Veronalaisia elinkeinotuloja ovat elinkeinotoiminnassa rahana tai rahanarvoisena etuutena saadut tulot.

Eräiden rajat ylittävien hybridijärjestelyjen verotuksesta annetussa laissa (1567/2019) tarkoitettuihin järjestelyihin liittyvät tulot ovat kuitenkin veronalaisia mainitussa laissa säädetyllä tavalla.

2 momentti on kumottu L:lla 30.7.2004/717.

3 momentti on kumottu L:lla 21.12.1990/1164.

Luovutuksena ei pidetä osakeyhtiölain (734/78) 5 luvun 1 §:ssä mainitun vaihtovelkakirjan vaihtamista yhtiön osakkeisiin eikä siinä mainittuun optiolainaan liittyvän osakkeiden merkintäoikeuden käyttämistä.

Verovelvollisen vaatimuksesta verotuksessa ei pidetä luovutuksena luonnonsuojelulaissa tarkoitetuksi luonnonsuojelualueeksi luovutettavan kiinteistön luovutusta siltä osin kuin kiinteistö vaihdetaan toiseen kiinteistöön. Vaihdossa vastaanotetun kiinteistön verotuksessa vähennyskelpoisena hankintamenona pidetään luovutetun kiinteistön verotuksessa poistamatta olevaa hankintamenon osaa.

Edellä 6 momentissa tarkoitetaan arvopaperin takaisinostosopimuksella sopimusta arvopaperin myymisestä sitovin takaisinostoehdoin ja arvopaperin lainaussopimuksella sopimusta, jolla omistaja muuta vastiketta kuin arvopapereista maksettavaa kauppahintaa vastaan luovuttaa arvopaperin omistusoikeuden määräajaksi toiselle sopimuspuolelle, joka on velvollinen palauttamaan vastaavat arvopaperit alkuperäiselle omistajalle määräajan päätyttyä.

Yhteisön veronalaista tuloa ei ole osinko, joka on saatu kotimaiselta yhteisöltä tai eri jäsenvaltioissa sijaitseviin emo- ja tytäryhtiöihin sovellettavasta yhteisestä verojärjestelmästä annetun neuvoston direktiivin 2011/96/EU, sellaisena kuin se on muutettuna neuvoston direktiiveillä 2013/13/EU ja 2014/86/EU, 2 artiklassa tarkoitetulta ulkomaiselta yhtiöltä.

Poiketen siitä, mitä edellä säädetään, osuuspankin saama osinko osuuspankeista ja muista osuuskuntamuotoisista luottolaitoksista annetun lain (1504/2001) 3 §:ssä tarkoitetulta osuuspankkien keskusrahalaitoksena toimivalta liikepankilta on verovapaata tuloa.

5 momentti on kumottu L:lla 30.12.2014/1400.

Luonnollisen henkilön tai kuolinpesän muusta kuin julkisesti noteeratusta yhtiöstä saamasta osingosta 75 prosenttia on veronalaista tuloa. Luonnollisen henkilön tai kuolinpesän julkisesti noteeratusta yhtiöstä saamasta osingosta on 85 prosenttia veronalaista tuloa.

Peitelty osinko on veronalaista tuloa.

Tuloverolain 33 a §:n 3 momentissa ja 33 b §:n 6 momentissa tarkoitettuun osinkona pidettävään vapaan oman pääoman rahastosta saatuun varojenjakoon sovelletaan tämän lain 6 c §:ssä säädetyin poikkeuksin, mitä tässä pykälässä säädetään.

Edellä 9 momentin 2 kohdassa tarkoitettua järjestelyä tai järjestelyjen sarjaa pidetään epäaitona siltä osin kuin se ei perustu päteviin liiketaloudellisiin syihin, jotka vastaavat asian todellista taloudellista luonnetta. Mitä mainitussa lainkohdassa säädetään, ei estä sellaisten muiden säännösten tai sopimusmääräysten soveltamista, joiden tavoitteena on veron välttämisen, veropetosten tai väärinkäytösten estäminen.

Edellä 6 §:n 1 momentin 1 kohdassa tarkoitetun yhteisön saama käyttöomaisuuteen kuuluvien osakkeiden luovutushinta ei ole veronalaista tuloa eikä osakkeiden hankintameno vähennyskelpoinen meno, jos osakkeet ovat verovapaasti luovutettavia.

Verovapaasti luovutettavien osakkeiden luovutushinta on kuitenkin veronalaista tuloa siltä osin kuin luovutushinnan ja poistamattoman hankintamenon erotus johtuu 42 §:n 1 momentissa tarkoitetusta hankintamenosta tehdystä poistosta tai siitä, että hankintamenosta on vähennetty varaus tai 8 §:n 1 momentin 2 kohdassa tarkoitettu avustus. Luovutushinta on niin ikään veronalaista tuloa siihen määrään asti, joka vastaa näiden osakkeiden aikaisemmin konserniyhtiöiden välillä tapahtuneesta luovutuksesta toiselle konserniyhtiölle syntynyttä verotuksessa vähennyskelpoista luovutustappiota.

Käyttöomaisuuteen kuuluvien muiden kuin verovapaasti luovutettavien osakkeiden luovutuksesta syntynyt tappio on vähennyskelpoinen vain käyttöomaisuuteen kuuluvien osakkeiden luovutuksesta saaduista veronalaisista voitoista verovuonna ja viitenä sitä seuraavana vuonna. Rajoitus ei kuitenkaan koske 2 momentin 2 kohdassa tarkoitettujen yhtiöiden osakkeiden luovutuksesta syntyneiden tappioiden vähentämistä.

Jos verovelvollinen ei ole omistanut luovutettuja osakkeita yhtäjaksoisesti vähintään vuoden ajan, vähennyskelpoista luovutustappiota laskettaessa siitä vähennetään verovelvollisen luovutetulta yhtiöltä osakkeiden perusteella omistusaikana saama osinko, konserniavustuksesta verotuksessa annetussa laissa (825/1986) tarkoitettu konserniavustus tai muu niihin verrattava erä, joka on vähentänyt yhtiön varallisuutta.

Luovutustappio ei ole vähennyskelpoinen, jos luovutuksen kohteena oleva yhtiö on muussa valtiossa kuin Suomessa asuva eikä yhtiö ole sellainen, jota tarkoitetaan Euroopan yhteisöjen neuvoston eri jäsenvaltioissa sijaitseviin emo- ja tytäryhtiöihin sovellettavasta yhteisestä verotusjärjestelmästä antaman direktiivin 2 artiklassa eikä yhtiön asuinvaltion ja Suomen välillä ole verovuonna voimassa kaksinkertaisen verotuksen välttämistä koskevaa sopimusta, jota sovelletaan yhtiön jakamaan osinkoon.

Konserniyhtiöillä tarkoitetaan tässä pykälässä osakeyhtiölain (624/2006) 8 luvun 12 §:ssä tarkoitettuun konserniin kuuluvia yhtiöitä tai sellaisia yhtiöitä, joissa kaikissa yhdellä tai useammalla luonnollisella henkilöllä, oikeushenkilöllä tai näillä yhdessä on osakeyhtiölain 8 luvun 12 §:ssä tarkoitettua määräysvaltaa vastaava määräysvalta.

Luovutuksesta saatua voittoa laskettaessa 1 momentissa tarkoitetusta varojenjaosta vähennetään osakkeen verotuksessa poistamaton hankintameno, kuitenkin enintään luovutuksena pidettävän varojenjaon määrä. Jos osakkeen poistamaton hankintameno on luovutuksena pidettävää varojenjakoa pienempi, vähennetään poistamattoman hankintamenon määrä.

Poiketen siitä, mitä 1 ja 2 momentissa säädetään, 1 momentissa tarkoitetussa varojenjaossa saatu määrä ei ole veronalaista tuloa, jos varoja jakavan yhtiön osakkeet ovat osakkeenomistajan verotuksessa 6 b §:n 2 momentissa tarkoitettuja verovapaasti luovutettavia osakkeita.

Osakkeen verotuksessa poistamattomasta hankintamenosta vähennetään 2 momentissa tarkoitetun luovutusvoiton laskennassa vähennetty määrä tai määrä, joka laskennassa vähennettäisiin, jollei varojenjako olisi 3 momentin nojalla verovapaa.

Osuuskunnasta saadulla ylijäämällä tarkoitetaan osuuspääoman korkoa ja muuta osuuskuntalain (421/2013) 16 luvun 1 §:n 1 kohdassa tarkoitettua osuuskunnan jakamaa ylijäämää tämän pykälän 5 momentissa tarkoitettua ylijäämänpalautusta lukuun ottamatta.

Luonnollisen henkilön tai kuolinpesän julkisesti noteeratusta osuuskunnasta saamasta ylijäämästä on 85 prosenttia veronalaista tuloa ja 15 prosenttia verovapaata tuloa. Osuuskunta on julkisesti noteerattu, kun sen osuus tai osake on ylijäämänjaosta päätettäessä kaupankäynnin kohteena tuloverolain 33 a §:n 2 momentissa tarkoitetulla tavalla.

Luonnollisen henkilön tai kuolinpesän muusta kuin julkisesti noteeratusta osuuskunnasta saamasta ylijäämästä 25 prosenttia on veronalaista tuloa ja 75 prosenttia on verovapaata tuloa 5 000 euroon saakka siltä osin kuin verovelvollisen henkilökohtaiseen pääomatuloon tai maatalouden tuloon kuuluva tällainen ylijäämä ei ylitä 5 000 euroa. Ylijäämästä, joka ylittää 5 000 euroa, on 75 prosenttia veronalaista tuloa ja 25 prosenttia verovapaata tuloa.

Yhteisön saamaan ylijäämään sovelletaan, mitä 6 a §:ssä säädetään osingosta kuitenkin niin, että 6 a §:n 3 momentissa tarkoitettua omistusosuutta laskettaessa otetaan huomioon verovelvollisen omistusosuus osuuskunnan osuuspääomasta ja osakepääomasta.

Osuuskunnasta saatu 18 §:n 4 momentissa tarkoitettu osuuskunnalle vähennyskelpoinen ylijäämänpalautus on kokonaan veronalaista tuloa.

Tuloverolain 33 f §:n 1 momentissa tarkoitettuun ylijäämänä pidettävään vapaan oman pääoman rahastosta saatuun varojenjakoon sovelletaan, mitä tässä pykälässä säädetään ylijäämästä. Muusta kuin julkisesti noteeratusta osuuskunnasta saatua varojenjakoa vapaan oman pääoman rahastosta pidetään kuitenkin, tämän lain 6 c §:ssä säädetyin edellytyksin, veronalaisena luovutuksena ja luovutusvoitto lasketaan 6 c §:ssä säädetyllä tavalla. Osuuskunnan jäsenyydestä eroamisen yhteydessä veronalaisena luovutuksena pidetään myös osuusmaksun palautuksen sijaan saatua varojenjakoa vapaan oman pääoman rahastosta, siltä osin kuin suoritus vastaa maksettua osuusmaksua.

Tämän lain ylijäämää koskevia säännöksiä sovelletaan lisäksi vastaavasti kotimaisen säästöpankin kantarahasto-osuudelle ja lisärahastosijoitukselle maksamaan voitto-osuuteen ja korkoon sekä keskinäisen vakuutusyhtiön ja vakuutusyhdistyksen maksaman takuupääoman korkoon.

Vähennyskelpoisia ovat elinkeinotoiminnassa tulon hankkimisesta tai säilyttämisestä johtuneet menot ja menetykset.

Jäljempänä 12 a §:ssä tarkoitettuun muuhun omaisuuteen kuuluvan muun kuin tulonhankkimistarkoituksessa käytettävän hyödykkeen hankintameno on kuitenkin vähennyskelpoinen 42 a §:n 2 momentissa säädetyllä tavalla.

Eräiden rajat ylittävien hybridijärjestelyjen verotuksesta annetussa laissa tarkoitettuihin järjestelyihin liittyvät menot ovat kuitenkin vähennyskelpoisia mainitussa laissa säädetyllä tavalla.

2 momentti on kumottu L:lla 20.8.2004/774.

Edellä 6 §:n 1 momentin 1 kohdassa tarkoitetun yhteisön käyttöomaisuuteen kuuluvan avoimen yhtiön tai kommandiittiyhtiön yhtiöosuuden hankintameno on yhtiöosuuden luovutushinnan ylittävältä osalta vähennyskelpoinen vain yhteisön saamista veronalaisista käyttöomaisuuteen kuuluvien osakkeiden tai yhtiöosuuden luovutusvoitoista verovuonna tai viitenä sitä seuraavana verovuonna.

Muuhun omaisuuteen kuuluvan, muun kuin 6 b §:n 2 momentin 2 kohdassa tarkoitetun yhtiön osakkeen ja avoimen yhtiön tai kommandiittiyhtiön yhtiöosuuden luovutuksesta syntynyt tappio on vähennyskelpoinen vain muun omaisuuden luovutuksesta syntyneistä veronalaisista voitoista verovuonna ja viitenä seuraavana verovuonna.

Rahoitusomaisuutta ovat rahat, saamiset ja muut rahoitusvarat.

Vaihto-omaisuutta ovat elinkeinotoiminnassa sellaisinaan tai jalostettuina luovutettaviksi tarkoitetut kauppatavarat, raaka-aineet, puolivalmisteet ja muut hyödykkeet sekä elinkeinotoiminnassa kulutettaviksi tarkoitetut poltto- ja voiteluaineet ja muut tarvikkeet.

Sijoitusomaisuutta ovat raha-, vakuutus- ja eläkelaitosten varojen sijoittamiseksi tai sijoitusten turvaamiseksi hankkimat arvopaperit, kiinteistöt ja muu sellainen omaisuus, saamisia lukuun ottamatta.

Käyttöomaisuutta ovat elinkeinotoiminnassa pysyvään käyttöön tarkoitetut maa-alueet, arvopaperit, rakennukset, koneet, kalustot ja muut esineet, patentit ja muut erikseen luovutettavissa olevat aineettomat oikeudet sekä soran- ja hiekanottopaikat, kaivokset, kivilouhokset, turvesuot ja muut sellaiset hyödykkeet. Maa-alue, arvopaperit ja muut sellaiset hyödykkeet ovat kulumatonta käyttöomaisuutta.

Muuta omaisuutta ovat 1 §:n 2 momentissa tarkoitetun yhteisön toimintaan kuuluvat varat, joita ei ole luettava elinkeinotoiminnan rahoitus-, vaihto-, sijoitus- tai käyttöomaisuuteen.

Hyödyke luetaan vaihto-omaisuuteen siitä alkaen, kun se on lähetetty, toimitettu tai muuten luovutettu verovelvolliselle, siihen saakka, kun verovelvollinen on sen luovuttanut taikka se on kulutettu, tuhoutunut tai muuten menetetty. Ulkomaalta ostettu hyödyke katsotaan luovutetuksi ja siten verovelvollisen vaihto-omaisuudeksi välittömästi sen jälkeen, kun se on tuotu laivaan, annettu muulle rahdinkuljettajalle tai, milloin hyödyke on varastoitu ulkomaille, se on, sen mukaan kuin valtiovarainministeriön asetuksella tarkemmin säädetään, verovelvolliselle luovutettu. Metsäkauppasopimuksella määrätyltä alueelta kiinteään hintaan ostetut, laadultaan määritellyt puut luetaan ostajan vaihto-omaisuuteen. Rakennus, rakennelma, kone tai muu sellainen luovuttajan valmistama hyödyke, jonka tilaaja sopimuksen mukaan ottaa vastaan erityisen tarkastuksen toimitettuaan, luetaan luovuttajan vaihto-omaisuuteen siihen saakka, kun se on tarkastuksen jälkeen vastaanotettu.

