § 4 mom. har hänförts till sådant förfarande för intern transitering som avses i artikel 227 i tullkodexen.

Varuimporten sker i Finland om varan är i Finland när den införs till gemenskapen om inte något annat stadgas i 2 mom.

Då en vara vid införsel till Europeiska unionens tullområde enligt artikel 4 i tullkodexen hänförs till ett sådant förfarande som avses i 3 mom. sker varuimporten i Finland, om varan är i Finland, när den upphör att omfattas av något av de förfaranden som avses i 3 mom.

Det som föreskrivs i 2 mom. tillämpas också på varor som införs från Europeiska unionens tullområde men från områden utanför gemenskapen, då varorna har hänförts till sådant förfarande för intern transitering som avses i artikel 227 i tullkodexen eller enligt något förfarande som avses i 3 mom. 1–4 punkten.

Den deklarant som avses i artikel 5.15 i tullkodexen är skyldig att betala skatt på import av en vara. Om deklaranten är ett ombud, är deklarantens huvudman skattskyldig. I de fall som avses i artikel 79.1 a eller 79.1 c i tullkodexen är den person som avses i artikel 79.3 a eller artikel 79.4 första stycket skattskyldig.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas också på den som har ställning av deklarant eller som dennas huvudman om införseln sker från Europeiska unionens tullområde till gemenskapen.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. är den som enligt artikel 77.3, 78.3 eller 79.3 b eller 79.3 c eller artikel 79.4 andra stycket i tullkodexen är skyldig att betala den tullskuld som uppkommit solidariskt ansvarig för betalning av en sådan skatt som Tullen tar ut i enlighet med 160 §.

Köparen är skyldig att betala skatten på en vara som sålts på tullauktion.

På tidpunkten för uppkomsten av skyldigheten att betala skatt tillämpas det som föreskrivs i artiklarna 77–80 och 83–88 i tullkodexen om tidpunkten för uppkomsten av tullskuld.

Grunden för den skatt som ska betalas för import av varor är det tullvärde som Tullen bestämmer enligt artiklarna 69–76 i tullkodexen, artikel 71 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex och artiklarna 127–146 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Skattegrunden för en vara som sålts på tullauktion är varans auktionspris.

Skattegrunden för skatten på ett datamedium och ett därpå lagrat ADB-standardprogram är det sammanlagda värdet av datamediet och det därpå lagrade ADB-programmet.

Om importören är någon annan än en näringsidkare eller en juridisk person som intagits i registret över mervärdesskattskyldiga, är skattegrunden för skatten på ett datamedium och ett därpå lagrat ADB-specialprogram det sammanlagda värdet av datamediet och ADB-specialprogrammet.

Skattegrunden för en vara som har reparerats, tillverkats eller annars behandlats utanför gemenskapen och likaså för en vara av samma slag som har importerats i stället för den som sänts för reparation, är beloppet av reparations-, behandlings- eller motsvarande kostnader och fraktkostnaderna samt värdet av delarna i varan som fogats utanför gemenskapen. Detta stadgande tillämpas emellertid inte om varan skattefritt har sålts till ett område utanför gemenskapen eller om en vara som i Finland varit i avdragsgill användning har sålts utanför gemenskapen.

Vad 1 mom. stadgar om skattegrunden för en vara som har införts i stället för en motsvarande vara som har sänts till ett område utanför gemenskapen för reparation tillämpas även när en defekt vara har utförts ur gemenskapen, förstörts under myndighets tillsyn eller överlåtits till staten utan att staten har åsamkats kostnader, om detta har skett innan tullarna för den i stället införda varan antecknats i bokföringen.

I skattegrunden inkluderas transport-, lastnings-, lossnings- och försäkringskostnader samt andra sådana kostnader i samband med importen av varan, fram till den första destinationsort i Finland som finns angiven i transportavtalet.

Om det vid den tidpunkt då skyldighet att betala skatt uppstår är känt att varan transporteras till en annan destinationsort inom gemenskapens område, inkluderas kostnaderna dock i skattegrunden fram till denna destinationsort.

92 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

I skattegrunden inkluderas skatter, tullar, importavgifter och övriga avgifter som i samband med förtullningen skall uppbäras till staten eller gemenskapen med anledning av importen av varan, med undantag för mervärdesskatt. I skattegrunden inkluderas också skatter och övriga avgifter som skall betalas utanför Finland. Detta stadgande tillämpas inte på varor som har sålts på tullauktion.

I skattegrunden inkluderas också värdet av skattegrunden för sådana i samband med en importerad vara utförda tjänster som med stöd av 72 h § 1 mom. 5 punkten har sålts skattefritt.

Om en importerad vara med stöd av 72 h § 1 mom. 3 punkten har sålts skattefritt, är skattegrunden värdet av skattegrunden för den senaste dylika försäljningen av varan ökad med värdet av skattegrunden för de tjänster enligt 1 mom. som utförts efter denna försäljning.

Vad 1 mom. stadgar tillämpas också på varor som införs från gemenskapens tullområde, men från ett område utanför gemenskapens skatteområde, och som skulle vara tullfria om de infördes från ett område utanför tullområdet.

Om kommissionen eller en byrå eller ett organ som avses i 1 mom. 25 punkten använder sådana varor som importerats skattefritt med stöd av den punkten för andra ändamål än det som avses i den punkten, ska kommissionen, byrån eller organet underrätta skattemyndigheten om saken och vid importen av varorna i fråga ska skatt enligt den skattesats som gäller den dag då varorna börjar användas för andra ändamål betalas på grundval av den typ av varor och det värde som skattemyndigheten har fastställt eller godkänt den dagen.

Importen av ett datamedium och därpå lagrat adb-specialprogram är skattefri, om importören är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga.

Importen av en vara är skattefri, om importtransporten av varan upphör i en annan medlemsstat och om varan vid gemenskapsintern försäljning är skattefri och importören är en näringsidkare.

En resande som anländer till Finland från ett område utanför gemenskapen får i sitt personliga resgods skattefritt föra in varor i högst de mängder som anges i 95 a–95 e §. En förutsättning för skattefrihet är att införseln inte är av kommersiell natur.

Som personligt resgods betraktas resgods som resanden kan visa upp för Tullen vid sin ankomst till Finland. Som personligt resgods betraktas också resgods som resanden kan visa upp för Tullen först vid en senare tidpunkt, om resanden lägger fram en redogörelse för att det företag som ansvarar för transporten vid resandens avresa har registrerat dessa varor som medföljande resgods.

En resande får föra in flera än en tobaksprodukt enligt 1 mom. skattefritt, om de procentuella andelarna av de skattefria maximimängderna uppgår till sammanlagt högst 100.

Personer under 18 år får inte föra in tobaksprodukter skattefritt.

Som cigariller betraktas cigarrer som väger högst 3 gram per styck.

En resande får med stöd av 95 § skattefritt föra in 4 liter icke-mousserande viner och 16 liter öl.

En resande får skattefritt föra in produkter enligt såväl 2 mom. 1 som 2 punkten, om de procentuella andelarna av de skattefria maximimängderna uppgår till sammanlagt högst 100.

Med stöd av 95 § får det bränsle som finns i ett motordrivet transportmedels sedvanliga bränsletank och för varje motordrivet transportmedel högst 10 liter bränsle som transporteras med transportmedlet i en bärbar tank föras in skattefritt.

Andra varor än alkohol, alkoholdrycker, tobaksprodukter som räknas upp i 95 a § och bränslet i motordrivna transportmedel får med stöd av 95 § föras in skattefritt till ett värde av högst 300 euro. Om resanden har anlänt flyg- eller sjöledes med ett annat luftfartyg eller fartyg än ett luftfartyg eller fartyg i nöjesbruk, är det maximala värdet för skattefri införsel dock 430 euro.

Ett luftfartyg eller fartyg är på det sätt som avses i 1 mom. i nöjesbruk när dess ägare eller innehavare använder det för andra än kommersiella ändamål. Med kommersiella ändamål avses i synnerhet sådan varu- eller persontransport eller sådant utförande av tjänster som sker mot vederlag eller för myndighetsändamål.

Värdet på en enskild vara kan inte delas upp i en skattefri och en skattebelagd del, om värdet på de varor som förs in överstiger det värde som anges i 1 mom.

Den som hör till personalen på ett transportmedel i yrkesmässig trafik mellan Finland och ett land eller område utanför gemenskapen får med stöd av 95 § från sina arbetsresor under en kalendermånad skattefritt föra in varor i den mängd som enligt 95 a–95 d § skattefritt får föras in på en gång.

En förutsättning för skattefrihet är dessutom att den som för in varorna antecknar varorna i en förtullningsbok i samband med införseln. Tullen meddelar närmare föreskrifter om utfärdandet av en förtullningsbok och dess form och innehåll.

Med avvikelse från bestämmelserna i 1 mom. får den som hör till personalen på ett transportmedel i landtrafik under en kalendermånad föra in varor enligt 95 d § till ett värde av 430 euro, förutsatt att det totala värdet på de varor som förs in på en gång inte överstiger 300 euro.

Importen av en vara är skattefri om det när denna lag träder i kraft har avtalats om skattefriheten i en för Finland förpliktande överenskommelse med en främmande stat.

Varorna anses bli uppvisade för Tullen för mottagarens räkning om den som visar upp varorna för Tullen anmäler sin avsikt att använda specialarrangemanget och ta ut mervärdesskatten hos den person som varorna är avsedda för.

Skattedeklarationen ska lämnas elektroniskt och beloppet för den mervärdesskatt som tagits ut ska anmälas i deklarationen.

Tullen meddelar närmare om de uppgifter som ska anmälas i skattedeklarationen och om hur deklarationen ska lämnas och skatten betalas.

Utöver det som föreskrivs i bokföringslagen ska den som använder specialarrangemanget ordna sin bokföring så att riktigheten i skattedeklarationerna för de skatter som tagits ut hos de skattskyldiga kan verifieras utifrån den. Bokföringen ska på uppmaning av Tullen lämnas elektroniskt till Tullen för kontroll. Tullen får meddela närmare om hur uppgifterna ska lämnas.

En deklaration lämnas kalendermånadsvis för de importer som omfattas av specialarrangemanget för vilka skyldigheten att betala skatt enligt 87 § har uppkommit under kalendermånaden och för vilka den skatten har tagits ut hos den skattskyldige. Deklarationen ska lämnas och skatten betalas senast den sista dagen i den kalendermånad som följer på kalendermånaden i fråga.

Mervärdesskatt som Tullen tagit ut med stöd av 160 § återbärs inte på basis av beslut som gäller återbäring eller annullering av tull enligt tullkodexen eller på basis av beslut med anledning av besvär, om den skatt som har betalats på en importerad vara har kunnat dras av enligt 10 kap. eller fås som återbäring enligt 122, 130 eller 131 §.

I det särskilda förfarandet överlåter Tullen de importerade varorna till fri omsättning eller till någon annan särskild användning enligt avdelning VII kap. 4 i tullkodexen än tillfällig import helt och hållet utan importtull först efter det att den skattskyldige har fullgjort sin anmälnings- och betalningsskyldighet i fråga om den mervärdesskatt som ska betalas på importen.

Skatteförvaltningen meddelar beslut i ärendet. Ändring i beslutet söks på det sätt som föreskrivs i 62 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Vid mervärdesbeskattningen av varuimport tillämpas inte stadganden om tull, om det inte särskilt stadgas om saken i denna lag.

Till den del det gäller mervärdesbeskattning som Tullen ansvarar för i enlighet med 160 § 1 och 2 mom., tillämpas på förfarandet vid import av varor, betalning, återbäring och återindrivning av skatt samt på annat förfarande, på uppskov med betalning av skatt, säkerheter, skatteförhöjning, felavgift, efterbeskattning och sökande av ändring samt på sekretess i fråga om uppgifter och på utlämnande och erhållande av sekretessbelagda uppgifter, vad som i tullagstiftningen föreskrivs om tull, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Det som föreskrivs i den tullagstiftning som avses i artikel 5.1 led 2 i tullkodexen om formaliteter som gäller varor som införs till Europeiska unionens tullområde samt om tillfällig lagring, hänförande till tullagerförfarande eller förfarande för frizoner, förfarande för aktiv förädling eller förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, tillämpas också på varor som införs från Europeiska unionens tullområde, men från ett område utanför gemenskapens skatteområde, till gemenskapens skatteområde.

Om ett belopp i utländsk valuta måste räknas om för att skattegrunden skall kunna fastställas vid import av en vara, tillämpas samma växelkurs som vid fastställandet av tullvärdet vid den tidpunkt som avses i 87 § i denna lag.

Vid sådan mervärdesbeskattning av varuimport som Tullen ansvarar för i enlighet med 160 § 1 och 2 mom. är det minsta belopp som indrivs 5 euro. Indrivning kan dock vidtas om det hos en och samma betalningsskyldig blivit flera betalningar oindrivna på grund av ett räknefel eller annat misstag som begåtts av Tullen, den betalningsskyldige eller någon annan berörd eller av någon annan orsak eller om det annars finns särskilda skäl för indrivning.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på införsel av alkoholdrycker och tobaksprodukter som resande eller den som hör till personalen på ett fortskaffningsmedel i yrkesmässig trafik mellan Finland och ett land eller område utanför gemenskapen för med sig eller som sänts till enskilda personer.

På dröjsmålspåföljder i fråga om betalning av sådan skatt för import av varor som Tullen ska ta ut i enlighet med 160 § 1 och 2 mom. tillämpas bestämmelserna i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). När 3 § 3 mom. i den lagen tillämpas, ska skattetillägget beräknas för den tidsperiod för vilken den i artikel 114. 2 i tullkodexen avsedda räntan beräknas.

Om Tullen beviljar uppskov med betalningen av den skatt som ska betalas för importen, tas ränta ut i enlighet med 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

Vid återbetalning av sådan skatt för import som Tullen tar ut i enlighet med 160 § 1 och 2 mom. betalas ränta enligt 37 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018). Räntan beräknas från den tidpunkt som avses i 93 § 3 mom. i tullagen.

I fråga om ett av Tullen meddelat förhandsavgörande får omprövning enligt 88 § i tullagen inte begäras, utan avgörandet ska överklagas genom besvär enligt vad som föreskrivs i tullagen. Besvärstiden är 30 dagar från delfående av beslutet om förhandsavgörande. Omprövning av ett beslut om att inte meddela förhandsavgörande får inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär.

Med skattepliktig rörelse avses verksamhet som enligt denna lag medför skattskyldighet för den som säljer en vara eller en tjänst.

Med i förvärv inkluderad skatt avses i denna lag den skatt som nämns i 1 mom.

4 mom. har upphävts genom L 29.12.1995/1767.

En förutsättning för avdragsrätten enligt 102 § 1 mom. 1 och 3 punkten är att den skattskyldige över den vara eller tjänst som köpts har en av säljaren utfärdad faktura enligt 209 e eller 209 f § eller en annan verifikation som kan betraktas som faktura. Om det är fråga om en sådan situation som avses i 209 a § 4 mom., ska fakturan överensstämma med sådana bestämmelser i säljarens etableringsmedlemsstat som motsvarar 209 e §.

Avdragsrätten för skatt som enligt 2 a, 8 a–8 d eller 9 § ska betalas på ett köp eller för skatt som ska betalas på ett gemenskapsinternt förvärv förutsätter dessutom att den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ eller att skatten har påförts. Får den skattskyldige inte en i 1 mom. avsedd faktura av säljaren, förutsätter avdragsrätten att den skattskyldige själv upprättar en verifikation som i tillämpliga delar innehåller de uppgifter som avses i 209 e § 1 mom. samt anger den skatt som ska betalas och den skattesats som ska tillämpas på köpet eller det gemenskapsinterna förvärvet.

I fråga om skatt som skall betalas på en importerad vara är förutsättningen för avdragsrätten att importören har förtullningsbeslutet och därtill hörande handlingar.

102 b § har upphävts genom L 9.1.2009/6.

En förutsättning för avdrag av skatt enligt 102 § 1 mom. 5 punkten är att den skattskyldige har en uträkning över grunden för den skatt som skall betalas. Den skattskyldige skall också ha i 102 a § avsedda handlingar över försäljningar, importer och gemenskapsinterna förvärv som med stöd av 72 n § 1 eller 2 mom. räknas till skattegrunden.

Den skattskyldige får för en fastighet eller byggtjänst som han anskaffat för skattepliktig rörelse dra av den skatt som överlåtaren enligt 31, 31 a eller 33 § ska betala på byggtjänster som utförts på fastigheten, om fastigheten före överlåtelsen inte hade tagits i överlåtarens bruk.

En förutsättning för rätten till avdrag är att överlåtaren ger mottagaren en utredning om beloppet av den skatt som överlåtaren ska betala.

104 § har upphävts genom L 23.11.2007/1061.

