Lantbruksföretagare som är bosatt i Finland har rätt till ersättning för arbetsskada enligt denna lag.

För arbetsskada utgår ersättning även till lantbruksföretagares anhöriga samt begravningshjälp såsom i denna lag stadgas.

En i Finland bosatt stipendiats och stipendiatens anhörigas rätt till ersättning för arbetsskada samt begravningshjälp bestäms också enligt denna lag.

Verkställigheten av denna lag handhas av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, vars uppgifter handhas av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006).

Med lantbruksföretagare avses sådana gårdsbruksidkare, fiskare och renägare som avses i 3 § i lagen om pension för lantbruksföretagare, i 3 § 5 punkten i nämnda lag avsedd person som fortgående lever tillsammans med en lantbruksföretagare i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden samt sådan familjemedlem som avses i 4 § i nämnda lag.

Med lantbruksföretagararbete avses arbete som nämns i 3 § i lagen om pension för lantbruksföretagare och som utförs av en lantbruksföretagare. Som lantbruksföretagararbete betraktas inte verksamhet som avses i 7 § 5 punkten i nämnda lag och som skall betraktas som ett särskilt företag.

Med stipendiat avses en försäkringsskyldig stipendiat enligt 10 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare. Som stipendiatarbete betraktas sådan vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet enligt 8 a § i nämnda lag som stipendiaten bedriver.

Vad som nedan i denna lag föreskrivs om lantbruksföretagare gäller också stipendiater om inte något annat föreskrivs särskilt om stipendiater.

Med arbetsskada avses i denna lag olycksfall i arbete och yrkessjukdom enligt 6 och 6 a §.

Med yrkessjukdom avses en sjukdom som enligt yrkessjukdomslagen (1343/1988) har orsakats av fysikaliska, kemiska eller biologiska faktorer i lantbruksföretagararbete eller stipendiatarbete.

Arbetsskadan anses ha inträffat då olycksfallet drabbade lantbruksföretagaren eller stipendiaten eller yrkessjukdomen yppade sig.

På grund av ett olycksfall i arbete eller yrkessjukdom betalas också ersättning då en skada eller sjukdom som inte ska anses vara ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom har förvärrats väsentligt på det sätt som bestäms i 4 § 4 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) och i 1 § 2 mom. i yrkessjukdomslagen.

Med lantbruksföretagares olycksfall i arbete avses olycksfall som med orsakande av skada eller sjukdom har drabbat en lantbruksföretagare i lantbruksföretagararbetet eller under förhållanden som härrör från detta. Såsom olycksfall i arbete ersätts dock inte olycksfall som skett under färd från bostaden till arbetsplatsen eller i motsatt riktning och inte heller olycksfall som skett under en färd då ärenden uträttats, om inte färden har haft ett samband med lantbruksföretagarens lantbruksföretagararbete.

En skada som lantbruksföretagaren ådrar sig i lantbruksföretagararbete som avses i 1 mom. eller under förhållanden som härrör från detta kan, i enlighet med vad som bestäms i 4 § 2 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring anses vara orsakad av olycksfall i arbetet, när den uppkommit under en kortare, högst ett dygn lång tid och inte ersätts som yrkessjukdom.

En skada som stipendiaten ådrar sig i arbete som avses i 1 mom. 1 punkten eller under i 1 mom. 2 punkten avsedda förhållanden som härrör från arbetet kan, i enlighet med vad som bestäms i 4 § 2 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring, när den uppkommit under en kortare, högst ett dygn lång tid och inte ersätts som yrkessjukdom, anses vara orsakad av olycksfall i arbetet.

Vad som i denna lag föreskrivs om olycksfall i arbete tillämpas också, med iakttagande av vad som bestäms i 4 a § i lagen om olycksfallsförsäkring, på sådan skada eller sjukdom som under omständigheter som avses i 1 mom. har åsamkats stipendiaten av misshandel eller någon annan uppsåtlig gärning som begåtts av en annan person.

Ersättning betalas också för yrkessjukdomar som ersätts enligt 3 a § yrkessjukdomslagen.

I fråga om delfående som avses i 1 mom. 4 punkten tillämpas på motsvarande sätt 53 d § 1 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring.