Vaihto-, sijoitus- ja käyttöomaisuuden sekä muun omaisuuden hankintameno on hyödykkeen hankinnasta ja valmistuksesta johtuneiden välittömien menojen määrä. Hankintamenoon luetaan lisäksi kirjanpitolain 4 luvun 5 §:n tai mainitun lain 7 a luvun 1 §:ssä tarkoitettujen kansainvälisten tilinpäätösstandardien nojalla hyödykkeen hankintamenoon kirjanpidossa luetut välilliset menot ja korkomenot.

Verovelvollisella verovuoden päättyessä olevan vaihto-omaisuuden hankintamenon suuruus määritetään, ellei verovelvollinen muuta näytä, olettaen, että samanlaiset hyödykkeet on luovutettu tai kulutettu siinä järjestyksessä, missä ne on hankittu.

Arvo-osuuksien hankintamenoa määritettäessä arvo-osuudet katsotaan, ellei verovelvollinen muuta näytä, luovutetuiksi siinä järjestyksessä, jossa ne on hankittu.

Perintönä, lahjana tai muulla niihin verrattavalla saannolla vastikkeetta saadun rahoitus-, vaihto-, sijoitus- ja käyttöomaisuuden vähennyskelpoiseksi hankintamenoksi katsotaan hyödykkeen todennäköinen luovutushinta saannon hetkellä tai sitä alempi todennäköinen luovutushinta sinä ajankohtana, jona hyödyke otetaan elinkeinotoiminnan käyttöön. Jos verovelvollinen on saanut koko liikkeen tai ammatin vastikkeetta, vähennetään saadun rahoitus-, vaihto-, sijoitus- ja käyttöomaisuuden hankintameno kuitenkin samalla tavalla kuin se olisi vähennetty saantomiehen tuloista.

Elinkeinotoiminnasta johtuneena ei kuitenkaan pidetä sitä osaa koroista, joka vastaa yksityisestä liikkeestä tai ammatista taikka elinkeinoyhtymästä eri vuosina nostettujen yksityisottojen johdosta syntynyttä negatiivista oman pääoman jäännöstä kerrottuna korkoprosentilla, jonka suuruus on Suomen Pankin peruskorko lisättynä yhdellä prosenttiyksiköllä. Negatiivinen jäännös lasketaan siten, että verovuoden taseen osoittamasta negatiivisen oman pääoman määrästä vähennetään syntyneet tappiot, joiden kattamiseen ei ole kertynyt voittovaroja, ja siihen lisätään tehdyt arvonkorotukset sekä kommandiittiyhtiöissä äänettömien yhtiömiesten pääomapanokset.

Vähennyskelpoista on 16 §:n 9 kohdasta poiketen osakeyhtiön työsuhteen perusteella luovuttamista omista osakkeista suorittama määrä, kuitenkin enintään osakkeiden antamis- tai merkintähetken käypä arvo, vähennettynä osakkeen saajan suorittamalla merkintähinnalla, jos osakeyhtiö on hankkinut osakkeet kaupankäynnistä rahoitusvälineillä annetussa laissa tarkoitetulla säännellyllä markkinalla tai muulla säännellyllä ja viranomaisen valvonnassa olevalla markkinalla.

Yhteisön, avoimen yhtiön ja kommandiittiyhtiön 18 §:n 1 momentin 2 kohdassa tarkoitetut korot ovat vähennyskelpoisia tässä pykälässä säädetyllä tavalla, jollei 18 b §:ssä toisin säädetä.

Korkomenolla ja korkotulolla tarkoitetaan tässä pykälässä korkoa ja sitä vastaavia muita suorituksia, jotka ovat korvausta vieraasta pääomasta sekä rahoituksen hankinnan yhteydessä kertyviä suorituksia.

Korkomenot ovat vähennyskelpoisia siltä osin kuin ne ovat korkotulojen suuruiset. Korkotuloja suuremmat korkomenot (nettokorkomenot) ovat vähennyskelpoisia, jos ne ovat verovuonna enintään 500 000 euroa. Nettokorkomenojen ylittäessä verovuonna edellä mainitun määrän nettokorkomenot eivät ole vähennyskelpoisia siltä osin kuin ne ylittävät 25 prosenttia tämän lain 3 §:ssä tarkoitetusta elinkeinotoiminnan tuloksesta, johon on lisätty korkomenot ja verotuksessa vähennettävät poistot sekä konserniavustuksesta verotuksessa annetussa laissa tarkoitettu saatu konserniavustus ja josta on vähennetty annettu konserniavustus ja Euroopan talousalueella sijaitsevan tytäryhtiön lopullisen tappion konsernivähennyksestä annetun lain (1198/2020) mukainen konsernivähennys. Muille kuin konserniyhteydessä oleville osapuolille suoritetut nettokorkomenot vähennetään ensin.

Jos verovelvollisella on korkotuloja tai korkomenoja toiminnasta, jonka tulos lasketaan maatilatalouden tuloverolain (543/1967) tai tuloverolain (1535/1992) nojalla, 3 momentissa tarkoitettujen nettokorkomenojen määrä muodostuu verovelvollisen kaikkien korkotulojen ja korkomenojen perusteella. Nettokorkomenojen vähennyskelvoton osuus lasketaan tällöin tästä yhteismäärästä. Edellä 3 momentissa tarkoitettua prosenttiperusteista määrää laskettaessa käytetään tällöin 3 §:ssä tarkoitetun elinkeinotoiminnan tuloksen lisäksi maatilatalouden tuloverolain 1 §:ssä tarkoitettua maatalouden tulosta ja tuloverolain nojalla laskettua tuloa, jotka lasketaan kaikki yhteen. Nettokorkomenojen vähennyskelvottomasta määrästä kohdistetaan kuhunkin tulolähteeseen määrä, joka vastaa tulolähteen suhteellista osuutta nettokorkomenojen yhteismäärästä. Jos nettokorkomenojen vähennyskelvoton määrä sisältää sekä muille kuin konserniyhteysosapuolille suoritettuja nettokorkomenoja että konserniyhteysosapuolille suoritettuja nettokorkomenoja, kunkin tulolähteen suhteellinen osuus lasketaan ottaen huomioon tulolähteen osuus kumpaankin ryhmään kuuluvien nettokorkomenojen yhteismääristä. Siltä osin kuin nettokorkomenot ovat vähennyskelpoisia 4 momentin 2 kohdan nojalla, ne kohdistetaan siihen tulolähteeseen, johon mainituissa 2 kohdassa tarkoitetut korkomenot kuuluvat.

Osapuolet ovat tässä pykälässä tarkoitetulla tavalla konserniyhteydessä toisiinsa, jos osapuolella on toisessa osapuolessa määräysvalta tai kolmannella osapuolella on yksin tai yhdessä lähipiirinsä kanssa määräysvalta velkasuhteen molemmissa osapuolissa verotusmenettelystä annetun lain 31 §:n 4 momentissa tarkoitetulla tavalla. Muilla kuin konserniyhteydessä olevilla osapuolilla tarkoitetaan velkasuhteen osapuolia, joiden välillä tässä momentissa tarkoitettu määräysvaltaa koskeva edellytys ei täyty. Velkasuhteen osapuolilla tarkoitetaan koron maksajaa ja korkomenoa vastaavan tulon tosiasiallista edunsaajaa.

Nettokorkomenot, jotka ovat 3 ja 4 momentin mukaan vähennyskelvottomia (vähennyskelvottomat nettokorkomenot), voidaan vähentää seuraavien vuosien tuloista kunkin verovuoden vähennyskelpoisten korkomenojen määrään saakka. Jos verovuonna vähennetään nettokorkomenoja 3 momentissa tarkoitetun prosenttiperusteisen määrän perusteella, vähennyskelvottomia nettokorkomenoja ei voi vähentää 4 momentin 1 kohdassa tarkoitetun määrän perusteella. Jos verovuonna vähennetään nettokorkomenoja 4 momentin 1 kohdassa tarkoitetun määrän perusteella, vähennyskelvottomia nettokorkomenoja ei voida vähentää 3 momentissa tarkoitetun prosenttiperusteisen määrän perusteella. Verovuoden vähennettävän nettokorkomenon määrä ja vähennyskelvottomien muille kuin konserniyhteydessä oleville osapuolille suoritettujen nettokorkomenojen vähennettävä määrä on enintään 3 000 000 euroa ellei 3 momentissa tarkoitettu verovuoden prosenttiperusteinen määrä ole tätä suurempi. Vähennyskelvottomista nettokorkomenoista vähennetään ensin muille kuin konserniyhteysosapuolille suoritettuja nettokorkomenoja. Jos verovelvollisella on myös 5 momentin nojalla maatilatalouden tuloverolain tai tuloverolain mukaan verotettavaan toimintaan kohdistettuja vähennyskelvottomia nettokorkomenoja, näitä voidaan vähentää seuraavina vuosina kyseisen tulolähteen tuloista kunkin verovuoden vähennyskelpoisten nettokorkomenojen määrään saakka noudattaen, mitä tässä momentissa ja 5 momentissa säädetään. Verovelvollisen on vaadittava vähennyskelvottomien nettokorkomenojen vähentämistä ja selvitettävä vähennyksen perusteet.

Yhteisön sulauduttua sulautuvan yhteisön aikaisemmilta vuosilta siirtyvät vähennyskelvottomat nettokorkomenot siirtyvät vastaanottavalle yhteisölle. Yhteisön jakauduttua jakautuvan yhteisön aikaisemmilta vuosilta siirtyvät vähennyskelvottomat nettokorkomenot siirtyvät vastaanottavalle yhteisölle siltä osin kuin on ilmeistä, että vähennyskelvoton nettokorkomeno on syntynyt vastaanottavalle yhteisölle siirtyneessä toiminnassa. Muilta osin vähennyskelvottomat nettokorkomenot siirtyvät samassa suhteessa kuin jakautuvan yhteisön varojen arvostamisesta verotuksessa annetun lain (1142/2005) 2 luvussa tarkoitettu nettovarallisuus siirtyy vastaanottavalle yhteisölle.

Edellä 1 §:n 2 momentissa tarkoitetun yhteisön verovuonna 2019 tuloverolain mukaan verotettavassa toiminnassa syntyneet vähennyskelvottomat nettokorkomenot voidaan vähentää elinkeinotoiminnan tulolähteessä vastaavasti kuin elinkeinotoiminnan tulolähteessä syntyneet vähennyskelvottomat nettokorkomenot. Verovelvollinen, johon ei sovelleta tämän pykälän säännöksiä 18 b §:n 1 momentin 3 kohdan nojalla, voi vähentää 8 momentin estämättä aikaisempina verovuosina syntyneet vähennyskelvottomat nettokorkomenot kokonaisuudessaan verovuosina 2020–2022.

Edellä 1 momentin 4 kohdassa tarkoitettu tase on laadittava Euroopan unionin jäsenvaltiossa, Euroopan talousalueella olevassa valtiossa tai valtiossa, jonka kanssa Suomella on voimassa oleva kaksinkertaisen verotuksen välttämistä koskeva sopimus. Taseella tarkoitetaan kirjanpitolain 7 a luvun 1 §:ssä tarkoitettujen kansainvälisten tilinpäätösstandardien mukaista tasetta. Jos kansainvälisten tilinpäätösstandardien mukaista tasetta ei ole laadittu, käytetään tasetta, joka on Euroopan unionin jäsenvaltion tai Euroopan talousalueeseen kuuluvan valtion kirjanpitolainsäädännön ja näiden puuttuessa vastaavien säännösten mukainen. Jos konsernitase on laadittu käyttäen kokonaan tai osin eri säännöstöä kuin verovelvollisen tase, vertailu voidaan tehdä vain, jos verovelvollinen esittää vahvistetun konsernitaseen sellaisena kuin se olisi ollut, jos se olisi laadittu käyttäen samaa säännöstöä kuin verovelvollisen tase tai jos verovelvollinen esittää oman taseensa sellaisena kuin se olisi ollut, jos se olisi laadittu käyttäen samaa säännöstöä kuin konsernitase. Vertailua tehtäessä pidetään velkaa konsernitaseessa omana pääomana siltä osin kuin se on otettu taholta, jolla tai siihen 2 momentin 3–5 kohdassa tarkoitetulla tavalla etuyhteydessä olevalla taholla taikka näillä yhdessä on välittömästi tai välillisesti vähintään kymmenen prosenttia verovelvollisen tai siihen mainitussa lainkohdassa tarkoitetulla tavalla etuyhteydessä olevan tahon pääomasta tai äänioikeuksista taikka oikeus saada vähintään kymmenen prosenttia näiden tuottamasta voitosta.

Mitä 1 momentin 4 kohdassa säädetään, ei kuitenkaan sovelleta, jos konsernitilinpäätöksessä 5 momentin viimeisessä virkkeessä tarkoitetuille tahoille suoritettujen korkojen määrä on vähintään 20 prosenttia kaikista konsernin ulkopuolelle suoritetuista koroista.

Yhteisön, joka toteuttaa pitkän aikavälin julkista infrastruktuurihanketta, jonka tilaajana on julkisyhteisö, 18 a §:n mukaisista vähennyskelvottomista nettokorkomenoista on vähennyskelpoista määrä, joka vastaa muille kuin yksityisomistajille suoritettujen nettokorkomenojen suhdetta kaikkiin nettokorkomenoihin. Yksityisomistajalla tarkoitetaan osuuden yhteisön pääomasta omistavaa tahoa tai siihen 18 a §:n 6 momentissa tarkoitetussa konserniyhteydessä olevaa osapuolta, joista kumpikaan ei ole 4 momentin 2 a kohdassa tarkoitettu julkisyhteisö, ja joka ei ole välittömästi tai välillisesti kokonaan 4 momentin 2 a kohdassa tarkoitettujen julkisyhteisöjen omistuksessa. Hankkeen toteuttajan, vieraan pääoman menojen, varojen ja tulojen on kaikkien oltava Euroopan unionissa. Tämän momentin nojalla vähennetyt nettokorkomenot pienentävät 18 a §:n 8 momentissa tarkoitettujen vähennyskelvottomien nettokorkomenojen määrää.

Tulo on sen verovuoden tuottoa, jonka aikana se on saatu rahana, saamisena tai muuna rahanarvoisena etuutena. Merkitykseltään vähäiset tuloerät saadaan kuitenkin lukea sen verovuoden tuotoksi, jona niiden maksu on saatu.

Jos verovelvollinen on tilinpäätöksessään merkinnyt pitkän valmistusajan vaativasta suoritteesta syntyvän tulon tuotoksi kirjanpitolain 5 luvun 4 §:n tai kirjanpitolain 7 a luvun 1 §:ssä tarkoitettujen kansainvälisten tilinpäätösstandardien mukaisesti valmistusasteen perusteella, edellä tarkoitettu tulo luetaan verovuoden tuotoksi.

Korvaus kokonaishoitopalvelusta on sen verovuoden tuottoa, jonka aikana kokonaishoitopalvelu on luovutettu. Kokonaishoitopalvelulla tarkoitetaan vähintään 10 vuoden sopimukseen perustuvaa tien, rautatien, rakennuksen tai pysyvän rakennelman sekä niihin tai niiden käyttöön välittömästi liittyvän irtaimiston suunnittelu-, rakentamis-, rahoitus- ja kunnossapitopalveluista muodostuvaa palvelukokonaisuutta, josta saatava vastike määräytyy kohteen käytön tai käytettävyyden perusteella. Kokonaishoitopalvelua katsotaan luovutetuksi kunakin verovuonna määrä, joka vastaa verovuonna toteutuneen käytön tai käytettävyyden määrää.