105 § har upphävts genom L 23.11.2007/1061.

Om en fastighetsinnehavare ansöker om att bli skattskyldig så som avses i 30 §, får han i stället för justering av avdrag enligt 11 kap. göra avdrag enligt 102 och 103 § från en fastighet som han anskaffat eller en tjänst eller vara som han köpt för den skattepliktiga fastighetsöverlåtelsen före sin ansökan eller dra av den skatt som betalts på byggtjänster som han själv har utfört för det nämnda ändamålet före ansökan. En förutsättning är att fastighetsinnehavaren har ansökt om att bli skattskyldig inom sex månader från ibruktagandet av fastigheten.

Den avdragsrätt som avses i 1 mom. gäller endast nybyggen och ombyggnad av en fastighet.

Om fastighetsinnehavaren ansöker om att bli skattskyldig så som avses i 30 §, anses han i samband med justering av avdrag enligt 11 kap. ha använt den fastighet som han före ansökan har anskaffat eller för vilken han köpt eller utfört byggtjänster för den skattepliktiga fastighetsöverlåtelsen för ett ändamål som berättigar till avdrag. En förutsättning är att fastighetsinnehavaren har ansökt om att bli skattskyldig inom sex månader från det att han tagit fastigheten i bruk.

107 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

108 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

109 § har upphävts genom L 16.12.1994/1218.

110 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

Den skattskyldige får göra ett avdrag enligt 102 § för köpta energinyttigheter också i det fall att debiteringen ingår i den skattefria hyran eller det skattefria vederlaget för fastigheten. Avdraget får dock uppgå endast till ett belopp som motsvarar skatten för energinyttigheter eller bränsle som fastighetens ägare eller innehavare har köpt.

En förutsättning för avdragsrätten är att säljaren ger köparen en utredning om beloppet av skatten på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle.

När den skattskyldige i avdragsgill användning tar en vara som varit i annat bruk, får han dra av den skatt som inkluderats i förvärvet av varan eller den skatt som han har betalt för en vara som han tillverkat för eget bruk. Om varans sannolika överlåtelsepris är lägre än dess ursprungliga inköpspris eller motsvarande värde, får den mot värdeminskningen svarande skatten dock inte dras av.

I samband med att en skattepliktig rörelse inleds får den skattskyldige från skattepliktigt anskaffade eller tillverkade varor som han innehar och som används för ett avdragsgillt syfte göra ett avdrag som avses i 1 mom.

Avdrag som nämns i 1 eller 2 mom. får inte göras från en fastighet.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om varor skall tillämpas också på andra tjänster än byggtjänster.

En förutsättning för avdragsrätten är att den skattskyldige uppgör en verifikation vid den tidpunkt nyttigheten tas i avdragsgill användning. Till den del det gäller en vara eller tjänst som den skattskyldige köpt eller en vara som den skattskyldige importerat tillämpas dessutom vad som föreskrivs i 102 a §.

Den som köper en uthyrningstjänst får dra av den skatt som skall betalas på importen av den vara som han hyr, om han med stöd av 9 § skall betala skatt för att han hyr varan.

Den begränsning av avdragsrätten som avses i 1 mom. 5 punkten gäller inte fordon och fartyg som har anskaffats till försäljning, uthyrning, användning för yrkesmässig persontransport eller körundervisning eller personbil som har anskaffats för att enbart användas för ändamål som berättigar till avdragsrätt.

Vad som ovan i 1 mom. 5 punkten och 2 mom. bestäms om personbilar tillämpas också på bilar avsedda för två ändamål.

Som bil avsedd för två ändamål anses ett fordon i kategori N ₁ som utöver förarsätet och de säten som finns bredvid detta är utrustat med andra säten eller anordningar för fastgörande av säten, med undantag av sådana säten som är avsedda för tillfälligt bruk och som avses i 24 § i den bilskattelag (1482/1994) som gällde före den 1 april 2009 eller sådana säten som i enlighet med de vägtrafikbestämmelser som gällde före den 30 september 1998 har godkänts för paketbil.

En researrangör får inte göra avdrag för tjänster och varor som nämns i 80 § 1 mom. och som han förvärvat för att direkt utnyttjas av en resande.

Avdrag som avses i 102 § får inte göras för varor, om försäljaren har tillämpat det förfarande som avses i 79 a § på försäljningen.

En skattskyldig återförsäljare får inte dra av den skatt som ska betalas för samlarföremål eller antikviteter som återförsäljaren själv importerar, om återförsäljaren tillämpar det förfarande som avses i 79 a § på försäljningen.

En skattskyldig återförsäljare får inte dra av den skatt som skall betalas för konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerar eller för konstverk som han själv köpt, om han tillämpar det förfarande som avses i 79 a § på försäljningen.

Staten får inte göra avdrag från sina anskaffningar.

Från en vara eller tjänst som den skattskyldige har anskaffat eller tagit i sådan användning som endast delvis berättigar till avdrag, får avdrag göras endast till den del som varan eller tjänsten används för detta ändamål.

Om säljaren krediterar köparen med de belopp som avses i 78 § 1 mom. 1 eller 4 punkten eller 78 a §, ska den avdragna skatten rättas i motsvarande mån.

Om ett avtal har ogiltigförklarats, annullerats eller hävts efter det att avdraget för en anskaffning har gjorts, ska den avdragna skatten rättas.

Med fastighetsinvestering avses köp eller eget utförande av byggtjänster i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet. Med fastighetsinvestering avses även anskaffning av en fastighet på vars överlåtelse har tillämpats 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 §.

En förutsättning för justeringen är att näringsidkaren har gjort fastighetsinvesteringen för rörelse eller att det är en kommun eller ett välfärdsområde som har gjort fastighetsinvesteringen.

Ingen justering ska göras när en fastighet rivs, brinner upp eller i övrigt förstörs på ett sådant sätt att den inte längre går att använda.

Vad som bestäms i 120 § tillämpas även på avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering, då anskaffningen görs av en innehavare av nyttjanderätten till fastigheten.

Innehavaren av nyttjanderätten till en fastighet ska justera avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering enligt de förutsättningar som bestäms i 120 § 1 mom. 4 punkten även då nyttjanderätten upphör, om inte något annat bestäms i 3 mom. i denna paragraf eller i 121 f §.

Vad som bestäms i 2 mom. tillämpas på ombyggnad som anskaffas eller utförs av en innehavare av nyttjanderätten till fastigheten bara om denna innehavare får ersättning för ombyggnaden.

Avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering ska justeras endast om fastighetens användningsändamål ändras eller om fastigheten överlåts på det sätt som avses i 120 eller 121 § under justeringsperioden.

Justeringsperioden är tio år från ingången av det kalenderår under vilket en byggtjänst i samband med ett nybygge eller en ombyggnad har slutförts eller, om fastigheten efter det att byggtjänsten har slutförts har överlåtits på det sätt som avses i 31 § 1 mom. 1 punkten eller 33 §, under vilket fastigheten har tagits emot. Justeringsperioden inkluderar ändå inte en del av ett kalenderår som föregår slutförandet av byggtjänsten eller mottagandet av fastigheten.

Om en fastighet som varit föremål för en fastighetsinvestering som gjorts för ett annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag tas i användning för ett ändamål som berättigar till avdrag före justeringsperiodens början, kan näringsidkaren i fråga om fastighetsinvesteringen rätta den skatt som ska redovisas för tiden innan användningsändamålet ändrades som om fastigheten ursprungligen hade varit avsedd för avdragsgill användning.

Om en fastighet som varit föremål för en fastighetsinvestering som gjorts för ett ändamål som berättigar till avdrag tas i användning för ett annat ändamål före justeringsperiodens början, ska näringsidkaren i fråga om fastighetsinvesteringen rätta den skatt som ska redovisas för tiden innan användningsändamålet ändrades som om fastigheten ursprungligen hade varit avsedd för annan än avdragsgill användning.

När användningen av en fastighet ändras, ska avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering årligen justeras för varje kalenderår inom justeringsperioden (justeringsår). Som första justeringsår räknas den del av kalenderåret som följer efter det i 121 a § 2 mom. avsedda slutförandet av en byggtjänst eller mottagandet av en fastighet.

När en fastighet överlåts, när skattskyldigheten upphör och när en fastighet avförs från rörelsetillgångarna ska avdraget för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering justeras på en gång för hela den återstående justeringsperioden. Fastigheten anses härvid under den återstående justeringsperioden helt och hållet vara i annan än avdragsgill användning.

Det belopp varmed avdraget årligen ska justeras är 1/10 av den del av den i anskaffningen ingående skatten enligt 2 mom. som motsvarar skillnaden mellan andelen av den ursprungliga användning som berättigar till avdrag och andelen av den användning som berättigar till avdrag under justeringsåret.

Om en innehavare av nyttjanderätten till en fastighet överlåter sin nyttjanderätt, överförs rättigheten och skyldigheten för rättsinnehavaren att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering på mottagaren under de förutsättningar som bestäms i 121 e §.

När nyttjanderätten till en fastighet upphör, anses rättsinnehavaren vid tillämpningen av bestämmelserna om överföring av rättighet och skyldighet att justera avdrag överlåta sin nyttjanderätt till den fastighetsinnehavare som överlåtit nyttjanderätten.

Om en näringsidkare inträder i en skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a §, överförs rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering på gruppen.

Om en näringsidkare utträder ur en skattskyldighetsgrupp som avses i 13 a §, överförs rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller näringsidkarens fastighetsinvestering från gruppen på näringsidkaren.

Bestämmelserna i 121 h–121 k och 209 k–209 m § gäller i tillämpliga delar den överföring av rättigheter och skyldigheter som avses i 1 och 2 mom.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs på mottagaren, justerar överlåtaren till följd av överlåtelsen inte avdraget för den skatt som ingår i anskaffningen, om inte något annat bestäms i 3 mom.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs på mottagaren, justerar överlåtaren avdragen på basis av de ändringar i användningen som inträffat under den tid fastigheten varit i hans besittning, och mottagaren på basis av de ändringar som inträffat därefter, om inte något annat bestäms i 3 mom. Vid beräkning av det belopp varmed avdraget ska justeras beaktar överlåtaren den andel av justeringsåret då fastigheten varit i hans besittning och mottagaren den andel som infallit därefter.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs på en mottagare som vid tidpunkten för överlåtelsen inte var införd i registret över mervärdesskattskyldiga, ska överlåtaren i mottagarens ställe i samband med överlåtelsen justera avdraget på en gång för hela den återstående justeringsperioden. Fastigheten anses härvid under den återstående justeringsperioden helt och hållet vara i annan än avdragsgill användning.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs och överlåtaren inte har gett en utredning som avses i 209 k § eller i utredningen har lämnat en felaktig uppgift och mottagarens beskattning till följd av detta borde rättas till mottagarens nackdel, ska överlåtaren i mottagarens ställe göra de justeringar som detta föranleder eller rätta de belopp som ska justeras.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag överförs och överlåtarens beskattning senare ändras på ett sådant sätt att mottagarens beskattning till följd av detta borde rättas till mottagarens nackdel, ska överlåtaren i mottagarens ställe göra de justeringar som detta föranleder eller rätta de belopp som ska justeras, om överlåtaren inte har underrättat mottagaren om ändringen av beskattningen i den utredning som avses i 209 k §.

Om en näringsidkare fortsätter med rörelse när skattskyldigheten upphör och senare under justeringsperioden på nytt införs i registret över mervärdesskattskyldiga, kan han rätta den justering som han på grund av skattskyldighetens upphörande har gjort i fråga om en fastighet som han besitter, om det justerade beloppet har betalts till staten.

En mottagare som är införd i registret över mervärdesskattskyldiga eller en mottagare som vid tidpunkten för överlåtelsen inte var införd i registret men som införs senare under justeringsperioden kan rätta en justering som gjorts av överlåtaren vid skattskyldighetens upphörande eller med stöd av 121 h § 3 mom., om rättigheten och skyldigheten att justera avdrag har överförts på mottagaren under justeringsperioden och om justeringen inte har kunnat rättas tidigare.

Näringsidkaren eller mottagaren ska göra justeringar i fråga om de ändringar i fastighetens användningsändamål eller de överlåtelser som sker under den tid som avses i 1 mom. enligt de allmänna reglerna för justering.

Rätten till återbäring gäller endast skatt som skulle ha kunnat dras av med stöd av bestämmelserna i 10 kap., om utlänningen hade varit skattskyldig för verksamheten.

En utländsk näringsidkare har dock inte rätt till återbäring när det är fråga om sådana tjänster som avses i 8 c § och han i egenskap av köpare är skattskyldig för dessa tjänster enligt 8 c eller 9 §.

En utländsk näringsidkare som avses i 122 § 1 mom. har rätt att få återbäring för den skatt enligt 131 a § som inkluderats i ett förvärv, om förvärvet av en vara eller tjänst hänför sig till verksamhet som den utländska näringsidkaren bedriver utomlands och som hade berättigat till återbäring enligt 131 a § om verksamheten hade bedrivits i Finland.

Rätten till återbäring förutsätter att näringsidkaren har skaffat varorna eller tjänsterna för sina i etableringsstaten till avdrag berättigande affärstransaktioner.

Om näringsidkaren i etableringsstaten genomför både transaktioner som medför rätt till avdrag och transaktioner som inte medför rätt till avdrag, återbärs av den mervärdesskatt som berättigar till återbäring enligt 122 och 122 a § högst den del som hänför sig till avdragsberättigande transaktioner. I fråga om näringsidkare som etablerat sig i en annan medlemsstat bestäms den avdragsgilla andelen enligt etableringsstatens lagstiftning som baserar sig på artikel 173 i mervärdesskattedirektivet.

Om näringsidkaren i etableringsstaten genomför både transaktioner som medför rätt till avdrag och transaktioner som inte medför rätt till avdrag, återbärs av den mervärdesskatt som berättigar till återbäring enligt 122 och 122 a § högst den del som hänför sig till avdragsberättigande transaktioner. I fråga om näringsidkare som etablerat sig i en annan medlemsstat bestäms den avdragsgilla andelen enligt etableringsstatens lagstiftning som baserar sig på artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet).

Med etableringsstat avses den stat där näringsidkaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs.

Om ansökan om återbäring gäller hela kalenderåret eller slutet av det ska återbäringsbelopp under 50 euro inte återbäras. I andra fall betalas återbäring inte, om återbäringsbeloppet understiger 400 euro.

124 § har upphävts genom L 29.12.1994/1486.

Till ett allmännyttigt samfund enligt 4 § och ett religionssamfund enligt 5 § återbärs den skatt som inkluderats i förvärv av sådana varor som samfundet har fört ut ur gemenskapen, utan att använda varorna inom gemenskapens territorium, för sådan välgörenhetsverksamhet eller filantropisk verksamhet av fortlöpande natur som samfundet bedriver utanför gemenskapen.

Förutsättningen för återbäring är att återbäringsbeloppet är minst 400 euro.

Skatten återbetalas kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen. Den skatt som inkluderats i förvärv hänförs till den ansökningsperiod under vilken varorna fördes ut ur gemenskapen. Ansökan ska göras inom ett år från det att varorna fördes ut ur gemenskapen.

Skatteförvaltningen bestämmer närmare om de uppgifter som ska ingå i ansökan och om de handlingar som ska fogas till ansökan samt om den lagerbokföring som sökanden ska hålla.

Om skatt har återburits till för stort belopp, kan det överstora skattebelopp som återburits dras av från ett skattebelopp som återbärs senare.

125 § har upphävts genom L 22.12.2009/1359.

Vad som i 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som är berättigad till återbäring enligt 125 §.

När ändring söks i ett beslut som fattats med stöd av 125 § räknas tidsfristen för begäran om omprövning från utgången av det kalenderår som omfattar den period som berörs av beslutet.

Gäller ansökan om återbäring hela kalenderåret eller slutet av det ska återbäringsbelopp under 50 euro inte återbäras. I andra fall betalas återbäring inte, om återbäringsbeloppet understiger 400 euro.

Till främmande makters diplomatiska beskickningar och andra beskickningar i motsvarande ställning samt till utsända konsulers konsulat i Finland får på basis av ömsesidighet och på ansökan återbäras den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster, när dessa har köpts för officiellt bruk.

Till främmande makters diplomatiska representanter och till utsända konsuler i Finland kan på basis av ömsesidighet och på ansökan återbäras den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster, då varan eller tjänsten har köpts för personligt bruk av en diplomatisk representant eller en utsänd konsul eller familjemedlemmar som hör till deras hushåll.

Förutsättningen för återbäring är att en enskild varas eller tjänsts skattebelagda pris är minst 170 euro.