Ersättning enligt denna lag för arbetsskada söks med en skadeanmälan. Anmälan ska ges in till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt. I anmälan ska anges den skadades namn, personbeteckning och andra identifierings- och kontaktuppgifter. Den ska dessutom uppge arbetsskadans art, förhållandena kring och orsakerna till arbetsskadan, uppgift om annan företagarverksamhet och den skadades anställningsförhållanden samt andra uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av ersättningsärendet. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt fastställer formuläret för blanketten för skadeanmälan.

I fråga om sökande av ersättning, ersättningsskyldighet, ersättning, behandling av ersättningsärenden, förande av talan, tystnadsplikt och brott mot den, rätt att få uppgifter, rätt och skyldighet att lämna uppgifter, underställning av olycksfallsförsäkringsanstaltens beslut, deltagande i kostnaderna för besvärsnämnden för olycksfallsärendens verksamhet, sökande av ändring i olycksfallsförsäkringsanstaltens beslut och i debitering av försäkringspremie, olycksfallsförsäkringsanstaltens regressrätt och återkrav av ogrundad ersättning gäller i tillämpliga delar, om inte något annat föreskrivs i denna lag, vad som föreskrivs i lagen om olycksfallsförsäkring, yrkessjukdomslagen, lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) och lagen om besvärsnämnden för olycksfallsärenden (1316/2010). Vad som i dessa lagar föreskrivs om arbetstagare och försäkringsanstalt tillämpas på motsvarande sätt på lantbruksföretagare och lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt. På ärenden som avses i denna lag tillämpas dock inte vad som i 14 § 1 mom. 1 punkten och 17 a § i lagen om olycksfallsförsäkring bestäms om ersättning för inkomstbortfall som uppkommit på grund av fysikalisk behandling eller vad som bestäms i 30 c och 30 d § och 41 b § 2 och 4–6 mom. i nämnda lag.

Vid bestämmande av en i annan lag föreskriven ersättning beaktas förmånerna enligt denna lag på samma sätt som förmånerna enligt lagen om olycksfallsförsäkring.

Till den olycksfallsnämnd som avses i 53 § lagen om olycksfallsförsäkring förordnar statsrådet på förslag av de mest representativa av de organisationer som bevakar lantbruksföretagarnas ekonomiska intressen för fem år i sänder minst tre arbetsmarknadsmedlemmar och personliga suppleanter för dem.

En lantbruksföretagares årsarbetsförtjänst anses vara hans eller hennes enligt lagen om pension för lantbruksföretagare fastställda arbetsinkomst från lantbruksföretagararbete som avses i 3 § i denna lag vid den tidpunkt arbetsskadan inträffade. En stipendiats årsarbetsförtjänst anses vara den för honom eller henne enligt 21 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare fastställda årliga arbetsinkomsten av stipendiatarbetet eller de sammanlagda årliga arbetsinkomsterna vid den tidpunkt arbetsskadan inträffade. Årsarbetsförtjänsten för en stipendiat som bedriver lantbruksföretagarverksamhet anses vara det sammanlagda beloppet av de fastställda arbetsinkomsterna av lantbruksföretagararbetet och stipendiatarbetet vid den tidpunkt arbetsskadan inträffade.

För en lantbruksföretagare och stipendiat som då arbetsskadan inträffar inte har gällande försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare fastställs årsarbetsförtjänsten med iakttagande i tillämpliga delar av de grunder som föreskrivs i nämnda lag.

I fråga om fastställande av årsarbetsförtjänsten för en heltidsstuderande samt för en person som inte är heltidsstuderande och vars utbildning enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998) har avslutats högst fem år innan arbetsskadan inträffade, gäller i tillämpliga delar 28 § 3 och 4 mom. lagen om olycksfallsförsäkring.