Mitä 1 momentissa ja 27 c §:ssä säädetään, ei sovelleta, jos kokonaishoitopalvelun tilaaja ja toteuttaja ovat verotusmenettelystä annetun lain 31 §:n 4 momentin mukaisessa etuyhteydessä toisiinsa.

Ennakkoon saadut korot ja vuokrat samoin kuin muu tuloerä, jonka suuruus määräytyy ajan kulumisen perusteella ja jonka voidaan katsoa osittain tai kokonaan kohdistuvan vähintään kahteen sen verovuoden jälkeiseen verovuoteen, jonka aikana se on saatu, jaksotetaan, verovelvollisen vaatiessa, yhtä suurina vuotuisina erinä niiden verovuosien tuotoiksi, joilta ne on saatu, muut tuloerät kuin korot kuitenkin enintään 10 vuodelle.

Käyttöomaisuudesta saatu luovutushinta tai muu vastike jaksotetaan 30 §:ssä, 33 §:n 2 momentissa, 41 §:ssä ja 43 §:ssä säädetyllä tavalla.

Vakuutuslaitoksen sijoitusomaisuuden arvonkorotus on sen verovuoden tuottoa, jona arvonkorotus on tehty kirjanpidossa.

Meno on sen verovuoden kulua, jonka aikana sen suorittamisvelvollisuus on syntynyt, jollei jäljempänä muuta säädetä. Vähäiset menoerät saadaan kuitenkin lukea sen verovuoden kuluksi, jona niiden maksu on tapahtunut.

Menetys on sen verovuoden kulua, jonka aikana se on todettu, jollei jäljempänä muuta säädetä.

Korko ja vuokra samoin kuin muu sellainen meno, jonka suuruus määräytyy ajan kulumisen perusteella, on sen verovuoden kulua, jolta se suoritetaan. Uuden voimalaitoksen, kaivoksen ja muun teollisuuslaitoksen rakentamisen rahoittamisesta johtuneet rakennusaikaiset korot voidaan kuitenkin vähentää verovelvollisen vaatiessa enintään 10 prosentin vuotuisin poistoin.

Edellä 18 §:n 1 momentin 4 kohdassa tarkoitettu valtion tai valtion vakuusrahaston tekemälle pääomansijoitukselle maksettu korko on sen verovuoden kulua, jolta se suoritetaan.

Kolmen tai useamman verovuoden ajan tuloa kerryttävä tai sitä säilyttävä meno vähennetään, mikäli jäljempänä ei muuta säädetä, yhtä suurina vuotuisina poistoina todennäköisenä vaikutusaikanaan, tai jos menon todennäköinen vaikutusaika on 10 vuotta pitempi, 10 verovuotena.

Liiketoiminnan kehittämiseen tähtäävän tutkimustoiminnan menot, lukuun ottamatta pysyvään käyttöön tarkoitetun rakennuksen tai rakennelman taikka rakennuksen tai rakennelman osan hankintamenoja, ovat sen verovuoden kulua, jonka aikana niiden suorittamisvelvollisuus on syntynyt, kuitenkin niin, että verovelvollisen vaatiessa nämä menot voidaan vähentää kahden tai useamman verovuoden aikana poistoina.

Elinkeinotoiminnasta johtuneiden velkojen ja saamisten, lukuun ottamatta tämän lain 5 §:n 8–10 ja 13 kohdassa tarkoitettuja käypään arvoon arvostettavia rahoitusvälineitä, tuloslaskelmaan tuotoksi merkityt kurssivoitot ovat sen verovuoden tuottoa ja kurssitappiot sen verovuoden kulua, jonka aikana ulkomaanrahan kurssi on muuttunut. Jos edellä tarkoitettua velkaa tai saamista suojaa valuuttakurssimuutoksilta termiinisopimus tai muu vastaava suojausinstrumentti, suojausinstrumentin realisoitumaton arvonnousu on sen verovuoden tuottoa ja arvonlasku sen verovuoden kulua, jonka aikana se on merkitty tuloslaskelmaan tuotoksi tai kuluksi.

Elinkeinotoiminnasta johtuneiden velkojen ja saamisten tuloslaskelmaan tuotoksi merkityt indeksivoitot ovat sen verovuoden tuottoa ja indeksitappiot sen verovuoden kulua, jonka aikana hinta- tai kustannusindeksi taikka muu vertailuperuste on muuttunut.

Ylijäämänpalautukset vähennetään sen verovuoden tuotoista, jolta ne jaetaan.

Poiketen siitä, mitä tulon ja menon jaksottamisesta on säädetty, ammatinharjoittajan, joka on pitänyt kirjanpitonsa ja laatinut tuloslaskelmansa kirjanpitolain 27 ja 30 §:n mukaisesti, tulo on sen verovuoden tuottoa, jona sen maksu on saatu, ja meno sen verovuoden kulua, jona sen maksu on tapahtunut. Käyttöomaisuudesta saadut luovutushinnat ja muut vastikkeet sekä vaihto- ja käyttöomaisuuden hankintamenot jaksotetaan kuitenkin 2 ja 3 luvun säännösten mukaan, elleivät ne ole 19 ja 22 §:ssä tarkoitetulla tavalla vähäisiä.

Verovelvollisen valtion ydinjätehuoltorahastolle maksettavaksi määrätty ydinjätehuoltomaksu on ennen maksun vahvistamista viimeksi päättyneen verovuoden kulua. Ydinjätehuoltorahaston verovelvolliselle ydinenergialain nojalla palauttama ylijäämä on ennen palautuksen vahvistamista viimeksi päättyneen verovuoden tuottoa.

Edellä 19 a §:ssä tarkoitetun kokonaishoitopalvelun tuottamisesta johtuvat menot ja tien, rautatien, rakennuksen tai pysyvän rakennelman sekä niihin tai niiden käyttöön välittömästi liittyvän irtaimiston rakentamisen rahoittamisesta johtuneet rakennusaikaiset korot vähennetään yhtä suurina vuotuisina poistoina jäljellä olevana sopimuskautena siitä verovuodesta alkaen, jonka aikana kohde on otettu käyttöön.

Mitä 1 momentissa säädetään, sovelletaan tien, rautatien, rakennuksen tai pysyvän rakennelman sekä niihin tai niiden käyttöön välittömästi liittyvän irtaimiston kunnossapitomenoihin ainoastaan siltä osin kuin menon todennäköinen vaikutusaika on vähintään kolme vuotta.

Option asettajan sitoumuksestaan saama korvaus (preemio) on sen verovuoden veronalaista tuloa, jona optio on asetettu.

Poiketen siitä, mitä 1 momentissa säädetään, enintään 18 kuukauden pituisen, kaupankäynnistä rahoitusvälineillä annetussa laissa tarkoitetulla säännellyllä markkinalla tai muulla säännellyllä ja viranomaisen valvonnassa olevalla markkinalla kaupankäynnin kohteena olevan option asettajan saama preemio on sen verovuoden tuottoa, jona sopimus suljetaan, toteutetaan tai raukeaa. Jos myyntioption asettaja ostaa optiosopimuksen toteuttamisen perusteella option kohde-etuuden, hankitun omaisuuden verotuksessa vähennyskelpoiseksi hankintamenoksi katsotaan määrä, joka vastaa sopimuksen mukaista kohde-etuuden hankintahintaa vähennettynä preemiota vastaavalla määrällä.

Option haltijan option asettajalle maksama preemio on sen verovuoden vähennyskelpoista menoa, jona optiosopimus suljetaan, toteutetaan tai raukeaa. Jos osto-option haltija toteuttaa option hankkimalla kohde-etuuden, omaisuuden hankintamenoksi katsotaan määrä, joka vastaa sopimuksen mukaista kohde-etuuden hankintahintaa lisättynä maksetun preemion määrällä.

Mitä tässä pykälässä säädetään, sovelletaan, jollei 5 §:n 8–10 ja 13 kohdassa, 8 §:n 1 momentin 2 a–2 c ja 17 kohdassa taikka 27 e §:ssä toisin säädetä.

Edellä 5 §:n 8–10 ja 13 kohdassa sekä 8 §:n 1 momentin 2 a–2 c ja 17 kohdassa tarkoitetut rahoitusvälineiden ja sijoitusten arvonnousut ovat sen verovuoden veronalaista tuloa ja arvonlaskut sen verovuoden vähennyskelpoista menoa, jonka aikana ne on merkitty tuloslaskelmaan tuotoiksi ja kuluiksi. Edellä mainittujen rahoitusvälineiden ja sijoitusten verotuksessa poistamatta olevana hankintamenona pidetään omaisuuden alkuperäistä hankintamenoa lisättynä ja vähennettynä edellä tarkoitetuilla verotuksessa tuotoiksi tai kuluiksi luetuilla määrillä.

Edellä 18 §:n 3 momentissa tarkoitettu omista osakkeista suoritettu määrä on vähennyskelpoista sinä verovuonna, jonka aikana työsuhteen perusteella annettavat osakkeet merkitään tai annetaan.

Muun kuin laskuperustekorkoisen säästöhenkivakuutuksen ja kapitalisaatiosopimuksen tuottamien tulojen ja sopimuksiin liittyvien tappioiden jaksottamiseen sovelletaan, mitä tuloverolain 35 §:ssä säädetään. Tuloverolain 35 b:ssä tarkoitetun säästöhenkivakuutuksen, kapitalisaatiosopimuksen ja eläkevakuutuksen tuottamien tulojen ja sopimuksiin liittyvien tappioiden jaksottamiseen sovelletaan, mitä tuloverolain 35 b §:ssä säädetään.

Vaihto-omaisuuden hankintameno on sen verovuoden kulua, jona vaihto-omaisuus on luovutettu, kulutettu tai menetetty. Verovelvollisella verovuoden päättyessä olevan vaihto-omaisuuden hankintamenosta on verovuoden kulua kuitenkin se osa, joka ylittää vastaavan vaihto-omaisuuden hankintaan verovuoden päättyessä todennäköisesti tarvittavan hankintamenon tai siitä samana ajankohtana todennäköisesti saatavan luovutushinnan taikka kirjanpitolain 7 a luvun 1 §:ssä tarkoitetuissa kansainvälisissä tilinpäätösstandardeissa tarkoitetun nettorealisointiarvon.

Jos pitkän valmistusajan vaativasta suoritteesta saatu tulo on luettu 19 §:n 2 momentissa tarkoitetulla tavalla verovuoden tuotoksi, vastaava osa hyödykkeen hankintamenosta vähennetään verovuoden kuluna.

3 momentti on kumottu L:lla 30.12.1992/1539.

Sijoitusomaisuuden hankintameno ja 5 §:n 6 kohdassa tarkoitettu arvonkorotus on sen verovuoden kulua, jona sijoitusomaisuus on luovutettu tai menetetty. Verovuoden päättyessä olevan sijoitusomaisuuden hankintamenosta ja edellä mainitusta arvonkorotuksesta on verovuoden kulua kuitenkin se osa, joka ylittää vastaavan sijoitusomaisuuden hankintaan verovuoden päättyessä todennäköisesti tarvittavan hankintamenon tai siitä samana ajankohtana todennäköisesti saatavan luovutushinnan.

Poiketen siitä, mitä 1 momentissa on säädetty, poistetaan sijoitusomaisuuteen kuuluvan rakennuksen hankintameno ja sitä vastaava osa 5 §:n 6 kohdassa tarkoitetusta arvonkorotuksesta samalla tavalla kuin vastaavanlaisen käyttöomaisuuteen kuuluvan rakennuksen hankintameno.

Koneiden, kaluston ja muun niihin verrattavan irtaimen käyttöomaisuuden hankintamenoista tehdään poistot yhtenä eränä menojäännöksestä.

Menojäännös on verovuoden aikana käyttöönotetun irtaimen käyttöomaisuuden hankintamenojen ja aikaisemmin käyttöönotetun irtaimen käyttöomaisuuden poistamattomien hankintamenojen summa vähennettynä irtaimesta käyttöomaisuudesta verovuoden aikana saaduilla luovutushinnoilla ja muilla vastikkeilla. Menojäännöstä laskettaessa katsotaan irtaimen käyttöomaisuuden hankintamenoksi myös irtaimen käyttöomaisuuden laajennus-, muutos-, uudistus- ja muut vastaavat perusparannusmenot sekä, verovelvollisen vaatiessa, suurehkot korjausmenot.

Verovuoden poiston suuruus saa olla enintään 25 prosenttia menojäännöksestä.

Menojäännöstä laskettaessa vähentämättä jäänyt osa irtaimesta käyttöomaisuudesta verovuoden aikana saaduista luovutushinnoista ja muista vastikkeista katsotaan verovuoden veronalaiseksi tuotoksi. Tulipalon tai muun vahinkotapahtuman johdosta saatuun vakuutuskorvaukseen tai muuhun vastikkeeseen sovelletaan kuitenkin, mitä 43 §:ssä säädetään.

Enintään 1 200 euron suuruinen menojäännös saadaan poistaa kerralla.

Hissien, lämpökeskuksen koneiden ja laitteiden, liesien, jää- ja pakastekaappien, ilmanvaihto- ja ilmastointilaitteiden, keskusantennien sekä muiden sellaisten hyödykkeiden hankintamenot poistetaan sekä niistä saadut luovutushinnat ja muut vastikkeet tuloutetaan 30 §:ssä säädetyllä tavalla silloinkin, kun sanotut hyödykkeet ovat rakennuksen ainesosia.

Valtakunnalliseen ja paikalliseen voimajohtoverkkoon kuuluvien voimansiirtojohtojen hankintamenot poistetaan sekä niistä saadut luovutushinnat ja muut vastikkeet tuloutetaan 30 §:ssä säädetyllä tavalla.

Jos verovelvollinen osoittaa, että kaiken edellä 30 ja 31 §:ssä tarkoitetun käyttöomaisuuden käypä arvo on verovuoden päättyessä omaisuuden arvonalenemisen, tuhoutumisen, vahingoittumisen tai muun syyn vuoksi pienempi kuin menojäännös, josta on jo tehty verovuoden poisto, saadaan menojäännöksestä tehdä sellainen lisäpoisto, joka alentaa menojäännöksen käypään arvoon.

Edellä 1 momentin 2 kohdassa tarkoitettuna pienhankintana pidetään käyttöomaisuushyödykettä tai, jos useat käyttöomaisuushyödykkeet yhdessä muodostavat kiinteän kokonaisuuden, tällaista käyttöomaisuushyödykkeiden muodostamaa kokonaisuutta. Pienhankintoina saadaan verovuonna vähentää yhteensä enintään 3 600 euroa.

Ammattimaiseen liikenteeseen käytetyn auton hankintamenosta poistetaan verovelvollisen vaatiessa sinä verovuonna, jona auto on otettu käyttöön, enintään 25 prosenttia, kahtena seuraavana verovuotena enintään 20 prosenttia ja sen jälkeisinä verovuosina enintään 15 prosenttia.

Saadut luovutushinnat ja muut vastikkeet sellaisesta irtaimesta käyttöomaisuudesta, jonka hankintameno on vähennetty tässä pykälässä säädetyllä tavalla, luetaan sen verovuoden tuotoiksi, jona ne on saatu.