Ansökan om skatteåterbäring ska lämnas till utrikesministeriet för varje kvartal under kalenderåret och senast inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Utrikesministeriet fastställer om sökanden på basis av ömsesidighet, sökandens ställning samt ändamålet med varan eller tjänsten har rätt till skatteåterbäring. Skatteförvaltningen kontrollerar övriga förutsättningar för återbäring och återbär skatten.

Skatteförvaltningen bestämmer närmare vilka uppgifter som ska ingå i ansökan och vilka handlingar som ska fogas till ansökan.

Om skatt har återburits till för stort belopp, kan det överbetalda beloppet dras av från skatt som återbärs senare.

I beslut som har meddelats med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas.

Den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland återbetalas till i Finland belägna organ inom Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen som omfattas av protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

Förutsättningen för återbäring enligt 1 mom. är att varan eller tjänsten har förvärvats för officiellt bruk och att dess skattebelagda inköpspris är minst 80 euro. På återbäringen tillämpas även i övrigt de begränsningar och villkor som har fastställts i det protokoll som avses i 1 mom. och i avtalet om dess genomförande eller i värdlandsöverenskommelserna.

Skatten återbetalas kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen. Ansökan ska göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan.

Till Europeiska unionen återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland eller i förvärvet av varor som importerats till Finland på basis av ett avtal om en beställd undersökning eller ett samarbetsavtal som ingåtts mellan Europeiska unionen och en offentlig eller privat organisation som är belägen i Finland.

Den skatt som avses i 1 mom. återbetalas till den del som Europeiska unionen finansierar förvärvet och köparen inte med stöd av 10 kap. har rätt att dra av den skatt som ingår i förvärvet eller att med stöd av 122 eller 131 § få återbäring för den. Förutsättningen för återbäring är att varans eller tjänstens skattebelagda inköpspris eller grunden för den skatt som ska betalas på importen ökad med mervärdesskattens andel är minst 80 euro.

Skatten återbetalas kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen. Ansökan ska göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan.

Till andra sådana internationella organisationer som är belägna i Finland och som har erkänts av Finland än de som avses i 129 §, samt till deras personal, återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland, om detta har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen.

Förutsättningen för återbäring enligt 1 mom. är att varans eller tjänstens skattebelagda inköpspris är minst 170 euro eller ett annat belopp som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen. På återbäring tillämpas även i övrigt de begränsningar och villkor som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen.

Ansökan görs kvartalsvis till utrikesministeriet. Ansökan ska göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Utrikesministeriet fastställer om sökanden på basis av avtalet om grundande av organisationen eller värdlandsöverenskommelsen, sökandens ställning och varans eller tjänstens användningsändamål har rätt till återbäring. Skatteförvaltningen kontrollerar de övriga förutsättningarna för återbäring och återbetalar skatten.

Till försvarsmakten i en annan medlemsstat återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som har köpts för officiellt bruk av försvarsmaktens väpnade styrkor i Finland eller av den civilpersonal som åtföljer dem när de väpnade styrkorna deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat. Rätten till återbäring gäller även den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster för försörjning av deras mässar eller marketenterier i Finland.

Till försvarsmakten i en annan stat som är part i nordatlantiska fördraget återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som har köpts för officiellt bruk av försvarsmaktens väpnade styrkor i Finland eller av den civilpersonal som åtföljer dem när de väpnade styrkorna deltar i en gemensam försvarsinsats. Rätten till återbäring gäller även den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster för försörjning av deras mässar eller marketenterier i Finland.

Förutsättningen för återbäring är att varans eller tjänstens skattebelagda inköpspris är minst 170 euro.

Skatten återbetalas kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen. Ansökan ska göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Skatteförvaltningen kontrollerar förutsättningarna för återbäring och återbetalar skatten.

Skatteförvaltningen bestämmer närmare vilka uppgifter som ska ingå i ansökan och vilka handlingar som ska fogas till ansökan.

Till försvarsmakten i en annan medlemsstat återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som har köpts för officiellt bruk av försvarsmaktens väpnade styrkor i Finland eller av den civilpersonal som åtföljer dem när de väpnade styrkorna deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat. Rätten till återbäring gäller även den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster för försörjning av deras mässar eller marketenterier i Finland.

Förutsättningen för återbäring är att varans eller tjänstens skattebelagda inköpspris är minst 170 euro.

Skatten återbetalas kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen. Ansökan ska göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Skatteförvaltningen kontrollerar förutsättningarna för återbäring och återbetalar skatten.

Skatteförvaltningen bestämmer närmare vilka uppgifter som ska ingå i ansökan och vilka handlingar som ska fogas till ansökan.

Till en sådan medlem av en amerikansk styrka som avses i artikel 17 i avtalet om försvarssamarbete och som befinner sig i Finland återbetalas den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland, om varan eller tjänsten har köpts för personligt bruk av medlemmen av den amerikanska styrkan eller en familjemedlem som hör till medlemmens hushåll.

Förutsättningen för återbäring är att varornas eller tjänsternas skattebelagda inköpspris är totalt minst 170 euro eller något annat belopp som fastställs i avtalet om försvarssamarbete. På återbäringen tillämpas även i övrigt de begränsningar och förutsättningar som fastställs i avtalet om försvarssamarbete.

Skatten återbetalas kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen och inom trettio dagar från mottagandet av ansökan. Ansökan ska göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Till ansökan ska fogas ett adekvat intyg om att sökanden med stöd av avtalet om försvarssamarbete, sökandens status eller ändamålet med varan eller tjänsten har rätt till återbäring. Skatteförvaltningen kontrollerar förutsättningarna för återbäring och återbetalar skatten.

Skatteförvaltningen bestämmer närmare vilka uppgifter som ska ingå i ansökan och vilka handlingar som ska fogas till ansökan.

Om skatt har återburits till för stort belopp med stöd av 129 och 129 a–129 c §, kan det överstora skattebelopp som återburits dras av från ett skattebelopp som återbärs senare.

Om skatt har återburits till för stort belopp med stöd av 129 eller 129 a–129 d §, kan det överstora skattebelopp som återburits dras av från ett skattebelopp som återbärs senare.

Vad som i 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som är berättigad till återbäring enligt 129 och 129 a–129 c §.

När ändring söks i ett beslut som fattats med stöd av 129 och 129 a–129 c § räknas tidsfristen för begäran om omprövning från utgången av det kalenderår som omfattar den period som berörs av beslutet.

Vad som i 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som är berättigad till återbäring enligt 129 och 129 a–129 d §.

När ändring söks i ett beslut som fattats med stöd av 129 och 129 a–129 d § räknas tidsfristen för begäran om omprövning från utgången av det kalenderår som omfattar den period som berörs av beslutet.

Välfärdsområdena och kommunerna har rätt till återbäring av skatt enligt 10 kap. som ingår i en anskaffning och från vilken avdrag inte får göras eller för vilken inte betalas återbäring enligt 131 §. Återbäring fås även för skatt som betalas på understöd eller bidrag som avses i 79 § 1 mom.

Den återbäring som nämns i 1 mom. gäller inte skatt som ingår i privat konsumtion, i anskaffningar som avses användas för ändamål som nämns i 114 eller 114 a § eller för anskaffning för uthyrning av fastighet.

Den som har rätt till återbäring ska meddela Skatteförvaltningen den sammanlagda skatt som ska återbäras för kalenderåret enligt 1 mom. Meddelandet ska lämnas senast före utgången av den andra månaden efter kalenderårets slut till den del uppgifterna inte har uppgetts tidigare. Från det belopp som uppges får avdrag göras för den skatt som under kalenderåret ska betalas med stöd av 6 § 3 mom. Bestämmelser om påföljd för försummelse av anmälningsskyldigheten finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Kommunerna har rätt till återbäring för den kalkylerade skatten på de skattefria i 38 a § avsedda tjänster och varor i form av socialvård som de anskaffat.

Den som har rätt till återbäring enligt 1 eller 2 mom. har rätt till återbäring även för understöd eller bidrag till en verksamhetsidkare för sådan verksamhet som avses i 1 eller 2 mom.

Den kalkylerade skatten är 5 procent av inköpspriset på en tjänst eller vara, av den i 9 kap. avsedda skattegrunden för en importerad vara eller av understödets eller bidragets belopp.

Den som har rätt till återbäring ska meddela Skatteförvaltningen den sammanlagda kalkylerade skatt som ska återbäras för kalenderåret enligt 1–3 mom. Meddelandet ska lämnas senast före utgången av den andra månaden efter kalenderårets slut till den del uppgifterna inte har uppgetts tidigare. Bestämmelser om påföljd för försummelse av anmälningsskyldigheten finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Vad som föreskrivs i 1 mom. 4 punkten tillämpas inte på försäljning som sker i en annan medlemsstat och som är skattefri enligt bestämmelser som motsvarar 3 och 3 a §.

Rätten till skatteåterbäring gäller endast den skatt som med stöd av stadgandena i 10 kap. skulle ha varit avdragbar om verksamheten hade medfört skattskyldighet.

Om varan eller tjänsten förvärvas för i 43 a § avsedd skattefri försäljning av investeringsguld, har den näringsidkare som framställer investeringsguld eller som omvandlar investeringsguld eller annat guld till investeringsguld rätt att få återbäring för den skatt som inkluderats i förvärv av en vara eller tjänst i anslutning till framställningen eller omvandlingen och som hade kunnat dras av med stöd av bestämmelserna i 10 kap., om verksamheten hade medfört skattskyldighet.

En näringsidkare har rätt att få återbäring för i 1 och 2 mom. avsedd skatt som inkluderats i förvärv även då förvärvet har samband med sådan försäljning som sker utomlands och som hade berättigat till återbäring enligt 1 eller 2 mom., om verksamheten hade bedrivits i Finland.

En utlänning har inte rätt att få återbäring enligt 131 eller 131 a § för förvärv i fråga om vilka han har rätt till återbäring enligt 122 eller 122 a §. Detta tillämpas inte om en utlänning som tillhandahåller sådana skattefria transporttjänster och stödtjänster till dessa som avses i 38 d, 71, 72 d eller 72 h § för denna sin verksamhet i Finland har införts i registret över mervärdesskattskyldiga. I så fall är han endast berättigad till återbäring enligt 131 eller 131 a §.

Vad som i denna lag bestäms om avdragsgill användning och avdragbar skatt tillämpas också på sådan användning som berättigar till återbäring och skatt som skall återbäras, som avses i 130, 131 och 131 a §.

Med avvikelse från 1 mom. tillämpas vad som i 60 a § föreskrivs om verksamhet som inte berättigar till avdrag också på i 130 § avsedd verksamhet som berättigar till återbäring.

Vad som i 21 och 22 § bestäms om varor som tillverkats eller tjänster som utförts i samband med en skattepliktig rörelse tillämpas också på varor som tillverkats eller tjänster som utförts i samband med verksamhet som berättigar till återbäring enligt 131 och 131 a §.

Vad som i 13–23 kap. och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ bestäms om skattskyldiga tillämpas också på den som är berättigad till återbäring enligt 130, 131 och 131 a § samt på den som gör ett gemenskapsinternt varuförvärv och som med stöd av 72 f § inte behöver betala skatt.

Vad som i 13–22 kap. och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ bestäms om avdragbar skatt och skattskyldiga tillämpas också på skatt som ska återbäras och på den som har rätt till återbäring enligt 130 a §.

När ett sådant nytt transportmedel enligt 26 d § som förvärvats för något annat ändamål än ett sådant som berättigar till avdrag säljs så att säljaren, köparen eller någon annan för deras räkning transporterar transportmedlet från Finland till en annan medlemsstat, får säljaren i återbäring den skatt som inkluderats i förvärvet av transportmedlet. Återbäring betalas dock inte till den del som skatten överstiger den skatt som säljaren skulle vara skyldig att betala om försäljningen var skattepliktig.

Rätten till återbäring uppkommer när säljaren har levererat transportmedlet till köparen.

En juridisk person som inte är näringsidkare har rätt att i återbäring få den skatt som betalts på importen av en vara, om den visar att ett gemenskapsinternt varuförvärv har beskattats i en annan medlemsstat.

Återbäring enligt 133 a och 133 b § ska sökas skriftligt hos Skatteförvaltningen. Ansökan ska göras inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket rätten till skatteåterbäring uppkom.

Om dröjsmålsränta ska betalas på skatt som återburits till ett för stort belopp med stöd av 133 a eller 133 b §, ska räntan betalas från den dag som följer på den dag då återbäringen betalades.

För återbäring gäller i övrigt vad som föreskrivs om mervärdesskatt i avdelning II i denna lag, i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ eller i någon annan lag.

Vad som i 5, 6, 8, 9, 21, 24, 37, 38, 40–42 och 45–50 §, 52 § 1 och 4 mom. samt 54–56, 59, 61, 66, 68, 70, 71, 73 och 80 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som ansöker om återbäring enligt 133 a och 133 b § i denna lag, och vad som i 8 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om fullgörande av deklarationsskyldigheten tillämpas också på ansökan om återbäring.

Vid tillämpningen av 73 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ på den som ansöker om återbäring enligt 133 a och 133 b § i denna lag betraktas det kalenderår under vilket rätten till skatteåterbäring uppkom som skatteperiod.

Om det i ansökan om återbäring eller i samband med den lämnas bristfälliga eller felaktiga uppgifter, tillämpas vad som i 37 och 38 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skatteförhöjning.

Den tidsfrist som avses i 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ räknas från utgången av det kalenderår till vilket den period som beslutet gäller hör.

En i 133 e § 1 mom. avsedd skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen har rätt att använda den särskilda ordning som avses i denna paragraf och i 133 f–133 j §, om den skattskyldige säljer tjänster till andra än näringsidkare inom gemenskapen.

Med skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen avses vid tillämpningen av detta kapitel en näringsidkare som inte har etablerar sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe inom gemenskapen.

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som väljer Finland som identifieringsmedlemsstat ska på elektronisk väg till Skatteförvaltningen göra anmälan om att verksamhet som avses i 133 d § inleds. Bestämmelser om påföljd för försummelse av den anmälningsskyldighet som föreskrivs i detta moment och i beslut som meddelats med stöd av 134 a § 2 mom. finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

En skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som väljer en annan medlemsstat än Finland som identifieringsmedlemsstat samt som är skyldig att betala skatt till Finland, ska iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En i 133 f § 1 mom. avsedd skattskyldig införs i ett särskilt identifieringsregister och tilldelas ett individuellt registreringsnummer för användning av den särskilda ordning som avses i 133 d §. Skatteförvaltningen underrättar den skattskyldige om registreringsnumret på elektronisk väg.

I det register som avses i 1 mom. införs också en skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som har valt en annan medlemsstat än Finland som identifieringsmedlemsstat och därför har införts i denna medlemsstats identifieringsregister. Som individuellt registreringsnummer används det registreringsnummer som identifieringsmedlemsstaten har tilldelat den skattskyldige.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg lämna en skattedeklaration för varje skatteperiod, oberoende av om den skattskyldige under skatteperioden har sålt tjänster som omfattas av den särskilda ordning som avses i 133 d § eller inte. Deklarationen ska lämnas till Skatteförvaltningen.

Skatteperioden för en skattskyldig som avses i 1 mom. är ett kalenderkvartal. Skattedeklarationen ska lämnas senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är en annan stat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som avses i 133 h § 1 mom. ska som den skatt som redovisas för skatteperioden betala det sammanlagda skattebelopp som avses i 133 h § 2 mom. 3 punkten senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är en annan stat än Finland skall i fråga om den skatt som skall betalas till Finland iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i registreringsmedlemsstaten.

En skattskyldig har inte rätt att med stöd av 10 kap. eller 131 § dra av eller som återbäring få skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordning som avses i 133 d §, om inte något annat anges i 2 mom. Däremot har den skattskyldige, trots vad som föreskrivs i 122 § 1 och 2 mom. och 123 §, rätt till återbäring enligt 122 §. Rätten till återbäring gäller skatt som skulle ha kunnat dras av enligt bestämmelserna i 10 kap. eller erhållas som återbäring enligt 131 §.

Om en skattskyldig i Finland bedriver också verksamhet som inte omfattas av den särskilda ordningen och för vilken den skattskyldige har registrerat sig som mervärdesskattskyldig, har den skattskyldige rätt att dra av eller som återbäring få den skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige har gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen i enlighet med 10 kap. eller 131 §. Skatt som ska avdras anmäls i den deklaration som avses i 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Det som anges i 1 mom. tillämpas inte om försäljningslandet för den skattskyldiges i 1 mom. 1 och 3 punkten avsedda försäljning bestäms i enlighet med 69 m § eller motsvarande bestämmelser i en annan medlemsstat.

Med skattskyldig som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten avses en näringsidkare som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe inom gemenskapen men som inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast driftställe i konsumtionsmedlemsstaten.