Dagpenningen uppgår i fråga om lantbruksföretagarverksamhet till 1/360 av den årsarbetsförtjänst som avses i 11 §. Visar en lantbruksföretagare eller anhörig till honom eller henne att i de omständigheter som inverkar på arbetsinkomsterna av brukningsenheten och som avses i 16 eller 17 § i lagen om pension för lantbruksföretagare under året innan arbetsskadan inträffade har skett en förändring som skulle höja lantbruksföretagarens arbetsinkomst enligt nämnda lag och har lantbruksföretagaren, om han eller hon alltjämt skall försäkras, ansökt om justering av arbetsinkomsten, skall denna förändring beaktas när årsarbetsförtjänsten fastställs. När förändringen grundar sig på brukningsenhetens lönsamhet, som avses i 16 § 4 mom. i samma lag, kan även en tidigare förändring beaktas, om detta är skäligt med hänsyn till förhållandena. Den höjda årsarbetsförtjänst som avses i detta moment används emellertid vid bestämmande av dagpenning endast till den del dagpenning beviljas för den tid som börjar fyra månader efter det arbetsskadan inträffade.

För den höjning som avses i 1 mom. skall företes en utredning om de förändringar som inträffat i lantbruksföretagarverksamhetens art, omfattning eller form eller i lantbruksföretagarens arbetsinsats. Såsom utredning kan också företes uppgifter om arbetsförtjänsten ur lantbruksföretagarens bokföring eller ur de anteckningar som förs för beskattningen.

Dagpenningen uppgår i fråga om stipendiatarbete som avses i 4 § till 1/360 av den årsarbetsförtjänst som avses i 11 §.

Har en lantbruksföretagare eller stipendiat vid sidan av sitt lantbruksföretagararbete eller stipendiatarbete utfört annat förvärvsarbete, beaktas även den arbetsförtjänst som han eller hon fått i detta arbete så som bestäms i 16 a, 28 och 28 a § i lagen om olycksfallsförsäkring.

Om dagpenningen eller olycksfallspensionen, beräknad enligt 11 § eller denna paragraf, är mindre än den vore beräknad för en motsvarande tid enligt minimibeloppet av en årsarbetsförtjänst som avses i 28 § 6 mom. lagen om olycksfallsförsäkring, betalas dagpenning eller olycksfallspension på grundval av minimibeloppet av nämnda årsarbetsförtjänst.

Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas inte i 21 § 5 mom. avsett olycksfallsskydd. Till de i 1 mom. åsyftade totalkostnaderna hänförs likväl förhöjningar i enlighet med 98–100 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) av förmåner som skall utges på grundval av en i 21 § 5 mom. avsedd försäkring, till den del avkastningen av motsvarande placeringar inte räcker till förhöjningarna.

Till de i 1 mom. avsedda skäliga förvaltningskostnaderna räknas även de kostnader som orsakas av skötseln av uppgifter enligt 115 § i lagen om pension för lantbruksföretagare och enligt 17 § 5 mom. i denna lag.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av olycksfallsförsäkringsanstalten grunderna för beräknande av de i 1 mom. avsedda totalkostnaderna.

För de i 13 § 1 mom. nämnda utgifterna för skydd i arbete reserveras 1,75 procent av totalkostnaderna för olycksfallsförsäkringen. Detta belopp använder olycksfallsförsäkringsanstalten till att främja sådant arbetarskydd som tjänar lantbruksföretagarnas och stipendiaternas intressen. Medlen kan också användas till forskning, utbildning och information som gäller sådant arbetarskydd och sådan utveckling av arbetsförhållandena som tjänar lantbruksföretagarnas och stipendiaternas intressen.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivs vid behov närmare om användningen av de medel som inflyter för täckande av utgifterna för skydd i arbete.

Totalkostnaderna finansieras genom en grundskyddsandel, lantbruksföretagarnas och stipendiaternas försäkringspremieandel, statens andel och avkastningen av placeringar. Avkastningen av placeringar beräknas enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt med stöd av 135 § 3 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare. Innan finansieringsandelarna fastställs avdras från totalkostnaderna den nettoavkastning av placeringarna som överstiger den räntesats som använts som grund. Om avkastningen av placeringarna inte når en nivå som motsvarar den räntesatsen, fogas underskottsbeloppet på motsvarande vis till totalkostnaderna.

I grundskyddsandelen anses av totalkostnaderna 13,4 procent utgöra utgifter för dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) och 6,6 procent sjukvårdsutgifter enligt samma lag, 6,7 procent pensionsutgifter eller motsvarande utgifter enligt folkpensionslagen (568/2007), 0,9 procent familjepensionsutgifter enligt folkpensionslagen samt 9,4 procent pensionsutgifter enligt lagen om pension för lantbruksföretagare.