Poiketen siitä, mitä 30 §:ssä säädetään, muun kuin elinkeinotoiminnan välittömässä käytössä olevan vesialuksen hankintameno vähennetään enintään 10 prosentin vuotuisin poistoin.

Rakennuksen ja rakennelman hankintameno vähennetään poistamatta olevan hankintamenon osan perusteella määritettävin poistoin.

3 momentti on kumottu L:lla 30.12.1992/1539.

Muun kuin 30 ja 31 §:ssä tarkoitetun käyttöomaisuuden hankintamenoksi katsotaan myös omaisuuden laajennus-, muutos-, uudistus- sekä muut vastaavat perusparannusmenot sekä, verovelvollisen vaatiessa, suurehkot korjausmenot.

Väestönsuojan hankintameno, väestönsuojaa vastaava osa rakennuksen hankintamenosta sekä vesistön pilaantumisen ja ulkoilman saastumisen estämiseksi hankittujen rakennelmien, laitteiden, koneiden ja muiden hyödykkeiden hankintameno sekä maakaasun jakeluverkostoon liittyvälle aiheutuva maakaasuputkiston hankintameno vähennetään enintään 25 prosentin vuotuisin poistoin.

Patentin ja muun voimassaoloajaltaan rajoitetun erikseen luovutettavissa olevan aineettoman oikeuden, sekä sellaisen erikseen luovutettavissa olevan aineettoman oikeuden, jonka voimassaoloaikaa ei ole rajoitettu, hankintameno poistetaan yhtä suurin vuotuisin poistoin 10 vuodessa tai verovelvollisen todennäköiseksi osoittamana sitä lyhyempänä oikeuden taloudellisena käyttöaikana

Soran- ja hiekanottopaikan, kaivoksen, kivilouhoksen, turvesuon ja muun sellaisen omaisuuden hankintamenosta poistetaan kunakin verovuonna käytettyä ainesosamäärää vastaava osa.

Muun kuin edellä tarkoitetun käyttöomaisuuden, kuten rautateiden, siltojen, laitureiden, patojen ja altaiden hankintameno vähennetään yhtä suurin vuotuisin poistoin omaisuuden todennäköisenä taloudellisena käyttöaikana tai jos tämä käyttöaika on 40 vuotta pitempi, 40 vuodessa.

Jos verovelvollinen osoittaa että muun kuin 30 ja 31 §:ssä tarkoitetun kuluvan käyttöomaisuuden käypä arvo on verovuoden päättyessä omaisuuden arvonalenemisen, vahingoittumisen tai muun syyn vuoksi sen poistamatonta hankintamenon osaa pienempi, saadaan hankintamenosta tehdä sellainen lisäpoisto, joka alentaa poistamattoman hankintamenon osan käyvän arvon suuruiseksi, kuitenkin niin, että 36 §:ssä tarkoitetun käyttöomaisuuden hankintamenosta saadaan lisäpoisto tehdä vain omaisuuden vahingoittumisen tai muun siihen rinnastettavan syyn vuoksi.

Luovutetusta sekä tuhoutuneesta, anastetusta tai muusta syystä menetetystä muusta kuin 30 ja 31 §:ssä tarkoitetusta kuluvasta käyttöomaisuudesta saadut veronalaiset luovutushinnat ja muut vastikkeet tuloutetaan ja vähennyskelpoinen poistamatta oleva hankintamenon osa vähennetään sinä verovuonna, jona käyttöomaisuus on luovutettu tai menetys on todettu, 43 §:ssä säädetyin poikkeuksin.

Jos verovelvollinen osoittaa, että muiden arvopapereiden kuin osakkeiden tai muun kulumattoman käyttöomaisuuden kuin maa-alueen käypä arvo on verovuoden päättyessä sen hankintamenoa tai tämän säännöksen perusteella aikaisemmin tehdyillä poistoilla vähennettyä hankintamenoa olennaisesti alempi, hankintamenosta saa tehdä sellaisen poiston, joka alentaa poistamatta olevan hankintamenon osan käyvän arvon suuruiseksi.

Maa-alueen, arvopaperin ja muun kulumattoman käyttöomaisuuden veronalaiset luovutushinnat ja muut vastikkeet tuloutetaan ja hankintameno tai sen vähennyskelpoinen osa poistetaan 6 b ja 43 §:ssä säädetyin poikkeuksin sinä verovuonna, jona käyttöomaisuus on luovutettu, tuhoutunut tai vahingoittunut. Edellä 6 §:n 1 momentin 1 kohdassa tarkoitetun yhteisön omistamien muiden kuin lain 6 b §:n 1 momentissa tarkoitettujen verovapaasti luovutettavien osakkeiden hankintameno on 6 b §:n 4–6 momentin luovutustappiota koskevien säännösten mukaisesti vähennyskelpoinen, kun osakkeet on luovutettu tai lopullisesti menetetty.

Muun omaisuuden hankintamenon jaksottamisessa noudatetaan, mitä 30–33, 33 a ja 34–41 §:ssä säädetään käyttöomaisuudesta. Maa-alueen, arvopaperin ja muun kulumattoman omaisuuden veronalaiset luovutushinnat ja muut vastikkeet tuloutetaan ja hankintameno tai sen vähennyskelpoinen osa poistetaan 8 a §:ssä säädetyin poikkeuksin sinä verovuonna, jona omaisuus on luovutettu, tuhoutunut, vahingoittunut tai lopullisesti menetetty.

Edellä 7 §:n 2 momentissa tarkoitetun omaisuuden hankintameno saadaan 1 momentista poiketen vähentää sinä verovuonna, jona omaisuus on luovutettu tai menetetty. Vähennyskelpoista on tällöin kuitenkin enintään veronalaista luovutushintaa tai muuta vastiketta vastaava määrä.

Jos käyttöomaisuus tuhoutuu tai vahingoittuu tulipalon tai muun vahinkotapahtuman johdosta, vähennetään 30 §:ssä tarkoitettua menojäännöstä laskettaessa vähentämättä jäänyt osa sekä 33 §:n 3 momentissa ja 34, 36 ja 39 §:ssä tarkoitetusta kuluvasta käyttöomaisuudesta saatu vakuutuskorvaus tai muu vastike, poistamatonta hankintamenoa vastaavaa osaa lukuun ottamatta, verovuonna tai kahtena seuraavana verovuonna verovelvollisen käyttöön ottaman kuluvan käyttöomaisuuden tai toimitilojen hallintaan oikeuttavien osakkeiden hankintamenosta tai omaisuuden kuntoon saattamisesta johtuvista menoista (kuluvan käyttöomaisuuden jälleenhankintavaraus).

Jos verovelvollinen luovuttaa toimitiloinaan käyttämänsä rakennuksen tai toimitilojen hallintaan oikeuttavat osakkeet, vähennetään saatu luovutushinta, poistamatonta hankintamenoa vastaavaa osaa lukuun ottamatta, verovuonna tai kahtena seuraavana verovuonna käyttöön otetun verovelvollisen toimitilarakennuksen tai toimitilojen hallintaan oikeuttavien osakkeiden hankintamenosta tai tällaisten tilojen kuntoon saattamisesta johtuvista menoista (toimitilan jälleenhankintavaraus).

Jälleenhankintavaraus muodostetaan verovelvollisen vaatimuksesta. Edellytyksenä jälleenhankintavarauksen muodostamiselle on, että verovelvollinen jatkaa elinkeinotoimintaansa ja on tehnyt vastaavan varauksen kirjanpidossaan.

Jos luovutushintaa tai muuta vastiketta taikka sen osaa ei ole 1 tai 2 momentissa tarkoitetulla tavalla vähennetty, luetaan vähentämättä jäänyt määrä 20 prosentilla korotettuna sen verovuoden veronalaiseksi tuloksi, jonka aikana vähentämisen olisi viimeistään tullut tapahtua.

Verohallinto voi verovelvollisen hakemuksesta erityisistä syistä pidentää 1 ja 2 momentissa tarkoitettua määräaikaa enintään kolmella vuodella. Jos luovutushintaa tai muuta vastiketta tai sen osaa ei ole vähennetty pidennetyn määräajan kuluessakaan, luetaan vähentämättä jäänyt määrä 40 prosentilla korotettuna sen verovuoden veronalaiseksi tuloksi, jonka aikana vähentämisen olisi viimeistään tullut tapahtua.

Muutoksenhausta 5 momentissa tarkoitettuun päätökseen säädetään verotusmenettelystä annetussa laissa.

Menoon, jonka verovelvollinen on elinkeinotoiminnassaan suorittanut osallistuakseen toiselle kuuluvan käyttöomaisuuden hankintaan ja käyttöön, sovelletaan tämän luvun vastaavanlaisen käyttöomaisuuden hankintamenoa koskevia säännöksiä, kuitenkin niin, että mikäli käyttöaika on rajoitettu, hankintameno poistetaan yhtä suurin vuotuisin poistoin käyttöaikana.

Ydinenergialaissa tarkoitetusta ydinjätehuollosta verovelvolliselle aiheutuneet menot vähennetään silloinkin, kun kysymys on käyttöomaisuuden hankintamenosta, sinä verovuonna, jona niiden suorittamisvelvollisuus on syntynyt.

Kauppa- ja teollisuusministeriö antaa veroviranomaisen tai verovelvollisen pyynnöstä lausunnon siitä, kuuluuko käyttöomaisuuden hankinta ydinjätehuoltoon.

Talletuspankki sekä luottolaitos saa vähentää verovuonna tehdyn luottotappiovarauksen, jonka määrä on enintään 0,6 prosenttia laitoksella verovuoden päättyessä olevien saamisten yhteismäärästä; verovuonna ja aikaisemmin tehtyjen purkamattomien luottotappiovarausten yhteismäärä ei saa kuitenkaan ylittää 5 prosenttia laitoksella verovuoden päättyessä olevien saamisten yhteismäärästä. Jos talletuspankki on kumottujen liikepankkilain (1269/1990), säästöpankkilain (1270/1990) tai osuuspankkilain (1271/1990) nojalla taikka jos luottolaitos on rahoitustoimintalain (1544/1991) nojalla siirtänyt luottotappiovarauksiaan vararahastoon, sen verovuonna ja aikaisemmin tekemien purkamattomien luottotappiovarausten yhteismäärä ei saa ylittää edellä tarkoitettua luottotappiovarausten enimmäismäärää vähennettynä vararahastoon tehdyllä siirrolla.

Jos talletuspankki tai luottolaitos, joka on 1 momentissa tarkoitetulla tavalla siirtänyt luottotappiovarauksiaan vararahastoon, on siirtänyt verovuoden aikana toiselle samaan konserniin kuuluvalle talletuspankille tai luottolaitokselle luottotappiovarauksen perusteena olevia saamisiaan määrän, joka vastaa vähintään saamiset siirtäneen talletuspankin tai luottolaitoksen saamisten määrää siirtoa seuraavassa tilinpäätöksessä, otetaan edellä tarkoitettu vararahastosiirron määrä huomioon mainittujen talletuspankkien ja luottolaitosten verotuksessa luottotappiovarauksen enimmäismäärää laskettaessa siirrettyjen saamisten sekä niiden saamisten suhteessa, jotka ovat luottotappiovarauksen perusteena saamiset siirtäneen talletuspankin ja luottolaitoksen seuraavassa tilinpäätöksessä. Talletuspankkien tai luottolaitosten sulautuessa otetaan sulautuneen talletuspankin tai luottolaitoksen vararahastoon siirtämien luottotappiovarausten määrä samalla tavalla huomioon luottotappiovarausten enimmäismäärää rajoittavana vastaanottavan talletuspankin tai luottolaitoksen verotuksessa kuin se olisi otettu huomioon sulautuneen talletuspankin tai luottolaitoksen verotuksessa.

3–4 momentit on kumottu L:lla 30.12.2008/1077.

Jos luottotappiovarausten tai niiden ja vararahastoon tehdyn siirron yhteismäärä ylittää tässä pykälässä tarkoitetun vähennyskelpoisten luottotappiovarausten enimmäismäärän, luetaan luottotappiovarauksista enimmäismäärän ylittävä osa sen verovuoden veronalaiseksi tuloksi, jona enimmäismäärä on ylitetty.

Yksityinen liikkeen- ja ammatinharjoittaja sekä yhtymä ja kuolinpesä, jonka osakkaina on ainoastaan luonnollisia henkilöitä tai kuolinpesiä, saa vähentää verovuonna tekemänsä toimintavarauksen. Verovuonna ja aikaisemmin tehtyjen purkamattomien toimintavarausten yhteismäärä ei kuitenkaan saa ylittää 30 prosenttia tilikauden päättymistä edeltäneiden 12 kuukauden aikana maksettujen ennakonpidätyksen alaisten palkkojen määrästä. Poiketen siitä, mitä edellä on säädetty, yhtymä tai kuolinpesä, joka on verovuonna 1993 muodostanut voimaantulosäännöksen 9 momentin e kohdassa tarkoitetun siirtymävarauksen, ei saa tehdä toimintavarausta.

Se osa toimintavarausten määrästä, joka ylittää 1 momentissa tarkoitetun toimintavarausten enimmäismäärän, luetaan sen verovuoden veronalaiseksi tuloksi, jona enimmäismäärä on ylitetty.

Jos verovelvollinen lopettaa elinkeinotoimintansa, jos yhtymä tai kuolinpesä ei täytä enää 1 momentissa säädettyä edellytystä, jos yhtymä muutetaan yhteisöksi, taikka liikkeen tai ammatin harjoittamista taikka yhtymän tai kuolinpesän harjoittamaa elinkeinotoimintaa jatketaan tuloverolain 24 §:ssä tarkoitetulla tavalla osakeyhtiön muodossa, toimintavaraukset luetaan sen verovuoden veronalaiseksi tuloksi, jona toiminta on päättynyt tai muu tässä momentissa tarkoitettu muutos on tapahtunut.

Verovelvollinen, joka on vastuussa ydinjätehuoltoon kuuluvista toimenpiteistä, saa vuodelta 1982 toimitettavassa verotuksessa vähentää tulostaan kauppa- ja teollisuusministeriön mainitulle vuodelle atomienergialain (356/57) 4 ja 5 §:n nojalla vahvistaman ydinjätehuoltovarauksen kokonaismäärän. Vuosilta 1983–1987 toimitettavissa verotuksissa verovelvollinen saa vähentää kauppa- ja teollisuusministeriön verovuodelle ja sitä edeltäneelle vuodelle vahvistamien ydinjätehuoltovarausten erotuksen. Näiltä vuosilta toimitettavissa verotuksissa voidaan kuitenkin vähentää enintään seuraavat määrät:

2 momentti on kumottu L:lla 17.6.1988/562.

Rakennus-, laivanrakennus- tai metalliteollisuusliikettä harjoittava verovelvollinen, joka on takuusitoumuksen tai muun vastaavan velvoitteen perusteella vastuussa valmistamassaan rakennuksessa, sillassa, laiturissa, tiessä, padossa tai niihin verrattavassa rakennelmassa, ilma-aluksessa, sellaisessa vesialuksessa, jonka rungon suurin pituus on vähintään 10 metriä, tai suurehkossa koneyksikössä ilmenevistä virheellisyyksistä, saa vähentää verovuonna luovuttamansa hyödykkeen takuukorjauksista odotettavissa olevia menoja vastaavan takuuvarauksen.

