Såsom marknadsföringsavgift enligt lantbruksinkomstlagen (736/89) skall till staten betalas exportkostnadsavgift för vete, råg, korn och havre enligt denna lag.

Exportkostnadsavgifterna anses vara en del av lantbruksproducenternas i 15 § lantbruksinkomstlagen nämnda andel av kostnaderna för export av lantbruksprodukter.

Exportkostnadsavgifterna enligt denna lag beaktas inte i den kalkyl som skall uppgöras för utvecklande av lantbruksinkomsten.

När en proposition med förslag till ändring eller temporärt slopande av exportkostnadsavgift för vete, råg, korn och havre har avlåtits till riksdagen, har statsrådet rätt att bestämma att för dessa produkter skall uppbäras en exportkostnadsavgift enligt propositionen eller att exportkostnadsavgift temporärt inte skall uppbäras.

Om den exportkostnadsavgift som uppburits enligt 1 mom. är högre än vad som sedermera fastställs, skall skillnaden utan ansökan återbäras till den avgiftsskyldige som i sin tur skall återbära den till spannmålsproducenten.

En spannmålsaffär som avses i lagen om spannmålshandeln (580/78; spannmålsaffär) skall betala exportkostnadsavgift för vete, råg, korn och havre. I denna lag anses även ett packeri som avses i lagen om handel med frövara (669/75) som spannmålsaffär.

Exportkostnadsavgiften för vete och råg är 20 penni för varje kilogram spannmål som en spannmålsaffär har köpt eller i försäljningssyfte tagit emot för malning. Exportkostnadsavgiften för korn och havre är 10 penni för varje kilogram spannmål.

Exportkostnadsavgiften gäller inte spannmål som köps eller tas emot för malning av en annan betalningsskyldig som avses i 4 §.

Exportkostnadsavgiften fastställs så att till grund läggs omvandlad spannmål med en fukthalt om 15 procent som grund. Exportkostnadsavgiften för Statens spannmålsförråds spannmål som hålls i säkerhetsupplag på gårdsbruksenheter bestäms enligt den spannmålsmängd som anges i avräkningen.

Jordbruksstyrelsen fastställer, debiterar och bär upp exportkostnadsavgiften.

En spannmålsaffär skall självmant på jordbruksstyrelsens postgirokonto betala in exportkostnadsavgiften för spannmål som den har lämnat avräkning för eller som den i försäljningssyfte har tagit emot för malning under varje kalendermånad, senast den 25 dagen i följande kalendermånad.

Spannmålsaffären skall från det spannmålspris som betalas till spannmålsproducenten avdra ett belopp som motsvarar exportkostnadsavgiften.

Spannmålsaffären skall senast den dag som avses i 1 mom. meddela jordbruksstyrelsen de mängder spannmål som den har lämnat avräkning för eller som den har tagit emot för malning under föregående månad.

Har en spannmålsaffär inte betalt exportkostnadsavgift på det sätt som avses i 8 § 1 mom. eller har avgiften betalts till ett för lågt belopp, skall jordbruksstyrelsen påföra exportkostnadsavgiften eller den del därav som inte har betalts. För det obetalda beloppet skall spannmålsaffären dessutom betala ett tillägg om 1 mark 50 penni för varje helt hundratal mark för varje påbörjad kalendermånad räknat från början av den månad, då exportkostnadsavgiften borde ha betalts, till utgången av månaden före den i 14 § angivna debetsedelns förfallodag eller, om avgiften redan har betalts, till utgången av månaden före betalningsdagen.

Exportkostnadsavgift får likväl inte påföras, om tre år har förflutit från den tidpunkt då avgiften borde ha betalts.

Har ett meddelande som avses i 8 § 3 mom. trots uppmaning inte lämnats, eller kan det inte ens efter rättelse godkännas som grund för fastställande av exportkostnadsavgiften, skall jordbruksstyrelsen fastställa avgiften enligt uppskattning.

Om den avgiftsskyldige utan giltigt skäl har försummat att lämna ett i 8 § 3 mom. nämnt meddelande i rätt tid eller lämnat ett väsentligen bristfälligt meddelande, skall jordbruksstyrelsen bestämma att avgiften höjs med högst 20 procent. Om den betalningsskyldige ännu efter att ha fått en uppmaning utan godtagbart hinder helt eller delvis underlåter att lämna meddelande, skall exportkostnadsavgiften höjas med ytterligare högst 20 procent.