Lantbruksföretagarnas och stipendiaternas försäkringspremieandel är 33,5 procent och statens andel 29,5 procent av de totala kostnaderna.

Fondkompletteringen i fråga om ersättningsansvaret finansieras ur grundskyddsandelen, statens andel och lantbruksföretagarnas försäkringspremieandel enligt det finansieringsandelsförhållande som anges i 2 och 3 mom. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt grunderna för fondkompletteringen.

För finansiering av de totalkostnader som avses i denna lag skall, utöver det som i 15 § bestäms om finansieringen av totalkostnaderna, Folkpensionsanstalten och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt 2004–2018 betala en avgift för komplettering av ersättningsansvaret för täckande av det ansvarsunderskott som i fråga om grundskyddsandelen uppstått före 2004. Närmare bestämmelser om förfarandet i anslutning till uttagandet av denna avgift utfärdas vid behov genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. På ansökan av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt fastställer social- och hälsovårdsministeriet grunderna för uträknande av avgiften för komplettering av ersättningsansvaret så att avgiften fördelar sig på de andelar som Folkpensionsanstalten och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt skall svara för enligt förhållandet mellan de finansieringsandelar som anges i 15 § 2 mom.

Folkpensionsanstalten betalar årligen till olycksfallsförsäkringsanstalten det sammanlagda beloppet av de i 15 § 2 mom. nämnda utgifterna enligt sjukförsäkringslagen och folkpensionslagen, och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt på motsvarande sätt utgifterna enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Staten betalar årligen den i 15 § 3 mom. nämnda statsandelen.

Staten, folkpensionsanstalten och lantbruksföretagarnas pensionsanstalt skall, i enlighet med vad genom förordning närmare stadgas, varje år månatligen i förskott betala ett belopp motsvarande vad de uppskattas komma att betala i andel enligt 1 mom.

En lantbruksföretagare och en stipendiat som är skyldig att teckna en försäkring som motsvarar minimipensionsskyddet enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, ska för tiden för nämnda försäkring betala försäkringspremie för arbetsskadeskydd enligt denna lag.

Försäkringspremien utgörs av en för alla lantbruksföretagare lika stor basdel och av en förtjänstdel som bestäms på den arbetsinkomst som har fastställts för lantbruksföretagare enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Stipendiaters försäkringspremie är 0,5 gånger lantbruksföretagares försäkringspremie som bestämts på det sätt som föreskrivs i detta moment.

Försäkringspremien nedsätts med 10 procent för varje sådant kalenderår före det år som försäkringspremien hänför sig till, under vilket lantbruksföretagarens gällande försäkring som ger minimipensionsskydd enligt 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare har fortgått utan avbrott, likväl för högst fem kalenderår. Varje arbetsskada som har ersatts under denna tid minskar den sänkning som avses här med 10 procent räknat på den icke-nedsatta försäkringspremien.

Den försäkringspremie som uträknats i enlighet med 2 och 3 mom. nedsätts med 20 procent, om lantbruksföretagaren den 1 oktober året före det år som försäkringspremien avser har omfattats av företagshälsovård enligt lagen om företagshälsovård (1383/2001). För att lantbruksföretagaren skall få nedsättning förutsätts dessutom att det från det arbetsplatsbesök som avses i 12 § 1 mom. 1 punkten i nämnda lag har förflutit högst fyra år till den ovan nämnda tidpunkten. Undantag från den förutsättningen kan göras, om högst fyra år har förflutit sedan lantbruksföretagaren anslöt sig till företagshälsovården, dock under förutsättning att avtal om arbetsplatsbesök har gjorts, och även senare, om det visas att besöket av orsaker som inte är beroende av lantbruksföretagaren inte har kunnat ske inom nämnda tid. Om inte annat följer av att försäkringen upphör, beviljas nedsättningen för hela kalenderår fram till utgången av det år under vilket förutsättningarna för erhållande av nedsättning upphör.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt kan i syfte att utreda förutsättningarna enligt 4 mom. använda de i 144 § i lagen om pension för lantbruksföretagare avsedda uppgifter som registreras i gårdsbesöksregistret för företagshälsovården för lantbruksföretagare. Om ett i 4 mom. avsett arbetsplatsbesök inte har gjorts inom fyra år sedan föregående arbetsplatsbesök, ska Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för utredning av saken kontakta den i 7 § i lagen om företagshälsovård avsedda producent av företagshälsovårdstjänster som svarar för att ifrågavarande arbetsplatsbesök görs. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt kan se till att arbetsplatsbesöket görs av en sakkunnig inom lantbruket, om producenten av företagshälsovårdstjänster ger ett uppdrag i ärendet. På arbetsplatsbesök som avses i detta moment tillämpas också vad som i 4 mom. bestäms om nedsättning av försäkringspremie.