Meno, jota vastaava takuuvaraus on vähennetty 1 momentin nojalla, ei ole verotuksessa vähennyskelpoinen. Se osa takuuvarauksesta, joka ylittää takuukorjauksista syntyneiden menojen määrän, luetaan veronalaiseksi tuloksi sinä verovuonna, jona takuuaika on päättynyt.

Siirrot korvaus- ja vakuutusmaksuvastuuseen sekä vastuuvelan peittämiseen käytetyt määrät katsotaan sen verovuoden kuluiksi, jona siirto lain mukaan on tehty tai jona vastuuvelkaa on katettu.

Lakisääteistä eläkevakuutustoimintaa harjoittava vakuutusyhtiö saa vähentää varauksen, jonka enimmäismäärä on työeläkevakuutusyhtiöistä annetun lain (354/1997) 14 §:ssä tarkoitettuun osittamattomaan lisävakuutusvastuuseen tehdyn siirron määrä.

Työntekijän eläkelain (395/2006) mukaista toimintaa harjoittava eläkesäätiö ja eläkekassa saa vähentää varauksen, jonka enimmäismäärä on eläkesäätiöistä ja eläkekassoista annetun lain 7 luvun 2 §:n 2 momentissa tarkoitettuun lisävakuutusvastuuseen tehdyn siirron määrä.

Jos varauksen määrä ylittää 2 momentissa mainitussa lainkohdassa tarkoitetun lisävakuutusvastuun enimmäismäärän toisena peräkkäisenä verovuonna, ylittävä osa luetaan eläkesäätiön tai eläkekassan viimeksi mainitun verovuoden veronalaiseksi tuloksi. Vakuutusyhtiön veronalaiseksi tuloksi luetaan viimeksi mainitusta verovuodesta alkaen varauksen ylittävästä osasta se määrä, joka on siirrettävä työeläkevakuutusyhtiöistä annetun lain 18 §:n 1 momentin mukaan ositettuun lisävakuutusvastuuseen.

Jos verovelvollinen näyttää toteen, että sitovin kirjallisin sopimuksin kiinteään koti- tai ulkomaanrahan määräiseen hintaan tilattujen, vaihto-omaisuudeksi tarkoitettujen toimittamattomien tavaroiden hinta on tilinpäätöspäivänä vähintään 10 prosenttia sopimuksen mukaista hintaa alhaisempi, on hänellä oikeus vähentää verovuoden kuluna tilaushinnasta tapahtunutta hinnanlaskua vastaava osuus.

Skattepliktiga inkomster av näringsverksamhet äro de inkomster i penningar eller de förmåner med penningvärde, som erhållits i näringsverksamheten.

Inkomster som hänför sig till arrangemang som avses i lagen om beskattning av vissa gränsöverskridande hybridarrangemang (1567/2019) är dock skattepliktiga på det sätt som föreskrivs i den lagen.

2 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/717.

3 mom. har upphävts genom L 21.12.1990/1164.

Såsom överlåtelse anses inte utbyte av ett i 5 kap. 1 § lagen om aktiebolag (734/78) nämnt konvertibelt skuldebrev mot aktier i bolaget eller utnyttjande av rätten att teckna aktier i anslutning till ett i nämnda lagrum angivet optionslån.

På yrkande av den skattskyldige anses vid beskattningen inte såsom överlåtelse överlåtelsen av en fastighet för ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen till den del fastigheten byts mot en annan fastighet. Vid beskattningen av den fastighet som erhållits vid bytet anses såsom avdragbar anskaffningsutgift den vid beskattningen av den överlåtna fastigheten oavskrivna delen av anskaffningsutgiften.

Med avtal om återköp av värdepapper avses i 6 mom. avtal genom vilka värdepapper säljs med bindande återköpsvillkor och med avtal om lån av värdepapper avtal genom vilka ägaren av värdepapperen mot annat vederlag än köpeskillingen för dessa för en bestämd tid överlåter äganderätten till värdepapperen till den andra avtalsparten, som efter nämnda tid är skyldig att återställa motsvarande värdepapper till den ursprunglige ägaren.

Dividend som ett samfund erhållit från ett inhemskt samfund eller från ett utländskt bolag som avses i artikel 2 i rådets direktiv 2011/96/EU om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, sådant det lyder ändrat genom rådets direktiv 2013/13/EU och 2014/86/EU, är inte skattepliktig inkomst för samfundet.

Med avvikelse från det som föreskrivs ovan är dividend som en andelsbank får från en i 3 § i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (1504/2001) avsedd affärsbank som är centralt finansiellt institut för andelsbankerna, skattefri inkomst.

5 mom. har upphävts genom L 30.12.2014/1400.

Av dividend från ett bolag som inte är offentligt noterat och som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller utgör 75 procent skattepliktig inkomst. Av dividend som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller från ett offentligt noterat bolag utgör 85 procent skattepliktig inkomst.

Förtäckt dividend är skattepliktig inkomst.

På sådan i 33 a § 3 mom. och 33 b § 6 mom. i inkomstskattelagen avsedd utbetalning av medel som ska betraktas som dividend och som har gjorts från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet tillämpas det som föreskrivs i denna paragraf, med de undantag som anges i 6 c § i denna lag.

Ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som avses i 9 mom. 2 punkten är inte genuina i den utsträckning de inte grundar sig på giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten. Det som föreskrivs i nämnda lagrum hindrar inte tillämpningen av sådana bestämmelser eller avtalsbestämmelser vars syfte är att förhindra skatteflykt, skattebedrägeri eller missbruk.

Det överlåtelsepris för i anläggningstillgångarna ingående aktier som ett i 6 § 1 mom. 1 punkten avsett samfund erhåller utgör inte skattepliktig inkomst, och anskaffningsutgiften för aktierna utgör inte en avdragbar utgift, om aktierna får överlåtas skattefritt.

Överlåtelsepriset för aktier som får överlåtas skattefritt utgör dock skattepliktig inkomst till den del skillnaden mellan överlåtelsepriset och den oavskrivna anskaffningsutgiften beror på en i 42 § 1 mom. avsedd avskrivning på anskaffningsutgiften eller på att reserver eller ett understöd enligt 8 § 1 mom. 2 punkten har dragits av från anskaffningsutgiften. Överlåtelsepriset utgör likaså skattepliktig inkomst upp till det belopp som motsvarar en vid beskattningen avdragbar överlåtelseförlust som uppkommit vid en mellan koncernbolag tidigare företagen överlåtelse av dessa aktier till ett annat koncernbolag.

Förlust som uppkommit vid överlåtelse av andra i anläggningstillgångarna ingående aktier än sådana som får överlåtas skattefritt får avdras endast från sådana skattepliktiga överlåtelsevinster av i anläggningstillgångarna ingående aktier som erhållits under skatteåret och de fem därpå följande åren. Begränsningen gäller dock inte avdrag för förluster som uppkommit vid överlåtelse av aktier i sådana bolag som avses i 2 mom. 2 punkten.

Om den skattskyldige inte har ägt de överlåtna aktierna under en oavbruten tid av minst ett år, avdras från den avdragbara överlåtelseförlusten vid uträkningen därav dividend som den skattskyldige under sin tid som ägare på basis av aktierna erhållit från det överlåtna bolaget, koncernbidrag som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen (825/1986) eller andra med dessa jämförbara poster som har minskat bolagets förmögenhet.

Överlåtelseförlusten är inte avdragbar, om det bolag som överlåtelsen gäller har sitt hemvist i någon annan stat än Finland och bolaget inte är ett sådant bolag som avses i artikel 2 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, och mellan bolagets hemviststat och Finland under skatteåret inte är i kraft ett avtal för att undvika dubbelbeskattning som tillämpas på dividend som bolaget delar ut.

Med koncernbolag avses i denna paragraf bolag som hör till en koncern enligt 8 kap. 12 § i aktiebolagslagen (624/2006) eller bolag där en eller flera fysiska personer, juridiska personer eller sådana personer tillsammans i samtliga har sådant bestämmande inflytande som avses i 8 kap. 12 § i aktiebolagslagen.

När överlåtelsevinsten räknas ut avdras från utbetalningen av medel enligt 1 mom. den vid beskattningen icke avskrivna anskaffningsutgiften för aktien, dock högst den utbetalning av medel som ska betraktas som överlåtelse. Om den icke avskrivna anskaffningsutgiften för aktien är mindre än den utbetalning av medel som ska betraktas som överlåtelse, dras den icke avskrivna anskaffningsutgiften av.

Med avvikelse från 1 och 2 mom. är det belopp som erhållits vid utbetalning av medel enligt 1 mom. inte skattepliktig inkomst, om aktierna i det bolag som delar ut medel i aktieägarens beskattning är sådana i 6 b § 2 mom. avsedda aktier som får överlåtas skattefritt.

Från den vid beskattningen icke avdragna anskaffningsutgiften för aktierna avdras det belopp som dragits av vid uträkningen av överlåtelsevinsten enligt 2 mom. eller det belopp som skulle dras av vid uträkningen, om utbetalningen av medel inte skulle vara skattefri med stöd av 3 mom.

Med överskott från ett andelslag avses ränta på andelskapital och annat överskott enligt 16 kap. 1 § 1 mom. i lagen om andelslag (421/2013) som andelslaget har delat ut, med undantag av överskottsåterbäring som avses i 5 mom. i denna paragraf.

Av överskott som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller från ett offentligt noterat andelslag utgör 85 procent skattepliktig inkomst och 15 procent skattefri inkomst. Ett andelslag är offentligt noterat då dess andel eller aktie vid tidpunkten för beslutet om utdelning av överskott är föremål för handel såsom avses i 33 a § 2 mom. i inkomstskattelagen.

Av överskott som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller från andelslag som inte är offentligt noterade utgör 25 procent skattepliktig inkomst och 75 procent skattefri inkomst upp till 5 000 euro till den del dylika överskott, som hänförs till den skattskyldiges personliga kapitalinkomst eller inkomst av gårdsbruk, inte överskrider 5 000 euro. Av överskott som överskrider 5 000 euro är 75 procent skattepliktig inkomst och 25 procent skattefri inkomst.

På överskott som samfund får tillämpas vad som i 6 a § föreskrivs om dividend, dock så att vid uträkningen av den ägarandel som avses i 6 a § 3 mom. beaktas den skattskyldiges ägarandel i andelslagets andelskapital och aktiekapital.

Sådan för andelslaget avdragbar överskottsåterbäring som avses i 18 § 4 mom. och som fåtts från andelslaget är i sin helhet skattepliktig inkomst.

På sådan utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet som ska betraktas som överskott och som avses i 33 f § 1 mom. i inkomstskattelagen tillämpas vad som i denna paragraf föreskrivs om överskott. Utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet i ett annat än offentligt noterat andelslag anses dock, under de förutsättningar som föreskrivs i 6 c § i denna lag, vara skattepliktig överlåtelse och uträkningen av överlåtelsevinst sker enligt bestämmelserna i 6 c §. Vid upphörande av medlemskap i ett andelslag anses som skattepliktig överlåtelse även utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet, i stället för återbetalning av insatsen, till den del som utbetalningen motsvarar insatsen som har betalats.

Bestämmelserna i denna lag om överskott tillämpas dessutom på motsvarande sätt på vinstandel i och ränta på grundfondsandelar och placeringar i tillskottsfonder som en inhemsk sparbank betalar samt på ränta på garantikapital som ett ömsesidigt försäkringsbolag och en försäkringsförening betalar.

Avdragbara inom näringsverksamheten äro utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster.

Anskaffningsutgiften för tillgångar som inte används för inkomstens förvärvande och som hör till de övriga tillgångar som avses i 12 a § är dock avdragbar på det sätt som anges i 42 a § 2 mom.

Utgifter som hänför sig till arrangemang som avses i lagen om beskattning av vissa gränsöverskridande hybridarrangemang är dock avdragsgilla på det sätt som föreskrivs i den lagen .

2 mom. har upphävts genom L 20.8.2004/774.

Utgiften för anskaffning av en bolagsandel i ett öppet bolag eller kommanditbolag som ingår i ett i 6 § 1 mom. 1 punkten avsett samfunds anläggningstillgångar är, till den del den överstiger överlåtelsepriset för bolagsandelen, avdragbar endast från sådana skattepliktiga överlåtelsevinster av till anläggningstillgångarna hörande aktier eller bolagsandelar som samfundet erhållit under skatteåret eller de fem därpå följande skatteåren.

Förlust som uppkommit vid överlåtelse av i övriga tillgångar ingående aktier i andra bolag än sådana som avses i 6 b § 2 mom. 2 punkten samt bolagsandelar i öppna bolag och kommanditbolag får avdras endast från sådana skattepliktiga överlåtelsevinster av övriga tillgångar som uppkommit under skatteåret och de fem följande skatteåren.

Finansieringstillgångar är pengar, fordringar och andra finansieringsmedel.

Omsättningstillgångar äro handelsvaror, råämnen, halvfabrikat och övriga nyttigheter, vilka i näringsverksamheten äro avsedda för överlåtelse såsom sådana eller i förädlad form, ävensom bränslen och smörjämnen samt övriga nyttigheter, vilka i näringsverksamheten äro avsedda för förbrukning.

Investeringstillgångar äro penninginrättningarna samt försäkrings- och pensionsanstalterna tillhöriga värdepapper, fastigheter och annan sådan egendom, fordringar undantagna, som anskaffats för investering av medel eller tryggande av investeringar.

Anläggningstillgångar äro för bestående bruk i näringsverksamheten avsedda jordområden, värdepapper, byggnader, maskiner, inventarier och övriga föremål, patent och andra immateriella rättigheter, som kunna särskilt överlåtas, samt grus- och sandtäkter, gruvor, stenbrott, torvmossar och andra sådana nyttigheter. Jordområden, värdepapper och andra sådana nyttigheter äro förslitning icke underkastade anläggningstillgångar.

Övriga tillgångar är medel som hör till i 1 § 2 mom. avsedda samfunds verksamhet och som inte ska hänföras till näringsverksamhetens finansierings-, omsättnings-, investerings- eller anläggningstillgångar.

Nyttighet hänförs till omsättningstillgångarna räknat från den tidpunkt då den avsänts, levererats eller på annat sätt överlåtits till den skattskyldige, till dess den skattskyldige överlåtit den eller den förbrukats, förstörts eller på annat sätt förlorats. Nyttighet, som inköpts från utlandet, anses ha överlåtits och hänförs således till den skattskyldiges omsättningstillgångar omedelbart efter det att den förts ombord på fartyg, utgivits till annan fraktförare eller, om nyttigheten upplagrats utomlands, enligt vad som närmare bestäms genom förordning av finansministeriet, överlämnats till den skattskyldige. Genom skogsköpsavtal från ett visst område till ett fast pris inköpta, till kvaliteten bestämda träd hänförs till köparens omsättningstillgångar. Byggnad, konstruktion, maskin eller annan sådan av överlåtare förfärdigad nyttighet, som beställaren enligt avtal mottar efter särskild granskning, hänförs till överlåtarens omsättningstillgångar till dess den efter granskning mottagits.

Som anskaffningsutgift för omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar samt övriga tillgångar anses summan av de direkta utgifterna för anskaffning och framställning av tillgången. Till anskaffningsutgiften räknas dessutom de indirekta utgifter och ränteutgifter som med stöd av 4 kap. 5 § i bokföringslagen eller med stöd av de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i den nämnda lagen i bokföringen har räknats in i tillgångens anskaffningsutgift.

