Är en kvinna på grund av sinnessjukdom, psykisk efterblivenhet eller rubbad själsverksamhet oförmögen att framställa en giltig begäran om avbrytande av havandeskap, kan åtgärden utföras på ansökan av hennes lagliga företrädare, om vägande skäl talar för åtgärden.

Då kvinnan gjorts havande under förhållanden som avses i 20 kap. 1 § 3 mom. eller 5 § 1 mom. 2 eller 4 punkten i strafflagen, får havandeskapet inte avbrytas, om inte åtal för brottet väckts eller detta anmälts till åtal eller brottet på grund av i saken verkställd förundersökning ska anses uppenbart.

Innan havandeskap avbrytes i enlighet med denna lag, bör den som begär abort, underrättas om abortens betydelse och verkningar.

Kvinnan vars havandeskap avbrutits bör få vägledning beträffande barnbegränsning såsom därom genom förordning närmare stadgas.

Havandeskap skall avbrytas i ett så tidigt skede som möjligt.

Avbrytande av havandeskap på annan grund av kvinnans sjukdom eller kroppslyte får ej företagas efter havandeskapets tolfte vecka.

Rättsskyddscentralen för hälsovården kan dock, om kvinnan vid den tidpunkt då hon gjorts havande inte hade fyllt sjutton år eller om det annars finns synnerliga skäl, ge tillstånd till avbrytande av havandeskapet även senare, dock inte efter havandeskapets tjugonde vecka.

Utan hinder av 5 § kan rättsskyddscentralen för hälsovården ge tillstånd till avbrytande av havandeskap, om hos fostret genom fostervattens- eller ultraljudsundersökning, serologiska undersökningar eller någon annan motsvarande tillförlitlig undersökning konstaterats svår sjukdom eller svårt lyte, dock inte efter havandeskapets tjugofjärde vecka.

Tillståndsbeslut av två läkare innehåller båda läkarnas särskilt för sig avgivna och i detalj motiverade skriftliga utlåtanden. Av läkarna skall den ena vara läkare, som avger utlåtande om avbrytande av havandeskap (läkare med behörighet att avgiva utlåtande) och den andra den läkare som utför ingreppet (ingreppsläkare). Läkare med behörighet att avgiva utlåtande och ingreppsläkare har icke rätt utan skäl vägra att till prövning upptaga anhållan om avbrytande av havandeskap.

Är ett beslut av två läkare eller, i det fall som avses i 1 § 4 punkten, ett beslut av en läkare negativt, kan tillstånd till avbrytande av havandeskapet sökas hos rättsskyddscentralen för hälsovården.

Innan beslut om avbrytande av havandeskap fattas skall, om det anses föreligga skäl därtill, det väntade barnets far ges tillfälle att framföra sin uppfattning i saken.

Innan beslut som grundar sig på 1 § 2 punkten fattas, skall när skäl därtill anses föreligga utredning beträffande kvinnans och hennes familjs levnads- och övriga förhållanden begäras hos social myndighet, eller hos barnmorska, hälsosyster eller motsvarande person.

Har kvinnan till följd av svår sjukdom erhållit specialvård, skall läkaren med behörighet att avgiva utlåtande, innan beslutet fattas, såvitt möjligt inhämta uppgifter om kvinnans hälsotillstånd av den läkare som vårdat henne på grund av sjukdomen.

Varje läkare i statens eller ett välfärdsområdes tjänst samt andra läkare som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården har beviljat tillstånd för uppgiften kan vara läkare med behörighet att avge utlåtande.

Avbrytande av havandeskap utförs på de sjukhus som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården har godkänt för detta ändamål. Varje legitimerad läkare i sjukhusets tjänst kan vara ingreppsläkare.

Varje läkare i statens, en kommuns eller ett kommunalförbunds tjänst samt andra av rättsskyddscentralen för hälsovården förordnade läkare kan vara läkare med behörighet att avge utlåtande.

Avbrytande av havandeskap utförs på de sjukhus som rättsskyddscentralen för hälsovården har godkänt för detta ändamål (abortsjukhus). Varje legitimerad läkare i sjukhusets tjänst kan vara ingreppsläkare.

Skall havandeskap avbrytas på grund av 1 § 1 punkten och kan prövning av förutsättningarna för ingreppet i den ordning 6 § stadgar eller utförande av ingreppet på sjukhus som avses i 8 § 2 mom. icke äga rum utan att kvinnans liv eller hälsa, på grund av det uppkomna dröjsmålet eller av annan orsak, allvarligt skulle äventyras, må havandeskapet avbrytas av legitimerad läkare utan iakttagande av nämnda stadganden.

Ärenden som enligt 1, 5, 5 a och 6 §§ ankommer på rättsskyddscentralen för hälsovården handläggs vid nämnden för abort- och steriliseringsärenden så som närmare stadgas genom förordning.

Rättsskyddscentralen skall handlägga i 1 mom. nämnda ärenden i brådskande ordning. I rättsskyddscentralens beslut i sådana ärenden får ändring inte sökas genom besvär.

Rättsskyddscentralen för hälsovården skall övervaka att läkarna med behörighet att avge utlåtande och ingreppsläkarna eftersträvar en opartisk och enhetlig praxis.

12 § har upphävts genom L 21.5.1999/623.

Den som uppsåtligen avbryter havandeskap i strid med bestämmelserna i 1, 2, 5, 5 a eller 6–9 § eller gör ett försök till detta ska, om inte gärningen utgör brott enligt 22 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, för brott mot bestämmelserna i lagen om avbrytande av havandeskap dömas till böter.

Den som lämnar en myndighet eller en läkare en osann uppgift med rättslig betydelse i ett ärende som gäller avbrytande av havandeskap, skall dömas till böter, om inte gärningen är straffbar enligt 16 kap. 8 § strafflagen.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet.

Formulären för de blanketter som används i abortärenden fastställs genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan dessutom vid behov meddelas närmare bestämmelser om behandlingen av abortärenden. Rättsskyddscentralen för hälsovården skall se till att läkare med behörighet att avge utlåtanden och ingreppsläkare iakttar enhetlig praxis vid tolkningen av grunderna för abort.

Denna lag träder i kraft den, 1 juni 1970 och genom densamma upphäves lagen den 17 februari 1950 om avbrytande av havandeskap (82/50).