Ett vittne som på kallelse av åklagaren eller förundersökningsmyndigheten eller i något annat mål än tvistemål på förordnande av domstolen inställt sig vid domstol, har rätt att av statens medel få skälig ersättning för behövliga kostnader för resa och uppehälle samt för ekonomisk förlust. Vittnet har rätt till ersättningar enligt denna lag också då han eller hon hörts per telefon eller med anlitande av videokonferens.

Domstolen kan bestämma att i brottmål som åklagaren driver skall betalas ersättning av statens medel enligt de grunder som stadgas i denna lag även till vittne som åberopats av någon annan part, om bevisningen behövts för att utreda saken. Domstolen kan likaså förordna att ersättning skall betalas till ett vittne som har åberopats av en misstänkt eller en målsägande i ett tvångsmedelsärende. Har en part redan betalt ersättning till vittnet, skall domstolen bestämma att motsvarande ersättning skall betalas till parten av statens medel. Ersättningen får dock inte överstiga beloppet av den ersättning som enligt denna lag skall betalas till vittnet.

Målsägande och dennes lagliga ställföreträdare, som förordnats eller kallats att för sakens utredning personligen inställa sig vid domstol, har rätt till samma ersättning som vittne. Tilldömd ersättning skall beaktas såsom avdrag vid fastställandet av ersättning för rättegångskostnader åt ersättningstagaren.

Behöver vittne eller målsägande eller dennes lagliga ställföreträdare, som erhåller ersättning av statens medel, ledsagare för att kunna inställa sig vid domstolen, utgår ersättning även till ledsagaren i enlighet med i denna lag stadgade grunder.

I ersättning för resekostnader erlägges beloppet av de nödiga utgifterna för resan.

I ersättning för kostnader för uppehälle utgår dagtraktamente och logiersättning.

Såsom ekonomisk förlust ersätts förlust av förvärvsinkomst eller annan inkomst, befogad betalning av lön till vikarie och till hemvårdare eller barnskötare samt annan materiell förlust som den ersättningsberättigade lider på grund av att han eller hon inställt sig vid domstol.

I ersättning för ekonomisk förlust betalas det belopp, som den därtill berättigade gör troligt att han eller hon går miste om.

Bestämmelser om maximibeloppet för ersättning för ekonomisk förlust utfärdas genom förordning av statsrådet.

Domstols ordförande skall efter avslutat förhör fråga, huruvida vittne eller annan till ersättning av statens medel berättigad yrkar i denna lag avsedda ersättningar. När målets behandling för den gången avslutas vid domstolen, skall de belopp, som utgår i ersättning för kostnader för resa och kostnader för uppehälle samt för ekonomisk förlust skilt för sig fastställas i beslutet eller domen. Erlagda förskott skall beaktas som avdrag.

Yrkar vittne eller annan till ersättning av statens medel berättigad större ersättning för kostnader för resa och för uppehälle eller för ekonomisk förlust än vad av statens medel får beviljas, kan den part, som med stöd av denna lag dömes att ersätta staten kostnader för bevisningen i målet, samtidigt åläggas att utgiva sådan tillskottsersättning som prövas skälig.

Bestämmelser om överklagande av en domstols beslut eller dom som gäller ersättning för bevisningskostnader finns i 17 kap. 68 § i rättegångsbalken.

För resa till domstol har som vittne inkallad och annan till ersättning av statens medel berättigad rätt att av sagda medel i förskott utfå ersättning för de resekostnader som avses i 5 §. Förskott kan erläggas även på kostnader för uppehälle, om det med hänsyn till sakens natur och den till ersättning berättigades förhållanden prövas motiverat.

I samband med kallelse skall den kallade upplysas om sin rätt till förskott och om förfarandet för att det skall erhållas.

Den som önskar få förskott ska begära det hos chefen för den polisinrättning till vilken hans eller hennes vistelseort hör, eller hos den tjänsteman som chefen för polisinrättningen förordnat att handlägga ärenden om förskott. Den som begär förskott ska i samband med begäran visa att han eller hon har kallats att inställa sig vid domstol och vid behov även redogöra för kostnaderna för resa och uppehälle.

Begäran om förskott skall omedelbart avgöras genom beslut, vari beloppet av beviljat förskott på resekostnader och kostnader för uppehälle fastställes skilt för sig. Meddelande om beslutet skall utan dröjsmål tillställas den domstol, vid vilken förskotts tagaren skall inställa sig. Ifall översänt meddelande om beslutet sannolikt icke hinner fram i tid till målets handläggning, skall domstolen dessutom på annat sätt i tid underrättas om att förskott beviljats.

I beslut om erhållande av förskott får ändring ej sökas.

Har den som lyft förskott icke fullgjort den uppgift, för vilken förskottet beviljats, skall domstolen förordna om återindrivning av försköttsbeloppet hos honom till den del förskottet ej använts för kostnader som avses i 11 §. Beslut i saken kan fattas utan att förskottets mottagare höres.

Om åläggande av svaranden att till staten betala sådan ersättning beträffande vilken med stöd av denna lag har förordnats att den skall utbetalas av statens medel stadgas i 9 kap. 1 § lagen om rättegång i brottmål (689/1997).

Om åtal eller annat yrkande avvisas, förkastas eller förfaller, skall domstolen pröva, huruvida ersättning, som av statens medel tilldömts vittne och annan till ersättning berättigad, skall stanna staten till last eller huruvida målsäganden skall åläggas att ersätta dem till staten.

Ersättningar som har betalts till ett vittne i ett tvångsmedelsärende eller vid en handläggning som nämns i 7 kap. 9 § i förundersökningslagen (805/2011) ska staten svara för. Också ersättning som har betalts i ett ärende som gäller utlämning för brott ska staten svara för.

Närmare bestämmelser om resa som berättigar till ersättning för resekostnader och om grunderna för beräkning av resekostnader samt om beloppet av och grunderna för beräkning av dagtraktamente och logiersättning utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet kan det också utfärdas närmare bestämmelser om de praktiska förfarandena vid ersättning av bevisningskostnader och betalning av förskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973, och genom densamma upphäves lagen den 28 oktober 1938 om ersättning till vittnen av statsmedel (333/38) och kungörelsen den 21 mars 1892 om vad som är att iakttaga med avseende å utbetalandet av ersättningar utav allmänna medel åt vittnen i brottmål.