Anskaffningsutgiften för den skattskyldiges omsättningstillgångar vid skatteårets utgång bestämmes, om den skattskyldige ej visar annat, under antagande av, att tillgångar av samma slag överlåtits eller förbrukats i den ordning, vari de anskaffats.

När anskaffningsutgiften för värdeandelar fastställs, anses värdeandelarna vara överlåtna i den ordning som de har anskaffats, om inte den skattskyldige visar något annat.

Såsom avdragbar anskaffningsutgift för finansierings-, omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar, vilka erhållits i arv, som gåva eller genom ett annat därmed jämförligt fång utan vederlag, anses det sannolika överlåtelsepriset för nyttigheten vid tidpunkten för fånget eller ett lägre, sannolikt överlåtelsepris vid den tidpunkt då nyttigheten tas i bruk i näringsverksamheten. Har den skattskyldige erhållit hela rörelsen eller yrkesverksamheten utan vederlag, avdras dock anskaffningsutgiften för erhållna finansierings-, omsättnings-, investerings- eller anläggningstillgångar, som om den skulle ha dragits av från fångesmannens inkomster.

Från näringsverksamheten anses dock inte härröra den del av räntorna som motsvarar den negativa återstod av det egna kapitalet som uppkommit på grund av privatuttag som från en enskild rörelse eller ett enskilt yrke eller från en näringssammanslutning har lyfts under olika år, multiplicerad med en ränteprocent som motsvarar Finlands Banks grundränta höjd med en procentenhet. Den negativa återstoden beräknas så att från det negativa kapitalet enligt balansräkningen för skatteåret avdras de uppkomna förluster som inte kan täckas med influtna vinstmedel, och till det läggs gjorda uppskrivningar samt i kommanditbolag de tysta bolagsmännens kapitalinsatser.

Med avvikelse från 16 § 9 punkten är det belopp avdragbart som ett aktiebolag har betalat för egna aktier som det överlåtit till anställda, likväl högst aktiernas verkliga värde vid emissions- eller teckningstidpunkten, efter det att teckningspris som betalats av mottagarna har dragits av, om aktiebolaget har förvärvat aktierna på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument eller på en annan reglerad och myndighetsövervakad marknad.

De räntor för samfund, öppna bolag och kommanditbolag som avses i 18 § 1 mom. 2 punkten är avdragsgilla på det sätt som anges i denna paragraf, om inte något annat föreskrivs i 18 b §.

Med ränteutgift och ränteinkomst avses i denna paragraf ränta och motsvarande andra prestationer som är ersättning för främmande kapital samt prestationer som uppkommer i samband med anskaffning av finansiering.

Ränteutgifterna är avdragsgilla till den del de motsvarar beloppet av ränteinkomsterna. Ränteutgifter som överstiger ränteinkomsterna (nettoränteutgifter) är avdragsgilla, om de under skatteåret uppgår till högst 500 000 euro. Överstiger nettoränteutgifterna under skatteåret ovannämnda belopp är nettoränteutgifterna inte avdragsgilla till den del de överstiger 25 procent av näringsverksamhetens resultat enligt 3 § i denna lag, vilket har ökats med ränteutgifter och avskrivningar som dras av i beskattningen samt erhållna koncernbidrag enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen och vilket har minskats med givna koncernbidrag och koncernavdrag enligt lagen om koncernavdrag för slutliga förluster i ett dotterbolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1198/2020). De nettoränteutgifter som betalats till parter som inte är i koncerngemenskap dras av först.

Om den skatteskyldige har ränteinkomster eller ränteutgifter för en verksamhet vars resultat beräknas med stöd av inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967) eller inkomstskattelagen (1535/1992), bildas beloppet av de i 3 mom. avsedda nettoränteutgifterna på grundval av den skattskyldiges samtliga ränteinkomster och ränteutgifter. Den icke avdragsgilla andelen av nettoränteutgifterna beräknas då på grundval av detta sammanlagda belopp. Vid beräkningen av det procentbaserade belopp som avses i 3 mom. används förutom näringsverksamhetens resultat som avses i 3 § även resultatet av jordbruk som avses i 1 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk och inkomst som beräknats med stöd av inkomstskattelagen, vilka alla räknas samman. Av nettoränteutgifternas icke avdragsgilla belopp inriktas på respektive förvärvskälla ett belopp som motsvarar förvärvskällans relativa andel av nettoränteutgifternas sammanlagda belopp. Om nettoränteutgifternas icke avdragsgilla belopp innehåller nettoränteutgifter som betalats såväl till parter som inte är i koncerngemenskap som till parter som är i koncerngemenskap, beräknas varje förvärvskällas relativa andel med beaktande av dess andel av det sammanlagda beloppet av nettoränteutgifterna i vardera gruppen. Till den del nettoränteutgifterna är avdragsgilla med stöd av 4 mom. 2 punkten inriktas de på den förvärvskälla till vilken de ränteutgifter som avses i den punkten hör.

Parterna är på det sätt som avses i denna paragraf i koncerngemenskap med varandra, om den ena parten utövar bestämmande inflytande över den andra parten eller om en tredje part ensam eller tillsammans med närstående kretsar utövar bestämmande inflytande över bägge parter i skuldförhållandet på det sätt som avses i 31 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Med parter som inte är i koncerngemenskap avses parter i ett skuldförhållande mellan vilka förutsättningen för ett sådant bestämmande inflytande som avses i detta moment inte uppfylls. Med parter som står i ett skuldförhållande avses räntebetalaren och den verkliga förmånstagaren till inkomst som motsvarar ränteutgiften.

De nettoränteutgifter som enligt 3 och 4 mom. är icke avdragsgilla (icke avdragsgilla netto-ränteutgifter) kan dras av från inkomsterna under de följande åren upp till beloppet av de avdragsgilla ränteutgifterna under respektive skatteår. Om nettoränteutgifter under skatteåret dras av på grundval av det procentbaserade belopp som avses i 3 mom., kan de icke avdragsgilla nettoränteutgifterna inte dras av på grundval av det belopp som avses i 4 mom. 1 punkten. Om nettoränteutgifter under skatteåret dras av på grundval av det belopp som avses i 4 mom. 1 punkten, kan icke avdragsgilla nettoränteutgifter inte dras av på grundval av det procentbaserade belopp som avses i 3 mom. Beloppet av de nettoränteutgifter som dras av under skatteåret och det belopp som dras av från de icke avdragsgilla nettoränteutgifter som betalats till parter som inte är i koncerngemenskap uppgår till högst 3 000 000 euro, om inte det i 3 mom. avsedda procentbaserade beloppet under skatteåret överstiger detta. Från icke avdragsgilla nettoränteutgifter dras först av nettoränteutgifter som betalats till parter som inte är i koncerngemenskap. Om den skattskyldige även med stöd av 5 mom. har icke avdragsgilla nettoränteutgifter som inriktats på verksamhet som beskattas enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk eller inkomstskattelagen, kan dessa under de följande åren dras av från inkomsterna från den aktuella förvärvskällan upp till beloppet av de avdragsgilla nettoränteutgifterna under respektive skatteår, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta moment och i 5 mom. Den skattskyldige ska yrka på avdrag för icke avdragsgilla nettoränteutgifter och utreda grunderna för avdraget.

Vid fusion av ett samfund överförs det överlåtande samfundets icke avdragsgilla nettoränteutgifter från tidigare år till det övertagande samfundet. Vid fission av samfund överförs det överlåtande samfundets icke avdragsgilla nettoränteutgifter från tidigare år till det övertagande samfundet till den del det är uppenbart att den icke avdragsgilla nettoränteutgiften har uppstått i verksamhet som överförts till det övertagande samfundet. Till övriga delar överförs icke avdragsgilla nettoränteutgifter i samma proportion som det överlåtande samfundets nettoförmögenhet enligt 2 kap. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) överförs till det övertagande samfundet.

Icke avdragsgilla nettoränteutgifter som uppkommit i ett i 1 § 2 mom. avsett samfunds enligt inkomstskattelagen beskattningsbara verksamhet skatteåret 2019 får dras av i näringsverksamhetens förvärvskälla på samma sätt som icke avdragsgilla nettoränteutgifter som uppkommit i näringsverksamhetens förvärvskälla. En skattskyldig på vilken bestämmelserna i denna paragraf inte tillämpas med stöd av 18 b § 1 mom. 3 punkten, får trots 8 mom. dra av icke avdragsgilla nettoränteutgifter som uppkommit under tidigare skatteår i deras helhet under skatteåren   2020–2022.

En i 1 mom. 4 punkten avsedd balansräkning ska upprättas i en medlemsstat i Europeiska unionen, i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Finland har ett gällande avtal för att undvika dubbelbeskattning. Med balansräkning avses en balansräkning enligt de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen. Om en balansräkning i enlighet med de internationella redovisningsstandarderna inte har upprättats, används en balansräkning i enlighet med bokföringslagstiftningen i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och, om sådan saknas, en balansräkning i enlighet med motsvarande bestämmelser. Om koncernbalansräkningen har upprättats helt eller delvis enligt andra bestämmelser än den skattskyldiges balansräkning, kan en jämförelse göras endast om den skattskyldige lägger fram den fastställda koncernbalansräkningen i den form den skulle ha haft, om den hade upprättats enligt samma bestämmelser som den skattskyldiges balansräkning eller om den skattskyldige lägger fram sin balansräkning i den form den skulle ha haft, om den hade upprättats enligt samma bestämmelser som koncernbalansräkningen. När jämförelsen görs betraktas en skuld i koncernbalansräkningen som eget kapital till den del den har upptagits hos en aktör när aktören eller en aktör som är i intressegemenskap med den förstnämnda aktören på det sätt som avses i 2 mom. 3–5 punkten eller dessa tillsammans direkt eller indirekt har minst tio procent av kapitalet eller rösträtten i den skattskyldige eller en aktör som är i intressegemenskap med denne på det sätt som avses i den nämnda bestämmelsen eller har rätt att få minst tio procent av den vinst de avkastar.

Vad som föreskrivs i 1 mom. 4 punkten tillämpas dock inte, om i koncernbokslutet beloppet av de räntor som betalats till sådana aktörer som avses i sista meningen i 5 mom. är minst 20 procent av alla räntor som betalats till aktörer utanför koncernen.

Av icke avdragsgilla nettoränteutgifter enligt 18 a § hos ett samfund, som genomför ett långsiktigt offentligt infrastrukturprojekt vars beställare är ett offentligt samfund, är ett belopp som motsvarar förhållandet mellan de nettoränteutgifter som betalats till andra än privata ägare och alla nettoränteutgifter avdragsgillt. Med privat ägare avses en aktör som äger en andel av ett samfunds kapital, eller en part som är i koncerngemenskap med aktören på det sätt som avses i 18 a § 6 mom., av vilka ingendera är ett sådant offentligt samfund som avses i 4 mom. 2 a-punkten, och vilken inte direkt eller indirekt i sin helhet ägs av ett sådant offentligt samfund som avses i 4 mom. 2 a-punkten. Den projektansvariga, lånekostnader, tillgångar och inkomster ska finnas i Europeiska unionen. De nettoränteutgifter som dragits av med stöd av detta moment minskar beloppet av de icke avdragsgilla nettoränteutgifter som avses i 18 a § 8 mom.

Inkomst utgör intäkt för det skatteår under vilket den erhållits i pengar, i form av en fordran eller såsom annan förmån med penningvärde. Inkomstposter som är av ringa betydelse får likväl räknas som intäkt för det skatteår under vilket de influtit.

Om den skattskyldige i enlighet med 5 kap. 4 § i bokföringslagen eller i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen i sitt bokslut har redovisat en inkomst av en prestation som kräver lång framställningstid såsom intäkt på grundval av tillverkningsgraden, ska den inkomst som avses ovan räknas som intäkt för skatteåret.

En ersättning för en helhetstjänst är intäkt för det skatteår under vilket helhetstjänsten överlåtits. Med helhetstjänst avses en samling tjänster bestående av planerings-, bygg-, finansierings-, och underhållstjänster som gäller en väg, järnväg, byggnad eller bestående konstruktion samt till dem eller till deras användning omedelbart anslutande lösöre, vilken grundar sig på ett avtal som ingåtts för minst 10 år och för vilken vederlaget bestäms enligt objektets användning eller användbarhet. Av helhetstjänsten anses varje skatteår en sådan mängd ha överlåtits som motsvarar den faktiska användnings- eller användbarhetsmängden under skatteåret.

Bestämmelserna i 1 mom. och 27 c § tillämpas inte, om beställaren och genomföraren av en helhetstjänst är i intressegemenskap med varandra enligt 31 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande.

Räntor och hyror, som erhållits i förskott, liksom även andra sådana inkomstposter, vilkas storlek bestämmes på basen av tid och vilka delvis eller i sin helhet kunna anses hänföra sig till minst två skatteår efter det, varunder de erhållits, periodiseras på den skattskyldiges yrkande med lika stora årliga belopp som intäkt under de skatteår, för vilka de erhållits, andra inkomstposter än räntor dock på högst 10 år.

Överlåtelsepris och annat vederlag för anläggningstillgångar periodiseras på det sätt, som stadgas i 30 §, 33 § 2 mom., 41 § och 43 §.

Uppskrivning av försäkringsanstalts investeringstillgångar utgör intäkt för det skatteår, under vilket uppskrivningen gjorts i bokföringen.

Utgift utgör, såvitt ej nedan annat stadgas, kostnad för det skatteår under vilket skyldigheten att erlägga utgiften uppstått. Obetydliga utgiftsposter får likväl räknas som kostnad för det skatteår under vilket de erlagts.

Förlust utgör, såvitt ej nedan annat stadgas, kostnad för det skatteår, varunder den konstaterats.

Ränta och hyra liksom även annan sådan utgift, vars storlek bestämmes på basen av tid, utgör kostnad för det skatteår, för vilket den erlägges. Till byggnadstiden hänförliga räntor på lån för finansiering av byggande av nytt kraftverk, gruva och annan industriinrättning må dock på den skattskyldiges yrkande avdragas medelst årliga avskrivningar om högst 10 procent.

Den i 18 § 1 mom. 4 punkten avsedda räntan på en kapitalinvestering som har gjorts av staten eller statens säkerhetsfond utgör kostnad för det skatteår för vilket den betalas.

Utgift, som under tre eller flera skatteår medför inkomst eller bibehåller densamma, avdrages, såvitt ej nedan annat stadgas, medelst lika stora årliga avskrivningar under sin sannolika verkningstid eller, om dess sannolika verkningstid överstiger 10 år, under 10 skatteår.

Utgifter för forskningsverksamhet för främjande av affärsverksamheten, med undantag för anskaffningsutgifter för byggnad eller konstruktion eller för del av byggnad eller konstruktion, vilka avsetts för varaktigt bruk, utgöra kostnader för det skatteår, varunder skyldighet att erlägga dem uppstått, dock så, att dessa utgifter på den skattskyldiges yrkande kunna avdragas medelst avskrivningar under två eller flera skatteår.

Sådana kursvinster på skulder och fordringar som härrör från näringsverksamheten, med undantag för finansiella instrument enligt 5 § 8–10 och 13 punkten i denna lag vilka värderas till verkligt värde, och som intäktsförts i resultaträkningen utgör intäkt för det skatteår och kursförluster kostnad för det skatteår under vilket kursen på utländsk valuta har förändrats. Om sådana skulder eller fordringar som avses ovan skyddas mot valutakursförändringar med terminsavtal eller motsvarande säkringsinstrument, utgör en orealiserad värdestegring på säkringsinstrumentet intäkt för det skatteår och en värdeminskning kostnad för det skatteår under vilket ökningen eller minskningen har tagits upp som intäkt eller kostnad i resultaträkningen.