Om den skattskyldige utifrån 2 mom. 2 eller 3 punkten har valt identifieringsmedlemsstat bland flera alternativ, ska detta val tillämpas åtminstone under det aktuella kalenderåret och de två följande kalenderåren.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska elektroniskt göra en anmälan till Skatteförvaltningen om inledande av verksamhet som avses i 133 k §. Bestämmelser om påföljd för försummelse av den anmälningsskyldighet som föreskrivs i detta moment och i beslut som meddelats med stöd av 134 a § 2 mom. finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är en annan stat än Finland och som ska betala skatt till Finland ska iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som avses i 133 m § 1 mom. ska i fråga om försäljning som omfattas av den särskilda ordning som avses i 133 k § införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 §. Som individuellt registreringsnummer används det mervärdesskattenummer som tilldelats den skattskyldige.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska införas i det särskilda identifieringsregistret för sådan försäljning i Finland som omfattas av den särskilda ordningen. Som individuellt registreringsnummer används det mervärdesskattenummer som identifieringsmedlemsstaten har tilldelat den skattskyldige.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg lämna skattedeklaration för varje skatteperiod oberoende av om den skattskyldige under skatteperioden har haft försäljningar som omfattas av den särskilda ordning som avses i 133 k § eller inte. Deklarationen ska lämnas till Skatteförvaltningen.

Den skattskyldige ska dessutom ange det sammanlagda beloppet för de skatter som avses i 2 mom. 2 punkten, 3 mom. 1 punkten och 4 mom. 1 punkten.

Skatteperioden för en skattskyldig som avses i 1 mom. är ett kalenderkvartal. Skattedeklarationen ska lämnas senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är en annan medlemsstat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som avses i 133 o § 1 mom. ska som den skatt som redovisas för skatteperioden betala det sammanlagda skattebelopp som avses i 2 mom. 2 punkten, 3 mom. 1 punkten och 4 mom. 1 punkten i den paragrafen senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är en annan stat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 k § och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland har inte rätt att med stöd av 10 kap. eller 131 § dra av eller som återbäring få skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen, om inte något annat anges i 2 mom. Däremot har den skattskyldige, trots vad som föreskrivs i 122 § 1 och 2 mom. och 123 § rätt till återbäring enligt 122 §. Rätten till återbäring gäller bara skatt som skulle ha kunnat dras av enligt bestämmelserna i 10 kap. eller erhållas som återbäring enligt 131 §.

Om en skattskyldig i Finland bedriver också verksamhet som inte omfattas av den särskilda ordningen och för vilken den skattskyldige har registrerat sig som mervärdesskattskyldig, har den skattskyldige rätt att dra av eller som återbäring få den skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige har gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen i enlighet med 10 kap. eller 131 §. Skatt som ska avdras anmäls i den deklaration som avses i 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Den särskilda ordningen tillämpas inte på punktskattepliktiga varor.

En skattskyldig får ha endast en förmedlare som avses i 133 s § åt gången.

Vid tillämpning av detta kapitel avses med förmedlare en person som är etablerad inom gemenskapen och som av den skattskyldige har utsetts till betalningsskyldig för skatt och till att i den skattskyldiges namn fullgöra skyldigheterna enligt den särskilda ordning som avses i 133 r §.

Om den skattskyldige har utsett en förmedlare, betraktas den medlemsstat som avses i 2 mom. 3 eller 4 punkten som identifieringsmedlemsstat.

När den skattskyldige eller förmedlaren utifrån 2 mom. 2 och 4 punkten har valt identifieringsmedlemsstat bland flera alternativ, ska detta val tillämpas åtminstone under det aktuella kalenderåret och de två följande kalenderåren.

Med konsumtionsmedlemsstat avses vid tillämpningen av den särskilda ordning som avses i 133 r § den medlemsstat där transporten av varorna till köparen avslutas.

En skattskyldig eller förmedlare vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg göra en anmälan till Skatteförvaltningen om att verksamhet enligt 133 r § inleds. Bestämmelser om påföljd för försummelse av den anmälningsskyldighet som föreskrivs i detta moment och i beslut som meddelats med stöd av 134 a § 2 mom. finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

En skattskyldig eller förmedlare vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland och som ska betala skatt till Finland ska iaktta de bestämmelser som motsvarar 1 mom. som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som avses i 133 t § 1 mom. införs i ett särskilt identifieringsregister för användning av den särskilda ordning som avses i 133 r §. Om den skattskyldige har en förmedlare ska även förmedlaren införas i registret.

Förutsättningen för att en förmedlare ska registreras är att förmedlaren inte väsentligt har försummat eller på en grund som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller någon annan motsvarande grund kan antas väsentligt försumma sina i 2 mom. i den paragrafen avsedda skyldigheter vid beskattningen. Dessutom krävs det att inte förmedlaren eller, om förmedlaren är ett samfund eller en sammanslutning, någon i dess ledning har meddelats näringsförbud enligt lagen om näringsförbud.

Den skattskyldige får ett individuellt registreringsnummer för användning av den särskilda ordning som avses i 133 r §. Också förmedlaren tilldelas ett individuellt registreringsnummer för användning av denna särskilda ordning. Skatteförvaltningen underrätter den skattskyldige eller förmedlaren om registreringsnumret på elektronisk väg. Om den skattskyldige har en förmedlare meddelas den skattskyldiges registreringsnummer också till förmedlaren.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska införas i det identifieringsregister som avses i 1 mom. för sådan försäljning i Finland som omfattas av den särskilda ordningen. Om den skattskyldige har en förmedlare ska även förmedlaren införas i registret. Som individuella registreringsnummer för den skattskyldige och förmedlaren används de nummer som identifieringsmedlemsstaten har tilldelat dem.

En skattskyldig eller förmedlare som använder den särskilda ordning som avses i 133 r § och vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg lämna skattedeklaration för varje skatteperiod, oberoende av om det under skatteperioden har bedrivits distansförsäljning av varor som importeras eller inte. Deklarationen ska lämnas till Skatteförvaltningen.

Den skatteperiod som avses i 1 mom. är en kalendermånad. Skattedeklarationen ska lämnas senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig eller förmedlare som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig eller förmedlare som avses i 133 w § 1 mom. ska som den skatt som redovisas för skatteperioden betala det sammanlagda skattebelopp som avses i 2 mom. 4 punkten i den paragrafen senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig eller förmedlare som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

Den skattskyldige och förmedlaren är solidariskt ansvariga för betalningen av den skatt som ska betalas till Finland.

Skyldighet att betala skatt på sådan distansförsäljning av varor som importeras som ska deklareras när den särskilda ordning som avses i 133 r § används uppstår vid den tidpunkt då köparens betalning har godkänts. Den skatt som ska betalas på denna försäljning ska hänföras till den kalendermånad under vilken betalningen godkändes.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 r § har inte rätt att med stöd av 10 kap. eller 131 § dra av eller som återbäring få skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen, om inte något annat anges i 2 mom. Däremot har den skattskyldige, trots vad som föreskrivs i 122 § 1 och 2 mom. och 123 §, rätt till återbäring enligt 122 §. Rätten till återbäring gäller skatt som skulle ha kunnat dras av enligt bestämmelserna i 10 kap. eller erhållas som återbäring enligt 131 §.

Om den skattskyldige i Finland bedriver också sådan verksamhet som inte omfattas av den särskilda ordningen och för vilken den skattskyldige har registrerat sig som mervärdesskattskyldig, har den skattskyldige rätt att dra av eller som återbäring få den skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige har gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen i enlighet med 10 kap. eller 131 §. Skatt som ska avdras anmäls i den deklaration som avses i 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

När en skattskyldig använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. ska bestämmelserna om den särskilda ordningen i fråga tillämpas på all försäljning som bedrivs av den skattskyldige och som enligt 133 d, 133 k eller 133 r § omfattas av den ordningen. De särskilda ordningarna omfattar emellertid inte försäljning av tjänster till juridiska personer som har införts i registret över mervärdesskattskyldiga men som inte är näringsidkare.

Försäljningen av varor ska dock inte deklareras i den särskilda ordning som avses i 133 r § om det ska betalas skatt på importen av varorna på grund av att det individuella registreringsnummer som tilldelats för användning av den särskilda ordningen inte har meddelats Tullen på det sätt som avses i 94 § 1 mom. 26 punkten.

Bestämmelserna i 9 § 1 mom. ska inte tillämpas på försäljning som avses i 133 d och 133 k § till juridiska personer som inte är näringsidkare när säljaren är en skattskyldig som använder en särskild ordning. När det gäller tjänster tillämpas det som föreskrivs ovan i detta moment emellertid enbart på försäljning till juridiska personer som inte är införda i registret över mervärdesskattskyldiga.

Det som i 134 a och 134 c–134 t § föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på förmedlare som agerar i deras namn.

Skatteförvaltningen ska på elektronisk väg underrättas om ändringar i de uppgifter som lämnats i inledningsanmälan samt om att verksamheten upphör eller ändras så att den skattskyldige inte längre är berättigad att använda den särskilda ordningen.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i anmälan om att verksamheten inleds samt om sättet att lämna inledningsanmälan och de uppgifter som avses i 1 mom.

Bestämmelser om påföljd för försummelse av den anmälningsskyldighet som föreskrivs i 1 mom. och i beslut som meddelats med stöd av 2 mom. finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Skatteförvaltningen delger en skattskyldig enligt 133 g § 1 mom., 133 n § 1 mom. och 133 u § 1 mom. samt, när det gäller beslut om registrering av en förmedlare, förmedlaren ett beslut om registrering och avregistrering samt om att den skattskyldige eller förmedlaren med avvikelse från anmälan inte har registrerats eller avregistrerats.

Skatteförvaltningen delger på elektronisk väg den som berörs de beslut som avses i 1 mom. Skatteförvaltningen får delge besluten genom sin e-tjänst. Om den skattskyldige har en förmedlare meddelas även förmedlaren om beslut som gäller registrering av den skattskyldige. Till den skattskyldige eller till förmedlaren sänds information om delgivningen till den elektroniska adress som denne har uppgett. En handling anses ha blivit delgiven den tredje dagen efter det att information om delgivningen har sänts till den skattskyldige eller förmedlaren. Om det under denna tid har funnits ett tekniskt hinder för att ta emot informationen om delgivningen eller få åtkomst till Skatteförvaltningens e-tjänst, anses delgivningen ha skett den tredje dagen efter det att det tekniska hindret har undanröjts.

I fråga om en skattskyldig eller förmedlare som avses i 1 och 2 mom. tillämpas inte det som i 175 § 1 mom. föreskrivs om att den skattskyldige ska underrättas om åtgärder som gäller registrering.

En skattedeklaration ska avges i euro. Om försäljningen har skett i annan valuta ska i deklarationen användas växelkursen för skatteperiodens sista dag. Omräkningen ska göras enligt de växelkurser som Europeiska centralbanken offentliggör för den dagen eller, om inget offentliggörande sker den dagen, enligt växelkurserna nästa dag då de offentliggörs.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur skattedeklarationer enligt 133 h, 133 o och 133 w § ska lämnas.

I samband med betalningen av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod ska hänvisning göras till den skattedeklaration som utgör grund för betalningen. Skatten ska betalas till ett bankkonto i euro som Skatteförvaltningen bestämmer.

En skattskyldig som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. ska ha tillräckligt detaljerad bokföring över sina affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen, för att konsumtionsmedlemsstaten ska kunna verifiera riktigheten av den skattedeklaration som avses i 133 h, 133 o och 133 w §.

På begäran ska uppgifterna på elektronisk väg ställas till Skatteförvaltningens förfogande, om Finland är identifieringsmedlemsstat eller konsumtionsmedlemsstat. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur elektroniska uppgifter ska lämnas.

Uppgifterna ska förvaras i tio år från utgången av det kalenderår då affärstransaktionen genomfördes.

Bestämmelser om påföljd för försummelse av bokförings- och förvaringsskyldigheten enligt 1 och 3 mom. samt av den anmälningsskyldighet som föreskrivs i 2 mom. och i beslut som meddelats med stöd av det finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Om inte något annat föreskrivs i detta kapitel, ska bestämmelserna om skattskyldiga i 13–22 kap., i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, i lagen om skatteuppbörd, i lagen om skattetillägg och förseningsränta eller i någon annan lag iakttas i fråga om skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. och vars identifieringsmedlemsstat är Finland. Detsamma gäller skattskyldiga vars identifieringsmedlemsstat är en annan medlemsstat än Finland till den del det är fråga om skatt som ska betalas till Finland.

Bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd, lagen om skattetillägg och förseningsränta och lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) ska dock inte tillämpas på skattskyldiga som använder en särskild ordning och vars identifieringsmedlemsstat är Finland till den del det är fråga om skatt som ska betalas till en annan medlemsstat, om inte något annat föreskrivs i detta kapitel.

Bestämmelserna i 13 kap. om periodisering ska inte tillämpas på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som ska redovisas till en annan medlemsstat.

Bestämmelserna om betalning av skatt i 32 och 33 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska inte tillämpas på en skattskyldigs affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen inte kan göra avdrag enligt 78 § till fullt belopp när den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod beräknas, ska det oavdragna beloppet återbäras till den skattskyldige.

Skatteförvaltningen handlägger ärenden som gäller skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. Tullen svarar för beskattningen av import av varor i enlighet med det som föreskrivs i 160 §.

Bestämmelserna om skatteperiod och deklarationsskyldighet i 161 § och i 3 kap. och 16–18, 22, 23 och 25 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas inte på skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. De bestämmelser om tidpunkten då skattedeklarationen har lämnats in som finns i 19 § i den lagen ska tillämpas endast när Finland är identifieringsmedlemsstat.

På inbetalningar av skatt som ska betalas till Finland via identifieringsmedlemsstaten som gjorts av skattskyldiga som använder en särskild ordning betalas inte krediteringsränta enligt 37 § 1 mom. 3 punkten i lagen om skatteuppbörd.

Med avvikelse från 134 f § 2 mom. ska bestämmelserna om användning och återbetalning av återbäringar i 4 och 5 kap. i lagen om skatteuppbörd tillämpas i fråga om skattskyldiga som använder en särskild ordning, till den del det är fråga om sådan överbetald skatt av skatt som ska betalas till en annan medlemsstat som Finland i egenskap av identifieringsmedlemsstat är skyldig att betala tillbaka till skattskyldiga som använder en särskild ordning.

Bestämmelserna i 16–18 § i lagen om skatteuppbörd tillämpas inte på skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. till den del det är fråga om inbetalning av skatt som ska betalas till Finland via en identifieringsmedlemsstat.

Med avvikelse från 5 § 1 och 2 mom. och 6 § i lagen om skatteuppbörd används den inbetalning av skatt som den skattskyldige ska betala till Finland via identifieringsmedlemsstaten, till betalning av skatter som deklarerats i skattedeklarationen enligt förfallodag från den äldsta till den senaste. Förfallodagen för en för sent deklarerad skatt anses vara den dag då skattedeklarationen lämnats in.

Om inbetalningen inte kan användas på det sätt som avses i 2 mom., används inbetalningen till betalning av andra förfallna och icke förfallna skatter inom ramen för den särskilda ordningen i fråga och med iakttagande i övrigt av bestämmelserna i 6 § i lagen om skatteuppbörd.

Om inbetalningen inte kan användas på det sätt som avses i 3 mom., kan den användas till betalning av den skattskyldiges som använder den särskilda ordningen andra förfallna skatter och av Skatteförvaltningens andra fordringar, och med iakttagande i övrigt av bestämmelserna i 6 § i lagen om skatteuppbörd.

Med avvikelse från 6, 22–24 och 26 § i lagen om skatteuppbörd används återbäring av skatt som en skattskyldig som använder en särskild ordning som avses i 12 a kap. har betalat till Finland via en identifieringsmedlemsstat till betalning av förfallna och icke förfallna skatter inom ramen för den särskilda ordningen i fråga i ordning enligt förfallodag från den äldsta till den senaste. Förfallodagen för en för sent deklarerad skatt anses vara den dag då skattedeklarationen lämnats in.

En återbäring som avses i 1 mom. är tillgänglig för betalning av skatt den dag då den deklaration genom vilken felet rättas har lämnats in. Återbäring som baserar sig på ett beslut som gäller påförande av skatt eller rättelse av ett beslut till den skattskyldiges fördel eller återbäring som baserar sig på ändringssökande är tillgänglig den dag då beslutet fattas eller ändringsbeskattningen verkställs, dock tidigast på den förfallodag som angetts i det ursprungliga beslutet. En återbäring som baserar sig på korrigering av ett fel vid skatteuppbördsförfarandet är tillgänglig den dag då korrigeringen har gjorts.

Om återbäring inte kan användas på det sätt som avses i 1 mom. kan återbäringen användas för betalning av andra förfallna skatter och andra fordringar som Skatteförvaltningen har på den skattskyldige med iakttagande i övrigt vad som bestäms i lagen om skatteuppbörd.

