Dödsfall ska genast anmälas hos läkare eller polisen.

En verksamhet för hälso- och sjukvården eller läkaren ska anmäla dödsfall till befolkningsdatasystemet och till Institutet för hälsa och välfärd och Institutet för hälsa och välfärd vidare till Statistikcentralen. Genom förordning av statsrådet ges närmare bestämmelser om hur anmälan ska göras.

I fråga om skyldigheten för Institutet för hälsa och välfärd att anmäla dödsfall till befolkningsdatasystemet och om anmälan som ska göras om dödfödda föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Det är Statistikcentralens uppgift att förvara handlingar och uppgifter som med stöd av denna lag lämnats till centralen. Handlingarna och uppgifter i handlingarna kan förvaras varaktigt. Bestämmelser om varaktig förvaring av handlingar eller uppgifter i handlingar finns i arkivlagen (831/1994).

En avliden får begravas eller liket överlåtas till ett universitet för medicinsk undervisning eller forskning först sedan dödsorsaken har utretts på det sätt som närmare bestäms genom förordning av statsrådet och tillståndet till begravning har utfärdats.

Begravningstillstånd utfärdas av läkare, om inte något annat bestäms genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om förfaringssätt som ska följas vid medicinsk utredning av dödsorsak utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Medicinsk obduktion för utredande av dödsorsak kan verkställas, om den avlidne under sin sista sjukdom behandlats av läkare och om obduktionen är av nöden för den allmänna hälso- och sjukvården.

På ansökan av den avlidnes närmaste anhöriga eller annan den avlidne närstående person skall medicinsk obduktion verkställas utan hinder av de i 1 mom. nämnda förutsättningarna, om detta kan ske utan att sjukvårdsanstaltens eller hälsovårdscentralens övriga verksamhet försvåras.

Medicinsk obduktion får icke verkställas, då rättsmedicinsk obduktion skall verkställas.

I fråga om verkställande av medicinsk obduktion av en person som avlidit på sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral eller förts dit död beslutar överläkaren eller den ansvariga läkaren vid sjukvårdsanstalten eller hälsovårdscentralen. Samtycke till åtgärden ska utverkas av närmaste anhöriga eller annan närstående person till den avlidne. Kan samtycke inte fås utan dröjsmål, kan Institutet för hälsa och välfärd, sedan läkaren hänskjutit ärendet till institutet för avgörande, ge tillstånd till verkställande av obduktion.

I fråga om verkställande av medicinsk obduktion med anledning av ansökan som avses i 4 § 2 mom. beträffande annan än i 1 mom. åsyftad avliden person beslutar överläkaren eller den ansvariga läkaren vid den sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral som utför medicinska obduktioner och vilken som huvudman har den kommun eller medlemskommun i en samkommun där personen vid sin död hade sin bostad enligt lagen om hemkommun (201/1994). Om en avliden persons bostad inte utan svårighet kan utredas och om andra särskilda skäl kräver det, ska beslutet fattas av överläkaren eller den ansvariga läkaren vid den närmast dödsplatsen belägna sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral som utför medicinska obduktioner.

Om det beslut läkaren som avses i 1 mom. har fattat är negativt, men den läkare som har behandlat den på en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral avlidna personen anser det nödvändigt med obduktion, har den behandlande läkaren rätt att hänskjuta frågan till Institutet för hälsa och välfärd för avgörande.

Institutet för hälsa och välfärd ska skyndsamt handlägga ärenden som gäller verkställande av medicinsk obduktion. Innan ett ärende avgörs ska den avlidnes närmaste anhöriga eller någon annan som står den avlidne nära ges tillfälle att bli hörd, om detta är möjligt utan oskäligt dröjsmål.

Om obduktion begärs av någon annan än den överläkare eller ansvariga läkare som avses i 5 § 1 mom., ska överläkaren eller den ansvarige läkaren ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt utan oskäligt dröjsmål.

Vid beviljandet av tillstånd till obduktion ska Institutet för hälsa och välfärd samtidigt bestämma obduktionsplatsen.

I beslut som Institutet för hälsa och välfärd har fattat med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

Vid undersökningen skall läkares bistånd vid behov anlitas.

Polisen ska underrätta åklagaren om ett dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i en förvaringslokal som avses i 2 § 6 punkten i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) eller annars frihetsberövad under polisens tillsyn.

Framgår i 7 § avsedda omständigheter vid medicinsk obduktion, skall den läkare som utför obduktionen omedelbart underrätta polisen om saken.

Kan dödsorsaken icke fastställas på basen av den läkares utlåtande, som verkställt yttre likbesiktning, och av andra vid undersökningen framkomna omständigheter, skall rättsmedicinsk obduktion verkställas innan den avlidne får begravas eller liket överlåtas till universitet eller annan högskola i och för medicinsk undervisning eller forskning.

Förordnandet om verkställande av rättsmedicinsk obduktion ges av chefen för polisinrättningen eller chefen för centralkriminalpolisen eller av en av dem utsedd polis inom befälet, av en åklagarmyndighet, en domstol eller Institutet för hälsa och välfärd.

För erläggandet av kostnaderna för medicinsk utredning av dödsorsak och för kostnaderna för härför utförd liktransport ansvarar upprätthållaren av den sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral, där den medicinska utredningen av dödsorsaken verkställts.

För kostnaderna för rättsmedicinsk utredning av dödsorsak svarar staten, om icke annorlunda är särskilt stadgat eller domstol, som behandlat saken, annorlunda besluter.

Attester angående dödfödda barn, dödsattester, begravningstillstånd och dödsfallsredogörelser skall utfärdas utan avgift.

Ledningen och övervakningen av verksamhet som hänför sig till utredning av dödsorsak hör till Institutet för hälsa och välfärd.

Institutet för hälsa och välfärd har ansvaret för den rättsmedicinska obduktionsverksamheten.

Institutet för hälsa och välfärd godkänner de sjukhus eller andra platser där obduktioner verkställs.

Läkare eller annan person, som behandlat den avlidne under hans sista sjukdom eller som eljest har kännedom om omständigheter, som har samband med dödsfallet, är skyldig att på begäran åt vederbörande läkare, polisen eller annan undersökningsmyndighet lämna uppgift om omständigheter, som han har vetskap om och som är av nöden för utredandet av dödsorsaken.

Handlingar som gäller utredande av dödsorsak skall hållas hemliga.

3 mom. har upphävts genom L 26.4.2019/559.

Den som bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser skall, såframt ej straff för gärningen är stadgat särskilt, för överträdelse av stadgandena angående utredande av dödsorsak dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

Genom förordning av statsrådet bestäms om ersättningar och arvoden av statsmedel för rättsmedicinska undersökningar som förordnats av en myndighet.