Denna lag gäller ersättning för skada som en produkt har orsakat på person eller på sådan egendom som är avsedd för enskild användning eller konsumtion och som den skadelidande huvudsakligen har använt på ett sådant sätt.

Med produkt avses en lös sak, dock inte en byggnad på annans mark. Lagen gäller skada som en produkt har orsakat även om produkten har infogats i någon annan lös sak eller i en fastighet.

Stadgandena om produkter gäller även elektricitet.

Med delprodukt avses råvara för en produkt, en del av en produkt samt ämnen som har använts vid tillverkningen eller framställningen av en produkt.

Skadestånd skall betalas för skador som har uppstått till följd av att en produkt inte har varit så säker som det kunde förväntas. Produktens säkerhet skall bedömas med hänsyn till den tidpunkt när den sattes i omlopp, dess förutsebara användning, marknadsföringen av produkten, bruksanvisningar och övriga omständigheter.

Om en skada har uppstått till följd av en säkerhetsbrist hos en delprodukt, skall såväl delprodukten som produkten anses ha orsakat skadan.

Den skadelidande skall bevisa skadan, säkerhetsbristen och orsakssambandet mellan säkerhetsbristen och skadan.

Vad som sägs i 1 mom. 3 punkten tillämpas inte vid import mellan stater som har ratificerat den i Lugano den 16 september 1988 undertecknade konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i den utsträckning som en dom till förmån för den skadelidande på grund av ratificeringen kan verkställas mot den som är skadeståndsskyldig enligt 1 mom. 1, 2 eller 4 punkten.

Om tillämpningen av 1 mom. 3 punkten och 2 mom. på Furstendömet Liechtenstein och på Schweiziska Edsförbundet stadgas särskilt genom förordning.

Framgår det inte av produkten vem som har tillverkat eller framställt den, är var och en som har satt produkten i omlopp på samma sätt som en tillverkare ansvarig för skada som produkten orsakar, om han inte inom en skälig tid efter att den skadelidande har framställt krav på ersättning eller på något annat sätt begärt en sådan anvisning, anvisar den skadelidande en ansvarig enligt 5 § eller den som har erbjudit honom att köpa produkten. Detsamma skall gälla för en importerad produkt även om den ansvarige enligt 5 § 1 mom. 1 eller 4 punkten framgår av produkten, om den som enligt 5 § är importör inte framgår av produkten.

Ersättningsskyldighet föreligger inte heller, om den av vilken ersättning krävs gör sannolikt att den säkerhetsbrist som har orsakat skadan inte fanns när han satte produkten i omlopp.

Den som har tillverkat eller framställt en delprodukt är inte heller ersättningsskyldig, om han visar att säkerhetsbristen berodde på utformningen av den produkt i vilken delprodukten har införlivats eller på anvisningar av den tillverkare som har beställt produkten.

Ersättning enligt denna lag bestäms med iakttagande i tillämpliga delar av skadeståndslagen (412/74).

Ersättningsskyldighet enligt denna lag bortfaller då egendom drabbas av skada som är högst 2 350 mark. Beloppet kan ändras genom förordning, om det finns skäl för det på grund av den ekonomiska och monetära utvecklingen.

Den som vill ha ersättning enligt denna lag skall väcka talan inom tre år från den dag då han fick eller borde ha fått kännedom om att skadan hade visat sig, om säkerhetsbristen och om den ersättningsskyldige.

Talan om ersättning skall dock väckas inom tio år från det att den som är ersättningsskyldig enligt 5 eller 6 § satte den skadegörande produkten i omlopp.

Villkor i avtal, som har ingåtts innan skadan visade sig och som inskränker den skadelidandes rätt till ersättning enligt denna lag, är utan verkan.

Denna lag begränsar inte den skadelidandes rätt till ersättning på grund av avtal eller med stöd av skadeståndslagen eller någon annan lag.

12 § har upphävts genom L 13.3.2009/148.

Den som har importerat en produkt till Finland är skyldig att bistå den skadelidande med översättning av ersättningskravet till ett främmande språk. Lämnar importören inte sådant bistånd, är han skyldig att betala ersättning till den skadelidande för nödvändiga kostnader för översättningen. Bistånds- och ersättningsskyldigheten gäller också den som senare sätter produkten i omlopp, om han inte inom skälig tid efter begäran av den som kräver ersättning uppger vem som är importör.

Om en försäkringsgivare med stöd av trafikförsäkringslagen (279/1959) eller en läkemedelsskadeförsäkring har betalt en ersättning som den skadelidande med stöd av denna lag hade rätt att kräva av den ersättningsskyldige, övergår inte den skadelidandes rätt till skadestånd enligt denna lag på försäkringsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1991.

Skadeståndsskyldig enligt denna lag är den som har satt den skadegörande produkten i omlopp efter att lagen har trätt i kraft.