Det belopp som anges i en betalningsuppmaning enligt 42 § i lagen om skatteuppbörd ska betalas till Skatteförvaltningen.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 d § ska inte införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 § för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 k § och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan stat än Finland ska inte införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 § för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 r § ska inte införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 § för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen.

Bestämmelserna om påförande av skatt i 8 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas inte på skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. och vars identifieringsmedlemsstat är Finland till den del det är fråga om skatt som för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen ska betalas till en annan medlemsstat.

Bestämmelserna om handledning och förhandsavgörande i 20 kap. tillämpas inte på skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. och vars identifieringsmedlemsstat är Finland till den del det är fråga om skatt som ska betalas till en annan medlemsstat.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska rätta ett fel i en skattedeklaration som lämnas inom ramen för någon av de särskilda ordningar som avses i 133 h, 133 o och 133 w § i en skattedeklaration som lämnas senare. I deklarationen ska beloppet av den mervärdesskatt som deklarerats till ett för stort eller för litet belopp specificeras för varje konsumtionsmedlemsstat och skatteperiod som felet gäller, och konsumtionsmedlemsstaten och skatteperioden ska anmälas. Felet ska rättas inom tre år efter det att skattedeklarationen enligt de nämnda paragraferna ska lämnas in.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska rätta ett fel i en skattedeklaration som lämnas inom ramen för någon av de särskilda ordningar som avses i 133 h, 133 o och 133 w § i en skattedeklaration som lämnas för någon av de följande skatteperioderna. I deklarationen ska beloppet av den mervärdesskatt som deklarerats till ett för stort eller för litet belopp specificeras för varje konsumtionsmedlemsstat och skatteperiod som felet gäller, och konsumtionsmedlemsstaten och skatteperioden ska anmälas. Felet ska rättas inom tre år efter det att skattedeklarationen enligt de nämnda paragraferna ska lämnas in.

Beloppet av den skatt som deklarerats till ett för stort eller för litet belopp minskar eller ökar den skatt som ska redovisas för den skatteperiod som avses i 133 i och 133 p § och 133 x § 1 mom. och som ska redovisas för den skatteperiod för vilken en korrigering som avses i 1 mom. har gjorts. Om det totala beloppet skatter som ska betalas till någon konsumtionsmedlemsstat för en skatteperiod där ett fel har rättats på grund av rättelserna blir negativt minskar det negativa beloppet inte den skatt som ska redovisas för skatteperioden.

En skattskyldig som använder en särskild ordning och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska för den skatts del som ska betalas till Finland iaktta de bestämmelser i identifieringsmedlemsstaten som motsvarar bestämmelserna i 1 och 2 mom.

Om den skattskyldige rättar ett fel i skattedeklarationen för en skatteperiod och den skatt som ska betalas till Finland för skatteperioden i fråga inte räcker till för att täcka beloppet av ett fel som den skattskyldige har gjort till sin nackdel, betalar Skatteförvaltningen den överbetalda skatt som inte har täckts till den skattskyldige, om återbäringen inte enligt 134 l § ska användas för betalning av skatt eller någon annan fordran.

Om ett sådant fel i en skattedeklaration som gäller skatt som ska betalas till Finland inte har rättats i den sista skattedeklarationen för en skattskyldig som har slutat att använda en särskild ordning eller om tidsfristen för rättelser redan har gått ut, återbetalar Skatteförvaltningen den överbetalda skatten till den skattskyldige på ansökan eller på basis av annan utredning. På fastställandet av skatt som deklarerats till ett för litet belopp tillämpas det som anges i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Skatt som avses i 5 mom. kan inte längre återbäras när det har gått tre kalenderår från utgången av det kalenderår för vilket den skattskyldige har uppgett skatten till ett för stort belopp. Om den skattskyldige har yrkat på återbäring inom denna tid kan skatten emellertid återbäras även senare.

På skatt som ska återbäras till en skattskyldig som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. betalas ränta i enlighet med lagen om skatteuppbörd.

Bestämmelserna om påföljdsavgifter i 35 och 37 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas inte på en skattskyldig som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. till den del det är fråga om skatt som ska betalas till en annan medlemsstat.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 36 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ påförs ingen förseningsavgift, om en skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 d eller 133 k § rättar ett fel i skatt som ska betalas till Finland på det sätt som avses i 134 q § senast den dag som skattedeklarationen ska vara inlämnad för den skatteperiod som följer på den skatteperiod som rättelsen gäller.

Den tidsfrist som avses i 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ räknas i fråga om skatt som ska redovisas till Finland för en skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 r § i denna lag från ingången av det år som följer på det kalenderår till vilket den skatteperiod hör för vilken skatten ska ha deklarerats och betalats.

Skatt som ska betalas på försäljning och gemenskapsinternt varuförvärv samt skatt som ska betalas till Skatteförvaltningen för varuimport, skatt som ska avdras och affärshändelser som ska anmälas ska för redovisning av skatten och anmälan av affärshändelser hänföras till en kalendermånad i enlighet med detta kapitel.

Skatt på försäljning ska hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatten har uppstått enligt 15 och 16 §.

Sådan skatt på import som ska betalas till Skatteförvaltningen ska hänföras till den kalendermånad under vilken förtullningsbeslutet har getts. Om det i 100 a § avsedda särskilda förfarandet tillämpas på den skattskyldiges import, hänförs skatten dock till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppkommit.

Under räkenskapsperioden får, i situationer som avses i 15 § 1 mom. 1 punkten, skatt hänföras till den kalendermånad under vilken köparen har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får skatten hänföras till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit.

Skatten på försäljningspriser som avses i 1 mom. och som vid räkenskapsperiodens utgång inte har debiterats eller, om någon debitering inte sker, som inte har influtit, skall hänföras till räkenskapsperiodens sista kalendermånad. När skattskyldigheten upphör skall skatten hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

En skattskyldig, vars omsättning under kalenderåret är högst 500 000 euro och en skattskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som har rätt att upprätta ett bokslut enligt betalningsprincipen eller låta bli att upprätta ett bokslut, får i de situationer som nämns i 15 § 1 mom. 1 punkten hänföra skatt på försäljning till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit.

En skattskyldig, vars omsättning under räkenskapsperioden är högst 500 000 euro och en skattskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som har rätt att upprätta ett bokslut enligt betalningsprincipen eller låta bli att upprätta ett bokslut, får i de situationer som nämns i 15 § 1 mom. 1 punkten hänföra skatt på försäljning till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit.

Den skatt som avses i 1 mom. hänförs dock senast till den kalendermånad under vilken det har gått 12 månader från det att varan levererades eller tjänsten utfördes, om det inte är fråga om en kreditförlust som hänför sig till försäljning.

När skattskyldigheten upphör ska skatten på de försäljningspriser som avses i 1 mom. och som inte har influtit hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

Om omsättningen för en skattskyldig som tillämpar det förfarande som avses i 1 mom. och som inte har rätt att upprätta ett bokslut enligt betalningsprincipen eller låta bli att upprätta ett bokslut överstiger 500 000 euro under kalenderåret och överskridningen beror på en oförutsägbar eller överraskande orsak, får den skattskyldige fortsätta att tillämpa förfarandet till räkenskapsperiodens utgång.

Om omsättningen för en skattskyldig som tillämpar det förfarande som avses i 1 mom. och som inte har rätt att upprätta ett bokslut enligt betalningsprincipen eller låta bli att upprätta ett bokslut överstiger 500 000 euro under räkenskapsperioden och överskridningen beror på en oförutsägbar eller överraskande orsak, får den skattskyldige fortsätta att tillämpa förfarandet till räkenskapsperiodens utgång.

Omsättningen under kalenderåret enligt 1 och 4 mom. beräknas i enlighet med 3 §.

Räkenskapsperiodens omsättning enligt 1 och 4 mom. beräknas i enlighet med 3 §.

Med avvikelse från bestämmelserna i 135 a, 136 ja 137 § ska skatt på försäljning i sådana situationer som avses i 16 b § hänföras till den skatteperiod under vilken skyldigheten att betala skatt har uppstått enligt den paragrafen.

Med avvikelse från 136 och 137 § ska sådan skatt för försäljning av en tjänst enligt 65 § som köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, ska betala enligt 9 § 1 mom. hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppstått enligt 15 §.

Försäljning av en tjänst, som beskattas enligt en bestämmelse som motsvarar 65 §, som köparen, då denne är en näringsidkare eller en juridisk person som finns upptagen i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare, ska betala skatt för i en annan medlemsstat enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom. ska hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt skulle ha uppstått enligt 15 §, om försäljningen skulle ske i Finland.

En gemenskapsintern försäljning av en vara hänförs till kalendermånaden efter den månad då varan levererades. Om köparen under leveransmånaden har fått en faktura eller motsvarande handling beträffande den levererade varan, hänförs försäljningen dock till leveransmånaden.

Ett gemenskapsinternt varuförvärv hänförs till kalendermånaden efter den månad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppkommit enligt 16 a § 1 mom. Om köparen under leveransmånaden har fått en faktura eller motsvarande handling beträffande den levererade varan, hänförs förvärvet dock till den månad då varan togs emot.

De poster som skall dras av från skattegrunden och som avses i 78 § 1 mom. samt det tillägg som skall göras på grund av kreditförlust och som avses i 78 § 2 mom. hänförs till den kalendermånad då den enligt god bokföringssed skall införas i bokföringen.

När skattskyldigheten upphör skall de poster som nämns i 1 mom. hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

På försäljning av förpackningar och transportförnödenheter som avses i 85 b § och som kan återsändas, kan under räkenspkapsperioden samma skattesats tillämpas som på försäljning av varor som förpackats eller som skall transporteras, om försäljningarna inte utan avsevärda svårigheter kan särskiljas från varandra. Skatt som inte betalts för en kalendermånad hänförs senast till räkenskapsperiodens sista kalendermånad.

Det inköpspris som avses i 79 k § 2 mom. för en vara som anskaffats under skatteperioden och det inköpspris som avses i 80 § 2 mom. för en vara eller en tjänst som köpts för att direkt utnyttjas av en resande hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits emot.

Ett tillägg som enligt 79 k § 4 mom. eller 80 § 3 mom. ska göras till vinstmarginalen hänförs till den kalendermånad under vilken tjänsten eller varan har tagits i annat bruk eller under vilken köparen har debiterats för en vara som avses i 79 h §.

Om en skattskyldig återförsäljare tillämpar lagens allmänna bestämmelser på försäljning av konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerar, eller på försäljning av sådana konstverk som han köpt och vid vars försäljning eller gemenskapsinterna förvärv nedsatt skattesats tillämpats med stöd av 85 a § 1 mom. 9 punkten, avdras den i förvärvet ingående skatten för den kalendermånad till vilken skatten på försäljningen hänförs.

Det avdrag som görs från gemenskapsinterna förvärv av varor hänförs till samma kalendermånad som den skatt som betalas på det gemenskapsinterna förvärvet.

Under en räkenskapsperiod får ett avdrag som enligt 141 § 1 punkten hör till räkenskapsperioden hänförs till den kalendermånad under vilken den som är berättigad till avdraget har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får avdraget hänföras till den kalendermånad under vilken inköpspriset eller en del av det har betalts.

Avdrag för inköp som avses i 1 mom. och för vilka debitering inte har skett när räkenskapsperioden går ut eller, om någon debitering inte sker, som då inte är betalda, skall hänföras till räkenskapsperiodens sista kalendermånad. När skattskyldigheten upphör skall avdraget hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

En skattskyldig som tillämpar 137 § på hänförandet av skatt på försäljning ska i de fall som avses i 141 § 1 punkten hänföra avdraget till den kalendermånad under vilken inköpspriset eller en del av det har betalts, om inte något annat föreskrivs i 2 mom.

En skattskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som har rätt att upprätta ett bokslut enligt betalningsprincipen eller låta bli att upprätta ett bokslut får i de fall som avses i 141 § 1 punkten hänföra avdraget till den kalendermånad under vilken inköpspriset eller en del av det har betalts.

När skattskyldigheten upphör ska avdraget för obetalda inköp som avses i 1 och 2 mom. hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

Ett avdrag enligt 103 § för en anskaffad fastighet eller byggtjänst ska hänföras till den kalendermånad under vilken fastigheten har tagits emot eller byggtjänsten har slutförts och tagits emot. Avdraget kan alternativt hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten för säljaren att betala skatt på eget bruk av byggtjänster enligt 16 § uppkommer.

Avdrag enligt 106 § och 112 § 2 mom. hänförs till den kalendermånad under vilken skattskyldigheten har inträtt.

En rättelse som avses i 118 § hänförs till den kalendermånad på vilken den enligt god bokföringssed ska registreras i bokföringen.

När skattskyldigheten har upphört ska rättelsen hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

En justering som avses i 121 c § 1 mom. hänförs till justeringsårets sista kalendermånad.

En justering som avses i 121 c § 2 mom. hänförs till den kalendermånad under vilken fastigheten har överlåtits, skattskyldigheten upphört eller fastigheten avförts från rörelsetillgångarna.

En justering som avses i 121 h § 2 och 3 mom. och som överlåtaren gjort hänförs till den kalendermånad under vilken besittningsrätten till fastigheten har överlåtits.

En rättelse som avses i 121 k § 1 mom. 1 punkten hänförs till den kalendermånad från och med vilken näringsidkaren på nytt införs i registret över mervärdesskattskyldiga.

En rättelse som avses i 121 k § 1 mom. 2 punkten hänförs till den kalendermånad under vilken besittningsrätten till fastigheten har tagits emot eller från och med vilken mottagaren har införts i registret över mervärdesskattskyldiga.

De rättelser som avses i 121 b § hänförs till den kalendermånad under vilken fastighetens användningsändamål ändras.

På betalning, deklaration och påförande av skatt, rättelse och beskattningsförfarandet i övrigt samt ändringssökande tillämpas lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

146 b § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

Den skattskyldige ska på det sätt som anges i 6 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ till staten betala skillnaden mellan de skatter som ska betalas och de som ska dras av (skatt som ska redovisas) och som i enlighet med 13 kap. i denna lag hänförs till de kalendermånader som omfattas av de skatteperioder som avses i 11 och 12 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

De som omfattas av det särskilda förfarande som avses i 100 a § kan betala skatt på varuimport separat från och med den tidpunkt när skyldigheten att betala skatt har uppkommit.

Kan vid beräkningen av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod sådant avdrag som avses i 10 kap. eller i 78 eller 80 § inte göras till fullt belopp, har den skattskyldige rätt att få den skatt som inte dragits av för skatteperioden som återbäring.

Det belopp som avses i 1 mom. återbärs på det sätt som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd.

Skatt ska påföras den skattskyldige och de för skatten ansvariga personerna solidariskt.

Delägarna i ett öppet bolag och de personligen ansvariga bolagsmännen i ett kommanditbolag är solidariskt ansvariga för det öppna bolagets respektive kommanditbolagets skatt. Delägarna i en sammanslutning och ett partrederi enligt 13 § har samma ansvar för sammanslutningens eller partrederiets skatter.

Samtliga näringsidkare som hör till en skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § är solidariskt ansvariga för gruppens skatter.

Ansvaret för en i 2 mom. avsedd delägare och bolagsman samt en i 3 mom. avsedd näringsidkare börjar vid ingången av den månad då han ansluter sig till bolaget, sammanslutningen eller skattskyldighetsgruppen och upphör vid utgången av den månad då han utträder ur bolaget, sammanslutningen eller skattskyldighetsgruppen.

De personer som är ansvariga för skatten ska antecknas i Skatteförvaltningens beslut. Har en person eller näringsidkare som avses i 2 eller 3 mom. och som är ansvarig för skatten inte antecknats i beslutet, ska bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd tillämpas på åläggande av skatteansvar samt ändringssökande.

Med näringsidkare som är etablerad i Finland avses vid tillämpningen av detta kapitel en näringsidkare, vars i 149 a § avsedda etableringsmedlemsstat är Finland och som har rätt att i en annan medlemsstat än Finland tillämpa skattefrihet som baserar sig på bestämmelser som motsvarar 3 och 3 a §.

Med näringsidkare som är etablerad i en annan medlemsstat avses vid tillämpningen av detta kapitel en näringsidkare, vars i 149 a § avsedda etableringsmedlemsstat är en annan medlemsstat än Finland och som har rätt att tillämpa den skattefrihet för verksamhet i liten skala som avses i 3 §.

Med etableringsmedlemsstat avses vid tillämpningen av detta kapitel den medlemsstat där näringsidkaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet.

Med medlemsstat som beviljar skattefrihet avses vid tillämpningen av detta kapitel en medlemsstat som inte är en i 1 mom. avsedd medlemsstat och där skattefrihet som baserar sig på bestämmelser som motsvarar 3 och 3 a § tillämpas.