Indexvinster på skulder och fordringar som härrör från näringsverksamheten och har intäktsförts i resultaträkningen utgör intäkt och indexförluster kostnad för det skatteår under vilket pris- eller kostnadsindex eller någon annan jämförelsegrund har förändrats.

Överskottsåterbäringar dras av från intäkterna under det skatteår för vilket de delas ut.

Med avvikelse från vad om periodisering av inkomster och utgifter är stadgat utgör yrkesutövares, som skött sin bokföring och uppgjort sin resultaträkning i enlighet med 27 och 30 § bokföringslagen, inkomster intäkt för det skatteår under vilket de influtit, och hans utgifter kostnad för det skatteår under vilket de erlagts. Överlåtelsepris och andra vederlag för anläggningstillgångar samt utgifter för anskaffning av omsättnings- och anläggningstillgångar periodiseras dock i enlighet med stadgandena i 2 och 3 kap., såvida de inte är av ringa betydelse eller obetydliga på sätt som avses i 19 och 22 §.

Den avgift för kärnavfallshantering som påförts den skattskyldige att betalas till statens kärnavfallshanteringsfond utgör kostnad för skatteåret före det år då avgiften fastställdes. Det överskott som kärnavfallshanteringsfonden enligt kärnenergilagen har återburit till den skattskyldige utgör intäkt för skatteåret före det år då återbäringen fastställdes.

De utgifter som föranleds av produktionen av en i 19 a § avsedd helhetstjänst och de räntor under byggnadstiden som hänför sig till finansieringen av byggandet av en väg, järnväg, byggnad eller bestående konstruktion samt till dem eller till deras användning omedelbart anslutande lösöre avdras genom lika stora årliga avskrivningar under den återstående avtalsperioden från och med det skatteår under vilket objektet har tagits i bruk.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas på kostnader för underhåll av vägen, järnvägen, byggnaden eller den bestående konstruktionen samt det till dem eller till deras användning omedelbart anslutande lösöret endast till den del kostnadens sannolika verkningstid är minst tre år.

Den ersättning (premie) som utställaren av en option erhåller för sitt åtagande är skattepliktig inkomst under det skatteår då optionen har utställts.

Med avvikelse från vad som bestäms i 1 mom. är den premie som utställaren av en sådan option med en löptid om högst 18 månader som är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument eller på en annan reglerad och myndighetsövervakad marknad erhåller, intäkt för det skatteår under vilket avtalet stängs, utnyttjas eller förfaller. Om utställaren av en säljoption till följd av att optionen utnyttjas köper den underliggande egendomen, anses det belopp som motsvarar anskaffningspriset för den avtalsenliga underliggande egendomen minskat med ett belopp som motsvarar premien utgöra den anskaffningsutgift som är avdragbar vid beskattningen av den förvärvade egendomen.

Den premie som innehavaren av en option erlägger till utställaren av optionen är avdragbar utgift för det skatteår under vilket optionsavtalet stängs, utnyttjas eller förfaller. Om innehavaren av en köpoption utnyttjar optionen genom att förvärva den underliggande egendomen, anses det belopp som motsvarar anskaffningspriset för den avtalsenliga underliggande egendomen ökat med den erlagda premien utgöra anskaffningsutgift för egendomen.

Vad som föreskrivs i denna paragraf tilllämpas om inte något annat föreskrivs i 5 § 8–10 och 13 punkten, 8 § 1 mom. 2 a–2 c- och 17 punkten eller 27 e §.

De värdestegringar på finansiella instrument och placeringar som avses i 5 § 8–10 och 13 punkten samt 8 § 1 mom. 2 a–2 c- och 17 punkten är skattepliktig inkomst och värdeminskningar på dem avdragsgill utgift för det skatteår under vilket posterna har tagits upp som intäkter och kostnader i resultaträkningen. Den vid beskattningen oavskrivna anskaffningsutgiften för ovan avsedda finansiella instrument och placeringar utgör egendomens ursprungliga anskaffningsutgift ökat och minskat med de ovan avsedda beloppen som vid beskattningen räknas som intäkter eller kostnader.

Det belopp enligt 18 § 3 mom. som har betalats för egna aktier får dras av det skatteår då de aktier som ska överlåtas till anställda tecknas eller emitteras.

På periodisering av inkomster av sådana sparlivförsäkringar och kapitaliseringsavtal som inte bygger på en beräkningsränta och av förluster i anknytning till avtalen tillämpas vad som föreskrivs i 35 § i inkomstskattelagen. På periodisering av inkomster av sådana sparlivförsäkringar, kapitaliseringsavtal och pensionsförsäkringar som avses i 35 b § i inkomstskattelagen och av förluster i anknytning till avtalen tillämpas vad som föreskrivs i 35 b § i inkomstskattelagen.

Anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar utgör kostnad för det skatteår då omsättningstillgångarna överlåtits, förbrukats eller förlorats. Anskaffningsutgiften för de omsättningstillgångar som den skattskyldige innehar vid skatteårets utgång utgör dock kostnad för skatteåret till den del varmed den överstiger den sannolika utgiften för anskaffning av motsvarande omsättningstillgångar vid skatteårets utgång eller det överlåtelsepris som vid samma tidpunkt sannolikt skulle erhållas för ifrågavarande omsättningstillgångar eller nettorealiseringsvärdet enligt de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen.

Om inkomsten av en prestation som kräver lång framställningstid har räknats som intäkt för skatteåret så som avses i 19 § 2 mom., skall motsvarande del av anskaffningsutgiften för nyttigheten dras av som kostnad för skatteåret.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.1992/1539.

Anskaffningsutgiften för investeringstillgångar samt en uppskrivning som avses i 5 § 6 punkten utgör kostnad för det skatteår under vilket investeringstillgångarna har överlåtits eller gått förlorade. Anskaffningsutgiften för investeringstillgångarna vid skatteårets slut samt den ovan nämnda uppskrivningen utgör dock kostnad för skatteåret till den del med vilken de överstiger den sannolika utgiften för anskaffning av motsvarande investeringstillgångar vid skatteårets slut eller det överlåtelsepris som vid samma tidpunkt sannolikt skulle erhållas för investeringstillgångarna i fråga.

Med avvikelse från vad i 1 mom. är stadgat avskrivas anskaffningsutgift för byggnad, som hör till investeringstillgångarna, och den del av ovan i 5 § 6 punkten avsedda uppskrivning som motsvarar sagda utgift, på samma sätt som anskaffningsutgiften för motsvarande till anläggningstillgångarna hörande byggnad.

Utgifterna för anskaffning av maskiner, inventarier och andra med dem jämförbara lösa anläggningstillgångar avskrivas i en post, som beräknas på utgiftsresten.

Utgiftsresten är summan av anskaffningsutgifterna för lösa anläggningstillgångar, vilka tagits i bruk under skatteåret, och de oavskrivna anskaffningsutgifterna för lösa anläggningstillgångar, vilka tagits i bruk tidigare, minskad med de överlåtelsepris och övriga vederlag, som under skatteåret erhållits för lösa anläggningstillgångar. Vid beräkning av utgiftsresten betraktas såsom utgifter för anskaffning av lösa anläggningstillgångar även utgifterna för utvidgning, förändring, förnyelse och andra motsvarande grundförbättringar av lösa anläggningstillgångar samt, på den skattskyldiges yrkande, även större reparationsutgifter.

Avskrivningen för skatteåret får vara högst 25 procent av utgiftsresten.

Har vid beräkning av utgiftsresten någon del av de överlåtelsepriser och övriga vederlag som under skatteåret erhållits för lösa anläggningstillgångar inte avdragits, betraktas denna del som skattepliktig intäkt för skatteåret. På försäkringsersättning eller annat vederlag som erhållits med anledning av eldsvåda eller annat skadefall tillämpas dock 43 §.

Utgiftsrester om högst 1 200 euro får avskrivas på en gång.

Anskaffningsutgifterna för hissar, värmecentralers maskiner och anläggningar, spisar, kylskåp och frysboxar, luftväxlings- och luftkonditioneringsanläggningar, centralantenner och andra dylika nyttigheter avskrivas och för dem erhållna överlåtelsepris och övriga vederlag beaktas såsom intäkt på sätt i 30 § stadgas, även då sagda nyttigheter utgöra beståndsdelar av byggnad.

Anskaffningsutgifterna för kraftöverföringsledningar som hör till riksomfattande eller lokalt kraftledningsnät skall avskrivas samt för dem erhållna överlåtelsepris och övriga vederlag beaktas såsom intäkt på det sätt som stadgas i 30 §.

Visar den skattskyldige, att det gängse värdet av alla hans ovan i 30 och 31 § avsedda anläggningstillgångar vid skatteårets utgång på grund av egendomens värdenedgång, förstörelse, skada eller av annan orsak är mindre än utgiftsresten, minskad med avskrivningen för skatteåret, får från utgiftsresten göras en sådan tilläggsavskrivning, att utgiftsresten nedgår till sagda gängse värde.

Som liten anskaffning som avses i 1 mom. 2 punkten anses en till anläggningstillgångarna hänförlig nyttighet eller, om flera sådana nyttigheter tillsammans bildar en organisk helhet, en sådan helhet som nyttigheterna bildar. I små anskaffningar får under skatteåret avdras sammanlagt högst 3 600 euro.

Av anskaffningsutgiften för bil som använts i yrkesmässig trafik avdras, när den skattskyldige yrkar det, under det skatteår då bilen tagits i bruk högst 25 procent, under de två följande skatteåren högst 20 procent och under de därpå följande skatteåren högst 15 procent.

Överlåtelsepris och övriga vederlag för sådana lösa anläggningstillgångar, vilkas anskaffningsutgift avskrivits i enlighet med denna paragraf, betraktas som intäkt för det skatteår under vilket överlåtelsepriset eller vederlaget erhållits.

Med avvikelse från 30 § avdras anskaffningsutgiften för andra vattenfarkoster än sådana som direkt används inom näringsverksamheten genom årliga avskrivningar på högst 10 procent.

Anskaffningsutgiften för byggnad och konstruktion avdrages genom avskrivningar, som bestämmas på grund av den icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.1992/1539.

Såsom anskaffningsutgift för andra än i 30 och 31 § avsedda anläggningstillgångar anses jämväl utgift för tillgångarnas utvidgning, ändring, förnyelse samt andra motsvarande grundförbättringsutgifter ävensom på den skattskyldiges yrkande större reparationsutgifter.

Anskaffningsutgiften för skyddsrum, den mot skyddsrummet svarande delen av anskaffningsutgiften för byggnad, anskaffningsutgifterna för konstruktioner, anläggningar, maskiner och andra nyttigheter för förhindrande av vatten- och luftförening samt den av anslutning till distributionsnät för naturgas föranledda anskaffningsutgiften för naturgasrörnät avdrages genom årliga avskrivningar om högst 25 procent.

Anskaffningsutgiften för patent och annan till sin giltighetstid begränsad immateriell rättighet, vilken separat kan överlåtas, samt för en sådan till sin giltighetstid icke begränsad immateriell rättighet, vilken separat kan överlåtas, avskrives medelst lika stora årliga avskrivningar under 10 år eller under sådan kortare ekonomisk brukstid, som den skattskyldige gjort sannolik.

Av anskaffningsutgiften för grus- och sandtäkt, gruva, stenbrott, torvmosse eller annan sådan egendom avskrives varje skatteår en mot den förbrukade ämnesmängden svarande del.

Anskaffningsutgiften för andra än ovan avsedda anläggningstillgångar, såsom järnvägar, broar, kajer, dammar och bassänger avdrages medelst lika stora årliga avskrivningar under egendomens sannolika ekonomiska brukstid eller, om denna brukstid är längre än 40 år, under 40 års tid.

Visar den skattskyldige, att det gängse värdet av andra än i 30 och 31 § avsedda, förslitning underkastade anläggningstillgångar vid skatteårets utgång på grund av egendomens värdenedgång eller skada eller av annan orsak är lägre än den icke avskrivna delen av dess anskaffningsutgift, får anskaffningsutgiften minskas med en sådan tilläggsavskrivning, att dess oavskrivna del blir lika stor som det gängse värdet, likväl så, att av anskaffningsutgiften för i 36 § avsedda anläggningstillgångar tilläggsavskrivning får göras endast på grund av skada å egendomen eller annan därmed jämförlig orsak.

Skattepliktiga överlåtelsepriser och andra vederlag, som har erhållits för någon annan än en i 30 eller 31 § nämnd, förslitning underkastad anläggningstillgång som har överlåtits, förstörts eller gått förlorad genom stöld eller av någon annan orsak, betraktas såsom intäkt, och den avdragbara, oavskrivna delen av anskaffningsutgiften dras av under det skatteår då anläggningstillgången har överlåtits eller förlusten har konstaterats, med de undantag som anges i 43 §.

Visar den skattskyldige att det gängse värdet av andra värdepapper än aktier eller av någon annan förslitning icke-underkastad anläggningstillgång än ett markområde vid skatteårets slut är väsentligt lägre än anskaffningsutgiften eller den med avskrivningar enligt denna bestämmelse tidigare minskade anskaffningsutgiften, får på anskaffningsutgiften göras en sådan avskrivning att anskaffningsutgiftens oavskrivna del motsvarar tillgångens gängse värde.

De skattepliktiga överlåtelsepriserna och övriga vederlag för markområden, värdepapper och andra sådana anläggningstillgångar som inte är underkastade förslitning beaktas som intäkt, och anskaffningsutgiften eller den avdragbara delen därav avskrivs, med de undantag som anges i 6 b och 43 §, under det skatteår under vilket anläggningstillgången har överlåtits, förstörts eller skadats. Anskaffningsutgiften för andra än i 6 b § 1 mom. avsedda aktier som får överlåtas skattefritt och som ägs av ett i 6 § 1 mom. 1 punkten avsett samfund är i enlighet med de i 6 b § 4–6 mom. ingående bestämmelserna om överlåtelseförlust avdragbar, när aktierna har överlåtits eller gått slutgiltigt förlorade.

Vid periodisering av utgifterna för anskaffning av övriga tillgångar iakttas bestämmelserna om anläggningstillgångar i 30–33, 33 a och 34–41 §. De skattepliktiga överlåtelsepriserna och övriga vederlag för markområden, värdepapper och andra sådana tillgångar som inte är underkastade förslitning beaktas som intäkt, eller så avskrivs den avdragbara delen, med de undantag som anges i 8 a §, under det skatteår under vilket tillgångarna har överlåtits, förstörts, skadats eller gått slutgiltigt förlorade.

Anskaffningsutgiften för tillgångar som avses i 7 § 2 mom. får med avvikelse från 1 mom. dras av under det skatteår under vilket tillgångarna har överlåtits eller gått förlorade. Avdragbart är då emellertid högst det belopp som motsvarar det skattepliktiga överlåtelsepriset eller ett annat vederlag.

Har anläggningstillgångar förstörts eller skadats genom en eldsvåda eller något annat skadefall, avdras vid beräkning av den utgiftsrest som avses i 30 § den icke avdragna delen samt den försäkringsersättning eller det andra vederlag som erhållits för de förslitning underkastade anläggningstillgångar som avses i 33 § 3 mom. samt 34, 36 och 39 §, med undantag för den del som motsvarar den icke avskrivna anskaffningsutgiften, från anskaffningsutgiften för de förslitning underkastade anläggningstillgångar som den skattskyldige tagit i bruk under skatteåret eller de två följande skatteåren eller för aktier som berättigar till innehav av lokaliteter eller från utgifterna för iståndsättande av tillgångarna (återanskaffningsreservering för förslitning underkastade anläggningstillgångar).