Har den betalningsskyldige uppsättigt eller av grov vårdslöshet lämnat ett väsentligen oriktigt meddelande, skall det bestämmas att avgiften höjs till högst det dubbla beloppet.

Exportkostnadsavgiften betalas och fastställs i hela mark så att överskjutande pennibelopp inte beaktas. Är den påförda exportkostnadsavgiften eller avgiftstillägget mindre än 100 mark, uppbärs beloppet inte.

Har något förhållande eller någon åtgärd givits en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, skall vid fastställandet av exportkostnadsavgiften förfaras som om riktig form i saken hade använts. Har någon uppenbart vidtagit en åtgärd i syfte att undandra exportkostnadsavgift, kan jordbruksstyrelsen fastställa avgiften enligt uppskattning.

På basis av beslutet om fastställande av exportkostnadsavgiften skall vid behov en debetsedel skrivas ut för den avgiftsskyldige.

Beslutet och debetsedeln skall för kännedom meddelas den som saken gäller i den ordning som lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) stadgar om enskild delgivning. Beslutet och debetsedeln får dock även i rekommenderat brev genom postens förmedling för kännedom sändas till den avgiftsskyldige.

På försummad betalning av exportkostnadsavgift som har debiterats av jordbruksstyrelsen tillämpas vad som stadgas om påföljderna av försummad skattebetalning.

Vid uppbörd av obetald exportkostnadsavgift skall lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) iakttas i tillämpliga delar.

Ändring i ett beslut som jordbruksstyrelsen har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

Besvärsskriften får även tillställas jordbruksstyrelsen, som skall sända den samt de i ärendet tillkomna handlingarna och sitt utlåtande till högsta förvaltningsdomstolen.

Exportkostnadsavgiften skall betalas trots besvär, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Har avgiften avlyfts eller sänkts, skall jordbruksstyrelsen utan ansökan återbära det överbetalda beloppet.

Den som är skyldig att betala exportkostnadsavgift skall på uppmaning av jordbruksstyrelsen för granskning för nämnda myndighet eller för en av denna förordnad sakkunnig som bör anses vara ojävig visa sin anläggning samt sina bokförings- eller anteckningsböcker och till dem hörande verifikat, avtal, korrespondens och övriga handlingar.

Den avgiftsskyldige skall till den som utför granskningen lämna de uppgifter som behövs för utredande av exportkostnadsavgiftens storlek samt också annars bistå vid granskningen.

Den som vid fullgörande av ett åliggande enligt denna lag har fått vetskap om en enskild persons eller ett samfunds affärs- eller yrkeshemlighet eller ekonomiska ställning får inte utan tillstånd röja uppgiften.

En uppgift som avses i 1 mom. får dock meddelas åklagar- och polismyndighet för utredning av brott, den som avses i 17 § för fullgörande av uppgifter enligt denna lag och en myndighet som prövar besvär i ett ärende som avses i denna lag.

Överexekutor och polisen är skyldiga att lämna handräckning i ärenden som anges i denna lag.

Den som för att bereda sig eller någon annan nytta genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom annat svek har undandragit eller försökt undandra staten en avgift som anges i denna lag skall dömas enligt strafflagen.

Den som bryter mot ett förbud som avses i 18 § skall, om förseelsen inte är ringa, för brott mot tystnadsplikt i fråga om exportkostnadsavgift för spannmål dömas till böter. Angående en tjänstemans eller offentligt anställd arbetstagares brott mot tystnadsplikt gäller dock 40 kap. 5 § strafflagen.

Jordbruksstyrelsen får av synnerligen vägande skäl medge anstånd med betalningen av exportkostnadsavgiften för högst ett år. Anståndet skall sökas skriftligt hos jordbruksstyrelsen. En förutsättning för anstånd är att en godtagbar säkerhet ställs för betalningen. På en avgift för vilken anstånd medges, uppbärs för anståndstiden en årlig ränta om 10 procent.

För beslut som meddelas med stöd av denna lag uppbärs inte stämpelskatt.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.