En näringsidkare som är etablerad i Finland och som har för avsikt att tillämpa skattefrihet i en annan medlemsstat ska lämna en förhandsanmälan.

I fråga om de medlemsstater där en förutsättning för skattefrihet är att det tröskelvärde för omsättning som baserar sig på en bestämmelse som motsvarar 3 § 1 mom. inte överskrids under de två kalenderår som föregått det innevarande kalenderåret, ska den information som avses i 2 mom. 3 och 4 punkten lämnas specificerad för det innevarande kalenderåret och vart och ett av de två föregående kalenderåren.

I fråga om de medlemsstater i vilka det tillämpas olika tröskelvärden för olika sektorer ska den information som avses i 2 mom. 3 och 4 punkten uppges separat för varje tröskelvärde.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om den information som avses i 2–4 mom.

En näringsidkare som är etablerad i Finland ska i förväg lämna en anmälan om ändringar i den information som avses i 149 b § 2 mom.

I den anmälan som avses i 1 mom. får den information som avses i 2 mom. 3 punkten uppges endast till den del den inte ingår i den anmälan per kalenderkvartal som avses i 149 e §.

Tillämpningen av den skattefrihet som avses i 3 § anses upphöra vid ingången av det kalenderkvartal som följer på det kalenderkvartal då en anmälan som motsvarar anmälan enligt denna paragraf har tagits emot om att näringsidkaren är etablerad i en annan medlemsstat. Om anmälan tas emot under den sista månaden i ett kalenderkvartal, anses dock tillämpningen av skattefriheten upphöra vid ingången av den andra månaden i det kalenderkvartal som följer på mottagandet av anmälan.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om den information som avses i 2 och 3 mom.

En näringsidkare som är etablerad i Finland ska införas i ett särskilt identifieringsregister och tilldelas ett individuellt registreringsnummer för tillämpningen av skattefriheten.

Det individuella registreringsnummer som avses i 1 mom. är det mervärdesskattenummer som beviljats näringsidkaren i Finland eller ett nummer som motsvarar mervärdesskattenumret och som har suffixet ”EX”.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om det registreringsnummer som avses i 1 mom. och om på vilket sätt numret ska delges.

En näringsidkare som är etablerad i Finland ska för varje kvartal under kalenderåret lämna in en anmälan per kalenderkvartal.

Om försäljning enligt 2 mom. 1 eller 2 punkten inte har skett ska som värdet av försäljningen uppges noll.

I fråga om de medlemsstater i vilka det tillämpas olika tröskelvärden för olika sektorer ska den information som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten anmälas separat för varje tröskelvärde.

Anmälan per kalenderkvartal ska lämnas in senast den sista dagen i den månad som följer på det kalenderkvartal som anmälan gäller.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om den information som avses i 2–4 mom.

En näringsidkare som är etablerad i Finland ska rätta fel i den anmälan som avses i 149 e § genom att lämna en rättelsedeklaration för kalenderkvartalet i fråga.

Rättelsedeklarationen ska innehålla rättelser av den information som avses i 149 e § 2 mom. specificerad enligt medlemsstat.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas när fel rättas.

En näringsidkare som är etablerad i Finland ska lämna en anmälan om att det tröskelvärde för omsättning i Europeiska unionen som avses i 3 a § 1 mom. överskrids.

Den anmälan som avses i 1 mom. ska innehålla värdet av den försäljning som avses i 149 e § 2 mom. från början av kalenderkvartalet fram till den dag då tröskelvärdet överskreds.

Den anmälan som avses i 1 mom. ska lämnas in inom 15 arbetsdagar från det att tröskelvärdet överskreds.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om den information som avses i 2 mom.

Uppgifterna i de anmälningar som avses i 149 b, 149 c, 149 e, 149 f och 149 g § ska anges i euro.

Om den försäljning som uppges i en anmälan som avses i 1 mom. har skett i andra valutor än euro, ska näringsidkaren använda den växelkurs som gällde på kalenderårets första dag. Omräkningen ska göras på grundval av den växelkurs som Europeiska centralbanken offentliggjort den dagen eller, om inget offentliggörande sker den dagen, nästa dag som växelkurserna offentliggörs.

De anmälningar som avses i 1 mom. ska lämnas in elektroniskt till Skatteförvaltningen.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur de anmälningar som avses i 1 mom. ska lämnas in.

Om näringsidkaren i de situationer som avses i 1 mom. 2–4 punkten fortsätter att tillämpa skattefriheten i någon annan medlemsstat än den som nämns i anmälan, ska Skatteförvaltningen i stället för att avaktivera registreringsnumret ändra de uppgifter som avses i 149 b § 2 mom. så att de överensstämmer med den nya informationen.

Den skattefrihet som avses i 1 mom. anses dock börja högst 35 arbetsdagar efter mottagandet av förhandsanmälan eller anmälan om ändringar i förhandsanmälan, med undantag för de situationer där Skatteförvaltningen eller en myndighet i etableringsmedlemsstaten behöver ytterligare tid för behövliga kontroller för att förhindra skattebedrägeri eller skatteflykt.

Skatteförvaltningen meddelar en näringsidkare som är etablerad i Finland beslut om införande i och avförande ur ett särskilt register som avses i 149 d § samt om att näringsidkaren med avvikelse från sin anmälan inte har införts i eller avförts ur registret.

Skatteförvaltningen meddelar en näringsidkare som är etablerad i en annan medlemsstat beslut om att det tröskelvärde för omsättning som anges i 3 § har överskridits.

Skatteförvaltningen delger näringsidkaren ett beslut som avses i 1 mom. elektroniskt. Skatteförvaltningen får delge beslut genom Skatteförvaltningens elektroniska servicetjänster. Information om delgivningen sänds till näringsidkaren till den elektroniska adress som denne har uppgett. En handling anses ha blivit delgiven den tredje dagen efter det att informationen om delgivningen har sänts till näringsidkaren. Om det under denna tid har funnits ett tekniskt hinder för att ta emot informationen om delgivningen eller få åtkomst till Skatteförvaltningens elektroniska servicetjänster, anses delgivningen ha skett den tredje dagen efter det att det tekniska hindret har undanröjts.

På delgivning av beslut som avses i 1 och 2 mom. till Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt tillämpas vad som föreskrivs i 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Vad som i 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på en näringsidkare som är etablerad i Finland.

Vad som i 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på en näringsidkare som är etablerad i en annan medlemsstat till den del det är fråga om beslut som avses i 149 k § 2 mom.

Ändring i beslut som avses i 149 k § får sökas på det sätt som föreskrivs i 62 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Bestämmelser om påföljd för försummelse av den anmälningsskyldighet som avses i 149 b, 149 c, 149 e och 149 g § finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

14 a kap. har upphävts genom L 28.6.2024/448, som träder i kraft 1.1.2025. Den tidigare formen lyder:

En skattskyldig för vilken räkenskapsperiodens omsättning (i formeln omsättning) överstiger 15 000 euro, får en lättnad i den skatt som ska redovisas för räkenskapsperioden (i formeln skatt), så att lättnadens storlek bestäms enligt följande:

En skattskyldig för vilken räkenskapsperiodens omsättning uppgår till högst 15 000 euro får i lättnad hela den skatt som ska redovisas för räkenskapsperioden.

Räkenskapsperiodens omsättning i 1 och 2 mom. beräknas enligt 3 §. I omsättningen inräknas emellertid inte skattens andel och inte heller vederlag av skogsbruk eller av sådan överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet som avses i 30 §.

Vid beräkningen av lättnaden skall de poster som nämns i 5 mom. inte inräknas i den skatt som skall redovisas för räkenskapsperioden.

Om den skattskyldiges skatteperiod är kalendermånaden eller ett kalenderårskvartal, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

Om den skattskyldiges skatteperiod är ett kalenderår eller ett renskötselår, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ som ska lämnas för skatteperioden.

Den skattskyldige ska med avvikelse från 147 § 1 mom. för en skatteperiod som avses i 1 och 2 mom. betala endast ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den skatt som ska redovisas och den lättnad som avses i 149 a §. Om lättnaden är större än den skatt som ska redovisas och den skattskyldige ska betala enligt 147 § 1 mom., har den skattskyldige rätt att som återbäring få ett belopp som motsvarar skillnaden mellan lättnaden och den skatt som ska redovisas eller, om den skattskyldige inte har någon skatt att betala, hela beloppet av lättnaden.

En skattskyldig som inte har lämnat de uppgifter enligt 1 eller 2 mom. som gäller lättnad vid den nedre gränsen eller som har uppgett lättnaden till för litet belopp, har rätt att efter räkenskapsperiodens utgång få det belopp som inte uppgetts i form av återbäring inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser. Om den skattskyldiges räkenskapsperiod inte är kalenderåret och skatteperioden är kalendermånaden, har den skattskyldige rätt till återbäring inom tre år från ingången av det år som följer på utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser. Om den skattskyldiges skatteperiod är ett renskötselår, har den skattskyldige rätt till återbäring inom tre år från ingången av det år som följer på utgången av det renskötselår som lättnaden avser.

Har en skattskyldig fått för stor lättnad på grund av felaktiga eller bristfälliga uppgifter som han lämnat, ska Skatteförvaltningen bestämma att den skattskyldige ska betala det överstora belopp som han fått till godo inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser.

Om den skattskyldiges räkenskapsperiod inte är kalenderåret och skatteperioden är kalendermånaden, ska skatten påföras inom tre år från ingången av det år som följer på utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser. Om den skattskyldiges skatteperiod är ett renskötselår, ska skatten påföras inom tre år från ingången av det år som följer på utgången av det renskötselår som lättnaden avser.

För skatt som debiterats med stöd av 1 mom. påförs skatteförhöjning i enlighet med vad som föreskrivs i 37 och 38 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Om en för stor eller för liten lättnad har betalts till en skattskyldig på grund av rättelsedeklaration, ett beslut av skattemyndigheten eller ett beslut med anledning av att ändring sökts som gäller beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av för en räkenskapsperiod, ska lättnaden rättas. Rättelsen kan göras även om den tidsfrist som avses i 149 b § 4 mom. eller 149 c § har gått ut.

I övrigt iakttas i fråga om lättnaden i tillämpliga delar vad som bestäms om mervärdesskatt i II avdelningen i denna lag, i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ eller i någon annan lag.

En skattskyldig vars räkenskapsperiod med stöd av 216 § ändras till ett kalenderår, har rätt att få den lättnad som avses i 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut den dag då räkenskapsperioden ändras eller därefter av skatt som ska redovisas för de kalendermånader som ingår i skatteperioden i fråga och som föregick ändringen. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen och som föregick ändringen.

En skattskyldig vars räkenskapsperiod ändras från ett kalenderår enligt 216 § till en räkenskapsperiod enligt bokföringslagen, har rätt att få lättnad enligt 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut efter den dag då räkenskapsperioden ändrades av skatt som ska redovisas för de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden i fråga. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen.

De uppgifter för beräkningen och beloppet av lättnaden enligt 1 och 2 mom. lämnas i samband med den skattedeklaration som avses i 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

En näringsidkare som inte är etablerad inom gemenskapen ska skriftligen hos Skatteförvaltningen ansöka om återbäring enligt 122 och 122 a §.

Med näringsidkare som inte är etablerade inom gemenskapen avses vid tillämpning av detta kapitel näringsidkare som inom gemenskapens territorium varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs.

Ansökan om återbäring ska gälla en period som omfattar minst tre månader i följd inom ett och samma kalenderår, och högst ett kalenderår. Ansökan får dock göras för en period som är kortare än tre månader, om ansökan gäller slutet av kalenderåret.

Ansökan kan också avse fakturerade inköp av sådana varor och tjänster samt import av sådana varor som levererats, utförts eller förtullats under ett och samma kalenderår, om inköpen eller importen inte har ingått i tidigare ansökningar.

Ansökan skall göras inom sex månader från utgången av det kalenderår som omfattar den period ansökan gäller.

Ansökan om återbäring ska göras på finska, svenska eller engelska på en blankett som fastställts av Skatteförvaltningen.

Skatteförvaltningen kan begära fakturan och importdokumenten i original eller kopior av dessa.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i ansökan och de handlingar som skall fogas till den.

Återbäring betalas i euro på det konto i en bank i Finland som sökanden har angett. Återbäringen kan på sökandens begäran inbetalas till en bank i en annan medlemsstat, varvid sökanden svarar för de kostnader som den utländska banken tar ut för betalningen av återbäringen. På återbäring betalas ingen ränta.

2 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/773.

153 § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

154 § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

Begäran om tilläggsutredning och beslut angående återbäring eller återkrav av skatt kan delges per post under den adress som sökanden har uppgett. Om det inte visas något annat, anses adressaten ha fått del av saken den sjunde dagen efter att handlingen postades.

På återbäring tillämpas dessutom vad som föreskrivs om mervärdesskatt i avdelning II i denna lag, i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ eller i någon annan lag.

Dröjsmålsränta ska betalas på skatt som återburits till ett för stort belopp från den dag som följer på den dag då återbäringen betalades.

Vad som i 5, 6, 8, 9, 21, 24, 37, 38, 40–42, 45–48 och 50 §, 52 § 1 och 4 mom. samt 54–56, 59, 61, 66, 68, 70, 71, 73 och 80 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som ansöker om återbäring enligt 150 § i denna lag, och vad som i 8 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om fullgörande av deklarationsskyldigheten tillämpas också på ansökan om återbäring.

Vid tillämpningen av 73 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ på den som ansöker om återbäring enligt 150 § i denna lag betraktas den period som avses i 150 § 3 mom. i denna lag som skatteperiod.

Om det i ansökan om återbäring eller i samband med den lämnas bristfälliga eller felaktiga uppgifter, tillämpas vad som i 37 och 38 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skatteförhöjning.

Den tidsfrist som avses i 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ räknas från utgången av det kalenderår som omfattar den period som beslutet gäller.

En näringsidkare som är etablerad i en annan medlemsstat ska söka återbäring enligt 122 och 122 a § på elektronisk väg hos Skatteförvaltningen genom att inlämna ansökan till etableringsmedlemsstaten via ett elektroniskt datasystem som upprättats av denna stat.

Med näringsidkare som är etablerade i en annan medlemsstat avses näringsidkare som i en annan medlemsstat än Finland har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs.

Ansökan om återbäring ska gälla en period som omfattar minst tre kalendermånader i följd inom ett och samma kalenderår och högst ett kalenderår. Ansökan får dock göras för en period som är kortare än tre månader, om ansökan gäller slutet av kalenderåret.

Ansökan kan också avse fakturerade inköp av sådana varor och tjänster samt import av sådana varor som levererats, utförts eller förtullats under ett och samma kalenderår, om inköpen eller importen inte har ingått i tidigare ansökningar.

Ansökan ska göras inom nio månader från utgången av det kalenderår som omfattar den period ansökan gäller. Tidsfristen för ansökningar som görs för år 2009 löper dock ut den 31 mars 2011.

Ansökan om återbäring ska göras på finska, svenska eller engelska.

Skatteförvaltningen kan begära elektroniska kopior av fakturor och importdokument vilkas beskattningsgrund är minst 1 000 euro.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i ansökan, hur uppgifterna ska lämnas och vilka handlingar som ska fogas till ansökan. Ansökan anses ha gjorts endast i det fall att sökanden lämnat alla de uppgifter som krävs i Skatteförvaltningens föreskrifter.

Om den avdragsgilla andel som tillämpas i etableringsmedlemsstaten och som avses i 123 § 2 mom. efter det att ansökan om återbäring gjorts justeras i enlighet med artikel 175 i mervärdesskattedirektivet, ska näringsidkaren under det kalenderår som följer på återbäringsperioden uppge den justerade avdragsgilla andelen via ett elektroniskt datasystem som etableringsmedlemsstaten har upprättat.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i en korrigeringsanmälan.

Ett belopp som till följd av en i 1 mom. avsedd justering av den avdragsgilla andelen har återburits till för stort belopp eller inte alls återburits kan beaktas som en höjning eller sänkning av ett belopp som ska återbäras på grund av en ansökan om återbäring som har gjorts under det kalenderår som följer på återbäringsperioden.

Skatteförvaltningen ska på elektronisk väg utan dröjsmål underrätta sökanden om vilket datum den mottog ansökan från etableringsmedlemsstaten.

Beslutet med anledning av ansökan om återbäring ska sändas till sökanden inom fyra månader från det att ansökan inkom, om ytterligare information inte har begärts.

Om Skatteförvaltningen inte har alla de uppgifter som behövs för att avgöra ett ärende ska den begära ytterligare information inom fyra månader från det att den tog emot ansökan. Vid behov kan kompletterande ytterligare information begäras.