En i 5 mom. avsedd sakkunnig inom lantbruket som avlägger arbetsplatsbesök ska vara en sådan sakkunnig som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten i lagen om företagshälsovård. Den utredning över arbetsförhållandena som upprättas med anledning av arbetsplatsbesöket ska tillställas den i 7 § i lagen om företagshälsovård avsedda producent av företagshälsovårdstjänster med vilken lantbruksföretagaren har ingått ett avtal om företagshälsovårdstjänster. På arbetsplatsbesöket tillämpas också vad som i 114 § i lagen om pension för lantbruksföretagare bestäms om utlämnande av uppgifter till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för gårdsbesöksregistret för företagshälsovården för lantbruksföretagare.

I fråga om ersättande av kostnader för arbetsplatsbesök enligt 5 mom. tillämpas vad som bestäms i sjukförsäkringslagen och i lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård (859/1984).

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av olycksfallsförsäkringsanstalten grunderna för försäkringspremien. Premiens storlek ska bestämmas så, att den motsvarar den i 15 § 3 mom. avsedda försäkringspremieandelen för lantbruksföretagarna och stipendiaterna.

Vad som i 12 § 3 och 4 mom., 12 a § 3 mom. samt 24–30 och 97 § i lagen om pension för lantbruksföretagare samt i den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av nämnda lag föreskrivs om försäkringsavgifter enligt lagen om pension för lantbruksföretagare ska på motsvarande sätt tillämpas på försäkringspremier enligt denna lag. På stipendiater tillämpas dock inte vad som föreskrivs i 24 § och 26 § 2–4 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare. Försäkringspremien enligt denna lag tas ut i samband med försäkringsavgiften enligt lagen om pension för lantbruksföretagare.

Från arbetsskadeersättning får avdras ersättningstagarens obetalda premier och avgifter enligt denna lag och enligt lagen om pension för lantbruksföretagare med iakttagande av 97 § i lagen om pension för lantbruksföretagare samt vad som i 98 § 3 mom. i den nämnda lagen föreskrivs om utbetalningsordningen.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att vid behandlingen av ett försäkrings- eller ersättningsärende enligt denna lag i enskilda fall använda uppgifter som den fått för skötseln av övriga åligganden som föreskrivits den, om det är uppenbart att dessa uppgifter påverkar avgörandet av ärendet och uppgifterna enligt lag skall beaktas vid beslutsfattandet och lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt också annars särskilt har rätt till dessa uppgifter. Den vars uppgifter det är fråga om skall på förhand underrättas om att uppgifterna eventuellt kommer att användas.

Det ansvar som ordnandet av arbetsskadeskydd föranleder finansieras med en grundskyddsandel, statens andel och lantbruksföretagarnas och stipendiaternas försäkringspremieandel enligt förhållandet mellan de finansieringsandelar som anges i 15 § 2 och 3 mom. De medel som behövs för täckande av dessa utgifter ska olycksfallsförsäkringsanstalten, i enlighet med de grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställt på ansökan av anstalten, bokföra såsom ersättningsansvar.

En lantbruksföretagares försäkringspremie är 1,2 gånger så stor som försäkringspremien enligt 17 § 2–5 mom.

Ett villkor för beviljande av försäkring är att lantbruksföretagaren i övrigt motsvarar de i denna lag stadgade förutsättningarna. Försäkring beviljas inte retroaktivt.