Om den skattskyldige överlåter en byggnad som inrymmer hans lokaliteter eller aktier som berättigar till innehav av lokaliteter, skall överlåtelsepriset, med undantag av den del som motsvarar den icke avskrivna anskaffningsutgiften, dras av från anskaffningsutgiften för en byggnad som inrymmer den skattskyldiges lokaliteter och som denne tagit i bruk under skatteåret eller de två följande skatteåren eller för aktier som berättigar till innehav av lokaliteter eller från utgifterna för iståndsättande av sådana (återanskaffningsreservering för lokaliteter).

En återanskaffningsreservering bildas på yrkande av den skattskyldige. För att en återanskaffningsreservering skall kunna bildas krävs att den skattskyldige fortsätter med sin näringsverksamhet och har gjort motsvarande reservering i sin bokföring.

Har överlåtelsepriset eller ett annat vederlag eller någon del därav inte dragits av enligt 1 eller 2 mom., räknas det icke avskrivna beloppet förhöjt med 20 procent som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket avdraget senast borde ha gjorts.

Skatteförvaltningen kan på ansökan av den skattskyldige av särskilda skäl förlänga den i 1 och 2 mom. angivna tiden med högst tre år. Om överlåtelsepriset eller vederlaget eller någon del av det inte heller under den förlängda tiden har dragits av, räknas det icke avdragna beloppet förhöjt med 40 procent som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket avdraget senast borde ha gjorts.

Bestämmelser om överklagande av ett beslut som avses i 5 mom. finns i lagen om beskattningsförfarande.

44 § har upphävts genom L 30.12.1992/1539.

På utgift, som skattskyldig i sin näringsverksamhet erlagt för deltagande i anskaffningen och användningen av annan tillhörig anläggningstillgång, tillämpas stadgandena i detta kapitel angående anskaffningsutgiften för motsvarande anläggningstillgångar, likväl så, att ifall brukstiden är begränsad, anskaffningsutgiften avskrives under brukstiden medelst lika stora årliga avskrivningar.

De utgifter som den skattskyldige har åsamkats på grund av sin kärnavfallshanteringsskyldighet enligt kärnenergilagen dras av under det skatteår då skyldigheten att betala utgifterna har uppkommit också då det är fråga om en anskaffningsutgift för anläggningstillgångar.

Handels- och industriministeriet ger på begäran av skattemyndigheten eller den skattskyldige utlåtande om huruvida anskaffningen av anläggningstillgångar hör till kärnavfallshanteringen.

En depositionsbank samt ett kreditinstitut får dra av en under skatteåret gjord kreditförlustreservering, vars belopp är högst 0,6 procent av summan av institutets fordringar vid skatteårets utgång. Det sammanlagda beloppet av oupplösta kreditförlustreserveringar som gjorts under skatteåret eller tidigare får dock inte överstiga fem procent av summan av institutets fordringar vid skatteårets utgång. Har en depositionsbank med stöd av affärsbankslagen (1269/1990), sparbankslagen (1270/1990) eller andelsbankslagen (1271/1990), vilka upphävts, eller ett kreditinstitut med stöd av lagen om finansieringsverksamhet (1544/1991) överfört sina kreditförlustreserveringar till en reservfond, får det sammanlagda beloppet av de oupplösta kreditförlustreserveringar som banken eller kreditinstitutet gjort under skatteåret eller tidigare inte överstiga det ovan angivna högsta beloppet av kreditförlustreserveringar minskat med överföringen till reservfonden.

Om en depositionsbank eller ett kreditinstitut, som enligt 1 mom. har överfört sina kreditförlustreserveringar till reservfonden, under skatteåret har överfört de fordringar som ligger till grund för kreditförlustreserveringen till en annan depositionsbank eller ett annat kreditinstitut som hör till samma koncern till minst ett belopp som motsvarar summan av de fordringar som den depositionsbank eller det kreditinstitut som gjort överföringen uppvisade i det bokslut som följer efter överföringen, beaktas beloppet av den överföring som gjorts till reservfonden i nämnda depositionsbankers eller kreditinstituts beskattning vid uträkningen av det högsta beloppet av kreditförlustreserveringen i förhållande till överförda fordringar och sådana fordringar som ligger till grund för kreditförlustreserveringen i det följande bokslutet för den depositionsbank eller det kreditinstitut som överfört fordringarna. När depositionsbanker eller kreditinstitut fusioneras, anses beloppet av de kreditförlustreserveringar som den överlåtande depositionsbanken eller det överlåtande kreditinstitutet överfört till reservfonden begränsa det högsta beloppet av kreditförlustreserveringarna i den övertagande depositionsbankens eller det övertagande kreditinstitutets beskattning så som om beloppet hade beaktats vid beskattningen av den depositionsbank eller det kreditinstitut som fusioneras.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.2008/1077.

4 mom. har upphävts genom L 30.12.2008/1077.

Om det sammanlagda beloppet av kreditförlustreserveringarna eller det sammanlagda beloppet av dem och av överföringen till reservfonden överstiger det högsta beloppet av de avdragbara kreditförlustreserveringar som avses i denna paragraf, skall den del som överstiger det högsta beloppet av kreditförlustreserveringarna beaktas såsom skattepliktig inkomst under det skatteår under vilket det högsta beloppet har överskridits.

En enskild näringsidkare och yrkesutövare samt en sammanslutning och ett dödsbo som endast har fysiska personer eller dödsbon som delägare får dra av en under skatteåret gjord driftsreservering. De sammanlagda under skatteåret och tidigare gjorda, icke upplösta driftsreserveringarna får dock inte överstiga 30 procent av summan av de förskottsinnehållning underkastade löner vilka har betalts under 12 månader omedelbart före utgången av räkenskapsperioden. Med avvikelse från vad som stadgas ovan får en sammanslutning eller ett dödsbo som under skatteåret 1993 har bildat en övergångsreservering som avses i 9 mom. e-punkten i ikraftträdelsestadgandet inte göra en driftsreservering.

Den del av driftsreserveringarna som överstiger det i 1 mom. nämnda maximibeloppet för driftsreserveringar räknas som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket maximibeloppet har överskridits.

Om den skattskyldige upphör med sin näringsverksamhet, om sammanslutningen eller dödsboet inte längre uppfyller villkoren enligt 1 mom., om sammanslutningen ombildas till ett samfund eller om rörelsen eller yrket eller sammanslutningens eller dödsboets näringsverksamhet i fortsättningen så som avses i 24 § inkomstskattelagen bedrivs i form av ett aktiebolag, räknas driftsreserveringarna som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket verksamheten har upphört eller någon annan förändring som avses i detta moment har inträffat.

En skattskyldig som är ansvarig för åtgärder som hör till kärnavfallshanteringen får vid beskattningen för år 1982 från sin inkomst avdra totalbeloppet av den reservering för kärnavfallshantering som handels- och industriministeriet med stöd av 4 och 5 § atomenergilagen (356/57) har fastställt för nämnda år. Vid beskattningen för åren 1983–1987 får den skattskyldige avdra skillnaden mellan de reserveringar för kärnavfallshantering som handels- och industriministeriet har fastställt för skatteåret och för det närmast föregående året. Vid beskattningen för dessa år kan dock högst följande belopp avdras:

2 mom. har upphävts genom L 17.6.1988/562.

En skattskyldig som bedriver byggnads-, skeppsbyggnads- eller metallindustriverksamhet och som på grund av en garantiförbindelse eller annan motsvarande förpliktelse ansvarar för fel i en av honom producerad byggnad, bro, kaj, väg eller damm eller därmed jämförbar konstruktion, ett luftfartyg, ett fartyg vars skrov har en största längd om minst 10 meter, eller en större maskinenhet, får dra av en garantireservering som motsvarar de förväntade utgifterna för garantireparationer på en nyttighet som han har överlåtit under skatteåret.

En utgift som motsvaras av en garantireservering och som har avdragits med stöd av 1 mom. är inte avdragbar vid beskattningen. Den del av garantireserveringen som överstiger utgifterna för garantireparationer räknas som skattepliktig inkomst för det skatteår under vilket garantitiden har utgått.

Överföringar till ersättningsansvaret och premieansvaret samt belopp som krävs för täckning av ansvarsskuld anses som kostnad för det skatteår under vilket överföringen enligt lag ägt rum eller ansvarsskulden täckts.

En försäkringsanstalt som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring får dra av en reservering, vars maximibelopp är beloppet av den överföring till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret enligt 14 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997).

En pensionsstiftelse och en pensionskassa som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare (395/2006) får dra av en reservering, vars maximibelopp är beloppet av överföringen till tilläggsförsäkringsansvaret enligt 7 kap. 2 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor.

Om reserveringens belopp överstiger beloppet för det tilläggsförsäkringsansvar som avses i de bestämmelser som nämns i 2 mom. under två på varandra följande skatteår, räknas den överskjutande delen som beskattningsbar inkomst för en pensionsstiftelse eller pensionskassa för det sistnämnda skatteåret. För ett försäkringsbolag räknas som beskattningsbar inkomst från och med det sistnämnda skatteåret det belopp av den överskjutande delen av reserveringen som enligt 18 § 1 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag ska överföras till det fördelade tilläggsförsäkringsansvaret.

Visar den skattskyldige, att priset för icke levererade varor, vilka beställts medels bindande skriftligt avtal till fast pris i inhemsk eller utländsk valuta och vilka efter leveransen skola hänföras till den skattskyldiges omsättningstillgångar, på bokslutsdagen är minst 10 procent lägre än det avtalade priset, har han rätt att såsom kostnad för skatteåret avdraga en mot prisnedgången svarande del av beställningspriset.

Skattepliktiga inkomster av näringsverksamhet äro de inkomster i penningar eller de förmåner med penningvärde, som erhållits i näringsverksamheten.

Inkomster som hänför sig till arrangemang som avses i lagen om beskattning av vissa gränsöverskridande hybridarrangemang (1567/2019) är dock skattepliktiga på det sätt som föreskrivs i den lagen.

2 mom. har upphävts genom L 30.7.2004/717.

3 mom. har upphävts genom L 21.12.1990/1164.

Såsom överlåtelse anses inte utbyte av ett i 5 kap. 1 § lagen om aktiebolag (734/78) nämnt konvertibelt skuldebrev mot aktier i bolaget eller utnyttjande av rätten att teckna aktier i anslutning till ett i nämnda lagrum angivet optionslån.

På yrkande av den skattskyldige anses vid beskattningen inte såsom överlåtelse överlåtelsen av en fastighet för ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen till den del fastigheten byts mot en annan fastighet. Vid beskattningen av den fastighet som erhållits vid bytet anses såsom avdragbar anskaffningsutgift den vid beskattningen av den överlåtna fastigheten oavskrivna delen av anskaffningsutgiften.

Med avtal om återköp av värdepapper avses i 6 mom. avtal genom vilka värdepapper säljs med bindande återköpsvillkor och med avtal om lån av värdepapper avtal genom vilka ägaren av värdepapperen mot annat vederlag än köpeskillingen för dessa för en bestämd tid överlåter äganderätten till värdepapperen till den andra avtalsparten, som efter nämnda tid är skyldig att återställa motsvarande värdepapper till den ursprunglige ägaren.

Dividend som ett samfund erhållit från ett inhemskt samfund eller från ett utländskt bolag som avses i artikel 2 i rådets direktiv 2011/96/EU om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, sådant det lyder ändrat genom rådets direktiv 2013/13/EU och 2014/86/EU, är inte skattepliktig inkomst för samfundet.

Med avvikelse från det som föreskrivs ovan är dividend som en andelsbank får från en i 3 § i lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (1504/2001) avsedd affärsbank som är centralt finansiellt institut för andelsbankerna, skattefri inkomst.

5 mom. har upphävts genom L 30.12.2014/1400.

Av dividend från ett bolag som inte är offentligt noterat och som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller utgör 75 procent skattepliktig inkomst. Av dividend som en fysisk person eller ett dödsbo erhåller från ett offentligt noterat bolag utgör 85 procent skattepliktig inkomst.

Förtäckt dividend är skattepliktig inkomst.

På sådan i 33 a § 3 mom. och 33 b § 6 mom. i inkomstskattelagen avsedd utbetalning av medel som ska betraktas som dividend och som har gjorts från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet tillämpas det som föreskrivs i denna paragraf, med de undantag som anges i 6 c § i denna lag.

Ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som avses i 9 mom. 2 punkten är inte genuina i den utsträckning de inte grundar sig på giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten. Det som föreskrivs i nämnda lagrum hindrar inte tillämpningen av sådana bestämmelser eller avtalsbestämmelser vars syfte är att förhindra skatteflykt, skattebedrägeri eller missbruk.

Det överlåtelsepris för i anläggningstillgångarna ingående aktier som ett i 6 § 1 mom. 1 punkten avsett samfund erhåller utgör inte skattepliktig inkomst, och anskaffningsutgiften för aktierna utgör inte en avdragbar utgift, om aktierna får överlåtas skattefritt.

Överlåtelsepriset för aktier som får överlåtas skattefritt utgör dock skattepliktig inkomst till den del skillnaden mellan överlåtelsepriset och den oavskrivna anskaffningsutgiften beror på en i 42 § 1 mom. avsedd avskrivning på anskaffningsutgiften eller på att reserver eller ett understöd enligt 8 § 1 mom. 2 punkten har dragits av från anskaffningsutgiften. Överlåtelsepriset utgör likaså skattepliktig inkomst upp till det belopp som motsvarar en vid beskattningen avdragbar överlåtelseförlust som uppkommit vid en mellan koncernbolag tidigare företagen överlåtelse av dessa aktier till ett annat koncernbolag.

Förlust som uppkommit vid överlåtelse av andra i anläggningstillgångarna ingående aktier än sådana som får överlåtas skattefritt får avdras endast från sådana skattepliktiga överlåtelsevinster av i anläggningstillgångarna ingående aktier som erhållits under skatteåret och de fem därpå följande åren. Begränsningen gäller dock inte avdrag för förluster som uppkommit vid överlåtelse av aktier i sådana bolag som avses i 2 mom. 2 punkten.

Om den skattskyldige inte har ägt de överlåtna aktierna under en oavbruten tid av minst ett år, avdras från den avdragbara överlåtelseförlusten vid uträkningen därav dividend som den skattskyldige under sin tid som ägare på basis av aktierna erhållit från det överlåtna bolaget, koncernbidrag som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen (825/1986) eller andra med dessa jämförbara poster som har minskat bolagets förmögenhet.

Överlåtelseförlusten är inte avdragbar, om det bolag som överlåtelsen gäller har sitt hemvist i någon annan stat än Finland och bolaget inte är ett sådant bolag som avses i artikel 2 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, och mellan bolagets hemviststat och Finland under skatteåret inte är i kraft ett avtal för att undvika dubbelbeskattning som tillämpas på dividend som bolaget delar ut.

Med koncernbolag avses i denna paragraf bolag som hör till en koncern enligt 8 kap. 12 § i aktiebolagslagen (624/2006) eller bolag där en eller flera fysiska personer, juridiska personer eller sådana personer tillsammans i samtliga har sådant bestämmande inflytande som avses i 8 kap. 12 § i aktiebolagslagen.