Om Skatteförvaltningen har grundad anledning att betvivla riktigheten av en ansökan om återbäring, kan sökanden som ytterligare information anmodas att lämna in en faktura eller ett importdokument.

Den begärda informationen ska lämnas till Skatteförvaltningen inom en månad från den dag begäran mottogs.

Om Skatteförvaltningen har begärt ytterligare information, ska den till sökanden sända beslutet beträffande ansökan om återbäring inom två månader från det att uppgifterna har tagits emot eller, om inga uppgifter har fåtts, inom två månader från det att fristen för att lämna ytterligare information har löpt ut. Fristen för beslutet med anledning av ansökan är dock alltid minst sex månader från det att Skatteförvaltningen tog emot ansökan.

Om Skatteförvaltningen har begärt kompletterande ytterligare information ska beslutet med anledning av ansökan sändas till sökanden inom åtta månader från det att ansökan togs emot.

Återbäringen ska betalas inom tio arbetsdagar från utgången av den frist som nämns i 156 e eller 156 g §.

Återbäringen betalas i euro på det konto i en bank i Finland som sökanden har uppgett. På sökandens begäran kan betalningen ske till en bank i en annan medlemsstat, varvid sökanden svarar för de kostnader som den utländska banken tar ut för betalningen av återbäringen.

Om återbäringen betalas efter den frist som anges i 156 h § 1 mom., ska ränta betalas på återbäringen enligt 37 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan beräknas från den dag som följer på den dag som är sista dagen för återbäring enligt 156 h § 1 mom. till den dag det belopp som ska återbäras debiteras Skatteförvaltningens konto.

Om sökanden inte lämnar in den begärda ytterligare informationen eller den kompletterande ytterligare informationen inom fastställda tidsfrister betalas ingen ränta.

156 j § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

Ett elektroniskt meddelande om när ansökan om återbäring har mottagits sänds till sökanden på den adress denna har uppgett. Begäran om ytterligare information i fråga om återbäring eller återkrav sänds likaså som elektroniskt meddelande, om inte begäran enligt 2 mom., skyddet för sökandens integritet eller något annat behov av särskilt skydd eller tryggande av rättigheter kräver att begäran sänds som brev per post. Alternativt kan ett meddelande eller en begäran om ytterligare information sändas till sökanden elektroniskt via ett elektroniskt datasystem som upprättats av sökandens etableringsmedlemsstat och med handräckning från etableringsmedlemsstaten.

Om begäran om ytterligare information riktar sig till en myndighet eller av någon annan person än sökanden ska begäran framställas på elektronisk väg endast om mottagaren har tillgång till sådana medel.

Beslut om återbäring eller återkrav kan delges genom brev per post under den adress som sökanden har uppgett. Beslutet kan även sändas till sökanden elektroniskt via ett elektroniskt datasystem som upprättats av sökandens etableringsmedlemsstat och med handräckning från etableringsmedlemsstaten.

Om inte något annat visas anses mottagaren ha fått del av en handling som sänts som brev per post den sjunde dagen efter att handlingen postats. Om en begäran om ytterligare information enligt 1 mom. har sänts till sökanden elektroniskt via ett elektroniskt datasystem som upprättats av sökandens etableringsmedlemsstat och med handräckning från etableringsmedlemsstaten, anses sökanden ha fått del av handlingen den sjunde dagen efter att den har gjorts tillgänglig för sökanden i det elektroniska datasystemet, om inte något annat visas.

På återbäring tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om mervärdesskatt i avdelning II i denna lag, i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ eller i någon annan lag.

Dröjsmålsränta ska betalas på skatt som återburits till ett för stort belopp från den dag som följer på den dag då återbäringen betalades.

Vad som i 5, 6, 8, 9, 21, 24, 37, 38, 40–42, 45–48 och 50 §, 52 § 1 och 4 mom. samt 54–56, 59, 61, 66, 68, 70, 71 och 73 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som ansöker om återbäring enligt 156 a § i denna lag, och vad som i 8 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om fullgörande av deklarationsskyldigheten tillämpas också på ansökan om återbäring.

Vid tillämpningen av 73 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ på den som ansöker om återbäring enligt 156 a § i denna lag betraktas den period som avses i 156 b § 1 mom. i denna lag som skatteperiod.

Om det i ansökan om återbäring eller i samband med den lämnas bristfälliga eller felaktiga uppgifter, tillämpas vad som i 37 och 38 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skatteförhöjning.

Den tidsfrist som avses i 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ räknas från utgången av det kalenderår som den period som ett i detta kapitel avsett beslut hänförs till.

En näringsidkare som är etablerad i Finland och som från en annan medlemsstat söker sådan återbäring enligt 122 och 122 a § som motsvarar återbäring av mervärdeskatt ska tillställa Skatteförvaltningen i Finland sin ansökan via ett elektroniskt datasystem som Skatteförvaltningen har upprättat. Ansökan anses ha gjorts bara i det fall att sökanden har lämnat alla de uppgifter som den medlemsstat från vilken återbäring söks kräver med stöd av artiklarna 8, 9 och 11 i mervärdesskattedirektivet.

Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål sända sökanden ett elektroniskt mottagningsbevis via det elektroniska datasystemet.

Skatteförvaltningen sänder inte ansökan om återbäring till den medlemsstat från vilken återbäring söks, om sökanden inte varit införd i registret över mervärdesskattskyldiga under återbäringsperioden.

Ett beslut enligt 3 mom. att inte sända en ansökan kan delges genom brev per post under den adress som sökanden har uppgett. Om inte något annat visas anses mottagaren ha fått del av en handling som sänts per post den sjunde dagen efter att handlingen postats. Meddelande om beslutet ska dessutom utan dröjsmål sändas via det elektroniska datasystemet.

Vid sökande av ändring i beslut enligt 3 mom. tillämpas vad som föreskrivs i 65 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Skatteförvaltningen svarar för beskattningen och tillsynen över den på det sätt som föreskrivs särskilt.

2 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/773.

Skatteförvaltningen avgör frågor som gäller rätten till återbäring enligt 122 § och sköter övriga uppgifter i anslutning till återbäringen.

Skatteförvaltningen tar emot och vidarebefordrar via ett elektroniskt datasystem som den upprättat de ansökningar om återbäring enligt 156 m § som riktats till andra medlemsstater och sköter övriga uppgifter som vidarebefordringen av ansökningarna kräver.

158 § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

159 § har upphävts genom L 29.12.1995/1767.

Tullen svarar för beskattningen av och tillsynen över import av varor, om den som är skattskyldig för importen inte är införd i registret över mervärdesskattskyldiga vid den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkommer. Tullen är skattemyndighet också när den skattskyldige är en fysisk person och importen inte anknyter till den skattskyldiges affärsverksamhet.

Om importen av varor sker när ett tullförfarande enligt 86 a § upphör till följd av en sådan situation som avses i artikel 79.1 a eller 79.1 c i tullkodexen, eller om de importerade varorna i en sådan situation, som avses i ovannämnda bestämmelser inte har anmälts hos Tullen, tar Tullen dock ut skatt på importen i fråga.

I samband med den företagsgranskning som Tullen genomför i anknytning till tullklareringen av varor som ska importeras eller som har importerats och i samband med annan tillsyn över tullklarering, utövar Tullen också tillsyn över riktigheten hos den mervärdesskatt som betalas på importen även när Skatteförvaltningen är skattemyndighet för importen i fråga. trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter. Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Tullen har rätt att lämna sådana uppgifter till Skatteförvaltningen om iakttagelser i samband med tillsynen som är betydelsefulla med tanke på bedömningen av riktigheten hos mervärdesbeskattningen. Uppgifterna kan lämnas med hjälp av elektronisk dataöverföring.

Den som börjar bedriva skattepliktig verksamhet enligt 1 § skall innan verksamheten inleds göra en sådan etableringsanmälan som avses i företags- och organisationsdatalagen (244/2001).

Om de uppgifter som har getts med etableringsanmälan har förändrats samt om den skattepliktiga verksamheten har upphört, skall en sådan ändrings- eller nedläggningsanmälan som avses i företags- och organisationsdatalagen göras utan dröjsmål.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas inte på den som köper ett i 26 d § 1 mom. 1 punkten och 26 d § 2 mom. avsett nytt transportmedel och som med stöd av denna lag inte är skattskyldig för annan verksamhet och inte heller på den som köper i 26 e § avsedda punktskattepliktiga varor och vars övriga anskaffningar inte utgör gemenskapsinterna förvärv enligt 26 c § 2 mom.

Bestämmelser om påföljd för försummelse av anmälningsskyldigheten enligt 1 och 2 mom. finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningskrediteringar, överskottsåterbäringar och andra motsvarande korrigeringsposter, som beviljats köparen och som gäller sådan försäljning som uppgetts i sammandragsdeklarationen samt andra förändringar i fråga om försäljningen ska uppges i sammandragsdeklarationen för den kalendermånad under vilken posten enligt god bokföringssed ska upptas i bokföringen.

Deklarationen ska lämnas senast den 20 dagen i den månad som följer på kalendermånaden.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i sammandragsdeklarationen och om hur uppgifterna ska lämnas.

162 a § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

162 b § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

162 c § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

162 d § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

162 e § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

De etablerings-, ändrings- eller nedläggningsanmälningar som avses i 161 § får också lämnas på elektronisk väg.

Sammandragsdeklarationer enligt 162 § ska lämnas på elektronisk väg. Skatteförvaltningen får av särskilda skäl godkänna att en sådan deklaration lämnas i pappersform.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilket elektroniskt förfarande som får användas när deklarationer lämnas på elektronisk väg, samt om förfarandet i övrigt för inlämnande av deklarationer.

En sammandragsdeklaration enligt 162 § lämnas till Skatteförvaltningen.

En sammandragsdeklaration anses vara inlämnad när den har kommit in till Skatteförvaltningen

Vid tillämpningen av 2 mom. iakttas vad som föreskrivs i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och i 18 § i förvaltningslagen (434/2003).

Den som är deklarationsskyldig ska underteckna en sammandragsdeklaration enligt 162 § och andra handlingar på det som föreskrivs i 80 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Bestämmelser om de personer som är ansvariga för att anmälningsskyldigheten enligt 161 § uppfylls finns i företags- och organisationsdatalagen.

Bestämmelser om dem som är ansvariga för att deklarationsskyldigheten enligt 162 § fullgörs finns i 20 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

För att den anmälnings- och deklarationsskyldighet som avses i 161 och 162 § uppfylls i fråga om en utlänning svarar också dennes representant i Finland.

4 mom. har upphävts genom L 9.9.2016/773.

Skatteförvaltningen ska på begäran ge ett intyg över att en handling har tagits emot.

Den som har underlåtit att inom föreskriven tid lämna in en sammandragsdeklaration enligt 162 § eller som har lämnat in en bristfällig deklaration ska på uppmaning av Skatteförvaltningen fullgöra sin skyldighet.

Bestämmelser om påföljd för underlåtenhet som avser en sammandragsdeklaration enligt 162 § finns i 22 a § i lagen om beskattningsförfarande.

169 § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

169 a § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

170 § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

170 a § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

171 § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

171 a § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

De skattskyldiga införs i ett register över mervärdsskattskyldiga.

I registret över mervärdesskattskyldiga införs med avvikelse från 1 mom. inte den som köper ett i 26 d § 1 mom. 1 punkten och 26 d § 2 mom. avsett nytt transportmedel och som med stöd av denna lag inte är skattskyldig för annan verksamhet och inte heller den som köper i 26 e § avsedda punktskattepliktiga varor och vars övriga anskaffningar inte utgör gemenskapsinterna förvärv enligt 26 c § 2 mom.

Syftet med registret över mervärdesskattskyldiga är att identifiera skattskyldiga med tanke på beskattningen och tillsynen över den samt för att förbättra rättssäkerheten för parterna i en transaktion.

Skatteförvaltningen inför den skattskyldige i registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen inleds. Den skattskyldige kan likväl införas i registret redan från den tidpunkt då han börjar skaffa varor och tjänster för en skattepliktig rörelse.

Skatteförvaltningen inför den skattskyldige i registret från den tidpunkt då den omsättning som avses i 3 § överskrider det tröskelvärde som anges i 1 mom. i den paragrafen eller den omsättning som avses i 3 a § överskrider det tröskelvärde som anges i 1 mom. i den paragrafen.

Trots vad som föreskrivs i 2 mom. införs den som är skattskyldig med stöd av 12, 26 f och 30 § i registret tidigast från ansökningstidpunkten. Om en näringsidkare som avses i 30 § kan göra avdrag enligt 106 § eller tillämpa 106 § 3 mom. och ansökan har gjorts efter det att den i 30 § avsedda verksamheten inleddes, är näringsidkaren dock skattskyldig från den tidpunkt då den nämnda verksamheten inleds.

Den som är skattskyldig med stöd av 12, 26 f och 30 § införs i registret tidigast från ansökningstidpunkten. Om en näringsidkare som avses i 30 § kan göra avdrag enligt 106 § eller tillämpa 106 § 3 mom. och ansökan har gjorts efter det att den i 30 § avsedda verksamheten inleddes, är han dock skattskyldig från den tidpunkt då den nämnda verksamheten inleds.

En skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § anses ha blivit bildad tidigast från det ansökan gjordes.

Om en utlänning inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i en annan medlemsstat eller i en stat med vilken Finland har ett sådant rättsligt instrument för ömsesidigt bistånd mellan myndigheter som till sitt tillämpningsområde motsvarar rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder samt rådets förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri, förutsätter godkännandet av en ansökan som avses i 12 § 2 mom. att det utses ett sådant av Skatteförvaltningen godkänt ombud som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. Skatteförvaltningen kan därtill kräva att det ställs säkerhet för att skatten betalas.

Vad som i 24, 26 och 27 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ samt i 209 n–209 q § i denna lag bestäms om den skattskyldiges förpliktelser tillämpas också på det ombud som avses i 1 mom.

Skatteförvaltningen avför den skattskyldige ur registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen har upphört. Den skattepliktiga rörelsen kan anses fortsätta så länge som näringsidkaren eller konkursförvaltningen säljer rörelsetillgångar som näringsidkaren har anskaffat. Om konkursförvaltningen dock självständigt fortsätter med näringsidkarens rörelse, ska näringsidkarens skattskyldighet alltid anses ha upphört senast när han försattes i konkurs.

Den som är skattskyldig med stöd av 12 § samt en skattskyldig vars försäljning totalt inte överstiger det belopp som nämns i 3 § avförs ur registret när han framför sin anhållan om avregistrering.

Den som är skattskyldig enligt 30 § avförs inte ur registret på grund av att han yrkar på det, utan först när förutsättningarna för skattskyldighet har upphört.

En skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § anses ha blivit upplöst från och med att de näringsidkare som hör till gruppen har framställt yrkande därom.

Ett beslut som Skatteförvaltningen fattat med stöd av 26 f § är i kraft under den tid köparen uppgett, dock minst två kalenderår.

Skatteförvaltningen ska meddela den som saken gäller ett beslut i ett ärende som gäller registrering samt i ett ärende som gäller bildande eller upplösning av skatteskyldighetsgrupp enligt 13 a §.

Skatteförvaltningen ska underrätta den skattskyldige om att han införts i eller avförts ur registret, om bildande eller upplösning av skattskyldighetsgrupp enligt 13 a § samt om att han inte, med avvikelse från anmälan eller ansökan, har införts i registret eller avförts ur det eller att en skattskyldighetsgrupp inte har bildats eller upplösts.

På begäran av den som saken gäller eller av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska Skatteförvaltningen meddela beslut i registerärenden samt i ärenden som gäller bildande eller upplösning av en skattskyldighetsgrupp.

Uppgifterna i registret över mervärdesskattskyldiga bevaras i 12 år från den tidpunkt då den skattskyldige avregistrerades, dock så länge det är möjligt att göra ändringar i den skattskyldiges beskattning.

Skatteförvaltningen ger handledning i ärenden som gäller mervärdesbeskattningen.

Är saken viktig för sökanden, ska Skatteförvaltningen på skriftlig ansökan meddela ett förhandsavgörande om hur lagen ska tillämpas på hans transaktion. Förhandsavgörande meddelas inte, om centralskattenämnden har avgjort ärendet eller om ansökan i ärendet är anhängig i centralskattenämnden.

I ansökan skall individualiseras den fråga i vilken förhandsavgörande söks och framläggas den utredning som behövs för avgörande av ärendet.

Förhandsavgörandet meddelas på viss tid, dock högst till utgången av det följande kalenderåret. Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande skall på yrkande av den som meddelats avgörandet iakttas med bindande verkan under den tid för vilket det meddelats.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt hos Skatteförvaltningen.