Olycksfallsförsäkringsanstalten skall då en försäkring börjar och då förhållandena förändras, med tillämpning av 14–21 § i lagen om pension för lantbruksföretagare fastställa vad som skall anses som den försäkrades årsarbetsförtjänst.

Lantbruksföretagare och stipendiater, som berörs av det arbetsskadeskydd som avses i denna lag, har rätt att på villkor och mot premie som fastställts av social- och hälsovårdsministeriet teckna försäkring för sig själv även för annat än i denna lag eller i lagen om olycksfallsförsäkring avsett olycksfall. Försäkring kan inte fås för sådan ömhet som avses i 4 § 2 mom. 7 punkten i lagen om olycksfallsförsäkring eller för en i 4 a § i nämnda lag avsedd skada eller sjukdom som orsakats genom misshandel eller någon annan uppsåtlig gärning som begåtts av en annan person.

Ovan i 1 och 5 mom. avsedda försäkringar anses vara försäkringar enligt denna lag.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 15 och 15 b § i lagen om olycksfallsförsäkring ersätts på grundval av en sådan försäkring som avses i 21 § 5 mom. sjukvård enligt 15 a § i lagen om olycksfallsförsäkring med undvikande av onödiga kostnader, dock utan att den skadades hälsotillstånd äventyras. I ersättning betalas den del av kostnaderna som den skadade svarar för enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). De kostnader som överstiger denna del kan ersättas, om detta är motiverat med beaktande av vilken väsentlig inverkan väntetiden för sjukvård har på arbetsoförmågans varaktighet eller av någon annan särskild orsak. Den skadade är inte skyldig att utanför Finland ta emot vård som ett olycksfall i arbetet kräver, om inte annat följer av någon särskild orsak.

Om inte något annat följer av denna lag, gäller i tillämpliga delar dessutom 114 och 124 § samt 144 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare och 30 a och 30 b §, 55 § 1 mom. samt 61 a, 63, 64 h och 64 i § i lagen om olycksfallsförsäkring. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt är skyldig att delta i den verksamhet som Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund bedriver och som nämns i 30 a och 30 b § i lagen om olycksfallsförsäkring samt i kostnaderna för denna verksamhet till den del dessa hänför sig till verkställigheten av denna lag. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt de grunder enligt vilka ovan nämnda kostnader skall räknas ut.

Vid tillämpningen av 55 § 1 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring jämställs lantbruksföretagare med en i nämnda lag avsedd arbetsgivare.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt skall föra och publicera statistik över arbetsskador som avses i denna lag och över ersättningar som utbetalas för dem. Anstalten har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter ge Statistikcentralen och Institutet för arbetshygien uppgifter som avses i 64 d § 1 och 2 punkten lagen om olycksfallsförsäkring för däri angivna ändamål. Närmare bestämmelser om tillämpningen av detta moment kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att av de i 7 § i lagen om företagshälsovård avsedda producenterna av företagshälsovårdstjänster avgiftsfritt få sådana uppgifter om de lantbruksföretagare som omfattas av företagshälsovården som behövs för verkställigheten av det försäkringspremiesystem som avses i 17 § 4 mom. i denna lag.

Närmare stadganden om verkställighet och tillämpning av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Rätt till ersättning föreligger inte på grundvalen av sådan arbetsskada som inträffat före lagens ikraftträdande.

Utan hinder av vad i 18 § 2 mom. är stadgat är betalningsdagen för den försäkringspremie som skall uppbäras för år 1982 den 30 september 1982. Premien kan även uppbäras på annat sätt än i samband med premie enligt lagen om pension för lantbruksföretagare.

Utan hinder av vad i 19 § 2 mom. är stadgat om begynnelsetidpunkten för befrielse från försäkringspremie har lantbruksföretagare rätt till sagda befrielse räknat från det att betalningsskyldigheten började, om ansökan om befrielse görs inom sex månader från denna lags ikraftträdande.

Olycksfallsförsäkringsanstalten skall ofördröjligen vidtaga åtgärder för verkställigheten av denna lag. De utgifter som föranletts härav före lagens ikraftträdande hänförs till totalkostnaderna för olycksfallsförsäkringen för det första kalenderåret.

De i 16 § 2 mom. i denna lag avsedda förskotten betalas för det första kalenderåret inom en månad från lagens ikraftträdande.