Tullen meddelar ett förhandsavgörande om skatt på import av varor om sökanden inte är införd i registret över mervärdesskattskyldiga vid den tidpunkt då ansökan för förhandsavgörandet blir anhängig. Tullen meddelar dock förhandsavgörandet om sökanden är en fysisk person och den import som ansökan avser inte anknyter till hans eller hennes affärsverksamhet. I fråga om meddelande av förhandsavgörande och förhandsavgörandets giltighetstid gäller vad som föreskrivs om förhandsavgöranden som meddelas av Skatteförvaltningen.

Centralskattenämnden får på ansökan meddela förhandsavgörande om hur lagen ska tillämpas på sökandens transaktion, så som lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) föreskriver.

209 § har upphävts genom L 9.9.2016/773.

Om försäljningen enligt 5 kap. sker i Finland, tillämpas 209 b–209 g § på faktureringen, om inte något annat föreskrivs i 5 mom. i denna paragraf.

Bestämmelserna i 209 b–209 g § ska tillämpas på faktureringen också i de situationer som avses i 3 mom., om säljaren levererar varor eller tillhandahåller tjänster från ett fast driftställe i Finland eller, när varorna eller tjänsterna inte levereras eller tillhandahålls från ett fast driftställe, om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland.

I fråga om faktureringen av försäljning som ska deklareras inom ramen för en särskild ordning som avses i 12 a kap. tillämpas 209 b–209 g §, om identifieringsmedlemsstaten är Finland.

En säljare anses vara etablerad i en annan medlemsstat på det sätt som avses i 5 mom. 1 punkten om säljaren levererar varor eller tillhandahåller tjänster från ett fast driftställe i en annan medlemsstat eller, när varorna eller tjänsterna inte levereras eller tillhandahålls från ett fast driftställe, om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i en annan medlemsstat än Finland. Vid tillämpningen av detta moment och 2 mom. avses med fast driftställe från vilket säljaren levererar varor eller tillhandahåller tjänster ett fast driftställe med vars personalresurser och andra resurser varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls.

En faktura som köparen har gjort upp anses vara utfärdad av säljaren, om säljaren och köparen har kommit överens om detta och om det finns ett förfarande enligt vilket säljaren godkänner fakturan.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. och 2 mom. 1 punkten behöver ingen faktura ges över försäljning som ska deklareras inom ramen för den särskilda ordning som avses i 133 k §.

Bestämmelser om påföljd för försummelse av skyldigheten att ge faktura enligt denna paragraf finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

En faktura som gäller gemenskapsintern varuförsäljning ska utfärdas senast den 15 dagen i den kalendermånad som följer på den månad då varan levererades.

En faktura som gäller försäljning av en tjänst som beskattas i en annan medlemsstat i enlighet med en bestämmelse som motsvarar 65 § i den medlemstaten ska utfärdas senast den 15 dagen i den kalendermånad som följer på den månad då tjänsten utfördes. Detta tillämpas endast då köparen av tjänsten är en näringsidkare eller en juridisk person som är införd i registret över mervärdesskattskyldiga men inte är näringsidkare och köparen är skattskyldig för försäljningen enligt en bestämmelse som motsvarar 9 § 1 mom.

Fakturor som avses i 209 b § får utfärdas elektroniskt om mottagaren samtycker till det. Med elektronisk faktura avses en faktura som utfärdas och tas emot i elektronisk form.

En samlingsfaktura kan utfärdas för flera separata försäljningar av varor eller tjänster.

Om en del av de uppgifter som avses i 1 mom. ingår i någon handling som redan tidigare getts till köparen eller som köparen innehar, anses fakturan bildas av handlingarna tillsammans. En förutsättning är dock att den senare handlingen innehåller en entydig hänvisning till den tidigare handlingen. Det som föreskrivs i detta moment ska dock inte tillämpas på distansförsäljning av varor enligt 19 a §, på gemenskapsintern varuförsäljning enligt 72 b § eller på sådan försäljning av varor eller tjänster som sker i någon annan medlemsstat och för vilken köparen är skattskyldig med stöd av en bestämmelse som motsvarar 2 a eller 9 §.

När flera elektroniska fakturor översänds samlat till samma mottagare, behöver de uppgifter som är gemensamma för de olika fakturorna endast anges en gång, om all information är åtkomlig för varje faktura.

Med det skattebelopp enligt 1 mom. 10 punkten som ska betalas och med skattegrunden enligt 1 mom. 8 punkten avses den skatt som säljaren enligt lag är skyldig att betala för i fakturan avsedd försäljning eller del av försäljning och grunden för denna skatt. Skattebelopp och skattesats får dock inte antecknas i en faktura, om säljaren inte har införts i registret över mervärdesskattskyldiga. Om införandet i detta register är anhängigt och detta framgår i fakturan, får skattebelopp och skattesats dock anges.

Om köparen är skattskyldig för försäljningen, ska skattegrunden för varje art av sålda varor eller tjänster uppges i fakturan i stället för de uppgifter som avses i 1 mom. 8–10 punkten.

Enhetspris behöver inte anges i fakturor som avses i 209 b § 3 mom. 2 punkten.

Bestämmelser om påföljd för försummelse av skyldigheten att ange uppgifter i fakturor enligt denna paragraf finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Det som föreskrivs i 1 mom. gäller inte distansförsäljning av varor enligt 19 a §, varuförsäljning enligt 72 b § eller sådan försäljning av varor eller tjänster som sker i någon annan medlemsstat än Finland och för vilken köparen är skattskyldig med stöd av en bestämmelse som motsvarar 2 a eller 9 §.

Näringsidkaren ska i fråga om fakturor enligt 209 b § som näringsidkaren utfärdat eller mottagit säkerställa ursprungets äkthet samt säkerställa att de uppgifter enligt 209 e § 1 mom. som nämns i fakturorna hålls oförändrade och läsbara från det att fakturan utfärdas till slutet av förvaringstiden. Detta kan fullgöras med hjälp av valfri övervakningsmetod för affärsverksamhet som på ett tillförlitligt sätt verifierar sambandet mellan fakturan och försäljningen av varorna eller tjänsterna.

Ursprungets äkthet avser säkerställande av den i fakturan nämnda säljarens eller fakturautfärdarens identitet.

Uppgifterna enligt 209 e § 1 mom. i fakturor i ett maskinläsbart datamedium ska vara tillgängliga i läsbar skriftlig form.

Den utredning som avses i 103 § 2 mom. ska innehålla datum för utredningen, säljarens och köparens namn, adresser samt företags- och organisationsnummer samt uppgifter om överlåtelsens art och beloppet av den skatt som säljaren ska betala.

Den utredning som avses i 111 § 2 mom. ska innehålla datum för utredningen, säljarens och köparens namn, adresser samt eventuella företags- och organisationsnummer, uppgift om överlåtelsens art och den månad den hänför sig till, hyrans eller bolagsvederlagets totalbelopp och energins andel av det samt skatten på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle.

Den verifikation som avses i 112 § 5 mom. ska innehålla datum för verifikationen, den skattskyldiges namn, varornas mängd och art samt uppgifter om tjänsternas omfattning och art, den dag nyttigheten togs i avdragsgill användning, om denna dag inte är densamma som verifikationens datum, den skatt som ingick i förvärvet eller den skatt som betalts för eget bruk samt en hänvisning till verifikationen över förvärvet eller över betalningen av skatt för eget bruk, sannolikt överlåtelsepris exklusive skatt, skattesats och avdragbar skatt.

I samband med granskning eller återbäring eller påförande av skatt kan Skatteförvaltningen godkänna ett avdrag som gjorts trots att den skattskyldige inte har någon faktura, utredning eller annan verifikation som motsvarar kraven i lagen, om den skattskyldige på annat sätt kan visa att han är berättigad till avdrag på basis av 102, 102 a, 102 c, 103, 106 eller 111–113 §.

I samband med granskning eller annars i samband med skattekontroll kan Skatteförvaltningen kräva att fakturor som mottagits och som utfärdats över försäljning i Finland översätts till behövliga delar. När det gäller fakturor som en utländsk näringsidkare tagit emot tillämpas detta endast om fakturan tagits emot på ett fast driftställe i Finland.

En i 19 c § avsedd person som fortsätter en rörelse ska till den som helt eller delvis överlåter rörelsen ge en utredning om att de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

En i 19 c § avsedd person som helt eller delvis överlåter en rörelse ska i fråga om begagnade varor samt konstverk, samlarföremål och antikviteter som överlåts ge den som fortsätter rörelsen en utredning om att de förutsättningar som avses i 79 f och 79 g § föreligger.

En i 19 c § avsedd person som helt eller delvis överlåter en rörelse ska ge den som fortsätter rörelsen en utredning enligt 209 k § om de fastigheter som överlåts.

Vad som i denna lag föreskrivs om fakturor tillämpas på en i 19 c § avsedd överlåtelse av en rörelse helt eller delvis.

5 mom. gällde temporärt 1.10.2022–31.12.2022 genom L 840/2022 och 11.3.2022–30.6.2022 genom L 150/2022.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering överförs på mottagaren, ska överlåtaren ge mottagaren en utredning med de uppgifter som avses i 209 l §.

Om den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering, avdragsrätten för den skatten eller någon annan i 209 l § avsedd uppgift som påverkar mottagarens beskattning har ändrats efter det att den utredning som avses i 1 mom. har gjorts, ska överlåtaren ge mottagaren en kompletterande utredning om ändringen.

Överlåtaren ska ge mottagaren en kopia av en utredning som överlåtaren innehar och som en tidigare fastighetsinnehavare gjort med stöd av 1 eller 2 mom. med uppgifter som påverkar mottagarens rättighet eller skyldighet att justera avdrag.

När rättigheten och skyldigheten att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering överförs på en näringsidkare, ska mottagaren ge överlåtaren en utredning om att fastigheten anskaffas för rörelse.

Den som är skattskyldig ska förvara kopior av fakturor som han utfärdat över försäljning som avses i 1 § 1 mom. 1 punkten samt mottagna fakturor över inköp av varor och tjänster som anknyter till denna verksamhet och till verksamhet som berättigar till återbäring enligt 131 § 1 mom. 4 punkten samt fakturor över de köp för vilka han som köpare är skattskyldig.

Fakturorna ska förvaras i minst sex år från ingången av det år som följer på det kalenderår som omfattar den kalendermånad till vilken de försäljningar, inköp, rättelseposter eller förskottsbetalningar som fakturan gäller hänför sig i enlighet med 13 kap. Om den skattskyldiges räkenskapsperiod inte är kalenderåret och skatteperioden är kalendermånaden, ska fakturorna förvaras i minst sex år från ingången av det år som följer på utgången av den räkenskapsperiod som omfattar den kalendermånad till vilken de försäljningar, inköp, rättelseposter eller förskottsbetalningar som fakturan gäller hänför sig i enlighet med 13 kap. Om den skattskyldiges skatteperiod är ett renskötselår, ska fakturorna förvaras i minst sex år från ingången av året efter utgången av den renskötselår som omfattar den kalendermånad till vilken i fakturan nämnda försäljningar, inköp, rättelseposter eller förskottsbetalningar enligt 13 kap. hänför sig.

Bestämmelserna i 2 mom. tillämpas på fakturor mottagna av utländska näringsidkare endast om de tagits emot på ett fast driftställe i Finland.

Fakturor som avses i 209 n § ska förvaras omsorgsfullt så att skattemyndigheterna utan ogrundat dröjsmål kan granska dem i Finland, och fakturor som lagras elektroniskt utomlands ska dessutom vara fullständigt tillgängliga i realtid genom en datorförbindelse.

Bestämmelserna i 209 n och 209 o § om fakturor tillämpas även på andra verifikationer som bokföringen av de affärshändelser som påverkar beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av baserar sig på.

Bestämmelserna i 209 n och 209 o § om fakturor tillämpas även på verifikationer och uppgifter med hjälp av vilka näringsidkaren uppfyller skyldigheten enligt 209 g § 1 mom. att säkerställa att en fakturas ursprung är äkta och att innehållet i fakturan hålls oförändrat.

Bestämmelserna i 209 n och 209 o § om utfärdade fakturor tillämpas även på den skattskyldiges övriga anteckningsmaterial, om den skattskyldige inte är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen.

Det ska säkerställas att de uppgifter i 1–3 mom. avsedda verifikationer, uppgifter och anteckningsmaterial som är väsentliga för lagens tillämpning hålls oförändrade och läsbara hela förvaringstiden. Uppgifter i maskinläsbart datamedium ska vara tillgängliga i läsbar skriftlig form.

Med avvikelse från 209 n § 2 mom. och 209 p § ska den som är skattskyldig förvara fakturor och verifikationer som anknyter till en fastighetsinvestering samt utredningar som avses i 103 § 2 mom., 209 k och 209 m § i 13 år från utgången av det kalenderår under vilket justeringsperioden har börjat. Efter den tid som anges i 209 n § 2 mom. kan fakturorna och verifikationerna ersättas med en utredning varav framgår de uppgifter som föreskrivs av Skatteförvaltningen och som behövs för att bestämma rättigheten eller skyldigheten att justera avdrag.

En faktura som ligger till grund för en ansökan enligt 128, 129 och 129 a–129 d § ska förvaras i tre år från ingången av året efter fakturans betalningsdag. I fråga om en ansökan enligt 125 § ska de handlingar som verifierar beloppet av den skatt som ingår i förvärvet av varorna och utförseln av dessa varor förvaras i tre år från ingången av året efter det år då varorna utfördes.

En faktura som ligger till grund för en ansökan enligt 128, 129 och 129 a–129 c § ska förvaras i tre år från ingången av året efter fakturans betalningsdag. I fråga om en ansökan enligt 125 § ska de handlingar som verifierar beloppet av den skatt som inkluderats i förvärvet av varorna och utförseln av dessa varor förvaras i tre år från ingången av året efter det år då varorna utfördes.

En faktura som ligger till grund för en ansökan enligt 128, 129 och 129 a–129 c § ska förvaras i tre år från ingången av året efter fakturans betalningsdag.

Näringsidkaren ska föra en förteckning över de varor som näringsidkaren själv eller någon annan för näringsidkarens räkning transporterar till en annan medlemsstat för sådana affärstransaktioner som avses i 18 b § 1 mom. 1–3 punkten.

En näringsidkare som överför varor genom de i 18 c § avsedda arrangemangen med avropslager ska föra en förteckning som gör det möjligt att övervaka att den paragrafen iakttas på behörigt sätt.

I en näringsidkares bokföring ska det gå att identifiera sådan lös egendom som för en arbetsprestation eller värdering blivit sänd till näringsidkaren från en annan medlemsstat av en näringsidkare som är införd i den andra medlemsstatens register över mervärdesskattskyldiga.

En näringsidkare till vilken varor säljs genom de i 26 h § avsedda arrangemangen med avropslager ska föra en förteckning över dessa varor.

Bestämmelser om vad som ska ingå i de förteckningar som avses i 2 och 4 mom. finns i artikel 54a i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt.

En säljare av investeringsguld som avses i 43 a och 43 c § ska alltid identifiera kunden då värdet av en transaktion eller det sammanlagda värdet av flera sinsemellan sammanhängande transaktioner uppgår till minst 15 000 euro. Säljaren ska med till buds stående medel även identifiera en person för vars räkning ovannämnda kund sannolikt handlar.

2 mom. har upphävts genom L 28.6.2017/455.

Närmare bestämmelser om identifiering av i 1 mom. avsedda kunder och om bokföring av transaktioner utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det material som avses i 1 och 3 mom. ska förvaras i sex år från utgången av det kalenderår under vilket den räkenskapsperiod har utgått då transaktionen eller den sista av de sinsemellan sammanhängande transaktionerna gjordes.

En näringsidkare som genom att använda en marknadsplats, plattform, portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt möjliggör försäljning av en annan näringsidkares varor eller tjänster till andra än näringsidkare inom gemenskapen ska ha tillräckligt detaljerad bokföring över försäljningarna så att de medlemsstater där försäljningarna sker kan verifiera att mervärdesskatten har redovisats korrekt.

Uppgifter om försäljning som skett i Finland ska på begäran på elektronisk väg ställas till Skatteförvaltningens förfogande. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur uppgifter ska lämnas.

Uppgifterna ska bevaras i tio år från utgången av det kalenderår då affärstransaktionen genomfördes.

När Tullen har uppburit skatten, kan den av särskilda skäl på ansökan nedsätta eller avlyfta sådana mervärdesskatter som har betalts eller ska betalas samt dröjsmålspåföljder och andra påföljder.

Finansministeriet kan överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende som handläggs av Tullen.

Vad i denna paragraf föreskrivs om den skattskyldige ska på motsvarande sätt tillämpas på den som enligt lag är ansvarig för skatten.

I beslut med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

I fråga om befrielse från skatt som uppbärs av Skatteförvaltningen föreskrivs särskilt.

211 § har upphävts genom L 21.12.2012/877.

212 § har upphävts genom L 30.12.1999/1347.